Höst

Enligt kalendern är september vår första höstmånad. Då ska lågtrycken sätta full fart in över landet och bjuda på både regn och blåst, riktigt höstrusk, men så behöver det inte vara varje år.

Den meteorologiska definitionen av höst är att dygnsmedeltemperaturen ska vara sjunkande och lägre än 10,0 plusgrader men högre än 0,0°.

Den definitionen lämpar sig bäst för medelvärden beräknade över många år. För ett enskilt år, då det kan vara stora svängningar i temperaturen, används ett något annorlunda beräkningssätt.

Om dygnsmedeltemperaturen är lägre än 10,0°C fem dygn i följd, säger vi att hösten anlände det första av dessa dygn.

Även om det blir en återgång till högre temperaturer därefter så räknas det fortfarande som höst.

En beräkning av dygnsmedeltemperaturen kan resultera i ett antal decimaler, men man gör en avrundning till en tiondels grad innan man tillämpar definitionen av de olika årstiderna

Som ytterligare villkor gäller att vi inte börjar räkna på höstens ankomst förrän den 1 augusti. Det är någon vecka efter medeldatum för årets varmaste dag.

Höstens genomsnittliga ankomst

Definitionen av höstens genomsnittliga ankomst under en normalperiod skiljer sig något åt från definitionen av ankomsten under ett enskilt år. För den genomsnittliga ankomsten används den ursprungliga definitionen:

Den meteorologiska definitionen av höst är att dygnsmedeltemperaturen ska vara sjunkande och lägre än 10,0 plusgrader men högre än 0,0°.

Villkoren om fem dygn i sträck under +10,0°C och att vi inte börjar räkna på höstens ankomst förrän den 1 augusti, som har kommit till senare, finns inte med utan dessa villkor gäller enbart vid bestämmande av höstens ankomst under enskilda år.

Den genomsnittliga dygnsmedeltemperaturen under perioden 1991 – 2020, från 1-jan till och med 31-dec, finns för varje dygn uppritat för Munka-Ljungby (Skåne) i diagrammet till höger. Kurvan är utjämnad genom så kallat löpande medelvärde, plus/minus 14 dygn, annars hade kurvan varit hackig. En kurva med 30-årsmedelvärden blir betydligt jämnare och passagen av temperaturgränsen väldefinierad.

Den 8 oktober är första dygnet efter sommaren som dygnsmedeltemperaturen är under +10,0°C och då ankommer hösten i genomsnitt på stationen.

Några höghöjdsstationer har i genomsnitt (1991 – 2020) inte någon sommar alls. För dessa stationer antas hösten i genomsnitt ankomma när den genomsnittliga dygnstemperaturkurvan vänder neråt. Dessa stationer går alltså direkt från vår till höst.

Kalendarisk definition

Det finns även en kalendarisk definition som säger att hösten omfattar månaderna september, oktober och november. Den kalendariska definitionen är identisk i praktiskt taget alla länder på norra halvklotet. Den speciella  temperaturberoende definitionen är dock SMHIs egen.

Höstens väg in över landet

Uppvärmningen från solen avtar

Solen står successivt allt lägre på himlen och uppvärmningen blir därmed inte lika kraftig som under högsommaren.

Ökade temperaturskillnader

Det omgivande havsvattnet hjälper till att behålla sensommarvärmen lite längre i söder, medan avkylningen på grund av den minskande solinstrålningen brukar märkas snabbare i norr.

Fler och kraftigare lågtryck

Större temperaturskillnader leder till att den energi som skapar lågtryck ökar. I västvindbältet över Nordatlanten och norra Europa bildas vandrande lågtryck och stormar.

Kalluftsutbrott

Bakom lågtryck, som passerar Skandinavien, strömmar allt kallare luftmassor söderut. I den "brottningsmatch" som kalla och varma luftmassor utkämpar, utbreder sig höstluften stötvis, avbrutet av varmluftens sista ansträngningar.

Höststormar

Ovädren skulle kunna dra in över vilken del av Sverige som helst, men det är oftast de södra delarna som har drabbats av de största skadeverkningarna. Det beror inte bara på stor befolkningstäthet och lång kust. Det är också en följd av atmosfärens allmänna cirkulation och de förhärskande lågtrycksbanorna.

Under hösten förstärks temperaturkontrasten mellan norr och söder. Temperaturkontrasten är som störst vid den så kallade polarfronten. Denna har ofta en sträckning över Skandinavien.

På polarfronten bildas lågtryck och lågtrycksaktiviteten brukar öka ju större temperaturkontrasterna är. Detta förklarar varför lågtrycken i allmänhet är intensivare under vinterhalvåret än under sommarhalvåret.

Vissa höstar drabbas Skandinavien av våldsamma stormar. Andra höstar är vädret beskedligare. Det är svårt att förklara dessa skillnader med annat än slumpen.

År med våldsamma höststormar kan ibland komma tätt på varandra, såsom de fruktansvärda stormarna i oktober 1967 och i september respektive november 1969.

Septemberväder

Normalt sett brukar hösten ha börjat i nordligaste Sverige och fjällen redan i augusti. I slutet av september har den även Svealand och inre Götaland  i sitt grepp, och i mitten av oktober är det bara en del kustområden i Götaland som fortfarande i genomsnitt har sommartemperaturer.

På senare år har vi dock haft flera varma septembermånader. Det gäller inte minst år 1999, 2006 och 2016 då många värmerekord slogs.

Snöfall i september är ovanligt, men det finns några spektakulära fall i historien. Den 27-28 september 1954 förekom ymnigt snöfall på många håll i Dalarna och i de inre delarna av södra Norrland. På flera håll bildades ett nysnötäcke på omkring en halvmeter.

Oktoberväder

Klimatologiskt lämnar sommaren sydligaste Sverige under första halvan av oktober. Längst biter den sig i allmänhet fast i allra sydligaste Skåne.

Ett speciellt fenomen som förknippas med oktober är brittsommaren. Med detta uttryck brukar man avse varma och soliga dagar omkring Birgittadagen den 7 oktober. Rent statistiskt är det dock inget som säger att detta skulle inträffa varje oktobermånad. Med någorlunda stränga krav så inträffar brittsommar bara omkring vart femte till tionde år.

Ett exempel på hur vädret kan svänga kraftigt under hösten hittar vi år 2006. I framför allt södra Sverige var hösten och även förvintern bland de varmaste vi känner till. Detta gäller dock inte i samma grad norra Sverige, främst beroende på en rejält kall och snörik period i oktober och början av november. Skärvången i Jämtland hade den 28 oktober ett snödjup på 92 cm. Det är svenskt rekord utanför den nordligaste delen av fjällkedjan.

Novemberväder

November är en månad som många kanske upplever som en månad "utan" väder. Det är ofta molnigt, disigt och grått. Alla löv har fallit och dagarna blir allt kortare.

Ofta ligger dimmoln kvar under hela dagen. Solen orkar inte längre lösa upp molnen, utan vi får ett grått täcke som stänger ute dagsljuset.

Månaden har också bjudit på rejäla oväder. Mest känd är kanske allhelgonaorkanen som inträffade den 1 november 1969. Den åstadkom stor förödelse i mellersta och östra Svealand, i Östergötland och på Gotland och skördade sex dödsoffer. Den högsta vindhastigheten som uppmättes var 36 m/s på Örskär vid Upplandskusten.

Ett annat känt oväder är snöstormen 17 november 1995. Ett för årstiden ovanligt djupt lågtryck drog in över Sydsverige med snöfall och kraftiga vindar. På västkusten rapporterades stormvindar.

Det föll även mycket snö och på morgonen den 18 var snödjupet 25-60 cm i stora delar av Götaland, lokalt ännu större. Hela södra Sverige var lamslaget och folk uppmanades att inte ge sig ut på vägarna. Tåg- och flygtrafik slogs ut och elförsörjningen drabbades av veckolånga avbrott.

Under senare år kan vi nämna november 2016. Hösten som helhet var varm, men i början av november förekom kraftiga snöfall på flera håll i Sverige. Exempelvis sattes i Stockholm med god marginal nytt novemberrekord med 47 centimeter snö den 9 november.