Optimization of atmospheric models.

Genom en tillämpning av variationskalkyl på de ekvationer, som definierar en matematisk modell av atmosfären härleds en helt ny typ av ekvationer för prognos av modellens parametrar. Metoden definierar också vertikala egenfunktioner till modellen. I ett förenklat fall jämförs några av dessa egenfunktioner med empiriska data och resultatet utnyttjas för att bedöma riktigheten i några av de approximationer, som gjorts i den matematiska modellen.