Poddavsnitt
Välkommen tillbaka, Erik.
Tack så mycket.
Det susar i säven.
Ja, det blåser.
Det blåser och vi ska prata om vind.
Det ska vi.
Vi blåser rakt in. Ja. Vad är vind och vad är orsaken till att vindar uppstår?
Vind är kort och gott luft i rörelse. Det uppstår när vi har tryckskillnader. Skillnader i tryck mellan två platser. Då blåser vinden från ett område med högre tryck, alltså ett överskott på luft, mot ett område med lägre tryck, då underskott på luft.
Var kommer de här trycken ifrån?
Ja, det är ju mer komplext.
Nu ser ju inte de som lyssnar, men Erik han ler så nöjt. Så nu ska vi få lära oss någonting riktigt ordentligt här. Ja.
Vi kan ju skapa tryckskillnader på många olika sätt. Ett enkelt och kanske pedagogiskt exempel är om vi har skillnader i temperatur. Eftersom kall eller kallare luft är mer kompakt så är den också tyngre än varm eller varmare luft. Men man kan ju med en yttre värmekälla, vår naturliga yttre värmekälla är ju solen till exempel. Solen kan på en solig dag stråla på markytan till exempel så att markytan värms upp och värmer upp luftlagret som är närmast marken. Men då blir ju den luften mycket varmare än sin omgivning och framförallt varmare än luften på lite högre höjd eller sådär. Så kan ju inte naturen ha det. Utan då måste den här varma luften stiga. Stiger upp genom den kalla, men stiger den varma luften då har vi ju plockat bort luft från markytan. Då har vi ju skapat vårt underskott på luft där till exempel. Så vi har fått ett tillfälligt i alla fall lågtryck nere vid marken. Så vi måste ju fylla igen det på något sätt och relativt det här underskottet på luft så är det ju högtryck överallt runt omkring.
Så då blåser det in luft från sidorna till exempel.
Det låter så enkelt när du säger det. Vilket jag misstänker att det egentligen inte är.
Men det är vackert.
Hur rör sig vindar?
Ja, det här är ju också komplext. Det beror lite på vilken skala vi pratar, men om vi ändå ska hålla det på den större skalan lite för att den också är kanske enklare att förklara. Så kan vi börja med att repetera. Vinden blåser ju från områden med högre tryck, överskott på luft, till områden med lägre tryck, underskott på luft. Och den vill ju gärna blåsa fågelvägen. Det hade ju varit väldigt effektivt. Men så roterar ju jordklotet. Såklart. Ja, det var ju snopet. Det ger upphov till en kraft eller en effekt som vi kallar för Corioliskraften efter en fransk vetenskapsman, Coriolis. Om vi håller oss på norra halvklotet för enkelhets skull så är effekten av Corioliskraften att den böjer av eller länkar av alla objekt, eller i det här fallet luftpaket, som flödar åt höger hela tiden. Så om luften ska blåsa från högtrycket till lågtrycket så går det inte fågelvägen utan det liksom snöps av åt höger hela tiden i sin riktning.
Så det blåser åt höger?
Nja, nej, inte nödvändigtvis. Men det var en bra tanke.
Ja, tankarna brukar vara bra.
Ja, men precis. För det är egentligen en balans mellan fyra krafter. Hur vinden blåser från högtrycket, ut från högtrycket, in till lågtrycket. Och vi har pratat om Corioliskraften. Den kraft vi inte nämnde vid namn men den vi egentligen först berörde det är tryckgradientkraften. Där har vi ett nytt ord för det som ska spela hänga gubben ikväll. Tryckgradientkraften mäter egentligen bara skillnaden på trycket i högtrycket och trycket i lågtrycket. Och kraften jämförs med den skillnaden. Så det är den första kraften. Andra kraften som sätter luftpaketet i rörelse, andra kraften är corioliskraften som länkar av vinden åt höger. Men så kan man också tänka sig att det är ju i regel ganska så jämnt tryck, eller vi kan låtsas i alla fall för enkelhets skull, att trycket gradvis minskar, alltså i en cirkel typ, ut från högtrycket samtidigt som det minskar inåt i lågtrycket. Och då har vi ju nästan en cirkelrörelse runt de här trycksystemen. Och den som kommer ihåg sin gymnasiefysik kanske kommer ihåg att ett föremål, i det här fallet vårt luftpaket, som ändrar riktning, vilket det ju gör om det blåser i en cirkel, också accelererar in mot mitten. Det är den här centripetalkraften.
Den kommer jag ihåg.
Den kommer du ihåg, ja precis. Så långt skulle luften blåsa med sols runt ett högtryck och mot sols runt ett lågtryck. Det gör det också på lite högre höjd, men här nere hos oss, vid markytan, så har vi också friktion mot marken. Och friktionen mot marken gör att det blåser lite långsammare, alltså det sänker hastigheten. Och av de här tre krafterna som vi redan har pratat om, tryckgradientkraft, corioliskraft och centripetalkraft, så är corioliskraften känslig mot just hastigheten på vinden. Så den hämmas och konsekvensen blir att luften flödar med sols ut från ett högtryck och mot sols in mot ett lågtryck. Och på sikt då så fyllt lågtrycket igen och högtrycket smetat ut.
Så det blåser från alla håll?
Ja, kanske.
Det var en väldigt vetenskaplig beskrivning och det här kommer jag få smälta ett tag, tror jag. Kanske kommer tillbaka till det här under programmets gång. En enklare fråga, blåser det mer vissa årstider än andra?
Ja, jag hittade faktiskt inte statistik på detta. Jag gjorde bara ett halvhjärtat försök inför vår inspelning här nu. Men man kan väl tänka så här, att det bör rimligtvis blåsa mer under vintersäsongen när det är vanligare med lågtryck som passerar. Och de kan bli ganska intensiva just på höst och vinter när vi har stora temperaturkontraster mellan luften söder om Skandinavien och norr om Skandinavien. Så av den anledningen skulle jag säga att det blåser i regel, att vindstyrkan i regel är starkare en vanlig dag, vintertid jämfört med sommartid. Men sommartid så kan vi få riktigt kraftiga åskskurar och bymoln. Och i samband med dessa så kan det uppstå kraftiga fallvindar. Och då kan det faktiskt blåsa storm eller till och med orkan i samband med de här fallvindarna. Men det är ju ganska lokala fenomen. Men det är väldigt otrevligt att få uppleva dem.
Och det leder mig in på en fråga. För att man kan vara ute och gå med hunden eller vad som helst. Kommer in och det blåser storm ute. Och så ofta blåser det ju faktiskt inte storm ute. Var går gränsen för. När får jag faktiskt legitimt säga när jag varit ute med hunden. Det blåser storm ute. Då kanske jag inte ens går ut och går med hunden i och för sig.
Det kan bli en kämpig runda. Blåser det storm. Storm och orkan är ju också meteorologiska begrepp för att beskriva vindstyrkan. Och blåser det storm, då blåser det mellan 24,5 och 32,7 meter per sekund. Blåser det orkan så blåser det alltså mer än 32,7 meter per sekund. Och den här kunskapen vill vi ju gärna sprida till allmänheten. Vi lever ju i ett globaliserat samhälle. Och när stormar bildas utanför Sverige eller utanför Skandinavien. Så är ju det engelska begreppet för ett oväder eller till och med lågtryck ofta just storm. Och det är ju enkelt att översätta det direkt till svenskans storm. Men i Sverige så pratar vi faktiskt bara regelrätt om stormar. Om vindhastigheten faktiskt kommer upp i stormstyrka, alltså över 24,5 meter per sekund. Med det sagt så kan ju ett oväder eller ett lågtryck när det blåser svagare än stormstyrka ändå vålla andra allvarliga konsekvenser. På grund av sin nederbörding kanske det kommer med stora snömängder. Men det kan ju också vara tillräckligt med blåst för att vålla konsekvenser.
Jo, för även om vi inte kommer upp i de här 24,5 och det är 24, då klassas det ju inte som storm. Det är ju riktigt kraftiga vindar.
Det är definitivt kraftiga vindar. Absolut.
Så då kan det ju också då när man lyssnar på meteorologerna fundera på vad sa de för vindhastighet? Sa de runt 20? Ja. Ja, men då kanske jag inte ska gå ut och gå med hunden jätterunda idag i skogen.
Nej, precis. Ska vi dra vår vindskala eller våra vinduttryck väldigt kort? Då har vi ju svaga vindar. Då får det inte blåsa mer än 3 meter per sekund. Därefter måttlig vind upp till 8 meter per sekund och sen frisk upp till 13. Blåser det mer än 13 meter per sekund, då kallar vi det för hård vind. Och också hård vind redan eller redan vid hård vind så kan ju faktiskt trädfällning ske till exempel. Det beror lite på andra förhållanden också, till exempel om vi har fuktig mark eller vi har kärle i marken. Markens beskaffenhet hjälper ju till eller gör det lättare för trädet att fällas eller stå kvar. Över hård vind, då är vi på mycket hård. Och sen kommer faktiskt vår storm, men då är vi uppe på 24,5 meter per sekund. Och så har vi att trädfällning kan ske redan vid 14 meter per sekund. Ja, men det är nästan det dubbla, i alla fall 10 meter per sekund mer än vid den här första vindstyrkan där trädfällning sker.
Så det är ju någonting faktiskt jätteviktigt att tänka på. Nu var du inne lite på meteorologiska begrepp. Och då hör man att meteorologen säger att det blåser nordvästliga vindar. Nu har vi pratat om de här fyra krafterna. Jag säger att det blåser från alla håll. Riktigt så enkelt var det ju inte heller. Men hur kan vi veta då att det blåser nordvästliga vindar?
Dels så har vi ju ett ganska så bra nät av observationer, så vi kan ju faktiskt på många platser mäta direkt hur mycket det blåser och från vilken riktning det blåser. Men även utan våra observationspunkter så skulle jag säga att just trycksystem och i förlängningen då hur vinden blåser runt trycksystem. Det är faktiskt fysik som vi förstår väldigt bra och som till och med våra vädermodeller fångar väldigt bra. Så att just vindriktningen är inte en så svår variabel. Pratar vi om just nordvästlig vindriktning, det betyder ju då att det blåser från nordväst till sydost. Och pratar vi om våra trycksystem igen, att luften strömmar med sols runt ett högtryck och mot sols runt ett lågtryck. Ja, då kan man kanske om man försöker visualisera sig detta, tänka att jaha, då är det alltså på den nordöstra sidan av högtrycket. Luften roterar med sols runt högtrycket. Då blir det på den nordöstra sidan av högtrycket. Tänk typ klockan ett, klockan två. Där har vi nordvästlig vind. Befinner vi oss vid lågtrycket där luften roterar mot sols istället.
Ja, men då är det faktiskt sydväst om lågtrycket. Tänk klockan sju, åtta i princip där det blåser nordvästlig vind.
Jag kommer aldrig kunna titta eller lyssna på en väderprognos utan att röra händerna i motsols eller medsolsriktning känner jag nu.
Det är bra. Det är precis där vi vill landa.
Ja, jättebra. Du pratade lite om fallvindar. Vind i sig är ju ett fenomen, men det finns ju, jag säger underfenomen, men det är ju inte där jag menar egentligen. Men fallvindar är ju ett fenomen av en vind. Finns det fler sådana här vindar?
Ja, precis. Ett annat vindfenomen som vi faktiskt märker av ganska markant i Sverige är den som kallas för fön. Det är egentligen ett tyskt namn, fön. Man brukar märka det i samband med bergskedjor. Det är egentligen på läsidan av bergskedjan som man märker av den här fön, effekten då. För det som händer på vindsidan av bergskedjan är att luften strömmar in mot bergskedjan. Oj, här var ett hinder. Det här måste jag ta mig förbi på något sätt. Om bergskedjan är ganska långt utsträckt så är det svårt för vinden att ta sig runt till höger eller vänster om bergskedjan. Den måste istället stiga upp över bergskedjan. Och när den stiger upp över bergskedjan, där det är lite kallare luft, så fukten i luften kondenserar till moln och den kanske till och med regnar eller snöar ur också. Då har vi tagit bort fukt ur luften. Och när luften sen till slut kommer över toppen på bergskedjan, då kan den glida ner på läsidan. Men när den glider ner på läsidan, då trycks den ihop för att vi har högre lufttryck i regel.
Vi har ju en gravitation på jorden som samlar de flesta partiklar och så närmast jordytan. Så den trycks ihop och när den trycks ihop så värms den upp. Men nu har den dessutom ännu mindre fukt i sig. Och fukt är bra för att det ger en lite jämnare temperaturförändring. Men nu har vi en skarp temperaturförändring istället för att vi har mindre fukt. Och det betyder alltså att vi har en skarp uppvärmning när luften strömmar ner. Och det här kan vi märka typ i Värmland, en ganska vanlig plats där vi märker av den här fön-effekten på läsidan. Om det blåser västlig eller nordvästlig vind in mot Skanderna.
Sen finns det ju ett vindfenomen, jag tänker om man har tittat på filmer och så, där det kommer in som en orkan, en stor virvel. De här stora virvlarna tänker jag att vi inte ser i Sverige. Men det finns små, kan man ju se.
Ja, men precis. Det kan ju uppstå tromber. Kan det vara det du fiskar efter kanske? Jajjamen. Precis. Det kan ju uppstå tromber också i Sverige. Och vi har ju varit inne lite på att varm och då lättare luft stiger upp över kall luft. När den här varma luften stiger, också den innehåller ju fukt som kanske kondenserar då till moln och regn. Och är det riktigt kraftig stigning så kan vi bilda bymoln, åskmoln till exempel. Men många har kanske noterat att det här åskmolnet ofta är ganska isolerat. I alla fall när det håller på att bygga upp sig. Då kan man se bara enstaka jättevackra tussar som håller på att bygga upp sig. Det betyder att vid en viss nivå så slutar luften att stiga. Då har den uppnått den temperatur och det tryck som det omgivning som den slutar stiga. Men vid sidorna utanför molnet, och det är därför det får sin skarpa kant, så strömmar det ner kall luft för att fylla på den här luften som vi har plockat bort underifrån när luften steg. Den varma luften steg. Det här är egentligen våra fallvindar.
De här fallande kalla vindarna vid sidan om molnet. Men någonstans är det en skiljelinje. Om den varma luften stiger och den kalla luften sjunker så blir det en skjuvning. De gnider mot varandra och det skapar en rotation. Ur den här rotationen kan det uppstå tromber. Men de växer från molnets botten eller bas ner mot marken till skillnad från till exempel stoftvirvlar som de ofta förväxlas med. Eller kanske tvärtom egentligen att stoftvirvlarna förväxlas med tromber. Stoftvirvlar växer istället på soliga dagar från marken och uppåt.
Du som är så bra på att förklara och visualisera stoftvirvlar, hur ser jag en stoftvirvel?
Du ser den med ett damm eller just stoft. Det manifesterar den här rotationsrörelsen på samma sätt som vattenånga i första hand visualiserar tromben som växer från molnets bas och ner mot marken.
Känner vi att det har blåst tillräckligt i det här avsnittet eller har du någonting att tillägga?
Jag tror att det har blåst tillräckligt.
Tack för idag Erik. Tack.
Välkommen tillbaka, Erik.
Tack så mycket.
Det susar i säven.
Ja, det blåser.
Det blåser och vi ska prata om vind.
Det ska vi.
Vi blåser rakt in. Ja. Vad är vind och vad är orsaken till att vindar uppstår?
Vind är kort och gott luft i rörelse. Det uppstår när vi har tryckskillnader. Skillnader i tryck mellan två platser. Då blåser vinden från ett område med högre tryck, alltså ett överskott på luft, mot ett område med lägre tryck, då underskott på luft.
Var kommer de här trycken ifrån?
Ja, det är ju mer komplext.
Nu ser ju inte de som lyssnar, men Erik han ler så nöjt. Så nu ska vi få lära oss någonting riktigt ordentligt här. Ja.
Vi kan ju skapa tryckskillnader på många olika sätt. Ett enkelt och kanske pedagogiskt exempel är om vi har skillnader i temperatur. Eftersom kall eller kallare luft är mer kompakt så är den också tyngre än varm eller varmare luft. Men man kan ju med en yttre värmekälla, vår naturliga yttre värmekälla är ju solen till exempel. Solen kan på en solig dag stråla på markytan till exempel så att markytan värms upp och värmer upp luftlagret som är närmast marken. Men då blir ju den luften mycket varmare än sin omgivning och framförallt varmare än luften på lite högre höjd eller sådär. Så kan ju inte naturen ha det. Utan då måste den här varma luften stiga. Stiger upp genom den kalla, men stiger den varma luften då har vi ju plockat bort luft från markytan. Då har vi ju skapat vårt underskott på luft där till exempel. Så vi har fått ett tillfälligt i alla fall lågtryck nere vid marken. Så vi måste ju fylla igen det på något sätt och relativt det här underskottet på luft så är det ju högtryck överallt runt omkring.
Så då blåser det in luft från sidorna till exempel.
Det låter så enkelt när du säger det. Vilket jag misstänker att det egentligen inte är.
Men det är vackert.
Hur rör sig vindar?
Ja, det här är ju också komplext. Det beror lite på vilken skala vi pratar, men om vi ändå ska hålla det på den större skalan lite för att den också är kanske enklare att förklara. Så kan vi börja med att repetera. Vinden blåser ju från områden med högre tryck, överskott på luft, till områden med lägre tryck, underskott på luft. Och den vill ju gärna blåsa fågelvägen. Det hade ju varit väldigt effektivt. Men så roterar ju jordklotet. Såklart. Ja, det var ju snopet. Det ger upphov till en kraft eller en effekt som vi kallar för Corioliskraften efter en fransk vetenskapsman, Coriolis. Om vi håller oss på norra halvklotet för enkelhets skull så är effekten av Corioliskraften att den böjer av eller länkar av alla objekt, eller i det här fallet luftpaket, som flödar åt höger hela tiden. Så om luften ska blåsa från högtrycket till lågtrycket så går det inte fågelvägen utan det liksom snöps av åt höger hela tiden i sin riktning.
Så det blåser åt höger?
Nja, nej, inte nödvändigtvis. Men det var en bra tanke.
Ja, tankarna brukar vara bra.
Ja, men precis. För det är egentligen en balans mellan fyra krafter. Hur vinden blåser från högtrycket, ut från högtrycket, in till lågtrycket. Och vi har pratat om Corioliskraften. Den kraft vi inte nämnde vid namn men den vi egentligen först berörde det är tryckgradientkraften. Där har vi ett nytt ord för det som ska spela hänga gubben ikväll. Tryckgradientkraften mäter egentligen bara skillnaden på trycket i högtrycket och trycket i lågtrycket. Och kraften jämförs med den skillnaden. Så det är den första kraften. Andra kraften som sätter luftpaketet i rörelse, andra kraften är corioliskraften som länkar av vinden åt höger. Men så kan man också tänka sig att det är ju i regel ganska så jämnt tryck, eller vi kan låtsas i alla fall för enkelhets skull, att trycket gradvis minskar, alltså i en cirkel typ, ut från högtrycket samtidigt som det minskar inåt i lågtrycket. Och då har vi ju nästan en cirkelrörelse runt de här trycksystemen. Och den som kommer ihåg sin gymnasiefysik kanske kommer ihåg att ett föremål, i det här fallet vårt luftpaket, som ändrar riktning, vilket det ju gör om det blåser i en cirkel, också accelererar in mot mitten. Det är den här centripetalkraften.
Den kommer jag ihåg.
Den kommer du ihåg, ja precis. Så långt skulle luften blåsa med sols runt ett högtryck och mot sols runt ett lågtryck. Det gör det också på lite högre höjd, men här nere hos oss, vid markytan, så har vi också friktion mot marken. Och friktionen mot marken gör att det blåser lite långsammare, alltså det sänker hastigheten. Och av de här tre krafterna som vi redan har pratat om, tryckgradientkraft, corioliskraft och centripetalkraft, så är corioliskraften känslig mot just hastigheten på vinden. Så den hämmas och konsekvensen blir att luften flödar med sols ut från ett högtryck och mot sols in mot ett lågtryck. Och på sikt då så fyllt lågtrycket igen och högtrycket smetat ut.
Så det blåser från alla håll?
Ja, kanske.
Det var en väldigt vetenskaplig beskrivning och det här kommer jag få smälta ett tag, tror jag. Kanske kommer tillbaka till det här under programmets gång. En enklare fråga, blåser det mer vissa årstider än andra?
Ja, jag hittade faktiskt inte statistik på detta. Jag gjorde bara ett halvhjärtat försök inför vår inspelning här nu. Men man kan väl tänka så här, att det bör rimligtvis blåsa mer under vintersäsongen när det är vanligare med lågtryck som passerar. Och de kan bli ganska intensiva just på höst och vinter när vi har stora temperaturkontraster mellan luften söder om Skandinavien och norr om Skandinavien. Så av den anledningen skulle jag säga att det blåser i regel, att vindstyrkan i regel är starkare en vanlig dag, vintertid jämfört med sommartid. Men sommartid så kan vi få riktigt kraftiga åskskurar och bymoln. Och i samband med dessa så kan det uppstå kraftiga fallvindar. Och då kan det faktiskt blåsa storm eller till och med orkan i samband med de här fallvindarna. Men det är ju ganska lokala fenomen. Men det är väldigt otrevligt att få uppleva dem.
Och det leder mig in på en fråga. För att man kan vara ute och gå med hunden eller vad som helst. Kommer in och det blåser storm ute. Och så ofta blåser det ju faktiskt inte storm ute. Var går gränsen för. När får jag faktiskt legitimt säga när jag varit ute med hunden. Det blåser storm ute. Då kanske jag inte ens går ut och går med hunden i och för sig.
Det kan bli en kämpig runda. Blåser det storm. Storm och orkan är ju också meteorologiska begrepp för att beskriva vindstyrkan. Och blåser det storm, då blåser det mellan 24,5 och 32,7 meter per sekund. Blåser det orkan så blåser det alltså mer än 32,7 meter per sekund. Och den här kunskapen vill vi ju gärna sprida till allmänheten. Vi lever ju i ett globaliserat samhälle. Och när stormar bildas utanför Sverige eller utanför Skandinavien. Så är ju det engelska begreppet för ett oväder eller till och med lågtryck ofta just storm. Och det är ju enkelt att översätta det direkt till svenskans storm. Men i Sverige så pratar vi faktiskt bara regelrätt om stormar. Om vindhastigheten faktiskt kommer upp i stormstyrka, alltså över 24,5 meter per sekund. Med det sagt så kan ju ett oväder eller ett lågtryck när det blåser svagare än stormstyrka ändå vålla andra allvarliga konsekvenser. På grund av sin nederbörding kanske det kommer med stora snömängder. Men det kan ju också vara tillräckligt med blåst för att vålla konsekvenser.
Jo, för även om vi inte kommer upp i de här 24,5 och det är 24, då klassas det ju inte som storm. Det är ju riktigt kraftiga vindar.
Det är definitivt kraftiga vindar. Absolut.
Så då kan det ju också då när man lyssnar på meteorologerna fundera på vad sa de för vindhastighet? Sa de runt 20? Ja. Ja, men då kanske jag inte ska gå ut och gå med hunden jätterunda idag i skogen.
Nej, precis. Ska vi dra vår vindskala eller våra vinduttryck väldigt kort? Då har vi ju svaga vindar. Då får det inte blåsa mer än 3 meter per sekund. Därefter måttlig vind upp till 8 meter per sekund och sen frisk upp till 13. Blåser det mer än 13 meter per sekund, då kallar vi det för hård vind. Och också hård vind redan eller redan vid hård vind så kan ju faktiskt trädfällning ske till exempel. Det beror lite på andra förhållanden också, till exempel om vi har fuktig mark eller vi har kärle i marken. Markens beskaffenhet hjälper ju till eller gör det lättare för trädet att fällas eller stå kvar. Över hård vind, då är vi på mycket hård. Och sen kommer faktiskt vår storm, men då är vi uppe på 24,5 meter per sekund. Och så har vi att trädfällning kan ske redan vid 14 meter per sekund. Ja, men det är nästan det dubbla, i alla fall 10 meter per sekund mer än vid den här första vindstyrkan där trädfällning sker.
Så det är ju någonting faktiskt jätteviktigt att tänka på. Nu var du inne lite på meteorologiska begrepp. Och då hör man att meteorologen säger att det blåser nordvästliga vindar. Nu har vi pratat om de här fyra krafterna. Jag säger att det blåser från alla håll. Riktigt så enkelt var det ju inte heller. Men hur kan vi veta då att det blåser nordvästliga vindar?
Dels så har vi ju ett ganska så bra nät av observationer, så vi kan ju faktiskt på många platser mäta direkt hur mycket det blåser och från vilken riktning det blåser. Men även utan våra observationspunkter så skulle jag säga att just trycksystem och i förlängningen då hur vinden blåser runt trycksystem. Det är faktiskt fysik som vi förstår väldigt bra och som till och med våra vädermodeller fångar väldigt bra. Så att just vindriktningen är inte en så svår variabel. Pratar vi om just nordvästlig vindriktning, det betyder ju då att det blåser från nordväst till sydost. Och pratar vi om våra trycksystem igen, att luften strömmar med sols runt ett högtryck och mot sols runt ett lågtryck. Ja, då kan man kanske om man försöker visualisera sig detta, tänka att jaha, då är det alltså på den nordöstra sidan av högtrycket. Luften roterar med sols runt högtrycket. Då blir det på den nordöstra sidan av högtrycket. Tänk typ klockan ett, klockan två. Där har vi nordvästlig vind. Befinner vi oss vid lågtrycket där luften roterar mot sols istället.
Ja, men då är det faktiskt sydväst om lågtrycket. Tänk klockan sju, åtta i princip där det blåser nordvästlig vind.
Jag kommer aldrig kunna titta eller lyssna på en väderprognos utan att röra händerna i motsols eller medsolsriktning känner jag nu.
Det är bra. Det är precis där vi vill landa.
Ja, jättebra. Du pratade lite om fallvindar. Vind i sig är ju ett fenomen, men det finns ju, jag säger underfenomen, men det är ju inte där jag menar egentligen. Men fallvindar är ju ett fenomen av en vind. Finns det fler sådana här vindar?
Ja, precis. Ett annat vindfenomen som vi faktiskt märker av ganska markant i Sverige är den som kallas för fön. Det är egentligen ett tyskt namn, fön. Man brukar märka det i samband med bergskedjor. Det är egentligen på läsidan av bergskedjan som man märker av den här fön, effekten då. För det som händer på vindsidan av bergskedjan är att luften strömmar in mot bergskedjan. Oj, här var ett hinder. Det här måste jag ta mig förbi på något sätt. Om bergskedjan är ganska långt utsträckt så är det svårt för vinden att ta sig runt till höger eller vänster om bergskedjan. Den måste istället stiga upp över bergskedjan. Och när den stiger upp över bergskedjan, där det är lite kallare luft, så fukten i luften kondenserar till moln och den kanske till och med regnar eller snöar ur också. Då har vi tagit bort fukt ur luften. Och när luften sen till slut kommer över toppen på bergskedjan, då kan den glida ner på läsidan. Men när den glider ner på läsidan, då trycks den ihop för att vi har högre lufttryck i regel.
Vi har ju en gravitation på jorden som samlar de flesta partiklar och så närmast jordytan. Så den trycks ihop och när den trycks ihop så värms den upp. Men nu har den dessutom ännu mindre fukt i sig. Och fukt är bra för att det ger en lite jämnare temperaturförändring. Men nu har vi en skarp temperaturförändring istället för att vi har mindre fukt. Och det betyder alltså att vi har en skarp uppvärmning när luften strömmar ner. Och det här kan vi märka typ i Värmland, en ganska vanlig plats där vi märker av den här fön-effekten på läsidan. Om det blåser västlig eller nordvästlig vind in mot Skanderna.
Sen finns det ju ett vindfenomen, jag tänker om man har tittat på filmer och så, där det kommer in som en orkan, en stor virvel. De här stora virvlarna tänker jag att vi inte ser i Sverige. Men det finns små, kan man ju se.
Ja, men precis. Det kan ju uppstå tromber. Kan det vara det du fiskar efter kanske? Jajjamen. Precis. Det kan ju uppstå tromber också i Sverige. Och vi har ju varit inne lite på att varm och då lättare luft stiger upp över kall luft. När den här varma luften stiger, också den innehåller ju fukt som kanske kondenserar då till moln och regn. Och är det riktigt kraftig stigning så kan vi bilda bymoln, åskmoln till exempel. Men många har kanske noterat att det här åskmolnet ofta är ganska isolerat. I alla fall när det håller på att bygga upp sig. Då kan man se bara enstaka jättevackra tussar som håller på att bygga upp sig. Det betyder att vid en viss nivå så slutar luften att stiga. Då har den uppnått den temperatur och det tryck som det omgivning som den slutar stiga. Men vid sidorna utanför molnet, och det är därför det får sin skarpa kant, så strömmar det ner kall luft för att fylla på den här luften som vi har plockat bort underifrån när luften steg. Den varma luften steg. Det här är egentligen våra fallvindar.
De här fallande kalla vindarna vid sidan om molnet. Men någonstans är det en skiljelinje. Om den varma luften stiger och den kalla luften sjunker så blir det en skjuvning. De gnider mot varandra och det skapar en rotation. Ur den här rotationen kan det uppstå tromber. Men de växer från molnets botten eller bas ner mot marken till skillnad från till exempel stoftvirvlar som de ofta förväxlas med. Eller kanske tvärtom egentligen att stoftvirvlarna förväxlas med tromber. Stoftvirvlar växer istället på soliga dagar från marken och uppåt.
Du som är så bra på att förklara och visualisera stoftvirvlar, hur ser jag en stoftvirvel?
Du ser den med ett damm eller just stoft. Det manifesterar den här rotationsrörelsen på samma sätt som vattenånga i första hand visualiserar tromben som växer från molnets bas och ner mot marken.
Känner vi att det har blåst tillräckligt i det här avsnittet eller har du någonting att tillägga?
Jag tror att det har blåst tillräckligt.
Tack för idag Erik. Tack.
Det är nästan något trolskt med dimma. Men vad är det som skapar dimma? Och finns det olika typer av dimma? Meteorologen Erik Höjgård-Olsen kommer ge oss svaren på dessa och många andra frågor i det här avsnittet. Välkommen till SMHI-podden och serien Fenomenfredag. Jag som programleder heter Priya Eklund. Välkommen hit Erik.
Tack.
Du är meteorolog på SMHI. Ja. Och du har också gästat den här poddserien innan.
Ja, det har jag.
Och idag ska vi prata om någonting som du går ut i skogen och det ser så magiskt ut. Och det är dimma.
Ja, det är ju ett trolskt fenomen, eller hur?
Det är ett trolskt fenomen. Och vi ska bara ta reda på vad är det som är så trolskt med det här?
Vi ska bara prata dimma.
Vi ska bara prata dimma. Ett dimmigt avsnitt. Vi hoppar rakt in. Vad är dimma? Och hur skiljer det sig från moln?
Ja, mycket intelligent fråga.
Ja, ibland så.
Nej men dimma eller dimmoln och ett moln, det är egentligen samma fenomen. Men dimma har vi kontakt med marken. Så ett dimmoln ligger ända nere vid marken.
Så det är ett moln på marken? Det är ett moln, ja. Man kan säga att molnet har ramlat ner.
Ja, precis.
Det här visste jag inte.
Sen om vi ska prata lite om hur dimman faktiskt bildas. En vanlig typ av dimma är det som vi kallar för utstrålningsdimma. Vi hade ett program för ett tag sedan som handlade om frost när jag fick vara med. Då pratade vi också om att frost typiskt bildas under kalla, vindsvaga och klara nätter. Det gör också dimma eller kanske till och med på morgontimmarna, precis före gryningen när temperaturen är som allra lägst på dygnet. Det som händer då är när vi har haft klart väder så har marken strålat ut en massa värme och den har förlorat en massa värme. Har vi då haft ett tunt, tunt lager med fukt precis ovanför marken så har ändå den här värmestrålningen passerat ganska obehindrat förbi fuktlagret. Men marken i sig blir ju kall och sen kyler marken av det här fuktlagret. Och då kondenserar, som vi säger, fukten eller vattenmolekylerna i luften till molndroppar.
Just utstrålningsdimma lät ju inte lika trolsk kanske, men du skrev det faktiskt väldigt bra där.
Ja.
Vilka olika typer av dimma finns det? Kan man tänka att dimma är dimma eller kan jag se skillnad på dimma och dimma?
Ja och nej. När du befinner dig mitt inne i dimman så tror jag inte att du ser skillnad på dimma, men du skulle kanske kunna känna skillnad. Jag vill säga att det finns i regel två huvudkategorier av dimma. Vi har pratat om utstrålningsdimma som bildas under kalla, klara, vindsvaga nätter. Då är det ju marken och i sin tur sen luften som kyls av. Men vi har haft samma fuktförhållande, samma koncentrationsfukt egentligen i luften hela tiden. Men vi kan ju också tillföra fukt till ett luftpaket. Till exempel om fuktig luft blåser in från en annan plats. Det här händer typiskt sett när vi har en kall yta och så blåser varm eller fuktig luft in över den här kalla ytan. Till exempel det kan vara vintertid om vi har öppet hav eller en öppen sjö så blåser fuktig luft från havet eller sjön in över en relativt sett betydligt kallare markyta. Och den här kallare markytan kyler då av fukten i luften.
Så det är alltså i luftfuktigheten jag kan märka att det här är en annan typ av dimma?
Nja, i vinden. I vinden märker du. Om jag vill minnas en minnesregel så brukar vi säga att vi har typiskt den här utstrålningsdimman om det blåser max 5 meter per sekund. Och för en vanlig människa skulle jag säga att det upplevs som att det knappt blåser. Men känner du att det faktiskt blåser och du står mitt i en dimma, då kan du tänka att då har du faktiskt en advektionsdimma. Där har ni ordet för hänga gubben ikväll.
Advektionsdimma.
Advektion, det betyder ju att någonting blåser in från sidan.
Ja, men då får man ju ha spetsat öronen ordentligt. Kanske spola tillbaka och lyssna igen på det här.
Men vill man vinna hänga gubben så får man anstränga sig.
Ja, precis. Bara för att tydliggöra då. Och det här är kanske inte bara för min egen skull, fast kanske mest för min egen skull. Lufttemperatur, fuktighet och vind. Det är det som påverkar dimman.
Vinden särskilt, vilken typ av dimma, om vi får utstrålningsdimma eller advektionsdimma. Men Priya, får jag lägga till en fjärde ingrediens? För att förvirra lite, lite till. För att visa på komplexiteten i atmosfären.
Ja, så gör vi det.
Många har nog lärt sig i skolan begrepp som kanske att ånga kan kondensera till flytande form. Låt oss prata om vatten. Vattenånga kan kondensera till flytande form. Eller på andra hållet, vatten kan förångas till vattenånga.
Absolut, det känner jag igen.
Ja, men visste du att när vattenångan kondenserar till vatten så fäster molekylerna på små, små partiklar i luften. Det kan vara bakterier eller det kan vara aerosoler. Och vi kallar dem för molnkondensationskärnor. Och här har ni ett långt ord till hänga gubben. Och de här molnkondensationskärnorna, de behövs, de underlättar den här kondensationsprocessen. Och det är till och med så att det finns de som då kanske kondensationskärnor som lämpar sig bättre för att bilda iskristaller så som snö. Istället för flytande molndroppar. Och många tror ju kanske från sin skoltid, och nu kittlar det i magen.
Jag bara känner så här, det här fick inte jag lära mig. Varför fick inte jag lära mig det här?
Vad fick du lära dig, Priya? Vilken temperatur fryser vatten?
Noll.
Noll grader. Ja, i luften, ja, där vi har sådana här kondensationskärnor, men inte rent vatten, inte destillerat vatten, då måste det vara åtminstone minus 40 grader. Minus 40 grader för att rent vatten ska frysa till is. Och där har vi ett jättebra exempel på hur effektiva de här kondensationskärnorna är för att bilda molndroppar i flytande form eller iskristaller i fryst form. Och i ett annat avsnitt så pratade vi just om frost. Vi pratade om att frost bildas på markytan, på asfalt, på grässtrån, på trädstammar och så där. Och då är det de här markytorna som skapar ytor som vattenmolekyler kan frysa direkt på.
Som jag önskar att poddserien Fenomenfredag fanns när jag gick i skolan. Så tips till alla som går i skolan eller känner någon som går i skolan, lyssna på de här avsnitten för man lär sig väldigt, väldigt mycket. Vi går tillbaka till de enkla frågorna.
Vi tar de enkla frågorna nu.
Är det dimmigare vissa årstider än andra?
Ja, men det är det. Och också vissa tider på dygnet. Dimma är typiskt sett om vi pratar om säsonger. Ett höstfenomen kan också förekomma vintertid. Dels för att vi får den här tydliga avkylningen. Men sen är det också så att det förekommer typiskt sett under dygnets kallaste tidpunkter. Vi kan ju också ha dimma på vår eller sommar. Och då är det typiskt vid gryningstimman som vi har dimma. Men den lättar ganska snabbt på sommaren till skillnad från vid höst och vinter. Och därför märker vi kanske av dimman på ett mer långvarigt sätt. Det är svårare att bli av med dimman under höst och vinter.
Om man tänker på Sverige som är ett väldigt långt land. Och så tänker vi på luftfuktighet, vind, temperatur och sådana här bitar. Är det dimmigare i vissa delar av landet än andra?
Ja, jag har ingen riktig statistik på vilka geografiska områden som dimma är vanligare. Men vi har ju redan våra ingredienser till vad som krävs för dimma. Att vi behöver en hög fuktighet. Det betyder ju en hög relativ fuktighet, alltså relativ till vilken temperatur luften har. Så temperatur, fuktighet och vi behöver våra molnkondensationskärnor. Vi säger ordet igen, molnkondensationskärnor.
Ja, precis.
För att bilda de här dimmolnen. Sen lite vilken typ av dimma vi pratar om. Den här utstrålningsdimman, den bildas ju typiskt sett när vi har kall luft närmast marken. Och den kalla luften, den är ju tyngre eller mer kompakt än varm och luftig luft. Så därför brukar den kalla luften alltid samlas i sänkor till exempel. Och då kan man ju till exempel tänka sig att dalgångar är mer vanligt med utstrålningsdimma just i dalgångar. Eller man kan ibland märka om man kör en rolig landsväg eller så där och den är lite kuperad, det går upp och ner så kan man ibland komma till ett parti. Man kör ner i en sänka på den här vägen och så plötsligt kör man genom en dimma i tio meter och sen så kör man upp igen ur den. Och en annan sak man kan tänka på är också om man befinner sig i närheten av större vattendrag. Då kan ju till exempel i samband med advektionsdimma då fuktig luft blåsa in från det här större vattendraget. Till exempel Vänern eller Vättern eller våra omkringliggande hav in över en kallare markyta.
Typiskt sett höst och vinter.
Och på tal då om vatten och vattendrag och hav. Sjörök, hur skiljer det sig från dimma?
Ja, det är också ett rätt häftigt fenomen. Det ser ju ut som att det nästan kokar från sjön. Och det är en typ av dimma skulle jag säga. Här har vi då en, det är typiskt vanligt vintertid eller åtminstone kalla situationer, kalla säsonger. Då har vi att kall luft istället blåser ut över det här relativt sett varma öppna vattnet. Låt oss säga att vi pratar om en vintersituation så är det enkelt att föreställa sig. Då har vi kall luft som kommer inifrån landmassan som blåser ut över öppet hav eller en större sjö till exempel. Och då är ju luften närmast den här sjön, den har nästan samma temperatur som vattenytan. Så den är mycket varmare än den kalla luft som blåser ut över sjön. Och då får vi, naturen vill ju ha den kalla luften längst ner närmast ytan. Men i det här fallet så har vi faktiskt den varma närmast ytan. Så då istället så byter de här plats, den varma luften stiger upp över den kalla. Men då blandas de ju och den varma luften kyls av och fukten som den höll från sjön kondenserar till vattenånga.
Men i den här stigande luftrörelsen så ser det ut som att det kokar i princip.
Det ser verkligen ut som att det ryker från sjön. Man kan tänka sig att vattnet är jättevarmt och att det ryker upp ånga, men det är inte det, utan det är det här som du precis beskrev.
Ja, precis. Men relativt den kalla luften som blåser ut över sjön så är sjön och luften närmast sjön mycket varmare.
Men kanske inte badvarmt.
Det är nog subjektivt.
När man pratar om dimma så kanske man också tänker på sikt. Det var så dimmigt ute och sikten var så dålig. Men sikt är ju också ett meteorologiskt begrepp. Kan du förklara det lite närmare?
Ja, precis. Om vi nu just pratar om dimma så säger vi att för att vi ska ha regelrätt meteorologisk dimma så måste sikten vara upp till en kilometer eller under en kilometer. Vi får inte se längre än så. Ser vi mellan en och tio kilometer så säger vi att vi har dis eller fuktdis istället.
Kan du bara kort förklara vad dis är för någonting då?
Ja, det är egentligen samma fenomen som dimma. Jag hade egentligen vänt på det och sagt att vi har dis innan vi får dimma. Dis är egentligen bara att molndropparna är så pass små så att vi fortfarande kan se ganska bra igenom dem. De sprider inte ljuset på samma sätt som ett kompakt dimmoln gör.
Finns det någonting kring dimma vi inte har täckt in i det här avsnittet? Säkert massor, men någonting som man känner att det här måste du få reda på?
Jag tror att det är mest folktron som återstår och då tror jag att vi lämnar älvor som dansar för idag.
Tack Erik för att du kom hit och pratade dimma med mig.
Det är nästan något trolskt med dimma. Men vad är det som skapar dimma? Och finns det olika typer av dimma? Meteorologen Erik Höjgård-Olsen kommer ge oss svaren på dessa och många andra frågor i det här avsnittet. Välkommen till SMHI-podden och serien Fenomenfredag. Jag som programleder heter Priya Eklund. Välkommen hit Erik.
Tack.
Du är meteorolog på SMHI. Ja. Och du har också gästat den här poddserien innan.
Ja, det har jag.
Och idag ska vi prata om någonting som du går ut i skogen och det ser så magiskt ut. Och det är dimma.
Ja, det är ju ett trolskt fenomen, eller hur?
Det är ett trolskt fenomen. Och vi ska bara ta reda på vad är det som är så trolskt med det här?
Vi ska bara prata dimma.
Vi ska bara prata dimma. Ett dimmigt avsnitt. Vi hoppar rakt in. Vad är dimma? Och hur skiljer det sig från moln?
Ja, mycket intelligent fråga.
Ja, ibland så.
Nej men dimma eller dimmoln och ett moln, det är egentligen samma fenomen. Men dimma har vi kontakt med marken. Så ett dimmoln ligger ända nere vid marken.
Så det är ett moln på marken? Det är ett moln, ja. Man kan säga att molnet har ramlat ner.
Ja, precis.
Det här visste jag inte.
Sen om vi ska prata lite om hur dimman faktiskt bildas. En vanlig typ av dimma är det som vi kallar för utstrålningsdimma. Vi hade ett program för ett tag sedan som handlade om frost när jag fick vara med. Då pratade vi också om att frost typiskt bildas under kalla, vindsvaga och klara nätter. Det gör också dimma eller kanske till och med på morgontimmarna, precis före gryningen när temperaturen är som allra lägst på dygnet. Det som händer då är när vi har haft klart väder så har marken strålat ut en massa värme och den har förlorat en massa värme. Har vi då haft ett tunt, tunt lager med fukt precis ovanför marken så har ändå den här värmestrålningen passerat ganska obehindrat förbi fuktlagret. Men marken i sig blir ju kall och sen kyler marken av det här fuktlagret. Och då kondenserar, som vi säger, fukten eller vattenmolekylerna i luften till molndroppar.
Just utstrålningsdimma lät ju inte lika trolsk kanske, men du skrev det faktiskt väldigt bra där.
Ja.
Vilka olika typer av dimma finns det? Kan man tänka att dimma är dimma eller kan jag se skillnad på dimma och dimma?
Ja och nej. När du befinner dig mitt inne i dimman så tror jag inte att du ser skillnad på dimma, men du skulle kanske kunna känna skillnad. Jag vill säga att det finns i regel två huvudkategorier av dimma. Vi har pratat om utstrålningsdimma som bildas under kalla, klara, vindsvaga nätter. Då är det ju marken och i sin tur sen luften som kyls av. Men vi har haft samma fuktförhållande, samma koncentrationsfukt egentligen i luften hela tiden. Men vi kan ju också tillföra fukt till ett luftpaket. Till exempel om fuktig luft blåser in från en annan plats. Det här händer typiskt sett när vi har en kall yta och så blåser varm eller fuktig luft in över den här kalla ytan. Till exempel det kan vara vintertid om vi har öppet hav eller en öppen sjö så blåser fuktig luft från havet eller sjön in över en relativt sett betydligt kallare markyta. Och den här kallare markytan kyler då av fukten i luften.
Så det är alltså i luftfuktigheten jag kan märka att det här är en annan typ av dimma?
Nja, i vinden. I vinden märker du. Om jag vill minnas en minnesregel så brukar vi säga att vi har typiskt den här utstrålningsdimman om det blåser max 5 meter per sekund. Och för en vanlig människa skulle jag säga att det upplevs som att det knappt blåser. Men känner du att det faktiskt blåser och du står mitt i en dimma, då kan du tänka att då har du faktiskt en advektionsdimma. Där har ni ordet för hänga gubben ikväll.
Advektionsdimma.
Advektion, det betyder ju att någonting blåser in från sidan.
Ja, men då får man ju ha spetsat öronen ordentligt. Kanske spola tillbaka och lyssna igen på det här.
Men vill man vinna hänga gubben så får man anstränga sig.
Ja, precis. Bara för att tydliggöra då. Och det här är kanske inte bara för min egen skull, fast kanske mest för min egen skull. Lufttemperatur, fuktighet och vind. Det är det som påverkar dimman.
Vinden särskilt, vilken typ av dimma, om vi får utstrålningsdimma eller advektionsdimma. Men Priya, får jag lägga till en fjärde ingrediens? För att förvirra lite, lite till. För att visa på komplexiteten i atmosfären.
Ja, så gör vi det.
Många har nog lärt sig i skolan begrepp som kanske att ånga kan kondensera till flytande form. Låt oss prata om vatten. Vattenånga kan kondensera till flytande form. Eller på andra hållet, vatten kan förångas till vattenånga.
Absolut, det känner jag igen.
Ja, men visste du att när vattenångan kondenserar till vatten så fäster molekylerna på små, små partiklar i luften. Det kan vara bakterier eller det kan vara aerosoler. Och vi kallar dem för molnkondensationskärnor. Och här har ni ett långt ord till hänga gubben. Och de här molnkondensationskärnorna, de behövs, de underlättar den här kondensationsprocessen. Och det är till och med så att det finns de som då kanske kondensationskärnor som lämpar sig bättre för att bilda iskristaller så som snö. Istället för flytande molndroppar. Och många tror ju kanske från sin skoltid, och nu kittlar det i magen.
Jag bara känner så här, det här fick inte jag lära mig. Varför fick inte jag lära mig det här?
Vad fick du lära dig, Priya? Vilken temperatur fryser vatten?
Noll.
Noll grader. Ja, i luften, ja, där vi har sådana här kondensationskärnor, men inte rent vatten, inte destillerat vatten, då måste det vara åtminstone minus 40 grader. Minus 40 grader för att rent vatten ska frysa till is. Och där har vi ett jättebra exempel på hur effektiva de här kondensationskärnorna är för att bilda molndroppar i flytande form eller iskristaller i fryst form. Och i ett annat avsnitt så pratade vi just om frost. Vi pratade om att frost bildas på markytan, på asfalt, på grässtrån, på trädstammar och så där. Och då är det de här markytorna som skapar ytor som vattenmolekyler kan frysa direkt på.
Som jag önskar att poddserien Fenomenfredag fanns när jag gick i skolan. Så tips till alla som går i skolan eller känner någon som går i skolan, lyssna på de här avsnitten för man lär sig väldigt, väldigt mycket. Vi går tillbaka till de enkla frågorna.
Vi tar de enkla frågorna nu.
Är det dimmigare vissa årstider än andra?
Ja, men det är det. Och också vissa tider på dygnet. Dimma är typiskt sett om vi pratar om säsonger. Ett höstfenomen kan också förekomma vintertid. Dels för att vi får den här tydliga avkylningen. Men sen är det också så att det förekommer typiskt sett under dygnets kallaste tidpunkter. Vi kan ju också ha dimma på vår eller sommar. Och då är det typiskt vid gryningstimman som vi har dimma. Men den lättar ganska snabbt på sommaren till skillnad från vid höst och vinter. Och därför märker vi kanske av dimman på ett mer långvarigt sätt. Det är svårare att bli av med dimman under höst och vinter.
Om man tänker på Sverige som är ett väldigt långt land. Och så tänker vi på luftfuktighet, vind, temperatur och sådana här bitar. Är det dimmigare i vissa delar av landet än andra?
Ja, jag har ingen riktig statistik på vilka geografiska områden som dimma är vanligare. Men vi har ju redan våra ingredienser till vad som krävs för dimma. Att vi behöver en hög fuktighet. Det betyder ju en hög relativ fuktighet, alltså relativ till vilken temperatur luften har. Så temperatur, fuktighet och vi behöver våra molnkondensationskärnor. Vi säger ordet igen, molnkondensationskärnor.
Ja, precis.
För att bilda de här dimmolnen. Sen lite vilken typ av dimma vi pratar om. Den här utstrålningsdimman, den bildas ju typiskt sett när vi har kall luft närmast marken. Och den kalla luften, den är ju tyngre eller mer kompakt än varm och luftig luft. Så därför brukar den kalla luften alltid samlas i sänkor till exempel. Och då kan man ju till exempel tänka sig att dalgångar är mer vanligt med utstrålningsdimma just i dalgångar. Eller man kan ibland märka om man kör en rolig landsväg eller så där och den är lite kuperad, det går upp och ner så kan man ibland komma till ett parti. Man kör ner i en sänka på den här vägen och så plötsligt kör man genom en dimma i tio meter och sen så kör man upp igen ur den. Och en annan sak man kan tänka på är också om man befinner sig i närheten av större vattendrag. Då kan ju till exempel i samband med advektionsdimma då fuktig luft blåsa in från det här större vattendraget. Till exempel Vänern eller Vättern eller våra omkringliggande hav in över en kallare markyta.
Typiskt sett höst och vinter.
Och på tal då om vatten och vattendrag och hav. Sjörök, hur skiljer det sig från dimma?
Ja, det är också ett rätt häftigt fenomen. Det ser ju ut som att det nästan kokar från sjön. Och det är en typ av dimma skulle jag säga. Här har vi då en, det är typiskt vanligt vintertid eller åtminstone kalla situationer, kalla säsonger. Då har vi att kall luft istället blåser ut över det här relativt sett varma öppna vattnet. Låt oss säga att vi pratar om en vintersituation så är det enkelt att föreställa sig. Då har vi kall luft som kommer inifrån landmassan som blåser ut över öppet hav eller en större sjö till exempel. Och då är ju luften närmast den här sjön, den har nästan samma temperatur som vattenytan. Så den är mycket varmare än den kalla luft som blåser ut över sjön. Och då får vi, naturen vill ju ha den kalla luften längst ner närmast ytan. Men i det här fallet så har vi faktiskt den varma närmast ytan. Så då istället så byter de här plats, den varma luften stiger upp över den kalla. Men då blandas de ju och den varma luften kyls av och fukten som den höll från sjön kondenserar till vattenånga.
Men i den här stigande luftrörelsen så ser det ut som att det kokar i princip.
Det ser verkligen ut som att det ryker från sjön. Man kan tänka sig att vattnet är jättevarmt och att det ryker upp ånga, men det är inte det, utan det är det här som du precis beskrev.
Ja, precis. Men relativt den kalla luften som blåser ut över sjön så är sjön och luften närmast sjön mycket varmare.
Men kanske inte badvarmt.
Det är nog subjektivt.
När man pratar om dimma så kanske man också tänker på sikt. Det var så dimmigt ute och sikten var så dålig. Men sikt är ju också ett meteorologiskt begrepp. Kan du förklara det lite närmare?
Ja, precis. Om vi nu just pratar om dimma så säger vi att för att vi ska ha regelrätt meteorologisk dimma så måste sikten vara upp till en kilometer eller under en kilometer. Vi får inte se längre än så. Ser vi mellan en och tio kilometer så säger vi att vi har dis eller fuktdis istället.
Kan du bara kort förklara vad dis är för någonting då?
Ja, det är egentligen samma fenomen som dimma. Jag hade egentligen vänt på det och sagt att vi har dis innan vi får dimma. Dis är egentligen bara att molndropparna är så pass små så att vi fortfarande kan se ganska bra igenom dem. De sprider inte ljuset på samma sätt som ett kompakt dimmoln gör.
Finns det någonting kring dimma vi inte har täckt in i det här avsnittet? Säkert massor, men någonting som man känner att det här måste du få reda på?
Jag tror att det är mest folktron som återstår och då tror jag att vi lämnar älvor som dansar för idag.
Tack Erik för att du kom hit och pratade dimma med mig.
Att vatten fryser vid noll grader, det vet vi. Men vad vet vi mer om is egentligen? Oskar Åslund, som är oceanograf, berättar i det här avsnittet bland annat om hur is kan frysa på olika sätt, om de olika isstadierna och om något som låter lite otrevligt, nämligen rutten is. Välkommen till SMHI-podden och serien Fenomenfredag. Jag som programleder heter Priya Eklund. Välkommen hit, Oskar.
Tack så mycket.
Du jobbar som oceanograf på SMHI.
Stämmer mycket bra.
Varför ville du bli oceanograf?
Jag är egentligen meteorolog i grunden. Men innan jag började plugga till meteorolog så var jag lite sugen på att läsa någonting som hade mer med marinbiologi att göra. Så insåg jag väl rätt snabbt att biologi kanske inte är mitt starkaste ämne. Så när jag började plugga meteorologi så insåg jag att man kan ju applicera vissa av de här grejerna på havet. Och det var så jag upptäckte oceanografin. Så det är därifrån jag sen har dykt in i havet från atmosfären.
Spännande resa ändå, tänker jag, uppifrån och ner så att säga. Du och jag ska prata om is. Och de flesta, jag tänker att alla egentligen vet vad is är och hur det bildas. Det är vatten som fryser vid, och det har vi lärt oss, att det fryser vid noll grader. Fryser allt vatten vid noll grader?
Nej, alltså att vattnet som vi kanske tänker på fryser vid noll grader, det är ju vatten som inte är salt. Salt påverkar ju fryspunkten på vatten. Det är till exempel därför vi ibland använder salt på våra vägar för att påverka fryspunkten av vatten. Så att i till exempel Östersjön där vi har bräckt vatten, alltså inte speciellt mycket salt, där kan man ju ändå säga att vattnet fryser mer eller mindre vid noll grader. Men om vi sen går västerut mot Västerhavet, alltså vid västkusten, och sen så ut på Atlanten och så vidare, där påverkas då fryspunkten. Så vid västkusten så fryser vattnet kanske i stället vid minus en grad.
Så när det är riktigt, riktigt kallt ute, många, många minusgrader, så behöver det inte betyda att havet fryser samtidigt som en sjö.
Nej, precis.
Kan is se olika ut? För nu har jag mina bilder i huvudet. Jag har isen som jag har i min frys hemma i små fina isblock och sen så bor jag nära en sjö och den blir ju spegelblank och fin när det fryser. Men kan is se olika ut? Förstår du frågan?
Ja, precis som du säger. Kanske på en lugn sjö eller nära en kust, då kanske det är mer vanligt att vi får den här fina ishinnan som sen fryser till om man tänker spegelblanka skridskoisen eller någonting sånt. Men om vi sen vänder oss ut till sjöss, ute på havs, då är det sällan att det är så lugnt. Där rör sig vattnet hela tiden och det kanske blåser så vi har en del vågor. Så där formas istället mer genom att det blir ispartiklar som ligger i vattnet som sen klumpas ihop till en issörja och den här issörjan sen fryser ihop så vi får mer block som bildas. Ute till havs här, då vi får den här tallriksisen som formas, den här issörjan klumpar ihop sig och bildar flak som sen stöter ihop sig och då får vi verkligen mer runda flak med vissa kanter istället för en sammanhängande slät isyta.
Ser saltvattenis annorlunda ut än sötvattenis?
Salthalten påverkar inte nödvändigtvis hur isen i sig ser ut, skulle jag säga.
Jag har läst på lite om is och jag vet att det finns olika isstadier och nu tänkte jag att du skulle hjälpa mig och de som lyssnar att få en liten guidning i de här olika isstadierna. Vi har vattnet, det börjar bli nollgradigt, kör.
Ja, så det är lättast om vi börjar vid kusten som sagt. Om det börjar frysa till då kanske det börjar bli en liten tunn ishinna och då vi börjar kalla det för nyis. En nyis brukar vi kalla nylagd is upp till en fem centimeter ungefär. Och det brukar oftast kräva rätt lugna förhållanden för att vi ska få den här sammanhängande fina ishinnan och ytan.
Är nyis bärkraftigt? Fem centimeter låter ju inte mycket.
Jag vill inte uttala mig om det är bärkraft eller inte. Nej, den är kanske inte någonting som man ska stå och hoppa på eller så eller köra ett fordon på. Men det kan vara väldigt olika från område till område och i vilket stadie det är. Nyis kan också vara bara en centimeter, det kan vara fem centimeter. Det är ganska stor skillnad på bärkraftigheten där.
Så då har vi först nyis.
Ja och därifrån så under de här lugna förhållanden fortsätter då fryser det vidare och då får vi som vi kallar för en tunn jämn is. Där brukar vi säga att det är ungefär en is mellan 5 till 15 centimeter. Och det är lite som den säger, eller namnet antyder att det är fortfarande en ganska tunn is, för att vara havsis i alla fall. Men den är ganska jämn och slät så att den är bara en tjockare version egentligen av den här nyisen. Och sen till sist därifrån, när den här jämnisen har blivit tjock och så, så brukar man kalla det för fast is. Och det antyder mer på att den faktiskt sitter fast. Alltså en fast is är orörlig i sin natur. Så den sitter fast vid en kust, en ö eller liknande. Och det här är då oftast en tjockare is också. Och den här fastisen brukar vi säga att den växer från två håll. Att den växer underifrån av att vattnet som kommer nära fryser till och att den växer neråt. Men oftast så brukar en fast is också ha legat där ett tag så att det kanske har ett snötäcke uppe på. Som sen kanske under en solig dag smälter lite och den här blöta snön sen fryser till.
Så isen kan både växa uppåt och neråt.
Väderförhållandena här då? För när jag tänker nyis då kanske det inte är jättekallt i luften. Det är ju noll eller under liksom. Det är så mycket förstår jag också. Men för att få den här fasta isen behöver det vara riktigt, riktigt kallt ute då?
Alltså det behöver ju ha varit kallt en period helt klart. Absolut.
Det sker ju inte över en natt?
Nej, precis. Utan över en natt så kanske man får en isbildning på en-två centimeter och sen så liksom fortsätter det därifrån så att varje kall natt så kanske det byggs på lite. Så det behöver ju vara en kall period om vi säger så. Sen om det är en vecka eller om det är en månad eller så. Det kan variera väldigt kraftigt från värdeläge till värdeläge.
Och du har, vi ska prata lite om olika typer av isfenomen eller egentligen olika typer av isformer. Du var inne på tallriksis. Den bildades ute till, mer ute liksom på öppet vatten och det var is som klumpade ihop sig och som blev som, ja men ser ut som tallrikar.
Ja men precis, det är precis som du säger, issörja som klumpar ihop sig, som bildar små flak och de här flaken sen möts till varandra. Så det blir ett platt flak och sen så har det en liten fin snötäckt kant kring det. Så det är därför det ser ut som en tallrik då helt enkelt.
Sen har vi ju då någonting som heter pannkaksis som jag tycker låter jättegulligt. Ser de ut som pannkakor?
De ser väldigt lika tallriksisen men att de är väldigt mycket mer släta och fina helt enkelt. De har inte stötts mot varandra så de har inte de här kanterna till exempel. Och de här formas på ett väldigt annorlunda sätt. Det är egentligen det som är skillnaden mellan tallriksisen och pannkaksisen. För att pannkaksis ska formas så krävs det faktiskt att vi har två olika skiktningar i havet. Alltså att vi har ett tyngre lager som är saltare och ett övre lager som är mindre salt. Så då kommer vi tillbaka till det här med fryspunkten som vi pratade om tidigare. Vi behöver två skiktningar. Ett tyngre saltare lager och ett övre mindre salt lager. Om de här båda är vid sin ungefär respektive fryspunkt så kommer det undre laget, alltså det tyngre laget, att kyla av det mindre saltare laget underifrån. Och då kommer det bildas lite is i den där gränsytan. För som vi sa så påverkar ju salthalten fryspunkten. Och den här isbildningen kommer att flyta upp till ytan och det är det som är pannkaksisen.
Så vi har isklumpar som flyter upp. De kommer inte att stötts mot varandra på samma sätt som tallriksisen.
Är det här ute på öppet vatten eller närmare kusten? Var kan det här ske?
Det här kan ske både vid kusten och ute till havs. Men det som är viktiga är just den här skiktningen. Och därför är det mer vanligt att det sker på till exempel västkusten eller i närliggande delar av Östersjön. Där vi just har de här två skiktningarna mer djupare in i Östersjön och uppe i Bottenviken. Då har vi inte de här skiktningarna istället utan vi har bräckt vatten i hela vattenkolumnen. Så därför kan det inte bildas pannkaksis där. Men tallriksis kan istället bildas i princip vad som helst. För där krävs det ju bara att det är vågigt och att det kan bildas is.
Och du sa ju att det är olika salthalter på det här. Och då tänker jag att det inte sker i Vänern. Eller andra sjöar. Det finns ju andra sjöar också. Utan det är liksom i hav.
Ja, det behöver ha en viss salthalt för att det ska hända.
Någonting som låter jätteotrevligt men som jag tänker kanske inte egentligen är så otrevligt. Men det låter otrevligt. Rutten is?
Ja, när vi tänker på något i ruttet så tänker vi kanske på mat som ligger i kylen.
Det luktar och ser otrevligt ut.
Och så är det inte alls med is. Utan det här beskriver bara rutten att det håller på att förfalla. Så isen luktar inte. Så rutten is är egentligen bara på ett avsmältningsstadie på våren. Och det första avsmältningsstadiet av en is är egentligen att den börjar bli lite porös. Den börjar falla sönder. Så det är därför den är rutten. Men isen kan fortfarande vara en par decimeter tjock egentligen. Men om du skulle ta upp ett isblock och titta på det så skulle den vara rätt ihålig. Och då är en sån här is verkligen inte bärkraftig. Även fast själva islaget är rätt tjockt.
Okej, så det luktar inte och ser kanske inte jätteotrevligt. Jag tänker att det ser ganska häftigt ut ändå. När de här isblocken börjar falla isär lite.
Ja, precis. Om du verkligen skulle få upp ett isblock och titta på det så ser det väldigt fint ut.
Oscar, du har gett oss en jättebra inblick i is. Nu vet vi att is inte alltid fryser vid noll grader utan det beror på salthalt. Vi har lärt oss mer kring tallriksis, pannkakis och att rutten is faktiskt inte luktar. Så tack så jättemycket för att du ville prata is med mig.
Tack så mycket själv.
Att vatten fryser vid noll grader, det vet vi. Men vad vet vi mer om is egentligen? Oskar Åslund, som är oceanograf, berättar i det här avsnittet bland annat om hur is kan frysa på olika sätt, om de olika isstadierna och om något som låter lite otrevligt, nämligen rutten is. Välkommen till SMHI-podden och serien Fenomenfredag. Jag som programleder heter Priya Eklund. Välkommen hit, Oskar.
Tack så mycket.
Du jobbar som oceanograf på SMHI.
Stämmer mycket bra.
Varför ville du bli oceanograf?
Jag är egentligen meteorolog i grunden. Men innan jag började plugga till meteorolog så var jag lite sugen på att läsa någonting som hade mer med marinbiologi att göra. Så insåg jag väl rätt snabbt att biologi kanske inte är mitt starkaste ämne. Så när jag började plugga meteorologi så insåg jag att man kan ju applicera vissa av de här grejerna på havet. Och det var så jag upptäckte oceanografin. Så det är därifrån jag sen har dykt in i havet från atmosfären.
Spännande resa ändå, tänker jag, uppifrån och ner så att säga. Du och jag ska prata om is. Och de flesta, jag tänker att alla egentligen vet vad is är och hur det bildas. Det är vatten som fryser vid, och det har vi lärt oss, att det fryser vid noll grader. Fryser allt vatten vid noll grader?
Nej, alltså att vattnet som vi kanske tänker på fryser vid noll grader, det är ju vatten som inte är salt. Salt påverkar ju fryspunkten på vatten. Det är till exempel därför vi ibland använder salt på våra vägar för att påverka fryspunkten av vatten. Så att i till exempel Östersjön där vi har bräckt vatten, alltså inte speciellt mycket salt, där kan man ju ändå säga att vattnet fryser mer eller mindre vid noll grader. Men om vi sen går västerut mot Västerhavet, alltså vid västkusten, och sen så ut på Atlanten och så vidare, där påverkas då fryspunkten. Så vid västkusten så fryser vattnet kanske i stället vid minus en grad.
Så när det är riktigt, riktigt kallt ute, många, många minusgrader, så behöver det inte betyda att havet fryser samtidigt som en sjö.
Nej, precis.
Kan is se olika ut? För nu har jag mina bilder i huvudet. Jag har isen som jag har i min frys hemma i små fina isblock och sen så bor jag nära en sjö och den blir ju spegelblank och fin när det fryser. Men kan is se olika ut? Förstår du frågan?
Ja, precis som du säger. Kanske på en lugn sjö eller nära en kust, då kanske det är mer vanligt att vi får den här fina ishinnan som sen fryser till om man tänker spegelblanka skridskoisen eller någonting sånt. Men om vi sen vänder oss ut till sjöss, ute på havs, då är det sällan att det är så lugnt. Där rör sig vattnet hela tiden och det kanske blåser så vi har en del vågor. Så där formas istället mer genom att det blir ispartiklar som ligger i vattnet som sen klumpas ihop till en issörja och den här issörjan sen fryser ihop så vi får mer block som bildas. Ute till havs här, då vi får den här tallriksisen som formas, den här issörjan klumpar ihop sig och bildar flak som sen stöter ihop sig och då får vi verkligen mer runda flak med vissa kanter istället för en sammanhängande slät isyta.
Ser saltvattenis annorlunda ut än sötvattenis?
Salthalten påverkar inte nödvändigtvis hur isen i sig ser ut, skulle jag säga.
Jag har läst på lite om is och jag vet att det finns olika isstadier och nu tänkte jag att du skulle hjälpa mig och de som lyssnar att få en liten guidning i de här olika isstadierna. Vi har vattnet, det börjar bli nollgradigt, kör.
Ja, så det är lättast om vi börjar vid kusten som sagt. Om det börjar frysa till då kanske det börjar bli en liten tunn ishinna och då vi börjar kalla det för nyis. En nyis brukar vi kalla nylagd is upp till en fem centimeter ungefär. Och det brukar oftast kräva rätt lugna förhållanden för att vi ska få den här sammanhängande fina ishinnan och ytan.
Är nyis bärkraftigt? Fem centimeter låter ju inte mycket.
Jag vill inte uttala mig om det är bärkraft eller inte. Nej, den är kanske inte någonting som man ska stå och hoppa på eller så eller köra ett fordon på. Men det kan vara väldigt olika från område till område och i vilket stadie det är. Nyis kan också vara bara en centimeter, det kan vara fem centimeter. Det är ganska stor skillnad på bärkraftigheten där.
Så då har vi först nyis.
Ja och därifrån så under de här lugna förhållanden fortsätter då fryser det vidare och då får vi som vi kallar för en tunn jämn is. Där brukar vi säga att det är ungefär en is mellan 5 till 15 centimeter. Och det är lite som den säger, eller namnet antyder att det är fortfarande en ganska tunn is, för att vara havsis i alla fall. Men den är ganska jämn och slät så att den är bara en tjockare version egentligen av den här nyisen. Och sen till sist därifrån, när den här jämnisen har blivit tjock och så, så brukar man kalla det för fast is. Och det antyder mer på att den faktiskt sitter fast. Alltså en fast is är orörlig i sin natur. Så den sitter fast vid en kust, en ö eller liknande. Och det här är då oftast en tjockare is också. Och den här fastisen brukar vi säga att den växer från två håll. Att den växer underifrån av att vattnet som kommer nära fryser till och att den växer neråt. Men oftast så brukar en fast is också ha legat där ett tag så att det kanske har ett snötäcke uppe på. Som sen kanske under en solig dag smälter lite och den här blöta snön sen fryser till.
Så isen kan både växa uppåt och neråt.
Väderförhållandena här då? För när jag tänker nyis då kanske det inte är jättekallt i luften. Det är ju noll eller under liksom. Det är så mycket förstår jag också. Men för att få den här fasta isen behöver det vara riktigt, riktigt kallt ute då?
Alltså det behöver ju ha varit kallt en period helt klart. Absolut.
Det sker ju inte över en natt?
Nej, precis. Utan över en natt så kanske man får en isbildning på en-två centimeter och sen så liksom fortsätter det därifrån så att varje kall natt så kanske det byggs på lite. Så det behöver ju vara en kall period om vi säger så. Sen om det är en vecka eller om det är en månad eller så. Det kan variera väldigt kraftigt från värdeläge till värdeläge.
Och du har, vi ska prata lite om olika typer av isfenomen eller egentligen olika typer av isformer. Du var inne på tallriksis. Den bildades ute till, mer ute liksom på öppet vatten och det var is som klumpade ihop sig och som blev som, ja men ser ut som tallrikar.
Ja men precis, det är precis som du säger, issörja som klumpar ihop sig, som bildar små flak och de här flaken sen möts till varandra. Så det blir ett platt flak och sen så har det en liten fin snötäckt kant kring det. Så det är därför det ser ut som en tallrik då helt enkelt.
Sen har vi ju då någonting som heter pannkaksis som jag tycker låter jättegulligt. Ser de ut som pannkakor?
De ser väldigt lika tallriksisen men att de är väldigt mycket mer släta och fina helt enkelt. De har inte stötts mot varandra så de har inte de här kanterna till exempel. Och de här formas på ett väldigt annorlunda sätt. Det är egentligen det som är skillnaden mellan tallriksisen och pannkaksisen. För att pannkaksis ska formas så krävs det faktiskt att vi har två olika skiktningar i havet. Alltså att vi har ett tyngre lager som är saltare och ett övre lager som är mindre salt. Så då kommer vi tillbaka till det här med fryspunkten som vi pratade om tidigare. Vi behöver två skiktningar. Ett tyngre saltare lager och ett övre mindre salt lager. Om de här båda är vid sin ungefär respektive fryspunkt så kommer det undre laget, alltså det tyngre laget, att kyla av det mindre saltare laget underifrån. Och då kommer det bildas lite is i den där gränsytan. För som vi sa så påverkar ju salthalten fryspunkten. Och den här isbildningen kommer att flyta upp till ytan och det är det som är pannkaksisen.
Så vi har isklumpar som flyter upp. De kommer inte att stötts mot varandra på samma sätt som tallriksisen.
Är det här ute på öppet vatten eller närmare kusten? Var kan det här ske?
Det här kan ske både vid kusten och ute till havs. Men det som är viktiga är just den här skiktningen. Och därför är det mer vanligt att det sker på till exempel västkusten eller i närliggande delar av Östersjön. Där vi just har de här två skiktningarna mer djupare in i Östersjön och uppe i Bottenviken. Då har vi inte de här skiktningarna istället utan vi har bräckt vatten i hela vattenkolumnen. Så därför kan det inte bildas pannkaksis där. Men tallriksis kan istället bildas i princip vad som helst. För där krävs det ju bara att det är vågigt och att det kan bildas is.
Och du sa ju att det är olika salthalter på det här. Och då tänker jag att det inte sker i Vänern. Eller andra sjöar. Det finns ju andra sjöar också. Utan det är liksom i hav.
Ja, det behöver ha en viss salthalt för att det ska hända.
Någonting som låter jätteotrevligt men som jag tänker kanske inte egentligen är så otrevligt. Men det låter otrevligt. Rutten is?
Ja, när vi tänker på något i ruttet så tänker vi kanske på mat som ligger i kylen.
Det luktar och ser otrevligt ut.
Och så är det inte alls med is. Utan det här beskriver bara rutten att det håller på att förfalla. Så isen luktar inte. Så rutten is är egentligen bara på ett avsmältningsstadie på våren. Och det första avsmältningsstadiet av en is är egentligen att den börjar bli lite porös. Den börjar falla sönder. Så det är därför den är rutten. Men isen kan fortfarande vara en par decimeter tjock egentligen. Men om du skulle ta upp ett isblock och titta på det så skulle den vara rätt ihålig. Och då är en sån här is verkligen inte bärkraftig. Även fast själva islaget är rätt tjockt.
Okej, så det luktar inte och ser kanske inte jätteotrevligt. Jag tänker att det ser ganska häftigt ut ändå. När de här isblocken börjar falla isär lite.
Ja, precis. Om du verkligen skulle få upp ett isblock och titta på det så ser det väldigt fint ut.
Oscar, du har gett oss en jättebra inblick i is. Nu vet vi att is inte alltid fryser vid noll grader utan det beror på salthalt. Vi har lärt oss mer kring tallriksis, pannkakis och att rutten is faktiskt inte luktar. Så tack så jättemycket för att du ville prata is med mig.
Tack så mycket själv.
Hej, hej, Linnea. Välkommen till Fenomenfredagspodden.
Hej, tackar, tackar.
Och vi ska prata om snö. Och det är ju faktiskt egentligen det härligaste med vintern. Det är ju snön.
Tycker jag i alla fall.
Men vad är snö och hur uppstår det egentligen?
Ja, men snö är ju i huvudsak fruset vatten. I molnen så bildas små, små iskristaller som kan växa sig lite större till små, små snöstjärnor. Och de kan i sin tur då klumpa ihop sig till snöflingor. Och en typisk snöflinga som vi ser faller ner från himlen, den kan bestå av ungefär 100 stycken snöstjärnor. Som i sin tur består av massor, massor, massor, massor små iskristaller. Häftigt, måste jag säga.
Vi ska prata mer om snöstjärnor snart. Men jag vill först prata om just det här med olika typer av snö. För det kan ju vara pudersnö, det är ju en typ av snö. Sen har vi kramsnö där man gör alla snögubbar av. Snöslask, det är också en typ av snö. Vad är skillnaden mellan de här olika typerna och vad är det som avgör skillnaden?
Ja, men det finns ju olika parametrar som luftfuktighet, lufttryck, temperatur och så vidare som påverkar hur snön och snöflingorna ser ut. Vid torrt och kallt väder, ja men då får vi mer fluffig snö. Medan vid fuktigt väder och en temperatur kring noll grader, ja men det ger istället ganska tung och blöt snö som istället ger ett ganska kompakt snötäcke med högre densitet. Och det finns ju, just när vi pratar om tung snö, så finns det en liten myt om att snön kan bli tyngre vid noll grader. Men det är ju egentligen intressant. Snö som en gång har varit fluffigt och sen sjunker ihop när temperaturen ökar, den blir ju egentligen inte tyngre. Det är bara det att den blir mer kompakt. Vatteninnehållet är ju densamma. Däremot så är den ju mer kompakt och har högre densitet. Så en centimeter blötsnö, det kanske väger lika mycket som tio centimeter fluffig snö.
Kommer den fluffiga snön alltid först, alltså i början på vintern? Det känns lite som det, jag tror inte att det är så.
Nej, så behöver det nog inte vara. Det är väl snarare kanske så att man till en början kan ha lite blöt snö som faller, att man fortfarande har temperaturer som är sådär runt nollan när det snöar. Och att den fluffiga snön kanske kommer lite senare när vi har lite kallare väder.
Jag som romantiserar det här med snö och vinter och vill att det ska vara fluffigt och fint. Du var inne på det här med snöflingorna och att de består av isstjärnor som i sin tur består av iskristaller. Men när vi ser en snöflinga på fönstret eller som man ser när någon ritar eller så, det är ju liksom en flinga. Men den är inte så enkel som man kan tro.
Nej, men precis. Alla snöflingor är ju sexkantiga och det beror lite grann på egenskaper hos vattenmolekylerna, alltså det som snöflingorna är uppbyggda av. Vattenmolekyler består av en syreatom och en väteatom. Nu blir det lite kemi här. Och de sitter ihop i en viss vinkel. Och när vattnet fryser, då binder de här samman på ett visst sätt på grund av den här vinkeln mellan atomerna. Och det gör så att de just byggs ihop i en sån här hexagon eller sex och sex. Och när kristallerna bildas så brukar de först vara ganska små, platta, sexkantiga, små plattor eller prismor. Men de kan som sagt växa sig större då, vid rätt förhållanden. Till lite större plattor eller isnålar eller till och med prismor eller sådär. Och sen vidare till snöstjärnor.
Just det, men själva snöflingan då, kan den variera i storlek? Ja, det lär den ju göra ifall de här andra kristallerna varierar i storlek.
Ja, men det beror på hur många kristaller som klumpar ihop sig med varandra. Snöflingor som bildas i en temperatur runt noll grader, de kan ofta växa sig stora. Dels att det finns gott om fukt och de här snöflingorna blir också lite klibbigare, eller hur jag ska säga. De har som ett flytande skikt runt sig då, runt noll grader. Och det gör att fler och fler istjärnor kan fästa ihop och göra att snöstjärnorna blir större. Medan man då får mindre snöstjärnor om det är torrt och kallt i luften. Okej.
Och jag har hört att varje snöflinga är unik. Det är lite som fingeravtryck. Är det så med snöflingor också, att ingen snöflinga är den andra lik?
Ja, men man brukar ju säga så, att varje snöflinga eller snöstjärna är unik. Och det är ju lite så här för att en snöflinga består ju som sagt av massor av istjärnor, som i sin tur består av massor av iskristaller. Och de här kan ju fästa ihop med varandra på massa olika sätt. Dessutom så kan vattenmolekylerna i iskristallerna bestå av olika isotoper. Vi behöver inte gå in på vad isotoper är, men det är lite olika varianter av de här syre och väteatomerna. Och alla de här olika sätten då, hur de kan kombineras till den här snöflingan är i princip oräkneliga. Men alltså visst, snöflingor kan ju faktiskt vara väldigt, väldigt lika. Och om man måste gå ner på molekylnivå eller till och med atomnivå för att hitta skillnader så kanske det nästan blir lite löjligt. Men ja, i princip så är de faktiskt unika.
Du är ju meteorolog och kan ju kanske svara på det här då. Kan vi förutsäga hur mycket det ska snöa och hur. Jag säger vi, jag kan inte förutsäga hur mycket det ska snöa. Kan du förutsäga hur mycket det ska snöa och hur gör du det?
Ja, vi har ju såklart våra prognosmodeller som hjälper oss i det här. Och vi får ju egentligen kanske veta hur många millimeter i smält form som väntas falla ner från himlen. Och då får vi liksom räkna om det till hur mycket det motsvarar i centimeter snö. En millimeter regn brukar ungefär motsvara en centimeter snö. Men det beror lite grann på temperaturen. Är det som sagt nollgradigt då får vi ganska tung och blöt snö. Det kanske inte bygger så många centimeter på marken. Men är det väldigt kallt och torrt då kan vi få en väldigt fluffig snö och då blir det liksom fler centimeter fast det egentligen var samma antal millimeter i smält form.
Jag vet ju också, nu är vi inne på lite det här med snödjup, när den ligger kvar. Jag vet ju att vi mäter snödjup. Varför gör man det och hur gör man det?
Ja, varför man gör det, det är en bra fråga. Det är spännande att veta och det är också kanske en bra klimatindikator. Man kan se, har vi långa mätningar med antal dagar med snötäcke och snödjup och så vidare. Då kan vi se hur det förändras under tiden. Och hur man mäter, det är väl egentligen ganska enkelt. Ofta så är det av fasta linjaler eller mätköppar som man kallar det för. Och snödjup, det mäts klockan sju svensk tid på morgonen. Man går ut och gör oftast mätningar på fem olika ställen och så beräknar man liksom medelvärdet mellan de här fem olika mätpunkterna för att få snödjupet. Okej.
Linnea, när vi pratade om att podda om snö, då sa ju du, jag kan ju inte inte skratta, då sa ju du så här, jag vill prata om gul snö. Och jag kände att jag har en bild i huvudet som jag tänker att 99% av alla som lyssnar också har. Men jag tror inte att det är det du vill prata om. Berätta om gul snö.
Ja, vi har ju fått lära oss att man inte ska äta gul snö och det är ju väldigt sunt. Gör inte det, även efter att ni har hört vad jag har berättat här. Gul snö behöver inte alltid vara ett resultat efter att man har rassat sin hund, utan det kan faktiskt vara snö som har färgats av sand från till exempel Sahara.
Hur funkar det då?
Jo, men det är så att vi.
Sahara tänker jag ligger i Afrika.
Precis, det ligger långt bort. Men där i Sahara kan det förekomma kraftiga sandstormar. Och det gör då att sandpartiklar kastas högt upp i atmosfären. Och sen så transporteras de norrut till våra breddgrader i luftströmmar. Och kan sen då falla ner i samband med snö.
Så den är gul redan när den faller från himlen?
Ja, men precis. Det kan man säga. Och sen så är det ju också så att det behöver inte bli gul snö bara för att det snör ut gul snö. Utan sanden kan efterhand också bara falla ut av sig själv och lägga sig på snön. Så att man får ett gult lager ovanpå den redan befinnande vita snön.
Så det snöar sand?
Ja, precis.
Ja, jag kommer ju alltid fnittra åt det här. För så mogen är jag. Finns det andra färger på snö?
Ja, men det finns det. Till exempel finns det något som brukar kallas för vattenmelonsnö.
Den lät ju trevligare, men den antar jag att vi inte heller ska äta.
Nej, gör inte det. Det är faktiskt snö som färgas röd av alger. Och det är ganska vanligt i Alperna, framför allt under sommartid.
Men vi kan väl sammanfatta med att ät inte snö?
Ät inte snö. Oavsett.
Vi läser i tidningen att när vintern är i antågande, då står det snösmockan på gång. Nästa snökanon drar in över Sverige. Är det här tidningsrubriker eller finns det faktiskt någonting som heter snökanon?
Ja, men snökanoner är ju ett ganska vedertaget begrepp även hos oss meteorologer. Och det är inte bara sådana här snökanoner som liksom står i slalombacken, utan det finns ju naturliga snökanoner också, som kan ge väldigt stora snömängder på ganska kort tid. Och ett ganska klassiskt exempel på det, det är från december 1998, då det kom en och en halv meter snö kring Gävle på, jag vet inte om det var ett dygn eller sådär.
En riktig snökanon.
Ja, verkligen.
Så där kunde man använda den. Vad är en snösmocka då? Är det någonting man använder inom meteorologin?
Nej, det brukar vi faktiskt inte göra. Det lämnar vi åt kvällstidningarna. Bra.
Så oavsett snökanoner, snösmockor, gul snö, vit snö, röd snö. Ät inte snö.
Ät inte snö.
Tack för att du ville prata snö med mig.
Tack själv.
Hej, hej, Linnea. Välkommen till Fenomenfredagspodden.
Hej, tackar, tackar.
Och vi ska prata om snö. Och det är ju faktiskt egentligen det härligaste med vintern. Det är ju snön.
Tycker jag i alla fall.
Men vad är snö och hur uppstår det egentligen?
Ja, men snö är ju i huvudsak fruset vatten. I molnen så bildas små, små iskristaller som kan växa sig lite större till små, små snöstjärnor. Och de kan i sin tur då klumpa ihop sig till snöflingor. Och en typisk snöflinga som vi ser faller ner från himlen, den kan bestå av ungefär 100 stycken snöstjärnor. Som i sin tur består av massor, massor, massor, massor små iskristaller. Häftigt, måste jag säga.
Vi ska prata mer om snöstjärnor snart. Men jag vill först prata om just det här med olika typer av snö. För det kan ju vara pudersnö, det är ju en typ av snö. Sen har vi kramsnö där man gör alla snögubbar av. Snöslask, det är också en typ av snö. Vad är skillnaden mellan de här olika typerna och vad är det som avgör skillnaden?
Ja, men det finns ju olika parametrar som luftfuktighet, lufttryck, temperatur och så vidare som påverkar hur snön och snöflingorna ser ut. Vid torrt och kallt väder, ja men då får vi mer fluffig snö. Medan vid fuktigt väder och en temperatur kring noll grader, ja men det ger istället ganska tung och blöt snö som istället ger ett ganska kompakt snötäcke med högre densitet. Och det finns ju, just när vi pratar om tung snö, så finns det en liten myt om att snön kan bli tyngre vid noll grader. Men det är ju egentligen intressant. Snö som en gång har varit fluffigt och sen sjunker ihop när temperaturen ökar, den blir ju egentligen inte tyngre. Det är bara det att den blir mer kompakt. Vatteninnehållet är ju densamma. Däremot så är den ju mer kompakt och har högre densitet. Så en centimeter blötsnö, det kanske väger lika mycket som tio centimeter fluffig snö.
Kommer den fluffiga snön alltid först, alltså i början på vintern? Det känns lite som det, jag tror inte att det är så.
Nej, så behöver det nog inte vara. Det är väl snarare kanske så att man till en början kan ha lite blöt snö som faller, att man fortfarande har temperaturer som är sådär runt nollan när det snöar. Och att den fluffiga snön kanske kommer lite senare när vi har lite kallare väder.
Jag som romantiserar det här med snö och vinter och vill att det ska vara fluffigt och fint. Du var inne på det här med snöflingorna och att de består av isstjärnor som i sin tur består av iskristaller. Men när vi ser en snöflinga på fönstret eller som man ser när någon ritar eller så, det är ju liksom en flinga. Men den är inte så enkel som man kan tro.
Nej, men precis. Alla snöflingor är ju sexkantiga och det beror lite grann på egenskaper hos vattenmolekylerna, alltså det som snöflingorna är uppbyggda av. Vattenmolekyler består av en syreatom och en väteatom. Nu blir det lite kemi här. Och de sitter ihop i en viss vinkel. Och när vattnet fryser, då binder de här samman på ett visst sätt på grund av den här vinkeln mellan atomerna. Och det gör så att de just byggs ihop i en sån här hexagon eller sex och sex. Och när kristallerna bildas så brukar de först vara ganska små, platta, sexkantiga, små plattor eller prismor. Men de kan som sagt växa sig större då, vid rätt förhållanden. Till lite större plattor eller isnålar eller till och med prismor eller sådär. Och sen vidare till snöstjärnor.
Just det, men själva snöflingan då, kan den variera i storlek? Ja, det lär den ju göra ifall de här andra kristallerna varierar i storlek.
Ja, men det beror på hur många kristaller som klumpar ihop sig med varandra. Snöflingor som bildas i en temperatur runt noll grader, de kan ofta växa sig stora. Dels att det finns gott om fukt och de här snöflingorna blir också lite klibbigare, eller hur jag ska säga. De har som ett flytande skikt runt sig då, runt noll grader. Och det gör att fler och fler istjärnor kan fästa ihop och göra att snöstjärnorna blir större. Medan man då får mindre snöstjärnor om det är torrt och kallt i luften. Okej.
Och jag har hört att varje snöflinga är unik. Det är lite som fingeravtryck. Är det så med snöflingor också, att ingen snöflinga är den andra lik?
Ja, men man brukar ju säga så, att varje snöflinga eller snöstjärna är unik. Och det är ju lite så här för att en snöflinga består ju som sagt av massor av istjärnor, som i sin tur består av massor av iskristaller. Och de här kan ju fästa ihop med varandra på massa olika sätt. Dessutom så kan vattenmolekylerna i iskristallerna bestå av olika isotoper. Vi behöver inte gå in på vad isotoper är, men det är lite olika varianter av de här syre och väteatomerna. Och alla de här olika sätten då, hur de kan kombineras till den här snöflingan är i princip oräkneliga. Men alltså visst, snöflingor kan ju faktiskt vara väldigt, väldigt lika. Och om man måste gå ner på molekylnivå eller till och med atomnivå för att hitta skillnader så kanske det nästan blir lite löjligt. Men ja, i princip så är de faktiskt unika.
Du är ju meteorolog och kan ju kanske svara på det här då. Kan vi förutsäga hur mycket det ska snöa och hur. Jag säger vi, jag kan inte förutsäga hur mycket det ska snöa. Kan du förutsäga hur mycket det ska snöa och hur gör du det?
Ja, vi har ju såklart våra prognosmodeller som hjälper oss i det här. Och vi får ju egentligen kanske veta hur många millimeter i smält form som väntas falla ner från himlen. Och då får vi liksom räkna om det till hur mycket det motsvarar i centimeter snö. En millimeter regn brukar ungefär motsvara en centimeter snö. Men det beror lite grann på temperaturen. Är det som sagt nollgradigt då får vi ganska tung och blöt snö. Det kanske inte bygger så många centimeter på marken. Men är det väldigt kallt och torrt då kan vi få en väldigt fluffig snö och då blir det liksom fler centimeter fast det egentligen var samma antal millimeter i smält form.
Jag vet ju också, nu är vi inne på lite det här med snödjup, när den ligger kvar. Jag vet ju att vi mäter snödjup. Varför gör man det och hur gör man det?
Ja, varför man gör det, det är en bra fråga. Det är spännande att veta och det är också kanske en bra klimatindikator. Man kan se, har vi långa mätningar med antal dagar med snötäcke och snödjup och så vidare. Då kan vi se hur det förändras under tiden. Och hur man mäter, det är väl egentligen ganska enkelt. Ofta så är det av fasta linjaler eller mätköppar som man kallar det för. Och snödjup, det mäts klockan sju svensk tid på morgonen. Man går ut och gör oftast mätningar på fem olika ställen och så beräknar man liksom medelvärdet mellan de här fem olika mätpunkterna för att få snödjupet. Okej.
Linnea, när vi pratade om att podda om snö, då sa ju du, jag kan ju inte inte skratta, då sa ju du så här, jag vill prata om gul snö. Och jag kände att jag har en bild i huvudet som jag tänker att 99% av alla som lyssnar också har. Men jag tror inte att det är det du vill prata om. Berätta om gul snö.
Ja, vi har ju fått lära oss att man inte ska äta gul snö och det är ju väldigt sunt. Gör inte det, även efter att ni har hört vad jag har berättat här. Gul snö behöver inte alltid vara ett resultat efter att man har rassat sin hund, utan det kan faktiskt vara snö som har färgats av sand från till exempel Sahara.
Hur funkar det då?
Jo, men det är så att vi.
Sahara tänker jag ligger i Afrika.
Precis, det ligger långt bort. Men där i Sahara kan det förekomma kraftiga sandstormar. Och det gör då att sandpartiklar kastas högt upp i atmosfären. Och sen så transporteras de norrut till våra breddgrader i luftströmmar. Och kan sen då falla ner i samband med snö.
Så den är gul redan när den faller från himlen?
Ja, men precis. Det kan man säga. Och sen så är det ju också så att det behöver inte bli gul snö bara för att det snör ut gul snö. Utan sanden kan efterhand också bara falla ut av sig själv och lägga sig på snön. Så att man får ett gult lager ovanpå den redan befinnande vita snön.
Så det snöar sand?
Ja, precis.
Ja, jag kommer ju alltid fnittra åt det här. För så mogen är jag. Finns det andra färger på snö?
Ja, men det finns det. Till exempel finns det något som brukar kallas för vattenmelonsnö.
Den lät ju trevligare, men den antar jag att vi inte heller ska äta.
Nej, gör inte det. Det är faktiskt snö som färgas röd av alger. Och det är ganska vanligt i Alperna, framför allt under sommartid.
Men vi kan väl sammanfatta med att ät inte snö?
Ät inte snö. Oavsett.
Vi läser i tidningen att när vintern är i antågande, då står det snösmockan på gång. Nästa snökanon drar in över Sverige. Är det här tidningsrubriker eller finns det faktiskt någonting som heter snökanon?
Ja, men snökanoner är ju ett ganska vedertaget begrepp även hos oss meteorologer. Och det är inte bara sådana här snökanoner som liksom står i slalombacken, utan det finns ju naturliga snökanoner också, som kan ge väldigt stora snömängder på ganska kort tid. Och ett ganska klassiskt exempel på det, det är från december 1998, då det kom en och en halv meter snö kring Gävle på, jag vet inte om det var ett dygn eller sådär.
En riktig snökanon.
Ja, verkligen.
Så där kunde man använda den. Vad är en snösmocka då? Är det någonting man använder inom meteorologin?
Nej, det brukar vi faktiskt inte göra. Det lämnar vi åt kvällstidningarna. Bra.
Så oavsett snökanoner, snösmockor, gul snö, vit snö, röd snö. Ät inte snö.
Ät inte snö.
Tack för att du ville prata snö med mig.
Tack själv.
Vi dyker in i vinterlandskapens magi och pratar om frost. Vad är det egentligen som händer när marken gnistrar? Den som svarar på alla frostiga frågor är meteorologen Erik Höjgård-Olsen och förutom vetenskapen bakom frost kommer vi också prata om år. Välkommen till SMHI podden och serien Fenomenfredag. Jag som programleder heter Priya Eklund.
Hej och välkommen hit Erik! Tack så mycket!
Du är meteorolog och en liten konstig sak som jag gör när jag skriver ordet meteorolog är att jag i slutet skriver metro-rolig. Och då undrar jag, vad är det roligaste med att vara meteorolog?
Ja, bra fråga. Jag får nog svara att det är komplexiteten i atmosfären. Och är man fascinerad av naturen och till och med vill tillåta sig att kanske förföras av naturen och dess komplexitet, då är ju verkligen meteorologi och atmosfärens processer ämnet för dig.
Du beskriver det så otroligt vackert tycker jag.
Tack, det är vackert.
Bra!
Och någonting annat som är vackert, det är ju faktiskt frost. Det glittrar på marken, vi börjar känna att hösten börjar gå mot sitt slut. När man kommer ut på morgnarna och man ser det här frosttäcket, och det är det vi ska prata om idag. Frost är ju inte snö, vilket det ser ut som. Tänk att många barn kanske tänker sig att det har snöat för att det är vitt. Frost är ju någonting helt annat. Och då kommer jag ju då till frågan, vad är frost och hur uppstår det?
Ja, jättebra fråga. Frost, liksom snö, består ju ändå av iskristaller. Men här har ju de här iskristallerna bildats på marken eller på ytor, till exempel på asfalt. Men det kan också vara naturligt förekommande på gräs eller på trädstammar, till exempel. Och temperaturen i luften måste ju vara under noll grader för att frosten ska bildas. För när vi då ändå har tillräckligt mycket fukt tillgängligt i luften, tillräckligt med fukt för att det ska vara mättat, och temperaturen är under noll grader, så fäster vattenmolekylerna i luften på dessa ytor, såsom asfalt och gräs och trädstammar.
Men kan man tänka då, för på sommaren har vi ofta dagg. Är det fruset dagg?
Nej, det är det faktiskt inte.
Det trodde jag att jag var smart.
Ja, och det är smart faktiskt tänkt. Nej, fruset dagg är annorlunda. Då blir det mer som ett ihållande istäcke. Karakteristiskt för just frosten är ju också att när den bildas, så bildas den i liksom så här, det ser nästan ut som trädaktiga strukturer från en iskristall till en annan på gräset, till exempel, eller på grästråna.
Du var lite inne på vilka väderförhållanden som krävs, att det ska vara noll eller under.
Ja, precis. Under noll grader.
Och tillräckligt med mättad fukt.
Ja, exakt. Så vi behöver låga temperaturer och tillräckligt mycket med fukt för att luften vid den temperaturen ska vara mättad på fukt. Och då, många har kanske hört uttrycket att varm luft kan hålla mer fukt än kall luft. Så vi behöver inte riktigt lika mycket fukt för att mätta ett kallt luftpaket som ett varmt luftpaket. Men luften måste ändå vara mättad på fukt.
Kan man även då, för nu pratar vi om varm luft och kall luft och allt det här, kan man även, finns frost även på våren?
Ja, den skulle faktiskt kunna förekomma också på våren. Vi har ju ett fenomen som vi kallar för järnnätter till och med, där frost uppstår på försommaren eller stensommaren. Och det kan ju faktiskt ställa till det för odlarna.
Är det något mer där som krävs för att frost ska bildas?
Ja, det är det faktiskt. För att vi ska få de här förhållandena med kall luft mättad på fukt så vill vi ofta ha kalla och klara nätter. Då kyls luften närmast marken av och det är där vi då får de här vattenmolekylerna som deponerar, som vi säger, till iskristaller på ytor, så som till exempel gräs eller asfalt. Så kalla och klara nätter är ett vanligt förekommande värdeförhållande när vi bildar frost. Men det kan också uppstå vid andra situationer. Ja, men till exempel har vi fenomenet dimfrost. Det vi precis nämnde nu, det är i regel rimfrost när vi har de här kalla och klara nätterna och frosten bildas på marken. Men dimfrost kan istället bildas om vi har fuktdis eller dimma som redan ligger. Och då brukar det fästa, den här fukten i luften brukar fästa på vindsidan så att säga av föremål, till exempel trädstammar eller staket eller skyltar eller så. Så på den sidan där vinden kommer ifrån, där får vi också störst tillförsel av fukt. Men vi behöver fortfarande ha att temperaturen är under noll grader så att vi kan bilda de här iskristallerna.
Finns det någon annan typ av frost? Vi har pratat om den som är på marken och den som förutsätter att det finns dimma. Har vi andra typer av frost?
Ja, men ett extremfall av den här dimfrosten är något som vi kallar för isbark. Och det är om vi har mer kontinuerlig tillförsel av fukt under en längre period kanske. Det kan vara underkylda regndroppar också, eller underkylda dimdroppar som fäster på det här föremålet. Och då kan det sträcka sig ut så långt från det här föremålet, skylten eller trädstammen, så att det ser ut som en vimpel eller flagga nästan och bildar ganska roliga formationer. Vi ser ganska ofta det här i fjällen.
Och då tänker jag att som vanlig person då, om jag ser frost så kan jag ju då efter att ha lyssnat på det här avsnittet kanske fundera på vilken typ av frost är det jag ser. För ofta så tänker man ju frost som frost, men de är alltså olika.
Ja, de är olika.
Sverige är ett väldigt avlångt land och vi vet ju, även om vi har ett typ av klimat i Sverige så kan det ju variera inom landet ändå en del. Påverkar det frostbildningen?
Ja, men det gör det ju. För det första så behöver vi de här låga temperaturerna, temperaturer under noll grader. Och bara där kan man ju kanske anta att mer nordliga områden är mer utsatta för frost. Så Norrland, där är frost mer vanligt än längre söderut. Men vi kan också observera frost ganska frekvent i till exempel nordvästra Svealand och också nere i Götaland där är platser som sydsvenska höglandet en bit upp över marken ju eller kolmården också utsatta för frost.
De här olika typerna som du nämner då, kan det variera beroende på var i landet man bor?
Ja, det kan det ju också.
Du sa ju att den ena där, den som blir som en vimpel, den är ju mer i fjällen så den kanske man inte ser i södra Sverige lika mycket.
Inte lika mycket nej.
Men de här andra då, är de annorlunda utifrån var man bor?
Ja, vi ska ju ha ett program där vi pratar om dimma också och det säger sig kanske självt på namnet att vi vill ju ha områden med frekvent dimma eller ganska ofta förekommande dimma för att kunna bilda dimfrost också då vintertid.
Och en liten hint där då, vart skulle det kunna finnas?
Ja, då vill man ju ha god tillgång till fukt så till exempel i närheten av stora sjöar eller större vattendrag som intill en kustremsa till exempel.
Och där är dimfrosten vanligast. Så att när man reser i landet kan man ju också fundera på vilken typ av frost hittar jag här? Nu har man ju lärt sig då hur det ser ut.
Ja, man brukar se väderfenomen ganska bra från till exempel tåget eller sådär när man kan slappna av och bara titta ut genom fönstret.
Bra tips. Du var inne på järnnätter och att det spelar roll för framförallt de som odlar. Berätta mer om järnnätter. Jag tycker det är ett ganska tufft uttryck.
Ja, det är ett hårt uttryck helt klart. Och det ska väl också vara kanske ett hårt uttryck därför att det får betydande konsekvenser just för odlare. Egentligen är det inget unikt med fenomenet järnnätter. Det är frost som vilken annan typ av frost som helst. Men den inträffar ju under försommar eller sensommar eller kanske tidig höst. När det är en viktig del av skördetiden eller odlingstiden. Så att det kan ju slå ganska hårt mot våra skördar.
Som meteorolog då, brukar ni varna för järnnätter? Så att man ändå kan förbereda sig på något sätt?
Inte så mycket till allmänheten. Det går inte ut någon officiell varning från SMHI i samband med järnnätter. Däremot så jobbar vi ju hela tiden med kommunikation och vi kommunicerar ju alla möjliga typer av medier, radio, sociala medier och så vidare. Men också till andra aktörer och delvis till lantbrukare och så där. Så att jag tycker nog ändå att informationen når ut, men det går inte ut någon officiell varning till samhället från SMHI.
Nu kanske någon sitter och tänker sig, men nu sa han ju försommar och sensommar, då har vi ju plusgrader. Och då har vi ju inte frost, för frost förutsätter ju nollgradigt. Är det nollgrader då?
Ja, det är det faktiskt. Det kan också bli så under just klara nätter. Jorden strålar ju hela tiden ut värme, dag som natt. Men nattetid så får vi inte så mycket energi eller solinstrålning, energi från solen. Så då har vi mer en nettovärmeförlust. Och även så under försommar och sensommar så kan den här förlusten av värme vara så stor så att vi får temperaturer strax under noll grader också sommartid.
Finns det några spännande eller oväntade naturfenomen som är kopplade till frost? Vi ser den här frosten antingen på marken, det glittrar, eller på träd, eller man ser på löv och så. Men finns det någonting som kan sticka ut vad gäller frost?
Ja, och just uttrycket sticka ut. Jag tycker själv håris, jag säger det igen, håris är ett läckert fenomen.
Och här ska jag bara inflika, för er som inte vet hur det ser ut, gå in på SMHI's Instagram så kommer ni se ett inlägg på just håris. Det ser riktigt häftigt ut.
Det ser riktigt häftigt ut och det är ett ganska ovanligt fenomen faktiskt. Och det bildas ur stockar eller vattenindränkta träd eller trädelar. Då växer, frukten fryser till precis som vid frost. Och så växer det ut från trädet i princip i samma tjocklek som ett mänskligt hårstrå. Upp till 20 cm långa kanske de kan bli. Men det som är unikt och det som är spännande med just den här hårisen är att man tror att det måste till en viss sorts svamp också i det här trädet. Det här är inte riktigt klarlagt vad jag förstår. Eller man förstår inte riktigt vilket slags ämne det är svampen utsöndrar. Men den här svampen verkar måste till för att det ska bilda de här isiga hårstråna i princip.
För att det här kallas också för vätteskägg har jag fått lära mig. Och tittar man på bilden så ser det verkligen ut som kritvitt skägg. Riktigt häftigt är det. Har vi några andra sådana här oväntade fenomen som frost kan orsaka?
Det är svårt att plocka en bukett med isblommor eller frostrosor. Men man kan säkert lockas till det när man får se de här fenomenen. De ser lite ut som små buketter i princip. Tulpanbuketter eller sådär. De bildas till skillnad från vanlig rimfrost eller vanlig frost som brukar bildas på ett ganska jämnt sätt över en ganska jämn yta. Så bildas istället isblommor eller frostrosor i sprickor eller revor i den här ytan som då fylls med fukt som fryser. Men det gör också att om vi har ett lite större avstånd mellan olika repor eller revor och sådär så bildas det isolerade frostformationer i varje sån här reva. Och de bildas då i, ja, man tycker det ser ut som en blombukett eller en ros.
Så det är ju inte platt. Man ser platt att marken inte sticker upp. Ja. Erik, tack för att du ville ha det här frostiga samtalet med mig.
Tack för att jag fick komma.
Vi dyker in i vinterlandskapens magi och pratar om frost. Vad är det egentligen som händer när marken gnistrar? Den som svarar på alla frostiga frågor är meteorologen Erik Höjgård-Olsen och förutom vetenskapen bakom frost kommer vi också prata om år. Välkommen till SMHI podden och serien Fenomenfredag. Jag som programleder heter Priya Eklund.
Hej och välkommen hit Erik! Tack så mycket!
Du är meteorolog och en liten konstig sak som jag gör när jag skriver ordet meteorolog är att jag i slutet skriver metro-rolig. Och då undrar jag, vad är det roligaste med att vara meteorolog?
Ja, bra fråga. Jag får nog svara att det är komplexiteten i atmosfären. Och är man fascinerad av naturen och till och med vill tillåta sig att kanske förföras av naturen och dess komplexitet, då är ju verkligen meteorologi och atmosfärens processer ämnet för dig.
Du beskriver det så otroligt vackert tycker jag.
Tack, det är vackert.
Bra!
Och någonting annat som är vackert, det är ju faktiskt frost. Det glittrar på marken, vi börjar känna att hösten börjar gå mot sitt slut. När man kommer ut på morgnarna och man ser det här frosttäcket, och det är det vi ska prata om idag. Frost är ju inte snö, vilket det ser ut som. Tänk att många barn kanske tänker sig att det har snöat för att det är vitt. Frost är ju någonting helt annat. Och då kommer jag ju då till frågan, vad är frost och hur uppstår det?
Ja, jättebra fråga. Frost, liksom snö, består ju ändå av iskristaller. Men här har ju de här iskristallerna bildats på marken eller på ytor, till exempel på asfalt. Men det kan också vara naturligt förekommande på gräs eller på trädstammar, till exempel. Och temperaturen i luften måste ju vara under noll grader för att frosten ska bildas. För när vi då ändå har tillräckligt mycket fukt tillgängligt i luften, tillräckligt med fukt för att det ska vara mättat, och temperaturen är under noll grader, så fäster vattenmolekylerna i luften på dessa ytor, såsom asfalt och gräs och trädstammar.
Men kan man tänka då, för på sommaren har vi ofta dagg. Är det fruset dagg?
Nej, det är det faktiskt inte.
Det trodde jag att jag var smart.
Ja, och det är smart faktiskt tänkt. Nej, fruset dagg är annorlunda. Då blir det mer som ett ihållande istäcke. Karakteristiskt för just frosten är ju också att när den bildas, så bildas den i liksom så här, det ser nästan ut som trädaktiga strukturer från en iskristall till en annan på gräset, till exempel, eller på grästråna.
Du var lite inne på vilka väderförhållanden som krävs, att det ska vara noll eller under.
Ja, precis. Under noll grader.
Och tillräckligt med mättad fukt.
Ja, exakt. Så vi behöver låga temperaturer och tillräckligt mycket med fukt för att luften vid den temperaturen ska vara mättad på fukt. Och då, många har kanske hört uttrycket att varm luft kan hålla mer fukt än kall luft. Så vi behöver inte riktigt lika mycket fukt för att mätta ett kallt luftpaket som ett varmt luftpaket. Men luften måste ändå vara mättad på fukt.
Kan man även då, för nu pratar vi om varm luft och kall luft och allt det här, kan man även, finns frost även på våren?
Ja, den skulle faktiskt kunna förekomma också på våren. Vi har ju ett fenomen som vi kallar för järnnätter till och med, där frost uppstår på försommaren eller stensommaren. Och det kan ju faktiskt ställa till det för odlarna.
Är det något mer där som krävs för att frost ska bildas?
Ja, det är det faktiskt. För att vi ska få de här förhållandena med kall luft mättad på fukt så vill vi ofta ha kalla och klara nätter. Då kyls luften närmast marken av och det är där vi då får de här vattenmolekylerna som deponerar, som vi säger, till iskristaller på ytor, så som till exempel gräs eller asfalt. Så kalla och klara nätter är ett vanligt förekommande värdeförhållande när vi bildar frost. Men det kan också uppstå vid andra situationer. Ja, men till exempel har vi fenomenet dimfrost. Det vi precis nämnde nu, det är i regel rimfrost när vi har de här kalla och klara nätterna och frosten bildas på marken. Men dimfrost kan istället bildas om vi har fuktdis eller dimma som redan ligger. Och då brukar det fästa, den här fukten i luften brukar fästa på vindsidan så att säga av föremål, till exempel trädstammar eller staket eller skyltar eller så. Så på den sidan där vinden kommer ifrån, där får vi också störst tillförsel av fukt. Men vi behöver fortfarande ha att temperaturen är under noll grader så att vi kan bilda de här iskristallerna.
Finns det någon annan typ av frost? Vi har pratat om den som är på marken och den som förutsätter att det finns dimma. Har vi andra typer av frost?
Ja, men ett extremfall av den här dimfrosten är något som vi kallar för isbark. Och det är om vi har mer kontinuerlig tillförsel av fukt under en längre period kanske. Det kan vara underkylda regndroppar också, eller underkylda dimdroppar som fäster på det här föremålet. Och då kan det sträcka sig ut så långt från det här föremålet, skylten eller trädstammen, så att det ser ut som en vimpel eller flagga nästan och bildar ganska roliga formationer. Vi ser ganska ofta det här i fjällen.
Och då tänker jag att som vanlig person då, om jag ser frost så kan jag ju då efter att ha lyssnat på det här avsnittet kanske fundera på vilken typ av frost är det jag ser. För ofta så tänker man ju frost som frost, men de är alltså olika.
Ja, de är olika.
Sverige är ett väldigt avlångt land och vi vet ju, även om vi har ett typ av klimat i Sverige så kan det ju variera inom landet ändå en del. Påverkar det frostbildningen?
Ja, men det gör det ju. För det första så behöver vi de här låga temperaturerna, temperaturer under noll grader. Och bara där kan man ju kanske anta att mer nordliga områden är mer utsatta för frost. Så Norrland, där är frost mer vanligt än längre söderut. Men vi kan också observera frost ganska frekvent i till exempel nordvästra Svealand och också nere i Götaland där är platser som sydsvenska höglandet en bit upp över marken ju eller kolmården också utsatta för frost.
De här olika typerna som du nämner då, kan det variera beroende på var i landet man bor?
Ja, det kan det ju också.
Du sa ju att den ena där, den som blir som en vimpel, den är ju mer i fjällen så den kanske man inte ser i södra Sverige lika mycket.
Inte lika mycket nej.
Men de här andra då, är de annorlunda utifrån var man bor?
Ja, vi ska ju ha ett program där vi pratar om dimma också och det säger sig kanske självt på namnet att vi vill ju ha områden med frekvent dimma eller ganska ofta förekommande dimma för att kunna bilda dimfrost också då vintertid.
Och en liten hint där då, vart skulle det kunna finnas?
Ja, då vill man ju ha god tillgång till fukt så till exempel i närheten av stora sjöar eller större vattendrag som intill en kustremsa till exempel.
Och där är dimfrosten vanligast. Så att när man reser i landet kan man ju också fundera på vilken typ av frost hittar jag här? Nu har man ju lärt sig då hur det ser ut.
Ja, man brukar se väderfenomen ganska bra från till exempel tåget eller sådär när man kan slappna av och bara titta ut genom fönstret.
Bra tips. Du var inne på järnnätter och att det spelar roll för framförallt de som odlar. Berätta mer om järnnätter. Jag tycker det är ett ganska tufft uttryck.
Ja, det är ett hårt uttryck helt klart. Och det ska väl också vara kanske ett hårt uttryck därför att det får betydande konsekvenser just för odlare. Egentligen är det inget unikt med fenomenet järnnätter. Det är frost som vilken annan typ av frost som helst. Men den inträffar ju under försommar eller sensommar eller kanske tidig höst. När det är en viktig del av skördetiden eller odlingstiden. Så att det kan ju slå ganska hårt mot våra skördar.
Som meteorolog då, brukar ni varna för järnnätter? Så att man ändå kan förbereda sig på något sätt?
Inte så mycket till allmänheten. Det går inte ut någon officiell varning från SMHI i samband med järnnätter. Däremot så jobbar vi ju hela tiden med kommunikation och vi kommunicerar ju alla möjliga typer av medier, radio, sociala medier och så vidare. Men också till andra aktörer och delvis till lantbrukare och så där. Så att jag tycker nog ändå att informationen når ut, men det går inte ut någon officiell varning till samhället från SMHI.
Nu kanske någon sitter och tänker sig, men nu sa han ju försommar och sensommar, då har vi ju plusgrader. Och då har vi ju inte frost, för frost förutsätter ju nollgradigt. Är det nollgrader då?
Ja, det är det faktiskt. Det kan också bli så under just klara nätter. Jorden strålar ju hela tiden ut värme, dag som natt. Men nattetid så får vi inte så mycket energi eller solinstrålning, energi från solen. Så då har vi mer en nettovärmeförlust. Och även så under försommar och sensommar så kan den här förlusten av värme vara så stor så att vi får temperaturer strax under noll grader också sommartid.
Finns det några spännande eller oväntade naturfenomen som är kopplade till frost? Vi ser den här frosten antingen på marken, det glittrar, eller på träd, eller man ser på löv och så. Men finns det någonting som kan sticka ut vad gäller frost?
Ja, och just uttrycket sticka ut. Jag tycker själv håris, jag säger det igen, håris är ett läckert fenomen.
Och här ska jag bara inflika, för er som inte vet hur det ser ut, gå in på SMHI's Instagram så kommer ni se ett inlägg på just håris. Det ser riktigt häftigt ut.
Det ser riktigt häftigt ut och det är ett ganska ovanligt fenomen faktiskt. Och det bildas ur stockar eller vattenindränkta träd eller trädelar. Då växer, frukten fryser till precis som vid frost. Och så växer det ut från trädet i princip i samma tjocklek som ett mänskligt hårstrå. Upp till 20 cm långa kanske de kan bli. Men det som är unikt och det som är spännande med just den här hårisen är att man tror att det måste till en viss sorts svamp också i det här trädet. Det här är inte riktigt klarlagt vad jag förstår. Eller man förstår inte riktigt vilket slags ämne det är svampen utsöndrar. Men den här svampen verkar måste till för att det ska bilda de här isiga hårstråna i princip.
För att det här kallas också för vätteskägg har jag fått lära mig. Och tittar man på bilden så ser det verkligen ut som kritvitt skägg. Riktigt häftigt är det. Har vi några andra sådana här oväntade fenomen som frost kan orsaka?
Det är svårt att plocka en bukett med isblommor eller frostrosor. Men man kan säkert lockas till det när man får se de här fenomenen. De ser lite ut som små buketter i princip. Tulpanbuketter eller sådär. De bildas till skillnad från vanlig rimfrost eller vanlig frost som brukar bildas på ett ganska jämnt sätt över en ganska jämn yta. Så bildas istället isblommor eller frostrosor i sprickor eller revor i den här ytan som då fylls med fukt som fryser. Men det gör också att om vi har ett lite större avstånd mellan olika repor eller revor och sådär så bildas det isolerade frostformationer i varje sån här reva. Och de bildas då i, ja, man tycker det ser ut som en blombukett eller en ros.
Så det är ju inte platt. Man ser platt att marken inte sticker upp. Ja. Erik, tack för att du ville ha det här frostiga samtalet med mig.
Tack för att jag fick komma.
Olivia: Hej och välkomna till ett nytt avsnitt av SMHI-podden. Jag heter Olivia Larsson, är klimatvetare och jobbar med kommunikation här på SMHI. Och idag ska vi ta oss till Zimbabwe och prata om projektet CARL som står för Climate Adaptation for Rural Livelihoods in Zimbabwe. Och syftet med det här projektet är att göra landsbygdsområdena i Zimbabwe mer rättvisa, miljömässigt hållbara och mer resistent mot klimatförändringarnas effekter. Och det här är ett projekt som finansieras av Sida, koordineras av Oxfam Zimbabwe och SMHI är en underkonsult i projektet. Och idag gästas vi av min kollega Sara Schützer. Välkommen hit.
Sara: Tack Olivia.
Olivia: Du är ju projektledare för CARL2.
Sara: Ja, sån tur har jag.
Olivia: Verkligen. Det här är ett jätteviktigt projekt som jag också fått äran att arbeta lite i. Och för att ge en introduktion till Zimbabwe så har ju både du och jag varit där under 2024 när vi spelar in det här. Och det är ett år som i början av året så präglades det av en väldigt intensiv torka. Och läget i Zimbabwe var faktiskt så allvarligt att presidenten utlyste katastroftillstånd. Och detsamma rådde för grannländerna Zambia och Malawi.
Nhlonipho: We experienced a disaster, all of the drops in most of the places were a total rate off. So this is one of the worst recorded droughts that we have had in a while.
Olivia: Det var vår kollega Nhlonipho, som jobbar i en lokal organisation med CARL-projektet. Och när jag var i Zimbabwe så träffade jag våra partners i projektet, bland annat de som jobbade i de lokala samarbetsorganisationerna. Alltså de som dagligen har kontakt med lokalbefolkningen ute på landsbygden. Och en av dem var Alice Mungore. Och vi ska börja med att höra henne berätta om konsekvenserna av årets torka.
Alice: The distribution of the rainfall was so bad. Leaving farmers with no harvest at all. So it was so bad. The previous season they had harvested quite better yields. So with the little that they have kept, they will start reducing the number of meals. Trying to have maybe, they used to have three meals per day, they reduced to two meals per day. They reduced to one meal per day.
Olivia: Vad tänker du när du hör det här?
Sara: Ja, det är ju fruktansvärt kan vi säga. För Zimbabwe traditionellt har haft, de har kunnat leva på sitt jordbruk. Om man säger idag så är det två tredjedelar av befolkningen som livnär sig på jordbruk. Och det har gått så himla bra för att Zimbabwe har haft en regnsäsong som har kommit och mycket regn. Så har de kunnat odla majs som är en gröda som kräver mycket regn. Och det har traditionellt varit väldigt bra men på grund av klimatförändringar som har ändrat mönstren på regnsäsongen. Och hur mycket regn som kommer. Jordbruket i Zimbabwe är sårbart. Och ju mer det påverkas av klimatförändringar. Desto mer ovisst blir framtiden. Så att om man säger att alla i Zimbabwe odlar någonting. Även våra kollegor på hydrologiska institutionerna och meteorologiska institutionerna. De odlar saker. Men de har också en annan inkomstkälla. Om man kollar på andra folk ute på landsbygden. Som inte har andra inkomstkällor. Om de inte kan sätta mat på bordet. Eller sälja mat. Så har de ingen inkomstkälla. Ingen mat. Och då drabbas de av svält.
Olivia: Precis. Vi hör ju här att hon säger att de reducerar antalet måltider.
Sara: Precis. Så att de som bor ute på landsbygden. De behöver olika typer av information. På grund av klimatförändringar. För att bygga upp en motståndskraft. En resiliens mot klimatförändringar. Och då kan det vara värdeprognoser. Också säsongsprognoser. Också information om klimatförändringar. Och sen behöver ju folket. De som lever där. De behöver veta vad de ska göra med den här informationen. Och hur de ska agera. Anpassa. För att kunna överleva.
Olivia: Vi ska låta Alice berätta mer om vilken nytta sån här information gör på landsbygden.
Alice: After receiving the weather forecast, especially the long-range forecast, the seasonal forecast, farmers were able now to switch on to traditional grains because they knew or they had given the information that the season was going to be poor. They devoted their attention to traditional grains that are resistant to droughts. However, they performed badly but it's better than planting maize. It was only after they were informed, after receiving the weather information, assisted the farmers to do relevant activities. For example, if the 10-day forecast indicated that it was going to be dry, farmers were not going to waste, were not wasting their resources. For example, fertilizers, they were not going to apply the fertilizers. So now they used the fertilizers instead to exchange for food because they had saved it after being informed that it was going to be dry.
Olivia: Och en liten historisk tillbakablick så introducerades majsen i Zimbabwe av européer. Som var där och koloniserade och hade då med sig det från Amerika. Men problemet är då att det inte står emot, att det inte är bra att odla när det är torrår. Och i den här intervjun så berättade då Alice om att när man nu kände till att det skulle bli torrt år så kunde man ge rådet till de lokala småbrukarna att satsa istället mer på traditionella grödor och gryn.
Sara: Hon pratade faktiskt om två olika typer av information som de fick. Och den första var då att den meteorologiska institutionen, MSD, hade gått ut med säsongsprognos. För att de visste att det här året var ett El Ninio år. Och därför visste man att det skulle vara en torrare säsong, mindre regn. Och då gick man ut med en säsongsprognos där man riktade olika typer av information till olika delar av landet. Så de torrare delar av landet så rekommenderade man att man inte skulle satsa på grödor som kräver mycket vatten, som majs. Och de allra torraste områdena så rekommenderade man till och med att de skulle satsa på boskap istället för att överleva. För att de tänkte att det kommer vara så torrt att ni kanske inte kommer överleva om ni försöker att satsa bara på grödor. Och sen den andra typen av information som hon pratade om är värdeprognoser som vi använder kanske i vår SMHI-app. Tiden framöver, hur kommer vädret bli? Och då hur de ska planera. Hon pratade om när man ska lägga ut gödsel till sin sådd. Ska man göra det eller ska man inte göra det? Och tidigare så har de inte fått någon lokal värdeprognos, de som bor ute på landsbygden. Utan de prognoserna som har gått ut har varit nationella prognoser. Sådant som vi hade förr i tiden i baksidan av tidningen. Så hade man ju en sol uppe i norr och kanske ett regn ner i söder. Och då är det svårt att veta. Så den här regnsäsongen har varit ett pilotprojekt i CARL. Där fyra stycken pilotdistrikt har det skickats ut värdeprognoser. Tio dagars prognoser.
Olivia: För de här lokala distrikten.
Sara: Precis. Så att de ska veta vad det blir för väder. Och de här prognoserna har också innehållit lite information om hur de ska agera för de här prognoserna.
Olivia: Och det får man också ha i huvudet. Det är inte så lätt att bara göra en prognos. Den måste ju komma till folket också. Och de som bor ute på landsbygden här, de kanske inte har tillgång till smartphones eller telefon eller radio. Så att det är ju det som är också själva utmaningen, att den ska nå dit. Men nu har det ju, de senaste åren har liksom, eller i de flesta byarna så finns det någon med en smartphone. Så att det bästa sättet har faktiskt varit att skicka ut via WhatsApp en prognos.
Sara: Det är ju fantastiskt. Och också någonting som man ofta glömmer bort. Att det viktigaste är kanske inte att man producerar en prognos på en myndighet. Om den inte nås till de som behöver informationen. Eller om de som får informationen inte vet vad den betyder. Så spelar det ingen roll hur bra den här prognosen är.
Olivia: Precis. Och när jag var i Zimbabwe så var det lite det här som vi tittade på. Vi åkte ut till några väldigt avlägsna byar. Och så försökte vi förstå. Kommer prognoserna fram hit? Kommer de fram i tid? Förstår de som får prognosen informationen? Och innehåller prognosen den informationen som de vill ha? Så vi var två stycken från SMHI på resan och sen personal från Oxfam Zimbabwe som är de som leder projektet. Och sen meteorologer från MSD som är Zimbabwes meteorologiska institut. Och vi ska lyssna på meteorologen Baba Maketa nu om hans tankar efter de här fältbesöken.
Baba: And we understood that the farmers were not exactly getting the messages on time. Or if they get the messages, then sometimes it is in complicated language. So they want it simplified into their vernacular language to something that they understand. And if it's in English, then it has to be in very simple English, very simple terms. Yeah, that's one major takeaway I got from the discussions that we had.
Olivia: I Zimbabwe så har de ju två eller flera språk. De har lokala språk men många kan också engelska för att det är det man pratar i skolan. Men det finns ju de som inte har gått så många år i skolan och då blir det väldigt svårt att ta till sig den här informationen på engelska. Så det var någonting som de önskade att de skulle få den översatt till sina lokala språk.
Sara: Precis.
Olivia: Och en annan utmaning som meteorologerna i Zimbabwe har, det är att få tillit till sina prognoser av den här befolkningen ute på landsbygden. För att eftersom att de så länge har klarat sig utan den här informationen, så har de istället utvecklat en traditionell kunskap. Man har kollat på mönster i naturen.
Baba: They have now started to believe in us because we have told them some forecasts and they came to pass. However, they still had their own forecasting systems. But from what we heard during the meetings, their systems are no longer as efficient as they used to be because of a lot of deforestation. Some of the trees they used to forecast are no longer there. Some of the bed species that they used to use to forecast are no longer in existence. So they are left with no option but to listen to us.
Olivia: Baba säger alltså att lokalbefolkningen har börjat lita mer på meteorologernas prognoser eftersom att de har visat sig stämma. Men också för att den här traditionella kunskapen som man har haft i de här byarna i generationer, den stämmer helt enkelt inte lika bra längre. För att när klimatet förändras så förändras ju även mönstren i naturen. Och också på grund av andra sätt som människan påverkar miljöerna som man hugger ner skog till exempel och så har man inte kvar de träden som förut visade tecken som man kunde tolka. Så under de här besöken så kom det liksom fram att befolkningen vill ha mer prognoser och de vill att de ska komma tidigare. De vill också att prognoserna ska vara på deras lokala språk och enkla att tolka. Det var liksom det som var huvudbudskapen.
Sara: Det är faktiskt någonting som är ganska unikt med just det här projektet. Tack vare att SMHI jobbar med lokala partners, NGO's, så har man nästan en direkt linje till samhällena, jordbrukarna, bönderna för att höra vad de behöver och vad de vill.
Olivia: Ja, de vi besökte visade oss runt på våra gårdar, beskrev vilket behov de hade. Det är ju jätteviktigt, att det här samarbetet leder till en produkt de får användning av. De var så välkomnande också, det var vid ett tillfälle vi hade kört rätt långt, och sista delen var vägen dålig. Då hade vi kört fast och vi stod och puttade upp den här bussen. Och sen så börjar en sång och då stod liksom hela byn och sjöng.
Sara: Fantastiskt.
Olivia: Vi kanske kan klippa in lite av musiken här.
[musik]
Olivia: Nu pratar vi mycket om torka, men Zimbabwe drabbas av klimatförändringarna på fler sätt än så.
Baba: We have been having more intensive droughts, the droughts are now more intensive than those we used to have in the previous years. And also the natural disasters are becoming more powerful. Yes, like the previous cyclones we have were more destructive than the last cyclones we used to have over the past years.
Olivia: Så förutom mer och intensivare torka så beskriver alltså Baba hur naturkatastroferna kopplade till klimatet blir mer intensiva. Bland annat tar han upp cykloner som ett exempel.
Sara: Precis och just i år kommer det lite skymundan men senast när Richard och jag var där så frågade vi hydrologerna vad tycker ni är det viktigast för landet Zimbabwe att man jobbar med torka, förbereder sig för torka eller mot översvämningar? Och då var det ett rungande svar från gemensamt, även om alla skriver ner på egna papper, att det är lika viktigt. För att de har lika mycket problem som de har med torka då när det inte funkar så har de också översvämningar. Och det ger ju jättemycket problem så det är någonting som man heller inte ska glömma bara för att det är torrår.
Olivia: Och vad kan man göra då? För nu har vi pratat en del om hur man kan göra med torka, man kan planera sitt jordbruk mer och sånt. Vad gör man vid översvämningsrisk?
Sara: Ja precis. Men det är någonting som vi har jobbat också med redan och vi fortsätter jobba med. Så till exempel tidigare i CARL så har vi jobbat med meteorologiska institutioner för att skicka ut olika produkter med varningar. Så nu för tiden när det kommer kanske skyfall eller blixtar eller en cyklon så skickar MSD ut en produkt med en varning. Så precis som SMHI gör här när de kommer ut med varningar med en sån här fin triangel i olika färger så har också Zimbabwe det nu för tiden. Och då har de en karta där de visar vilket område som prognosen säger att det kommer drabba. Vilken färg på triangeln, vad det betyder och också vad det har för konsekvenser. Så att de här personerna som läser det, vilket ska vara vanliga invånare precis som i Sverige, ska kunna veta vad de ska göra. Oj, nu kommer en cyklon. Vad ska jag göra? Hur ska jag bete mig? Behöver jag ta och lämna mitt hem? Hur lång tid har jag på mig? Hinner jag skörda och sätta min skörd i säkerhet? Eller ska jag bara springa med min familj och ta mig till säkerhet? Så att komma ut med varningar är jätteviktigt. Så att folk kan ta sig i säkerhet och rädda det som de hinner göra. Ju tidigare man får ut en varning och ju tidigare den når de som är i fara, desto mer kan man förbereda sig. Så det har vi jobbat med meteorologerna med. Men nu i CARL 2 så har vi också börjat jobba med hydrologerna. Hydrologerna jobbade vi också med på 90-talet. Så det är extra roligt att få börja jobba med dem igen.
Olivia: SMHI var i Zimbabwe och hade projekt där.
Sara: Ja, precis. Så SMHI har en hydrologisk modell som heter HYPE. Hydrological Predictions for the Environment. Och den har vi jättebra i Sverige, S-HYPE. Men sen har vi också utvecklat flera olika typer av hype. Både för Europa, E-hype och Worldwide hype. Och vi har nu extraherat en modell som vi börjar förbättra. Som vi kallar för Zim-hype. Så att min kollega Richard och jag har varit nere i Zimbabwe och hållit utbildningar i Zimbabwe-hype. Så de får den här modellen. Hype är en open source, så den är gratis. Så vi har gett den till dem och de kan förbättra den med den informationen som de har. Och sen så kan de använda den för att göra prognoser. De kan också använda den för att göra forskning.
Olivia: Precis, så i den så kan man tänka att om det regnar så här mycket under så här lång tid så blir vattenflödena så här stora.
Sara: Precis.
Olivia: Exempelvis.
Sara: Ja, så det är ju så vi gör när vi har vår hydrologiska prognostjänst här i Sverige. Men just nu eftersom det har varit mycket torka så har de ju också tänkt mycket på hur vi kan använda Zim-hype för att räkna på vattenresurser. För det behöver ju också planeras hur man fördelar vattnet rättvist. Det måste finnas vatten till jordbruket. Det måste finnas vatten till alla hushåll så att folk kan överleva. Dessutom har de en hel del vattenkraft i Zimbabwe och Zimbabwe har en väldigt elbrist. Det är också något väldigt viktigt. I och med den här torkan så har de ju ännu mer problem med el. Och det tror man ju så här, oj vi har ju också elbrist.
Olivia: Det blir inte mörkt här.
Sara: Nej. Alltså när jag har jobbat på den meteorologiska institutionen och de ska försöka göra väderprognoser för att nå ut. Då tänker man ju att det är ju bara att göra. Men sen går elen och då kan ju inte modellerna räkna. Det finns inga datorer som kan jobba, det finns ingen el, det finns ingen wifi. Så hur ska man då göra några meteorologiska prognoser när man inte har el? Så kanske de sitter där i flera timmar och hoppas på att det kommer lite el någon gång.
Olivia: Väldigt frustrerande arbetsdag.
Sara: Precis. Det är sådana hinder som man kanske inte kan förutse.
Olivia: Nej. Nåt som du minns tydligt från dina fältbesök? Du var i distriktet Bulilima i sydvästra Zimbabwe.
Sara: Det som slog mig där var hur i hela friden kan nånting överhuvudtaget växa här? Hur kan man odla nånting? För här var vi ute på savannen och det var snustorrt. Det var sand överallt och jag förstod inte alls. De berättade att bara några kilometer härifrån är Kalahariöknen. Det är ju jättetorrt. När vi pratar om klimatförändringar, ju torrare det blir, om det blir mindre vatten i det här området, i Bulilima, så kanske den här savannen blir till öken. Och då kanske de som livnär sig där nu inte kunna bo kvar. Utan måste flytta därifrån. Och då har vi ju migration. Och då kanske de antingen måste sätta sig någon annanstans eller röra sig in mot städer. För att fattigdomen som redan är stor i städerna ökar mer. När vi var där i mars senast så såg vi att det var väldigt mycket fler gatuförsäljare som sålde olika typer av varor. Och då berättade vår chaufför att det beror ju på att de brukade jobba och bo ute på landet. Men nu har de ingen mat där. De måste försöka hitta någon annan inkomstkälla. De drar sig till städerna. Så då är det mer fattiga ute och försöker få inkomst.
[musik]
Olivia: Och nu kanske det är någon som bara lyssnar på det här avsnittet av serien Hållbar Värld och så tänker man, varför gör SMHI det här? Vill du svara på den frågan kopplat till just det här projektet?
Sara: Det är ju en väldigt bra fråga. Varför gör vi inte det? Det är en fråga som många frågar sig. Innan jag började på SMHI så hade jag ingen aning om att SMHI hade internationella utvecklingssamarbeten. Eller att andra svenska myndigheter har det. Det är väldigt många svenska myndigheter som har internationella utvecklingssamarbeten. Och då hjälper vi ju andra länder med våra områden av expertis. Så för SMHI har ju vi fyra expertområden som vi är nationellt expertis inom. Och det är ju både meteorologi, hydrologi, klimatologi och oceanografi. Och det gör vi i olika typer av projekt, har vi olika samarbeten. Men just i detta projektet är det ett bilateralt samarbete. Så då hjälper vi våra systermyndigheter att göra det som vi gör.
Olivia: Okej, tack Sara för att du ville berätta om CARL2.
Sara: Tack för att du är intresserad av detta. Det är ett jätteviktigt arbete. Och vi vill gärna fortsätta, ska jag säga.
Du har lyssnat på en podd från SMHI, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut.
Olivia: Hej och välkomna till ett nytt avsnitt av SMHI-podden. Jag heter Olivia Larsson, är klimatvetare och jobbar med kommunikation här på SMHI. Och idag ska vi ta oss till Zimbabwe och prata om projektet CARL som står för Climate Adaptation for Rural Livelihoods in Zimbabwe. Och syftet med det här projektet är att göra landsbygdsområdena i Zimbabwe mer rättvisa, miljömässigt hållbara och mer resistent mot klimatförändringarnas effekter. Och det här är ett projekt som finansieras av Sida, koordineras av Oxfam Zimbabwe och SMHI är en underkonsult i projektet. Och idag gästas vi av min kollega Sara Schützer. Välkommen hit.
Sara: Tack Olivia.
Olivia: Du är ju projektledare för CARL2.
Sara: Ja, sån tur har jag.
Olivia: Verkligen. Det här är ett jätteviktigt projekt som jag också fått äran att arbeta lite i. Och för att ge en introduktion till Zimbabwe så har ju både du och jag varit där under 2024 när vi spelar in det här. Och det är ett år som i början av året så präglades det av en väldigt intensiv torka. Och läget i Zimbabwe var faktiskt så allvarligt att presidenten utlyste katastroftillstånd. Och detsamma rådde för grannländerna Zambia och Malawi.
Nhlonipho: We experienced a disaster, all of the drops in most of the places were a total rate off. So this is one of the worst recorded droughts that we have had in a while.
Olivia: Det var vår kollega Nhlonipho, som jobbar i en lokal organisation med CARL-projektet. Och när jag var i Zimbabwe så träffade jag våra partners i projektet, bland annat de som jobbade i de lokala samarbetsorganisationerna. Alltså de som dagligen har kontakt med lokalbefolkningen ute på landsbygden. Och en av dem var Alice Mungore. Och vi ska börja med att höra henne berätta om konsekvenserna av årets torka.
Alice: The distribution of the rainfall was so bad. Leaving farmers with no harvest at all. So it was so bad. The previous season they had harvested quite better yields. So with the little that they have kept, they will start reducing the number of meals. Trying to have maybe, they used to have three meals per day, they reduced to two meals per day. They reduced to one meal per day.
Olivia: Vad tänker du när du hör det här?
Sara: Ja, det är ju fruktansvärt kan vi säga. För Zimbabwe traditionellt har haft, de har kunnat leva på sitt jordbruk. Om man säger idag så är det två tredjedelar av befolkningen som livnär sig på jordbruk. Och det har gått så himla bra för att Zimbabwe har haft en regnsäsong som har kommit och mycket regn. Så har de kunnat odla majs som är en gröda som kräver mycket regn. Och det har traditionellt varit väldigt bra men på grund av klimatförändringar som har ändrat mönstren på regnsäsongen. Och hur mycket regn som kommer. Jordbruket i Zimbabwe är sårbart. Och ju mer det påverkas av klimatförändringar. Desto mer ovisst blir framtiden. Så att om man säger att alla i Zimbabwe odlar någonting. Även våra kollegor på hydrologiska institutionerna och meteorologiska institutionerna. De odlar saker. Men de har också en annan inkomstkälla. Om man kollar på andra folk ute på landsbygden. Som inte har andra inkomstkällor. Om de inte kan sätta mat på bordet. Eller sälja mat. Så har de ingen inkomstkälla. Ingen mat. Och då drabbas de av svält.
Olivia: Precis. Vi hör ju här att hon säger att de reducerar antalet måltider.
Sara: Precis. Så att de som bor ute på landsbygden. De behöver olika typer av information. På grund av klimatförändringar. För att bygga upp en motståndskraft. En resiliens mot klimatförändringar. Och då kan det vara värdeprognoser. Också säsongsprognoser. Också information om klimatförändringar. Och sen behöver ju folket. De som lever där. De behöver veta vad de ska göra med den här informationen. Och hur de ska agera. Anpassa. För att kunna överleva.
Olivia: Vi ska låta Alice berätta mer om vilken nytta sån här information gör på landsbygden.
Alice: After receiving the weather forecast, especially the long-range forecast, the seasonal forecast, farmers were able now to switch on to traditional grains because they knew or they had given the information that the season was going to be poor. They devoted their attention to traditional grains that are resistant to droughts. However, they performed badly but it's better than planting maize. It was only after they were informed, after receiving the weather information, assisted the farmers to do relevant activities. For example, if the 10-day forecast indicated that it was going to be dry, farmers were not going to waste, were not wasting their resources. For example, fertilizers, they were not going to apply the fertilizers. So now they used the fertilizers instead to exchange for food because they had saved it after being informed that it was going to be dry.
Olivia: Och en liten historisk tillbakablick så introducerades majsen i Zimbabwe av européer. Som var där och koloniserade och hade då med sig det från Amerika. Men problemet är då att det inte står emot, att det inte är bra att odla när det är torrår. Och i den här intervjun så berättade då Alice om att när man nu kände till att det skulle bli torrt år så kunde man ge rådet till de lokala småbrukarna att satsa istället mer på traditionella grödor och gryn.
Sara: Hon pratade faktiskt om två olika typer av information som de fick. Och den första var då att den meteorologiska institutionen, MSD, hade gått ut med säsongsprognos. För att de visste att det här året var ett El Ninio år. Och därför visste man att det skulle vara en torrare säsong, mindre regn. Och då gick man ut med en säsongsprognos där man riktade olika typer av information till olika delar av landet. Så de torrare delar av landet så rekommenderade man att man inte skulle satsa på grödor som kräver mycket vatten, som majs. Och de allra torraste områdena så rekommenderade man till och med att de skulle satsa på boskap istället för att överleva. För att de tänkte att det kommer vara så torrt att ni kanske inte kommer överleva om ni försöker att satsa bara på grödor. Och sen den andra typen av information som hon pratade om är värdeprognoser som vi använder kanske i vår SMHI-app. Tiden framöver, hur kommer vädret bli? Och då hur de ska planera. Hon pratade om när man ska lägga ut gödsel till sin sådd. Ska man göra det eller ska man inte göra det? Och tidigare så har de inte fått någon lokal värdeprognos, de som bor ute på landsbygden. Utan de prognoserna som har gått ut har varit nationella prognoser. Sådant som vi hade förr i tiden i baksidan av tidningen. Så hade man ju en sol uppe i norr och kanske ett regn ner i söder. Och då är det svårt att veta. Så den här regnsäsongen har varit ett pilotprojekt i CARL. Där fyra stycken pilotdistrikt har det skickats ut värdeprognoser. Tio dagars prognoser.
Olivia: För de här lokala distrikten.
Sara: Precis. Så att de ska veta vad det blir för väder. Och de här prognoserna har också innehållit lite information om hur de ska agera för de här prognoserna.
Olivia: Och det får man också ha i huvudet. Det är inte så lätt att bara göra en prognos. Den måste ju komma till folket också. Och de som bor ute på landsbygden här, de kanske inte har tillgång till smartphones eller telefon eller radio. Så att det är ju det som är också själva utmaningen, att den ska nå dit. Men nu har det ju, de senaste åren har liksom, eller i de flesta byarna så finns det någon med en smartphone. Så att det bästa sättet har faktiskt varit att skicka ut via WhatsApp en prognos.
Sara: Det är ju fantastiskt. Och också någonting som man ofta glömmer bort. Att det viktigaste är kanske inte att man producerar en prognos på en myndighet. Om den inte nås till de som behöver informationen. Eller om de som får informationen inte vet vad den betyder. Så spelar det ingen roll hur bra den här prognosen är.
Olivia: Precis. Och när jag var i Zimbabwe så var det lite det här som vi tittade på. Vi åkte ut till några väldigt avlägsna byar. Och så försökte vi förstå. Kommer prognoserna fram hit? Kommer de fram i tid? Förstår de som får prognosen informationen? Och innehåller prognosen den informationen som de vill ha? Så vi var två stycken från SMHI på resan och sen personal från Oxfam Zimbabwe som är de som leder projektet. Och sen meteorologer från MSD som är Zimbabwes meteorologiska institut. Och vi ska lyssna på meteorologen Baba Maketa nu om hans tankar efter de här fältbesöken.
Baba: And we understood that the farmers were not exactly getting the messages on time. Or if they get the messages, then sometimes it is in complicated language. So they want it simplified into their vernacular language to something that they understand. And if it's in English, then it has to be in very simple English, very simple terms. Yeah, that's one major takeaway I got from the discussions that we had.
Olivia: I Zimbabwe så har de ju två eller flera språk. De har lokala språk men många kan också engelska för att det är det man pratar i skolan. Men det finns ju de som inte har gått så många år i skolan och då blir det väldigt svårt att ta till sig den här informationen på engelska. Så det var någonting som de önskade att de skulle få den översatt till sina lokala språk.
Sara: Precis.
Olivia: Och en annan utmaning som meteorologerna i Zimbabwe har, det är att få tillit till sina prognoser av den här befolkningen ute på landsbygden. För att eftersom att de så länge har klarat sig utan den här informationen, så har de istället utvecklat en traditionell kunskap. Man har kollat på mönster i naturen.
Baba: They have now started to believe in us because we have told them some forecasts and they came to pass. However, they still had their own forecasting systems. But from what we heard during the meetings, their systems are no longer as efficient as they used to be because of a lot of deforestation. Some of the trees they used to forecast are no longer there. Some of the bed species that they used to use to forecast are no longer in existence. So they are left with no option but to listen to us.
Olivia: Baba säger alltså att lokalbefolkningen har börjat lita mer på meteorologernas prognoser eftersom att de har visat sig stämma. Men också för att den här traditionella kunskapen som man har haft i de här byarna i generationer, den stämmer helt enkelt inte lika bra längre. För att när klimatet förändras så förändras ju även mönstren i naturen. Och också på grund av andra sätt som människan påverkar miljöerna som man hugger ner skog till exempel och så har man inte kvar de träden som förut visade tecken som man kunde tolka. Så under de här besöken så kom det liksom fram att befolkningen vill ha mer prognoser och de vill att de ska komma tidigare. De vill också att prognoserna ska vara på deras lokala språk och enkla att tolka. Det var liksom det som var huvudbudskapen.
Sara: Det är faktiskt någonting som är ganska unikt med just det här projektet. Tack vare att SMHI jobbar med lokala partners, NGO's, så har man nästan en direkt linje till samhällena, jordbrukarna, bönderna för att höra vad de behöver och vad de vill.
Olivia: Ja, de vi besökte visade oss runt på våra gårdar, beskrev vilket behov de hade. Det är ju jätteviktigt, att det här samarbetet leder till en produkt de får användning av. De var så välkomnande också, det var vid ett tillfälle vi hade kört rätt långt, och sista delen var vägen dålig. Då hade vi kört fast och vi stod och puttade upp den här bussen. Och sen så börjar en sång och då stod liksom hela byn och sjöng.
Sara: Fantastiskt.
Olivia: Vi kanske kan klippa in lite av musiken här.
[musik]
Olivia: Nu pratar vi mycket om torka, men Zimbabwe drabbas av klimatförändringarna på fler sätt än så.
Baba: We have been having more intensive droughts, the droughts are now more intensive than those we used to have in the previous years. And also the natural disasters are becoming more powerful. Yes, like the previous cyclones we have were more destructive than the last cyclones we used to have over the past years.
Olivia: Så förutom mer och intensivare torka så beskriver alltså Baba hur naturkatastroferna kopplade till klimatet blir mer intensiva. Bland annat tar han upp cykloner som ett exempel.
Sara: Precis och just i år kommer det lite skymundan men senast när Richard och jag var där så frågade vi hydrologerna vad tycker ni är det viktigast för landet Zimbabwe att man jobbar med torka, förbereder sig för torka eller mot översvämningar? Och då var det ett rungande svar från gemensamt, även om alla skriver ner på egna papper, att det är lika viktigt. För att de har lika mycket problem som de har med torka då när det inte funkar så har de också översvämningar. Och det ger ju jättemycket problem så det är någonting som man heller inte ska glömma bara för att det är torrår.
Olivia: Och vad kan man göra då? För nu har vi pratat en del om hur man kan göra med torka, man kan planera sitt jordbruk mer och sånt. Vad gör man vid översvämningsrisk?
Sara: Ja precis. Men det är någonting som vi har jobbat också med redan och vi fortsätter jobba med. Så till exempel tidigare i CARL så har vi jobbat med meteorologiska institutioner för att skicka ut olika produkter med varningar. Så nu för tiden när det kommer kanske skyfall eller blixtar eller en cyklon så skickar MSD ut en produkt med en varning. Så precis som SMHI gör här när de kommer ut med varningar med en sån här fin triangel i olika färger så har också Zimbabwe det nu för tiden. Och då har de en karta där de visar vilket område som prognosen säger att det kommer drabba. Vilken färg på triangeln, vad det betyder och också vad det har för konsekvenser. Så att de här personerna som läser det, vilket ska vara vanliga invånare precis som i Sverige, ska kunna veta vad de ska göra. Oj, nu kommer en cyklon. Vad ska jag göra? Hur ska jag bete mig? Behöver jag ta och lämna mitt hem? Hur lång tid har jag på mig? Hinner jag skörda och sätta min skörd i säkerhet? Eller ska jag bara springa med min familj och ta mig till säkerhet? Så att komma ut med varningar är jätteviktigt. Så att folk kan ta sig i säkerhet och rädda det som de hinner göra. Ju tidigare man får ut en varning och ju tidigare den når de som är i fara, desto mer kan man förbereda sig. Så det har vi jobbat med meteorologerna med. Men nu i CARL 2 så har vi också börjat jobba med hydrologerna. Hydrologerna jobbade vi också med på 90-talet. Så det är extra roligt att få börja jobba med dem igen.
Olivia: SMHI var i Zimbabwe och hade projekt där.
Sara: Ja, precis. Så SMHI har en hydrologisk modell som heter HYPE. Hydrological Predictions for the Environment. Och den har vi jättebra i Sverige, S-HYPE. Men sen har vi också utvecklat flera olika typer av hype. Både för Europa, E-hype och Worldwide hype. Och vi har nu extraherat en modell som vi börjar förbättra. Som vi kallar för Zim-hype. Så att min kollega Richard och jag har varit nere i Zimbabwe och hållit utbildningar i Zimbabwe-hype. Så de får den här modellen. Hype är en open source, så den är gratis. Så vi har gett den till dem och de kan förbättra den med den informationen som de har. Och sen så kan de använda den för att göra prognoser. De kan också använda den för att göra forskning.
Olivia: Precis, så i den så kan man tänka att om det regnar så här mycket under så här lång tid så blir vattenflödena så här stora.
Sara: Precis.
Olivia: Exempelvis.
Sara: Ja, så det är ju så vi gör när vi har vår hydrologiska prognostjänst här i Sverige. Men just nu eftersom det har varit mycket torka så har de ju också tänkt mycket på hur vi kan använda Zim-hype för att räkna på vattenresurser. För det behöver ju också planeras hur man fördelar vattnet rättvist. Det måste finnas vatten till jordbruket. Det måste finnas vatten till alla hushåll så att folk kan överleva. Dessutom har de en hel del vattenkraft i Zimbabwe och Zimbabwe har en väldigt elbrist. Det är också något väldigt viktigt. I och med den här torkan så har de ju ännu mer problem med el. Och det tror man ju så här, oj vi har ju också elbrist.
Olivia: Det blir inte mörkt här.
Sara: Nej. Alltså när jag har jobbat på den meteorologiska institutionen och de ska försöka göra väderprognoser för att nå ut. Då tänker man ju att det är ju bara att göra. Men sen går elen och då kan ju inte modellerna räkna. Det finns inga datorer som kan jobba, det finns ingen el, det finns ingen wifi. Så hur ska man då göra några meteorologiska prognoser när man inte har el? Så kanske de sitter där i flera timmar och hoppas på att det kommer lite el någon gång.
Olivia: Väldigt frustrerande arbetsdag.
Sara: Precis. Det är sådana hinder som man kanske inte kan förutse.
Olivia: Nej. Nåt som du minns tydligt från dina fältbesök? Du var i distriktet Bulilima i sydvästra Zimbabwe.
Sara: Det som slog mig där var hur i hela friden kan nånting överhuvudtaget växa här? Hur kan man odla nånting? För här var vi ute på savannen och det var snustorrt. Det var sand överallt och jag förstod inte alls. De berättade att bara några kilometer härifrån är Kalahariöknen. Det är ju jättetorrt. När vi pratar om klimatförändringar, ju torrare det blir, om det blir mindre vatten i det här området, i Bulilima, så kanske den här savannen blir till öken. Och då kanske de som livnär sig där nu inte kunna bo kvar. Utan måste flytta därifrån. Och då har vi ju migration. Och då kanske de antingen måste sätta sig någon annanstans eller röra sig in mot städer. För att fattigdomen som redan är stor i städerna ökar mer. När vi var där i mars senast så såg vi att det var väldigt mycket fler gatuförsäljare som sålde olika typer av varor. Och då berättade vår chaufför att det beror ju på att de brukade jobba och bo ute på landet. Men nu har de ingen mat där. De måste försöka hitta någon annan inkomstkälla. De drar sig till städerna. Så då är det mer fattiga ute och försöker få inkomst.
[musik]
Olivia: Och nu kanske det är någon som bara lyssnar på det här avsnittet av serien Hållbar Värld och så tänker man, varför gör SMHI det här? Vill du svara på den frågan kopplat till just det här projektet?
Sara: Det är ju en väldigt bra fråga. Varför gör vi inte det? Det är en fråga som många frågar sig. Innan jag började på SMHI så hade jag ingen aning om att SMHI hade internationella utvecklingssamarbeten. Eller att andra svenska myndigheter har det. Det är väldigt många svenska myndigheter som har internationella utvecklingssamarbeten. Och då hjälper vi ju andra länder med våra områden av expertis. Så för SMHI har ju vi fyra expertområden som vi är nationellt expertis inom. Och det är ju både meteorologi, hydrologi, klimatologi och oceanografi. Och det gör vi i olika typer av projekt, har vi olika samarbeten. Men just i detta projektet är det ett bilateralt samarbete. Så då hjälper vi våra systermyndigheter att göra det som vi gör.
Olivia: Okej, tack Sara för att du ville berätta om CARL2.
Sara: Tack för att du är intresserad av detta. Det är ett jätteviktigt arbete. Och vi vill gärna fortsätta, ska jag säga.
Du har lyssnat på en podd från SMHI, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut.
Olivia: För att förstå hur klimatförändringar påverkar allt från vilka grödor som kan odlas var, till spridningen av vissa sjukdomar och hur nära ett vattendrag det är säkert att bo på, behövs detaljerade klimatdata.
Irene: Och man kan även titta på till exempel utveckling av hur malaria sprids eller här i Sverige, hur spridningen av fästingburna sjukdomar ökar och så vidare. Så man kan använda det i många olika sammanhang.
Olivia: Men den här typen av information finns inte tillgänglig överallt. Den saknas i många utvecklingsländer. Idag ska vi höra om forskningsintiativet Cordex som arbetar med att förändra det.
Irene: För utan bra underlag så kan man heller inte fatta bra beslut.
Olivia: Hej och välkomna till dagens avsnitt av SMHI-podden och serien Hållbar Värld. Idag ska vi fortsätta att prata om klimatdata och klimatinformation och vikten av att det blir tillgängligt till utvecklingsländer. I studion gästas vi av Irene Lake som är föreståndare för Cordex-kontoret som är placerat här på SMHI. Och vad Cordex är ska vi snart berätta. Men välkommen hit Irene.
Irene: Tack.
Olivia: Och med oss har vi också Grigory Nikulin som är klimatforskare och expert på regional klimatmodellering och som också jobbar med Cordex-projekt. Välkommen hit.
Grigory: Ja tack.
Olivia: Vi kommer att prata om vikten av nedskalning av globala klimatmodeller idag. Och det kanske låter lite svårt och tekniskt om man lyssnar, men det är jätteviktigt. Och vi ska få det att bli enklare att förstå, eller hur?
Irene: Absolut.
Olivia: Grigory är lite tveksam. Men vi ska göra vårt bästa. Men ska vi börja med då, vad är Cordex och varför finns det?
Irene: Cordex, det står alltså för Coordinated Regional Climate Downscaling Experiment. Långt namn. Som egentligen står för att vi ska stötta och koordinera utveckling av klimatmodeller och beräkningar av framtida klimat på regional och lokal skala. Alltså på den skalan där de flesta beslut fattas. Och då handlar det om att det ska se likadant ut överallt. Att man ska ha tillgång till liknande information och bra information för att fatta bra beslut. Så vi främjar samarbete mellan olika regioner och länder och har ganska stort fokus också på utvecklingsländer. För utan bra underlag så kan man heller inte fatta bra beslut. Och vi här i den rika världen står ju för väldigt mycket av växgasutsläppen.
Olivia: Precis och många av de fattiga länderna är ju mer sårbara för att det är svårare att anpassa sig utan ekonomiska resurser.
Irene: Dels det och sen ligger ju många av de här utvecklingsländerna också i regioner som faktiskt har utsatts mer för till exempel tropiska cykloner.
Olivia: Men ska vi säga lite repetition då från tidigare SMHI-avsnitt. Och en global klimatmodell som vi kommer nämna idag det är en matematisk representation av jordens klimat. Så den simulerar olika processer i atmosfären, havet och på land och hur de påverkar varandra. Så man har liksom en modell av jorden. Och i den så kan man sätta in olika scenarion. Man kan kolla vad som händer med den globala temperaturen om man har höga växthusgasutsläpp. Och också vad som händer om man sänker växthusgasutsläppen till exempel. Man kan ta fram olika framtidsscenarion där och se hur klimatet påverkas. Men idag ska vi då fokusera på regional nedskalning av det här. Vad är det, Gregory?
Grigory: Ja, och vi jobbar med regionala klimatmodeller som använder globala klimatmodeller som in-data. Men fokuserar på en specifik del av världen. På en mindre region till exempel. Det kan vara i Europa eller Afrika eller Sydasien. Och vi använder regionala klimatmodeller som kräver mindre data. Så vi kan producera klimatdata för nästa 100-200 år i framtiden. Med högupplösning och vi kan använda det för klimatanpassning på regionala nivåer. Så vi behöver inte så mycket resurser som att köra globala modeller.
Irene: Och det här med högupplöst kanske man ska lägga till att det betyder ju alltså att man får på en detaljerad, finskalig nivå.
Olivia: En regional modell kan helt enkelt mer preciserad information men för en mindre del av världen. Så själva grejen är väl att man då kan få med mer information om den regionen man vill kolla på, exempelvis effekten som en bergskedja kan ha på klimatet.
Grigory: Ja, till exempel.
Olivia: Skanderna till exempel.
Grigory: Till exempel om det finns bergskedja. Så om vi tar upplösning mellan 10 och 12 kilometer. Ja, det finns ingen bergskedja ibland. Och när vi kör klimatmodell med 2 kilometer. Så man kan få hela bergskedjan i modellen. Och med olika klimat på båda sidor av bergskedjan.
Olivia: Nu tänkte jag att ge exempel hur man kan använda regionala klimatdata, och då exempelvis CORDEX-data. Så jag tänker att jag säger ett påstående för hur det kan användas och så får ni utveckla. Förstår ni hur jag tänker?
Irene: Jag tror det.
Olivia: För att undersöka hur sjukdomar kan spridas i ett förändrat klimat
Irene: Ja, och då är det ju så att man kan ju eftersom klimatförändringar också innebär till exempel förändringar i om det är blött eller torrt. Och det påverkar luftkvaliteten om man till exempel har mycket luftföroreningar så kan det ökas det med klimatförändringarna med ökad temperatur. Och då ökar också antal fall av till exempel luftrörssjukdomar. Och om det blir blötare och varmare, till exempel i monsunområden, så har man sett att risken för depressioner, ångest och så vidare, sådana psykiska sjukdomar ökar. Och man kan även titta på till exempel utveckling av hur sprids malariamyggor eller här i Sverige, hur ökar spridningen av fästingar och så vidare. Så man kan använda det i många olika sammanhang. Sen är ju inte vi med så mycket i de bitarna utan är mer med och försöker skapa underlaget för att göra sådana studier.
Olivia: Hjälpa till med datan.
Irene: Hjälpa till med datan.
PLING
Olivia: Kolla på vilka grödor man kan odla vart i ett framtida klimat
Irene: Ja, det handlar ju också om att när klimatet förändras så förändras till exempel växtzoner vart man kan odla olika saker på grund av att det blir. Och då kan det vara så att man inte längre kan odla en gröda på samma ställe som förut. Eller det kan vara så att växtsäsongen skiftar så att den börjar senare och slutar tidigare och så vidare. Så här ska man då kunna använda klimatdata för att bättre planera var och vad man kan odla i framtiden.
PLING
Olivia: Grigory nämnde tidigare för mig att det finns modeller som kan simulera turism i ett framtida klimat som använder CORDEX data. Det blev jag nyfiken på.
Grigory: Ja, turism. Till exempel om det finns snö i fjällen i framtiden eller inte. Och det blir en kortare period för syd. Det finns många olika modeller i olika sektorer som använder Cordex-data.
Olivia: Finns det något resultat som du vet om, om turism och skidor i Sverige?
Grigory: Kanske, jag vet inte om Sverige, men det finns många modeller som jobbar med Alperna. För de är det viktigaste i vinterturism. Och de jobbar jättemycket med att modellera framtiden, hur det går med snö, när första snö kommer och hur långt man kan åka skidor. Men jag tror det finns något liknande i Sverige också.
Olivia: Men överlag ser man väl att det blir en kortare skidsäsong?
Grigory: Till exempel i Alperna är det många turistresort som inte ligger så högt. Nu har de problem därför att snön kommer lite för sent och det blir kortare och kortare säsong att åka skidor. Så nu måste faktiskt folk flytta upp till Alperna för att åka skidor i vinter.
PLING
Olivia: Undersöka hur rennäringen i norra Norden påverkas av ett förändrat klimat.
Irene: Ja, där pågår det ju en hel del studier som handlar då om hur, var man kan ha sina renar i framtiden. Eftersom det här med nederbördsförändringarna påverkar till exempel hur snön ser ut, snötäcket, mer regn på snö. Och hur man ska anpassa sig till det och hur de kan hitta föda och vart de kan valla sina renar när de då är på olika ställen på vintern och på sommaren. Och att det mönstret kanske blir tvunget att ändras vart de går med sina renar. Sen är det ju så att förutom klimatförändringarna så finns det ju många andra saker med det här med landanvändningen och så som de också behöver.
Olivia: Pressas från många olika håll.
Irene: Pressas från många olika håll, ja.
PLING
Olivia: Vilka områden man ska bygga nytt på, man kan beräkna vilka områden där det blir högre risk för översvämning till exempel.
Irene: Ja, det här vart man ska bygga. Och det ser vi ju på många ställen att det finns ju information som tyder på att man inte borde bygga i vissa kustnära områden. Men det är väldigt attraktivt. Så det här är ju någonting som kan bli ett stort problem.
Olivia: Men tror du att det kommer bli bättre om vi har mer information eller kommer folk fortfarande vilja bo där?
Irene: Folk kanske fortfarande vill bo där, men om man tittar på om man skulle kunna mer ta fram bättre data på vad det innebär i ekonomisk risk till exempel eller risk för liv och så vidare så kanske det har större påverkan. Nu finns det kanske inte lika många studier som visar i siffror riskerna.
Olivia: Och det är ju inte bara översvämningar som påverkar vart man kan bo, det är ju också torka och värme…
Irene: Ja, någonting som vi har sett och som det pratas mycket om det är problem både med häftiga regn och översvämningar och med torka. Och ju torrare ett landområde är, ju svårare är det ju att ta upp regnet sen när det väl kommer, när det regnar så där häftigt. Så då blir det ju översvämningar. Så det kan ju verka lite konstigt att det blir både och på samma ställe. Och det här är ju också någonting som skapar ännu större risker. Att det är flera olika problem samtidigt. Så det är inte bara översvämning och det är inte bara torka utan det är många olika saker. Och sen har vi ju till exempel det här med värmeöar i städer. Att det blir extrem hetta i städer så det behöver man tänka på när man bygger. Så det finns ju sådana urbana modeller också för att titta på hur städer bättre kan planeras för att anpassa sig till ett framtida klimat.
Grigory: Ja, och andra aspekt är att det kan vara kortare perioder mellan extremer. Till exempel om vi har nu 10-15 år till exempel för varmeböljan så kan det komma varje tredje år. Och till exempel med översvämning kan det vara också istället en för varje tio år. Det kan vara två-tre för varje tio år. Så det blir mindre och mindre tid.
Olivia: Ja, det som förut var extremt blir mer och mer vanligt.
Grigory: Vanligt, ja. Vanligtvis efter en extrem behöver vi tid för att reparera infrastruktur och alla andra grejer. Men om det blir så vanligt så finns det ingen tid att reparera.
Olivia: Ja, och speciellt om det kommer flera olika extremer.
Grigory: Ja, och det kan vara en kombination av olika extremer.
Ja, det kom ju en ny studie från SMHI det här året också som visade att värmeböljor som 2018 är dubbelt så sannolika nu för tiden på grund av hur människan har påverkat klimatet. Så det är ett sånt exempel.
Olivia: Regional klimatinformation är viktigt, det tror jag ni har fått fram nu. Ska vi ta lite historien nu, när och varför bildades CORDEX?
Irene: Ja, alltså det var ju så att man såg att det fanns en del initiativ för att ta fram klimatinformation på regional och lokal skala. För de här globala modellerna, det var helt enkelt för grovskalig, för grov information för att man skulle kunna använda den för många beslut. Men sen så var det lite spretigt. Så då var det ju så att efter ett möte 2007, efter FNs klimatpanel och IPCCs fjärde klimatrapport 2007, så visade det att det saknades detaljerad information över klimatutvecklingen. Och till att börja med så fokuserade Cordex på Afrika, för det var där det var kanske störst behov av bra information. Men nu finns det ju då för i princip alla land-områden och för Arktis. Och som sagt, det ska då vara typ likvärdig information för alla.
Olivia: Och hur långt från det är vi nu?
Irene: Men sen är det väl det också att den informationen som finns är kanske svårtillgänglig för en del. Det är inte så lätt att ta hem den här informationen och förstå hur man ska använda den. Så därför behöver vi också jobba ganska mycket med det här med kapacitetsutveckling. Försöka förklara hur informationen kan användas och hur man överhuvudtaget tar hem informationen. För det är klart att det är en utmaning att se till så att det verkligen blir tillgängligt för alla, även det som finns. Men vi jobbar hårt med det.
Olivia: SMHI är ju värd för Cordex projektkontor just nu. Hur kom det sig?
Irene: Ja jag kan säga lite om det och sen ska jag be Grigory faktiskt att lägga till lite för han var ju som sagt med från början innan jag kom med i det hela.
Olivia: Ja, vilken tur.
Irene: Men SMHI är en av de största producenterna av regionala klimatdata i hela världen. Och länge var vi alltså de som hade mest data ute och tillgängligt för alla. Och så har ju vi, SMHI, varit med i Cordex-samarbetet och det här med regionalt klimatarbete från början. Sen var det ju såklart en chans för SMHI och Sverige att kunna skapa och ingå i globala nätverk. Det gör vi ju ändå, men här fanns det ytterligare en chans att göra det. Och att stärka Sveriges och SMHI's profil i det här med klimatmodeller och kapacitetsbyggande sammanhang. Så Cordexskontoret har ju betytt mycket för vår profil internationellt sett.
Olivia: Ja, Grigory, du som var med från början, skulle du vilja tillägga något?
Grigory: Ja, men från starten var det inte så stor aktivitet. Så då började vi med en mindre grupp och försökte bara först organisera allt. Med olika regionala modelleringsgrupper i hela världen. Men efter det blev större och större och större. Och 2014 behövde det vara Cordex-kontoret som hjälpte till att koordinera allt.
Olivia: Hur går då arbetet till med att förse regioner med den detaljerade klimatinformationen som de behöver?
Iris: Ja, men alltså modellerna här som Grigory har pratat en del om. Resultaten från de här modellerna läggs på en databank. Och då jobbar vi också då som jag sa förut med utbildningar, workshoppar om hur man kan hämta hem data från den här databanken. Hur man analyserar den, hur man använder det och sen så även workshoppar om att skriva vetenskapliga artiklar. Så vi försöker i alla steg hjälpa till med både att producera informationen och sen kunna använda informationen.
Olivia: Men under de här många åren som ni har jobbat med Cordex, har det blivit en skillnad i världen? Har fler regioner fått tillgång till bra klimatdata? Är det en stor skillnad?
Grigory: Ja, det tror jag. Därför att vi jobbar alltid med att leverera data. Men också, det är inte bara att leverera Cordex-data. Men nu kan man använda många olika portaler och climate information portals. Så man kan ladda Cordex-data direkt eller man kan ladda Codex-data och köra till exempel analys på en dator som ligger på andra sidan av världen. Så det behövs inte att ladda ner alla data. Så det är också viktigt för till exempel i Afrika när det finns stora problem med elektricitet och med datorer.
Olivia: Men räcker det aldrig då med data? Nu har ju Codex funnits i tio år. Behöver man hela tiden få mer och mer data? Vet man inte att det blir varmare och hur man ska anpassa sig till det?
Irene: En sak är ju det att det är lite som. Jag brukar ibland jämföra med mobiltelefoner. Även om du har en mobiltelefon som fungerar så kommer det nya funktioner. Det sker utveckling, man lär sig mer. Och då vill ju inte du ha kvar din gamla telefon i all evighet. Men klimatet är ju inte bara det att det sker en ny utveckling av modeller och vi kan ta fram mer data. Utan det är ju också så att det här med hur vi använder vår markyta förändras. Och det gör ju att det här med hur instrålning och avdunstning och så förändras. Och då förändras ju det här med hur klimatet kommer att variera.
Olivia: Precis, man får liksom ett annat typ av lokalklimat om man tar bort en stor skog.
Irene: Precis. Så därför kan vi inte säga att det vi tog fram för tio år sedan är helt rätt. Därför att nu har vi ändrat på förutsättningarna.
Grigory: Ja, därför att vi också jobbar med utveckling av regionala klimatmodeller och försöker att lägga till nya komponenter i modeller. Till exempel med interaktiv vegetation.
Irene: Växtlighet.
Grigory: Växtlighet, ja. Och det kan vara modeller kopplade till havet. Så regionala modeller blir mer och mer komplicerade, kan man säga. Men det finns också nya scenarier. Som vi kan säga varje cirka sex-åtta år. Det finns nya scenarier för globala modeller.
Olivia: Alltså nya framtidsscenarier?
Grigory: Framtidsscenarier.
Olivia: Som visar olika banor som världen kan utvecklas i och som då ger olika stora växthusgasutsläpp och alltså påverkar klimatet på olika sätt.
Intressant. Mycket viktigt arbete. Okej, men tack så mycket för att ni var här och berättade om det här idag.
Tack.
Tack Olivia för att vi fick komma.
Ja, tack.
Åh nej, du ska få vara med.
Tack.
Olivia: För att förstå hur klimatförändringar påverkar allt från vilka grödor som kan odlas var, till spridningen av vissa sjukdomar och hur nära ett vattendrag det är säkert att bo på, behövs detaljerade klimatdata.
Irene: Och man kan även titta på till exempel utveckling av hur malaria sprids eller här i Sverige, hur spridningen av fästingburna sjukdomar ökar och så vidare. Så man kan använda det i många olika sammanhang.
Olivia: Men den här typen av information finns inte tillgänglig överallt. Den saknas i många utvecklingsländer. Idag ska vi höra om forskningsintiativet Cordex som arbetar med att förändra det.
Irene: För utan bra underlag så kan man heller inte fatta bra beslut.
Olivia: Hej och välkomna till dagens avsnitt av SMHI-podden och serien Hållbar Värld. Idag ska vi fortsätta att prata om klimatdata och klimatinformation och vikten av att det blir tillgängligt till utvecklingsländer. I studion gästas vi av Irene Lake som är föreståndare för Cordex-kontoret som är placerat här på SMHI. Och vad Cordex är ska vi snart berätta. Men välkommen hit Irene.
Irene: Tack.
Olivia: Och med oss har vi också Grigory Nikulin som är klimatforskare och expert på regional klimatmodellering och som också jobbar med Cordex-projekt. Välkommen hit.
Grigory: Ja tack.
Olivia: Vi kommer att prata om vikten av nedskalning av globala klimatmodeller idag. Och det kanske låter lite svårt och tekniskt om man lyssnar, men det är jätteviktigt. Och vi ska få det att bli enklare att förstå, eller hur?
Irene: Absolut.
Olivia: Grigory är lite tveksam. Men vi ska göra vårt bästa. Men ska vi börja med då, vad är Cordex och varför finns det?
Irene: Cordex, det står alltså för Coordinated Regional Climate Downscaling Experiment. Långt namn. Som egentligen står för att vi ska stötta och koordinera utveckling av klimatmodeller och beräkningar av framtida klimat på regional och lokal skala. Alltså på den skalan där de flesta beslut fattas. Och då handlar det om att det ska se likadant ut överallt. Att man ska ha tillgång till liknande information och bra information för att fatta bra beslut. Så vi främjar samarbete mellan olika regioner och länder och har ganska stort fokus också på utvecklingsländer. För utan bra underlag så kan man heller inte fatta bra beslut. Och vi här i den rika världen står ju för väldigt mycket av växgasutsläppen.
Olivia: Precis och många av de fattiga länderna är ju mer sårbara för att det är svårare att anpassa sig utan ekonomiska resurser.
Irene: Dels det och sen ligger ju många av de här utvecklingsländerna också i regioner som faktiskt har utsatts mer för till exempel tropiska cykloner.
Olivia: Men ska vi säga lite repetition då från tidigare SMHI-avsnitt. Och en global klimatmodell som vi kommer nämna idag det är en matematisk representation av jordens klimat. Så den simulerar olika processer i atmosfären, havet och på land och hur de påverkar varandra. Så man har liksom en modell av jorden. Och i den så kan man sätta in olika scenarion. Man kan kolla vad som händer med den globala temperaturen om man har höga växthusgasutsläpp. Och också vad som händer om man sänker växthusgasutsläppen till exempel. Man kan ta fram olika framtidsscenarion där och se hur klimatet påverkas. Men idag ska vi då fokusera på regional nedskalning av det här. Vad är det, Gregory?
Grigory: Ja, och vi jobbar med regionala klimatmodeller som använder globala klimatmodeller som in-data. Men fokuserar på en specifik del av världen. På en mindre region till exempel. Det kan vara i Europa eller Afrika eller Sydasien. Och vi använder regionala klimatmodeller som kräver mindre data. Så vi kan producera klimatdata för nästa 100-200 år i framtiden. Med högupplösning och vi kan använda det för klimatanpassning på regionala nivåer. Så vi behöver inte så mycket resurser som att köra globala modeller.
Irene: Och det här med högupplöst kanske man ska lägga till att det betyder ju alltså att man får på en detaljerad, finskalig nivå.
Olivia: En regional modell kan helt enkelt mer preciserad information men för en mindre del av världen. Så själva grejen är väl att man då kan få med mer information om den regionen man vill kolla på, exempelvis effekten som en bergskedja kan ha på klimatet.
Grigory: Ja, till exempel.
Olivia: Skanderna till exempel.
Grigory: Till exempel om det finns bergskedja. Så om vi tar upplösning mellan 10 och 12 kilometer. Ja, det finns ingen bergskedja ibland. Och när vi kör klimatmodell med 2 kilometer. Så man kan få hela bergskedjan i modellen. Och med olika klimat på båda sidor av bergskedjan.
Olivia: Nu tänkte jag att ge exempel hur man kan använda regionala klimatdata, och då exempelvis CORDEX-data. Så jag tänker att jag säger ett påstående för hur det kan användas och så får ni utveckla. Förstår ni hur jag tänker?
Irene: Jag tror det.
Olivia: För att undersöka hur sjukdomar kan spridas i ett förändrat klimat
Irene: Ja, och då är det ju så att man kan ju eftersom klimatförändringar också innebär till exempel förändringar i om det är blött eller torrt. Och det påverkar luftkvaliteten om man till exempel har mycket luftföroreningar så kan det ökas det med klimatförändringarna med ökad temperatur. Och då ökar också antal fall av till exempel luftrörssjukdomar. Och om det blir blötare och varmare, till exempel i monsunområden, så har man sett att risken för depressioner, ångest och så vidare, sådana psykiska sjukdomar ökar. Och man kan även titta på till exempel utveckling av hur sprids malariamyggor eller här i Sverige, hur ökar spridningen av fästingar och så vidare. Så man kan använda det i många olika sammanhang. Sen är ju inte vi med så mycket i de bitarna utan är mer med och försöker skapa underlaget för att göra sådana studier.
Olivia: Hjälpa till med datan.
Irene: Hjälpa till med datan.
PLING
Olivia: Kolla på vilka grödor man kan odla vart i ett framtida klimat
Irene: Ja, det handlar ju också om att när klimatet förändras så förändras till exempel växtzoner vart man kan odla olika saker på grund av att det blir. Och då kan det vara så att man inte längre kan odla en gröda på samma ställe som förut. Eller det kan vara så att växtsäsongen skiftar så att den börjar senare och slutar tidigare och så vidare. Så här ska man då kunna använda klimatdata för att bättre planera var och vad man kan odla i framtiden.
PLING
Olivia: Grigory nämnde tidigare för mig att det finns modeller som kan simulera turism i ett framtida klimat som använder CORDEX data. Det blev jag nyfiken på.
Grigory: Ja, turism. Till exempel om det finns snö i fjällen i framtiden eller inte. Och det blir en kortare period för syd. Det finns många olika modeller i olika sektorer som använder Cordex-data.
Olivia: Finns det något resultat som du vet om, om turism och skidor i Sverige?
Grigory: Kanske, jag vet inte om Sverige, men det finns många modeller som jobbar med Alperna. För de är det viktigaste i vinterturism. Och de jobbar jättemycket med att modellera framtiden, hur det går med snö, när första snö kommer och hur långt man kan åka skidor. Men jag tror det finns något liknande i Sverige också.
Olivia: Men överlag ser man väl att det blir en kortare skidsäsong?
Grigory: Till exempel i Alperna är det många turistresort som inte ligger så högt. Nu har de problem därför att snön kommer lite för sent och det blir kortare och kortare säsong att åka skidor. Så nu måste faktiskt folk flytta upp till Alperna för att åka skidor i vinter.
PLING
Olivia: Undersöka hur rennäringen i norra Norden påverkas av ett förändrat klimat.
Irene: Ja, där pågår det ju en hel del studier som handlar då om hur, var man kan ha sina renar i framtiden. Eftersom det här med nederbördsförändringarna påverkar till exempel hur snön ser ut, snötäcket, mer regn på snö. Och hur man ska anpassa sig till det och hur de kan hitta föda och vart de kan valla sina renar när de då är på olika ställen på vintern och på sommaren. Och att det mönstret kanske blir tvunget att ändras vart de går med sina renar. Sen är det ju så att förutom klimatförändringarna så finns det ju många andra saker med det här med landanvändningen och så som de också behöver.
Olivia: Pressas från många olika håll.
Irene: Pressas från många olika håll, ja.
PLING
Olivia: Vilka områden man ska bygga nytt på, man kan beräkna vilka områden där det blir högre risk för översvämning till exempel.
Irene: Ja, det här vart man ska bygga. Och det ser vi ju på många ställen att det finns ju information som tyder på att man inte borde bygga i vissa kustnära områden. Men det är väldigt attraktivt. Så det här är ju någonting som kan bli ett stort problem.
Olivia: Men tror du att det kommer bli bättre om vi har mer information eller kommer folk fortfarande vilja bo där?
Irene: Folk kanske fortfarande vill bo där, men om man tittar på om man skulle kunna mer ta fram bättre data på vad det innebär i ekonomisk risk till exempel eller risk för liv och så vidare så kanske det har större påverkan. Nu finns det kanske inte lika många studier som visar i siffror riskerna.
Olivia: Och det är ju inte bara översvämningar som påverkar vart man kan bo, det är ju också torka och värme…
Irene: Ja, någonting som vi har sett och som det pratas mycket om det är problem både med häftiga regn och översvämningar och med torka. Och ju torrare ett landområde är, ju svårare är det ju att ta upp regnet sen när det väl kommer, när det regnar så där häftigt. Så då blir det ju översvämningar. Så det kan ju verka lite konstigt att det blir både och på samma ställe. Och det här är ju också någonting som skapar ännu större risker. Att det är flera olika problem samtidigt. Så det är inte bara översvämning och det är inte bara torka utan det är många olika saker. Och sen har vi ju till exempel det här med värmeöar i städer. Att det blir extrem hetta i städer så det behöver man tänka på när man bygger. Så det finns ju sådana urbana modeller också för att titta på hur städer bättre kan planeras för att anpassa sig till ett framtida klimat.
Grigory: Ja, och andra aspekt är att det kan vara kortare perioder mellan extremer. Till exempel om vi har nu 10-15 år till exempel för varmeböljan så kan det komma varje tredje år. Och till exempel med översvämning kan det vara också istället en för varje tio år. Det kan vara två-tre för varje tio år. Så det blir mindre och mindre tid.
Olivia: Ja, det som förut var extremt blir mer och mer vanligt.
Grigory: Vanligt, ja. Vanligtvis efter en extrem behöver vi tid för att reparera infrastruktur och alla andra grejer. Men om det blir så vanligt så finns det ingen tid att reparera.
Olivia: Ja, och speciellt om det kommer flera olika extremer.
Grigory: Ja, och det kan vara en kombination av olika extremer.
Ja, det kom ju en ny studie från SMHI det här året också som visade att värmeböljor som 2018 är dubbelt så sannolika nu för tiden på grund av hur människan har påverkat klimatet. Så det är ett sånt exempel.
Olivia: Regional klimatinformation är viktigt, det tror jag ni har fått fram nu. Ska vi ta lite historien nu, när och varför bildades CORDEX?
Irene: Ja, alltså det var ju så att man såg att det fanns en del initiativ för att ta fram klimatinformation på regional och lokal skala. För de här globala modellerna, det var helt enkelt för grovskalig, för grov information för att man skulle kunna använda den för många beslut. Men sen så var det lite spretigt. Så då var det ju så att efter ett möte 2007, efter FNs klimatpanel och IPCCs fjärde klimatrapport 2007, så visade det att det saknades detaljerad information över klimatutvecklingen. Och till att börja med så fokuserade Cordex på Afrika, för det var där det var kanske störst behov av bra information. Men nu finns det ju då för i princip alla land-områden och för Arktis. Och som sagt, det ska då vara typ likvärdig information för alla.
Olivia: Och hur långt från det är vi nu?
Irene: Men sen är det väl det också att den informationen som finns är kanske svårtillgänglig för en del. Det är inte så lätt att ta hem den här informationen och förstå hur man ska använda den. Så därför behöver vi också jobba ganska mycket med det här med kapacitetsutveckling. Försöka förklara hur informationen kan användas och hur man överhuvudtaget tar hem informationen. För det är klart att det är en utmaning att se till så att det verkligen blir tillgängligt för alla, även det som finns. Men vi jobbar hårt med det.
Olivia: SMHI är ju värd för Cordex projektkontor just nu. Hur kom det sig?
Irene: Ja jag kan säga lite om det och sen ska jag be Grigory faktiskt att lägga till lite för han var ju som sagt med från början innan jag kom med i det hela.
Olivia: Ja, vilken tur.
Irene: Men SMHI är en av de största producenterna av regionala klimatdata i hela världen. Och länge var vi alltså de som hade mest data ute och tillgängligt för alla. Och så har ju vi, SMHI, varit med i Cordex-samarbetet och det här med regionalt klimatarbete från början. Sen var det ju såklart en chans för SMHI och Sverige att kunna skapa och ingå i globala nätverk. Det gör vi ju ändå, men här fanns det ytterligare en chans att göra det. Och att stärka Sveriges och SMHI's profil i det här med klimatmodeller och kapacitetsbyggande sammanhang. Så Cordexskontoret har ju betytt mycket för vår profil internationellt sett.
Olivia: Ja, Grigory, du som var med från början, skulle du vilja tillägga något?
Grigory: Ja, men från starten var det inte så stor aktivitet. Så då började vi med en mindre grupp och försökte bara först organisera allt. Med olika regionala modelleringsgrupper i hela världen. Men efter det blev större och större och större. Och 2014 behövde det vara Cordex-kontoret som hjälpte till att koordinera allt.
Olivia: Hur går då arbetet till med att förse regioner med den detaljerade klimatinformationen som de behöver?
Iris: Ja, men alltså modellerna här som Grigory har pratat en del om. Resultaten från de här modellerna läggs på en databank. Och då jobbar vi också då som jag sa förut med utbildningar, workshoppar om hur man kan hämta hem data från den här databanken. Hur man analyserar den, hur man använder det och sen så även workshoppar om att skriva vetenskapliga artiklar. Så vi försöker i alla steg hjälpa till med både att producera informationen och sen kunna använda informationen.
Olivia: Men under de här många åren som ni har jobbat med Cordex, har det blivit en skillnad i världen? Har fler regioner fått tillgång till bra klimatdata? Är det en stor skillnad?
Grigory: Ja, det tror jag. Därför att vi jobbar alltid med att leverera data. Men också, det är inte bara att leverera Cordex-data. Men nu kan man använda många olika portaler och climate information portals. Så man kan ladda Cordex-data direkt eller man kan ladda Codex-data och köra till exempel analys på en dator som ligger på andra sidan av världen. Så det behövs inte att ladda ner alla data. Så det är också viktigt för till exempel i Afrika när det finns stora problem med elektricitet och med datorer.
Olivia: Men räcker det aldrig då med data? Nu har ju Codex funnits i tio år. Behöver man hela tiden få mer och mer data? Vet man inte att det blir varmare och hur man ska anpassa sig till det?
Irene: En sak är ju det att det är lite som. Jag brukar ibland jämföra med mobiltelefoner. Även om du har en mobiltelefon som fungerar så kommer det nya funktioner. Det sker utveckling, man lär sig mer. Och då vill ju inte du ha kvar din gamla telefon i all evighet. Men klimatet är ju inte bara det att det sker en ny utveckling av modeller och vi kan ta fram mer data. Utan det är ju också så att det här med hur vi använder vår markyta förändras. Och det gör ju att det här med hur instrålning och avdunstning och så förändras. Och då förändras ju det här med hur klimatet kommer att variera.
Olivia: Precis, man får liksom ett annat typ av lokalklimat om man tar bort en stor skog.
Irene: Precis. Så därför kan vi inte säga att det vi tog fram för tio år sedan är helt rätt. Därför att nu har vi ändrat på förutsättningarna.
Grigory: Ja, därför att vi också jobbar med utveckling av regionala klimatmodeller och försöker att lägga till nya komponenter i modeller. Till exempel med interaktiv vegetation.
Irene: Växtlighet.
Grigory: Växtlighet, ja. Och det kan vara modeller kopplade till havet. Så regionala modeller blir mer och mer komplicerade, kan man säga. Men det finns också nya scenarier. Som vi kan säga varje cirka sex-åtta år. Det finns nya scenarier för globala modeller.
Olivia: Alltså nya framtidsscenarier?
Grigory: Framtidsscenarier.
Olivia: Som visar olika banor som världen kan utvecklas i och som då ger olika stora växthusgasutsläpp och alltså påverkar klimatet på olika sätt.
Intressant. Mycket viktigt arbete. Okej, men tack så mycket för att ni var här och berättade om det här idag.
Tack.
Tack Olivia för att vi fick komma.
Ja, tack.
Åh nej, du ska få vara med.
Tack.
Olivia: För att bygga motståndskraftiga samhällen behövs tillförlitlig information om hur klimatförändringen påverkar dem – och behovet är som störst i utvecklingsländer.
Berit: Idag saknas det väldigt mycket av den här typen av information för olika typer av anpassningsåtgärder.
Olivia: Du lyssnar på Hållbar Värld, poddserien om SMHIs internationella utvecklingssamarbeten. I dagens avsnitt pratar vi om arbetet för att ge fler utvecklingsländer tillgång till pålitlig klimatinformation.
Olivia Hej och välkomna till SMHI-podden där vi idag ska prata om klimatdata. Jag som programledare heter Olivia Larsson, är klimatvetare och jobbar med kommunikation här på SMHI. Med mig som gäst har jag Berit Arheimer, professor i hydrologi vid SMHI. Välkommen hit.
Berit: Tack Olivia, kul att vara här.
Olivia: Ja, tillbaka. Du är ju känd i podden sedan innan.
Berit: Ja. Det är alltid roligt att träffa dig.
Olivia: Du reser ju runt mycket i den stora vida världen. Dels som professor här och sen är du projektledare för internationella utvecklingsprojekt och president för en global hydrologisk vetenskapsorganisation som heter IAHS.
Berit: Japp.
Olivia: Och idag ska vi få följa med dig lite ute i världen för att du har intervjuat kollegor om att man saknar klimatdata. Och du har pratat med en forskare i Indien och en som jobbar i södra Afrika.
Berit: Ja, precis.
Olivia: Det ska ju bli kul att lyssna på.
Olivia: Klimatförändringen pågår här och nu. Och även om vi lyckas att bromsa uppvärmningen inom en snar framtid så har det redan gått så långt att våra samhällen behöver anpassa sig till klimatförändringen. Och en nyckel till att kunna anpassa sig är tillgång till tillförlitliga klimatdata och klimatinformation. Vill du Berit ge exempel på vad klimatinformation kan vara?
Berit: Ja, klimatinformation kan vara förändringar i temperatur, nederbörd som påverkar den hydrologiska cykeln. Vi brukar också räkna hit olika vattenvariabler som ändrade återkomsttider för höga flöden eller för torka.
Olivia: Och allt det här behöver man ju veta för att till exempel veta hur man ska odla i framtiden, kanske vart man ska bygga hus, hur man ska dimensionera avlopp.
Berit: Ja, och med hjälp av den här datan och karteringen så kan man ju se var det finns risk för översvämningar, höga flöden eller var man ska vara mer försiktig med känsliga grödor. Så det här ger ju ett underlag till hur man ska anpassa samhället i framtiden, både infrastruktur men även andra samhällssektorer. Och det kan ju vara snötillgång som påverkar energiproduktionen eller det kan vara risk för översvämningar i stad, men även då inom jordbruket, vilka marker som är känsliga för översvämningar i framtiden.
Olivia: Precis, och alla sektorer egentligen i samhället behöver ju veta.
Berit: Ja, och transportsektorn inte minst, vilka vägar som är utsatta.
Olivia: När vi pratar om klimatförändringen så brukar vi ofta prata om att det är ett rättviseproblem. Att de regionerna som är fattigast har oftast. När vi pratar om klimatförändringen så benämns det ofta som ett rättviseproblem. Och man pratar om att den fattiga delen av jordens befolkning har ett väldigt litet ansvar för de globala växthusgasutsläppen. Men samtidigt så är det de som är allra mest sårbara för förändringen.
Berit: Ja, eller de är ju fattiga så de har kanske inte resurser då till att göra olika anpassningsåtgärder. Och andra sidan är ju våra samhällen här i den rika världen. Vi kanske har mer materiella kostnader, alltså mer att förstöra också eftersom vi har mer avancerad teknologi, avancerade vägsystem och avancerade byggnader.
Olivia: Ja, men när man pratar om liv så är det ju ofta så att om en översvämning kommer i Sverige så dör ju inte tvåtusen personer.
Berit: Nej, absolut inte.
Olivia: Men förutom den här typen av klimatorättvisa, så finns det också en ojämlik fördelning av tillgängliga klimatdata och klimatinformation. Vad beror det på?
Berit: Ja, men det beror på att i fattiga länder har man oftast inte haft råd med stora mätprogram så man mäter inte lika mycket. Varken väder, nederbörd, temperatur men inte heller vattenföring. Så det gör ju att det inte finns så mycket data. Man har inte långa tidsserier heller. Man kanske har gjort sporadiska mätningar men man har inte haft råd att upprätthålla dem över tid. Det kan ju vara att man har hamnat i krig eller har varit instabil så man inte kan helt enkelt mäta i vissa områden. Och det finns få modellerare som kan ta fram beräknad data från de här observationsserierna. Det är få som är utbildade och det kräver ju rätt hög kompetens inom meteorologi och hydrologi men även inom IT och så för att kunna hantera stora datamängder.
Olivia: Och när man inte har den här klimatinformationen då blir det ju också svårare att anpassa sig till klimatförändringen. Och du har intervjuat två av dina kollegor, en som jobbar i södra Afrika och en i Indien. Och de berättar om situationen och bristen på data i sina regioner i de intervjuerna som du har gjort. Vi ska lyssna på den första intervjun nu.
Olivia: Ja, så han berättar att han är hydrolog och han arbetar med klimat och vattenfrågor för institutionen Waternet. Och han arbetar i 16 olika länder i de södra delarna av Afrika. Och du frågade ju honom då om tillgången på data.
Jean Marie (engelska): En av frågorna när det kommer till forskning i Afrika är begränsade data. Eller om du vill säga brist på adekvat data. Om du har data som inte är långt tillräckligt långa för att du ska komma med bra konklusioner. Så det är en kamp om att hålla framgångsrika data på marken, särskilt för hydrologiska studier eller klimatfrågor. Jag tycker att det är kritiskt. Och man ska jobba på det.
Berit: Ja, Jean Marie berättar ju här att det är stor brist på data i stora delar av Afrika och att det är brist på långa tidsserier. Och det här begränsar ju forskningen och gör att det är svårt att dra slutsatser på vetenskaplig grund.
Olivia: Och nu ska vi ta oss till Indien, och intervjun med Archana Sarkar
Berit: Hej Archana.
Archana: Hej.
Berit: Kan du säga ditt namn?
Archana: Ja, jag heter Archana Sarkar. Jag är forskare på National Institute of Hydrology i Indien. Och som forskare är jag också intresserad av hydrologisk modellering och tittar på effekterna av klimatförändringar på vattenresurserna.
Berit: Archana hon jobbar ju alltså på Indiens motsvarighet till SMHI med hydrologisk modellering av både dagens och framtidens klimat. Och vi träffades i Indien när jag var där på en vetenskaplig konferens i Rurki. Precis i foten av Himalaya. Där vi diskuterade klimatförändringarnas påverkan på vattentillgång i framtida klimat. Och det är ju så att vi står inför ganska stora utmaningar mänskligheten. Man tror ju att med den globala befolkningen som vi kommer ha 2050. Så måste jordbruksproduktionen öka med ungefär 50 procent. Och där står då jordbruket redan idag för 70 procent av vattenanvändningen. Så det kommer att gå åt väldigt mycket mer vatten i framtiden för att föda den stora befolkningen vi har. Och Indien är ju en av våra tätt befolkade länder. Och de är ju väldigt beroende av vattnet från glaciärerna i tibetanska högplatån som nu håller på att smälta.
Olivia: Ja och tibetanska högfjällsplaton brukar kallas för den tredje poolen. Just för att det är så himla mycket fruset vatten där. Och man räknar med att 1,5 miljarder människor är beroende av vatten som kommer från floder som har sitt ursprung i tibetanska platån. Så det är ju en jätte jättestor vattenresurs. Och vi ska höra Archana berätta mer om det.
Rachana: So the glaciers they are melting fast. The temperature rise in the glaciers is at a higher rate which is making it melt faster. The temperature rise in the glaciers is at a higher rate which is making it melt faster. So at present we are facing a lot of disasters in terms of glacial lake outboard floods and other floods. But maybe after a few years when the glaciers get depleted we will see a lot of water scarcity.
Ja, alltså Archana hon förklarar ju här att just nu så är det stor risk med kraftiga översvämningar på grund av glaciärsmältningen. Och det beror ju på att när glaciären smälter så gör den inte det helt jämnt utan det bildas sjöar i glaciären som sen, ja det blir som ett dammbrott när väggarna till de här sjöarna rasar. Och du kan få en stor flodvåg som då kommer ner i flodsystemet och dränker byar. Så att de har sett mycket av det här och hur det blir allt vanligare. Men vad de är ännu mer rädda för det är framöver då när glaciären väl har backat mycket att de då kommer få vattenbrist i framtiden. För att just nu så lever de ju mycket på bevattning från de här stora floderna till stora jordbruksområden i Indien.
Olivia: Ja, och för att kunna då förstå hur det här blir i framtiden så behöver de ju också mer data på regionen. Det här är en region som de saknar klimatdata för.
Olivia: Ja men här så berättar hon om att de saknar data för de stora avrinningsområdena och då blir det svårare att kunna utreda och kartlägga vilka risker som finns i ett framtida klimat.. Men vilken typ av data är det som de behöver?
Berit: Ja alltså dels behöver man ju långa tidsserier över historiskt klimat för att liksom förstå hur klimatet fungerar på en speciell plats. Men sen behöver man ju också klimatprojektioner då från klimatmodeller.
Olivia: Vad är en klimatprojektion?
Berit: Ja en projektion det är ju alltså beräknad data som man beräknar med numerisk klimatmodell så att man räknar fram fysikaliskt hur atmosfären rör sig och hur mycket som då bör regna och hur mycket vad temperaturen är och så vidare. Men de här modellerna är ju viktiga för att se hur klimatet förändras i framtiden. Men sen behöver man också lokal data för att kunna skala ner de här globala beräkningarna till en lokal nivå för att se exakt hur det blir på en speciell plats. För att det beror ju på den lokala topografin, den lokala markanvändningen och sen när det kommer till vatten så är det ju också, man måste ju lägga in hur man hanterar vattnet idag, hur mycket man använder till bevattning och hur mycket man dämmer upp de olika vattendragen. Och idag saknas det väldigt mycket av all den här typen av information egentligen för Indiens stora vattendrag, Indus, Ganges och Brahmaputra. Där behöver man dels ut och mäta på marken men också behöver man ha tillgång till de här klimatmodellernas resultat så att man kan använda dem för olika typer av anpassningsåtgärder.
Berit: Och framförallt är det ju nederbörd och temperatur som man behöver för att kunna göra hydrologiska bedömningar av risker för översvämningar och torka. Och också då för att kunna bedöma olika åtgärders effekt på olika skalor, både på lokalt men även på regional skala.
Olivia: Ja, och den här datan som de behöver, de behöver de inte bara för klimatanpassning utan den behövs ju också för att kunna göra goda prognoser och också för att kunna skicka ut varningar om någonting händer.
Berit: Ja absolut.
Rashana: Then if we have a good warning system, we can you know better adapt to floods, we can have better warnings so that we minimize on the losses of lives as well as loss of property.
Olivia: Och sen som vi var inne på tidigare så är det ju här ett område där det har skett katastrofala händelser flera gånger. Och folk kanske kommer ihåg nyhetsrapporteringen från Indien 2021 när det omkom omkring 200 människor. Och det här är lite relaterat till det du sa innan att det var en bit glaciär som lossnade och sen så framkallade det en flodvåg som förstörde massor av hus och tragiskt nog tog massor av människoliv.
*****************************
Olivia: Men många länder är alltså i stort behov av mer data. Och i brist på egen data så sätter man ett stort hopp till globala klimatmodeller för att få klimatinformation. Och på uppdrag av Världsmeteorologiska organisationen, WMO, och den gröna klimatfonden så har SMHI utvecklat en global klimattjänst för att främst utvecklingsländer ska fritt få tillgång till klimatinformation. Och det är den vi ska prata om nu. Och därför har vi också fått in en ny gäst i studion, Frida Gyllensvärd.
Frida: Hej.
Olivia: Visualiseringsexpert och annat på SMHI. Den här klimattjänsten heter Climate Information Portal. Vad är den för någonting?
Frida: Ja, men det är en webbtjänst som SMHI har utvecklat och den tillhandahåller klimatinformation. Och de primära nyttjarna av den här tjänsten är låg och medelinkomstländer. Och tjänsten är tänkt att fungera som ett stöd som de kan ha för att anpassa sig till framtida klimat och hantera klimatförändringar.
Olivia: Och som jag sa tidigare så är ju den här tjänsten utvecklad av, eller som jag sa tidigare så utvecklades Climate Information Portal på uppdrag av Gröna klimatfonden. Vad är det för någonting Berit?
Berit: Ja, Gröna klimatfonden är ju en del av Parisavtalet. Så man gjorde en ekonomisk mekanism där man överför pengar, från rika länder till fattiga länder. För att de ska kunna anpassa sig till den klimatförändring som nu sker. För man tycker att de har ju inte varit orsak till den här klimatförändringen. Utan det har ju främst de industrialiserade länderna med sitt fossila utsläpp. Medan då de fattiga länderna inte har kommit så långt i sin industrialisering. Så de har ju inte bidragit så mycket till detta och då ska de kompenseras genom den här Gröna klimatfonden. Och där kan de ansöka då om olika klimatanpassningsprojekt i sina länder.
Olivia: Och varför ville Gröna klimatfonden att den här Climate Information Portal skulle finnas?
Berit: Ja, de var inte så bra de här länderna på att argumentera. De argumenterade mer att de behövde utveckling i största allmänhet. Men Gröna klimatfonden kan bara finansiera den delen av utvecklingen som är orsakad av klimatförändringen. Och då behöver de ju ha information om hur stor klimatförändringen är i sina länder. Och kunna hitta bevis för att det sker en klimatförändring som då är negativ för deras samhällen. Så att de kan göra de här investeringarna och få de här projekten beviljade av Gröna klimatfonden. Och som det är nu när det finns så lite data så kunde de inte argumentera på ett bra sätt för de hade inte data över sina regioner.
Olivia: Så det blir liksom en ond spiral att de inte kan söka pengar för att de inte har underlag.
Berit: Så Gröna klimatfonden fick ju inte in tillräckligt med ansökningar och inte tillräckligt bra ansökningar. Och då ville de ha den här tjänsten. Och då var det WMO som fick uppdraget att säkerställa att den här datan och informationen skulle bli tillgänglig då för hela världen och framförallt för utvecklingsländer. Och sen jobbade SMHI som underleverantör till WMO med att ta fram tjänsten.
Olivia: Men man kan ju då gå in i tjänsten och kolla på olika så kallade klimatindikatorer, man kan helt enkelt se hur exempelvis temperatur, nederbörd och markfuktighet påverkas av ett förändrat klimat. Vad är det för information? Eller vart kommer den informationen ifrån?
Frida: Tjänsten visar indikatorer som är ett mått på hur klimatet förändras. De här indikatorerna är beräknade med hjälp av ett antal globala och regionala klimatmodeller. De här modellerna som används i just den här tjänsten är ett urval av de modeller som används av IPCC. Anledningen till att man väljer en ensemble, alltså en grupp av modeller, är att alla modeller har sina styrkor och svagheter. Om man använder många tillsammans så blir resultatet mer robust och mer säkert.
Olivia: Man kan ju som sagt gå in i Climate Information Portal och ta fram information från vilken plats som helst på jorden. Så jag har kollat min hemort Sunne i Värmland. Och då kollade jag på hur klimatet skulle förändras om vi fortsätter att ha höga utsläpp av växthusgaser. Och i slutet av seklet så skulle då Sunne ha fyra grader varmare årsmedelstemperatur. Och det betyder att man skulle ha ungefär samma årsmedelstemperatur som det är i Berlin idag. Så det är ändå ganska stor skillnad. Och det visade också att det skulle regna 17% mer på ett år. Om det nu blir så här, om vi får ett framtidsscenario med ökade växthusgasutsläpp, hur säker kan man vara på de här siffrorna?
Berit: Ja, i den här portalen så kan man då se hur många av de här modellerna som vi har använt i ensemblen som då visar på liknande resultat. Och just när det gäller temperatur och nederbörd över Sunne så är det väldigt många modeller som ger samma resultat. Så då kan man lita ganska bra på de här variablerna. Så det kan du nog lita på. Något annat du kan göra är att titta på, jämföra med den svenska klimattjänsten som vi har på SMHI. Och då kan man också titta på Sunne och se att vi har ungefär samma resultat där, fast vi skiljer lite grann. Och det beror ju på att vi har haft mer noggranna beräkningar mot våra observationer som vi har här över Sverige i de nationella beräkningarna som vi har gjort. Men om vi däremot tittar på vattenvariablerna i de här två tjänsterna, om man jämför den globala med den nationella tjänsten så kan vi se ganska stor skillnad faktiskt i resultaten. när det gäller markavrinning och vattenföring. Och det beror på att vi har haft en global hydrologisk modell. Medan då över Sverige så har vi en mycket mer detaljerad hydrologisk modell. Så där blir skillnaderna mycket större.
Olivia: Och anledningen till att man inte har de här mer finare modellerna i Climate Information Portals är för att då krävs det för mycket data.
Berit: Ja, och de här nationella hydrologiska modellerna finns inte i alla länder och speciellt inte i utvecklingsländer. Och då är ju en global hydrologisk modell ändå bättre än ingenting. Men om man har en nationell modell så ska man ju använda den i första hand för den är ju anpassad efter de nationella förhållandena. Så i första hand tittar man på sin nationella klimattjänst och om det inte finns någon nationell eller regional klimattjänst, ja men då går man till den här globala klimattjänsten. Så det är ju viktigt att man använder den tjänst som är mest trovärdig för det ställe man befinner sig på. Men den här globala är ju till då för länder, framförallt utvecklingsländer som inte har några egna tjänster.
Olivia: Vill ni berätta om hur det gick till när ni byggde den här tjänsten?
Berit: Ja vi utgick ju mycket från det vi hade gjort tidigare när vi byggde den europeiska Copernicus-tjänsten. Men sen så träffade vi lokala användare på olika ställen i världen. Så vi hade workshops i Karibien, vi hade på Kap Verde, i Kongo, i Kambodja. Så vi täckte in centrala delar med lite olika klimat. Och sen så lyssnade vi på de användarna som fanns där från olika samhällssektorer och från deras nationella hydrologiska och meteorologiska tjänster. Och tillsammans kom vi fram till då vad de tyckte var viktiga indikatorer och hur de ville att datan skulle förmedlas. Och vi fick också en förståelse för vad det var de tyckte var svårt som vi sen då förklarar i den här Knowledge Base där vi går igenom och förklarar olika begrepp. Och det är mycket terminologi inom klimatvetenskap som kan vara ganska besvärlig att förstå.
Olivia: Vet ni någonting om hur tjänsten har använts? Har den gett någon nytta i världen?
Frida: Ja, dels har den ju använts för att göra sådana här ansökningar till den gröna klimatfonden då som var det ursprungliga syftet med att ta fram den här tjänsten. Men sen har det också använts till att ta fram nationella anpassningsplaner, National Adaptation Plans. Som nationen tar fram då i och med sin klimatanpassningsstrategi. Och vi vet att den används till exempel till sådana planer i Haiti, Kongo och Sierra Leone. Så det är kul att den används på det sättet. Sen vet vi också att den används i infrastrukturprojekt till exempel när man planerar för ny infrastruktur. Så man planerar för hur klimatet förändras i den planen.
Olivia: Ja, alltså hur man ska bygga.
Berit: Och sen används ju tjänsten ganska mycket i utbildningssyfte också. Så att den används på universitetsnivå för att lära ut klimatvetenskap. Både hur man hittar information och hur man använder information men också hur klimatförändringen kommer bli runt om i världen.
Berit: Sen har portalen använts väldigt mycket i utbildningssyfte för att höja kunskapen om klimatförändringen och dess effekter. Ja, det finns ju ett stort utvecklingsbehov framförallt i Afrika och det var ju Jean-Marie väldigt noga med att påpeka.
Jean-Marie: I always believe that projects in Africa can come and go, but the people always be there. They might move from one institution to the other one, but one of the way to sustain some of the effort is to train the people. By training the people, by building their capacity, we are actually investing into the sustainability. So, I strongly believe that the right attention should be devoted towards the building of the capacity of the younger generation. Afrika is young. You know, the last time I checked statistics we have more than 70% that are below 20 years old. So it's a very young continent. So if we want to have an impact, those people should be trained, should be capacitated. And of course the other element is to make the most of technology.
Olivia: Men tack så mycket för att ni var med Frida och Berit.
Berit och Frida: Tack för att vi fick komma.
Olivia: Hej då.
Frida: Hej.
Olivia: För att bygga motståndskraftiga samhällen behövs tillförlitlig information om hur klimatförändringen påverkar dem – och behovet är som störst i utvecklingsländer.
Berit: Idag saknas det väldigt mycket av den här typen av information för olika typer av anpassningsåtgärder.
Olivia: Du lyssnar på Hållbar Värld, poddserien om SMHIs internationella utvecklingssamarbeten. I dagens avsnitt pratar vi om arbetet för att ge fler utvecklingsländer tillgång till pålitlig klimatinformation.
Olivia Hej och välkomna till SMHI-podden där vi idag ska prata om klimatdata. Jag som programledare heter Olivia Larsson, är klimatvetare och jobbar med kommunikation här på SMHI. Med mig som gäst har jag Berit Arheimer, professor i hydrologi vid SMHI. Välkommen hit.
Berit: Tack Olivia, kul att vara här.
Olivia: Ja, tillbaka. Du är ju känd i podden sedan innan.
Berit: Ja. Det är alltid roligt att träffa dig.
Olivia: Du reser ju runt mycket i den stora vida världen. Dels som professor här och sen är du projektledare för internationella utvecklingsprojekt och president för en global hydrologisk vetenskapsorganisation som heter IAHS.
Berit: Japp.
Olivia: Och idag ska vi få följa med dig lite ute i världen för att du har intervjuat kollegor om att man saknar klimatdata. Och du har pratat med en forskare i Indien och en som jobbar i södra Afrika.
Berit: Ja, precis.
Olivia: Det ska ju bli kul att lyssna på.
Olivia: Klimatförändringen pågår här och nu. Och även om vi lyckas att bromsa uppvärmningen inom en snar framtid så har det redan gått så långt att våra samhällen behöver anpassa sig till klimatförändringen. Och en nyckel till att kunna anpassa sig är tillgång till tillförlitliga klimatdata och klimatinformation. Vill du Berit ge exempel på vad klimatinformation kan vara?
Berit: Ja, klimatinformation kan vara förändringar i temperatur, nederbörd som påverkar den hydrologiska cykeln. Vi brukar också räkna hit olika vattenvariabler som ändrade återkomsttider för höga flöden eller för torka.
Olivia: Och allt det här behöver man ju veta för att till exempel veta hur man ska odla i framtiden, kanske vart man ska bygga hus, hur man ska dimensionera avlopp.
Berit: Ja, och med hjälp av den här datan och karteringen så kan man ju se var det finns risk för översvämningar, höga flöden eller var man ska vara mer försiktig med känsliga grödor. Så det här ger ju ett underlag till hur man ska anpassa samhället i framtiden, både infrastruktur men även andra samhällssektorer. Och det kan ju vara snötillgång som påverkar energiproduktionen eller det kan vara risk för översvämningar i stad, men även då inom jordbruket, vilka marker som är känsliga för översvämningar i framtiden.
Olivia: Precis, och alla sektorer egentligen i samhället behöver ju veta.
Berit: Ja, och transportsektorn inte minst, vilka vägar som är utsatta.
Olivia: När vi pratar om klimatförändringen så brukar vi ofta prata om att det är ett rättviseproblem. Att de regionerna som är fattigast har oftast. När vi pratar om klimatförändringen så benämns det ofta som ett rättviseproblem. Och man pratar om att den fattiga delen av jordens befolkning har ett väldigt litet ansvar för de globala växthusgasutsläppen. Men samtidigt så är det de som är allra mest sårbara för förändringen.
Berit: Ja, eller de är ju fattiga så de har kanske inte resurser då till att göra olika anpassningsåtgärder. Och andra sidan är ju våra samhällen här i den rika världen. Vi kanske har mer materiella kostnader, alltså mer att förstöra också eftersom vi har mer avancerad teknologi, avancerade vägsystem och avancerade byggnader.
Olivia: Ja, men när man pratar om liv så är det ju ofta så att om en översvämning kommer i Sverige så dör ju inte tvåtusen personer.
Berit: Nej, absolut inte.
Olivia: Men förutom den här typen av klimatorättvisa, så finns det också en ojämlik fördelning av tillgängliga klimatdata och klimatinformation. Vad beror det på?
Berit: Ja, men det beror på att i fattiga länder har man oftast inte haft råd med stora mätprogram så man mäter inte lika mycket. Varken väder, nederbörd, temperatur men inte heller vattenföring. Så det gör ju att det inte finns så mycket data. Man har inte långa tidsserier heller. Man kanske har gjort sporadiska mätningar men man har inte haft råd att upprätthålla dem över tid. Det kan ju vara att man har hamnat i krig eller har varit instabil så man inte kan helt enkelt mäta i vissa områden. Och det finns få modellerare som kan ta fram beräknad data från de här observationsserierna. Det är få som är utbildade och det kräver ju rätt hög kompetens inom meteorologi och hydrologi men även inom IT och så för att kunna hantera stora datamängder.
Olivia: Och när man inte har den här klimatinformationen då blir det ju också svårare att anpassa sig till klimatförändringen. Och du har intervjuat två av dina kollegor, en som jobbar i södra Afrika och en i Indien. Och de berättar om situationen och bristen på data i sina regioner i de intervjuerna som du har gjort. Vi ska lyssna på den första intervjun nu.
Olivia: Ja, så han berättar att han är hydrolog och han arbetar med klimat och vattenfrågor för institutionen Waternet. Och han arbetar i 16 olika länder i de södra delarna av Afrika. Och du frågade ju honom då om tillgången på data.
Jean Marie (engelska): En av frågorna när det kommer till forskning i Afrika är begränsade data. Eller om du vill säga brist på adekvat data. Om du har data som inte är långt tillräckligt långa för att du ska komma med bra konklusioner. Så det är en kamp om att hålla framgångsrika data på marken, särskilt för hydrologiska studier eller klimatfrågor. Jag tycker att det är kritiskt. Och man ska jobba på det.
Berit: Ja, Jean Marie berättar ju här att det är stor brist på data i stora delar av Afrika och att det är brist på långa tidsserier. Och det här begränsar ju forskningen och gör att det är svårt att dra slutsatser på vetenskaplig grund.
Olivia: Och nu ska vi ta oss till Indien, och intervjun med Archana Sarkar
Berit: Hej Archana.
Archana: Hej.
Berit: Kan du säga ditt namn?
Archana: Ja, jag heter Archana Sarkar. Jag är forskare på National Institute of Hydrology i Indien. Och som forskare är jag också intresserad av hydrologisk modellering och tittar på effekterna av klimatförändringar på vattenresurserna.
Berit: Archana hon jobbar ju alltså på Indiens motsvarighet till SMHI med hydrologisk modellering av både dagens och framtidens klimat. Och vi träffades i Indien när jag var där på en vetenskaplig konferens i Rurki. Precis i foten av Himalaya. Där vi diskuterade klimatförändringarnas påverkan på vattentillgång i framtida klimat. Och det är ju så att vi står inför ganska stora utmaningar mänskligheten. Man tror ju att med den globala befolkningen som vi kommer ha 2050. Så måste jordbruksproduktionen öka med ungefär 50 procent. Och där står då jordbruket redan idag för 70 procent av vattenanvändningen. Så det kommer att gå åt väldigt mycket mer vatten i framtiden för att föda den stora befolkningen vi har. Och Indien är ju en av våra tätt befolkade länder. Och de är ju väldigt beroende av vattnet från glaciärerna i tibetanska högplatån som nu håller på att smälta.
Olivia: Ja och tibetanska högfjällsplaton brukar kallas för den tredje poolen. Just för att det är så himla mycket fruset vatten där. Och man räknar med att 1,5 miljarder människor är beroende av vatten som kommer från floder som har sitt ursprung i tibetanska platån. Så det är ju en jätte jättestor vattenresurs. Och vi ska höra Archana berätta mer om det.
Rachana: So the glaciers they are melting fast. The temperature rise in the glaciers is at a higher rate which is making it melt faster. The temperature rise in the glaciers is at a higher rate which is making it melt faster. So at present we are facing a lot of disasters in terms of glacial lake outboard floods and other floods. But maybe after a few years when the glaciers get depleted we will see a lot of water scarcity.
Ja, alltså Archana hon förklarar ju här att just nu så är det stor risk med kraftiga översvämningar på grund av glaciärsmältningen. Och det beror ju på att när glaciären smälter så gör den inte det helt jämnt utan det bildas sjöar i glaciären som sen, ja det blir som ett dammbrott när väggarna till de här sjöarna rasar. Och du kan få en stor flodvåg som då kommer ner i flodsystemet och dränker byar. Så att de har sett mycket av det här och hur det blir allt vanligare. Men vad de är ännu mer rädda för det är framöver då när glaciären väl har backat mycket att de då kommer få vattenbrist i framtiden. För att just nu så lever de ju mycket på bevattning från de här stora floderna till stora jordbruksområden i Indien.
Olivia: Ja, och för att kunna då förstå hur det här blir i framtiden så behöver de ju också mer data på regionen. Det här är en region som de saknar klimatdata för.
Olivia: Ja men här så berättar hon om att de saknar data för de stora avrinningsområdena och då blir det svårare att kunna utreda och kartlägga vilka risker som finns i ett framtida klimat.. Men vilken typ av data är det som de behöver?
Berit: Ja alltså dels behöver man ju långa tidsserier över historiskt klimat för att liksom förstå hur klimatet fungerar på en speciell plats. Men sen behöver man ju också klimatprojektioner då från klimatmodeller.
Olivia: Vad är en klimatprojektion?
Berit: Ja en projektion det är ju alltså beräknad data som man beräknar med numerisk klimatmodell så att man räknar fram fysikaliskt hur atmosfären rör sig och hur mycket som då bör regna och hur mycket vad temperaturen är och så vidare. Men de här modellerna är ju viktiga för att se hur klimatet förändras i framtiden. Men sen behöver man också lokal data för att kunna skala ner de här globala beräkningarna till en lokal nivå för att se exakt hur det blir på en speciell plats. För att det beror ju på den lokala topografin, den lokala markanvändningen och sen när det kommer till vatten så är det ju också, man måste ju lägga in hur man hanterar vattnet idag, hur mycket man använder till bevattning och hur mycket man dämmer upp de olika vattendragen. Och idag saknas det väldigt mycket av all den här typen av information egentligen för Indiens stora vattendrag, Indus, Ganges och Brahmaputra. Där behöver man dels ut och mäta på marken men också behöver man ha tillgång till de här klimatmodellernas resultat så att man kan använda dem för olika typer av anpassningsåtgärder.
Berit: Och framförallt är det ju nederbörd och temperatur som man behöver för att kunna göra hydrologiska bedömningar av risker för översvämningar och torka. Och också då för att kunna bedöma olika åtgärders effekt på olika skalor, både på lokalt men även på regional skala.
Olivia: Ja, och den här datan som de behöver, de behöver de inte bara för klimatanpassning utan den behövs ju också för att kunna göra goda prognoser och också för att kunna skicka ut varningar om någonting händer.
Berit: Ja absolut.
Rashana: Then if we have a good warning system, we can you know better adapt to floods, we can have better warnings so that we minimize on the losses of lives as well as loss of property.
Olivia: Och sen som vi var inne på tidigare så är det ju här ett område där det har skett katastrofala händelser flera gånger. Och folk kanske kommer ihåg nyhetsrapporteringen från Indien 2021 när det omkom omkring 200 människor. Och det här är lite relaterat till det du sa innan att det var en bit glaciär som lossnade och sen så framkallade det en flodvåg som förstörde massor av hus och tragiskt nog tog massor av människoliv.
*****************************
Olivia: Men många länder är alltså i stort behov av mer data. Och i brist på egen data så sätter man ett stort hopp till globala klimatmodeller för att få klimatinformation. Och på uppdrag av Världsmeteorologiska organisationen, WMO, och den gröna klimatfonden så har SMHI utvecklat en global klimattjänst för att främst utvecklingsländer ska fritt få tillgång till klimatinformation. Och det är den vi ska prata om nu. Och därför har vi också fått in en ny gäst i studion, Frida Gyllensvärd.
Frida: Hej.
Olivia: Visualiseringsexpert och annat på SMHI. Den här klimattjänsten heter Climate Information Portal. Vad är den för någonting?
Frida: Ja, men det är en webbtjänst som SMHI har utvecklat och den tillhandahåller klimatinformation. Och de primära nyttjarna av den här tjänsten är låg och medelinkomstländer. Och tjänsten är tänkt att fungera som ett stöd som de kan ha för att anpassa sig till framtida klimat och hantera klimatförändringar.
Olivia: Och som jag sa tidigare så är ju den här tjänsten utvecklad av, eller som jag sa tidigare så utvecklades Climate Information Portal på uppdrag av Gröna klimatfonden. Vad är det för någonting Berit?
Berit: Ja, Gröna klimatfonden är ju en del av Parisavtalet. Så man gjorde en ekonomisk mekanism där man överför pengar, från rika länder till fattiga länder. För att de ska kunna anpassa sig till den klimatförändring som nu sker. För man tycker att de har ju inte varit orsak till den här klimatförändringen. Utan det har ju främst de industrialiserade länderna med sitt fossila utsläpp. Medan då de fattiga länderna inte har kommit så långt i sin industrialisering. Så de har ju inte bidragit så mycket till detta och då ska de kompenseras genom den här Gröna klimatfonden. Och där kan de ansöka då om olika klimatanpassningsprojekt i sina länder.
Olivia: Och varför ville Gröna klimatfonden att den här Climate Information Portal skulle finnas?
Berit: Ja, de var inte så bra de här länderna på att argumentera. De argumenterade mer att de behövde utveckling i största allmänhet. Men Gröna klimatfonden kan bara finansiera den delen av utvecklingen som är orsakad av klimatförändringen. Och då behöver de ju ha information om hur stor klimatförändringen är i sina länder. Och kunna hitta bevis för att det sker en klimatförändring som då är negativ för deras samhällen. Så att de kan göra de här investeringarna och få de här projekten beviljade av Gröna klimatfonden. Och som det är nu när det finns så lite data så kunde de inte argumentera på ett bra sätt för de hade inte data över sina regioner.
Olivia: Så det blir liksom en ond spiral att de inte kan söka pengar för att de inte har underlag.
Berit: Så Gröna klimatfonden fick ju inte in tillräckligt med ansökningar och inte tillräckligt bra ansökningar. Och då ville de ha den här tjänsten. Och då var det WMO som fick uppdraget att säkerställa att den här datan och informationen skulle bli tillgänglig då för hela världen och framförallt för utvecklingsländer. Och sen jobbade SMHI som underleverantör till WMO med att ta fram tjänsten.
Olivia: Men man kan ju då gå in i tjänsten och kolla på olika så kallade klimatindikatorer, man kan helt enkelt se hur exempelvis temperatur, nederbörd och markfuktighet påverkas av ett förändrat klimat. Vad är det för information? Eller vart kommer den informationen ifrån?
Frida: Tjänsten visar indikatorer som är ett mått på hur klimatet förändras. De här indikatorerna är beräknade med hjälp av ett antal globala och regionala klimatmodeller. De här modellerna som används i just den här tjänsten är ett urval av de modeller som används av IPCC. Anledningen till att man väljer en ensemble, alltså en grupp av modeller, är att alla modeller har sina styrkor och svagheter. Om man använder många tillsammans så blir resultatet mer robust och mer säkert.
Olivia: Man kan ju som sagt gå in i Climate Information Portal och ta fram information från vilken plats som helst på jorden. Så jag har kollat min hemort Sunne i Värmland. Och då kollade jag på hur klimatet skulle förändras om vi fortsätter att ha höga utsläpp av växthusgaser. Och i slutet av seklet så skulle då Sunne ha fyra grader varmare årsmedelstemperatur. Och det betyder att man skulle ha ungefär samma årsmedelstemperatur som det är i Berlin idag. Så det är ändå ganska stor skillnad. Och det visade också att det skulle regna 17% mer på ett år. Om det nu blir så här, om vi får ett framtidsscenario med ökade växthusgasutsläpp, hur säker kan man vara på de här siffrorna?
Berit: Ja, i den här portalen så kan man då se hur många av de här modellerna som vi har använt i ensemblen som då visar på liknande resultat. Och just när det gäller temperatur och nederbörd över Sunne så är det väldigt många modeller som ger samma resultat. Så då kan man lita ganska bra på de här variablerna. Så det kan du nog lita på. Något annat du kan göra är att titta på, jämföra med den svenska klimattjänsten som vi har på SMHI. Och då kan man också titta på Sunne och se att vi har ungefär samma resultat där, fast vi skiljer lite grann. Och det beror ju på att vi har haft mer noggranna beräkningar mot våra observationer som vi har här över Sverige i de nationella beräkningarna som vi har gjort. Men om vi däremot tittar på vattenvariablerna i de här två tjänsterna, om man jämför den globala med den nationella tjänsten så kan vi se ganska stor skillnad faktiskt i resultaten. när det gäller markavrinning och vattenföring. Och det beror på att vi har haft en global hydrologisk modell. Medan då över Sverige så har vi en mycket mer detaljerad hydrologisk modell. Så där blir skillnaderna mycket större.
Olivia: Och anledningen till att man inte har de här mer finare modellerna i Climate Information Portals är för att då krävs det för mycket data.
Berit: Ja, och de här nationella hydrologiska modellerna finns inte i alla länder och speciellt inte i utvecklingsländer. Och då är ju en global hydrologisk modell ändå bättre än ingenting. Men om man har en nationell modell så ska man ju använda den i första hand för den är ju anpassad efter de nationella förhållandena. Så i första hand tittar man på sin nationella klimattjänst och om det inte finns någon nationell eller regional klimattjänst, ja men då går man till den här globala klimattjänsten. Så det är ju viktigt att man använder den tjänst som är mest trovärdig för det ställe man befinner sig på. Men den här globala är ju till då för länder, framförallt utvecklingsländer som inte har några egna tjänster.
Olivia: Vill ni berätta om hur det gick till när ni byggde den här tjänsten?
Berit: Ja vi utgick ju mycket från det vi hade gjort tidigare när vi byggde den europeiska Copernicus-tjänsten. Men sen så träffade vi lokala användare på olika ställen i världen. Så vi hade workshops i Karibien, vi hade på Kap Verde, i Kongo, i Kambodja. Så vi täckte in centrala delar med lite olika klimat. Och sen så lyssnade vi på de användarna som fanns där från olika samhällssektorer och från deras nationella hydrologiska och meteorologiska tjänster. Och tillsammans kom vi fram till då vad de tyckte var viktiga indikatorer och hur de ville att datan skulle förmedlas. Och vi fick också en förståelse för vad det var de tyckte var svårt som vi sen då förklarar i den här Knowledge Base där vi går igenom och förklarar olika begrepp. Och det är mycket terminologi inom klimatvetenskap som kan vara ganska besvärlig att förstå.
Olivia: Vet ni någonting om hur tjänsten har använts? Har den gett någon nytta i världen?
Frida: Ja, dels har den ju använts för att göra sådana här ansökningar till den gröna klimatfonden då som var det ursprungliga syftet med att ta fram den här tjänsten. Men sen har det också använts till att ta fram nationella anpassningsplaner, National Adaptation Plans. Som nationen tar fram då i och med sin klimatanpassningsstrategi. Och vi vet att den används till exempel till sådana planer i Haiti, Kongo och Sierra Leone. Så det är kul att den används på det sättet. Sen vet vi också att den används i infrastrukturprojekt till exempel när man planerar för ny infrastruktur. Så man planerar för hur klimatet förändras i den planen.
Olivia: Ja, alltså hur man ska bygga.
Berit: Och sen används ju tjänsten ganska mycket i utbildningssyfte också. Så att den används på universitetsnivå för att lära ut klimatvetenskap. Både hur man hittar information och hur man använder information men också hur klimatförändringen kommer bli runt om i världen.
Berit: Sen har portalen använts väldigt mycket i utbildningssyfte för att höja kunskapen om klimatförändringen och dess effekter. Ja, det finns ju ett stort utvecklingsbehov framförallt i Afrika och det var ju Jean-Marie väldigt noga med att påpeka.
Jean-Marie: I always believe that projects in Africa can come and go, but the people always be there. They might move from one institution to the other one, but one of the way to sustain some of the effort is to train the people. By training the people, by building their capacity, we are actually investing into the sustainability. So, I strongly believe that the right attention should be devoted towards the building of the capacity of the younger generation. Afrika is young. You know, the last time I checked statistics we have more than 70% that are below 20 years old. So it's a very young continent. So if we want to have an impact, those people should be trained, should be capacitated. And of course the other element is to make the most of technology.
Olivia: Men tack så mycket för att ni var med Frida och Berit.
Berit och Frida: Tack för att vi fick komma.
Olivia: Hej då.
Frida: Hej.
(musik)
Jafet: De använde tidig varning som räddade mer än 2000 människors liv. Så poängen var att informationen gick ut, de kunde evakueras innan det kom massa vatten. Deras hus förstördes och det var fortfarande påverkan men liven gick att rädda helt enkelt.
Olivia: Du lyssnar på poddserien Hållbar värld, idag ska vi prata om tidiga vädervarningar, och hur det blir allt viktigare när extrema väderhändelser både blir allt fler och intensivare.
(musik)
Olivia: Hej och välkomna till SMHI-podden. Jag heter Olivia Larsson, är klimatvetare och jobbar med kommunikation här på SMHI. Och idag ska vi ta oss till Västafrika, där SMHI har jobbat med att ta fram varningar för höga flöden under flera år, och då se till att de når ut till myndigheter och allmänheten i regionen. Det här kan vara livsviktigt för att kunna sätta sig i säkerhet vid en eventuell översvämning. Med oss för att prata om det idag har vi Jafet Andersson, min kollega. Vem är du?
Jafet: Hej! Jag arbetar som hydrolog på SMHI. Jag arbetar med forskning, med projektledning och samordning av vårt internationella utvecklingssamarbete. Jag har också lett det här samarbetet med Västafrika, med institutionerna där under drygt 10 år.
Olivia: Så du har jobbat mycket internationellt under din karriär här, och mycket i Afrika?
Jafet: Japp.
Olivia: Men vill du börja med att beskriva vilket behov som finns för att öka motståndskraften mot översvämningar i Västafrika?
Jafet: Västafrika har drabbats mer och mer de senaste åren av översvämningar. Det har fått och får stora konsekvenser på samhället. Många döda människor, förstörda hus, broar, vägar, minskade skördar, sämre mattillgång, bortspolad boskap och även vilda djur som drabbas. Det är miljoner människor som berörs faktiskt. Det bidrar till att samhällena blir mer bräckliga helt enkelt. Det här är något som har vuxit de senaste 10 - 15 åren kanske. Det har blivit mer och mer vanligt. För ett tag sedan, på 70-talet, då var det mer problem med torka. Då byggde man upp en kapacitet för att hantera det och förbereda sig på det helt enkelt. Men nu när det är mer problem med översvämningar, och det är av olika skäl, dels det här kopplat till klimatförändringarna, att det blir mer intensiv nederbörd, men också beroende på urbanisering och förändrat jordbruk som påverkar markinfiltrationen. Med det då så finns det inte riktigt lika stor kapacitet att ta hand om, förbereda sig för översvämningarna och hantera dem på bra sätt. Man landar mer i krishantering efteråt när det sker.
Olivia: Ja, och jag tänkte också ge ett exempel. Som jag såg på nyheterna för inte så länge sedan, september 2024, så drabbades Västafrika och också delar av Centralafrika av den värsta översvämningskatastrofen på decennier där. Och det ledde, som du sa, till fruktansvärda konsekvenser där. Det var över tusen personer som dog, hundratusentals människor som tvingades på flykt, byggnader rasar, en damm brast och så blev det allmänt kaos. För att det var ett zoo i Borneo i norra Nigeria där 80% av djuren dog. Men också att det blev livsfarliga djur som krokodiler och ormar som sköljdes ut i det översvämmade samhället. Det var ett fängelse som gick sönder så mycket att 300 fångar kunde fly. För oss som bor här i Sverige så är det inte saker som vi är vana med sker.
Jafet: Nej, precis. Det är en annan nivå av konsekvenser. Det är därför vi jobbar där också. Vi vill öka beredskapen, beredskapskapaciteten genom att ha tillgängliga, uppdaterade och tillförlitliga prognoser och varningar som stöttar de här samhällena. Så att man kan agera klokt, inte bara efter utan även innan vattnet kommer.
Olivia: Ja, och för att man ska kunna agera innan så behöver man tillgång till varningssystem bland annat. Och enligt FN så är en tredjedel av världens befolkning som inte har tillgång till väderrelaterade varningssystem. Och på den afrikanska kontinenten så saknar hela 60 procent av befolkningen tillgång till varningssystem. Vill du ge en generell bild av hur läget ser ut där?
Jafet: Det finns nästan inga observationer som är tillgängliga i realtid. Det saknas prognoser, hydrologiska prognoser överlag. Alltså vad som händer med vattnet. Speciellt som är tillgängliga, som man kan komma åt, som uppdateras varje dag och som har bra kvalitet. Det är saker som saknas helt enkelt. Dessutom, även om vi jobbar på det, så behöver det också komma ut i samhället. Det behöver kommuniceras och förstås. Olika aktörer behöver agera för att reducera de här farliga situationerna. Så ser det ut på många håll. Som du var inne på innan, här i Sverige har vi haft prognoser under många år, både på väder men också på vatten, som har hjälpt oss på olika sätt. Men där har man inte det på samma sätt.
Olivia: Nej, och det kanske har hjälpt oss på ett sätt som vi inte tänker på i vårt dagliga liv också. Att myndigheter och sånt vet hur de ska agera. Så att vi drabbas mindre.
Jafet: Ja, men verkligen. Man blir förberedd och vet lite vad som kommer och kan agera på olika sätt.
Olivia: Jo, och det här arbetet som SMHI har gjort i Västafrika, det går under namnet FANFAR. Det inkluderar 17 länder i Västafrika. Som jag har förstått det så funkar det lite som ett EU, alltså regionen. De har nära samarbeten.
Jafet: Ja, det är inte riktigt EU men de har många internationella samarbeten där. På flera olika nivåer. Ekonomiskt, politiskt, tekniskt. Det började för väldigt länge sedan men det finns olika organisationer för det. Inte en struktur som EU då, men flera olika för lite olika syften och olika länder. Då stöttar vi på regional nivå när man jobbar med dem. Men även nationell nivå för de är kopplade till länderna.
Olivia: Och då är syftet här med FANFAR, alltså den här prognos och varningstjänsten, att de helt enkelt på regional nivå ska få tillgång till bättre prognoser och varningar.
Jafet: Ja precis, tillgång till det och bättre på så sätt att de är tillgängliga. Man kan komma åt dem. Att de är uppdaterade. Det är någon slags aktuell information, inte förra året. Och att den är tillförlitlig. Man kan lita på den. Så att det går att använda. Att den faktiskt används i samhället till att både hantera situationer som kommer men också reducera konsekvenserna helt enkelt i förtid. Och det är liksom produkten eller vad man ska säga, den konkreta komponenten som vi jobbar med. Men visionen är ju att det här ska ledas och tas över av västafrikanska institutioner. På både regional nivå men också nationell nivå. Att både leda det, att driva det, att förbättra det kan man säga och använda det operationellt helt enkelt.
Olivia: Precis, målet är inte att SMHI alltid ska vara där.
Jafet: Nej exakt, utan vi jobbar väl för att de ska bli av med oss helt enkelt på sikt.
Olivia: Och vart är ni nu i det här arbetet?
Jafet: Jo men vi har jobbat drygt 10 år tillsammans på olika sätt. Först började vi med forskningssamarbetet och sen har det blivit mer åt operationellt håll. Och sen 2018 så har vi ett operationellt prognossystem på regional nivå för Västafrika. Det är ny information varje dag om kommande flöden i vattendrag och sjöar och så. Just nu arbetar vi med två saker i år. Dels är det på nationell nivå tillsammans med Burkina Faso. Där har vi anpassat systemet till deras land och vi har stöttat nationella myndigheter genom att de ska kunna använda och tolka informationen och agera på den. Den andra delen är att vi jobbar på regional nivå tillsammans med vår långtida partner AgriMet. Att helt enkelt lämna över det tekniska systemet som de ska hantera i framtiden.
Olivia: Och de är på den här regionala nivån, Västafrika?
Jafet: Exakt, de är på Västafrika-nivån.
Olivia: Och när vi spelar in det här så hade vi precis besök av kollegor från Togo och Burkina Faso som var här. Vad gjorde de här?
Jafet: Främst var de här på ett studiebesök. De kom för att lära sig mer om Sverige, om hur vi jobbar här på SMHI med meteorologi och hydrologi och varningar och så. Så dels på nationell nivå men också på lokal nivå. Vi kollar på hur man jobbar på kommunnivå helt enkelt med att anpassa samhället till klimatförändringar och annat. Vi hade även lite fokus på Västafrika naturligtvis. På vilka översvämningar som har skett i år, hur FANFAR-systemet fungerade och hur myndigheterna där har agerat helt enkelt på olika sätt.
Olivia: Jag pratade ju faktiskt med en person som var här. Han heter Nawanti Kombaté, är från Togo och arbetar på Myndigheten för civilprotection. Så vi ska lyssna lite på det nu tänkte jag.
Kombaté: Jag är ingenjör, hydrometerologiskingenjör.
Olivia: Jag började fråga honom först hur Togo påverkas av översvämningar. Men man kan väl säga att behovet har funnits men att det blir mer intensivt nu.
Jafet: Ja exakt, det har funnits. Men de senaste tiotal åren så har det verkligen ökat i den regionen. Nu pratar vi om att det här med Kombaté som kommer från Togo. Det finns ett samarbete kan man säga med både Togo, Burkina Faso och även om vi har själva projektet fokuserat på Burkina Faso och så har vi även med Togo på ett hörn.
Olivia: Ja, så Togo är med på ett hörn och han ger ett exempel här på hur översvämningarna drabbade Togo år 2020. Vi ska lyssna på det.
Konbaté: I Togo, till exempel, under 2020 föll det en översvämning som orsakade 11 dödsfall och flera skadade mer än 60 000 offer i vårt land, och vi har stora ekonomiska skador i vårt land. Det har stor påverkan på jordbruket och livsmedelsindustrin. Angående hälsosektorn ser vi att flödet har ökat antalet kolerafall i vårt land.
Olivia: Så förutom de direkta effekterna att folk måste flytta på sig och att de dör så pratar han också om effekter som blir indirekta, typ att jordbruket påverkas, det kanske blir problem med matosäkerhet men också att vattenkvaliteten kan försämras.
Jafet: Ja precis, det påverkar hälsan, han var inne på kolera här, kolerautbrott, jag tycker man hör det av och till från hela världen egentligen när det kommer sådana situationer. Att samhället blir påverkat, mindre motståndskraft och olika sjukdomar som kan spridas av mycket vatten helt enkelt. När det svämmar över är det inte bara mängden vatten utan det blandas massa vatten och det blir en hel gegga av det helt enkelt. Det kan bli mycket problem av det vattenkvalitetsmässigt.
Olivia: Och det är just de här konsekvenserna som man vill minska på när man försöker utveckla ett prognos- och varningssystem. Så han ska få berätta nu varför man gör det här arbetet i Togo.
Konbaté: Som ni vet kan vi inte minska på översvämningarna men vi kan minska på effekterna av översvämningar i vårt land. Och FANFAR kan hjälpa oss i varje system i vårt land.
Olivia: Ja, så då kan ni vara förberedda?
Konbaté: Ja, vi kan vara förberedda på att kunna manövrera och evakuera befolkningen och hjälpa befolkningen.
Olivia: Ja, men då fick vi höra lite om varför han tycker att det behövs i sitt land och varför de vill jobba med det här.
Jafet: Ja precis, jag tycker han säger det väldigt bra. Det är ju påverkan på samhället som man riktar in sig på, varför man behöver det här överhuvudtaget. För att reducera den och vara bättre förberedda och agera. Sen finns det många andra saker som behöver finnas också utöver ett prognos och varningssystem. Men det är en pusselbit i maskineriet kan man väl säga.
Olivia: Okej, bra. Då går vi över till nästa del. Och Burkina Faso då. Nu pratade vi lite mer om Togo. Men ni jobbar mycket i Burkina Faso i år. Och det är ju ett av världens farligaste länder att vistas i. Det toppar listan på Global Terrorism Index 2024. Risk för att bli kidnappad och svenska utrikesdepartementets avråde från alla resor till landet. Hur skiljer det sig att jobba med Burkina Faso jämfört med de andra typerna av internationella utvecklingssamarbeten som vi jobbar med på SMHI?
Jafet: Ja, till att börja med så är det ju främst de själva som är utsatta av de här riskerna då att det är farligt. De har ju drabbats av den terrorvågen som har kommit sedan ett antal år tillbaka i regionen. Så det är ju främst de själva som är utsatta. Och för vår del så betyder det väl att vi inte kan resa dit som vi normalt sett skulle ha gjort till ett partnerland. Utan vi träffas i Togo. Men det har också gett ringar på vattnet för att vi har tagit chansen att kunna jobba också tillsammans med Togo. Och de har på vissa sätt kanske kommit lite längre än Burkina Faso i att använda varningssystem i landet och att förbereda sig och så. Så jag tycker det finns en bra dynamik i ett samarbete mellan de länder där de kan lära sig av varandra också som kommer av det här. Vilket är en positiv effekt i en tråkig realitet kan man säga.
Olivia: Och varför blev det just Togo och Burkina Faso som vi jobbar med i år?
Jafet: Ja, till att börja med så ligger det mitt i Västafrika. Burkina Faso ligger mitt i Västafrika och FANFAR-systemet är relevant för att producera information för det helt enkelt. Och sen har vi, både Sverige generellt men även SMHI, jobbat och stöttat Burkina Faso under många år på många olika sätt. Vi har haft tidigare samarbeten med dem, så flera olika kontaktnät finns. Och just nu så handlar det om att vi jobbar tillsammans med dem i ett projekt med WMO, alltså Världsmeteorologiska organisationen, för att stärka kapaciteten i Burkina Faso. Och då är vi en pusselbit i ett större projekt, ett större arbete med dem.
Olivia: Jag hörde att det fanns en fikaförening i Burkina Faso?
Jafet: Ja, det stämmer. En del som man måste lära sig när man är på studiebesök i Sverige är ju fika. Det har vi alltid med och vi brukar försöka skriva fika också. Och under åren så, ja, det är många som har kommit hit och lärt sig ordet fika. Och speciellt från Burkina Faso tror jag man tyckte det hade varit lite roligt att försöka hålla kontakten då med andra som har varit här och kanske stärka nätverken. Så har man hittat på en förening helt enkelt som heter Fika och den finns i Burkina Faso. Så åker ni dit någon gång så får ni gå på en fika.
Olivia: Undrar vad det är för fika. De kanske inte har dammsugare och kanelbullar.
Jafet: Nej, precis. Vi får åka och prova.
Olivia: Och under de här åren som Fanfar har varit igång så har både infrastruktur och tusentals människoliv kunnat räddas på grund av tidiga varningar. Så det finns en del solskenshistorier. Är det någon som du vill dela med dig av?
Jafet: Ja, eller hur. Det är faktiskt jätteroligt. För att vi hade som Kombaté var inne på från Togo så var det mycket översvämningar i regionen 2020. Och det var inte bara i Togo utan det var i flera länder bland annat Nigeria. Och då var det så att ett annat land, Nigeria, de använde fanfar-systemet och helt enkelt använde en tidig varning från systemet som räddade mer än 2000 människors liv. Och det var fem samhällen i närheten av ett område som heter Jebba i Nigeria som kunde evakueras. Så poängen var att informationen gick ut, de kunde evakueras innan det kom massa vatten. Deras hus förstördes och det var fortfarande påverkan men liven gick att rädda helt enkelt.
Olivia: Ja, det är otroligt viktigt. Och någonting som alla människor borde få tidiga varningar.
Jafet: Ja, och en annan grej som också hände samma år, jag tror det var en månad senare eller så, så har de flera olika dammar där. Det finns en damm som heter Shirorodammen. Ganska stor damm. Och där var det så att de som hanterade dammen där och reglerade dammen, de fick informationen att nu är det mycket vatten på intåg. Och då kunde de släppa ut en del vatten i förtid så att de hade lite kapacitet att ta emot vatten helt enkelt. Och det gjorde att den här kulmen av vattenflödet nedströms kunde reduceras ganska mycket. Och därför blev det inte, alltså områdena nedströms behövde inte översvämmas utan det blev inte några större skador där helt enkelt.
Olivia: Så där kunde man lindra själva översvämningen till och med. Och inte bara konsekvenserna.
Jafet: Nej, precis. Men ja, så det finns några tillfällen och bland annat det tittade vi lite på i år också.
Olivia: Men de här exemplen som du gav nu, det är exempel på när det verkligen har funkat. Finns det exempel på när det inte har funkat?
Jafet: Jo, men absolut. Det gör det. Och det är av flera olika skäl. Till exempel så är kvaliteten på prognoserna eller varningarna inte tillräckligt bra ibland. Det har vi sett. Och det jobbar vi med att förbättra. Ibland så orsakas översvämningen eller förvärras av saker som prognoserna inte direkt fångar. Till exempel hur dammar regleras. Det hände i Nigeria, vet jag, mellan Kamerun och Nigeria för några år sedan. Att skyddsvallar brister. Det hände i Niger. Och andra saker som vi inte fångar. Men även om det finns ett system som vi var inne på innan så är det ibland inte tillgängligt. Eller det är inte tillräckligt känt. Man får inte ut informationen för kommunikationskanalerna är för långsamma eller funkar inte. Och till sist så ibland så finns det människor som inte hörsammar uppmaningarna om att evakuera. Vilket också ibland leder till stora skador för dem.
Olivia: Det kan ju vara att man inte vågar lämna sitt hus till exempel.
Jafet: Ja, till exempel. Man kanske har bott där hela sitt liv och familjen är rotad och så vidare. Det kan vara många negativa effekter. Vad händer om jag lämnar? Som man inte kan överblicka eller som man inte är skyddad mot helt enkelt.
Olivia: Och nu kanske någon som lyssnar undrar varför gör SMHI och Sverige det här? Vi har försökt att prata lite om det i de olika avsnitten. Och jag kan nämna här att under klimattoppmötet COP26 år 2022 så presenterades FN-initiativet Early Warnings for All. Och målet med det är att alla världens människor ska ha tillgång till ett varningssystem för extrema och farliga väder innan 2027. Och det här är någonting som Sverige har ställt sig bakom. Och som en svensk myndighet så hjälper man liksom till landet Sverige att nå sina olika åtaganden. Och för SMHI så blir det då oftast inom klimat och hållbarhet. Bland annat så bidrar de här projekten till att göra det som Sverige har lovat i olika globala åtaganden. Till exempel i Parisavtalet från 2015 och hållbarhetsmålen i Agenda 2030. Men det kanske inte är så många som känner till SMHI's roll här. Vill du beskriva den lite mer?
Jafet: Ja, lite mer generellt plan så är det ju målsättningen att bidra till mer hållbara samhällen globalt. Och det finns ju jättemycket att göra där. Men vi tänker att vi drar vårt strå till stacken. Det är en stor stack men vi drar vårt strå. Och där är det kanske främst om man tänker på hållbarhetsmålen så är det till exempel mål 11 om hållbara städer och samhällen. Mål 6 om rent vatten och sanitet. Och inte minst kanske mål 13 om att bekämpa klimatförändringarna. Så det är en del att vi bidrar till den globala hållbarhetsagendan. Sen så är det också kopplat till Sveriges regering. Genom den nya reformagendan för biståndet vill regeringen satsa på ett utökat och effektiviserat klimatbistånd. Och där handlar det bland annat om att verka för att bygga motståndskraft och att klimatanpassa i utsatta samhällen. Och där har svenska expertmyndigheter som SMHI en roll att bidra internationellt. Vi bidrar med det vi är bra på helt enkelt internationellt i det. En tredje del är våra erfarenheter. Lite som jag var inne på innan, vi har jobbat dels nationellt naturligtvis under väldigt många år med de här frågorna. Men sen har vi även jobbat internationellt i flera decennier i många, många olika länder. Mer eller mindre omfattning så att säga. Så vi har expertis på området. Och till sist så har vi bestämt också att det här ska vara, på SMHI ska det vara ett av sju områden som vi bidrar till samhället på.
Olivia: Bra. Men avslutningsvis då, du har ju jobbat med internationella utvecklingssamarbeten under en lång tid. Går det att göra skillnad?
Jafet: Bra fråga. Jag tänker att ja, det gör det. Inte alltid, men ibland. Resan dit är krokig. Det är inte ett rakt spår och ingen motorväg. Och det påverkas väldigt mycket av massa andra saker som vi inte har kontroll över. Och det krävs både målinriktat arbete men även en del flyt ärligt talat för att komma framåt. Jag tycker kanske att man ser mest skillnad när man hittat eller lyckats tända en eldsjäl. Någon som delar visionen, som man kan jobba tillsammans med genom allt, alla föränderliga omständigheter och så.
Olivia: Och det som kan förändra sig, till exempel naturkatastrofer, krig, militärkupper. Det kan hända mycket.
Jafet: Det kan hända väldigt mycket.
Olivia: Man kan ha byggt upp ett system och så byts det mesta ut. Men man hörde ju i alla fall när du berättade om de här solskenshistorierna att det är ett väldigt viktigt arbete.
Jafet: Absolut.
Olivia: Tack för att du kom hit idag och berättade om det.
Jafet: Ja, men tack.
(musik)
Jafet: De använde tidig varning som räddade mer än 2000 människors liv. Så poängen var att informationen gick ut, de kunde evakueras innan det kom massa vatten. Deras hus förstördes och det var fortfarande påverkan men liven gick att rädda helt enkelt.
Olivia: Du lyssnar på poddserien Hållbar värld, idag ska vi prata om tidiga vädervarningar, och hur det blir allt viktigare när extrema väderhändelser både blir allt fler och intensivare.
(musik)
Olivia: Hej och välkomna till SMHI-podden. Jag heter Olivia Larsson, är klimatvetare och jobbar med kommunikation här på SMHI. Och idag ska vi ta oss till Västafrika, där SMHI har jobbat med att ta fram varningar för höga flöden under flera år, och då se till att de når ut till myndigheter och allmänheten i regionen. Det här kan vara livsviktigt för att kunna sätta sig i säkerhet vid en eventuell översvämning. Med oss för att prata om det idag har vi Jafet Andersson, min kollega. Vem är du?
Jafet: Hej! Jag arbetar som hydrolog på SMHI. Jag arbetar med forskning, med projektledning och samordning av vårt internationella utvecklingssamarbete. Jag har också lett det här samarbetet med Västafrika, med institutionerna där under drygt 10 år.
Olivia: Så du har jobbat mycket internationellt under din karriär här, och mycket i Afrika?
Jafet: Japp.
Olivia: Men vill du börja med att beskriva vilket behov som finns för att öka motståndskraften mot översvämningar i Västafrika?
Jafet: Västafrika har drabbats mer och mer de senaste åren av översvämningar. Det har fått och får stora konsekvenser på samhället. Många döda människor, förstörda hus, broar, vägar, minskade skördar, sämre mattillgång, bortspolad boskap och även vilda djur som drabbas. Det är miljoner människor som berörs faktiskt. Det bidrar till att samhällena blir mer bräckliga helt enkelt. Det här är något som har vuxit de senaste 10 - 15 åren kanske. Det har blivit mer och mer vanligt. För ett tag sedan, på 70-talet, då var det mer problem med torka. Då byggde man upp en kapacitet för att hantera det och förbereda sig på det helt enkelt. Men nu när det är mer problem med översvämningar, och det är av olika skäl, dels det här kopplat till klimatförändringarna, att det blir mer intensiv nederbörd, men också beroende på urbanisering och förändrat jordbruk som påverkar markinfiltrationen. Med det då så finns det inte riktigt lika stor kapacitet att ta hand om, förbereda sig för översvämningarna och hantera dem på bra sätt. Man landar mer i krishantering efteråt när det sker.
Olivia: Ja, och jag tänkte också ge ett exempel. Som jag såg på nyheterna för inte så länge sedan, september 2024, så drabbades Västafrika och också delar av Centralafrika av den värsta översvämningskatastrofen på decennier där. Och det ledde, som du sa, till fruktansvärda konsekvenser där. Det var över tusen personer som dog, hundratusentals människor som tvingades på flykt, byggnader rasar, en damm brast och så blev det allmänt kaos. För att det var ett zoo i Borneo i norra Nigeria där 80% av djuren dog. Men också att det blev livsfarliga djur som krokodiler och ormar som sköljdes ut i det översvämmade samhället. Det var ett fängelse som gick sönder så mycket att 300 fångar kunde fly. För oss som bor här i Sverige så är det inte saker som vi är vana med sker.
Jafet: Nej, precis. Det är en annan nivå av konsekvenser. Det är därför vi jobbar där också. Vi vill öka beredskapen, beredskapskapaciteten genom att ha tillgängliga, uppdaterade och tillförlitliga prognoser och varningar som stöttar de här samhällena. Så att man kan agera klokt, inte bara efter utan även innan vattnet kommer.
Olivia: Ja, och för att man ska kunna agera innan så behöver man tillgång till varningssystem bland annat. Och enligt FN så är en tredjedel av världens befolkning som inte har tillgång till väderrelaterade varningssystem. Och på den afrikanska kontinenten så saknar hela 60 procent av befolkningen tillgång till varningssystem. Vill du ge en generell bild av hur läget ser ut där?
Jafet: Det finns nästan inga observationer som är tillgängliga i realtid. Det saknas prognoser, hydrologiska prognoser överlag. Alltså vad som händer med vattnet. Speciellt som är tillgängliga, som man kan komma åt, som uppdateras varje dag och som har bra kvalitet. Det är saker som saknas helt enkelt. Dessutom, även om vi jobbar på det, så behöver det också komma ut i samhället. Det behöver kommuniceras och förstås. Olika aktörer behöver agera för att reducera de här farliga situationerna. Så ser det ut på många håll. Som du var inne på innan, här i Sverige har vi haft prognoser under många år, både på väder men också på vatten, som har hjälpt oss på olika sätt. Men där har man inte det på samma sätt.
Olivia: Nej, och det kanske har hjälpt oss på ett sätt som vi inte tänker på i vårt dagliga liv också. Att myndigheter och sånt vet hur de ska agera. Så att vi drabbas mindre.
Jafet: Ja, men verkligen. Man blir förberedd och vet lite vad som kommer och kan agera på olika sätt.
Olivia: Jo, och det här arbetet som SMHI har gjort i Västafrika, det går under namnet FANFAR. Det inkluderar 17 länder i Västafrika. Som jag har förstått det så funkar det lite som ett EU, alltså regionen. De har nära samarbeten.
Jafet: Ja, det är inte riktigt EU men de har många internationella samarbeten där. På flera olika nivåer. Ekonomiskt, politiskt, tekniskt. Det började för väldigt länge sedan men det finns olika organisationer för det. Inte en struktur som EU då, men flera olika för lite olika syften och olika länder. Då stöttar vi på regional nivå när man jobbar med dem. Men även nationell nivå för de är kopplade till länderna.
Olivia: Och då är syftet här med FANFAR, alltså den här prognos och varningstjänsten, att de helt enkelt på regional nivå ska få tillgång till bättre prognoser och varningar.
Jafet: Ja precis, tillgång till det och bättre på så sätt att de är tillgängliga. Man kan komma åt dem. Att de är uppdaterade. Det är någon slags aktuell information, inte förra året. Och att den är tillförlitlig. Man kan lita på den. Så att det går att använda. Att den faktiskt används i samhället till att både hantera situationer som kommer men också reducera konsekvenserna helt enkelt i förtid. Och det är liksom produkten eller vad man ska säga, den konkreta komponenten som vi jobbar med. Men visionen är ju att det här ska ledas och tas över av västafrikanska institutioner. På både regional nivå men också nationell nivå. Att både leda det, att driva det, att förbättra det kan man säga och använda det operationellt helt enkelt.
Olivia: Precis, målet är inte att SMHI alltid ska vara där.
Jafet: Nej exakt, utan vi jobbar väl för att de ska bli av med oss helt enkelt på sikt.
Olivia: Och vart är ni nu i det här arbetet?
Jafet: Jo men vi har jobbat drygt 10 år tillsammans på olika sätt. Först började vi med forskningssamarbetet och sen har det blivit mer åt operationellt håll. Och sen 2018 så har vi ett operationellt prognossystem på regional nivå för Västafrika. Det är ny information varje dag om kommande flöden i vattendrag och sjöar och så. Just nu arbetar vi med två saker i år. Dels är det på nationell nivå tillsammans med Burkina Faso. Där har vi anpassat systemet till deras land och vi har stöttat nationella myndigheter genom att de ska kunna använda och tolka informationen och agera på den. Den andra delen är att vi jobbar på regional nivå tillsammans med vår långtida partner AgriMet. Att helt enkelt lämna över det tekniska systemet som de ska hantera i framtiden.
Olivia: Och de är på den här regionala nivån, Västafrika?
Jafet: Exakt, de är på Västafrika-nivån.
Olivia: Och när vi spelar in det här så hade vi precis besök av kollegor från Togo och Burkina Faso som var här. Vad gjorde de här?
Jafet: Främst var de här på ett studiebesök. De kom för att lära sig mer om Sverige, om hur vi jobbar här på SMHI med meteorologi och hydrologi och varningar och så. Så dels på nationell nivå men också på lokal nivå. Vi kollar på hur man jobbar på kommunnivå helt enkelt med att anpassa samhället till klimatförändringar och annat. Vi hade även lite fokus på Västafrika naturligtvis. På vilka översvämningar som har skett i år, hur FANFAR-systemet fungerade och hur myndigheterna där har agerat helt enkelt på olika sätt.
Olivia: Jag pratade ju faktiskt med en person som var här. Han heter Nawanti Kombaté, är från Togo och arbetar på Myndigheten för civilprotection. Så vi ska lyssna lite på det nu tänkte jag.
Kombaté: Jag är ingenjör, hydrometerologiskingenjör.
Olivia: Jag började fråga honom först hur Togo påverkas av översvämningar. Men man kan väl säga att behovet har funnits men att det blir mer intensivt nu.
Jafet: Ja exakt, det har funnits. Men de senaste tiotal åren så har det verkligen ökat i den regionen. Nu pratar vi om att det här med Kombaté som kommer från Togo. Det finns ett samarbete kan man säga med både Togo, Burkina Faso och även om vi har själva projektet fokuserat på Burkina Faso och så har vi även med Togo på ett hörn.
Olivia: Ja, så Togo är med på ett hörn och han ger ett exempel här på hur översvämningarna drabbade Togo år 2020. Vi ska lyssna på det.
Konbaté: I Togo, till exempel, under 2020 föll det en översvämning som orsakade 11 dödsfall och flera skadade mer än 60 000 offer i vårt land, och vi har stora ekonomiska skador i vårt land. Det har stor påverkan på jordbruket och livsmedelsindustrin. Angående hälsosektorn ser vi att flödet har ökat antalet kolerafall i vårt land.
Olivia: Så förutom de direkta effekterna att folk måste flytta på sig och att de dör så pratar han också om effekter som blir indirekta, typ att jordbruket påverkas, det kanske blir problem med matosäkerhet men också att vattenkvaliteten kan försämras.
Jafet: Ja precis, det påverkar hälsan, han var inne på kolera här, kolerautbrott, jag tycker man hör det av och till från hela världen egentligen när det kommer sådana situationer. Att samhället blir påverkat, mindre motståndskraft och olika sjukdomar som kan spridas av mycket vatten helt enkelt. När det svämmar över är det inte bara mängden vatten utan det blandas massa vatten och det blir en hel gegga av det helt enkelt. Det kan bli mycket problem av det vattenkvalitetsmässigt.
Olivia: Och det är just de här konsekvenserna som man vill minska på när man försöker utveckla ett prognos- och varningssystem. Så han ska få berätta nu varför man gör det här arbetet i Togo.
Konbaté: Som ni vet kan vi inte minska på översvämningarna men vi kan minska på effekterna av översvämningar i vårt land. Och FANFAR kan hjälpa oss i varje system i vårt land.
Olivia: Ja, så då kan ni vara förberedda?
Konbaté: Ja, vi kan vara förberedda på att kunna manövrera och evakuera befolkningen och hjälpa befolkningen.
Olivia: Ja, men då fick vi höra lite om varför han tycker att det behövs i sitt land och varför de vill jobba med det här.
Jafet: Ja precis, jag tycker han säger det väldigt bra. Det är ju påverkan på samhället som man riktar in sig på, varför man behöver det här överhuvudtaget. För att reducera den och vara bättre förberedda och agera. Sen finns det många andra saker som behöver finnas också utöver ett prognos och varningssystem. Men det är en pusselbit i maskineriet kan man väl säga.
Olivia: Okej, bra. Då går vi över till nästa del. Och Burkina Faso då. Nu pratade vi lite mer om Togo. Men ni jobbar mycket i Burkina Faso i år. Och det är ju ett av världens farligaste länder att vistas i. Det toppar listan på Global Terrorism Index 2024. Risk för att bli kidnappad och svenska utrikesdepartementets avråde från alla resor till landet. Hur skiljer det sig att jobba med Burkina Faso jämfört med de andra typerna av internationella utvecklingssamarbeten som vi jobbar med på SMHI?
Jafet: Ja, till att börja med så är det ju främst de själva som är utsatta av de här riskerna då att det är farligt. De har ju drabbats av den terrorvågen som har kommit sedan ett antal år tillbaka i regionen. Så det är ju främst de själva som är utsatta. Och för vår del så betyder det väl att vi inte kan resa dit som vi normalt sett skulle ha gjort till ett partnerland. Utan vi träffas i Togo. Men det har också gett ringar på vattnet för att vi har tagit chansen att kunna jobba också tillsammans med Togo. Och de har på vissa sätt kanske kommit lite längre än Burkina Faso i att använda varningssystem i landet och att förbereda sig och så. Så jag tycker det finns en bra dynamik i ett samarbete mellan de länder där de kan lära sig av varandra också som kommer av det här. Vilket är en positiv effekt i en tråkig realitet kan man säga.
Olivia: Och varför blev det just Togo och Burkina Faso som vi jobbar med i år?
Jafet: Ja, till att börja med så ligger det mitt i Västafrika. Burkina Faso ligger mitt i Västafrika och FANFAR-systemet är relevant för att producera information för det helt enkelt. Och sen har vi, både Sverige generellt men även SMHI, jobbat och stöttat Burkina Faso under många år på många olika sätt. Vi har haft tidigare samarbeten med dem, så flera olika kontaktnät finns. Och just nu så handlar det om att vi jobbar tillsammans med dem i ett projekt med WMO, alltså Världsmeteorologiska organisationen, för att stärka kapaciteten i Burkina Faso. Och då är vi en pusselbit i ett större projekt, ett större arbete med dem.
Olivia: Jag hörde att det fanns en fikaförening i Burkina Faso?
Jafet: Ja, det stämmer. En del som man måste lära sig när man är på studiebesök i Sverige är ju fika. Det har vi alltid med och vi brukar försöka skriva fika också. Och under åren så, ja, det är många som har kommit hit och lärt sig ordet fika. Och speciellt från Burkina Faso tror jag man tyckte det hade varit lite roligt att försöka hålla kontakten då med andra som har varit här och kanske stärka nätverken. Så har man hittat på en förening helt enkelt som heter Fika och den finns i Burkina Faso. Så åker ni dit någon gång så får ni gå på en fika.
Olivia: Undrar vad det är för fika. De kanske inte har dammsugare och kanelbullar.
Jafet: Nej, precis. Vi får åka och prova.
Olivia: Och under de här åren som Fanfar har varit igång så har både infrastruktur och tusentals människoliv kunnat räddas på grund av tidiga varningar. Så det finns en del solskenshistorier. Är det någon som du vill dela med dig av?
Jafet: Ja, eller hur. Det är faktiskt jätteroligt. För att vi hade som Kombaté var inne på från Togo så var det mycket översvämningar i regionen 2020. Och det var inte bara i Togo utan det var i flera länder bland annat Nigeria. Och då var det så att ett annat land, Nigeria, de använde fanfar-systemet och helt enkelt använde en tidig varning från systemet som räddade mer än 2000 människors liv. Och det var fem samhällen i närheten av ett område som heter Jebba i Nigeria som kunde evakueras. Så poängen var att informationen gick ut, de kunde evakueras innan det kom massa vatten. Deras hus förstördes och det var fortfarande påverkan men liven gick att rädda helt enkelt.
Olivia: Ja, det är otroligt viktigt. Och någonting som alla människor borde få tidiga varningar.
Jafet: Ja, och en annan grej som också hände samma år, jag tror det var en månad senare eller så, så har de flera olika dammar där. Det finns en damm som heter Shirorodammen. Ganska stor damm. Och där var det så att de som hanterade dammen där och reglerade dammen, de fick informationen att nu är det mycket vatten på intåg. Och då kunde de släppa ut en del vatten i förtid så att de hade lite kapacitet att ta emot vatten helt enkelt. Och det gjorde att den här kulmen av vattenflödet nedströms kunde reduceras ganska mycket. Och därför blev det inte, alltså områdena nedströms behövde inte översvämmas utan det blev inte några större skador där helt enkelt.
Olivia: Så där kunde man lindra själva översvämningen till och med. Och inte bara konsekvenserna.
Jafet: Nej, precis. Men ja, så det finns några tillfällen och bland annat det tittade vi lite på i år också.
Olivia: Men de här exemplen som du gav nu, det är exempel på när det verkligen har funkat. Finns det exempel på när det inte har funkat?
Jafet: Jo, men absolut. Det gör det. Och det är av flera olika skäl. Till exempel så är kvaliteten på prognoserna eller varningarna inte tillräckligt bra ibland. Det har vi sett. Och det jobbar vi med att förbättra. Ibland så orsakas översvämningen eller förvärras av saker som prognoserna inte direkt fångar. Till exempel hur dammar regleras. Det hände i Nigeria, vet jag, mellan Kamerun och Nigeria för några år sedan. Att skyddsvallar brister. Det hände i Niger. Och andra saker som vi inte fångar. Men även om det finns ett system som vi var inne på innan så är det ibland inte tillgängligt. Eller det är inte tillräckligt känt. Man får inte ut informationen för kommunikationskanalerna är för långsamma eller funkar inte. Och till sist så ibland så finns det människor som inte hörsammar uppmaningarna om att evakuera. Vilket också ibland leder till stora skador för dem.
Olivia: Det kan ju vara att man inte vågar lämna sitt hus till exempel.
Jafet: Ja, till exempel. Man kanske har bott där hela sitt liv och familjen är rotad och så vidare. Det kan vara många negativa effekter. Vad händer om jag lämnar? Som man inte kan överblicka eller som man inte är skyddad mot helt enkelt.
Olivia: Och nu kanske någon som lyssnar undrar varför gör SMHI och Sverige det här? Vi har försökt att prata lite om det i de olika avsnitten. Och jag kan nämna här att under klimattoppmötet COP26 år 2022 så presenterades FN-initiativet Early Warnings for All. Och målet med det är att alla världens människor ska ha tillgång till ett varningssystem för extrema och farliga väder innan 2027. Och det här är någonting som Sverige har ställt sig bakom. Och som en svensk myndighet så hjälper man liksom till landet Sverige att nå sina olika åtaganden. Och för SMHI så blir det då oftast inom klimat och hållbarhet. Bland annat så bidrar de här projekten till att göra det som Sverige har lovat i olika globala åtaganden. Till exempel i Parisavtalet från 2015 och hållbarhetsmålen i Agenda 2030. Men det kanske inte är så många som känner till SMHI's roll här. Vill du beskriva den lite mer?
Jafet: Ja, lite mer generellt plan så är det ju målsättningen att bidra till mer hållbara samhällen globalt. Och det finns ju jättemycket att göra där. Men vi tänker att vi drar vårt strå till stacken. Det är en stor stack men vi drar vårt strå. Och där är det kanske främst om man tänker på hållbarhetsmålen så är det till exempel mål 11 om hållbara städer och samhällen. Mål 6 om rent vatten och sanitet. Och inte minst kanske mål 13 om att bekämpa klimatförändringarna. Så det är en del att vi bidrar till den globala hållbarhetsagendan. Sen så är det också kopplat till Sveriges regering. Genom den nya reformagendan för biståndet vill regeringen satsa på ett utökat och effektiviserat klimatbistånd. Och där handlar det bland annat om att verka för att bygga motståndskraft och att klimatanpassa i utsatta samhällen. Och där har svenska expertmyndigheter som SMHI en roll att bidra internationellt. Vi bidrar med det vi är bra på helt enkelt internationellt i det. En tredje del är våra erfarenheter. Lite som jag var inne på innan, vi har jobbat dels nationellt naturligtvis under väldigt många år med de här frågorna. Men sen har vi även jobbat internationellt i flera decennier i många, många olika länder. Mer eller mindre omfattning så att säga. Så vi har expertis på området. Och till sist så har vi bestämt också att det här ska vara, på SMHI ska det vara ett av sju områden som vi bidrar till samhället på.
Olivia: Bra. Men avslutningsvis då, du har ju jobbat med internationella utvecklingssamarbeten under en lång tid. Går det att göra skillnad?
Jafet: Bra fråga. Jag tänker att ja, det gör det. Inte alltid, men ibland. Resan dit är krokig. Det är inte ett rakt spår och ingen motorväg. Och det påverkas väldigt mycket av massa andra saker som vi inte har kontroll över. Och det krävs både målinriktat arbete men även en del flyt ärligt talat för att komma framåt. Jag tycker kanske att man ser mest skillnad när man hittat eller lyckats tända en eldsjäl. Någon som delar visionen, som man kan jobba tillsammans med genom allt, alla föränderliga omständigheter och så.
Olivia: Och det som kan förändra sig, till exempel naturkatastrofer, krig, militärkupper. Det kan hända mycket.
Jafet: Det kan hända väldigt mycket.
Olivia: Man kan ha byggt upp ett system och så byts det mesta ut. Men man hörde ju i alla fall när du berättade om de här solskenshistorierna att det är ett väldigt viktigt arbete.
Jafet: Absolut.
Olivia: Tack för att du kom hit idag och berättade om det.
Jafet: Ja, men tack.
Olivia: Du lyssnar på poddserien Hållbar Värld, och vi ska prata om luftföroreningar kopplat till hälsa.
Christian: Men det är ju en av de största källorna till att man dör.
Olivia: I dag ska vi ta oss till Västra Balkan, där SMHI arbetar i projekt för bättre luftkvalitét.
Christian: Luften på Balkan generellt sett är ganska dålig. Det är ett av de områden i Europa som har stora problem med luftföreningar fortfarande.
Olivia: Jag sitter här med Christian Asker, forskare i luftmiljö.
Christian: Hallå där!
Olivia: Vi ska prata om luftmiljö, luftföroreningar och lite hälsoeffekter av luftföroreningar.
Christian: Vilken tur, annars hade jag kommit fel nu.
Olivia: Ja, det är jättebra. Och också bra för att jag har inte så koll på läget. Det betyder också att jag får lära mig lite. Och speciellt i den här researchen som jag har gjort inför avsnittet. Och eftersom att jag är lite hypokondrisk så har jag också snöat in på de här hälsoeffekterna. Så jag tänkte att vi skulle börja liksom att prata om det, bara få en introduktion till ämnet. Och sen ska vi gå över och prata om SMHI's arbete på Västra Balkan.
Christian: Det låter jättebra det.
Olivia: Så min plan är att jag ska säga några fakta som jag tyckte var ganska läskiga. Och så ska du bara som expert här få förklara hur det kan vara så.
Christian: Det låter som ett bra upplägg.
Men min första fakta här då, är du redo?
Christian: Okej.
(Pling)
Olivia: WHO, alltså Världshälsoorganisationen, uppskattar att omkring 7 miljoner människor dör i förtid varje år världen över på grund av luftföroreningar. Det låter väldigt mycket.
Christian:
Ja, det gör det ju. Men det är ju en av de största källorna till att man dör. Då är ju när WHO tar fram de här siffrorna, då räknar man ju in alla former av luftföroreningar inklusive inomhusluft som ju i många länder kan vara väldigt förorenad. Framförallt där man eldar för att laga mat inomhus med mer eller mindre bra ventilation och så vidare. Så att många dör på grund av det. Och sen finns det ju andra saker som rökning också som är mer frivillig fråga kanske. Men det påverkar ju mycket inomhus. Sen är det ju mycket utomhusluft som gör också då att många dör. Det är ju inte riktigt så att man dör. Om det inte är extrema halter av föroreningar så är det inte så att folk ramlar ner och dör och så säger någon som gör en obduktion att den här personen dog av föroreningar. Utan man dör av andra problem men de är kopplade till luftföroreningar. Framförallt så är det hjärt- och kärlsjukdomar och luftvägsproblem som är det som man dör av. Så det syns inte på dig direkt att man har dött på grund av luftföroreningar.
Olivia: Nej. Så en silent killer.
(Pling)
Olivia: Det finns flera studier som sammanliknar hälsoeffekterna med rökning av cigaretter. Att vara i New Dehli eller Beijing en dag med dålig luft, är det liksom som att man röker mycket en dag?
Christian: Jag kan inte säga ja eller nej till jämförelsen. Men hälsomässigt i de städer i världen som är väldigt förorenade så har det liknande hälsoeffekter som att röka mycket. Man kan tänka att vi är ganska duktiga på att fundera på vad vi stoppar i oss generellt. Att vi tänker på vad vi äter, att vi rör på oss och så vidare. Men vi andas minst 20-30 kilo luft varje dag. Och ofta tänker man inte så mycket på det. Att den kan innehålla föroreningar. Men det gör den ju då. I storstäder i Asien till exempel så är det mycket fordon, det är mycket förbränning. Det är också ofta varmt. Och i delar av året så eldar man ibland på åkrarna för att bränna av fjolårets rester innan man odlar på nytt. Och det ger jättemycket föroreningar av flera olika slag.
(Pling)
Olivia: En studie av Marie Pedersen med flera på Centrum för forskning i miljöepidemiologi, Barcelona, Spanien visar på hur kvinnor som utsätts för höga halter av luftföroreningar i Europa föder bebisar med lägre vikt. Det finns en mängd sådana här studier som visar på att bebisar är mindre vid födseln och föds för tidigt om kvinnan som bär den utsätts för luftföroreningar.
Christian: Jag har sett en del av studierna. Jag kan inte säga så mycket om mekanismerna som ger det här. Men jag har också sett att det finns studier som påvisar att det är så. Och barn är ju generellt sett känsligare för föroreningar eller utsatthet för alla möjliga slag än vad vuxna är. Dels för att de växer så mycket. Och foster är ju också extra känsliga i det hänseendet då helt enkelt.
(Pling)
Olivia: Och nu en annan fakta som jag tror att inte så många vet om. Men det är faktiskt fler människor som dör av smutsig luft i Sverige än i trafiken.
Christian: Ja, och det är ju mer än tio gånger fler som dör på grund av luftföroreningar. Sen är det ju lite, när någon dör i en trafikolycka till exempel, då är det ju väldigt uppenbart att man dog av en trafikolycka som vi pratade om. Medan när man dör av luftföroreningar som sagt då är det kanske hjärt-kärlsjukdomar eller andra saker. Så kopplingen är inte så tydlig där kanske då att du har luftföroreningar. Men mellan 4-5000 dör per år i Sverige ungefär då på grund av luftföroreningar. Och en stor del av det är orsakad av biltrafik men även andra utsläppskällor. Och framförallt södra Sverige får ett stort bidrag av partikelutsläpp från kontinenten. Så det ska man också tänka på att det är inte alltid när man ska försöka förbättra luften så är det inte alltid vissa saker som är svåra att göra för det beror på utsläppen väldigt långt bort.
Olivia: Precis, men det är därför det är bra att vi jobbar internationellt också.
(Pling)
Olivia: Men ni har en positiv punkt här också. Det är ju att man kan faktiskt göra någonting åt det här. Och nu tänkte jag referera till en studie som du har skrivit med kollegor från Göteborgs universitet om hur luftkvaliteten i Sverige har förbättrat de senaste 20 åren. Då har ni modellerat förändringen i luftkvalitet i sex svenska städer. Göteborg, Malmö, Uppsala, Linköping och Umeå. Sa jag Stockholm?
Christian: Det tror jag.
Olivia: Den är så lätt att glömma. Och den här studien visade att man uppskattningsvis har räddat 3000 liv om året i de här städerna.
Christian: Nu jämfört med i början av perioden som är runt 1990.
Olivia: Precis, att luften har förbättrats under de här 20 åren.
Christian: Precis. Det var inte bara Göteborgs universitet. När det är sådana här studier är det ofta väldigt många.
Olivia: Ja, vi får inte glömma de andra.
Christian: Nej, det är Uppsala, Karolinska, Danderyd, Stockholm Luft och Buller, Malmö stad och kanske någon mer. Men det stämmer. Luften generellt sett i Sverige har förbättrats väldigt mycket. Och det har den gjort generellt sett i Västeuropa under samma period. Och det är ju flera saker som bidrar till det. Dels är det avgasrening, om man slutade med blyad bensin. Sådana saker har gjort jättestor skillnad. Vi har också mer effektiva fordon. Vi har bytt ut gamla vedpannor mot nyare. Vi har mer fjärrvärme än tidigare, så man har mindre att man eldar i varje hus. För då blir det ofta sämre förbränning och mindre effektivt än om man har fjärrvärmeanläggningar. Industrierna har också blivit renare. Dels på grund av lagkrav men också att man förbättrar processer och så vidare. Man filtrerar utsläppen i skorstenen och så vidare.
Olivia: Man kanske har flyttat bort lite också?
Christian: En del industrier har säkert flyttat men det är också en stor skillnad i hur rena utsläppen från industrierna är. Och som sagt, det vi pratade om tidigare, eftersom det här sker inte bara i Sverige, den här förbättringen, så den här transporten av partiklar från kontinenten till exempel har ju också minskat. Vilket ju ger en positiv… oss bättre luft. Så det är en väldigt tydlig trend i Europa de senaste 30 åren i alla fall. Och det har gett oss längre livslängd.
Olivia: Ja, det låter ju mycket. 3000 liv om året.
Christian: Precis.
Olivia: Nu har vi ju då lärt oss om att luften i Sverige har blivit renare även om det fortfarande finns saker kvar att jobba på. Men nu tänkte jag att vi skulle prata om västra Balkan för där har SMHI några projekt. Och vi kanske ska börja med varför har vi projektet där eller varför just västra Balkan?
Christian: Det finns flera skäl egentligen. En anledning är ju att luften på Balkan generellt sett är ganska dålig. Det är ett av de områden i Europa som har stora problem med luftföreningar fortfarande. Man kan väl säga att man ligger efter Västeuropa kring utveckling av både renare fordon och renare industrier och uppvärmning av hus och så vidare. Så det är ju ett viktigt skäl. Sen finns det ju. Det här är ju projekt som vi har i samarbete med Naturvårdsverket och Sida bland annat. Och då finns det ju andra skäl som har med EU-tillnärmning att göra. Att man vill hjälpa de här länderna att ha möjlighet att ansöka till EU-medlemskap i framtiden.
Olivia: Måste man ha bra luftkvalitet för det?
Christian: Det här är ju inte jag någon expert på kraven för att ansöka till EU. Men det finns ju massa olika krav inom olika områden. Miljö är ett sådant område. Och det har ju inte bara att göra med att man måste ha en viss tillräckligt bra miljö utan att man ska arbeta med miljö på ett systematiskt sätt. Att rapportera på rätt sätt hur mycket utsläpp det finns, hur mycket luftförorenade det är i luften och så vidare. Och det gäller ju även andra miljöfrågor, avfallshantering och sådant också. Men vi jobbar ju med den lilla pusselbiten som är luftmiljö helt enkelt. Ja.
Olivia: Och ett exempel då på varför luften, eller som man kan förstå att luften är förorenad här, är att ni har jobbat i en stad som heter Zenica i Bosnien och Hercegovina. Och där uppmätte man under några timmar vintern 2024 föroreningar på 1000 mikrogram svaveldioxid per kubikmeter. Och det vet ju jag är extremt för att du har sagt det till mig. Och Svaveldioxid det kommer främst från förbränning av fossila bränslen som kol och olja, särskilt i kraftverk, industrier och från trafik. Men vill du berätta för våra lyssnare hur extrema de här nivåerna är?
Christian: 1000 mikrogram är ju hälsofarligt verkligen. För framförallt vintertid så är det ju väldigt höga halter på en del platser på västra Balkan. I det här fallet Zenica så är det en stad som är omgiven av berg och det ligger, utöver att man har problem med uppvärmning och trafik, så ligger det också ett väldigt stort stålverk mitt i den här staden. Och när det då är kalla vinterdagar så blandas inte luften om så bra och då stannar de här föreningarna kvar i det som en gryta runt staden och då blir det jättehöga halter. Så det är verkligen ett problem. Och det är ju inte bara svaveldioxid utan det är samtidigt kvävedioxider och partiklar också. Så det är en ganska farlig mix av föroreningar och framförallt under vinterperioden.
Men vad gör man då om man bor i Zenica till exempel och det blir sådana här extrema föroreningar under några timmar?
Christian: En del åker ju upp i bergen till exempel så man kommer över de här föroreningarna. Men det är ju inte alltid man har möjlighet att lämna jobb, hem, skola och så vidare. Så att folk härdar ju ut så gott de kan men det påverkar ju definitivt deras hälsa.
Olivia: Precis och jag vet att, jag vet inte fallet här men när jag var i Bolivia i höstas så hade det varit jättemycket bränder. Så då höll typ 2000 skolor stängda. Så ibland så är det ju så farligt att man inte låter barnen liksom gå ut.
Christian: Precis och det förekommer också ibland på västra Balkan att man stänger skolor eller man håller sig hemma och inomhus så mycket som möjligt. Och hoppas då att man har lite filtrering av luften till sina bostäder hela tiden.
Olivia: Men om vi pratar lite mer om de här projekten då som ni gör på Balkan eller går in lite mer på dem. Det är två stycken som jag förstått det, IMPAC och….
Christian: Västra Balkan luftmiljö heter det andra projektet illustrativt nog. Faktum är att just på Balkan har vi jobbat i flera projekt.
Olivia: Ännu fler?
Christian: Under många år. Jag tror att första gången en kollega till mig var i Bosnien var 2005. Och vi har varit i Kosovo och Nordmakedonien tidigare också. Men det har inte varit kontinuerligt utan då och då har vi haft arbete där helt enkelt. Men nu på senare år så har det blivit lite mer och lite mer kontinuerliga projekt.
Olivia: Om vi ser ur ett långsiktigt perspektiv då, hur ser trenden ut? Blir luftmiljön bättre eller sämre på Balkan?
Christian: Jag är lite osäker på hur trenden ser ut den senaste tiden. För det är också så här, när man vill se en trend över lång tid då måste man mäta över lång tid. Då måste man ha mätstationer under lång tid. Många mätstationer här har varit på plats ganska kort tid. En del av de här projekten har varit att starta upp mätningar och göra dem publikt tillgängliga och så vidare. Men medvetenheten ökar en hel del i de här länderna, framförallt bland vanliga befolkningen om att det är stora problem i luften. Och krav från medborgarna på att myndigheterna ska göra något ökar också. Så det är ju väldigt positivt. Samtidigt så har vi också de trenderna som har funnits i Västeuropa med modernare fordon och sånt. De kommer ju självklart till de här länderna också även om det kanske släpar efter lite. Det är ju inte alls lika starka ekonomier. Det är äldre fordon till exempel. Men de byts ju ut gradvis också. Så det blir sakta men säkert bättre även om man skulle önska att utvecklingen kunde gå snabbare förstås.
Olivia: Och hur man värmer upp husen är väl också en viktig faktor här?
Christian: Precis. Det finns många hus som inte har så mycket isolering till exempel. Och det finns program från andra länder i Europa om att förbättra både fönster och isolering i väggar och så vidare. Som ju också är en åtgärd som sparar folk pengar också. Att de inte behöver lägga så stor del av sin inkomst på att värma upp sitt hus längre. Det är svårt att genomföra åtgärder som kostar folk mer pengar. Det är nästan omöjligt. Utan det ska vara åtgärder som inte bara förbättrar luften men gärna gör att det blir lättare för folk överlag.
Olivia: Men vad är det då som du och dina kollegor i SMHI gör i projektet?
Christian: Jag har främst jobbat med något vi kallar för emissionsinventering. Emissionen är vad vi kallar vårt namn för utsläppskällor helt enkelt. Till exempel skorstenar på en industri är en utsläppskälla. För att man ska kunna förstå luftmiljön på en plats, en stad eller ett land eller så vidare. Så behöver man ju veta vad det finns för utsläpp här. Och det är ju jättesvårt. Om man tänker sig själv att man står i en stad i Sverige och tittar ut. Så ser man ju hur mycket som helst av aktiviteter som genererar utsläpp. Det är biltrafik, det är uppvärmning, det är industrier, det är kraftvärmeverk och så vidare. Att veta hur många bilar det är på varje gata och hur gamla bilarna är och så vidare. Det är jättesvårt. Och det tar väldigt lång tid. Det tar många år att jobba med det här innan man har en bra bild av vilka utsläpp det finns i ett land. Så det jobbar jag med. Dels genom att hjälpa till att göra sån här emissionsinventering. Men även att lära upp folk och ha kompetensöverföring i hur man kan arbeta med de här frågorna.
Olivia: Men det är lite detektivarbete?
Christian: Det kan det vara. Och det kan vara ganska intressant och roligt. Man får vara lite uppfinningsrik ibland. När det inte finns så mycket data som man hade önskat så får man se om man kan hitta på något annat sätt att i alla fall uppskattningsvis få reda på det man behöver veta.
Olivia: Men typ en industri, de vet inte själva hur mycket de släpper ut och kan berätta det för er?
Christian: Det beror på. De flesta industrier, även de här länderna, har ju ett tillstånd för att göra sin verksamhet. Och för att få ett tillstånd så måste de berätta om hur mycket de kommer släppa ut. Och det ska även ske uppföljning med hur mycket man faktiskt har släppt ut. Men det är inte alltid det i praktiken riktigt funkar eller av olika skäl så försöker industrin kanske inte riktigt berätta riktigt allt om hur mycket de släpper ut. Så det är ju en del av problemet också ibland.
Olivia: Men det är en sak ni försöker förstå i de här emissionsinventeringarna?
Christian: Ja, det första är ju faktiskt bara att hitta och få en förteckning över vilka industrier det finns i den här staden som har betydande utsläpp till exempel. Och sen nästa fråga blir ju, de siffrorna vi har, stämmer de? Är de rimliga eller inte? Så det är lite detektivarbete och blandat. Och ofta så är det väldigt svårt för man har nästan alltid lite för lite information mot vad man skulle vilja ha helt enkelt. Och samma sak med trafikdata och sånt. I Sverige mäter vi trafiken på alla statliga vägar till exempel. Men det kostar ganska mycket pengar att göra så det gör man ju inte i alla länder. Så det är ganska svårt att få bra data på alla utsläpp. Men utan den datan så är det svårt att förstå vad är problemet med luften och vad är den enklaste, mest kostnadseffektiva åtgärden vi kan göra för att förbättra den.
Olivia: Men har det liksom skett någonting? Eller finns det något resultat som du kan dela med dig av?
Christian: Ja, det gör det ju. Men återigen, det här är ju väldigt långsiktiga projekt och det tar lång tid innan man får resultat. Men till exempel i det här ena projektet i Bosnien som pågick delvis under pandemin så har ju vi hjälpt till att göra luftmiljömätningar publika och tillgängliga som gör att befolkningen och journalister och så vidare kan faktiskt se i nära realtid vad det är för halter. Det är ju en väldigt viktig bit för att dels öka medvetenheten men också att…
Olivia: Ja, men demokratiskt liksom.
Christian: Ja, absolut. Och grupper som är känsliga av olika anledningar kan få se situationen och om de behöver göra vad man nu kan göra, till exempel flytta på sig.
Olivia: Ja, men det är jätteviktigt att man liksom förstår vad som sker i sin lokalmiljö.
Christian: Precis. Sen har vi också modellerat luften, vi kallar det för spridningsmodellering när man tar de här utsläppskällorna och stoppar in i en matematisk modell som kan räkna ut var de tar vägen timme för timme under ett år till exempel. Så det har vi gjort för till exempel Sarajevo. Och Sarajevo är också en stad som är omgiven av berg och har ganska kall vinter så där blir det också sådana här lock som kallas inversioner. Och då stannar föroreningar kvar och det blir väldigt höga halter. Och det har varit svårt att fånga i sådana här modeller tidigare men vi har lyckats med det ganska bra i vår modell när vi gjorde det här.
Olivia: Ja, så en bättre förståelse för hur luftföroreningarna rör sig.
Christian: Ja precis. När man ser då att man liksom har satt upp sin modell så att man kan fånga det som händer då kan man ju också använda modellen för att säga vad händer om vi byter ut hälften av fordonen mot elbilar till exempel och sånt. Så att det är också en nyckelbit i att förstå situationen i luften är att kunna göra sådana här spridningsmodell och få resultat som stämmer hyfsat bra med mätningarna. Och i fallet med Sarajevo så flera av resultaten stämde inte jättebra med mätningar. Det är ju alltid lite nedslående men det är ju egentligen också ett resultat för det betyder ju att den här emissionsinventeringen man har gjort att den inte är komplett. Det saknas liksom källor. Så om man gör sin emissionsinventering, man stoppar in det i sin spridningsmodell och så kör man det och så får man inte ut riktigt de halter av föroreningar i luften som det faktiskt är enligt mätningarna. Då är det ju något som saknas. Och då får man gå tillbaka och så får man titta mer på sin emissionsinventering och se om det är något som är fel.
Olivia: Men så det saknades liksom någonting?
Christian: Ja, det är för låga halter generellt. Och det är också ett detektivarbete. Vad är det som orsakar det? För det kan ju vara att bidraget utifrån från andra delar av landet som vi pratade om förut, att de är för små till exempel. Eller att vi har för lite trafik eller att vi har fel bilar i vår modell till exempel.
Olivia: Eller fel på industrins siffror.
Christian: Ja, precis. Och nästan alltid så är det ju en kombination av alla de här sakerna som kan bli mindre bra. Men det är ju ett arbete som man för flera gånger och gradvis förbättrar.
Olivia: Nu har jag två frågor kvar till dig. Båda två låter som en utvärderingsfråga på projekt. Men jag tänkte fråga, har du någon lärdom som du vill dela med dig av?
Christian: Oj. Dels så, även om de här projekten är kompetensöverföring och sådana saker så är det också så att vi lär oss mycket av det. Vi jobbar med andra luft och miljöproblem och vad vi håller på med till vardags. Så att jag har väl lärt mig mer om andra typer av utsläppskällor än vi brukar ha i Sverige till exempel. Stora kolkraftverk och sådana där saker. Det har vi inte i Sverige. Så att jag får ju lära mig mer om sådana saker än vad jag är van vid. Om man använder i Bosnien till exempel så använder man ibland kol för att värma upp vanliga enfamiljshus eller villor. Det gör man ju inte i Sverige till exempel. Så att det är sådana saker som jag lär mig om som är liksom typer av problem som vi inte har i Sverige.
Olivia: Nej men vad spännande att lära sig om dem för att det är ju ändå typer av problem som finns på väldigt många ställen i världen.
Christian: Absolut, ja men det är det ju.
Olivia: Ja, men var det någonting som var svårt? Den största utmaningen?
Christian: Oj, det största utmaningen, allting i det här är ju svårt. Det är ju därför vi håller på med det här. Hade det varit lätt så hade det här varit löst. Det är många olika bitar. Dels så är det som sagt att man aldrig har tillräckligt med information för att med säkerhet kunna exakt veta om den här industrin släpper ut så här mycket eller det är biltrafiken i den här staden som släpper ut så här mycket. Vi har alltid lite för lite information. Sen är det ju liksom i sådana här internationella projekt så är det ju alltid språkliga problem ibland förstås. Försöker läsa rapporter på bosniska eller montenegrinska eller något annat.
Olivia: Det låter jättesvårt.
Christian: Ja, jag har lärt mig en del av kyrilliska alfabetet och jag har lärt mig en del ord som man inte, om man åker som turist till de här länderna så behöver man inte använda de orden. Man lär sig koldioxid och skorstenar och sådana typer av ord. Men språket är naturligtvis en utmaning även om många som vi jobbar med där kan engelska rätt så bra eller väldigt bra. Men ibland måste man ändå titta i rapporter eller man får data skickad till sig som inte är på svenska eller på engelska
Olivia: Ja men det var väl det som jag hade skrivit upp här som frågor till dig. Då pausar jag här.
Olivia: Du lyssnar på poddserien Hållbar Värld, och vi ska prata om luftföroreningar kopplat till hälsa.
Christian: Men det är ju en av de största källorna till att man dör.
Olivia: I dag ska vi ta oss till Västra Balkan, där SMHI arbetar i projekt för bättre luftkvalitét.
Christian: Luften på Balkan generellt sett är ganska dålig. Det är ett av de områden i Europa som har stora problem med luftföreningar fortfarande.
Olivia: Jag sitter här med Christian Asker, forskare i luftmiljö.
Christian: Hallå där!
Olivia: Vi ska prata om luftmiljö, luftföroreningar och lite hälsoeffekter av luftföroreningar.
Christian: Vilken tur, annars hade jag kommit fel nu.
Olivia: Ja, det är jättebra. Och också bra för att jag har inte så koll på läget. Det betyder också att jag får lära mig lite. Och speciellt i den här researchen som jag har gjort inför avsnittet. Och eftersom att jag är lite hypokondrisk så har jag också snöat in på de här hälsoeffekterna. Så jag tänkte att vi skulle börja liksom att prata om det, bara få en introduktion till ämnet. Och sen ska vi gå över och prata om SMHI's arbete på Västra Balkan.
Christian: Det låter jättebra det.
Olivia: Så min plan är att jag ska säga några fakta som jag tyckte var ganska läskiga. Och så ska du bara som expert här få förklara hur det kan vara så.
Christian: Det låter som ett bra upplägg.
Men min första fakta här då, är du redo?
Christian: Okej.
(Pling)
Olivia: WHO, alltså Världshälsoorganisationen, uppskattar att omkring 7 miljoner människor dör i förtid varje år världen över på grund av luftföroreningar. Det låter väldigt mycket.
Christian:
Ja, det gör det ju. Men det är ju en av de största källorna till att man dör. Då är ju när WHO tar fram de här siffrorna, då räknar man ju in alla former av luftföroreningar inklusive inomhusluft som ju i många länder kan vara väldigt förorenad. Framförallt där man eldar för att laga mat inomhus med mer eller mindre bra ventilation och så vidare. Så att många dör på grund av det. Och sen finns det ju andra saker som rökning också som är mer frivillig fråga kanske. Men det påverkar ju mycket inomhus. Sen är det ju mycket utomhusluft som gör också då att många dör. Det är ju inte riktigt så att man dör. Om det inte är extrema halter av föroreningar så är det inte så att folk ramlar ner och dör och så säger någon som gör en obduktion att den här personen dog av föroreningar. Utan man dör av andra problem men de är kopplade till luftföroreningar. Framförallt så är det hjärt- och kärlsjukdomar och luftvägsproblem som är det som man dör av. Så det syns inte på dig direkt att man har dött på grund av luftföroreningar.
Olivia: Nej. Så en silent killer.
(Pling)
Olivia: Det finns flera studier som sammanliknar hälsoeffekterna med rökning av cigaretter. Att vara i New Dehli eller Beijing en dag med dålig luft, är det liksom som att man röker mycket en dag?
Christian: Jag kan inte säga ja eller nej till jämförelsen. Men hälsomässigt i de städer i världen som är väldigt förorenade så har det liknande hälsoeffekter som att röka mycket. Man kan tänka att vi är ganska duktiga på att fundera på vad vi stoppar i oss generellt. Att vi tänker på vad vi äter, att vi rör på oss och så vidare. Men vi andas minst 20-30 kilo luft varje dag. Och ofta tänker man inte så mycket på det. Att den kan innehålla föroreningar. Men det gör den ju då. I storstäder i Asien till exempel så är det mycket fordon, det är mycket förbränning. Det är också ofta varmt. Och i delar av året så eldar man ibland på åkrarna för att bränna av fjolårets rester innan man odlar på nytt. Och det ger jättemycket föroreningar av flera olika slag.
(Pling)
Olivia: En studie av Marie Pedersen med flera på Centrum för forskning i miljöepidemiologi, Barcelona, Spanien visar på hur kvinnor som utsätts för höga halter av luftföroreningar i Europa föder bebisar med lägre vikt. Det finns en mängd sådana här studier som visar på att bebisar är mindre vid födseln och föds för tidigt om kvinnan som bär den utsätts för luftföroreningar.
Christian: Jag har sett en del av studierna. Jag kan inte säga så mycket om mekanismerna som ger det här. Men jag har också sett att det finns studier som påvisar att det är så. Och barn är ju generellt sett känsligare för föroreningar eller utsatthet för alla möjliga slag än vad vuxna är. Dels för att de växer så mycket. Och foster är ju också extra känsliga i det hänseendet då helt enkelt.
(Pling)
Olivia: Och nu en annan fakta som jag tror att inte så många vet om. Men det är faktiskt fler människor som dör av smutsig luft i Sverige än i trafiken.
Christian: Ja, och det är ju mer än tio gånger fler som dör på grund av luftföroreningar. Sen är det ju lite, när någon dör i en trafikolycka till exempel, då är det ju väldigt uppenbart att man dog av en trafikolycka som vi pratade om. Medan när man dör av luftföroreningar som sagt då är det kanske hjärt-kärlsjukdomar eller andra saker. Så kopplingen är inte så tydlig där kanske då att du har luftföroreningar. Men mellan 4-5000 dör per år i Sverige ungefär då på grund av luftföroreningar. Och en stor del av det är orsakad av biltrafik men även andra utsläppskällor. Och framförallt södra Sverige får ett stort bidrag av partikelutsläpp från kontinenten. Så det ska man också tänka på att det är inte alltid när man ska försöka förbättra luften så är det inte alltid vissa saker som är svåra att göra för det beror på utsläppen väldigt långt bort.
Olivia: Precis, men det är därför det är bra att vi jobbar internationellt också.
(Pling)
Olivia: Men ni har en positiv punkt här också. Det är ju att man kan faktiskt göra någonting åt det här. Och nu tänkte jag referera till en studie som du har skrivit med kollegor från Göteborgs universitet om hur luftkvaliteten i Sverige har förbättrat de senaste 20 åren. Då har ni modellerat förändringen i luftkvalitet i sex svenska städer. Göteborg, Malmö, Uppsala, Linköping och Umeå. Sa jag Stockholm?
Christian: Det tror jag.
Olivia: Den är så lätt att glömma. Och den här studien visade att man uppskattningsvis har räddat 3000 liv om året i de här städerna.
Christian: Nu jämfört med i början av perioden som är runt 1990.
Olivia: Precis, att luften har förbättrats under de här 20 åren.
Christian: Precis. Det var inte bara Göteborgs universitet. När det är sådana här studier är det ofta väldigt många.
Olivia: Ja, vi får inte glömma de andra.
Christian: Nej, det är Uppsala, Karolinska, Danderyd, Stockholm Luft och Buller, Malmö stad och kanske någon mer. Men det stämmer. Luften generellt sett i Sverige har förbättrats väldigt mycket. Och det har den gjort generellt sett i Västeuropa under samma period. Och det är ju flera saker som bidrar till det. Dels är det avgasrening, om man slutade med blyad bensin. Sådana saker har gjort jättestor skillnad. Vi har också mer effektiva fordon. Vi har bytt ut gamla vedpannor mot nyare. Vi har mer fjärrvärme än tidigare, så man har mindre att man eldar i varje hus. För då blir det ofta sämre förbränning och mindre effektivt än om man har fjärrvärmeanläggningar. Industrierna har också blivit renare. Dels på grund av lagkrav men också att man förbättrar processer och så vidare. Man filtrerar utsläppen i skorstenen och så vidare.
Olivia: Man kanske har flyttat bort lite också?
Christian: En del industrier har säkert flyttat men det är också en stor skillnad i hur rena utsläppen från industrierna är. Och som sagt, det vi pratade om tidigare, eftersom det här sker inte bara i Sverige, den här förbättringen, så den här transporten av partiklar från kontinenten till exempel har ju också minskat. Vilket ju ger en positiv… oss bättre luft. Så det är en väldigt tydlig trend i Europa de senaste 30 åren i alla fall. Och det har gett oss längre livslängd.
Olivia: Ja, det låter ju mycket. 3000 liv om året.
Christian: Precis.
Olivia: Nu har vi ju då lärt oss om att luften i Sverige har blivit renare även om det fortfarande finns saker kvar att jobba på. Men nu tänkte jag att vi skulle prata om västra Balkan för där har SMHI några projekt. Och vi kanske ska börja med varför har vi projektet där eller varför just västra Balkan?
Christian: Det finns flera skäl egentligen. En anledning är ju att luften på Balkan generellt sett är ganska dålig. Det är ett av de områden i Europa som har stora problem med luftföreningar fortfarande. Man kan väl säga att man ligger efter Västeuropa kring utveckling av både renare fordon och renare industrier och uppvärmning av hus och så vidare. Så det är ju ett viktigt skäl. Sen finns det ju. Det här är ju projekt som vi har i samarbete med Naturvårdsverket och Sida bland annat. Och då finns det ju andra skäl som har med EU-tillnärmning att göra. Att man vill hjälpa de här länderna att ha möjlighet att ansöka till EU-medlemskap i framtiden.
Olivia: Måste man ha bra luftkvalitet för det?
Christian: Det här är ju inte jag någon expert på kraven för att ansöka till EU. Men det finns ju massa olika krav inom olika områden. Miljö är ett sådant område. Och det har ju inte bara att göra med att man måste ha en viss tillräckligt bra miljö utan att man ska arbeta med miljö på ett systematiskt sätt. Att rapportera på rätt sätt hur mycket utsläpp det finns, hur mycket luftförorenade det är i luften och så vidare. Och det gäller ju även andra miljöfrågor, avfallshantering och sådant också. Men vi jobbar ju med den lilla pusselbiten som är luftmiljö helt enkelt. Ja.
Olivia: Och ett exempel då på varför luften, eller som man kan förstå att luften är förorenad här, är att ni har jobbat i en stad som heter Zenica i Bosnien och Hercegovina. Och där uppmätte man under några timmar vintern 2024 föroreningar på 1000 mikrogram svaveldioxid per kubikmeter. Och det vet ju jag är extremt för att du har sagt det till mig. Och Svaveldioxid det kommer främst från förbränning av fossila bränslen som kol och olja, särskilt i kraftverk, industrier och från trafik. Men vill du berätta för våra lyssnare hur extrema de här nivåerna är?
Christian: 1000 mikrogram är ju hälsofarligt verkligen. För framförallt vintertid så är det ju väldigt höga halter på en del platser på västra Balkan. I det här fallet Zenica så är det en stad som är omgiven av berg och det ligger, utöver att man har problem med uppvärmning och trafik, så ligger det också ett väldigt stort stålverk mitt i den här staden. Och när det då är kalla vinterdagar så blandas inte luften om så bra och då stannar de här föreningarna kvar i det som en gryta runt staden och då blir det jättehöga halter. Så det är verkligen ett problem. Och det är ju inte bara svaveldioxid utan det är samtidigt kvävedioxider och partiklar också. Så det är en ganska farlig mix av föroreningar och framförallt under vinterperioden.
Men vad gör man då om man bor i Zenica till exempel och det blir sådana här extrema föroreningar under några timmar?
Christian: En del åker ju upp i bergen till exempel så man kommer över de här föroreningarna. Men det är ju inte alltid man har möjlighet att lämna jobb, hem, skola och så vidare. Så att folk härdar ju ut så gott de kan men det påverkar ju definitivt deras hälsa.
Olivia: Precis och jag vet att, jag vet inte fallet här men när jag var i Bolivia i höstas så hade det varit jättemycket bränder. Så då höll typ 2000 skolor stängda. Så ibland så är det ju så farligt att man inte låter barnen liksom gå ut.
Christian: Precis och det förekommer också ibland på västra Balkan att man stänger skolor eller man håller sig hemma och inomhus så mycket som möjligt. Och hoppas då att man har lite filtrering av luften till sina bostäder hela tiden.
Olivia: Men om vi pratar lite mer om de här projekten då som ni gör på Balkan eller går in lite mer på dem. Det är två stycken som jag förstått det, IMPAC och….
Christian: Västra Balkan luftmiljö heter det andra projektet illustrativt nog. Faktum är att just på Balkan har vi jobbat i flera projekt.
Olivia: Ännu fler?
Christian: Under många år. Jag tror att första gången en kollega till mig var i Bosnien var 2005. Och vi har varit i Kosovo och Nordmakedonien tidigare också. Men det har inte varit kontinuerligt utan då och då har vi haft arbete där helt enkelt. Men nu på senare år så har det blivit lite mer och lite mer kontinuerliga projekt.
Olivia: Om vi ser ur ett långsiktigt perspektiv då, hur ser trenden ut? Blir luftmiljön bättre eller sämre på Balkan?
Christian: Jag är lite osäker på hur trenden ser ut den senaste tiden. För det är också så här, när man vill se en trend över lång tid då måste man mäta över lång tid. Då måste man ha mätstationer under lång tid. Många mätstationer här har varit på plats ganska kort tid. En del av de här projekten har varit att starta upp mätningar och göra dem publikt tillgängliga och så vidare. Men medvetenheten ökar en hel del i de här länderna, framförallt bland vanliga befolkningen om att det är stora problem i luften. Och krav från medborgarna på att myndigheterna ska göra något ökar också. Så det är ju väldigt positivt. Samtidigt så har vi också de trenderna som har funnits i Västeuropa med modernare fordon och sånt. De kommer ju självklart till de här länderna också även om det kanske släpar efter lite. Det är ju inte alls lika starka ekonomier. Det är äldre fordon till exempel. Men de byts ju ut gradvis också. Så det blir sakta men säkert bättre även om man skulle önska att utvecklingen kunde gå snabbare förstås.
Olivia: Och hur man värmer upp husen är väl också en viktig faktor här?
Christian: Precis. Det finns många hus som inte har så mycket isolering till exempel. Och det finns program från andra länder i Europa om att förbättra både fönster och isolering i väggar och så vidare. Som ju också är en åtgärd som sparar folk pengar också. Att de inte behöver lägga så stor del av sin inkomst på att värma upp sitt hus längre. Det är svårt att genomföra åtgärder som kostar folk mer pengar. Det är nästan omöjligt. Utan det ska vara åtgärder som inte bara förbättrar luften men gärna gör att det blir lättare för folk överlag.
Olivia: Men vad är det då som du och dina kollegor i SMHI gör i projektet?
Christian: Jag har främst jobbat med något vi kallar för emissionsinventering. Emissionen är vad vi kallar vårt namn för utsläppskällor helt enkelt. Till exempel skorstenar på en industri är en utsläppskälla. För att man ska kunna förstå luftmiljön på en plats, en stad eller ett land eller så vidare. Så behöver man ju veta vad det finns för utsläpp här. Och det är ju jättesvårt. Om man tänker sig själv att man står i en stad i Sverige och tittar ut. Så ser man ju hur mycket som helst av aktiviteter som genererar utsläpp. Det är biltrafik, det är uppvärmning, det är industrier, det är kraftvärmeverk och så vidare. Att veta hur många bilar det är på varje gata och hur gamla bilarna är och så vidare. Det är jättesvårt. Och det tar väldigt lång tid. Det tar många år att jobba med det här innan man har en bra bild av vilka utsläpp det finns i ett land. Så det jobbar jag med. Dels genom att hjälpa till att göra sån här emissionsinventering. Men även att lära upp folk och ha kompetensöverföring i hur man kan arbeta med de här frågorna.
Olivia: Men det är lite detektivarbete?
Christian: Det kan det vara. Och det kan vara ganska intressant och roligt. Man får vara lite uppfinningsrik ibland. När det inte finns så mycket data som man hade önskat så får man se om man kan hitta på något annat sätt att i alla fall uppskattningsvis få reda på det man behöver veta.
Olivia: Men typ en industri, de vet inte själva hur mycket de släpper ut och kan berätta det för er?
Christian: Det beror på. De flesta industrier, även de här länderna, har ju ett tillstånd för att göra sin verksamhet. Och för att få ett tillstånd så måste de berätta om hur mycket de kommer släppa ut. Och det ska även ske uppföljning med hur mycket man faktiskt har släppt ut. Men det är inte alltid det i praktiken riktigt funkar eller av olika skäl så försöker industrin kanske inte riktigt berätta riktigt allt om hur mycket de släpper ut. Så det är ju en del av problemet också ibland.
Olivia: Men det är en sak ni försöker förstå i de här emissionsinventeringarna?
Christian: Ja, det första är ju faktiskt bara att hitta och få en förteckning över vilka industrier det finns i den här staden som har betydande utsläpp till exempel. Och sen nästa fråga blir ju, de siffrorna vi har, stämmer de? Är de rimliga eller inte? Så det är lite detektivarbete och blandat. Och ofta så är det väldigt svårt för man har nästan alltid lite för lite information mot vad man skulle vilja ha helt enkelt. Och samma sak med trafikdata och sånt. I Sverige mäter vi trafiken på alla statliga vägar till exempel. Men det kostar ganska mycket pengar att göra så det gör man ju inte i alla länder. Så det är ganska svårt att få bra data på alla utsläpp. Men utan den datan så är det svårt att förstå vad är problemet med luften och vad är den enklaste, mest kostnadseffektiva åtgärden vi kan göra för att förbättra den.
Olivia: Men har det liksom skett någonting? Eller finns det något resultat som du kan dela med dig av?
Christian: Ja, det gör det ju. Men återigen, det här är ju väldigt långsiktiga projekt och det tar lång tid innan man får resultat. Men till exempel i det här ena projektet i Bosnien som pågick delvis under pandemin så har ju vi hjälpt till att göra luftmiljömätningar publika och tillgängliga som gör att befolkningen och journalister och så vidare kan faktiskt se i nära realtid vad det är för halter. Det är ju en väldigt viktig bit för att dels öka medvetenheten men också att…
Olivia: Ja, men demokratiskt liksom.
Christian: Ja, absolut. Och grupper som är känsliga av olika anledningar kan få se situationen och om de behöver göra vad man nu kan göra, till exempel flytta på sig.
Olivia: Ja, men det är jätteviktigt att man liksom förstår vad som sker i sin lokalmiljö.
Christian: Precis. Sen har vi också modellerat luften, vi kallar det för spridningsmodellering när man tar de här utsläppskällorna och stoppar in i en matematisk modell som kan räkna ut var de tar vägen timme för timme under ett år till exempel. Så det har vi gjort för till exempel Sarajevo. Och Sarajevo är också en stad som är omgiven av berg och har ganska kall vinter så där blir det också sådana här lock som kallas inversioner. Och då stannar föroreningar kvar och det blir väldigt höga halter. Och det har varit svårt att fånga i sådana här modeller tidigare men vi har lyckats med det ganska bra i vår modell när vi gjorde det här.
Olivia: Ja, så en bättre förståelse för hur luftföroreningarna rör sig.
Christian: Ja precis. När man ser då att man liksom har satt upp sin modell så att man kan fånga det som händer då kan man ju också använda modellen för att säga vad händer om vi byter ut hälften av fordonen mot elbilar till exempel och sånt. Så att det är också en nyckelbit i att förstå situationen i luften är att kunna göra sådana här spridningsmodell och få resultat som stämmer hyfsat bra med mätningarna. Och i fallet med Sarajevo så flera av resultaten stämde inte jättebra med mätningar. Det är ju alltid lite nedslående men det är ju egentligen också ett resultat för det betyder ju att den här emissionsinventeringen man har gjort att den inte är komplett. Det saknas liksom källor. Så om man gör sin emissionsinventering, man stoppar in det i sin spridningsmodell och så kör man det och så får man inte ut riktigt de halter av föroreningar i luften som det faktiskt är enligt mätningarna. Då är det ju något som saknas. Och då får man gå tillbaka och så får man titta mer på sin emissionsinventering och se om det är något som är fel.
Olivia: Men så det saknades liksom någonting?
Christian: Ja, det är för låga halter generellt. Och det är också ett detektivarbete. Vad är det som orsakar det? För det kan ju vara att bidraget utifrån från andra delar av landet som vi pratade om förut, att de är för små till exempel. Eller att vi har för lite trafik eller att vi har fel bilar i vår modell till exempel.
Olivia: Eller fel på industrins siffror.
Christian: Ja, precis. Och nästan alltid så är det ju en kombination av alla de här sakerna som kan bli mindre bra. Men det är ju ett arbete som man för flera gånger och gradvis förbättrar.
Olivia: Nu har jag två frågor kvar till dig. Båda två låter som en utvärderingsfråga på projekt. Men jag tänkte fråga, har du någon lärdom som du vill dela med dig av?
Christian: Oj. Dels så, även om de här projekten är kompetensöverföring och sådana saker så är det också så att vi lär oss mycket av det. Vi jobbar med andra luft och miljöproblem och vad vi håller på med till vardags. Så att jag har väl lärt mig mer om andra typer av utsläppskällor än vi brukar ha i Sverige till exempel. Stora kolkraftverk och sådana där saker. Det har vi inte i Sverige. Så att jag får ju lära mig mer om sådana saker än vad jag är van vid. Om man använder i Bosnien till exempel så använder man ibland kol för att värma upp vanliga enfamiljshus eller villor. Det gör man ju inte i Sverige till exempel. Så att det är sådana saker som jag lär mig om som är liksom typer av problem som vi inte har i Sverige.
Olivia: Nej men vad spännande att lära sig om dem för att det är ju ändå typer av problem som finns på väldigt många ställen i världen.
Christian: Absolut, ja men det är det ju.
Olivia: Ja, men var det någonting som var svårt? Den största utmaningen?
Christian: Oj, det största utmaningen, allting i det här är ju svårt. Det är ju därför vi håller på med det här. Hade det varit lätt så hade det här varit löst. Det är många olika bitar. Dels så är det som sagt att man aldrig har tillräckligt med information för att med säkerhet kunna exakt veta om den här industrin släpper ut så här mycket eller det är biltrafiken i den här staden som släpper ut så här mycket. Vi har alltid lite för lite information. Sen är det ju liksom i sådana här internationella projekt så är det ju alltid språkliga problem ibland förstås. Försöker läsa rapporter på bosniska eller montenegrinska eller något annat.
Olivia: Det låter jättesvårt.
Christian: Ja, jag har lärt mig en del av kyrilliska alfabetet och jag har lärt mig en del ord som man inte, om man åker som turist till de här länderna så behöver man inte använda de orden. Man lär sig koldioxid och skorstenar och sådana typer av ord. Men språket är naturligtvis en utmaning även om många som vi jobbar med där kan engelska rätt så bra eller väldigt bra. Men ibland måste man ändå titta i rapporter eller man får data skickad till sig som inte är på svenska eller på engelska
Olivia: Ja men det var väl det som jag hade skrivit upp här som frågor till dig. Då pausar jag här.
Olivia: Klimatförändringarna har redan gått så långt att vi måste anpassa oss, men på många platser saknas kapaciteten att bygga upp ett motståndskraftigt samhälle.
Birgitta: De fattiga är de som drabbas värst, alltid.
Enock: Jag tror att en stor del av resiliens är förberedelser. Så att vi är bättre förberedda på att hantera de effekter av klimatförändringar som är oväntade.
Olivia: Afrika anses vara den kontinent där människor är allra mest sårbara för klimatförändringen, trots att det är den kontinent som har orsakat allra minst växthusgasutsläpp. Och i det här avsnittet ska vi prata om en liten pusselbit för att förhoppningsvis kunna tackla klimatförändringen lite bättre nämligen klimatutbildning.
Tharcisse: Hur man bearbetar data, hur man omsätter data i någon form av information som behövs för att kunna agera. Det är det som vi bidrar med.
Olivia: Det här är SMHI-poddens serie Hållbar värld där vi fokuserar på SMHI:s internationella utvecklingssamarbeten. Och idag ska vi prata om SMHIs så kallade ITP-kurser inom klimat, och ITP, det står för International Training Program, och om det ska ni strax få veta mer.
***
Olivia: Hej och välkomna till ett nytt avsnitt av SMHI-podden. Jag heter Olivia Larsson, är klimatvetare och jobbar med kommunikation här på SMHI. Idag ska vi prata om klimatutbildning med fokus på Afrika. Vi har tre gäster som är med oss i avsnittet. Det är Enok Mwangilwa som är med oss på länk från Zambia. Och som har varit en av deltagarna på den här ITP-kursen som SMHI har hållit i. Och sen i studion har vi mina kollegor Birgitta och Tharcisse. Och jag tänker att vi ska börja med att de får presentera sig.
Birgitta: Jag heter Birgitta Seveborg Farrington. Jag är växtodlingsagronom från grunden. Så intresserad av växter och biologisk mångfald. Och jag har jobbat med bistånd sedan jag slutade på universitetet. Och det började uppe i Himalaya, i Bhutan. Och sen så fortsatte jag i Etiopien. Och sen har jag bott i södra Afrika i 17 år. Men jag kom tillbaka till Sverige för fem år sedan. Och jag har jobbat för FN, Sida, Världsnaturfonden, Kew Gardens som är en botanisk trädgård. Så många olika. Så jag försöker kombinera utveckling och biologisk mångfald och miljö och klimat.
Spännande. Och vi har också Tharcisse i studion
Tharcisse: Tack, Tharcisse Ndayizigiye heter jag. Jag är född i Burundi i östra Afrika. Jag har agronomutbildning precis som Birgitta. Började jobba som lärare och sen skolchef innan jag kom till Sverige. Gick en master inom vatten och miljö och fick då komma till SMHI.
Olivia: Ni har båda två jobbat många år med utvecklingssamarbeten i Afrika. Vad är det som driver er?
Birgitta: Det är roligt. Man gör viktiga saker och vi jobbar med människor som inspirerar och som vill förändra saker och ting till det bättre. Så det gör det väldigt roligt.
Tharcisse: Inget är bättre än att jobba med folk som är tacksamma och lär sig samtidigt som jag också lär mig något nytt. Det är en jättebra dynamik att kunna lära sig och lära ut.
Olivia: Ni lär varandra hela tiden.
Tharcisse: Ja, win-win situation.
Olivia: Tack för det Birgitta och Tharcisse och sen tänker jag att vi klipper in Enok här. Han ska också få presentera sig. Han är ju vår gäst från Zambia i det här avsnittet och deltog på en ITP-kurs och har sin bakgrund inom naturvård och arbetar med naturbaserade lösningar kopplade till klimatanpassning.
Enock: Jag heter Enok Mwangilwa och vill beskriva mig som en entusiast för klimatåtgärder. Det finns så mycket vi kan göra inom klimatarbetet, bland annat prata om det. Men jag tror att mer åtgärder är vad som leder till den förändring vi vill se. Jag har över fem års erfarenhet inom konserveringssektorn och jag hoppas att jag får mer.
Olivia: Dagens avsnitt ska handla om de ITP-kurser inom klimat som SMHI har lett mellan 2015 och 2022. De har haft deltagare från 17 olika afrikanska länder. ITP står för International Training Programme. Jag tänker att vi tar det från början. Vad är det här för någon sorts utbildning?
Birgitta: Det är egentligen ett Sida-koncept, utbildningskoncept som de använder för sin kapacitetsutveckling. Vi har använt det, vi har haft projekt här på SMHI. Vi har hållit på med internationellt utvecklingsarbete här sedan 70-talet. Men just den här ITP är kurser under åren som har varit. Vi har haft kurser i luftmiljö till exempel, hydrologi och nu har vi hållit på mycket med klimat. Men nu den senaste tiden har vi fokuserat på Afrika, länder i Afrika.
Olivia: Och varför då?
Birgitta: Därför att det är där behoven är som störst, speciellt vad det gäller klimatförändringarna. Den slår hårdast mot fattiga och de här klimatförändringarna, de ökar tyvärr också klyftorna mellan de som har, de kan förbereda sig och de klarar sig ofta om det händer något lite. Men de som har väldigt lite från början, de är de stora förlorarna. Och sen den saken som jag tycker saknas mest är långsiktig planering. Man tänker inte så långt i framtiden utan man tänker kanske till nästa odlingssäsong att man klarar. Det är det perspektivet. Men med klimatförändringarna så måste vi börja tänka lite mer långsiktigt.
Olivia: Precis, för att om man har knappa resurser så är det ju svårt att förbereda sig för en lång tid framåt. Man måste liksom överleva för året bara.
Birgitta: Ja, man har inga extra resurser att lägga på. Och samtidigt så gynnar det de som har pengar för då kan de kanske köpa upp mark billigt eller infrastruktur billigt. Så det verkligen ökar klyftorna i samhället.
Olivia: Här ska vi också lyssna på någon som själv upplever hur klimatförändringarna slår mot Afrika, och i det här fallet Zambia, jag klipper in Enock.
Enock: Vi upplever nu mer frekvent och starkare torka. Vi upplever översvämningar samtidigt. Och det har verkligen en eskalerande effekt på livsmedelssäkerheten. Det påverkar också hälsosektorn där vi ser att det sprids sjukdomar i mitt land. Jag vill också tala om utbildningssektorn där vi nu har barn som inte kan komma till skolan på grund av översvämningar. Och kvinnor som inte kan komma till sjukvårdsverksamheten på grund av översvämningar. Så det är några av effekterna av klimatförändringarna och det är vad vi ser i mitt land. Och Olivia, kanske jag kan nämna att i år har vår president förklarat katastroftillstånd i mitt land på grund av torkan vi upplever. Det är exempel på hur hemskt klimatförändringarna påverkar mitt land.
Olivia: Enock beskriver alltså här hur både översvämningar och torka blir vanligare. Hur översvämningar gör att barn tillfälligt inte kan ta sig till skolan, att kvinnor inte kan nå sjukvården. Han beskriver också hur en period av intensiv torka tidigare under 2024 fick Zambias president, liksom grannländerna Zimbabwe och Malawi, att utlysa katastroftillstånd på grund av hur det här påverkade tillgången på mat för landets befolkning. Läget är alltså allvarligt.
Olivia: Eftersom det här är det första avsnittet i den här serien Hållbar Värld där vi ska fokusera på internationella utvecklingsprojekt så tänker jag att ni även ska få svara lite mer generellt på hur SMHI jobbar med den här typen av arbete. För jag tänker att det är många som lyssnar nu som inte hade en aning om att SMHI håller på med såna här internationella projekt. Jag hade i alla fall inte det innan jag började jobba här. Så jag tänker Birgitta, hur och varför jobbar SMHI med internationella utvecklingssamarbeten?
Birgitta: Klimat och väder håller sig inte till gränser utan det är globalt och speciellt klimatet. Vi påverkas av världen runt omkring så vad som händer i andra länder påverkar oss här hemma i Sverige i slutändan. Klimat och väder och extrema väderhändelser som torka och översvämningar i Afrika det påverkar oss här hemma också genom att till exempel behovet av katastrofhjälp ökar. Så om de här länderna som är mest i farozonen om de har kunskap och expertis så att man kan minimera riskerna av till exempel cykloner eller torka så är det bra för alla. Det vi gör också det bidrar ju till Paris-klimatavtalet till exempel och till Agenda 2030 och så finns det någonting som heter Sendai som är katastrof… försöka minska effekterna av stora naturkatastrofer. Och det har Sverige skrivit på att vi ska bidra till det och så vi tycker här på SMHI att vi kan bidra så vi hjälper Sverige.
Olivia: Det är liksom en del av utrikespolitiken på ett sätt. Man följer, ett sätt att följa de här globala kontrakten som man har skrivit på. Globala avtalen.
Birgitta: Precis. Och nu har vi ju också den här regeringen en reformagenda som handlar om bistånd. Och där man vill försöka kombinera också med handel och migrationsfrågor till exempel. Och då är ju klimatanpassning en jätteviktig del av det. Till exempel stora investeringar i infrastruktur till exempel. Där måste man ha med en klimatdimension. Om man inte vill kasta bort sina pengar. Man måste kunna titta framåt i tiden och se vad som kommer att hända. Likadan migration, om man kan förebygga stora katastrofer till exempel genom att inte bygga städer på platser där det svämmar över. Eller att bygga broar som håller i 100 år och inte i 5 år till exempel. Så kan man minska risken för konflikter, landkonflikter till exempel. Och också påverka kanske då migration, att folk inte behöver flytta ifrån sina egna länder utan man kan stanna där man är om man har ett säkert samhälle hemma.
Olivia: Vi ska nu gå tillbaka till att prata om de här ITP-kurserna, där ungefär 400 människor deltog. Det är ju jättemånga folk. Jag undrar då, vilka är de här människorna och vad har de för bakgrund, Tharcisse?
Tharcisse: De flesta som kommer hit jobbar på våra systermyndigheter.
Olivia: Så typ SMHI fast det i andra länder?
Tharcisse: Ja, det är SMHI i andra länder. Och kompletteras då med andra aktörer inom civilsamhället, NGOs, kan vara privata inom vatten och jordbrukssektorn.
Birgitta: Då kan jag tillägga då att klimatet berör oss allihopa så därför är det viktigt att vi får in personer från olika delar av samhället. Att vi inte jobbar parallellt utan att vi jobbar tillsammans. Så det har varit en av målsättningarna att försöka föra samman grupper som inte träffas i vanliga fall och jobba mot ett gemensamt mål.
Olivia: Så det är deltagare från flera olika bakgrunder i länderna och de söker alltså till kursen. Men hur väljer ni sen ut dem då?
Tharcisse: Varje ansökning ingår en projektidé som har stor koppling till organisationens mandat så att vi bygger på det som redan finns. Vi väljer bästa kandidater utifrån det.
Birgitta: Hela målet är att stärka organisationer med klimatkunskap och klimatdata till exempel så att de kan svara upp bättre mot medborgares behov och ta bättre beslut själva. Och starka organisationer är bra för demokrati. För att medborgarna i länderna kan lita på sina organisationer. Det är inte alltid de gör det som vi gör i Sverige till exempel. Vi litar på SMHI. Så det är en viktig del också.
Olivia: Så man söker alltså med en projektidé, någonting som man kan genomföra i den organisationen som man redan jobbar i och någonting som är kopplat till klimat, vatten och jordbruk. Men vad händer sen i kursen? Hur går det till?
Tharcisse: Vi utbyter våra erfarenheter om vad vi gör i Sverige, hur vi hanterar klimatfrågan på hemmaplan och vad de gör. Behovet är ganska stort. Det är resursmässigt, kompetensmässigt. Men det vi bara kan utbyta om vi gör kompetensmässigt och data till exempel. Hur man bearbetar data, hur man omsätter data i någon form av information som behövs för att kunna agera, dokumentera, hur man kan kommunicera med finansiärer. Hur man skriver en vinnande ansökan. Det är det som vi bidrar med.
Olivia: Och det är väl en viktig del som jag förstått är just det här med att kunna skriva en projektansökan och jobba med det. Det är någonting som ni har jobbat mycket med i projektet.
Birgitta: Det är jätteviktigt för det finns ganska mycket pengar för klimatanpassning. Men problemet är oftast att ansökningarna som kommer in är inte tillräckligt bra för att de här organisationerna ska kunna dela ut pengar. Så genom att bli bättre på problemanalys till exempel, det jobbar vi med. Definiera sitt problem och sen identifiera vad man bör göra för att komma till rätta med saker och ting. Och sen kunna skriva ordentligt, en bra ansökan är en viktig del i utbildningen.
Olivia: Ja för det låter som ett stort problem om det finns pengar. Det finns stora behov av klimatanpassning men pengarna kommer inte dit.
Olivia: Deltagarna på kursen fick ta del av den senaste forskningen inom klimat och hur man på bästa sätt kan anpassa samhället för att i alla fall mildra effekten av klimatförändringen. Men en annan viktig del av kursen var ju att självständigt jobba med ett projekt i sin organisation, ett klimatprojekt. Och nu ska vi få lyssna på Enocks berättelse om projektet som han valde att arbeta med.
Enock: Jag och min kollega fokuserade på att bygga upp kunskap hos unga personer om klimatförändringen och lära sig praktiskt om hur man klimatanpassar.
Olivia: Jag ska översätta lite och här berättar alltså en och om att hans projekt syftar till att öka förståelsen för klimatförändringen hos skolelever och det här är skolelever långt ute på landsbygden och syftet med projektet är också att de ska få en praktisk förståelse om hur man kan anpassa jordbruket till klimatförändringen och göra det mer hållbart.
Enock: Vi lär dem praktiska klimatanpassningsåtgärder som de kan använda sig av när de odlar mat och planterar träd. Så att vattenresurserna används effektivt att jorden blir född och att vi har träd som också kan stötta både näringsupptagningsförmågan. Så det är det vi har beslutat att fokusera på.
Olivia: Och det här gör man genom att bygga upp så kallade ”Climate smart gardens” på skolorna där eleverna själva får arbeta praktiskt. Och jag frågade Enock om varför han valde att fokusera på ett projekt med barn och unga. Och då svarar han att det är dom som är framtiden finns, att det är där som hoppet finns.
Enock: Det är där framtiden finns, även nutiden. Med den äldre generationen kanske vi har förlorat det, men om vi gör rätt med den yngre eller framtida generationen så kanske vi också kan klara att hantera vissa av effekterna.
Olivia: Och i projektet har man faktiskt lyckats att få unga att agera, elever lär nu ut hållbara odlingstekniker till sin familj när de är hemma från skolan. Och några av eleverna har till och med gått vidare och utbildar nu andra om klimat och hållbart odlande.
Enock: Jag har cirka fyra unga personer som vi utbildade i detta projekt i inledningsfasen, som jag nu kan kalla fullvärdiga klimatengagerade. Vi utbildade dem när de gick i skolan och byggde upp deras grundläggande förståelse för klimatförändringar och engagerade dem i åtgärder. Nu har de fått nya möjligheter, och står framför folk att lära ut om klimatförändringen och kan argumentera förespråka klimatåtgärder. Jag är så stolt över det, för det vi gjorde var att beskriva den grundläggande kunskapen om klimatförändringen och på det sättet låste vi upp en massa potential.
Olivia: Det här är också ett exempel på ett projekt som efter kursen lever vidare, för Enock har inte släppt taget om sitt projekt - allt fler skolor på den zambiska landsbygden får en Climate Smart Garden och får utbildning om klimatförändringen och om att odla hållbart.
Enock: Jag har inte släppt taget om projektet. Och vi har nu etablerat över tio ”Climate Smart Gardens” och genomfört liknande utbildningar och främjat etableringen av samma trädgårdar i olika delar av mitt land nu.
Olivia: Det var alltså Enocks berättelse om sitt projekt, men under kursernas har det genomfört projekt inom allt mellan hydrologisk modellering till cirkulär ekonomi i stadsplanering och så vidare.
Olivia: Ni var alltså på plats flera gånger för utbildningstillfällen i olika afrikanska länder. Men det fanns också en uppskattad del av kursen kom hit till Norrköping under en 3 veckorsperiod. Vill ni berätta om det?
Tharcisse: Ja, när vi tar emot deltagarna är de jättesugna på att se Sverige och se snö och upptäcka svenskar. Vi började med teorier och introducerade Sverige och vad vi gör på klimatfronten. Ursprunget var idén om hur ITP-programmet började. Att de får tillgång till data och de använder data. Och sen vilka metoder man kan använda när de ska analysera data. Komplettera det med studiebesök på olika ställen här i Sverige. Exempelvis kan vi besöka en jordbrukare på en gård där de berättar hur de tar hänsyn på klimatet när de implementerar deras verksamhet. Det som jag kommer ihåg var när vi började rundvandringen inom SMHI och vi presenterade vår arkiveringsenhet. De var mest imponerade över hur vi har lyckats behålla arkivet från 1800-talet. Medan deras arkiv kanske är 10-20 år gamla och inte längre syns.
Olivia: Alltså att de fysiskt har gått sönder.
Tharcisse: De har gått sönder och du kan inte hitta, det är svårt att hitta. Men de var jätteimponerade och vill också implementera på hemmaplan. Att åtminstone imitera hur Sverige gör i sin arkivering.
Birgitta: Ja, arkivet är ett favoritställe att besöka. Sen så tänkte jag också att vi besöker sophanteringsstationer och solcellsfarmar. Och Slussen i Stockholm när de höll på att bygga där, eller håller på och gör det kanske fortfarande. Då säger de flesta att vi har läst om att man kan göra så här, men vi trodde inte att någon verkligen gjorde så här i verkligheten. Så de blir ganska inspirerade av Sverigebesöket och ser att man kan göra någonting åt det, det är inte bara prat.
Olivia: Och under den här kursen så fick deltagarna också besöka olika svenska myndigheter för att se hur de jobbar med klimatfrågan. Och när jag pratade med Enock så var det just besöket på Naturvårdsverket och all den tillgängliga informationen till svenska medborgare om miljö och klimat som inspirerade honom allra mest, vi ska lyssna på honom berätta här.
Enock: Jag minns att vi åkte till Stockholm, från Norrköping, där vi hade vår utbildning. Vi gick till Stockholm och besökte Naturvårdsverket. Och hur kontoret var organiserat och hur tillgänglig information såg ut för mig. Det fanns broscher nästan överallt. Det fanns posters som gav information om olika miljöfrågor. Då kände jag att i Sverige finns det ett system byggt på att tillgången till information är väldigt värdefull. Det var inspirerande.
Olivia: Ja men det är väl härligt när myndigheters arbete kan upplevas som inspirerande. Men han berättade också att ni var på hockey. Kan man få höra mer om det? Och varför ni gör sånt?
Birgitta: Ja, det är att få gruppen att komma tillsammans och lära känna varandra är en viktig del i hela konceptet. Så vi gör massa roliga saker tillsammans och det är lite kul. Vi går på ishockey till exempel. Och då brukar vi köpa in Vita Hästen-mössor och halsdukar.
Olivia: Norrköpings hockeylag.
Birgitta: Exakt. Som inte finns längre tyvärr. Så alla ser likadana ut. Och sen för många är det första gången de har sett is, eller gått på is. Vi brukar få gå på rinken och testa hur det är att gå på is. Så Vita Hästen hade en afrikansk hejarklack som var väldigt entusiastiska.
Olivia: Kul.
Olivia: Men hur säkerhetsställer ni att de här pengarna går till något som är viktigt och som samhällena där faktiskt tycker behövs? Att ni inte bara åker dit och lär ut något de helt enkelt inte har nytta av?
Tharcisse: Det ingår egentligen också i urvalsprocessen att vi ska välja rätt personer, rätt organisationer som kommer i slutändan implementera på något sätt på hemmaplan vad kursen kommer bidra med. För att det handlar om institutionellt uppbyggande, hur de kan förändra deras arbetssätt, hur de kanske kan förbättra deras mandat, hur de levererar och hur de presterar. På det sättet tycker jag att vi har använt svenska skattepengar bra… en enda krona som har investerat i programmet var värt.
Birgitta: Vi har ett långsiktigt perspektiv igen, myndighet till myndighet. Det går lite långsamt ibland men det går stadigt framåt. Det är det som är viktigt tror jag, just den här långsiktigheten. Men så tänkte jag just för ITP, det som är speciellt för det också är ju att vi, okej, det kostar att hålla kursen. Men själva projekten, det betalar länderna och organisationerna för själva. Det är det de behöver göra. Och det är ju just den här förankringen av projektet. Om det är ett projekt som de inte är så intresserade av så är de inte så pigga på att investera pengar i det. Så det gör att urvalet från början, vi får organisationer och personer som redan från början har investerat tid och tankekraft i det här och vill förändra någonting och göra det bättre. Och sen så har vi flera deltagare som nu är med i sina länders COP, de här COP-mötena, klimatmötena, i de delegationerna. Och vi får information och nyheter lite då och då. Vi hade en deltagare som ställde upp i en tävling, en entreprenörtävling om klimatsmart teknologi och jag tror han kom trea eller något i den stilen.
Olivia: Vad roligt!
Birgitta: Ja, sånt är roligt. Och så har vi deltagare också som har varit inbjudna av sina parlament att komma och prata om klimat.
Olivia: Ja, så det var meningen först att stärka organisationen men en bonus blev liksom att individer har gått vidare och arbetar ännu mer med miljöfrågor, klimatfrågor.
Birgitta: Precis.
Tharcisse: Men det är genom individerna som det sker något. Individerna har åkt upp i hierarkin och blivit något annat än när de deltog på kursen. När de gick hem med kunskap inom klimat, de har uppskattats ganska mycket genom deras input i olika rapporter. Då blev snabbt utvalda som bästa kandidater att kunna bli projektledare, klimatprojektledare. Och de är så nöjda och stolta över programmet att de också höll av sig till oss och välinformerade.
Olivia: Så ni har fortfarande kontakt med deltagarna och kan se vad de gör nu för tiden? Men om vi också blickar framåt, de här ITP-kurserna är ju slut, men SMHI jobbar fortfarande med klimat i Afrika. Vad sker nu?
Birgitta: SMHI har ju flera andra internationella utvecklingsprojekt. Ett som jag själv är inblandad i heter CPD for Africa. Det står för Capacity Development in Climate Resilient Planning and Development for Africa. Lite lika ITP, men det har också en stor komponent som är de här klimatscenarierna för framtiden. Att ta fram dem på en regional skala för hela Afrika. Och sen utbildningsprogram om hur man använder den här klimatdatan. Skillnaden mot ITP är att för att minska klimatutsläppen och minska flygresorna till exempel så kommer alla kurser utföras på… de kommer bli hybridkurser så de är digitala. Eller att någon eller några från SMHI kommer finnas på plats i de olika länderna. Så det är som en typ ITP, men ITP 2.0, ett steg framåt. Lite klimatvänligare. Även om tyvärr den svenska delen är en viktig del att se klimatanpassning i verkligheten. Men vi ska försöka förmedla den via filmer och intervjuer och på andra sätt.
Olivia: Det låter bra att arbetet fortsätter. Så tack så mycket för att ni ville vara med Tharcisse och Birgitta.
Tharcisse: Tack själv.
Birgitta: Tack.
Olivia: Och så ska vi avsluta nu med att lyssna på Enock.
Birgitta: Så han kan berätta själv vad han tyckte om ITP.
Olivia: Precis och vad det har bidragit till.
Enock: Det förblir verkligen en mycket stor hörnsten i mitt klimatarbete. För jag lärde mig så mycket från ITP. Jag fick förstå politiken kring klimatförändringar. Jag fick förstå den tekniska sidan av klimatförändringar. Jag fick träffa människor som brinner för att hantera klimatförändringar. SMHI-teamet och de olika deltagarna från de olika länderna var fantastiska. Det har verkligen ökat mitt intresse för klimatarbete. Och jag håller fortfarande den erfarenheten mycket kär. Vi hoppas på ytterligare en utbildning. Jag vet att ITP har avslutats. Låt oss hoppas att det är något bra på gång så att fler människor kan få en sådan upplevelse.
Outro: Du har lyssnat på en podd från SMHI, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut.
Olivia: Klimatförändringarna har redan gått så långt att vi måste anpassa oss, men på många platser saknas kapaciteten att bygga upp ett motståndskraftigt samhälle.
Birgitta: De fattiga är de som drabbas värst, alltid.
Enock: Jag tror att en stor del av resiliens är förberedelser. Så att vi är bättre förberedda på att hantera de effekter av klimatförändringar som är oväntade.
Olivia: Afrika anses vara den kontinent där människor är allra mest sårbara för klimatförändringen, trots att det är den kontinent som har orsakat allra minst växthusgasutsläpp. Och i det här avsnittet ska vi prata om en liten pusselbit för att förhoppningsvis kunna tackla klimatförändringen lite bättre nämligen klimatutbildning.
Tharcisse: Hur man bearbetar data, hur man omsätter data i någon form av information som behövs för att kunna agera. Det är det som vi bidrar med.
Olivia: Det här är SMHI-poddens serie Hållbar värld där vi fokuserar på SMHI:s internationella utvecklingssamarbeten. Och idag ska vi prata om SMHIs så kallade ITP-kurser inom klimat, och ITP, det står för International Training Program, och om det ska ni strax få veta mer.
***
Olivia: Hej och välkomna till ett nytt avsnitt av SMHI-podden. Jag heter Olivia Larsson, är klimatvetare och jobbar med kommunikation här på SMHI. Idag ska vi prata om klimatutbildning med fokus på Afrika. Vi har tre gäster som är med oss i avsnittet. Det är Enok Mwangilwa som är med oss på länk från Zambia. Och som har varit en av deltagarna på den här ITP-kursen som SMHI har hållit i. Och sen i studion har vi mina kollegor Birgitta och Tharcisse. Och jag tänker att vi ska börja med att de får presentera sig.
Birgitta: Jag heter Birgitta Seveborg Farrington. Jag är växtodlingsagronom från grunden. Så intresserad av växter och biologisk mångfald. Och jag har jobbat med bistånd sedan jag slutade på universitetet. Och det började uppe i Himalaya, i Bhutan. Och sen så fortsatte jag i Etiopien. Och sen har jag bott i södra Afrika i 17 år. Men jag kom tillbaka till Sverige för fem år sedan. Och jag har jobbat för FN, Sida, Världsnaturfonden, Kew Gardens som är en botanisk trädgård. Så många olika. Så jag försöker kombinera utveckling och biologisk mångfald och miljö och klimat.
Spännande. Och vi har också Tharcisse i studion
Tharcisse: Tack, Tharcisse Ndayizigiye heter jag. Jag är född i Burundi i östra Afrika. Jag har agronomutbildning precis som Birgitta. Började jobba som lärare och sen skolchef innan jag kom till Sverige. Gick en master inom vatten och miljö och fick då komma till SMHI.
Olivia: Ni har båda två jobbat många år med utvecklingssamarbeten i Afrika. Vad är det som driver er?
Birgitta: Det är roligt. Man gör viktiga saker och vi jobbar med människor som inspirerar och som vill förändra saker och ting till det bättre. Så det gör det väldigt roligt.
Tharcisse: Inget är bättre än att jobba med folk som är tacksamma och lär sig samtidigt som jag också lär mig något nytt. Det är en jättebra dynamik att kunna lära sig och lära ut.
Olivia: Ni lär varandra hela tiden.
Tharcisse: Ja, win-win situation.
Olivia: Tack för det Birgitta och Tharcisse och sen tänker jag att vi klipper in Enok här. Han ska också få presentera sig. Han är ju vår gäst från Zambia i det här avsnittet och deltog på en ITP-kurs och har sin bakgrund inom naturvård och arbetar med naturbaserade lösningar kopplade till klimatanpassning.
Enock: Jag heter Enok Mwangilwa och vill beskriva mig som en entusiast för klimatåtgärder. Det finns så mycket vi kan göra inom klimatarbetet, bland annat prata om det. Men jag tror att mer åtgärder är vad som leder till den förändring vi vill se. Jag har över fem års erfarenhet inom konserveringssektorn och jag hoppas att jag får mer.
Olivia: Dagens avsnitt ska handla om de ITP-kurser inom klimat som SMHI har lett mellan 2015 och 2022. De har haft deltagare från 17 olika afrikanska länder. ITP står för International Training Programme. Jag tänker att vi tar det från början. Vad är det här för någon sorts utbildning?
Birgitta: Det är egentligen ett Sida-koncept, utbildningskoncept som de använder för sin kapacitetsutveckling. Vi har använt det, vi har haft projekt här på SMHI. Vi har hållit på med internationellt utvecklingsarbete här sedan 70-talet. Men just den här ITP är kurser under åren som har varit. Vi har haft kurser i luftmiljö till exempel, hydrologi och nu har vi hållit på mycket med klimat. Men nu den senaste tiden har vi fokuserat på Afrika, länder i Afrika.
Olivia: Och varför då?
Birgitta: Därför att det är där behoven är som störst, speciellt vad det gäller klimatförändringarna. Den slår hårdast mot fattiga och de här klimatförändringarna, de ökar tyvärr också klyftorna mellan de som har, de kan förbereda sig och de klarar sig ofta om det händer något lite. Men de som har väldigt lite från början, de är de stora förlorarna. Och sen den saken som jag tycker saknas mest är långsiktig planering. Man tänker inte så långt i framtiden utan man tänker kanske till nästa odlingssäsong att man klarar. Det är det perspektivet. Men med klimatförändringarna så måste vi börja tänka lite mer långsiktigt.
Olivia: Precis, för att om man har knappa resurser så är det ju svårt att förbereda sig för en lång tid framåt. Man måste liksom överleva för året bara.
Birgitta: Ja, man har inga extra resurser att lägga på. Och samtidigt så gynnar det de som har pengar för då kan de kanske köpa upp mark billigt eller infrastruktur billigt. Så det verkligen ökar klyftorna i samhället.
Olivia: Här ska vi också lyssna på någon som själv upplever hur klimatförändringarna slår mot Afrika, och i det här fallet Zambia, jag klipper in Enock.
Enock: Vi upplever nu mer frekvent och starkare torka. Vi upplever översvämningar samtidigt. Och det har verkligen en eskalerande effekt på livsmedelssäkerheten. Det påverkar också hälsosektorn där vi ser att det sprids sjukdomar i mitt land. Jag vill också tala om utbildningssektorn där vi nu har barn som inte kan komma till skolan på grund av översvämningar. Och kvinnor som inte kan komma till sjukvårdsverksamheten på grund av översvämningar. Så det är några av effekterna av klimatförändringarna och det är vad vi ser i mitt land. Och Olivia, kanske jag kan nämna att i år har vår president förklarat katastroftillstånd i mitt land på grund av torkan vi upplever. Det är exempel på hur hemskt klimatförändringarna påverkar mitt land.
Olivia: Enock beskriver alltså här hur både översvämningar och torka blir vanligare. Hur översvämningar gör att barn tillfälligt inte kan ta sig till skolan, att kvinnor inte kan nå sjukvården. Han beskriver också hur en period av intensiv torka tidigare under 2024 fick Zambias president, liksom grannländerna Zimbabwe och Malawi, att utlysa katastroftillstånd på grund av hur det här påverkade tillgången på mat för landets befolkning. Läget är alltså allvarligt.
Olivia: Eftersom det här är det första avsnittet i den här serien Hållbar Värld där vi ska fokusera på internationella utvecklingsprojekt så tänker jag att ni även ska få svara lite mer generellt på hur SMHI jobbar med den här typen av arbete. För jag tänker att det är många som lyssnar nu som inte hade en aning om att SMHI håller på med såna här internationella projekt. Jag hade i alla fall inte det innan jag började jobba här. Så jag tänker Birgitta, hur och varför jobbar SMHI med internationella utvecklingssamarbeten?
Birgitta: Klimat och väder håller sig inte till gränser utan det är globalt och speciellt klimatet. Vi påverkas av världen runt omkring så vad som händer i andra länder påverkar oss här hemma i Sverige i slutändan. Klimat och väder och extrema väderhändelser som torka och översvämningar i Afrika det påverkar oss här hemma också genom att till exempel behovet av katastrofhjälp ökar. Så om de här länderna som är mest i farozonen om de har kunskap och expertis så att man kan minimera riskerna av till exempel cykloner eller torka så är det bra för alla. Det vi gör också det bidrar ju till Paris-klimatavtalet till exempel och till Agenda 2030 och så finns det någonting som heter Sendai som är katastrof… försöka minska effekterna av stora naturkatastrofer. Och det har Sverige skrivit på att vi ska bidra till det och så vi tycker här på SMHI att vi kan bidra så vi hjälper Sverige.
Olivia: Det är liksom en del av utrikespolitiken på ett sätt. Man följer, ett sätt att följa de här globala kontrakten som man har skrivit på. Globala avtalen.
Birgitta: Precis. Och nu har vi ju också den här regeringen en reformagenda som handlar om bistånd. Och där man vill försöka kombinera också med handel och migrationsfrågor till exempel. Och då är ju klimatanpassning en jätteviktig del av det. Till exempel stora investeringar i infrastruktur till exempel. Där måste man ha med en klimatdimension. Om man inte vill kasta bort sina pengar. Man måste kunna titta framåt i tiden och se vad som kommer att hända. Likadan migration, om man kan förebygga stora katastrofer till exempel genom att inte bygga städer på platser där det svämmar över. Eller att bygga broar som håller i 100 år och inte i 5 år till exempel. Så kan man minska risken för konflikter, landkonflikter till exempel. Och också påverka kanske då migration, att folk inte behöver flytta ifrån sina egna länder utan man kan stanna där man är om man har ett säkert samhälle hemma.
Olivia: Vi ska nu gå tillbaka till att prata om de här ITP-kurserna, där ungefär 400 människor deltog. Det är ju jättemånga folk. Jag undrar då, vilka är de här människorna och vad har de för bakgrund, Tharcisse?
Tharcisse: De flesta som kommer hit jobbar på våra systermyndigheter.
Olivia: Så typ SMHI fast det i andra länder?
Tharcisse: Ja, det är SMHI i andra länder. Och kompletteras då med andra aktörer inom civilsamhället, NGOs, kan vara privata inom vatten och jordbrukssektorn.
Birgitta: Då kan jag tillägga då att klimatet berör oss allihopa så därför är det viktigt att vi får in personer från olika delar av samhället. Att vi inte jobbar parallellt utan att vi jobbar tillsammans. Så det har varit en av målsättningarna att försöka föra samman grupper som inte träffas i vanliga fall och jobba mot ett gemensamt mål.
Olivia: Så det är deltagare från flera olika bakgrunder i länderna och de söker alltså till kursen. Men hur väljer ni sen ut dem då?
Tharcisse: Varje ansökning ingår en projektidé som har stor koppling till organisationens mandat så att vi bygger på det som redan finns. Vi väljer bästa kandidater utifrån det.
Birgitta: Hela målet är att stärka organisationer med klimatkunskap och klimatdata till exempel så att de kan svara upp bättre mot medborgares behov och ta bättre beslut själva. Och starka organisationer är bra för demokrati. För att medborgarna i länderna kan lita på sina organisationer. Det är inte alltid de gör det som vi gör i Sverige till exempel. Vi litar på SMHI. Så det är en viktig del också.
Olivia: Så man söker alltså med en projektidé, någonting som man kan genomföra i den organisationen som man redan jobbar i och någonting som är kopplat till klimat, vatten och jordbruk. Men vad händer sen i kursen? Hur går det till?
Tharcisse: Vi utbyter våra erfarenheter om vad vi gör i Sverige, hur vi hanterar klimatfrågan på hemmaplan och vad de gör. Behovet är ganska stort. Det är resursmässigt, kompetensmässigt. Men det vi bara kan utbyta om vi gör kompetensmässigt och data till exempel. Hur man bearbetar data, hur man omsätter data i någon form av information som behövs för att kunna agera, dokumentera, hur man kan kommunicera med finansiärer. Hur man skriver en vinnande ansökan. Det är det som vi bidrar med.
Olivia: Och det är väl en viktig del som jag förstått är just det här med att kunna skriva en projektansökan och jobba med det. Det är någonting som ni har jobbat mycket med i projektet.
Birgitta: Det är jätteviktigt för det finns ganska mycket pengar för klimatanpassning. Men problemet är oftast att ansökningarna som kommer in är inte tillräckligt bra för att de här organisationerna ska kunna dela ut pengar. Så genom att bli bättre på problemanalys till exempel, det jobbar vi med. Definiera sitt problem och sen identifiera vad man bör göra för att komma till rätta med saker och ting. Och sen kunna skriva ordentligt, en bra ansökan är en viktig del i utbildningen.
Olivia: Ja för det låter som ett stort problem om det finns pengar. Det finns stora behov av klimatanpassning men pengarna kommer inte dit.
Olivia: Deltagarna på kursen fick ta del av den senaste forskningen inom klimat och hur man på bästa sätt kan anpassa samhället för att i alla fall mildra effekten av klimatförändringen. Men en annan viktig del av kursen var ju att självständigt jobba med ett projekt i sin organisation, ett klimatprojekt. Och nu ska vi få lyssna på Enocks berättelse om projektet som han valde att arbeta med.
Enock: Jag och min kollega fokuserade på att bygga upp kunskap hos unga personer om klimatförändringen och lära sig praktiskt om hur man klimatanpassar.
Olivia: Jag ska översätta lite och här berättar alltså en och om att hans projekt syftar till att öka förståelsen för klimatförändringen hos skolelever och det här är skolelever långt ute på landsbygden och syftet med projektet är också att de ska få en praktisk förståelse om hur man kan anpassa jordbruket till klimatförändringen och göra det mer hållbart.
Enock: Vi lär dem praktiska klimatanpassningsåtgärder som de kan använda sig av när de odlar mat och planterar träd. Så att vattenresurserna används effektivt att jorden blir född och att vi har träd som också kan stötta både näringsupptagningsförmågan. Så det är det vi har beslutat att fokusera på.
Olivia: Och det här gör man genom att bygga upp så kallade ”Climate smart gardens” på skolorna där eleverna själva får arbeta praktiskt. Och jag frågade Enock om varför han valde att fokusera på ett projekt med barn och unga. Och då svarar han att det är dom som är framtiden finns, att det är där som hoppet finns.
Enock: Det är där framtiden finns, även nutiden. Med den äldre generationen kanske vi har förlorat det, men om vi gör rätt med den yngre eller framtida generationen så kanske vi också kan klara att hantera vissa av effekterna.
Olivia: Och i projektet har man faktiskt lyckats att få unga att agera, elever lär nu ut hållbara odlingstekniker till sin familj när de är hemma från skolan. Och några av eleverna har till och med gått vidare och utbildar nu andra om klimat och hållbart odlande.
Enock: Jag har cirka fyra unga personer som vi utbildade i detta projekt i inledningsfasen, som jag nu kan kalla fullvärdiga klimatengagerade. Vi utbildade dem när de gick i skolan och byggde upp deras grundläggande förståelse för klimatförändringar och engagerade dem i åtgärder. Nu har de fått nya möjligheter, och står framför folk att lära ut om klimatförändringen och kan argumentera förespråka klimatåtgärder. Jag är så stolt över det, för det vi gjorde var att beskriva den grundläggande kunskapen om klimatförändringen och på det sättet låste vi upp en massa potential.
Olivia: Det här är också ett exempel på ett projekt som efter kursen lever vidare, för Enock har inte släppt taget om sitt projekt - allt fler skolor på den zambiska landsbygden får en Climate Smart Garden och får utbildning om klimatförändringen och om att odla hållbart.
Enock: Jag har inte släppt taget om projektet. Och vi har nu etablerat över tio ”Climate Smart Gardens” och genomfört liknande utbildningar och främjat etableringen av samma trädgårdar i olika delar av mitt land nu.
Olivia: Det var alltså Enocks berättelse om sitt projekt, men under kursernas har det genomfört projekt inom allt mellan hydrologisk modellering till cirkulär ekonomi i stadsplanering och så vidare.
Olivia: Ni var alltså på plats flera gånger för utbildningstillfällen i olika afrikanska länder. Men det fanns också en uppskattad del av kursen kom hit till Norrköping under en 3 veckorsperiod. Vill ni berätta om det?
Tharcisse: Ja, när vi tar emot deltagarna är de jättesugna på att se Sverige och se snö och upptäcka svenskar. Vi började med teorier och introducerade Sverige och vad vi gör på klimatfronten. Ursprunget var idén om hur ITP-programmet började. Att de får tillgång till data och de använder data. Och sen vilka metoder man kan använda när de ska analysera data. Komplettera det med studiebesök på olika ställen här i Sverige. Exempelvis kan vi besöka en jordbrukare på en gård där de berättar hur de tar hänsyn på klimatet när de implementerar deras verksamhet. Det som jag kommer ihåg var när vi började rundvandringen inom SMHI och vi presenterade vår arkiveringsenhet. De var mest imponerade över hur vi har lyckats behålla arkivet från 1800-talet. Medan deras arkiv kanske är 10-20 år gamla och inte längre syns.
Olivia: Alltså att de fysiskt har gått sönder.
Tharcisse: De har gått sönder och du kan inte hitta, det är svårt att hitta. Men de var jätteimponerade och vill också implementera på hemmaplan. Att åtminstone imitera hur Sverige gör i sin arkivering.
Birgitta: Ja, arkivet är ett favoritställe att besöka. Sen så tänkte jag också att vi besöker sophanteringsstationer och solcellsfarmar. Och Slussen i Stockholm när de höll på att bygga där, eller håller på och gör det kanske fortfarande. Då säger de flesta att vi har läst om att man kan göra så här, men vi trodde inte att någon verkligen gjorde så här i verkligheten. Så de blir ganska inspirerade av Sverigebesöket och ser att man kan göra någonting åt det, det är inte bara prat.
Olivia: Och under den här kursen så fick deltagarna också besöka olika svenska myndigheter för att se hur de jobbar med klimatfrågan. Och när jag pratade med Enock så var det just besöket på Naturvårdsverket och all den tillgängliga informationen till svenska medborgare om miljö och klimat som inspirerade honom allra mest, vi ska lyssna på honom berätta här.
Enock: Jag minns att vi åkte till Stockholm, från Norrköping, där vi hade vår utbildning. Vi gick till Stockholm och besökte Naturvårdsverket. Och hur kontoret var organiserat och hur tillgänglig information såg ut för mig. Det fanns broscher nästan överallt. Det fanns posters som gav information om olika miljöfrågor. Då kände jag att i Sverige finns det ett system byggt på att tillgången till information är väldigt värdefull. Det var inspirerande.
Olivia: Ja men det är väl härligt när myndigheters arbete kan upplevas som inspirerande. Men han berättade också att ni var på hockey. Kan man få höra mer om det? Och varför ni gör sånt?
Birgitta: Ja, det är att få gruppen att komma tillsammans och lära känna varandra är en viktig del i hela konceptet. Så vi gör massa roliga saker tillsammans och det är lite kul. Vi går på ishockey till exempel. Och då brukar vi köpa in Vita Hästen-mössor och halsdukar.
Olivia: Norrköpings hockeylag.
Birgitta: Exakt. Som inte finns längre tyvärr. Så alla ser likadana ut. Och sen för många är det första gången de har sett is, eller gått på is. Vi brukar få gå på rinken och testa hur det är att gå på is. Så Vita Hästen hade en afrikansk hejarklack som var väldigt entusiastiska.
Olivia: Kul.
Olivia: Men hur säkerhetsställer ni att de här pengarna går till något som är viktigt och som samhällena där faktiskt tycker behövs? Att ni inte bara åker dit och lär ut något de helt enkelt inte har nytta av?
Tharcisse: Det ingår egentligen också i urvalsprocessen att vi ska välja rätt personer, rätt organisationer som kommer i slutändan implementera på något sätt på hemmaplan vad kursen kommer bidra med. För att det handlar om institutionellt uppbyggande, hur de kan förändra deras arbetssätt, hur de kanske kan förbättra deras mandat, hur de levererar och hur de presterar. På det sättet tycker jag att vi har använt svenska skattepengar bra… en enda krona som har investerat i programmet var värt.
Birgitta: Vi har ett långsiktigt perspektiv igen, myndighet till myndighet. Det går lite långsamt ibland men det går stadigt framåt. Det är det som är viktigt tror jag, just den här långsiktigheten. Men så tänkte jag just för ITP, det som är speciellt för det också är ju att vi, okej, det kostar att hålla kursen. Men själva projekten, det betalar länderna och organisationerna för själva. Det är det de behöver göra. Och det är ju just den här förankringen av projektet. Om det är ett projekt som de inte är så intresserade av så är de inte så pigga på att investera pengar i det. Så det gör att urvalet från början, vi får organisationer och personer som redan från början har investerat tid och tankekraft i det här och vill förändra någonting och göra det bättre. Och sen så har vi flera deltagare som nu är med i sina länders COP, de här COP-mötena, klimatmötena, i de delegationerna. Och vi får information och nyheter lite då och då. Vi hade en deltagare som ställde upp i en tävling, en entreprenörtävling om klimatsmart teknologi och jag tror han kom trea eller något i den stilen.
Olivia: Vad roligt!
Birgitta: Ja, sånt är roligt. Och så har vi deltagare också som har varit inbjudna av sina parlament att komma och prata om klimat.
Olivia: Ja, så det var meningen först att stärka organisationen men en bonus blev liksom att individer har gått vidare och arbetar ännu mer med miljöfrågor, klimatfrågor.
Birgitta: Precis.
Tharcisse: Men det är genom individerna som det sker något. Individerna har åkt upp i hierarkin och blivit något annat än när de deltog på kursen. När de gick hem med kunskap inom klimat, de har uppskattats ganska mycket genom deras input i olika rapporter. Då blev snabbt utvalda som bästa kandidater att kunna bli projektledare, klimatprojektledare. Och de är så nöjda och stolta över programmet att de också höll av sig till oss och välinformerade.
Olivia: Så ni har fortfarande kontakt med deltagarna och kan se vad de gör nu för tiden? Men om vi också blickar framåt, de här ITP-kurserna är ju slut, men SMHI jobbar fortfarande med klimat i Afrika. Vad sker nu?
Birgitta: SMHI har ju flera andra internationella utvecklingsprojekt. Ett som jag själv är inblandad i heter CPD for Africa. Det står för Capacity Development in Climate Resilient Planning and Development for Africa. Lite lika ITP, men det har också en stor komponent som är de här klimatscenarierna för framtiden. Att ta fram dem på en regional skala för hela Afrika. Och sen utbildningsprogram om hur man använder den här klimatdatan. Skillnaden mot ITP är att för att minska klimatutsläppen och minska flygresorna till exempel så kommer alla kurser utföras på… de kommer bli hybridkurser så de är digitala. Eller att någon eller några från SMHI kommer finnas på plats i de olika länderna. Så det är som en typ ITP, men ITP 2.0, ett steg framåt. Lite klimatvänligare. Även om tyvärr den svenska delen är en viktig del att se klimatanpassning i verkligheten. Men vi ska försöka förmedla den via filmer och intervjuer och på andra sätt.
Olivia: Det låter bra att arbetet fortsätter. Så tack så mycket för att ni ville vara med Tharcisse och Birgitta.
Tharcisse: Tack själv.
Birgitta: Tack.
Olivia: Och så ska vi avsluta nu med att lyssna på Enock.
Birgitta: Så han kan berätta själv vad han tyckte om ITP.
Olivia: Precis och vad det har bidragit till.
Enock: Det förblir verkligen en mycket stor hörnsten i mitt klimatarbete. För jag lärde mig så mycket från ITP. Jag fick förstå politiken kring klimatförändringar. Jag fick förstå den tekniska sidan av klimatförändringar. Jag fick träffa människor som brinner för att hantera klimatförändringar. SMHI-teamet och de olika deltagarna från de olika länderna var fantastiska. Det har verkligen ökat mitt intresse för klimatarbete. Och jag håller fortfarande den erfarenheten mycket kär. Vi hoppas på ytterligare en utbildning. Jag vet att ITP har avslutats. Låt oss hoppas att det är något bra på gång så att fler människor kan få en sådan upplevelse.
Outro: Du har lyssnat på en podd från SMHI, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut.
Finns det något som är mer förknippat med vatten än vågor? Men hur bildas vågor och vad avgör hur snabbt en våg rör sig? Det och mycket mer pratar oceanograferna Oskar Åslund och Simon Pliscovaz om i det här avsnittet. De har lovat att det inte blir alltför matematiska. Välkommen till SMHI-podden och serien FenomenFredag. Jag som programleder heter Priya Eklund. Välkomna hit Oskar och Simon.
Tack så mycket.
Ni jobbar som oceanografer på SMHI. För mig innebär det att ni kan allt om vatten, oceaner och hav.
Vi försöker.
Vi gör så gott vi kan.
Idag ska vi prata om någonting som är supervanligt - vågor. Ni har förvarnat mig lite om att det här kan bli väldigt matematiskt och lite luddigt. Ni sålde in det väldigt bra. För det är ni själva som har föreslagit det här. Men jag tänker att vi ska plocka ner det här på en nivå så att man förstår lite kring hur vågor bildas, hur det funkar och allt annat intressant som man kan behöva veta kring det. Vi börjar från början. Hur bildas vågor?
Vågor bildas när någonting stör en yta. För att förstå det måste man förstå att vågor inte handlar om transport av vatten. Utan det handlar om transport av energi. Vågen hanterar energin och inte mediet. Med det i bakhuvudet kan vi börja tänka på vågen. Hur bildas en våg? Det vi kan bäst är väl vågor i vatten. Då har du de här ytvågorna som är mellan atmosfären och vattnet. När någonting stör den vattenytan så att energi går ner i vattnet så kan det bilda en våg som fortplantar sig och sprider sig i världen. Olika saker kan bilda vågor. Även om de ser likadana ut så kan de ha olika ursprung.
Vad kan det vara för saker som stör?
Det mest vanliga som vi kanske tänker på är vindvågorna. Det blåser ute till havs och därför börjar det få i vågor. Då är det helt enkelt att vinden skapar friktion på vattenytan och då överför energi från atmosfären ner i havet. Så det är kanske den som vi tänker mest på.
Sen har du tidvattenvågor. De skapar sig av månens gravitation. De drar vattnet på jorden mot sig på något sätt och sen snurrar jorden under det och så kan du få stora tidvattenvågor som snurrar runt i havsbassängen. Så det är inte en våg som slår mot stranden som vi tänker på vågor utan det är mer att runt en punkt ute i en stor havsbassäng så snurrar vattnet runt för att jorden snurrar runt och månen snurrar runt och så gravitation drar vattnet åt ett visst håll. Och sen har du också vågor som skapas av annat. Geografi heter det inte.
Tsunami.
Precis, geologi eller geologiska. Så det är någonting som har en stor. Eller det heter det. Havsytan höjer sig plötsligt. Nej, inte havsytan. Fel. Havsbotten höjer sig vid en jordbävning så att det flyttar i jättemycket vatten. Eller det är ett jordskred både under eller över vattnet som flyttar väldigt mycket vatten. Så får det ner ganska mycket energi i vattnet och då får en annan typ av våg. Så att det finns lite olika. Sen kan man fortsätta dela in vågor i kategorier. Vi människor delar in saker i kategorier.
Men kontentan är att det behöver vara en överföring av energi från någonting till vattnet helt enkelt.
Kan man prata om vågor, säg att en båt åker. Då bildas det ju vågor. Kan det vara, är det rätt att säga så? Att det också är vågor eller är det de här atmosfäriska och geologiska och de här andra energierna?
Vågor går egentligen från något som kallas för kapillärvågor. Det är bara ytspänning. Det är ytspänningen som är den kraften som för tillbaka. Att det studsar fram och tillbaka och bildar en våg. Det är väldigt, väldigt smått. Det är vågor. Sen har du de här jättestora tsunamisarna eller vågor i atmosfären. Luft har också vågor. Som är kilometerlånga. Så det är ett enormt spann.
Nu är ni lite. Förlåt, du skulle säga något.
Det är helt enkelt att båten åker genom vattnet och då blir det en överföring av energi och då stör vattenytan. Så det är en våg, kort sagt.
Ni har varit inne lite på det. Jag vill gå in lite mer på det så ska vi se om det går bra, om det går att förklara. Vad påverkar hur snabbt en våg rör sig och hur hög den blir? Tsunamis är stora vågor, men då tänker jag att det också är väldigt stora krafter och energier. Men mer måste det finnas som påverkar en våg? Både vad gäller hastighet och storlek.
Tsunamin är speciell för att den inte är hög förrän den träffar land. Den märks knappt om du är ute på öppna havet. Och den rör sig väldigt, väldigt fort. Nu ska vi försöka undvika att vara matematiska. Det är en våg som alltid är så lång att den alltid känner av botten. Så hur lång vågen är är alltid mycket längre än vad djupet är. Och då styrs hastigheten bara av hur djupt det är. Så den åker över världshaven som kan vara 3000-4000 meter djupa och då går det väldigt, väldigt fort. Jag tror det är någonstans mellan. Säg öppna havet, snittdjup 3500 meter kanske. Så tror jag det är uppemot 100 någonting, 150-200 meter per sekund som den blåser igenom. Vågen då, energin i vågen, inte vattnet. Och den blir inte hög förrän den träffar land. Sen har vi andra vågor, som är vindvågorna vi pratade om innan. Och de rör sig olika fort beroende på hur långa de är. Så grovt, om man ska ta ner det till någonting som går att förstå så är det väl på något sätt energiinnehållet som styr. Och hur den tar uttryck i allt som påverkar runt omkring. Hur nära är botten?
Vad var det som skapade den? Hur var energin i inputen? Lite sånt. Men om man ska ta ner det en nivå till och säga att det är vindvågor. Ju mer det blåser. Ja men det var dit jag skulle komma sen.
Nu blev det väldigt. I mitt huvud så är det så här, blåser det mycket så är det stora vågor. Och så enkelt kan det vara. Men jag förstår ju också att det är väldigt mycket annat som spelar in.
Men sen också med vinden så kan det ju också vara hur länge blåser det? Och över vilken sträcka blåser det? För om du har en mer långsmal bassäng som kan blåsa över hela. Då kan du ju få mer energi som vinden kan överföra. Så då kan du också få mer vågor på det sättet. Men om vi har en kort sträcka.
Okej. Det här leder mig in på nästa fråga. Nu får vi se här om jag gör bort mig. Men kan vågorna fortsätta skölja in. Vi säger att det blåser jättemycket och det stormar. Det är stora vågor, många vågor, långa, höga, allt vad det är. Och sen slutar det blåsa. Kan vågorna fortsätta skölja in mot strandkanten även när det är vindstilla sen? Jag tänker på energier nu.
Ja, absolut. Det kan det göra. För att energin ska försvinna från havet, alltså från vågorna, så behövs ju energin försvinna på något sätt. Och det vanligaste sättet att det gör så är ju via friktion mellan de olika vattenpartiklarna. Så beroende på vilken typ av våg det är så kan de antingen dö ut ganska snabbt eller ganska långsamt. Så det är helt vanligt att det kan komma vågor efter att vinden har dött ut.
Ja, och säg att det blåser någonstans på havet, långt ut. Det stormar som massor. Sen slutar det blåsa. Den vinden har inte nått land. Men vågorna kommer nå land. De fortsätter att röra sig framåt och propagera tills de hittar någonting som gör att energin byter form. Så att de inte slutar röra vattnet och kanske bryter mot en strand eller gör någonting annat. Eller reflekteras ut tillbaka och med tiden ebbar ut för att all den energin som finns i vågen byter form till någonting annat. Okej.
Vi ska på semester, hörni. Vi ska surfa. Alla kanske har sett en sån här bild med en jättevåg och sen mitt i den här vågen så står det en person på en surfingbräda. Hur fungerar de energierna? Hur kan man stå kvar där och bara åka framåt på något sätt? Blåser det inte i vågen? Händer det ingenting i vågen?
Det händer massor i vågen. Nu är vi tillbaka med energierna igen. För en våg gör, den flyttar saker i en cirkelrörelse. Så vattnet rör sig inte jättemycket utan det bara går runt, runt, runt. Och när det börjar få bottenkänning så kan inte vattnet gå runt, runt, runt längre. Utan det går mer och mer ovalt. Och då slutar det till slut med att det blir så pass ovalt att det vattnet som är på framsidan av vågen kommer bromsas mer än vattnet som är på baksidan av vågen. Så kommer vågen växa och sen så blir den hög nog och så bryter den och så får man de här asballa tunnlarna som man kan åka igenom. Och det är i den rörelsen att vattnet liksom slutar gå i en cirkel utan går mer som en oval eller fram och tillbaka. Så kan man åka på det. Jag har aldrig varit inne i en sån tunnel men det är mycket som rör sig så jag kan ju tänka mig att det blåser ändå. Det lär inte vara vindstilla i alla fall.
Nej, det ser ut att vara vindstilla och ganska härligt. Jag vågar inte surfa. Så kan vi säga. Jag tänker att jag inte kan stoppa en bräda även på stilla vatten.
Det är en grundförutsättning tror jag.
Ja, jag tror också det. Någonting som hänger ihop med vågor, det är ju sjösprång. Som låter ändå ganska häftigt. Vad är ett sjösprång?
Ett sjösprång är ju en plötslig förändring av vattenståndet vid kusten. Och många kallar det för en meteorologisk tsunami för att det är stor inverkan av atmosfären på just hur bildar. Och det här är ju många pusselbitar som måste sammanfalla. Oftast kan vi se i observationer att det har passerat en front när vi får ett sjösprång. Men då är det ju att den här fronten skapar resonans i havet och att den här vågen blir extra påtaglig. Om man jämför till exempel mot en vanlig vindvåg. Så det skapas en viss resonans i vattnet med den här frontpassagen.
Och hur vet jag att det är ett sjösprång och inte bara en väldigt stor våg?
Det är så pass kraftig förändring av vattenståndet att det vore orimligt att det var en våg. Det kan skifta en meter på mindre än en timme. Och det är ju en längre förändring än just en våg. Den slår inte bara mot kusten och är borta efter en sekund eller tio sekunder utan den kanske varar ett par minuter ändå. Men den är ändå så stor.
Och du sa att det behövde vara någon typ av front. Vad skulle det kunna vara?
För att den här resonansen ska framkallas behöver det vara en ganska kraftig front. Det behöver vara en ganska plötslig förändring av just lufttrycket och eller vinden som ska skapa den här resonansen.
Hur vanligt är det med sjösprång?
Det är relativt ovanligt eftersom det är många pusselbitar som måste falla på plats. Men i Sverige kan vi fortfarande se ett par mindre per år. Det är inte ovanligt. De här riktigt stora, när vi pratar över en meter, de är mer ovanliga. Sen kan det variera lite olika på olika ställen i världen. Det har mycket med geografin att göra hur pass vanliga de är.
Jag tycker ändå att vi eller ni har lyckats prata om vågor utan att dra in för mycket matematik. Och faktiskt förstå att det handlar inte bara om att det blåser mycket utan det är mycket energier och så där också. Finns det någonting som vi inte har sagt om vågor som ni känner att det här måste vi faktiskt nämna? Nej. Jag tittar på dig Simon.
Då går vi för djupt. Det kan vi inte dyka in i. Då är vi här ganska mycket länge till tror jag. Man kan alltid säga mer om vågor. Det är det jag försöker säga.
Vad bra.
Vad säger du?
Jag håller med Simon ganska rejält.
Då släpper vi det här med vågorna och så tackar jag för att ni ville prata med mig.
Tack så mycket.
Finns det något som är mer förknippat med vatten än vågor? Men hur bildas vågor och vad avgör hur snabbt en våg rör sig? Det och mycket mer pratar oceanograferna Oskar Åslund och Simon Pliscovaz om i det här avsnittet. De har lovat att det inte blir alltför matematiska. Välkommen till SMHI-podden och serien FenomenFredag. Jag som programleder heter Priya Eklund. Välkomna hit Oskar och Simon.
Tack så mycket.
Ni jobbar som oceanografer på SMHI. För mig innebär det att ni kan allt om vatten, oceaner och hav.
Vi försöker.
Vi gör så gott vi kan.
Idag ska vi prata om någonting som är supervanligt - vågor. Ni har förvarnat mig lite om att det här kan bli väldigt matematiskt och lite luddigt. Ni sålde in det väldigt bra. För det är ni själva som har föreslagit det här. Men jag tänker att vi ska plocka ner det här på en nivå så att man förstår lite kring hur vågor bildas, hur det funkar och allt annat intressant som man kan behöva veta kring det. Vi börjar från början. Hur bildas vågor?
Vågor bildas när någonting stör en yta. För att förstå det måste man förstå att vågor inte handlar om transport av vatten. Utan det handlar om transport av energi. Vågen hanterar energin och inte mediet. Med det i bakhuvudet kan vi börja tänka på vågen. Hur bildas en våg? Det vi kan bäst är väl vågor i vatten. Då har du de här ytvågorna som är mellan atmosfären och vattnet. När någonting stör den vattenytan så att energi går ner i vattnet så kan det bilda en våg som fortplantar sig och sprider sig i världen. Olika saker kan bilda vågor. Även om de ser likadana ut så kan de ha olika ursprung.
Vad kan det vara för saker som stör?
Det mest vanliga som vi kanske tänker på är vindvågorna. Det blåser ute till havs och därför börjar det få i vågor. Då är det helt enkelt att vinden skapar friktion på vattenytan och då överför energi från atmosfären ner i havet. Så det är kanske den som vi tänker mest på.
Sen har du tidvattenvågor. De skapar sig av månens gravitation. De drar vattnet på jorden mot sig på något sätt och sen snurrar jorden under det och så kan du få stora tidvattenvågor som snurrar runt i havsbassängen. Så det är inte en våg som slår mot stranden som vi tänker på vågor utan det är mer att runt en punkt ute i en stor havsbassäng så snurrar vattnet runt för att jorden snurrar runt och månen snurrar runt och så gravitation drar vattnet åt ett visst håll. Och sen har du också vågor som skapas av annat. Geografi heter det inte.
Tsunami.
Precis, geologi eller geologiska. Så det är någonting som har en stor. Eller det heter det. Havsytan höjer sig plötsligt. Nej, inte havsytan. Fel. Havsbotten höjer sig vid en jordbävning så att det flyttar i jättemycket vatten. Eller det är ett jordskred både under eller över vattnet som flyttar väldigt mycket vatten. Så får det ner ganska mycket energi i vattnet och då får en annan typ av våg. Så att det finns lite olika. Sen kan man fortsätta dela in vågor i kategorier. Vi människor delar in saker i kategorier.
Men kontentan är att det behöver vara en överföring av energi från någonting till vattnet helt enkelt.
Kan man prata om vågor, säg att en båt åker. Då bildas det ju vågor. Kan det vara, är det rätt att säga så? Att det också är vågor eller är det de här atmosfäriska och geologiska och de här andra energierna?
Vågor går egentligen från något som kallas för kapillärvågor. Det är bara ytspänning. Det är ytspänningen som är den kraften som för tillbaka. Att det studsar fram och tillbaka och bildar en våg. Det är väldigt, väldigt smått. Det är vågor. Sen har du de här jättestora tsunamisarna eller vågor i atmosfären. Luft har också vågor. Som är kilometerlånga. Så det är ett enormt spann.
Nu är ni lite. Förlåt, du skulle säga något.
Det är helt enkelt att båten åker genom vattnet och då blir det en överföring av energi och då stör vattenytan. Så det är en våg, kort sagt.
Ni har varit inne lite på det. Jag vill gå in lite mer på det så ska vi se om det går bra, om det går att förklara. Vad påverkar hur snabbt en våg rör sig och hur hög den blir? Tsunamis är stora vågor, men då tänker jag att det också är väldigt stora krafter och energier. Men mer måste det finnas som påverkar en våg? Både vad gäller hastighet och storlek.
Tsunamin är speciell för att den inte är hög förrän den träffar land. Den märks knappt om du är ute på öppna havet. Och den rör sig väldigt, väldigt fort. Nu ska vi försöka undvika att vara matematiska. Det är en våg som alltid är så lång att den alltid känner av botten. Så hur lång vågen är är alltid mycket längre än vad djupet är. Och då styrs hastigheten bara av hur djupt det är. Så den åker över världshaven som kan vara 3000-4000 meter djupa och då går det väldigt, väldigt fort. Jag tror det är någonstans mellan. Säg öppna havet, snittdjup 3500 meter kanske. Så tror jag det är uppemot 100 någonting, 150-200 meter per sekund som den blåser igenom. Vågen då, energin i vågen, inte vattnet. Och den blir inte hög förrän den träffar land. Sen har vi andra vågor, som är vindvågorna vi pratade om innan. Och de rör sig olika fort beroende på hur långa de är. Så grovt, om man ska ta ner det till någonting som går att förstå så är det väl på något sätt energiinnehållet som styr. Och hur den tar uttryck i allt som påverkar runt omkring. Hur nära är botten?
Vad var det som skapade den? Hur var energin i inputen? Lite sånt. Men om man ska ta ner det en nivå till och säga att det är vindvågor. Ju mer det blåser. Ja men det var dit jag skulle komma sen.
Nu blev det väldigt. I mitt huvud så är det så här, blåser det mycket så är det stora vågor. Och så enkelt kan det vara. Men jag förstår ju också att det är väldigt mycket annat som spelar in.
Men sen också med vinden så kan det ju också vara hur länge blåser det? Och över vilken sträcka blåser det? För om du har en mer långsmal bassäng som kan blåsa över hela. Då kan du ju få mer energi som vinden kan överföra. Så då kan du också få mer vågor på det sättet. Men om vi har en kort sträcka.
Okej. Det här leder mig in på nästa fråga. Nu får vi se här om jag gör bort mig. Men kan vågorna fortsätta skölja in. Vi säger att det blåser jättemycket och det stormar. Det är stora vågor, många vågor, långa, höga, allt vad det är. Och sen slutar det blåsa. Kan vågorna fortsätta skölja in mot strandkanten även när det är vindstilla sen? Jag tänker på energier nu.
Ja, absolut. Det kan det göra. För att energin ska försvinna från havet, alltså från vågorna, så behövs ju energin försvinna på något sätt. Och det vanligaste sättet att det gör så är ju via friktion mellan de olika vattenpartiklarna. Så beroende på vilken typ av våg det är så kan de antingen dö ut ganska snabbt eller ganska långsamt. Så det är helt vanligt att det kan komma vågor efter att vinden har dött ut.
Ja, och säg att det blåser någonstans på havet, långt ut. Det stormar som massor. Sen slutar det blåsa. Den vinden har inte nått land. Men vågorna kommer nå land. De fortsätter att röra sig framåt och propagera tills de hittar någonting som gör att energin byter form. Så att de inte slutar röra vattnet och kanske bryter mot en strand eller gör någonting annat. Eller reflekteras ut tillbaka och med tiden ebbar ut för att all den energin som finns i vågen byter form till någonting annat. Okej.
Vi ska på semester, hörni. Vi ska surfa. Alla kanske har sett en sån här bild med en jättevåg och sen mitt i den här vågen så står det en person på en surfingbräda. Hur fungerar de energierna? Hur kan man stå kvar där och bara åka framåt på något sätt? Blåser det inte i vågen? Händer det ingenting i vågen?
Det händer massor i vågen. Nu är vi tillbaka med energierna igen. För en våg gör, den flyttar saker i en cirkelrörelse. Så vattnet rör sig inte jättemycket utan det bara går runt, runt, runt. Och när det börjar få bottenkänning så kan inte vattnet gå runt, runt, runt längre. Utan det går mer och mer ovalt. Och då slutar det till slut med att det blir så pass ovalt att det vattnet som är på framsidan av vågen kommer bromsas mer än vattnet som är på baksidan av vågen. Så kommer vågen växa och sen så blir den hög nog och så bryter den och så får man de här asballa tunnlarna som man kan åka igenom. Och det är i den rörelsen att vattnet liksom slutar gå i en cirkel utan går mer som en oval eller fram och tillbaka. Så kan man åka på det. Jag har aldrig varit inne i en sån tunnel men det är mycket som rör sig så jag kan ju tänka mig att det blåser ändå. Det lär inte vara vindstilla i alla fall.
Nej, det ser ut att vara vindstilla och ganska härligt. Jag vågar inte surfa. Så kan vi säga. Jag tänker att jag inte kan stoppa en bräda även på stilla vatten.
Det är en grundförutsättning tror jag.
Ja, jag tror också det. Någonting som hänger ihop med vågor, det är ju sjösprång. Som låter ändå ganska häftigt. Vad är ett sjösprång?
Ett sjösprång är ju en plötslig förändring av vattenståndet vid kusten. Och många kallar det för en meteorologisk tsunami för att det är stor inverkan av atmosfären på just hur bildar. Och det här är ju många pusselbitar som måste sammanfalla. Oftast kan vi se i observationer att det har passerat en front när vi får ett sjösprång. Men då är det ju att den här fronten skapar resonans i havet och att den här vågen blir extra påtaglig. Om man jämför till exempel mot en vanlig vindvåg. Så det skapas en viss resonans i vattnet med den här frontpassagen.
Och hur vet jag att det är ett sjösprång och inte bara en väldigt stor våg?
Det är så pass kraftig förändring av vattenståndet att det vore orimligt att det var en våg. Det kan skifta en meter på mindre än en timme. Och det är ju en längre förändring än just en våg. Den slår inte bara mot kusten och är borta efter en sekund eller tio sekunder utan den kanske varar ett par minuter ändå. Men den är ändå så stor.
Och du sa att det behövde vara någon typ av front. Vad skulle det kunna vara?
För att den här resonansen ska framkallas behöver det vara en ganska kraftig front. Det behöver vara en ganska plötslig förändring av just lufttrycket och eller vinden som ska skapa den här resonansen.
Hur vanligt är det med sjösprång?
Det är relativt ovanligt eftersom det är många pusselbitar som måste falla på plats. Men i Sverige kan vi fortfarande se ett par mindre per år. Det är inte ovanligt. De här riktigt stora, när vi pratar över en meter, de är mer ovanliga. Sen kan det variera lite olika på olika ställen i världen. Det har mycket med geografin att göra hur pass vanliga de är.
Jag tycker ändå att vi eller ni har lyckats prata om vågor utan att dra in för mycket matematik. Och faktiskt förstå att det handlar inte bara om att det blåser mycket utan det är mycket energier och så där också. Finns det någonting som vi inte har sagt om vågor som ni känner att det här måste vi faktiskt nämna? Nej. Jag tittar på dig Simon.
Då går vi för djupt. Det kan vi inte dyka in i. Då är vi här ganska mycket länge till tror jag. Man kan alltid säga mer om vågor. Det är det jag försöker säga.
Vad bra.
Vad säger du?
Jag håller med Simon ganska rejält.
Då släpper vi det här med vågorna och så tackar jag för att ni ville prata med mig.
Tack så mycket.
Regn engagerar. Några tycker att det är mysigt medan andra tycker att det är ruggigt. Oavsett vad du tycker så får du i det här avsnittet bland annat reda på hur regn bildas, varför regn kan vara så olika och när det regnar som mest. Och du får också reda på vad blodregn är. Den som svarar på alla frågor om regn är meteorologen Linnea Rehn Wittskog. Välkommen till SMHI-podden och serien Fenomenfredag. Jag som programleder heter Priya Eklund. Välkommen till podden Linnea.
Tack så mycket.
Igen ska vi säga för du har varit med några gånger. Idag ska vi prata om någonting jag tror engagerar och det är regn. Hur bildas regn?
Regn bildas i moln och moln består i sin tur av små vattendroppar som också kallas för molndroppar. När molndropparna i molnet slås samman blir de efterhand större och tyngre och till slut faller de ner från molnet i form av regn. Men på våra breddgrader består moln oftast av både iskristaller och vattendroppar. De här vattendropparna är oftast underkylda, alltså att de egentligen är i flytande form fast de är i minusgrader. I alla fall, de här iskristallerna och molndropparna brukar slås samman till större iskristaller. Till slut växer de sig till snöstjärnor som i sin tur klumpas ihop till större snöflingor. Till slut blir de så tunga att de faller ner mot marken. Man kan tänka att varje regnskur som vi har på sommaren har börjat högt upp i molnet som ett snöoväder.
Nu ser inte människor med mig och ser helt förvirrade ut. Vi skulle prata om regn och nu pratar du om snö. Så det hinner smälta på vägen ner?
Ja, precis. På sommaren så hinner den ju det.
För att det är varmt i luften?
Exakt. Men det är just att uppe i molnen där är det ju så himla kallt. Så där börjar faktiskt all vår nederbörd som vi har på våra breddgrader i form av snö. Men på vägen ner när det faller från molnet så faller det ju genom ett skikt med varm luft och då smälter det och blir regn.
Nu är jag inte lika förvirrad längre. Nu är jag med i matchen. Bra. Min andra fråga var egentligen att vad är det för skillnad mellan regn och snö och kanske hagel och sånt nederbörd? Nederbörd är ju det som kommer från himlen. Men då är det dels temperaturer. Finns det något annat som skiljer de här åt?
Alltså egentligen skillnaden mellan regn och snö är ju bara att regn är vatten i flytande form och snö är vatten i fast form. Snöflingor bildas ju genom iskristaller i molnen som klumpas ihop. Och som sagt då, allt regn vi har i Sverige har ju startat som snö till en början. Men just hagel, det bildas på ett litet annorlunda sätt. Den bildas i sådana här cumulonimbus-moln, bymoln eller åskmoln som vi också kallar det för. Och det bildas då i sådana moln som innehåller mycket sådana här underkylda vattendroppar. Om en snöflinga i molnet kolliderar, alltså krockar med en underkyld vattendroppe, då fryser den på. Och så blir det liksom ett hagelkorn, man får liksom en ishinna runt den här snöflingan. Och i ett sånt här moln, bymoln, åskmoln, så är det väldigt kraftiga vindar så att det här lilla hagelkornet kan åka upp och ner flera gånger och på sin väg i molnet krocka med fler och fler underkylda droppar så att det liksom bygger på och bygger på och bygger på det här lilla hagelkornet. Och till slut så kommer det vara för tungt så att vindarna inte orkar hålla hagelkornen uppe och då faller de ner då till marken.
Just det, men regn är inblandat där?
Ja, det kan man väl säga.
Regn kan ju vara väldigt olika. Ibland så går man ut, det regnar, man blir sjöblöt direkt. Ibland så är det där onödiga regnet som jag kallar det, där det bara känns som att någon sprejar en lite i ansiktet med en vattenflaska där man känner så här, vad tillför det här regnet egentligen? För regn är ju faktiskt, det ska vi vara noga med att säga, att även om man kan tycka att regn är tråkigt så är det ju väldigt, väldigt viktigt för naturen och för att saker och ting ska fungera. Men de här sprejflaskregnet, vad är det som avgör storleken? För jag antar att det är storleken på regndropparna då. Vad är det som avgör storleken på regndropparna?
Ja men det är ganska, det finns lite olika saker som avgör hur stora regndroppar blir. Dels är det lite hur de har bildats i molnet, hur mycket vatten det finns i molnet och sen också hur förhållandena i luften ser ut sen när själva regndroppen har lämnat molnet och faller mot marken. Men om vi börjar i molnet, om det finns mycket regn eller förlåt mycket vatten i molnet, då finns det liksom goda förutsättningar för att en droppe ska kunna växa sig stor. Men då krävs det också då tillräckligt kraftiga uppvindar i molnet för att de här regndropparna ska hållas kvar i molnet och kunna växa sig stora. Men blåser det för mycket, då kan faktiskt vinden också slå sönder vattendropparna så att de blir mindre. Och när vi väl har en stor vattendroppe som faller från molnet så kan det också splittras upp när det faller genom luften. Luftmotståndet blir då alltså större än själva ytspänningen som håller samman vattendroppen och då kan det också göra att det splittras upp. Men man kan väl tänka lite generellt så här, har vi liksom bymoln, åskmoln med ganska mycket vind och energi och vatten och fukt i molnet, ja men då kan vi få stora regndroppar. Har vi lite plattare, tunnare moln, vintertid i lite lägre temperaturer, då brukar regndropparna inte vara lika stora.
Det är då någon står och sprejar med en sprejflaska.
Ja, precis.
Det regnar på tvären kan man höra. Kan det regna på tvären?
Nja, alltså allt regn skapas ju uppe i molnen och faller ner mot oss. Men blåser det mycket så kan det ju kännas som att det regnar på tvären.
När på året regnar det som mest? För min del tänker jag att på hösten känner jag att då är det regnigt och ruggigt. Är det då det regnar som mest?
Man vill ju gärna tro det och det är många som tror det. Jag trodde själv länge att det var så. Men om man ser just till mängden, alltså när det kommer som mest regn i antal millimeter, då är det faktiskt på sommaren. Då vi har de här kraftiga regnskurar och skurar, då finns det liksom mycket vattentillgång i atmosfären då som kan ramla ner. Men om man kollar på antalet dagar när det regnar som mest, då är det faktiskt på vintern.
Och nu faller ju hela min världsbild nästan. Nej, men min årstidsbild lite så. Så flest regndagar på vintern, men det betyder ju inte att det regnar som mest. Volymmässigt som mest på sommaren.
Ja, precis. Och på vintern då kanske det egentligen inte är regn det handlar om, utan snöfall också. Ja, just det.
Och det är ju det som blir regn på sommaren, lärde jag mig precis i början på det här avsnittet. Du pratade lite om underkylt regn i början, för jag kör ju bil och då kan jag ju få varningen att ja, var försiktig nu för nu är det underkylt regn. Vad innebär det?
Ja, men underkylning det innebär att vattnet i regndropparna inte har frusit fast den temperaturen är under noll grader. Och det kan hända när man liksom har. Säg att jag har ganska kall en kall vinterdag, men så är det varmare luft. Jag har en varm front som är på väg in över landet och då när den här varmare luften drar in över Sverige, då lägger den sig över den kalla luften så att vi har varm luft högt upp i atmosfären och kall luft under den varma luften. Och om det då regnar eller snöar då liksom smälter först snön i det här varma lagret med luft som vi har. Men sen så kommer ju regnet då att falla genom ett lager med kall luft. Och då om det här kallluftslagret inte är jättetjockt så hinner liksom regnet inte övergå i snö eller frysa till utan det förblir i flytande form fast det är minusgrader. Men direkt då det träffar till exempel din vindruta eller vägen då fryser det till is.
Så att man upplever ändå regnet men det fryser till is när det når det ännu kallare.
Ja, när det får kontakt med kalla marken eller så.
Så man får se det som olika skikt. Först det här molnet, snö, varmt har vi ett skikt, smälter, kommer ett skikt med kallt, hinner bli kallt men inte tillräckligt kallt och sen kommer det ner till marken där det troligtvis är ännu kallare, då fryser det, det blir underkylt. Så vi ser det som regn men så fort det kommer i kontakt med någonting så blir det svinhalt.
Exakt så. Väldigt lurigt och trafikfarligt.
En typ av regn som låter både så otroligt spännande men också ganska hemskt faktiskt är blodregn. Och det vill jag att du berättar mer om. Vad är det här blodregn? Det är ju ändå så fascinerande men ändå lite läskigt.
Det låter ju väldigt läskigt och det låter nästan som något bibliskt domedags.
Lite övernaturligt domedags, lite zombieapokalyptiskt.
Ja, precis så. Men det är inte så farligt som det låter. Egentligen så är det helt vanligt regn men det har färgats av sand eller stoftpartiklar så att den har fått den här röda nyansen. Vanligast är det väl att det uppstår i samband med kraftiga sandstormar över till exempel Sahara. I de här sandstormarna så kastas sand och stoft högt upp i atmosfären. Sen kan de här partiklarna transporteras med luftströmmar upp över Europa och sen faller det ner i samband med regn. Och det kanske är ganska sällan som man upplever själva regnet som rött utan det kanske är mer att man kan se spår av det efteråt i form av brunröda prickar på ljusa ytor.
Det är himla häftigt ändå. Men Sahara är ju väldigt långt ifrån Sverige. Hur vanligt är det här i Sverige? Hinner sanden färdas så långt eller hinner det droppa av på vägen? Europa är ju ganska stort också.
Ja men precis. Det finns väl ingen riktig statistik på hur ofta en blodregn förekommer i Sverige men ändå någon gång per år så där. Vanligast är det ju såklart nära Sahara, alltså kring Medelhavsländerna och så där. Men det händer att den här sanden kan transporteras långt norrut och till Sverige. Men när det väl har kommit hit så är det oftast ganska låga koncentrationer då.
Och det är inte farligt på något sätt den här typen av regn?
Nej, här i Sverige så blir det ju aldrig farligt för att det är så låga koncentrationer. Men det kan faktiskt orsaka andra problem kring Medelhavsländerna i form av besvärlig smog. Alltså att man har dimma och mycket partiklar samtidigt. Då kan det faktiskt bli hälsofarligt för det är inte hälsosamt att andas in mycket partiklar.
Finns det andra färger på regn?
Ja, men man har väl sett rapporter på både gult och svart och grönt regn. Och det behöver inte bara vara sand och stoftpartiklar som färgar regnet utan även alger kan färga regn.
Det finns en hel del att säga om regn och jag tror nog att du har sagt ganska mycket. Jag har fått en massa nya kunskaper kring just regn och att det regnar inte mest på hösten i alla fall. Tack för att du ville prata regn med mig. Tack själv.
Regn engagerar. Några tycker att det är mysigt medan andra tycker att det är ruggigt. Oavsett vad du tycker så får du i det här avsnittet bland annat reda på hur regn bildas, varför regn kan vara så olika och när det regnar som mest. Och du får också reda på vad blodregn är. Den som svarar på alla frågor om regn är meteorologen Linnea Rehn Wittskog. Välkommen till SMHI-podden och serien Fenomenfredag. Jag som programleder heter Priya Eklund. Välkommen till podden Linnea.
Tack så mycket.
Igen ska vi säga för du har varit med några gånger. Idag ska vi prata om någonting jag tror engagerar och det är regn. Hur bildas regn?
Regn bildas i moln och moln består i sin tur av små vattendroppar som också kallas för molndroppar. När molndropparna i molnet slås samman blir de efterhand större och tyngre och till slut faller de ner från molnet i form av regn. Men på våra breddgrader består moln oftast av både iskristaller och vattendroppar. De här vattendropparna är oftast underkylda, alltså att de egentligen är i flytande form fast de är i minusgrader. I alla fall, de här iskristallerna och molndropparna brukar slås samman till större iskristaller. Till slut växer de sig till snöstjärnor som i sin tur klumpas ihop till större snöflingor. Till slut blir de så tunga att de faller ner mot marken. Man kan tänka att varje regnskur som vi har på sommaren har börjat högt upp i molnet som ett snöoväder.
Nu ser inte människor med mig och ser helt förvirrade ut. Vi skulle prata om regn och nu pratar du om snö. Så det hinner smälta på vägen ner?
Ja, precis. På sommaren så hinner den ju det.
För att det är varmt i luften?
Exakt. Men det är just att uppe i molnen där är det ju så himla kallt. Så där börjar faktiskt all vår nederbörd som vi har på våra breddgrader i form av snö. Men på vägen ner när det faller från molnet så faller det ju genom ett skikt med varm luft och då smälter det och blir regn.
Nu är jag inte lika förvirrad längre. Nu är jag med i matchen. Bra. Min andra fråga var egentligen att vad är det för skillnad mellan regn och snö och kanske hagel och sånt nederbörd? Nederbörd är ju det som kommer från himlen. Men då är det dels temperaturer. Finns det något annat som skiljer de här åt?
Alltså egentligen skillnaden mellan regn och snö är ju bara att regn är vatten i flytande form och snö är vatten i fast form. Snöflingor bildas ju genom iskristaller i molnen som klumpas ihop. Och som sagt då, allt regn vi har i Sverige har ju startat som snö till en början. Men just hagel, det bildas på ett litet annorlunda sätt. Den bildas i sådana här cumulonimbus-moln, bymoln eller åskmoln som vi också kallar det för. Och det bildas då i sådana moln som innehåller mycket sådana här underkylda vattendroppar. Om en snöflinga i molnet kolliderar, alltså krockar med en underkyld vattendroppe, då fryser den på. Och så blir det liksom ett hagelkorn, man får liksom en ishinna runt den här snöflingan. Och i ett sånt här moln, bymoln, åskmoln, så är det väldigt kraftiga vindar så att det här lilla hagelkornet kan åka upp och ner flera gånger och på sin väg i molnet krocka med fler och fler underkylda droppar så att det liksom bygger på och bygger på och bygger på det här lilla hagelkornet. Och till slut så kommer det vara för tungt så att vindarna inte orkar hålla hagelkornen uppe och då faller de ner då till marken.
Just det, men regn är inblandat där?
Ja, det kan man väl säga.
Regn kan ju vara väldigt olika. Ibland så går man ut, det regnar, man blir sjöblöt direkt. Ibland så är det där onödiga regnet som jag kallar det, där det bara känns som att någon sprejar en lite i ansiktet med en vattenflaska där man känner så här, vad tillför det här regnet egentligen? För regn är ju faktiskt, det ska vi vara noga med att säga, att även om man kan tycka att regn är tråkigt så är det ju väldigt, väldigt viktigt för naturen och för att saker och ting ska fungera. Men de här sprejflaskregnet, vad är det som avgör storleken? För jag antar att det är storleken på regndropparna då. Vad är det som avgör storleken på regndropparna?
Ja men det är ganska, det finns lite olika saker som avgör hur stora regndroppar blir. Dels är det lite hur de har bildats i molnet, hur mycket vatten det finns i molnet och sen också hur förhållandena i luften ser ut sen när själva regndroppen har lämnat molnet och faller mot marken. Men om vi börjar i molnet, om det finns mycket regn eller förlåt mycket vatten i molnet, då finns det liksom goda förutsättningar för att en droppe ska kunna växa sig stor. Men då krävs det också då tillräckligt kraftiga uppvindar i molnet för att de här regndropparna ska hållas kvar i molnet och kunna växa sig stora. Men blåser det för mycket, då kan faktiskt vinden också slå sönder vattendropparna så att de blir mindre. Och när vi väl har en stor vattendroppe som faller från molnet så kan det också splittras upp när det faller genom luften. Luftmotståndet blir då alltså större än själva ytspänningen som håller samman vattendroppen och då kan det också göra att det splittras upp. Men man kan väl tänka lite generellt så här, har vi liksom bymoln, åskmoln med ganska mycket vind och energi och vatten och fukt i molnet, ja men då kan vi få stora regndroppar. Har vi lite plattare, tunnare moln, vintertid i lite lägre temperaturer, då brukar regndropparna inte vara lika stora.
Det är då någon står och sprejar med en sprejflaska.
Ja, precis.
Det regnar på tvären kan man höra. Kan det regna på tvären?
Nja, alltså allt regn skapas ju uppe i molnen och faller ner mot oss. Men blåser det mycket så kan det ju kännas som att det regnar på tvären.
När på året regnar det som mest? För min del tänker jag att på hösten känner jag att då är det regnigt och ruggigt. Är det då det regnar som mest?
Man vill ju gärna tro det och det är många som tror det. Jag trodde själv länge att det var så. Men om man ser just till mängden, alltså när det kommer som mest regn i antal millimeter, då är det faktiskt på sommaren. Då vi har de här kraftiga regnskurar och skurar, då finns det liksom mycket vattentillgång i atmosfären då som kan ramla ner. Men om man kollar på antalet dagar när det regnar som mest, då är det faktiskt på vintern.
Och nu faller ju hela min världsbild nästan. Nej, men min årstidsbild lite så. Så flest regndagar på vintern, men det betyder ju inte att det regnar som mest. Volymmässigt som mest på sommaren.
Ja, precis. Och på vintern då kanske det egentligen inte är regn det handlar om, utan snöfall också. Ja, just det.
Och det är ju det som blir regn på sommaren, lärde jag mig precis i början på det här avsnittet. Du pratade lite om underkylt regn i början, för jag kör ju bil och då kan jag ju få varningen att ja, var försiktig nu för nu är det underkylt regn. Vad innebär det?
Ja, men underkylning det innebär att vattnet i regndropparna inte har frusit fast den temperaturen är under noll grader. Och det kan hända när man liksom har. Säg att jag har ganska kall en kall vinterdag, men så är det varmare luft. Jag har en varm front som är på väg in över landet och då när den här varmare luften drar in över Sverige, då lägger den sig över den kalla luften så att vi har varm luft högt upp i atmosfären och kall luft under den varma luften. Och om det då regnar eller snöar då liksom smälter först snön i det här varma lagret med luft som vi har. Men sen så kommer ju regnet då att falla genom ett lager med kall luft. Och då om det här kallluftslagret inte är jättetjockt så hinner liksom regnet inte övergå i snö eller frysa till utan det förblir i flytande form fast det är minusgrader. Men direkt då det träffar till exempel din vindruta eller vägen då fryser det till is.
Så att man upplever ändå regnet men det fryser till is när det når det ännu kallare.
Ja, när det får kontakt med kalla marken eller så.
Så man får se det som olika skikt. Först det här molnet, snö, varmt har vi ett skikt, smälter, kommer ett skikt med kallt, hinner bli kallt men inte tillräckligt kallt och sen kommer det ner till marken där det troligtvis är ännu kallare, då fryser det, det blir underkylt. Så vi ser det som regn men så fort det kommer i kontakt med någonting så blir det svinhalt.
Exakt så. Väldigt lurigt och trafikfarligt.
En typ av regn som låter både så otroligt spännande men också ganska hemskt faktiskt är blodregn. Och det vill jag att du berättar mer om. Vad är det här blodregn? Det är ju ändå så fascinerande men ändå lite läskigt.
Det låter ju väldigt läskigt och det låter nästan som något bibliskt domedags.
Lite övernaturligt domedags, lite zombieapokalyptiskt.
Ja, precis så. Men det är inte så farligt som det låter. Egentligen så är det helt vanligt regn men det har färgats av sand eller stoftpartiklar så att den har fått den här röda nyansen. Vanligast är det väl att det uppstår i samband med kraftiga sandstormar över till exempel Sahara. I de här sandstormarna så kastas sand och stoft högt upp i atmosfären. Sen kan de här partiklarna transporteras med luftströmmar upp över Europa och sen faller det ner i samband med regn. Och det kanske är ganska sällan som man upplever själva regnet som rött utan det kanske är mer att man kan se spår av det efteråt i form av brunröda prickar på ljusa ytor.
Det är himla häftigt ändå. Men Sahara är ju väldigt långt ifrån Sverige. Hur vanligt är det här i Sverige? Hinner sanden färdas så långt eller hinner det droppa av på vägen? Europa är ju ganska stort också.
Ja men precis. Det finns väl ingen riktig statistik på hur ofta en blodregn förekommer i Sverige men ändå någon gång per år så där. Vanligast är det ju såklart nära Sahara, alltså kring Medelhavsländerna och så där. Men det händer att den här sanden kan transporteras långt norrut och till Sverige. Men när det väl har kommit hit så är det oftast ganska låga koncentrationer då.
Och det är inte farligt på något sätt den här typen av regn?
Nej, här i Sverige så blir det ju aldrig farligt för att det är så låga koncentrationer. Men det kan faktiskt orsaka andra problem kring Medelhavsländerna i form av besvärlig smog. Alltså att man har dimma och mycket partiklar samtidigt. Då kan det faktiskt bli hälsofarligt för det är inte hälsosamt att andas in mycket partiklar.
Finns det andra färger på regn?
Ja, men man har väl sett rapporter på både gult och svart och grönt regn. Och det behöver inte bara vara sand och stoftpartiklar som färgar regnet utan även alger kan färga regn.
Det finns en hel del att säga om regn och jag tror nog att du har sagt ganska mycket. Jag har fått en massa nya kunskaper kring just regn och att det regnar inte mest på hösten i alla fall. Tack för att du ville prata regn med mig. Tack själv.
När en halo uppstår runt solen kommer din blick troligtvis dras till den. Men om du fokuserar om så kommer du kunna se en molntyp som faktiskt ger upphov till halos, nämligen Cirrostratus eller slöjmoln som de också kallas. I det här avsnittet berättar SMHI-meteorologen Max Schildt mer om molntypen och han bjuder också med oss på en promenad i molnet och lite fun facts. Välkommen till SMHI-podden och serien FenomenFredag. Jag som programleder heter Priya Eklund. Välkommen hit Max.
Tack så mycket Priya.
Du jobbar ju som meteorolog på SMHI. Vad var det som fick dig att vilja bli meteorolog?
Kärleken till den här typen av naturfenomen som jag får tillfälle att förklara i det här avsnittet.
Ja, och det är ju faktiskt ett ganska häftigt fenomen som vi ska prata om som har med moln att göra. Vi pratar ju om moln i ett annat avsnitt, men kan du bara snabbt sammanfatta vad ett moln är?
Ja, alltså lufthavet är ju ständigt i rörelse och med de här rörelserna så rör sig också luftens fukt mellan olika faser. Från vattenånga till kondenserade droppar och sen så fryser det till iskristaller. Ibland hör jag att folk påstår att moln består av vattenånga, men egentligen så är ju vattenånga osynligt. Och moln är ju ytterst synliga, eller hur?
Ja, det tycker jag väl. Men alltså så här, vi bor ju i Sverige. Här är ju moln frekvent förekommande.
Ja, men precis. Och molnen består alltså av pyttesmå vattendroppar. De är ungefär en miljon gånger mindre än regndroppar, så de är jättesmå. Men de kan också bestå av iskristaller eller en blandning av båda.
Och molntypen du ska prata om idag låter ju nästan lite magiskt. Inte om man säger det på latin, för nu ska jag säga det. Cirrostratus låter ju kanske inte lika magiskt som molnslöjor. Vad är det och varför är de så speciella?
Ja, ni som har lyssnat på det här andra molnavsnittet, ni vet ju att det finns tio huvudmoln slag. Och Cirrostratus är ett av de här huvudmolnslagen. Det är ett högt molnslag som befinner sig på 5-13 kilometer upp i atmosfären. Så Pia, tror du att Cirrostratusmolnen består av vattendroppar, iskristaller eller en blandning av både och?
Oj. Jag är ju då inte meteorolog, jag är kommunikatör. Jag säger både och.
Ja, men det skulle man kunna tro. De medelhöga molnen brukar bestå av en blandning av både och. Men de höga molnen är oftast iskristaller. Just de här iskristallerna gör att de här molnen, Cirrostratus, skapar förutsättningar för ljusfenomen som halos. De här stora vackra regnbågsringarna som bildas runt solen ibland. Det gör också att man ganska lätt kan skilja Cirrostratus från den här medelhöga klassen Altostratus som består av en blandning av iskristaller och vattendroppar och därför inte ger upphov till ljusfenomen som halos. Och en annan sak med höga moln som Sirustratus som jag älskar, det är hur långsamt de rör sig över himlen. Det är liksom som att de hade all tid i världen. Men de bedrar. För att på den här höjden så kan det blåsa så starkt som 200 kilometer i timmen så de är lika snabba som snabbtåg där uppe. Och sen så ser de ut att liksom, ja men de går bara så långsamt över himlen för att de är så himla långt borta och vi ser en så stor del av himlen på den höjden.
Ja och det är ju det här som blir så konstigt i huvudet när du säger 200 kilometer i timmen. Det är ju som ett snabbtåg. Och det vet man ju om man står på en perrong och det bara blåser förbi och då kör de inte ens i 200.
Nej, precis.
Men så tittar man upp och så ser man hur de bara glider iväg.
De bara glider förbi.
Ja och de går så snabbt men det är för att de är så högt upp.
Ja precis.
Om vi leker med tanken att vi kan ta oss upp till ett Cirrostratus-moln. Ja. Du hör hur jag hela tiden också Cirrostratus-moln.
Men det blir så lätt tänker jag med latinet.
Ja, absolut. Vi åker upp till ett sånt och sen så får vi möjligheten att promenera runt i det. Hur skulle det vara?
Ja, som sagt så består de ju av iskristaller och så rör de sig med de här starka vindarna så det skulle väl vara lite som att promenera runt i en snöstorm.
Jag kan säga i 200 kilometer i timmen.
I 200 kilometer i timmen, ja.
Kan man se de här molnen när som helst på året eller är det främst på våren eller hösten eller finns de jämt? Inte jämt men.
Ja, man kan se dem när som helst på året och det vanligaste läget som man kan se dem är i anslutning till varmfronter. Så de här molnen bildas när varm luft pressas upp över kall luft och så kondenserar de här små molndropparna och så fryser de. Och därför kan de här Cirrostratusmolnen också vara ett tecken på att regn är på väg. Så jag har faktiskt lite fun fact enligt bondepraktikan och vad bondepraktikan säger om de här molnen.
Ja, och då måste du förklara vad det är för någonting innan vi.
Ja, just det, bondepraktikan. Det är en kalender som varslar om olika väderhändelser och den är i allra högsta grad anekdotisk. Men ibland har den sina poänger och enligt bondepraktikan så varslar halos om regn. Och eftersom att halos som vi vet uppstår i Cirrostratus som ofta kommer i framkanten på varmfronter. Så har ju faktiskt bondepraktikan i praktiken rätt om att halos kan vara en indikation på att regn är på väg.
Okej, och som meteorolog då? Tänker du så här, men det stämmer.
Ja, det är ett ganska vanligt sätt att se att nu kommer det nog en varmfront. Man ser de här Cirrostratusen och sen så gradvis så blir de tjockare och så förvandlas de till altostratus. Och så blir de här lägre blandningarna av iskristaller och vatten och sen så till slut vattenmolnen de lägsta.
Ett sidospår här, bara för det. För du älskar ju moln, eller just det här molnet, molnslöjor. Är du så pass yrkesskadad så att du kan titta upp mot himlen, se ett moln och tänka Cirrostratus, det kan bli regn?
Ja, det är så jag brukar tänka när jag ser Cirrostratus. Jag bara, åh Cirrostratus, jag undrar om det kommer tjockare moln under och så får vi väl se om det blir mulet om några timmar. Då kanske regn är på väg. Eller snöfall beroende på tid på året.
Ja, och det leder mig in på nästa fråga då. För man kan ju märka lite grann så här i temperaturer, om det är molnigt, kan solen lysa igenom eller inte lysa igenom så blir det ju mindre eller mer varmt, mer eller mindre varmt. Hur är det med de här molnslöjorna? För jag tycker på ordet så är det ändå så här, det är en slöja, det är inte så tjockt utan, ja men en slöja, det är skirt och det kan fortfarande vara jättevarmt. Samtidigt som det är ett kallt moln, känns det ju som.
Ja, precis. Men vi befinner oss ju inte i snöstormen, Cirrostratus, utan vi är ju här nere. Så det är ju ett kallt moln. Man kan säga att moln generellt fungerar som täcket om natten. Och det vore ju kallare utan att ha ett täcke på natten, eller hur? Så moln jämnar ut den här temperaturvariationen som vi har under dygnet. Den kyler ner på dagen när den skymmer solen och så värmer den upp om natten för att den hindrar jorden från att tappa värme ut i rymden. Så den håller liksom värmen kvar. Och molnslöjor, de är ju högt upp. Nästan alltid är de tunna som du beskriver dem. Och därför stoppar de ju också solens strålar och hindrar jordvärmen från att fly ut i rymden om natten, men inte i lika stor utsträckning som de här låga tjocka molnen. Så du kan liksom tänka dig ett duntäcke över dig versus att ha typ en sjal som hänger en meter över dig. Och då är det ju, ja, det är kallare att sova med en sjal som hänger i luften ovanför en. Men det är fortfarande lite skillnad från att den inte hade varit där.
Du som älskade av de här Cirrostratusmolnen, tänker du så här, men varför har hon inte ställt den här frågan? För det här är viktigt. Har jag missat någonting? Finns det någonting du vill lägga till?
Nej, jag kommer inte på något mer. Jag tror att det här var det jag hade att säga om Cirrostratus.
Så nästa gång våra lyssnare går ut, tittar upp mot himlen och de ska tänka så här, där har vi ett Cirrostratusmoln som jag precis lyssnade på ett poddavsnitt om. Vad är det de ser? Vad är det de ska hålla utkik efter?
De här tunna molnslöjorna som du beskrev, och sen så kan de ha ganska många olika former och det är en fin sak med Cirrostratus. Så att ibland så kommer de i form av skidspetsmoln kallar dem. Och det brukar vara ett typiskt tecken på en varm front. Det ser verkligen ut som skidspetsar som kommer. Då vet man att det kan vara en front i antågande.
Och också att man kan se en halo.
Ja precis, och det är så man skiljer dem ifrån de lägre altostratus.
Tack för att du kom hit och pratade om molnslöjor Max.
Det gjorde jag så gärna.
När en halo uppstår runt solen kommer din blick troligtvis dras till den. Men om du fokuserar om så kommer du kunna se en molntyp som faktiskt ger upphov till halos, nämligen Cirrostratus eller slöjmoln som de också kallas. I det här avsnittet berättar SMHI-meteorologen Max Schildt mer om molntypen och han bjuder också med oss på en promenad i molnet och lite fun facts. Välkommen till SMHI-podden och serien FenomenFredag. Jag som programleder heter Priya Eklund. Välkommen hit Max.
Tack så mycket Priya.
Du jobbar ju som meteorolog på SMHI. Vad var det som fick dig att vilja bli meteorolog?
Kärleken till den här typen av naturfenomen som jag får tillfälle att förklara i det här avsnittet.
Ja, och det är ju faktiskt ett ganska häftigt fenomen som vi ska prata om som har med moln att göra. Vi pratar ju om moln i ett annat avsnitt, men kan du bara snabbt sammanfatta vad ett moln är?
Ja, alltså lufthavet är ju ständigt i rörelse och med de här rörelserna så rör sig också luftens fukt mellan olika faser. Från vattenånga till kondenserade droppar och sen så fryser det till iskristaller. Ibland hör jag att folk påstår att moln består av vattenånga, men egentligen så är ju vattenånga osynligt. Och moln är ju ytterst synliga, eller hur?
Ja, det tycker jag väl. Men alltså så här, vi bor ju i Sverige. Här är ju moln frekvent förekommande.
Ja, men precis. Och molnen består alltså av pyttesmå vattendroppar. De är ungefär en miljon gånger mindre än regndroppar, så de är jättesmå. Men de kan också bestå av iskristaller eller en blandning av båda.
Och molntypen du ska prata om idag låter ju nästan lite magiskt. Inte om man säger det på latin, för nu ska jag säga det. Cirrostratus låter ju kanske inte lika magiskt som molnslöjor. Vad är det och varför är de så speciella?
Ja, ni som har lyssnat på det här andra molnavsnittet, ni vet ju att det finns tio huvudmoln slag. Och Cirrostratus är ett av de här huvudmolnslagen. Det är ett högt molnslag som befinner sig på 5-13 kilometer upp i atmosfären. Så Pia, tror du att Cirrostratusmolnen består av vattendroppar, iskristaller eller en blandning av både och?
Oj. Jag är ju då inte meteorolog, jag är kommunikatör. Jag säger både och.
Ja, men det skulle man kunna tro. De medelhöga molnen brukar bestå av en blandning av både och. Men de höga molnen är oftast iskristaller. Just de här iskristallerna gör att de här molnen, Cirrostratus, skapar förutsättningar för ljusfenomen som halos. De här stora vackra regnbågsringarna som bildas runt solen ibland. Det gör också att man ganska lätt kan skilja Cirrostratus från den här medelhöga klassen Altostratus som består av en blandning av iskristaller och vattendroppar och därför inte ger upphov till ljusfenomen som halos. Och en annan sak med höga moln som Sirustratus som jag älskar, det är hur långsamt de rör sig över himlen. Det är liksom som att de hade all tid i världen. Men de bedrar. För att på den här höjden så kan det blåsa så starkt som 200 kilometer i timmen så de är lika snabba som snabbtåg där uppe. Och sen så ser de ut att liksom, ja men de går bara så långsamt över himlen för att de är så himla långt borta och vi ser en så stor del av himlen på den höjden.
Ja och det är ju det här som blir så konstigt i huvudet när du säger 200 kilometer i timmen. Det är ju som ett snabbtåg. Och det vet man ju om man står på en perrong och det bara blåser förbi och då kör de inte ens i 200.
Nej, precis.
Men så tittar man upp och så ser man hur de bara glider iväg.
De bara glider förbi.
Ja och de går så snabbt men det är för att de är så högt upp.
Ja precis.
Om vi leker med tanken att vi kan ta oss upp till ett Cirrostratus-moln. Ja. Du hör hur jag hela tiden också Cirrostratus-moln.
Men det blir så lätt tänker jag med latinet.
Ja, absolut. Vi åker upp till ett sånt och sen så får vi möjligheten att promenera runt i det. Hur skulle det vara?
Ja, som sagt så består de ju av iskristaller och så rör de sig med de här starka vindarna så det skulle väl vara lite som att promenera runt i en snöstorm.
Jag kan säga i 200 kilometer i timmen.
I 200 kilometer i timmen, ja.
Kan man se de här molnen när som helst på året eller är det främst på våren eller hösten eller finns de jämt? Inte jämt men.
Ja, man kan se dem när som helst på året och det vanligaste läget som man kan se dem är i anslutning till varmfronter. Så de här molnen bildas när varm luft pressas upp över kall luft och så kondenserar de här små molndropparna och så fryser de. Och därför kan de här Cirrostratusmolnen också vara ett tecken på att regn är på väg. Så jag har faktiskt lite fun fact enligt bondepraktikan och vad bondepraktikan säger om de här molnen.
Ja, och då måste du förklara vad det är för någonting innan vi.
Ja, just det, bondepraktikan. Det är en kalender som varslar om olika väderhändelser och den är i allra högsta grad anekdotisk. Men ibland har den sina poänger och enligt bondepraktikan så varslar halos om regn. Och eftersom att halos som vi vet uppstår i Cirrostratus som ofta kommer i framkanten på varmfronter. Så har ju faktiskt bondepraktikan i praktiken rätt om att halos kan vara en indikation på att regn är på väg.
Okej, och som meteorolog då? Tänker du så här, men det stämmer.
Ja, det är ett ganska vanligt sätt att se att nu kommer det nog en varmfront. Man ser de här Cirrostratusen och sen så gradvis så blir de tjockare och så förvandlas de till altostratus. Och så blir de här lägre blandningarna av iskristaller och vatten och sen så till slut vattenmolnen de lägsta.
Ett sidospår här, bara för det. För du älskar ju moln, eller just det här molnet, molnslöjor. Är du så pass yrkesskadad så att du kan titta upp mot himlen, se ett moln och tänka Cirrostratus, det kan bli regn?
Ja, det är så jag brukar tänka när jag ser Cirrostratus. Jag bara, åh Cirrostratus, jag undrar om det kommer tjockare moln under och så får vi väl se om det blir mulet om några timmar. Då kanske regn är på väg. Eller snöfall beroende på tid på året.
Ja, och det leder mig in på nästa fråga då. För man kan ju märka lite grann så här i temperaturer, om det är molnigt, kan solen lysa igenom eller inte lysa igenom så blir det ju mindre eller mer varmt, mer eller mindre varmt. Hur är det med de här molnslöjorna? För jag tycker på ordet så är det ändå så här, det är en slöja, det är inte så tjockt utan, ja men en slöja, det är skirt och det kan fortfarande vara jättevarmt. Samtidigt som det är ett kallt moln, känns det ju som.
Ja, precis. Men vi befinner oss ju inte i snöstormen, Cirrostratus, utan vi är ju här nere. Så det är ju ett kallt moln. Man kan säga att moln generellt fungerar som täcket om natten. Och det vore ju kallare utan att ha ett täcke på natten, eller hur? Så moln jämnar ut den här temperaturvariationen som vi har under dygnet. Den kyler ner på dagen när den skymmer solen och så värmer den upp om natten för att den hindrar jorden från att tappa värme ut i rymden. Så den håller liksom värmen kvar. Och molnslöjor, de är ju högt upp. Nästan alltid är de tunna som du beskriver dem. Och därför stoppar de ju också solens strålar och hindrar jordvärmen från att fly ut i rymden om natten, men inte i lika stor utsträckning som de här låga tjocka molnen. Så du kan liksom tänka dig ett duntäcke över dig versus att ha typ en sjal som hänger en meter över dig. Och då är det ju, ja, det är kallare att sova med en sjal som hänger i luften ovanför en. Men det är fortfarande lite skillnad från att den inte hade varit där.
Du som älskade av de här Cirrostratusmolnen, tänker du så här, men varför har hon inte ställt den här frågan? För det här är viktigt. Har jag missat någonting? Finns det någonting du vill lägga till?
Nej, jag kommer inte på något mer. Jag tror att det här var det jag hade att säga om Cirrostratus.
Så nästa gång våra lyssnare går ut, tittar upp mot himlen och de ska tänka så här, där har vi ett Cirrostratusmoln som jag precis lyssnade på ett poddavsnitt om. Vad är det de ser? Vad är det de ska hålla utkik efter?
De här tunna molnslöjorna som du beskrev, och sen så kan de ha ganska många olika former och det är en fin sak med Cirrostratus. Så att ibland så kommer de i form av skidspetsmoln kallar dem. Och det brukar vara ett typiskt tecken på en varm front. Det ser verkligen ut som skidspetsar som kommer. Då vet man att det kan vara en front i antågande.
Och också att man kan se en halo.
Ja precis, och det är så man skiljer dem ifrån de lägre altostratus.
Tack för att du kom hit och pratade om molnslöjor Max.
Det gjorde jag så gärna.
Solen strålar och himlen är oskyldigt blå. Eller är den verkligen blå? Det är inte helt självklart. Max Schildt, meteorolog på SMHI, berättar i det här avsnittet om varför vi upplever himlen som blå och att det faktiskt handlar om både fysik och biologi. Välkommen till SMHI-podden och serien Fenomenfredag. Jag som programleder heter Priya Eklund. Välkommen hit, Max.
Tack så mycket, Priya.
Du jobbar ju som meteorolog på SMHI.
Ja, det gör jag.
Hur blir man en meteorolog?
Man går en ganska lång och tung utbildning med matte och fysik. Och det kan man göra på Stockholms universitet eller på Uppsala universitet i nuläget. Så jag har en master i atmosfärsfysik, oceanografi och klimatvetenskap.
Vilket är helt fascinerande. Och där tänker jag att många ser meteorologer på tv. Kanske tänker att det krävs allt det där för att peka på en karta och säga nu kommer det sol.
Ja, man behöver ha koll på den här dynamiken i atmosfären mellan högtrycken och lågtrycken, spelet där emellan och alla de här krafterna som inverkar på det som är vädret som påverkar oss alla. Så det är fysiker som står där i rutan och pekar på kartan.
Behövs det fler meteorologer i Sverige?
Ja, det gör det. Det är just nu meteorologbrist så det är väldigt svårt att hitta och rekrytera nya meteorologer till yrket, det är få som utbildar sig.
Nu kommer jag ställa en ganska icke-vetenskaplig fråga.
Spännande.
Ja, precis. Varför är himlen blå?
Ja, och det här är ju en väldigt enkel fråga men det har ett ganska komplicerat svar. Och jag ska försöka förklara här.
Vi tar det i etapper.
Ja, precis. Jag ska ta det steg för steg. Vid något tillfälle tror jag att vi faktiskt kommer fråga oss varför himlen inte är violett. Men vi kommer till det. Och svaret till varför vi upplever himlen som ljusblå, det har både att göra med solens väg genom atmosfären och hur våra ögon reagerar på det ljuset.
Så fysik och biologi?
Ja, kombinerat. Till att börja med så innehåller solstrålningen många olika typer av strålning. En liten del ultraviolett och mycket av det reflekteras bort av ozonlagret. Sen så är det cirka 50-50 av synligt ljus och infraröd strålning. Och när den här solstrålningen färdas genom atmosfärens partiklar och gaser då sprids det, det sprätter iväg åt alla håll och kanter. Och hur mycket det sprids det beror på vilken våglängd det har. All strålning är ju vågor, allt ljus är vågor med olika längd mellan toppar och dalar. Och våglängderna i synligt ljus de är riktigt små. Du behöver stycka upp en centimeter i hundratusen bitar för att komma ner på den här storleksordningen. Så det är litet. Och luftens gaser är ännu mindre än det här. Vilket gör att det synliga spektrat av ljus sprids via någonting som heter relayspridning. Och det innebär också att ljus med kortast våglängd sprids mest. Så vilket ljus har då kortast våglängd, Pia?
Och då är det ju så här att jag är ju nyansfärgblind, ser ju inte riktigt skillnad på alla färger. Men så tänker jag, himlen är ju oskyldigt blå. Då är det blå.
Blått som är den kortaste?
Jag tror det eftersom vi ser blått. Men sen så sa ju du någonting om ögat och biologi. Var det så?
Ja men precis.
Jag misstänker att jag har fel.
Ja, såklart. Och himlen är egentligen blåviolett. För det är violett ljus som sprids allra mest. Det har den kortaste våglängden i det synliga ljuset, runt 400 nanometer. Och så har rött ljus längst våglängd, typ 600-700 nanometer.
Men varför är inte himlen violett då om det är det som slår igenom?
Ja men precis, varför är den inte violett? Och det här har ju då att göra med våra ögon. Så himlen är blåviolett som jag sa. Men våra ögon upplever det här som ljusblått. Så först och främst innehåller ju solljuset mer blått ljus än violett ljus. Så det är mer blått ljus som kommer ner till oss. Men det här är bara delvis svaret, för att det beror ju också på ögonen då och hur tapparna i våra ögon reagerar på ljuset som når dem. Det finns tre sorters tappar och de är olika känsliga för olika typer av ljus. Så en är mest känslig för rött ljus, en för grönt ljus och en för blått ljus. Men den blåa tappen, den är inte bara känslig för blått ljus utan även för grönt ljus. Så om det bara var blått ljus som spreds, då skulle vi liksom uppleva himlen som lite grönskiftande. Men det gör vi inte, eller hur?
Nej, eller ja, nej, jag hade ju, jag ser ju inte det.
Nej just det, du är färgblind.
Nyansfärgblind.
Just det. Men eftersom att våra röda tappar reagerar lite mer på violett än våra gröna tappar, så upplever våra ögon violett ljus som lite rödaktigt. Så när våra ögon reagerar på hela den här våglängdssoppan, då tar det blåa ljusets gröna ut det violetta ljusets röda och vi ser en ljust blå himmel.
Alltså det här är så fascinerande för man tänker verkligen så, åh himlen är blå. Och så tänker man att himlen är blå. Men det är så mycket som spelar in.
Det är det verkligen.
Det är helt galet.
Ja, jag håller helt med.
Men himlen är ju inte alltid blå.
Nej.
Den kan ju också vara rosa.
Ja precis och det sker ju bara när solen står lågt i gryning eller skymning. Så då behöver ljuset färdas längre genom atmosfären när solen står än när solen står rakt ovanför oss på himlen. Vilket innebär att de här korta våglängderna som vi har pratat om en del, de sprids bort liksom i början av den färden och det ljus som återstår när ljuset når våra ögon, det är de här längre våglängderna som rött ljus. Och därför blir himlen mer rosaskimrande.
Det finns ju en hel del svenska låtar. Man sjunger de blåa himlar och det kopplar man ju till sommaren. Är det så att blåa himlar är årstidsbundna?
Alltså ja, man skulle väl kunna säga det. För på sommaren då står ju solen högre än på vintern. Så vi har en större andel av den här Rayleigh-spridningen som jag pratade om. Så att det blåa ljuset sprids liksom ännu mer på sommaren än på vintern när solen står lägre. Men sen så beror ju också himlen på molnigheten. Så om vi ser himlen överhuvudtaget, det beror på vilket väder vi har. Och det kan variera en hel del mellan årstiderna.
Nu ska jag ta med dig på en resa ut i galaxen.
Jaså?
Jajamän, vi ska till Mars. Och sen står vi och tittar upp mot himlen, för Mars har ju också en himmel. Och hur ser himlen ut där?
Ja, precis.
Är den blå?
Nej, det är den inte. Alla planeter har ju inte samma atmosfär som jorden. Och därför ser deras himlar också annorlunda ut. Så exempelvis Mars då, där är atmosfären väldigt tunn. Och om det inte hade funnits en hel del damm i Mars atmosfär, då hade himlen varit svagt, svagt blå. Men det här dammet absorberar de korta våglängderna och sprider ut resten. Så det ger himlen liksom en svagt brunaktig färg.
Inte lika trevligt kanske som den här blå violetta.
Nej, precis. Jag tycker ju att den blåa är mycket mer hemkär, men jag är ju också inte en marsian.
Men om vi hoppar över till månen då?
Ja, precis. Månen, den har ju knappt någon atmosfär överhuvudtaget. Ingen att tala om liksom. Så där kan inte ljuset spridas och himlen upplevs helt enkelt som svart.
Varför tror du att vi fascineras så av de här blåa himlarna? Titta, vilken blå himmel. Det är inte ett moln.
Jag vet inte. Jag tycker det är ganska tråkigt med blå himlar. Alltså, för jag vill gärna ha de här molnen att titta på och vila ögonen på. Jag blir lite så här, jag blir lite matt av en hel blå himmel, även om jag absolut kan uppskatta färgen.
Max, tack för att du kom hit och poddar med mig idag.
Ja, det var jättekul.
Solen strålar och himlen är oskyldigt blå. Eller är den verkligen blå? Det är inte helt självklart. Max Schildt, meteorolog på SMHI, berättar i det här avsnittet om varför vi upplever himlen som blå och att det faktiskt handlar om både fysik och biologi. Välkommen till SMHI-podden och serien Fenomenfredag. Jag som programleder heter Priya Eklund. Välkommen hit, Max.
Tack så mycket, Priya.
Du jobbar ju som meteorolog på SMHI.
Ja, det gör jag.
Hur blir man en meteorolog?
Man går en ganska lång och tung utbildning med matte och fysik. Och det kan man göra på Stockholms universitet eller på Uppsala universitet i nuläget. Så jag har en master i atmosfärsfysik, oceanografi och klimatvetenskap.
Vilket är helt fascinerande. Och där tänker jag att många ser meteorologer på tv. Kanske tänker att det krävs allt det där för att peka på en karta och säga nu kommer det sol.
Ja, man behöver ha koll på den här dynamiken i atmosfären mellan högtrycken och lågtrycken, spelet där emellan och alla de här krafterna som inverkar på det som är vädret som påverkar oss alla. Så det är fysiker som står där i rutan och pekar på kartan.
Behövs det fler meteorologer i Sverige?
Ja, det gör det. Det är just nu meteorologbrist så det är väldigt svårt att hitta och rekrytera nya meteorologer till yrket, det är få som utbildar sig.
Nu kommer jag ställa en ganska icke-vetenskaplig fråga.
Spännande.
Ja, precis. Varför är himlen blå?
Ja, och det här är ju en väldigt enkel fråga men det har ett ganska komplicerat svar. Och jag ska försöka förklara här.
Vi tar det i etapper.
Ja, precis. Jag ska ta det steg för steg. Vid något tillfälle tror jag att vi faktiskt kommer fråga oss varför himlen inte är violett. Men vi kommer till det. Och svaret till varför vi upplever himlen som ljusblå, det har både att göra med solens väg genom atmosfären och hur våra ögon reagerar på det ljuset.
Så fysik och biologi?
Ja, kombinerat. Till att börja med så innehåller solstrålningen många olika typer av strålning. En liten del ultraviolett och mycket av det reflekteras bort av ozonlagret. Sen så är det cirka 50-50 av synligt ljus och infraröd strålning. Och när den här solstrålningen färdas genom atmosfärens partiklar och gaser då sprids det, det sprätter iväg åt alla håll och kanter. Och hur mycket det sprids det beror på vilken våglängd det har. All strålning är ju vågor, allt ljus är vågor med olika längd mellan toppar och dalar. Och våglängderna i synligt ljus de är riktigt små. Du behöver stycka upp en centimeter i hundratusen bitar för att komma ner på den här storleksordningen. Så det är litet. Och luftens gaser är ännu mindre än det här. Vilket gör att det synliga spektrat av ljus sprids via någonting som heter relayspridning. Och det innebär också att ljus med kortast våglängd sprids mest. Så vilket ljus har då kortast våglängd, Pia?
Och då är det ju så här att jag är ju nyansfärgblind, ser ju inte riktigt skillnad på alla färger. Men så tänker jag, himlen är ju oskyldigt blå. Då är det blå.
Blått som är den kortaste?
Jag tror det eftersom vi ser blått. Men sen så sa ju du någonting om ögat och biologi. Var det så?
Ja men precis.
Jag misstänker att jag har fel.
Ja, såklart. Och himlen är egentligen blåviolett. För det är violett ljus som sprids allra mest. Det har den kortaste våglängden i det synliga ljuset, runt 400 nanometer. Och så har rött ljus längst våglängd, typ 600-700 nanometer.
Men varför är inte himlen violett då om det är det som slår igenom?
Ja men precis, varför är den inte violett? Och det här har ju då att göra med våra ögon. Så himlen är blåviolett som jag sa. Men våra ögon upplever det här som ljusblått. Så först och främst innehåller ju solljuset mer blått ljus än violett ljus. Så det är mer blått ljus som kommer ner till oss. Men det här är bara delvis svaret, för att det beror ju också på ögonen då och hur tapparna i våra ögon reagerar på ljuset som når dem. Det finns tre sorters tappar och de är olika känsliga för olika typer av ljus. Så en är mest känslig för rött ljus, en för grönt ljus och en för blått ljus. Men den blåa tappen, den är inte bara känslig för blått ljus utan även för grönt ljus. Så om det bara var blått ljus som spreds, då skulle vi liksom uppleva himlen som lite grönskiftande. Men det gör vi inte, eller hur?
Nej, eller ja, nej, jag hade ju, jag ser ju inte det.
Nej just det, du är färgblind.
Nyansfärgblind.
Just det. Men eftersom att våra röda tappar reagerar lite mer på violett än våra gröna tappar, så upplever våra ögon violett ljus som lite rödaktigt. Så när våra ögon reagerar på hela den här våglängdssoppan, då tar det blåa ljusets gröna ut det violetta ljusets röda och vi ser en ljust blå himmel.
Alltså det här är så fascinerande för man tänker verkligen så, åh himlen är blå. Och så tänker man att himlen är blå. Men det är så mycket som spelar in.
Det är det verkligen.
Det är helt galet.
Ja, jag håller helt med.
Men himlen är ju inte alltid blå.
Nej.
Den kan ju också vara rosa.
Ja precis och det sker ju bara när solen står lågt i gryning eller skymning. Så då behöver ljuset färdas längre genom atmosfären när solen står än när solen står rakt ovanför oss på himlen. Vilket innebär att de här korta våglängderna som vi har pratat om en del, de sprids bort liksom i början av den färden och det ljus som återstår när ljuset når våra ögon, det är de här längre våglängderna som rött ljus. Och därför blir himlen mer rosaskimrande.
Det finns ju en hel del svenska låtar. Man sjunger de blåa himlar och det kopplar man ju till sommaren. Är det så att blåa himlar är årstidsbundna?
Alltså ja, man skulle väl kunna säga det. För på sommaren då står ju solen högre än på vintern. Så vi har en större andel av den här Rayleigh-spridningen som jag pratade om. Så att det blåa ljuset sprids liksom ännu mer på sommaren än på vintern när solen står lägre. Men sen så beror ju också himlen på molnigheten. Så om vi ser himlen överhuvudtaget, det beror på vilket väder vi har. Och det kan variera en hel del mellan årstiderna.
Nu ska jag ta med dig på en resa ut i galaxen.
Jaså?
Jajamän, vi ska till Mars. Och sen står vi och tittar upp mot himlen, för Mars har ju också en himmel. Och hur ser himlen ut där?
Ja, precis.
Är den blå?
Nej, det är den inte. Alla planeter har ju inte samma atmosfär som jorden. Och därför ser deras himlar också annorlunda ut. Så exempelvis Mars då, där är atmosfären väldigt tunn. Och om det inte hade funnits en hel del damm i Mars atmosfär, då hade himlen varit svagt, svagt blå. Men det här dammet absorberar de korta våglängderna och sprider ut resten. Så det ger himlen liksom en svagt brunaktig färg.
Inte lika trevligt kanske som den här blå violetta.
Nej, precis. Jag tycker ju att den blåa är mycket mer hemkär, men jag är ju också inte en marsian.
Men om vi hoppar över till månen då?
Ja, precis. Månen, den har ju knappt någon atmosfär överhuvudtaget. Ingen att tala om liksom. Så där kan inte ljuset spridas och himlen upplevs helt enkelt som svart.
Varför tror du att vi fascineras så av de här blåa himlarna? Titta, vilken blå himmel. Det är inte ett moln.
Jag vet inte. Jag tycker det är ganska tråkigt med blå himlar. Alltså, för jag vill gärna ha de här molnen att titta på och vila ögonen på. Jag blir lite så här, jag blir lite matt av en hel blå himmel, även om jag absolut kan uppskatta färgen.
Max, tack för att du kom hit och poddar med mig idag.
Ja, det var jättekul.
Har du sett stråk av olika färger i vattnet så är det troligtvis en algblomning du ser. Vad alger är, hur de ser ut och lite kring mareld, det pratar oceanografen Simon Pliscovaz om i det här avsnittet. Välkommen till SMHI-podden och serien Fenomenfredag. Jag som programleder heter Priya Eklund.
Välkommen hit Simon.
Tack.
Du jobbar ju som oceanograf på SMHI, vad gör man då?
En oceanograf på SMHI kollar till havet. Så generellt kan man säga att oceanografi handlar om havets biologi, geologi, kemi eller fysik. Om man fysiskt oceanograf så har man hand om fysiken och det är väl det hållet jag lutar åt. Men man kan ha koll på lite av det mesta.
Vad gör du en vanlig dag på jobbet?
En vanlig dag på jobbet så kommer jag hit, sätter mig ner vid min dator och sen sitter jag där hela dagen och antingen kollar på data, skapar data eller skriver kanske någonting som ska ut på sociala medier eller någonting som ska spelas in i en liten kort informativ YouTube-film. Men det här är en otypisk dag.
Ja, men jag tänker att man kan prata jättemycket om en dag på jobbet med dig. Jag får en känsla av det, men det är inte det vi ska prata om idag. Idag ska vi prata om alger och specifikt algblomning. Men för att kunna prata om algblomning så behöver vi veta vad alger är. Så ett enkelt svar på den frågan, vad är alger?
Alger kan man sammanfatta som fotosyntetiserande protister.
Det är vad jag sitter här och tänker, men det säger mig absolut ingenting.
En protist, det finns såhär, biologer tycker om att dela in saker i grupper. Och det finns riken för liv. Så är det, det finns djur, det finns växter, det finns svampar, det finns bakterier, det finns arkéer och så finns det protister. Och protister är det som inte är de andra i stort sett. Så det är inga växter, men det är antingen encelliga eller stora kelpgrejer. Som fotosyntetiserar för att få sin näring och finns i havet oftast.
Och hur många olika typer av alger finns det?
Det finns jättemånga. Du har ju de här encelliga som man bara ser i mikroskop. Och sen har du de här som gör kelpskogar som finns längs norska kusten. Så det är ganska brett spann av alger som finns.
Vilken är den vanligaste typen av alger, framförallt om vi pratar i Sverige?
I Sverige? Jag vill säga, jag har inte stenkoll på det här, men det brukar vara de encelliga för de finns överallt i allt vatten.
Är de farliga?
Vanligtvis är inte alger så farliga. Det finns alger som är giftiga. Det finns saker som äter alger. Alger vill inte bara bli ätna så då kan de vara giftiga eller så har de något i sig som gör att de är giftiga.
Så om jag badar i ett hav och upptäcker rackarns, här var det en massa alger. Då behöver jag inte bli rädd?
Nej. För att du ska bli påverkad av giftiga alger så måste du få i dig dem oftast. Eller äta saker som har ätit dem.
Vad skulle det kunna vara?
Musslor, fiskar, sådana grejer.
Då behöver jag vara rädd om jag köper musslor i affären.
Nej, de har koll på sina grejer. Musslor som säljs har koll på sina grejer så då behöver man inte vara rädd. Sen finns det ganska mycket riktlinjer som länsstyrelser och giftcentraler har på vad man ska göra om man stöter på algblomning.
Nu säger du algblomning. Vad är algblomning? Om jag ser alger, hur vet jag om det är algblomning eller bara alger?
En algblomning brukar man säga är en ansamling av väldigt mycket alger.
Kan man prata om yta?
Ja, oftast. De finns i hela vattenkolumnen. Men det handlar oftast om ytan för det är där vi ser dem och det är där vi upplever dem och det är där det finns ljus. De behöver ljus. De fotosyntetiserar. Jag säger det igen så man hör vad jag säger. Fotosyntetiserar. Alltså ljus, koldioxid, vatten blir energi och syre. Då behöver man ljus. Så de finns vid ytan. Det vi kallar för algblomning är alla de här encelliga små algerna eller fytoplankton som de heter. Som får förhållanden som gör att de kan växa väldigt fort, växa väldigt mycket och finnas väldigt många på samma plats. Det blir en algblomning. Sen finns det också saker som inte är alger som algblommar. Fast det ser likadant ut och beter sig likadant. Så det finns en typ av algblomning. Till exempel i Västerhavet finns det en alg som inte finns i Östersjön. Och den algblomning vi tänker på i Östersjön mest, den här stora, den är lite gröngult och slemmigt. Det är egentligen en bakterie som kallas för cyanobakterier. Som också fotosyntetiserar. Men de är inte alger, de är bakterier.
Okej. Men vi går tillbaka till algerna nu tänker jag. Så att det inte blir helt förvirrat för mig främst, men också för de som lyssnar. Du sa att det krävs vissa förutsättningar för algblomning. Vad är det för förutsättningar?
Alger behöver ljus, de behöver näring och de behöver solljus. Nej, det sa jag. De behöver solljus och näring. Och när det finns tillräckligt mycket så kan de föröka sig. De delar sig så de blir väldigt många väldigt snabbt och kan ligga kvar där och vara. Där de har mat och ljus.
Och spontant tänker jag då att det kan ju inte ske när som helst under året.
Nej, algblomningar på vintern är inte jättevanliga. För där finns det inte riktigt mycket ljus. Och mitt under sommaren. Nej, vi ska inte gå dit än. Vi tar det sen. De behövs näring, framförallt kväve. Det tycker alger om. Under vintern så blåser det ganska mycket. Så då blandas vatten om. Så att du får mer kväve eller näring underifrån som kommer upp till ytan. Och sen så börjar det komma ljus. Och då går algerna in i matläge. De får ljus, de kan börja använda näringen för att reproducera sig. Och sen kan du få en våralgblomning som den kallas. Och i Västerhavet är det typ någon gång mellan februari, mars, april där kanske. Det är inte jättetydligt alltid för att det finns en sak till som gör att man ser algblomningen väldigt mycket väl. Och det är att det finns en väldigt stark ytskiktning i havet. Som också hjälper till. Så algerna börjar blomma i Västerhavet kanske. Vi säger mars ungefär. Och sen så går vi in i Östersjön och där börjar de lite senare. I maj, juni kanske. Så det är olika alger som blommar vid olika tidpunkter.
Och här räknas även de här blågröna bakterierna, cyanobakterierna in. För de är det vi tänker på som algblomning i Östersjön. Det är de som står för den.
När du säger våralgblomning, någonstans, och det kanske bara är jag, får jag en ganska vacker bild i huvudet av att det bara blommar på havet. Och det är ju säkert inte så det ser ut. Kan du förklara hur det ser ut? Kan man med ord förklara hur en algblomning ser ut?
Det är inte blommor, tyvärr. Det är synd. Det hade varit jättefint. Sen är det som sagt alla de här encelliga fytoplankton, algerna, som samlas på samma plats. Så det blir som, beroende på vilken alg det är, så ser det lite olika ut. Det finns en kalkalg, som har ett latinskt namn, som blommar maj-ish på Västerhavet. Och då blir vattnet turkost. Som om det vore söderöver. Så det blir som stråk av turkost vatten. Det är nästan som att man har hällt i lite mjölk i glaset. Fast turkost då, för att de är så pass ljusa. De är gjorda av kalk. Av skal av kalk. Så då reflekteras ljuset och så blir det turkost. Om du går in i Östersjön sen när det är cyanobakterieblomningar så blir det mer en gulgrön lite slemmig stråk som också går i vattnet. Så de följer vattnet och ligger på. Det är stora hopar av celler som ligger där och är i det.
Så om man ser stråk av olika färger i vattnet, då kan man tänka att här är det nog algblomning?
Om det är rätt tid på året.
Inte på vintern då kanske?
Nej, det är inte så sannolikt.
Vår sommar.
Vår sommar. Om man inte vet exakt vad man kollar efter så kan man nog förväxla det med att det är pollen på vattenytan. Men den är bara på vattenytan.
Är det så? Algerna är?
De är en bit ner också. Så de finns i hela vattenkolumnen.
Om jag går i det här. Du sa att de här cyanobakterierna är lite slemmigt. Det låter ju jätteläskigt. Men det här turkosa då? Om jag går i det, kommer jag känna att jag går i en algblomning? Om jag går ut i ett sånt här vatten.
Turkosa.
Eller någon annan typ av alger?
De vet jag faktiskt inte hur de känns. De vanligaste som är vid stränderna som folk dyker på är ju de här cyanobakterierna. Det är de som får mest reaktioner i alla fall.
Okej, och de är slemmiga?
De kan kännas lite slemmiga, ja.
Vi fortsätter på de här stråken i vattnet. Och nu går vi in på lite magi. Vilket egentligen inte är magi, men det kanske ser lite magiskt ut. För man kan ju se att strandkanten lyser upp. Och det kallas ju för mareld. Hur uppstår det och vad är det för någonting?
Mareld är en algblomning som inte består av alger. Det är en liten encellig organism som kallas för dinoflagellat som äter andra saker för att överleva. Vilket alger inte gör, utan de använder ljus och fotocentrifierar. Och de har en förmåga att lysa upp när de blir störda. Så om man på dagen kan se sådana tegelröda eller rosaaktiga stråk i vattnet så är det antagligen dinoflagellater. Av släktet Noctiluca tror jag att den heter. Vad heter den? Noctiluca. Shit, jag har glömt vad det heter. Det spelar ingen roll. Det är en dinoflagellat i alla fall. Och när den störs så lyser den upp bioluminescens. Vilket är ganska trevligt för ser man de här röda stråken, som de ser ut, de är röda. Så du får tegelröda stråk i vattnet under dagen. Så går du till samma ställe på natten och stör vattnet så lyser det upp. Så kastar du en sten och det är riktigt mycket så kan de här ringarna som blir på vattnet lysa upp så att det ser ut som ljusringar som sprider sig utåt. Eller när de slår mot stranden så blir krusningarna.
De lyser. Eller om du kör båt genom det så hela svallvågen och allt som båten stör lyser upp som en ljusväg.
Är det farligt? Är de här dinoflagellaterna farliga på något sätt?
Det finns farliga eller giftiga dinoflagellater. Men den vanligaste arten som vi har utanför västkusten här är inte ansedd som en av dem.
Hur vanligt är det med de här? Hur vanligt är det med mareld?
Det är jättevanligt. Vi får det varje år i stort sett. Framför allt längs västkusten eller finns i Östersjön också men det är inte lika tydligt. Sen sommar, tidig höst. Det är kanske inte jättemycket, jättetydligt varje år. Men vet man vad man kollar efter och går ner och stoppar handen i vatten och plockar runt så kan man se det i stort sett varje år.
Så om man är vid vattnet eller vid ett vatten där man ser de här röda stråken då skulle man kunna komma tillbaka på kvällen och slänga en sten. Och troligtvis så skulle det lysa upp då för då stör man de här dinoflagellaterna. Och de är kopplade till alger för att de äter alger.
Ja.
Bland annat.
Bland annat mindre alger och lite annat smått som finns i vattnet.
Okej, då tror jag att jag har koll på läget.
Om man dyker till exempel kan man liksom plaska sig så att det ser ut som att man flyger runt i kosmos där nere. Det är så fina, det är som små stjärnor liksom om man är i det.
Ja, det låter faktiskt väldigt häftigt.
Det är kul med alger.
Och jag förstår, jag tycker också efter det här samtalet att alger känns lite spännande och att jag jättegärna skulle vilja läsa mer om det. Det kan man göra på smh.se slash kunskapsbanken. Eller så kanske det räcker med den informationen man har fått idag. Tack Simon för att du ville snacka alger med mig.
Tack, tack.
Har du sett stråk av olika färger i vattnet så är det troligtvis en algblomning du ser. Vad alger är, hur de ser ut och lite kring mareld, det pratar oceanografen Simon Pliscovaz om i det här avsnittet. Välkommen till SMHI-podden och serien Fenomenfredag. Jag som programleder heter Priya Eklund.
Välkommen hit Simon.
Tack.
Du jobbar ju som oceanograf på SMHI, vad gör man då?
En oceanograf på SMHI kollar till havet. Så generellt kan man säga att oceanografi handlar om havets biologi, geologi, kemi eller fysik. Om man fysiskt oceanograf så har man hand om fysiken och det är väl det hållet jag lutar åt. Men man kan ha koll på lite av det mesta.
Vad gör du en vanlig dag på jobbet?
En vanlig dag på jobbet så kommer jag hit, sätter mig ner vid min dator och sen sitter jag där hela dagen och antingen kollar på data, skapar data eller skriver kanske någonting som ska ut på sociala medier eller någonting som ska spelas in i en liten kort informativ YouTube-film. Men det här är en otypisk dag.
Ja, men jag tänker att man kan prata jättemycket om en dag på jobbet med dig. Jag får en känsla av det, men det är inte det vi ska prata om idag. Idag ska vi prata om alger och specifikt algblomning. Men för att kunna prata om algblomning så behöver vi veta vad alger är. Så ett enkelt svar på den frågan, vad är alger?
Alger kan man sammanfatta som fotosyntetiserande protister.
Det är vad jag sitter här och tänker, men det säger mig absolut ingenting.
En protist, det finns såhär, biologer tycker om att dela in saker i grupper. Och det finns riken för liv. Så är det, det finns djur, det finns växter, det finns svampar, det finns bakterier, det finns arkéer och så finns det protister. Och protister är det som inte är de andra i stort sett. Så det är inga växter, men det är antingen encelliga eller stora kelpgrejer. Som fotosyntetiserar för att få sin näring och finns i havet oftast.
Och hur många olika typer av alger finns det?
Det finns jättemånga. Du har ju de här encelliga som man bara ser i mikroskop. Och sen har du de här som gör kelpskogar som finns längs norska kusten. Så det är ganska brett spann av alger som finns.
Vilken är den vanligaste typen av alger, framförallt om vi pratar i Sverige?
I Sverige? Jag vill säga, jag har inte stenkoll på det här, men det brukar vara de encelliga för de finns överallt i allt vatten.
Är de farliga?
Vanligtvis är inte alger så farliga. Det finns alger som är giftiga. Det finns saker som äter alger. Alger vill inte bara bli ätna så då kan de vara giftiga eller så har de något i sig som gör att de är giftiga.
Så om jag badar i ett hav och upptäcker rackarns, här var det en massa alger. Då behöver jag inte bli rädd?
Nej. För att du ska bli påverkad av giftiga alger så måste du få i dig dem oftast. Eller äta saker som har ätit dem.
Vad skulle det kunna vara?
Musslor, fiskar, sådana grejer.
Då behöver jag vara rädd om jag köper musslor i affären.
Nej, de har koll på sina grejer. Musslor som säljs har koll på sina grejer så då behöver man inte vara rädd. Sen finns det ganska mycket riktlinjer som länsstyrelser och giftcentraler har på vad man ska göra om man stöter på algblomning.
Nu säger du algblomning. Vad är algblomning? Om jag ser alger, hur vet jag om det är algblomning eller bara alger?
En algblomning brukar man säga är en ansamling av väldigt mycket alger.
Kan man prata om yta?
Ja, oftast. De finns i hela vattenkolumnen. Men det handlar oftast om ytan för det är där vi ser dem och det är där vi upplever dem och det är där det finns ljus. De behöver ljus. De fotosyntetiserar. Jag säger det igen så man hör vad jag säger. Fotosyntetiserar. Alltså ljus, koldioxid, vatten blir energi och syre. Då behöver man ljus. Så de finns vid ytan. Det vi kallar för algblomning är alla de här encelliga små algerna eller fytoplankton som de heter. Som får förhållanden som gör att de kan växa väldigt fort, växa väldigt mycket och finnas väldigt många på samma plats. Det blir en algblomning. Sen finns det också saker som inte är alger som algblommar. Fast det ser likadant ut och beter sig likadant. Så det finns en typ av algblomning. Till exempel i Västerhavet finns det en alg som inte finns i Östersjön. Och den algblomning vi tänker på i Östersjön mest, den här stora, den är lite gröngult och slemmigt. Det är egentligen en bakterie som kallas för cyanobakterier. Som också fotosyntetiserar. Men de är inte alger, de är bakterier.
Okej. Men vi går tillbaka till algerna nu tänker jag. Så att det inte blir helt förvirrat för mig främst, men också för de som lyssnar. Du sa att det krävs vissa förutsättningar för algblomning. Vad är det för förutsättningar?
Alger behöver ljus, de behöver näring och de behöver solljus. Nej, det sa jag. De behöver solljus och näring. Och när det finns tillräckligt mycket så kan de föröka sig. De delar sig så de blir väldigt många väldigt snabbt och kan ligga kvar där och vara. Där de har mat och ljus.
Och spontant tänker jag då att det kan ju inte ske när som helst under året.
Nej, algblomningar på vintern är inte jättevanliga. För där finns det inte riktigt mycket ljus. Och mitt under sommaren. Nej, vi ska inte gå dit än. Vi tar det sen. De behövs näring, framförallt kväve. Det tycker alger om. Under vintern så blåser det ganska mycket. Så då blandas vatten om. Så att du får mer kväve eller näring underifrån som kommer upp till ytan. Och sen så börjar det komma ljus. Och då går algerna in i matläge. De får ljus, de kan börja använda näringen för att reproducera sig. Och sen kan du få en våralgblomning som den kallas. Och i Västerhavet är det typ någon gång mellan februari, mars, april där kanske. Det är inte jättetydligt alltid för att det finns en sak till som gör att man ser algblomningen väldigt mycket väl. Och det är att det finns en väldigt stark ytskiktning i havet. Som också hjälper till. Så algerna börjar blomma i Västerhavet kanske. Vi säger mars ungefär. Och sen så går vi in i Östersjön och där börjar de lite senare. I maj, juni kanske. Så det är olika alger som blommar vid olika tidpunkter.
Och här räknas även de här blågröna bakterierna, cyanobakterierna in. För de är det vi tänker på som algblomning i Östersjön. Det är de som står för den.
När du säger våralgblomning, någonstans, och det kanske bara är jag, får jag en ganska vacker bild i huvudet av att det bara blommar på havet. Och det är ju säkert inte så det ser ut. Kan du förklara hur det ser ut? Kan man med ord förklara hur en algblomning ser ut?
Det är inte blommor, tyvärr. Det är synd. Det hade varit jättefint. Sen är det som sagt alla de här encelliga fytoplankton, algerna, som samlas på samma plats. Så det blir som, beroende på vilken alg det är, så ser det lite olika ut. Det finns en kalkalg, som har ett latinskt namn, som blommar maj-ish på Västerhavet. Och då blir vattnet turkost. Som om det vore söderöver. Så det blir som stråk av turkost vatten. Det är nästan som att man har hällt i lite mjölk i glaset. Fast turkost då, för att de är så pass ljusa. De är gjorda av kalk. Av skal av kalk. Så då reflekteras ljuset och så blir det turkost. Om du går in i Östersjön sen när det är cyanobakterieblomningar så blir det mer en gulgrön lite slemmig stråk som också går i vattnet. Så de följer vattnet och ligger på. Det är stora hopar av celler som ligger där och är i det.
Så om man ser stråk av olika färger i vattnet, då kan man tänka att här är det nog algblomning?
Om det är rätt tid på året.
Inte på vintern då kanske?
Nej, det är inte så sannolikt.
Vår sommar.
Vår sommar. Om man inte vet exakt vad man kollar efter så kan man nog förväxla det med att det är pollen på vattenytan. Men den är bara på vattenytan.
Är det så? Algerna är?
De är en bit ner också. Så de finns i hela vattenkolumnen.
Om jag går i det här. Du sa att de här cyanobakterierna är lite slemmigt. Det låter ju jätteläskigt. Men det här turkosa då? Om jag går i det, kommer jag känna att jag går i en algblomning? Om jag går ut i ett sånt här vatten.
Turkosa.
Eller någon annan typ av alger?
De vet jag faktiskt inte hur de känns. De vanligaste som är vid stränderna som folk dyker på är ju de här cyanobakterierna. Det är de som får mest reaktioner i alla fall.
Okej, och de är slemmiga?
De kan kännas lite slemmiga, ja.
Vi fortsätter på de här stråken i vattnet. Och nu går vi in på lite magi. Vilket egentligen inte är magi, men det kanske ser lite magiskt ut. För man kan ju se att strandkanten lyser upp. Och det kallas ju för mareld. Hur uppstår det och vad är det för någonting?
Mareld är en algblomning som inte består av alger. Det är en liten encellig organism som kallas för dinoflagellat som äter andra saker för att överleva. Vilket alger inte gör, utan de använder ljus och fotocentrifierar. Och de har en förmåga att lysa upp när de blir störda. Så om man på dagen kan se sådana tegelröda eller rosaaktiga stråk i vattnet så är det antagligen dinoflagellater. Av släktet Noctiluca tror jag att den heter. Vad heter den? Noctiluca. Shit, jag har glömt vad det heter. Det spelar ingen roll. Det är en dinoflagellat i alla fall. Och när den störs så lyser den upp bioluminescens. Vilket är ganska trevligt för ser man de här röda stråken, som de ser ut, de är röda. Så du får tegelröda stråk i vattnet under dagen. Så går du till samma ställe på natten och stör vattnet så lyser det upp. Så kastar du en sten och det är riktigt mycket så kan de här ringarna som blir på vattnet lysa upp så att det ser ut som ljusringar som sprider sig utåt. Eller när de slår mot stranden så blir krusningarna.
De lyser. Eller om du kör båt genom det så hela svallvågen och allt som båten stör lyser upp som en ljusväg.
Är det farligt? Är de här dinoflagellaterna farliga på något sätt?
Det finns farliga eller giftiga dinoflagellater. Men den vanligaste arten som vi har utanför västkusten här är inte ansedd som en av dem.
Hur vanligt är det med de här? Hur vanligt är det med mareld?
Det är jättevanligt. Vi får det varje år i stort sett. Framför allt längs västkusten eller finns i Östersjön också men det är inte lika tydligt. Sen sommar, tidig höst. Det är kanske inte jättemycket, jättetydligt varje år. Men vet man vad man kollar efter och går ner och stoppar handen i vatten och plockar runt så kan man se det i stort sett varje år.
Så om man är vid vattnet eller vid ett vatten där man ser de här röda stråken då skulle man kunna komma tillbaka på kvällen och slänga en sten. Och troligtvis så skulle det lysa upp då för då stör man de här dinoflagellaterna. Och de är kopplade till alger för att de äter alger.
Ja.
Bland annat.
Bland annat mindre alger och lite annat smått som finns i vattnet.
Okej, då tror jag att jag har koll på läget.
Om man dyker till exempel kan man liksom plaska sig så att det ser ut som att man flyger runt i kosmos där nere. Det är så fina, det är som små stjärnor liksom om man är i det.
Ja, det låter faktiskt väldigt häftigt.
Det är kul med alger.
Och jag förstår, jag tycker också efter det här samtalet att alger känns lite spännande och att jag jättegärna skulle vilja läsa mer om det. Det kan man göra på smh.se slash kunskapsbanken. Eller så kanske det räcker med den informationen man har fått idag. Tack Simon för att du ville snacka alger med mig.
Tack, tack.
Under eftermiddagen blir det molnigt till mulet väder och temperaturer på runt 8 grader. Till kvällen klarnar det upp och temperaturen sjunker till mellan 1 och 8 grader. Vad är det meteorologen menar egentligen när de säger så här? Det förklarar Max Schildt och Linnea Rehn Wittskog i det här avsnittet när vi snackar väderspråk. Välkommen till poddserien Fenomenfredag. Jag som programleder heter Priya Eklund.
Hej och välkomna hit, Max och Linnea. Hej. Ni jobbar båda två som meteorologer på SMHI. Idag ska vi prata om någonting som man alltid kan prata om. Det är ju faktiskt vädret. De flesta av oss har nog sett eller hört en meteorolog prata om vädret. Den stora frågan är ju egentligen vad är det ni säger? Vad är det ni menar? För det är ju som ett eget språk. Finns det ett väderspråk och vad skulle det kunna vara för språk i så fall? Vad är det för något?
Ja, det finns ett väderspråk. Vi har en handledning från 80-talet som meteorologer skrev i samarbete med SMHI i samarbete med SR.
Där gick man igenom hur man pratar väder helt enkelt. Det har vi alltid behövt göra. Väderspråket har sina rötter i fornsvenskan. Det finns runstenar med solar på. Vi har alltid behövt förhålla oss till vädret så det är klart att det alltid har funnits språk om väder.
I den här poddserien så pratar vi om olika fenomen. Ni har båda två varit med och pratat om olika fenomen under den här säsongen. De här fenomenen går att koppla till väder. Min plan nu är att jag kommer att gå in på ett visst fenomen. Sen kommer jag att ta upp uttryck som är kopplat till det här fenomenet som ni kanske säger när ni pratar om väder. Jag tänkte att vi rullar rakt in på moln. Om det är klart på himlen så förstår vi att det inte finns så många moln på himlen.
Men vad är halvklart? Det här är ett ord som jag och Max är lite oense om. Det finns väldigt tydligt i väderspråket vad det betyder. Men jag tycker att det är lite ålderdomligt och förlegat. Du kanske kan berätta, Max, vad det betyder egentligen?
Ja, jag tycker att det är ganska självförklarande. Det betyder att ungefär halva himmelen täcks av moln och halva himlen är utan. Det behöver inte vara en rak linje som delar himlen i molnigt och klart, men det är ungefär hälften, hälften.
Jag använder det här, så jag tycker inte att det är så ålderdomligt.
Men du verkar inte göra det, Linnea?
Kanske inte så ofta. Jag kanske istället brukar beskriva, om det är halvklart, då kanske jag säger att det är moln varvat med sol eller molniga stunder varvat med soliga perioder eller något sånt där. Så att istället förklara det lite mer. Just det här halvklart, det låter verkligen som man pratade i P1 på 80-talet.
Men växlande molnighet och varierande molnighet, för nu sa ju du så här, det varvas sol och moln. Vad är då växlande molnighet eller varierande molnighet? Är det samma sak eller är det också skilda saker?
Det är två olika uttryck. De är väldigt lika. Det är de. Växlande molnighet, det kan man främst använda vid en typ av väder som egentligen är att det börjar en solig dag och sen så fram på dagen så blommar det upp små stackmoln. De är blomkålsliknande, ganska platta i botten. Det första molnet ett barn ritar, de molnen blommar upp och på eftermiddagen så blir det kanske någon regnskur som de ger ifrån sig. Och sen så på kvällen när solen sjunker undan så slutar de genereras, då sjunker de ihop och det blir klart igen. Det är växlande molnighet.
Så det är liksom bara den här vädersituationen som man kan använda växlande molnighet i. Medan varierande molnighet,
det finns inte definierat i väderspråket egentligen. Nej, precis.
Men det kanske är då att man har lite mera olika typer av moln, alltså flera olika typer av molnslag. På olika höjd. Ja, precis, på olika höjd. Och olika mängd också. Det är egentligen ganska helgarderande om man använder varierande molnighet kanske.
Men ja, korta svaret är att det är olika saker, även om det låter väldigt likt.
Och hur vet man vilket man ska använda?
Ja, när använder du varierande molnighet, Linnea? Ja, precis.
Istället för halvklart.
Ja, som är väldigt självförklarande.
Nej, men om man säger så här, växlande molnighet, det är egentligen årstidsbundet också då. Det är ju då vår och sommar man använder det. Då man har konvektion som vi har pratat om tidigare, alltså när solen är tillräckligt stark och kan värma marken och luften och de kan skapa de här små bulliga molnen. Och varierande molnighet då använder jag kanske på andra tider av året.
Då får man hålla koll på när du använder det och kolla vad det är för årstid helt enkelt. Vi tar nästa fenomen och det är regn. Och det här är ju någonting som engagerar, tänker jag, regn. För mig så regnar det mycket eller så regnar det lite. Men var går de här olika gränserna för lätt regn, kraftigt regn och allting där emellan?
Ja, jag tycker det är svårt med nederbördsintensitet. När vi pratar det så pratar vi millimeter per timme. Och det är så här, jaha, en millimeter över vad?
Men jag brukar tänka att en liter, utslagen på en kvadratmeter, för det är det som det är utslaget över, det är en millimeter högt.
Då är det lätt regn då?
Ja,
lätt regn är egentligen 0,1, nej förlåt, 0,5 millimeter per timme. Så att omkring en millimeter per timme så är det lätt regn. Och för att det då ska vara kraftigt regn så ska man ha 4 millimeter per timme. Men som Max var inne på här, det är ganska abstrakt och det är kanske svårt att förstå de här nederbördsintensiteterna och millimeter per timme.
Men jag tyckte du sa en ganska rolig sak Max och det är hur man upplever vattenstrålen i duschen.
Kan inte du förklara det? Ja precis, jag tänker att det är vad man har att relatera regn till i sin vardag, sin dusch. Men där är det kraftigt regn, man kommer upp i en millimeter på en kvadratmeter ganska snabbt tänker jag mig. Så det är kraftigt regn till skyfall antagligen som man har i sin dusch. Om man inte då har energisnålt munstycke som mina föräldrar har, då kanske man har mer måttligt regn i duschen.
Om man säger duggregn då, för jag går ju inte ut och tänker så här, åh idag är det lätt regn ute. Utan man kanske säger att det är duggregn. Men det är ju ingenting som ni använder som meteorologer, det uttrycket eller?
Jo men det gör vi och det är ju ändå lite skillnad på lätt regn och duggregn. Duggregn det kanske är mer kopplat till en viss vädertyp när vi har så här grått och mulet och disigt väder och det är väldigt väldigt små vattendroppar. Det känns som att man går ut och någon sprayar med en sån här blomstersprej och det blir nästan bara som en lätt dusch över huvudet som sätter sig på glasögonen. Medans lätt regn då kanske det ändå är lite större vattendroppar och det kan vara liksom lätt regn i samband med bara någon enstaka liten.
Ja precis, kanske en svag front som passerar att det är. Men då när det landar på glasögonen då är det snarare droppar som rinner ner. Inte som det här duggregnet som sätter sig som en liten hinna på glasögonen.
Ja jag sitter där helt fascinerad för jag är så här, ja men då måste vi börja säga att nu regnar det lätt ute. Nu kan jag inte säga duggregn och precis allting.
Ja eller det regnar lite kan man väl säga.
Nu är det kraftig nederbörd 5 mm per, nej jag ska inte stila så. Men hörni en regnskur då? En skur.
Ja det är kort och intensivt regn kan man väl säga. Till skillnad från att det regnar en hel dag. Och det är ju också de här molnen som vi redan har varit inne på. Stackmoln som blommar upp och ger en eftermiddagsskur. Det är typiskt skurbeteende.
De kommer och sen så är det soligt nästa stund.
Och de här lokala regnskurarna som vi alltid får höra om. Då kommer det vara lokala regnskurar.
Ja precis och jag brukar likna det när man poppar popcorn i en kastrull. Då är det väldigt svårt att förutsäga vilket korn som kommer poppa först. Eller hur?
Ja jo men så är det. Jag poppar i och för sig mina i mikron men jag tänker att det är exakt samma.
Svårt att avgöra liksom vilken så precis på samma sätt har vi meteorologer väldigt svårt att avgöra vilken utav skurarna eller vilken del utav området där de kommer poppa först. Och då brukar vi säga lokalt. För att det är osystematiskt inom ett visst område som de här skurarna förekommer. Då är det just det här väderfenomenet. Om vi har en regnfront som rör sig in. Då blir det ju mer utbrett och då kanske hela området berörs i större utsträckning. Medan här är det verkligen bara lokalt. Vilket då om vi brukar tänka som riktlinjer mindre än 25 procent av området.
Okej men på en del håll då? Då är det ett större område?
Ja precis.
Då täcker man in lite mer?
Precis då är det runt 50 procent av området ungefär.
Om det regnar här och var?
Ja precis det är också.
Då är det inte ett sammanhängande regnområde som har rört sig in. Men då är det också att det är regnigt av och till men inte över hela området. Det är här och var men inte överallt.
Men inte överallt. Men inte heller på en del håll?
Nej. Eller jag tror man kan använda här och var och på en del håll ganska synonymt.
Jag skulle nog kunna göra det.
Vi går vidare på nästa fenomen och det är snö. Och precis som när vi pratar om regn då. Vad är skillnaden på de här olika graderna av snöfall?
Ja men snöns intensitet då brukar man kolla på hur många centimeter snö som lägger sig på backen per timme. Så pratar man om lätt snöfall då är det en halv centimeter snö per timme som lägger sig på marken. Och pratar man om kraftigt snöfall då är det fyra centimeter per timme.
Okej och snöfall och snöbyar vad är det för skillnad på det?
Det är som regn och regnskurar. Att det är kort intensivt snöfall versus att det kommer ett sammanhängande snöfallsområde som rör sig in över ett större område.
Och då hoppar vi in på nästa för motsatsen till snö. Nej det är inte motsatsen men någonting som smälter snön är ju solen. Så jag tänkte att vi ska prata om sol och för det är ju det längtar man ju lite efter när man pratar om solen på väderspråk. Vi har mestadels soligt och vi har mestadels klart. Vad är skillnaden mellan soligt och klart?
Det är inte alltid soligt på alla platser i Sverige utan om vintern är i Norrland framförallt så står ju solen faktiskt väldigt lågt. Och då kanske det inte är rätt att säga soligt när solen knappt orkar över horisonten. Så då och om en nattetid så brukar man ju säga klart väder. För om natten är inte solen heller uppe. Medan soligt då, det säger man sommartid, då kan man använda soligt väder.
När solen är tillräckligt långt över horisonten så att man ser solen och det känns soligt. Så egentligen klart och soligt är ju samma sak men soligt kan vi inte använda alla tider på året eller alla tider på dygnet heller.
Just det. Och vad är det för skillnad på att vädret är mulet eller om det finns solglimtar? För det känns ändå som när det är mulet så är det lite mulet men solen kan titta fram. Men när det är solglimtar, ja men då låter det ju som att solen bara tittar fram. Ja.
Alltså enligt den strikta definitionen så är ju mulet åtta åttondelar. Vilket innebär att himlen är helt täckt av moln. Det får inte förekomma någon glugg över huvud taget i det här som skulle vara en solglimt.
Ja, men precis som mulet är egentligen, då är det mulet och är det ingen sol. Men vi kan ju säga mestadels mulet och kanske lägga till att det kan förekomma någon solglimt. Då kanske det är sju åttondelar av himlen som är täckt. Och nu pratar vi åttondelar och kanske alla undrar vad det är egentligen.
Jag sitter här och bara sju åttondelar, jajamän. Det ska jag säga nästa gång. Kolla, nu har vi åtta åttondelar mulet här.
Exakt.
Det är ju så att man delar in, man kollar på himlen rakt upp och drar någon slags cirkel så här rakt upp. Och då delar man upp himlen i åttondelar helt enkelt. Så är det då halvklart som Max gillar att säga, då är det ju fyra åttondelar av himlen som är täckt av moln.
Eller tre till fem egentligen, omkring fyra.
Ja, tre till fem. Men är det mulet då, då ska det vara heltäckt. Men så hör ni säkert oss säga ibland, mestadels mulet eller lite solglimtar här och var. Det är för att det kanske är svårt att säga att det kommer vara helt igenmulet hela dagen.
Precis, och molnighet är en så himla föränderlig parameter. Så alltid när meteorologer pratar om molnighet så är det ett slags genomsnitt av molnigheten under dagen eller under perioden som prognosen gäller för.
Vi ska alldeles strax börja wrap it up. Men Max, ditt favoritväderspråksord?
Jag tror jag får välja växande molnighet ändå. Jag tycker det är fint, det är klassiskt.
Linnea?
Oj, det finns ju så många fina väderord.
Halvklart. Det kanske får vara halvklart från och med nu då.
Om inte solglimtar faktiskt, för det tycker jag låter så positivt. Det här var ju faktiskt jätteintressant och det är ju ett eget språk, det märker jag ju. Och det ligger ju ganska mycket tanke bakom. Det är inte så att man bara slänger ur sig att nu är det lokala skurar med chans till solglimtar. Utan vetenskapligt. Tack så jättemycket för att ni ville prata väderspråk med mig.
Tack så mycket.
Tack själv.
Under eftermiddagen blir det molnigt till mulet väder och temperaturer på runt 8 grader. Till kvällen klarnar det upp och temperaturen sjunker till mellan 1 och 8 grader. Vad är det meteorologen menar egentligen när de säger så här? Det förklarar Max Schildt och Linnea Rehn Wittskog i det här avsnittet när vi snackar väderspråk. Välkommen till poddserien Fenomenfredag. Jag som programleder heter Priya Eklund.
Hej och välkomna hit, Max och Linnea. Hej. Ni jobbar båda två som meteorologer på SMHI. Idag ska vi prata om någonting som man alltid kan prata om. Det är ju faktiskt vädret. De flesta av oss har nog sett eller hört en meteorolog prata om vädret. Den stora frågan är ju egentligen vad är det ni säger? Vad är det ni menar? För det är ju som ett eget språk. Finns det ett väderspråk och vad skulle det kunna vara för språk i så fall? Vad är det för något?
Ja, det finns ett väderspråk. Vi har en handledning från 80-talet som meteorologer skrev i samarbete med SMHI i samarbete med SR.
Där gick man igenom hur man pratar väder helt enkelt. Det har vi alltid behövt göra. Väderspråket har sina rötter i fornsvenskan. Det finns runstenar med solar på. Vi har alltid behövt förhålla oss till vädret så det är klart att det alltid har funnits språk om väder.
I den här poddserien så pratar vi om olika fenomen. Ni har båda två varit med och pratat om olika fenomen under den här säsongen. De här fenomenen går att koppla till väder. Min plan nu är att jag kommer att gå in på ett visst fenomen. Sen kommer jag att ta upp uttryck som är kopplat till det här fenomenet som ni kanske säger när ni pratar om väder. Jag tänkte att vi rullar rakt in på moln. Om det är klart på himlen så förstår vi att det inte finns så många moln på himlen.
Men vad är halvklart? Det här är ett ord som jag och Max är lite oense om. Det finns väldigt tydligt i väderspråket vad det betyder. Men jag tycker att det är lite ålderdomligt och förlegat. Du kanske kan berätta, Max, vad det betyder egentligen?
Ja, jag tycker att det är ganska självförklarande. Det betyder att ungefär halva himmelen täcks av moln och halva himlen är utan. Det behöver inte vara en rak linje som delar himlen i molnigt och klart, men det är ungefär hälften, hälften.
Jag använder det här, så jag tycker inte att det är så ålderdomligt.
Men du verkar inte göra det, Linnea?
Kanske inte så ofta. Jag kanske istället brukar beskriva, om det är halvklart, då kanske jag säger att det är moln varvat med sol eller molniga stunder varvat med soliga perioder eller något sånt där. Så att istället förklara det lite mer. Just det här halvklart, det låter verkligen som man pratade i P1 på 80-talet.
Men växlande molnighet och varierande molnighet, för nu sa ju du så här, det varvas sol och moln. Vad är då växlande molnighet eller varierande molnighet? Är det samma sak eller är det också skilda saker?
Det är två olika uttryck. De är väldigt lika. Det är de. Växlande molnighet, det kan man främst använda vid en typ av väder som egentligen är att det börjar en solig dag och sen så fram på dagen så blommar det upp små stackmoln. De är blomkålsliknande, ganska platta i botten. Det första molnet ett barn ritar, de molnen blommar upp och på eftermiddagen så blir det kanske någon regnskur som de ger ifrån sig. Och sen så på kvällen när solen sjunker undan så slutar de genereras, då sjunker de ihop och det blir klart igen. Det är växlande molnighet.
Så det är liksom bara den här vädersituationen som man kan använda växlande molnighet i. Medan varierande molnighet,
det finns inte definierat i väderspråket egentligen. Nej, precis.
Men det kanske är då att man har lite mera olika typer av moln, alltså flera olika typer av molnslag. På olika höjd. Ja, precis, på olika höjd. Och olika mängd också. Det är egentligen ganska helgarderande om man använder varierande molnighet kanske.
Men ja, korta svaret är att det är olika saker, även om det låter väldigt likt.
Och hur vet man vilket man ska använda?
Ja, när använder du varierande molnighet, Linnea? Ja, precis.
Istället för halvklart.
Ja, som är väldigt självförklarande.
Nej, men om man säger så här, växlande molnighet, det är egentligen årstidsbundet också då. Det är ju då vår och sommar man använder det. Då man har konvektion som vi har pratat om tidigare, alltså när solen är tillräckligt stark och kan värma marken och luften och de kan skapa de här små bulliga molnen. Och varierande molnighet då använder jag kanske på andra tider av året.
Då får man hålla koll på när du använder det och kolla vad det är för årstid helt enkelt. Vi tar nästa fenomen och det är regn. Och det här är ju någonting som engagerar, tänker jag, regn. För mig så regnar det mycket eller så regnar det lite. Men var går de här olika gränserna för lätt regn, kraftigt regn och allting där emellan?
Ja, jag tycker det är svårt med nederbördsintensitet. När vi pratar det så pratar vi millimeter per timme. Och det är så här, jaha, en millimeter över vad?
Men jag brukar tänka att en liter, utslagen på en kvadratmeter, för det är det som det är utslaget över, det är en millimeter högt.
Då är det lätt regn då?
Ja,
lätt regn är egentligen 0,1, nej förlåt, 0,5 millimeter per timme. Så att omkring en millimeter per timme så är det lätt regn. Och för att det då ska vara kraftigt regn så ska man ha 4 millimeter per timme. Men som Max var inne på här, det är ganska abstrakt och det är kanske svårt att förstå de här nederbördsintensiteterna och millimeter per timme.
Men jag tyckte du sa en ganska rolig sak Max och det är hur man upplever vattenstrålen i duschen.
Kan inte du förklara det? Ja precis, jag tänker att det är vad man har att relatera regn till i sin vardag, sin dusch. Men där är det kraftigt regn, man kommer upp i en millimeter på en kvadratmeter ganska snabbt tänker jag mig. Så det är kraftigt regn till skyfall antagligen som man har i sin dusch. Om man inte då har energisnålt munstycke som mina föräldrar har, då kanske man har mer måttligt regn i duschen.
Om man säger duggregn då, för jag går ju inte ut och tänker så här, åh idag är det lätt regn ute. Utan man kanske säger att det är duggregn. Men det är ju ingenting som ni använder som meteorologer, det uttrycket eller?
Jo men det gör vi och det är ju ändå lite skillnad på lätt regn och duggregn. Duggregn det kanske är mer kopplat till en viss vädertyp när vi har så här grått och mulet och disigt väder och det är väldigt väldigt små vattendroppar. Det känns som att man går ut och någon sprayar med en sån här blomstersprej och det blir nästan bara som en lätt dusch över huvudet som sätter sig på glasögonen. Medans lätt regn då kanske det ändå är lite större vattendroppar och det kan vara liksom lätt regn i samband med bara någon enstaka liten.
Ja precis, kanske en svag front som passerar att det är. Men då när det landar på glasögonen då är det snarare droppar som rinner ner. Inte som det här duggregnet som sätter sig som en liten hinna på glasögonen.
Ja jag sitter där helt fascinerad för jag är så här, ja men då måste vi börja säga att nu regnar det lätt ute. Nu kan jag inte säga duggregn och precis allting.
Ja eller det regnar lite kan man väl säga.
Nu är det kraftig nederbörd 5 mm per, nej jag ska inte stila så. Men hörni en regnskur då? En skur.
Ja det är kort och intensivt regn kan man väl säga. Till skillnad från att det regnar en hel dag. Och det är ju också de här molnen som vi redan har varit inne på. Stackmoln som blommar upp och ger en eftermiddagsskur. Det är typiskt skurbeteende.
De kommer och sen så är det soligt nästa stund.
Och de här lokala regnskurarna som vi alltid får höra om. Då kommer det vara lokala regnskurar.
Ja precis och jag brukar likna det när man poppar popcorn i en kastrull. Då är det väldigt svårt att förutsäga vilket korn som kommer poppa först. Eller hur?
Ja jo men så är det. Jag poppar i och för sig mina i mikron men jag tänker att det är exakt samma.
Svårt att avgöra liksom vilken så precis på samma sätt har vi meteorologer väldigt svårt att avgöra vilken utav skurarna eller vilken del utav området där de kommer poppa först. Och då brukar vi säga lokalt. För att det är osystematiskt inom ett visst område som de här skurarna förekommer. Då är det just det här väderfenomenet. Om vi har en regnfront som rör sig in. Då blir det ju mer utbrett och då kanske hela området berörs i större utsträckning. Medan här är det verkligen bara lokalt. Vilket då om vi brukar tänka som riktlinjer mindre än 25 procent av området.
Okej men på en del håll då? Då är det ett större område?
Ja precis.
Då täcker man in lite mer?
Precis då är det runt 50 procent av området ungefär.
Om det regnar här och var?
Ja precis det är också.
Då är det inte ett sammanhängande regnområde som har rört sig in. Men då är det också att det är regnigt av och till men inte över hela området. Det är här och var men inte överallt.
Men inte överallt. Men inte heller på en del håll?
Nej. Eller jag tror man kan använda här och var och på en del håll ganska synonymt.
Jag skulle nog kunna göra det.
Vi går vidare på nästa fenomen och det är snö. Och precis som när vi pratar om regn då. Vad är skillnaden på de här olika graderna av snöfall?
Ja men snöns intensitet då brukar man kolla på hur många centimeter snö som lägger sig på backen per timme. Så pratar man om lätt snöfall då är det en halv centimeter snö per timme som lägger sig på marken. Och pratar man om kraftigt snöfall då är det fyra centimeter per timme.
Okej och snöfall och snöbyar vad är det för skillnad på det?
Det är som regn och regnskurar. Att det är kort intensivt snöfall versus att det kommer ett sammanhängande snöfallsområde som rör sig in över ett större område.
Och då hoppar vi in på nästa för motsatsen till snö. Nej det är inte motsatsen men någonting som smälter snön är ju solen. Så jag tänkte att vi ska prata om sol och för det är ju det längtar man ju lite efter när man pratar om solen på väderspråk. Vi har mestadels soligt och vi har mestadels klart. Vad är skillnaden mellan soligt och klart?
Det är inte alltid soligt på alla platser i Sverige utan om vintern är i Norrland framförallt så står ju solen faktiskt väldigt lågt. Och då kanske det inte är rätt att säga soligt när solen knappt orkar över horisonten. Så då och om en nattetid så brukar man ju säga klart väder. För om natten är inte solen heller uppe. Medan soligt då, det säger man sommartid, då kan man använda soligt väder.
När solen är tillräckligt långt över horisonten så att man ser solen och det känns soligt. Så egentligen klart och soligt är ju samma sak men soligt kan vi inte använda alla tider på året eller alla tider på dygnet heller.
Just det. Och vad är det för skillnad på att vädret är mulet eller om det finns solglimtar? För det känns ändå som när det är mulet så är det lite mulet men solen kan titta fram. Men när det är solglimtar, ja men då låter det ju som att solen bara tittar fram. Ja.
Alltså enligt den strikta definitionen så är ju mulet åtta åttondelar. Vilket innebär att himlen är helt täckt av moln. Det får inte förekomma någon glugg över huvud taget i det här som skulle vara en solglimt.
Ja, men precis som mulet är egentligen, då är det mulet och är det ingen sol. Men vi kan ju säga mestadels mulet och kanske lägga till att det kan förekomma någon solglimt. Då kanske det är sju åttondelar av himlen som är täckt. Och nu pratar vi åttondelar och kanske alla undrar vad det är egentligen.
Jag sitter här och bara sju åttondelar, jajamän. Det ska jag säga nästa gång. Kolla, nu har vi åtta åttondelar mulet här.
Exakt.
Det är ju så att man delar in, man kollar på himlen rakt upp och drar någon slags cirkel så här rakt upp. Och då delar man upp himlen i åttondelar helt enkelt. Så är det då halvklart som Max gillar att säga, då är det ju fyra åttondelar av himlen som är täckt av moln.
Eller tre till fem egentligen, omkring fyra.
Ja, tre till fem. Men är det mulet då, då ska det vara heltäckt. Men så hör ni säkert oss säga ibland, mestadels mulet eller lite solglimtar här och var. Det är för att det kanske är svårt att säga att det kommer vara helt igenmulet hela dagen.
Precis, och molnighet är en så himla föränderlig parameter. Så alltid när meteorologer pratar om molnighet så är det ett slags genomsnitt av molnigheten under dagen eller under perioden som prognosen gäller för.
Vi ska alldeles strax börja wrap it up. Men Max, ditt favoritväderspråksord?
Jag tror jag får välja växande molnighet ändå. Jag tycker det är fint, det är klassiskt.
Linnea?
Oj, det finns ju så många fina väderord.
Halvklart. Det kanske får vara halvklart från och med nu då.
Om inte solglimtar faktiskt, för det tycker jag låter så positivt. Det här var ju faktiskt jätteintressant och det är ju ett eget språk, det märker jag ju. Och det ligger ju ganska mycket tanke bakom. Det är inte så att man bara slänger ur sig att nu är det lokala skurar med chans till solglimtar. Utan vetenskapligt. Tack så jättemycket för att ni ville prata väderspråk med mig.
Tack så mycket.
Tack själv.
Programledare: Olivia Larsson
Gäster: Berit Arheimer (SMHI), Mathias Fridahl (Linköpings universitet), Gustaf Hugelius (Bolincenter), Gustav Strandberg (SMHI), Erik Kjellström (SMHI), Kimberly Nicholas (Lunds universitet), Rasmus Einarsson (Sveriges Lantbruksuniversitet) och Torben Koenigk (SMHI).
Olivia: Idag ska några av Sveriges främsta experter på klimat svara på frågor som har skickats in till oss. Det kommer handla om allt ifrån havens rekordvärme.
Torben: Skulle det inte ge sig, den här uppvärmningen de närmaste 1 till 2 åren, då måste vi säkert vara lite mer orolig.
Olivia: Till vad man som individ kan göra för att minska klimatförändringen.
Kimberly: Den mest effektiva sättet att minska konsumtionsutsläpp är att avstå från flyg och kör bil.
Olivia: Och om utvecklingen av klimatpolitiken går åt rätt eller fel håll.
Mathias: Totalt sett när vi summerar allting så är det deppigt - så är det.
Olivia: Och mycket mycket annat.
Olivia: Hej! Nu är det dags för ett nytt avsnitt av SMHI podden och av klimatforskarna. Jag heter Olivia Larsson och jobbar med kommunikation på SMHI forskningsavdelning. Jag har varit på plats på Swedish climate symposium som är en stor klimatkonferens som bland annat anordnats av SMHI och Bolincenter och de strategiska klimatforskningsnätverken Merge och BECC. Den här konferensen höll på i tre dagar och den samlade nästan 400 klimatexperter. Och det här var forskare från olika discipliner, allt ifrån de som håller på med storskalig klimatmodellering till de som forskar på klimatpolitik.
Ljud inklippt från konferansen (Ralf Döscher talar): We need to improve the collabration to get to the climate goals
(applåder)
Olivia: Och jag var ju där och jag passade på att ställa frågor så de ska ni få lyssna på nu.
Intervju 1 med Berit Arheimer (SMHI)
Nu har vi Berit Arheimer här, professor i hydrologi på SMHI, alltså läran om vatten. Hej Berit!
Hej Olivia!
Och du ska få svara på ett påstående som vi har fått in från en lyssnare.
Okej, shoot!
”Det känns som att det blir kallare och blötare här i Skandinavien och varmare och torrare i södra Europa. Stämmer det?”
Nej, det stämmer faktiskt inte. Det är en större ökning av den globala uppvärmningen vid polerna än vad det är ju längre söderut. Så att det är vi i norr drabbas mer än de längre söderut när det gäller just själva temperaturökningen. Däremot kan ju konsekvenserna av den bli annorlunda eftersom vi har lägre temperaturer från början. Men på SMHI, vi har gjort en undersökning här där vi jämförde, tittade på våra långa tidsserier och jämförde då klimatperioden 1861 till 1890 med den senare perioden 1991 till 2020. Och då såg vi att vi har 1,9 graders ökning här över Sverige. Medan den globala ökningen under den perioden är 0,9. Så 1,9… så vi har en grad varmare.
Än den globala medeltemperaturen.
Än den globala medeltemperaturen. Och sen när det gäller årsnederbörd så har den ökat från 600 millimeter till 700 millimeter per år. Så på det sättet så blir det ju blötare, det blir mer nederbörd. Men, när det gäller själva hur mycket vatten som är kvar i marken och hur mycket som rinner av i våra vattendrag så ser vi ingen större effekt. Och det beror på att vi också med den här temperaturökningen får mycket mer avdunstning och vi får mer vegetation och mer transpiration. Så mer vatten upp i atmosfären och mindre vatten kvar på marken. Så på det sättet så blir det inte speciellt mycket blötare och det blir till och med torrare vissa delar av året och framförallt i vissa delar av landet, speciellt då i sydöstra Sverige. Där får vi torrare förhållanden även om det regnar mer.
Och där har vi också mycket jordbruk.
Ja, vi har mycket jordbruk och mycket skog och vi har också olika industrier som behöver mycket vatten för sina processer.
Men om man kollar på södra Europa då, för jag tror att det var det lyssnaren tänkte på. Torrare och varmare där?
Ja, det blir torrare och varmare där och nederbörden blir mer, intensiva regn, avrinningen blir också mer intensiv och sporadisk tror man. Och där blir ju effekterna större eftersom man är redan utsatt, man har redan värmeböljor, redan väldigt varma förhållanden och väldigt torrt. Och nu blir det ännu värre så man ligger ju närmare den kritiska nivån för vad man ska klara av.
Okej, tack. Då fick vi svar på den frågan.
Varsågod!
Intervju 2 med Mathias Fridahl (Linköpings universitet)
Nu ska vi gå vidare till att prata klimatpolitik med Mathias Fridahl som forskar på det vid Linköpings universitet, och han ska utifrån sin expertis få svara på om Sverige är på rätt väg när det gäller att minska utsläppen.
Bra lyssnarfråga tycker jag. Det gäller ju att vi har någon form av måttstock då för att veta vad vart vi ska någonstans. Annars är det svårt att utvärdera om vi är på rätt väg eller inte och då kan man såklart också utvärdera om den ambitionen är tillräckligt hög eller inte i vart vi vill. Tittar man på de svenska klimatmålen så är de tycker jag ganska ambitiösa, särskilt det långsiktiga klimatmålet netto noll till 2045 som då ska ske i hela vår ekonomi i princip, samtidigt som vi ska ha en stor sänka i mark och skog. Så totalt sett, det bidrag vi ska göra till den globala klimatpolitiken 2045 är ganska stor, och negativa utsläpp, så den ambitionen är bra. Då är frågan är vi på rätt väg för att nå till det målet, och då ser det tyvärr mycket sämre ut just nu. Vi har designat ett långsiktigt mål för att nå dit. Sen har vi en rad etappmål som ska liksom kunna användas för att ta någon form av spjärn och se om vi är på rätt väg eller inte. Och just nu så har vi inte politik i Sverige som leder till att vi uppfyller de mål som vi själva har designat och sagt att vi ska uppfylla så att målen är bra, men vi är inte på rätt väg.
Men är vi mer eller mindre på väg än vad vi var för några år sedan?
Vi är mindre på väg åtminstone i närtid. Alltså det närmsta etappmål vi har just nu det är till 2030 och det ser mycket sämre ut nu än för några år sedan i möjligheten att nå det målet, och det beror på att vi har gjort om ganska mycket politik inom transportsektorn i Sverige. Det här etappmålet täcker transportsektorn. Det täcker också en del andra sektorer men framförallt transportsektorn. Och de åtgärder vi har gjort i svensk politik bland annat då att tänka energiskatt på bensin och diesel, att ta bort reduktionsplikt, alltså inblandning av biodrivmedel i bensin och diesel eller sänka den nivån i alla fall, att ta bort bonus till klimatbilar, den typen av åtgärder har gjort att utsläppen kommer att öka väldigt mycket i transportsektorn och det gör i sin tur att vi inte når etappmålet. Sen så gör vi andra åtgärder vid sidan av som gör att vi bygger kapacitet för att nå målet på sikt men just inom transportsektorn och i närtid så ser det väldigt illa ut.
Och om man kollar på världen då, går det åt rätt håll där?
Nej, det gör det tyvärr inte. Då ser det mycket sämre ut och det hänger ihop med att vi har satt upp ett bra ambitiöst mål inom Parisavtalet, 1,5 grader eller åtminstone väl under 2 grader. Exakt hur man definierar vad väl under 2 grader är, det får vi lämna till politikerna. Men där i den häraden ska vi hamna till 2100. Och så kan vi då titta på de löften som har lagts till 2030 igen då och försöka jämföra med. bana för att kunna ta oss till 1,5 grader väl under 2 grader till 2100. Och det är vi inte, vi är långt ifrån på rätt bana så att det kommer att krävas enorma åtgärder efter 2030 om vi ska kunna korrigera den felaktiga väg vi har slagit in på.
Så länderna har lovat mycket mer än vad de gör?
Länderna kanske har lovat mer än vad de gör, så ser det ut i Sveriges fall i alla fall. Vi har lovat mer än vad vi gör till 2030, det kommer bli väldigt väldigt tufft för oss att kunna nå 2030 målet. Men även om vi utgår ifrån att alla länder gör allt de har lovat till 2030 så är vi på fel bana. Så därför så ser det inte bra ut. Vi måste liksom öka ambitionsnivån globalt sett för att kunna nå till 1,5 grader till 2100. Så ambitionsnivån globalt brister. Jag tycker att ambitionsnivån i den svenska politiken är god. Jag tycker att den är bra. Sen så ligger vi tyvärr i Sverige inte i linje med att nå de mål vi har satt upp. Och i världen så ligger inte ens målen i linje med vårt globala mål.
Det är lite deppigt alltså?
Det är deppigt. Sen finns det massa positivt. Man kan lyfta upp enskilda sektorer eller enskilda tekniker eller nya spännande initiativ som tas runt om i världen. Men totalt sett när vi summerar allting så är det deppigt. Så är det.
Okej, tack för att du klargjorde läget i världen och Sverige.
Tack.
Intervju 3 med Gustav Strandberg (SMHI)
Vad ska vi prata om idag då?
Idag ska du få svara på lyssnarfrågor.
Ja, just det. Det blir jättebra.
Och du är ju Gustav Strandberg, klimatforskare på SMHI.
Det stämmer bra.
Men den första frågan är från en skidåkare. Och hen undrar om hur de alpina områdena kommer att påverkas inom 20 år. Då tänker jag Sverige.
Ja, det man kan säga säkert är ju att det kommer att bli varmare i framtiden. Det finns det ingen diskussion om egentligen. Frågan är ju bara hur mycket. Och en logisk konsekvens av att det blir varmare är ju att de kalla dagarna blir färre. Snösäsongen, den kommer ju att bli kortare. Den startar senare och slutar tidigare. Och det kan vi redan observera redan nu. Och framförallt är det ju norra Svealand och södra Norrland där man har ett ganska stabilt vinterklimat som inte är jättekallt. Då kan en liten temperaturökning göra att man får väldigt många fler dagar med plusgrader till exempel. Och det betyder ju att det blir svårare att åka snö, nej, åka skidor på snö. Och då är ju frågan hur mycket kommer man hinna märka på 20 år? Det är inte så lätt att veta. För att vi har ju också naturliga variationer som gör att det kan råka bli så att det kommer några kalla år. Och den här vintern som har varit nu har ju i Skandinavien varit ganska kall. Jämfört med hur det brukar vara och framförallt jämfört med resten av världen så har det ju varit... Nästan överallt har det varit varmare än normalt men här omkring har det varit kallare. Så det där är ju alltid svårt att säga exakt hur stor effekten blir de kommande 20 åren. Men trenden är ju tydlig att det här blir svårare och svårare. Och sen kan man väl lägga till att om man åker i skidbackar då är ju konstsnö ändå nästan redan nu. Och då är ju det mer en fråga om har man möjlighet att göra konstnö då kan man ju så att säga investera sig bort från någon del av de där problemen. Men det blir ju också dyrare och dyrare.
Ja, och om konstnön smälter bort så blir det ju mycket dyrare att producera den.
Ja, ja men precis.
Och sen är det en fundering som har kommit in. Vilka positiva effekter kan vi vänta av ett varmare klimat?
Ja, den frågan ska man kanske dela upp lite grann för den har lite olika spår. Men man kan ju tänka så här att det är klart att det finns saker som kan vara bättre. En längre växtsäsong till exempel kan göra att man får fler skördar eller bättre skördar eller så. Eller en kraftigare skogstillväxt och varmare vintrar kan vara bra för att man kan spara pengar på halkbekämpning eller snöröjning eller vad det nu kan vara.
Uppvärmning kanske?
Ja, precis. Kostnaderna för uppvärmningen. Så det finns ju saker man kanske kan spara pengar eller göra nya affärer på eller så vidare. Men det är ju liksom bara en liten del av det här. För en enskild person eller en enskild företagare så kanske det finns någonting att spara eller tjäna. Men klimatfrågan eller klimatförändringen, den påverkar hela samhället och man behöver ju se det här på någon slags samhällsnivå. Då ser vi ju att det finns fler negativa konsekvenser som man behöver hantera än de positiva. Och om vi eftersom jag nämnde till exempel skogs och jordbruk så är det ju lätt att man kanske glömmer andra saker. Så visst, man kan ha en längre växtsäsong och högre koldioxidhalt gör att det växer bättre för att man får sån koldioxidgödsling. Men å andra sidan kan man få nya problem med torka och översvämningar eller nya skadegörare. Så det är inte säkert att ens i de fallen att även om man kan hitta någonting som är positivt så är det inte säkert att det kommer att bli bättre i framtiden för att det finns andra negativa effekter som kanske är starkare.
Precis, och det var en presentation som du höll på Klimatsymposiet om en ny studie som visar på att växtsjukdomar och skadegörare blir vanligare i Sverige med varmare klimat.
Precis, och det handlade ju specifikt om växtskadegörare och där är det ju lätt att man kanske, och det hör man ibland, man tänker att det kommer att växa bättre i framtiden, vad bra. Men i takt med ett varmare klimat så får man också in nya problem och i det här fallet då att man får en ökad förekomst av växtskadegörare. Det visar ju också på att det kommer också nya problem som man behöver hantera och sen om det här då blir en vinst för jordbruket eller inte, det kan man ju diskutera.
Precis, och det här är ju också bara Sverige. Sen finns det ju platser som är varma och torra och där ser man ju mycket mindre positiva effekter.
Ja, där har man ju inte samma utrymme eller vad man ska säga spelrum, att det räcker med en liten förändring för att det helt enkelt ska vara omöjligt. Och där kan det ju också vara så att det räcker kanske med något enskilt år som är lite varmare eller torrare än normalt för att allting ska bli fel.
Och sen har jag en sista fråga från en kompis till mig som när jag pratade om att jorden redan har värmts upp nästan en grad sedan förindustriell tid så tyckte han att det inte låter speciellt mycket. Och så försökte jag säga att det kanske blir tre grader uppvärmning i Sverige snart. Och det tyckte han inte heller låter så mycket. Hur ska man förklara det här?
Ja, alltså särskilt den globala årsmedeltemperaturen är ju ett abstrakt begrepp på något sätt som man inte, man har ingen känsla för. Och vad betyder det egentligen för oss i Sverige att medeltemperaturen globalt är 16 eller 17 eller 18 grader? Det är ju jättesvårt. Så en grad globalt, den är ungefär dubbelt så stor i Sverige så då redan kanske man börjar känna lite mer. Och ännu mer på vintern. Om man säger att det har blivit en grad varmare globalt och nu har vi pratat om snösäsongens längd här till exempel. Då kan vi redan se att den har blivit kanske en månad kortare på vissa ställen i Sverige. Och det är ju någonting som man kanske ändå kan känna själv. Och sen kan man ju också säga att en grad i medeltemperatur är ändå ganska mycket, eller två grader. Så att om jag minns rätt nu, så här lite mellan tummen och pekfingret om man bara pratar om årsmedeltemperatur. Så är ju skillnaden mellan Lund och Uppsala ungefär två grader och mellan Uppsala och Sundsvall där omkring är ungefär också två grader. Och då får man ändå en känsla att, ja men det vet vi ändå att det är lite olika på de platserna. Även om man inte känner det varje dag.
Nej precis, om man går ut så är det inte så stor skillnad om det är 16 eller 17 grader.
Nej, nej men precis. Precis, ja.
Intervju 4 med Erik Kjellström (SMHI)
Nu spelar jag in med Erik Kjellström, professor i klimatologi på SMHI. Du har presenterat på Swedish Climate Symposium om rennäringens påverkan.
Jajamänsan, det stämmer.
…av klimatförändringen. Så vi kanske ska börja där. Hur påverkas rennäringen av klimatförändringen?
Det händer ju jättemycket med vårt klimat och inte minst i norra delarna av landet. Så det blir en ändring i säsongerna. Sommarsäsongen blir längre och det blir kortare vintrar. Och vintrarna blir också mildare med mer regn och snö. Och många av de här sakerna påverkar också tillgången till bete för renarna. Så det påverkar både renarna själva men också renägarna. De behöver flytta sig till andra platser än de kanske är vana vid. Så det har stor påverkan på deras verksamhet kan man säga.
Nollgenomgångar har jag hört dig prata om.
Ja, vi brukar ju prata om att det är sådana dagar och dygn då temperaturen under delar av dygnet är under noll och andra delar av dygnet är över noll. Och det är ju något som är ganska vanligt i Sverige på stora delar av vinterhalvåret. Men det vi ser i många av våra klimatscenarier i ett varmare klimat är ju att uppe i norr, i Norrland där det tidigare har varit mer utpräglat minusgrader hela tiden så blir det vanligare på vintern med just nollgenomgångar.
Och det påverkar renens förmåga att få bete?
Ja men det kan göra det för det kan ju då innebära att snön smälter ner och sen fryser på nära marken igen och att det alltså kan bli sådana här isbark eller islager närmast marken som täcker och låser in betet för dem så att de inte kommer åt laven på marken. Och det är extra känsligt och naturligtvis om det regnar och kommer mycket nederbörd så att det blir ett tjockt, ett tjockt kompakt islager där nere i botten.
Och du har flera forskningsprojekt som fokuserar på rennäringens påverkan av klimatförändringen men också omställningen, den gröna omställningen. Vill du berätta om det?
Ja men klimatförändringen är ju liksom bara en del i det som påverkar rennäringen - och det gäller ju för övrigt allt annat i samhället också. Klimatförändringen är ju en sak som händer men sen händer det mycket i samhället i övrigt. Men här uppe pratar vi då mycket också om att den gröna omställningen då det vill säga vi ska få fram mer förnyelsebar energi, vi ska få fram nya batterier till våra elbilar vilket kräver kanske att vi måste bryta nya mineraler och öppna nya gruvor och annat. Vi har en stor omställning av samhället där vi ska producera till exempel mer energi men kanske byggs också nya vägar och ny infrastruktur. All den här förändringen i faktiskt i markanvändning den påverkar ju också då rennäringen och det traditionella sättet för renägarna att anpassa sig till ändringar i väder och klimat är ju att flytta sig mellan olika platser och ju mer så att säga sönderstyckat landskapet blir uppe i Norr desto svårare blir det. Så på så sätt så är det en stor påverkan av själva omställningen också.
Men om vi går tillbaka till den första delen då. Norra Sverige påverkas mycket av klimatförändringen. Varför sker klimatförändringen snabbare där?
Ja men det hänger mycket samman med just det som händer att snö och is minskar i omfattning. När det blir varmare så får vi en kortare vinter med mindre snö. Och snön och isen när den finns där den har förmågan att på ett bra sätt eller på ett effektivt sätt reflektera solstråling tillbaka ut mot rymden till exempel. Och det betyder då att mindre av… när det finns snö på marken så är det ganska lite av den infallande energin som faktiskt bidrar till att värma upp klimatet. Men när snön sen försvinner då blir det mer energi som tas upp i marken och bidrar till att värma upp systemet ännu mer. Så man får alltså en förstärkt effekt av klimatförändringen när snö och is försvinner och det ser vi mycket av i norra Sverige framförallt.
Precis, det är en ganska logisk tanke för man vet ju att en mörk yta blir mycket varmare än om man har på sig något vitt till exempel. Det är samma sak som sker här.
Ja men exakt, det är samma sak.
Okej, tack Erik för att du svarade på de här frågorna.
Tack så mycket.
Intervju 5 med Rasmus Einarsson (Sveriges Lantbruksuniversitet)
Nu har jag ryckt tag i Rasmus Einarsson efter att han har suttit i ett spännande panelsamtal om hållbart jordbruk. Och han forskar på hållbara livsmedelssystem på Sveriges lantbruksuniversitet. Och du ska få svara på den här frågan av mig. Måste vi ändra vårt sätt att äta för att klara klimatmålen?
Hej, tack så mycket. Det korta svaret är väl kanske ja. Åtminstone globalt sett när vi tittar på utsläpp från livsmedelssektorn. Om man bara skalar upp det med produktioner på befolkningsutveckling och sådär. Att ska man nå under tvågradersmålet så finns det egentligen ingen chans att göra det om man som globalt snitt inte ställer om kosthållningen. Och då finns det framförallt en möjlighet i de rikaste länderna att göra det.
Och hur ska man då ställa om den?
Det finns ju många saker. Men den största enskilda är ju konsumtionen av kött och framförallt från idisslare som har väldigt hög klimatpåverkan. Men det finns en rad olika saker och överhuvudtaget så kan man säga att animalieproduktionen med kött och mjölk och ägg konsumerar en väldigt stor andel av alla resurser och står också för en väldigt stor andel av alla utsläpp i livsmedelssektorn. Om man räknar med allting med foderproduktion och så.
Men betyder det att alla måste bli vegetarianer?
Absolut inte. Så ligger det inte till. Utan det handlar om att ställa om kosthållningen och tittar vi i de rikaste länderna i världen så har det varit en otrolig utveckling i att äta mer och mer animalier. Så länge som vi har sammanhängande statistik över det. Så det handlar om att gå tillbaka till hur det kanske var för några decennier sedan. Så kan man göra en jättestor skillnad. Så det handlar verkligen inte om att alla behöver bli vegetarianer.
Intervju 6 med Gustaf Hugelius (Bolincenter)
Nästa klimatforskare på tur är Gustav Hugelius som är föreståndare för BolinCenter på Stockholms universitet. Han vet en väldigt massa saker om metan och ska få svara på varför det blir så stora metanutsläpp när det allt varmare klimatet gör att permafrosten smälter.
Ofta tror man att metanet har lagrats i permafrosten och sedan släppts ut. Det mesta av metanet som kommer ut när permafrosten tinar kommer sig av att mikroorganismer som lever i marken börjar bryta ner gamla växtdelar som varit frusna i marken. Det blir så att de gamla växtdelarna, organiska kol som finns i marken, blir tillgängligt för mikroorganismer som börjar bryta ner det. Som en biprodukt av sin konsumtion av det, så tillverkar de antingen koldioxid eller metan. Så det här är växthusgasen som kommer ut från tinande permafrost beror på vilka mikroorganismer som gör den här nedbrytningen. Om det är blött i marken är det lite syre som finns tillgängligt och då är det mikroorganismer som tillverkar metan som kommer att stå för merparten av nedbrytningen av det organiska materialet. Så det som händer är att i takt med att det blir varmare, permafrosten tinar, jättestora mängder av organiskt kol i marken blir tillgängligt för nedbrytning. Ofta om det sker i ett kärr eller en sjö så är det syrefattigt och blött och då frisläpps det metan från de här mikroorganismerna. Över tid så ser vi att växthusgaseffekterna, eller uppvärmningen från metanet är ungefär lika stor eller ibland till och med större än uppvärmningen som kommer från själva koldioxiden.
Vi hör ju väldigt mycket om koldioxid men inte lika mycket om metan. Men metan som sig är väl en ännu starkare växthusgas?
Ja det stämmer bra. Om man räknar över en tidshorisont på 100 år så är metanet ungefär 35-40 gånger starkare växthusgas än koldioxid. Om man tittar på ett ännu kortare tidsperspektiv, de kommande 20 åren, då är metanet ännu kraftigare, uppåt 100 gånger så stark växthusgaspåverkan från metan jämfört med koldioxid. Det beror på hur länge metanet stannar i atmosfären och vad det har för egenskaper som gör att det är lite olika på olika tidsfönster.
Så om vi snabbt vill minska våra växthusgasutsläpp så är metan en viktig källa att få ner?
Ja det stämmer. Metan är en väldigt bra kandidat för riktade insatser för att minska växthusgasutsläppen. Det kan man också se när man planerar återvätning av våtmarker, när man designar en ny våtmark så kan man faktiskt delvis bestämma vilken växthusgasbalans man ska få genom att reglera markvattenytan på ett visst sätt. Då är det bra att sikta på att minska metanutsläppen så mycket som möjligt även om man kanske inte optimerar för till exempel koldioxid då just eftersom metan är så kraftig på kort sikt.
Men i Sverige då, har vi metanutsläpp som kan komma från att permafrosten smälter här?
Vi har lite sådana utsläpp i nordliga Sverige. Det finns permafrost i myrmarker i norra Sverige som kallas för palsar, en särskild typ av permafrost. Det finns en del i norra Norrbottens inland och utmed fjällkedjan. Det finns mycket mätningar som visar på att just de här palsarna tinar och kollapsar så får man ökade metanutsläpp.
De här palsarna är som små kullar va av permafrost?
Ja det stämmer bra, det är som små torvkullar. Det är torva, organisk jord med en kärna av is och när den kärnan smälter och tinar bort så kollapsar hela palsen och blir ofta en sjö eller ett kärr. Från de kärr eller sjöarna så kommer det mycket metan. Det är dock ganska små ytor i Sverige jämfört med till exempel Sibirien eller Kanada där det finns enorma sådana områden.
De här metanutsläppen, är de med när man klimatmodellerar jorden?
De är med i den generella beräkningen av hur mycket växthusgaser som produceras komma ut, men de är inte representerade så väl i kopplade klimatmodeller. Så om man tänker de klimatmodeller som körs för hela jorden, då har de allra flesta inte med permafrost och metan ännu. Men några modeller har det och vi jobbar ständigt med att utveckla bättre representation av de processerna i modeller. I framtiden kommer fler och fler av klimatmodellerna ha med de här processerna också.
Men kan det betyda att det blir varmare än vad modelleringarna säger?
Det är nog tyvärr så att om man till exempel tar IPCCs senaste rapport så tog de delvis höjd för metanutsläpp från permafrost men kanske inte tillräckligt mycket. De var ganska konservativa i sin uppskattning av hur mycket metan som de tror ska frisläppas. Vi forskare som jobbar med just de frågorna tror nog tyvärr att IPCC har underskattat metanutsläppen i framtiden vilket betyder att det kommer att bli lite varmare än vad de projektionerna säger.
Intervju 7 med Kimberly Nicholas (Lunds universitet)
Jag står här med Kimberly Nicholas som är docent på Lunds universitet och klimatforskare. Du ska få två frågor av mig. Det första är, om man själv vill minska sin klimatpåverkan, vad är det viktigaste man kan göra som enskild människa?
Vi har skrivit en artikel om de fem superpowers som vi alla har. Det är hur vi jobbar, hur vi påverkar vår investering, konsumtion, rollmodell och sist men inte minst som medborgare. Så vi har identifierat tre till fem grejer i varje roll som man kan göra för att göra den största skillnaden. Så till exempel som medborgare är det jätteviktigt att rösta för bra klimatpolitik, att engagera sig i organisationer och politiska partier som jobbar för klimat. Om vi går vidare till att jobba för klimatet - det ska vara så att alla jobb ska vara ett klimatjobb. Så inom ditt område behöver vi en klimatomställning. Det betyder att man kan samla folk på jobb, jobba för att minska fossilbränsle, att ställa om från insidan av företaget eller organisationer. Som konsument, om man tjänar mer än 27 000 kronor per månad så är man i topp 10 procent av hela världens befolkningen. Så du är en av de rikaste i världen och det betyder att du släpper ut mer än din rättvis sätt och borde har koll på din konsumtion. Och det mest effektiva sättet att minska konsumtionsutsläpp är att avstå från att flyga och köra bil. Då kommer vi till rollmodell, att inspirera andra att prata om klimat. Folk vill gärna prata mer och diskutera mer om klimat i en öppen sammanhang. Och sen det var investering, till exempel att ta bort från stora bankar som investerar fortfarande i fossilinfrastruktur, och byta till en sparbank till exempel eller ekobanken. Och deinvestera pensionen och investeringar från fossilintressen. Det är det som vi som individ kan göra.
Jobba för att vår arbetsplats ska bli grönare, köpa mindre saker, åka mindre bil och flyg och tänka över våra investeringar.
Jobba för grönare organisationer, rösta och engagera i politik och inspirera och prata med andra.
Jag glömde några. Och om man istället är en makthavare eller en politiker, kan du ge tre förslag som skulle sänka utsläppen mycket?
Som politiker är det jätteviktigt att sätta ett stoppdatum för det som vi måste stoppa med. Så det betyder fossila bränslen, all infrastruktur kommer att läggas ner, om vi faktiskt ska nå våra klimatmål så måste vi sluta med bygga och expandera fossilinfrastruktur. Så det är en jätteviktig grej som politikerna måste göra. Vem mer? Det beror på vilken nivå man är. Så till exempel i Lund, 60 procent av utsläppen kommer från transport, främst privatbilar. Så där är det jätteviktigt att ha fokus på vad är de mest effektiva åtgärder för att minska klimatutsläppen från transport. Så hur minskar man privatbilism helt enkelt? Och det har vi studerat och hittade städer i Europa som har redan lyckats med det. Kort sagt så är det att ta bort plats och sluta subventionera så mycket med bilar. De måste betala sin kostnad och ge pengarna och plats som kommer från det till folk att gå, att cykla, att ta kollektiv transport.
Så mer plats för cyklar, kollektivtrafik och gångare.
Viktigare är att man måste kombinera morot och piska. Så det är inte bara morot, vi bygger mer cykelbanor, det går jättebra. Men det behövs att man faktiskt tar plats från befintliga bil för att det finns för mycket plats och det är för lätt att köra bil. Så för en mer jämn och grönare och bättre stad så är det jätteviktigt att faktiskt minska bilism.
Intervju 8 med Torben Koenigk (SMHI)
Nu står jag här med Torben König som är klimatforskare på SMHI. Och du ska få svara på lyssnarfrågor som vi har fått in till SMHI-podden.
Ja, det ska jag försöka att göra.
Ja, och en fråga som många undrar över som vi har fått in flera gånger är, kommer Golfströmmen att stanna?
Ja, Golfströmmen är ju en del av ett storskaligt cirkulationssystem i havet som oftast kallas för AMOC eller Atlantic meridional overturning circulation. Och Golfströmmen själv kommer inte att stanna, det är ganska säkert. Men delar av den här AMOCen, det är den Nordatlantenströmmen som går vidare till Europa efter att ha lämnat Golfströmmen och också djupa havet. Där finns det en risk att den i alla fall försvagas. Forskningsläget är så i ögonblick att de klimatmodellerna visar att det kommer försvagas med 10 till 50, 60 procent till år 2100. Så det beror väldigt mycket på vilken klimatmodell man tittar. Osäkerheterna är alltså fortfarande stora. Dessutom finns det studier som använder mer enklare matematiska modeller och några av dem kom fram att Golfströmmen kan, alltså inte Golfströmmen men den AMOCen, kan försvagas snabbare och kraftigare än så. Men osäkerheterna är alltså fortfarande stora.
Precis, och när den försvagas då tar den inte med sig lika mycket varmt vatten. Precis. Och vi kan få kallare. Och jag tänker att en sak för att folk har varit oroliga är ju att det var en studie från ett universitet i Nederländerna som fick ganska mycket mediauppmärksamhet. När man sa att det kanske blir 20 grader kallare i Sverige.
Ja, det var en studie av Western et al. De använde en klimatmodell och de lät Grönland smälta flera gånger. Och sen kollapsade den här AMOCen. Och sen tittade de vad hände efter kollapsen jämfört med innan kollapsen. Och då såg de att isen i Nordatlanten började växa väldigt långt söderut så att den täckte nästan hela Nordatlanten. Och då blev det upp till 30 grader kallare på Norges västkust och 10-20 grader kallare i Sverige. Men då måste man tänka på att de gjorde sina försök i modellen i ett så kallat förindustriellt värld där det varit betydligt kallare än vad det är nu. Och dessutom visar modellen som de använder redan för den tiden för mycket is. Så det verkar ganska osannolikt att isen verkligen skulle gå så långt söderut om AMOC kommer att kollapsa. Och därför är de här 20-30 grader nedkylning som de visar förmodligen inte realistiskt om AMOC kommer att att kollapsa om 20 eller 50 år eller idag. Andra studier pekar mer på att en fullständig kollaps skulle leda till en avkylning av kanske 3-5 grader här i Sverige.
Och då har vi samtidigt uppvärmningen?
Ja, alltså om det skulle exakt idag kollapsa då skulle man få den här 3-4-5 grader nedkylning. Men samtidigt värms världen upp och det finns en kamp mellan de två orsakerna. Blir det varmare eller blir det kallare? Och våra klimatmodeller visar att de innehåller den här effekten av avkylning. Och de visar att det blir varmare. Men det finns som sagt en del osäkerheter.
Du får forska vidare på det här.
Det måste vi göra, ja.
Men en annan fråga då. Världshaven är ju rekordvarma. Vi spelade in det här i slutet av maj 2024. Och då har det varit nya rekord varje dag i ett år och två månader. Alltså det har aldrig varit så här varmt i slutet av maj förut. Hur kan det vara så här varmt?
Det är en kombination av flera orsaker förmodligen. För det första har vi ju en uppvärmningstrend så det blir varmare i genomsnitt varje år på grund av den globala uppvärmningen. Sen hade vi en stark El Niño men den har nu försvunnit och Världenshavet är fortfarande lika varmt. Så det är inte bara El Niño som kan förklara att det har varit så varmt. Det finns lite andra teorier som kan ha bidragit. Till exempel vulkanutbrottet på Tonga. Att man har använt renare drivmedel för skepp. Det gäller framförallt Nordatlanten. Men alla de här orsakerna kan inte riktigt förklara varför det är så mycket varmare än det har varit de senaste åren.
Men vad har det där med renare bränsle att göra med?
Då finns det mindre partiklar, mindre aerosoler i atmosfären. Och som följd kommer det mer strålning ner till havet. Artiklar, partiklar, aerosoler, de reflekterar den inkommande solstrålningen och då blir det lite kallare. I det här sambandet finns det också idéer att det möjligtvis hänger ihop med en försvagad atmosfärisk cirkulation framförallt i Nordatlanten eller i Atlanten. Som ledde till att det fanns också mindre partiklar som kommer från Sahara ut till Atlanten och har samma effekt. Att det blir mer strålning som kan värma upp havet. Men det krävs mer forskning för att förstå det.
Okej, spännande. Så vi vet inte riktigt varför det är så varmt?
Än så länge vet vi inte riktigt det. Förmodligen är det en kombination av den här uppvärmningstrenden som vi har och naturlig variabilitet. Men i så fall måste det vara ganska kraftig naturlig variabilitet till högra sidan. Skulle det inte ge sig, den här uppvärmningen, de närmaste ett-två år, då måste vi säkert vara lite mer oroliga.
Okej, tack Torben.
Varsågod.
Det var faktiskt allting för det här avsnittet och från Swedish Climate Symposium 2024. Tack för att ni lyssnade och hoppas att ni har fått svar på frågor.
Röst från konferens: We very much hope that we can continue with this conference so see you in maybe two years from now.
Publik: skratt och applåd.
Du har lyssnat på en podd från SMHI, Sveriges metrologiska och hydrologiska institut.
Programledare: Olivia Larsson
Gäster: Berit Arheimer (SMHI), Mathias Fridahl (Linköpings universitet), Gustaf Hugelius (Bolincenter), Gustav Strandberg (SMHI), Erik Kjellström (SMHI), Kimberly Nicholas (Lunds universitet), Rasmus Einarsson (Sveriges Lantbruksuniversitet) och Torben Koenigk (SMHI).
Olivia: Idag ska några av Sveriges främsta experter på klimat svara på frågor som har skickats in till oss. Det kommer handla om allt ifrån havens rekordvärme.
Torben: Skulle det inte ge sig, den här uppvärmningen de närmaste 1 till 2 åren, då måste vi säkert vara lite mer orolig.
Olivia: Till vad man som individ kan göra för att minska klimatförändringen.
Kimberly: Den mest effektiva sättet att minska konsumtionsutsläpp är att avstå från flyg och kör bil.
Olivia: Och om utvecklingen av klimatpolitiken går åt rätt eller fel håll.
Mathias: Totalt sett när vi summerar allting så är det deppigt - så är det.
Olivia: Och mycket mycket annat.
Olivia: Hej! Nu är det dags för ett nytt avsnitt av SMHI podden och av klimatforskarna. Jag heter Olivia Larsson och jobbar med kommunikation på SMHI forskningsavdelning. Jag har varit på plats på Swedish climate symposium som är en stor klimatkonferens som bland annat anordnats av SMHI och Bolincenter och de strategiska klimatforskningsnätverken Merge och BECC. Den här konferensen höll på i tre dagar och den samlade nästan 400 klimatexperter. Och det här var forskare från olika discipliner, allt ifrån de som håller på med storskalig klimatmodellering till de som forskar på klimatpolitik.
Ljud inklippt från konferansen (Ralf Döscher talar): We need to improve the collabration to get to the climate goals
(applåder)
Olivia: Och jag var ju där och jag passade på att ställa frågor så de ska ni få lyssna på nu.
Intervju 1 med Berit Arheimer (SMHI)
Nu har vi Berit Arheimer här, professor i hydrologi på SMHI, alltså läran om vatten. Hej Berit!
Hej Olivia!
Och du ska få svara på ett påstående som vi har fått in från en lyssnare.
Okej, shoot!
”Det känns som att det blir kallare och blötare här i Skandinavien och varmare och torrare i södra Europa. Stämmer det?”
Nej, det stämmer faktiskt inte. Det är en större ökning av den globala uppvärmningen vid polerna än vad det är ju längre söderut. Så att det är vi i norr drabbas mer än de längre söderut när det gäller just själva temperaturökningen. Däremot kan ju konsekvenserna av den bli annorlunda eftersom vi har lägre temperaturer från början. Men på SMHI, vi har gjort en undersökning här där vi jämförde, tittade på våra långa tidsserier och jämförde då klimatperioden 1861 till 1890 med den senare perioden 1991 till 2020. Och då såg vi att vi har 1,9 graders ökning här över Sverige. Medan den globala ökningen under den perioden är 0,9. Så 1,9… så vi har en grad varmare.
Än den globala medeltemperaturen.
Än den globala medeltemperaturen. Och sen när det gäller årsnederbörd så har den ökat från 600 millimeter till 700 millimeter per år. Så på det sättet så blir det ju blötare, det blir mer nederbörd. Men, när det gäller själva hur mycket vatten som är kvar i marken och hur mycket som rinner av i våra vattendrag så ser vi ingen större effekt. Och det beror på att vi också med den här temperaturökningen får mycket mer avdunstning och vi får mer vegetation och mer transpiration. Så mer vatten upp i atmosfären och mindre vatten kvar på marken. Så på det sättet så blir det inte speciellt mycket blötare och det blir till och med torrare vissa delar av året och framförallt i vissa delar av landet, speciellt då i sydöstra Sverige. Där får vi torrare förhållanden även om det regnar mer.
Och där har vi också mycket jordbruk.
Ja, vi har mycket jordbruk och mycket skog och vi har också olika industrier som behöver mycket vatten för sina processer.
Men om man kollar på södra Europa då, för jag tror att det var det lyssnaren tänkte på. Torrare och varmare där?
Ja, det blir torrare och varmare där och nederbörden blir mer, intensiva regn, avrinningen blir också mer intensiv och sporadisk tror man. Och där blir ju effekterna större eftersom man är redan utsatt, man har redan värmeböljor, redan väldigt varma förhållanden och väldigt torrt. Och nu blir det ännu värre så man ligger ju närmare den kritiska nivån för vad man ska klara av.
Okej, tack. Då fick vi svar på den frågan.
Varsågod!
Intervju 2 med Mathias Fridahl (Linköpings universitet)
Nu ska vi gå vidare till att prata klimatpolitik med Mathias Fridahl som forskar på det vid Linköpings universitet, och han ska utifrån sin expertis få svara på om Sverige är på rätt väg när det gäller att minska utsläppen.
Bra lyssnarfråga tycker jag. Det gäller ju att vi har någon form av måttstock då för att veta vad vart vi ska någonstans. Annars är det svårt att utvärdera om vi är på rätt väg eller inte och då kan man såklart också utvärdera om den ambitionen är tillräckligt hög eller inte i vart vi vill. Tittar man på de svenska klimatmålen så är de tycker jag ganska ambitiösa, särskilt det långsiktiga klimatmålet netto noll till 2045 som då ska ske i hela vår ekonomi i princip, samtidigt som vi ska ha en stor sänka i mark och skog. Så totalt sett, det bidrag vi ska göra till den globala klimatpolitiken 2045 är ganska stor, och negativa utsläpp, så den ambitionen är bra. Då är frågan är vi på rätt väg för att nå till det målet, och då ser det tyvärr mycket sämre ut just nu. Vi har designat ett långsiktigt mål för att nå dit. Sen har vi en rad etappmål som ska liksom kunna användas för att ta någon form av spjärn och se om vi är på rätt väg eller inte. Och just nu så har vi inte politik i Sverige som leder till att vi uppfyller de mål som vi själva har designat och sagt att vi ska uppfylla så att målen är bra, men vi är inte på rätt väg.
Men är vi mer eller mindre på väg än vad vi var för några år sedan?
Vi är mindre på väg åtminstone i närtid. Alltså det närmsta etappmål vi har just nu det är till 2030 och det ser mycket sämre ut nu än för några år sedan i möjligheten att nå det målet, och det beror på att vi har gjort om ganska mycket politik inom transportsektorn i Sverige. Det här etappmålet täcker transportsektorn. Det täcker också en del andra sektorer men framförallt transportsektorn. Och de åtgärder vi har gjort i svensk politik bland annat då att tänka energiskatt på bensin och diesel, att ta bort reduktionsplikt, alltså inblandning av biodrivmedel i bensin och diesel eller sänka den nivån i alla fall, att ta bort bonus till klimatbilar, den typen av åtgärder har gjort att utsläppen kommer att öka väldigt mycket i transportsektorn och det gör i sin tur att vi inte når etappmålet. Sen så gör vi andra åtgärder vid sidan av som gör att vi bygger kapacitet för att nå målet på sikt men just inom transportsektorn och i närtid så ser det väldigt illa ut.
Och om man kollar på världen då, går det åt rätt håll där?
Nej, det gör det tyvärr inte. Då ser det mycket sämre ut och det hänger ihop med att vi har satt upp ett bra ambitiöst mål inom Parisavtalet, 1,5 grader eller åtminstone väl under 2 grader. Exakt hur man definierar vad väl under 2 grader är, det får vi lämna till politikerna. Men där i den häraden ska vi hamna till 2100. Och så kan vi då titta på de löften som har lagts till 2030 igen då och försöka jämföra med. bana för att kunna ta oss till 1,5 grader väl under 2 grader till 2100. Och det är vi inte, vi är långt ifrån på rätt bana så att det kommer att krävas enorma åtgärder efter 2030 om vi ska kunna korrigera den felaktiga väg vi har slagit in på.
Så länderna har lovat mycket mer än vad de gör?
Länderna kanske har lovat mer än vad de gör, så ser det ut i Sveriges fall i alla fall. Vi har lovat mer än vad vi gör till 2030, det kommer bli väldigt väldigt tufft för oss att kunna nå 2030 målet. Men även om vi utgår ifrån att alla länder gör allt de har lovat till 2030 så är vi på fel bana. Så därför så ser det inte bra ut. Vi måste liksom öka ambitionsnivån globalt sett för att kunna nå till 1,5 grader till 2100. Så ambitionsnivån globalt brister. Jag tycker att ambitionsnivån i den svenska politiken är god. Jag tycker att den är bra. Sen så ligger vi tyvärr i Sverige inte i linje med att nå de mål vi har satt upp. Och i världen så ligger inte ens målen i linje med vårt globala mål.
Det är lite deppigt alltså?
Det är deppigt. Sen finns det massa positivt. Man kan lyfta upp enskilda sektorer eller enskilda tekniker eller nya spännande initiativ som tas runt om i världen. Men totalt sett när vi summerar allting så är det deppigt. Så är det.
Okej, tack för att du klargjorde läget i världen och Sverige.
Tack.
Intervju 3 med Gustav Strandberg (SMHI)
Vad ska vi prata om idag då?
Idag ska du få svara på lyssnarfrågor.
Ja, just det. Det blir jättebra.
Och du är ju Gustav Strandberg, klimatforskare på SMHI.
Det stämmer bra.
Men den första frågan är från en skidåkare. Och hen undrar om hur de alpina områdena kommer att påverkas inom 20 år. Då tänker jag Sverige.
Ja, det man kan säga säkert är ju att det kommer att bli varmare i framtiden. Det finns det ingen diskussion om egentligen. Frågan är ju bara hur mycket. Och en logisk konsekvens av att det blir varmare är ju att de kalla dagarna blir färre. Snösäsongen, den kommer ju att bli kortare. Den startar senare och slutar tidigare. Och det kan vi redan observera redan nu. Och framförallt är det ju norra Svealand och södra Norrland där man har ett ganska stabilt vinterklimat som inte är jättekallt. Då kan en liten temperaturökning göra att man får väldigt många fler dagar med plusgrader till exempel. Och det betyder ju att det blir svårare att åka snö, nej, åka skidor på snö. Och då är ju frågan hur mycket kommer man hinna märka på 20 år? Det är inte så lätt att veta. För att vi har ju också naturliga variationer som gör att det kan råka bli så att det kommer några kalla år. Och den här vintern som har varit nu har ju i Skandinavien varit ganska kall. Jämfört med hur det brukar vara och framförallt jämfört med resten av världen så har det ju varit... Nästan överallt har det varit varmare än normalt men här omkring har det varit kallare. Så det där är ju alltid svårt att säga exakt hur stor effekten blir de kommande 20 åren. Men trenden är ju tydlig att det här blir svårare och svårare. Och sen kan man väl lägga till att om man åker i skidbackar då är ju konstsnö ändå nästan redan nu. Och då är ju det mer en fråga om har man möjlighet att göra konstnö då kan man ju så att säga investera sig bort från någon del av de där problemen. Men det blir ju också dyrare och dyrare.
Ja, och om konstnön smälter bort så blir det ju mycket dyrare att producera den.
Ja, ja men precis.
Och sen är det en fundering som har kommit in. Vilka positiva effekter kan vi vänta av ett varmare klimat?
Ja, den frågan ska man kanske dela upp lite grann för den har lite olika spår. Men man kan ju tänka så här att det är klart att det finns saker som kan vara bättre. En längre växtsäsong till exempel kan göra att man får fler skördar eller bättre skördar eller så. Eller en kraftigare skogstillväxt och varmare vintrar kan vara bra för att man kan spara pengar på halkbekämpning eller snöröjning eller vad det nu kan vara.
Uppvärmning kanske?
Ja, precis. Kostnaderna för uppvärmningen. Så det finns ju saker man kanske kan spara pengar eller göra nya affärer på eller så vidare. Men det är ju liksom bara en liten del av det här. För en enskild person eller en enskild företagare så kanske det finns någonting att spara eller tjäna. Men klimatfrågan eller klimatförändringen, den påverkar hela samhället och man behöver ju se det här på någon slags samhällsnivå. Då ser vi ju att det finns fler negativa konsekvenser som man behöver hantera än de positiva. Och om vi eftersom jag nämnde till exempel skogs och jordbruk så är det ju lätt att man kanske glömmer andra saker. Så visst, man kan ha en längre växtsäsong och högre koldioxidhalt gör att det växer bättre för att man får sån koldioxidgödsling. Men å andra sidan kan man få nya problem med torka och översvämningar eller nya skadegörare. Så det är inte säkert att ens i de fallen att även om man kan hitta någonting som är positivt så är det inte säkert att det kommer att bli bättre i framtiden för att det finns andra negativa effekter som kanske är starkare.
Precis, och det var en presentation som du höll på Klimatsymposiet om en ny studie som visar på att växtsjukdomar och skadegörare blir vanligare i Sverige med varmare klimat.
Precis, och det handlade ju specifikt om växtskadegörare och där är det ju lätt att man kanske, och det hör man ibland, man tänker att det kommer att växa bättre i framtiden, vad bra. Men i takt med ett varmare klimat så får man också in nya problem och i det här fallet då att man får en ökad förekomst av växtskadegörare. Det visar ju också på att det kommer också nya problem som man behöver hantera och sen om det här då blir en vinst för jordbruket eller inte, det kan man ju diskutera.
Precis, och det här är ju också bara Sverige. Sen finns det ju platser som är varma och torra och där ser man ju mycket mindre positiva effekter.
Ja, där har man ju inte samma utrymme eller vad man ska säga spelrum, att det räcker med en liten förändring för att det helt enkelt ska vara omöjligt. Och där kan det ju också vara så att det räcker kanske med något enskilt år som är lite varmare eller torrare än normalt för att allting ska bli fel.
Och sen har jag en sista fråga från en kompis till mig som när jag pratade om att jorden redan har värmts upp nästan en grad sedan förindustriell tid så tyckte han att det inte låter speciellt mycket. Och så försökte jag säga att det kanske blir tre grader uppvärmning i Sverige snart. Och det tyckte han inte heller låter så mycket. Hur ska man förklara det här?
Ja, alltså särskilt den globala årsmedeltemperaturen är ju ett abstrakt begrepp på något sätt som man inte, man har ingen känsla för. Och vad betyder det egentligen för oss i Sverige att medeltemperaturen globalt är 16 eller 17 eller 18 grader? Det är ju jättesvårt. Så en grad globalt, den är ungefär dubbelt så stor i Sverige så då redan kanske man börjar känna lite mer. Och ännu mer på vintern. Om man säger att det har blivit en grad varmare globalt och nu har vi pratat om snösäsongens längd här till exempel. Då kan vi redan se att den har blivit kanske en månad kortare på vissa ställen i Sverige. Och det är ju någonting som man kanske ändå kan känna själv. Och sen kan man ju också säga att en grad i medeltemperatur är ändå ganska mycket, eller två grader. Så att om jag minns rätt nu, så här lite mellan tummen och pekfingret om man bara pratar om årsmedeltemperatur. Så är ju skillnaden mellan Lund och Uppsala ungefär två grader och mellan Uppsala och Sundsvall där omkring är ungefär också två grader. Och då får man ändå en känsla att, ja men det vet vi ändå att det är lite olika på de platserna. Även om man inte känner det varje dag.
Nej precis, om man går ut så är det inte så stor skillnad om det är 16 eller 17 grader.
Nej, nej men precis. Precis, ja.
Intervju 4 med Erik Kjellström (SMHI)
Nu spelar jag in med Erik Kjellström, professor i klimatologi på SMHI. Du har presenterat på Swedish Climate Symposium om rennäringens påverkan.
Jajamänsan, det stämmer.
…av klimatförändringen. Så vi kanske ska börja där. Hur påverkas rennäringen av klimatförändringen?
Det händer ju jättemycket med vårt klimat och inte minst i norra delarna av landet. Så det blir en ändring i säsongerna. Sommarsäsongen blir längre och det blir kortare vintrar. Och vintrarna blir också mildare med mer regn och snö. Och många av de här sakerna påverkar också tillgången till bete för renarna. Så det påverkar både renarna själva men också renägarna. De behöver flytta sig till andra platser än de kanske är vana vid. Så det har stor påverkan på deras verksamhet kan man säga.
Nollgenomgångar har jag hört dig prata om.
Ja, vi brukar ju prata om att det är sådana dagar och dygn då temperaturen under delar av dygnet är under noll och andra delar av dygnet är över noll. Och det är ju något som är ganska vanligt i Sverige på stora delar av vinterhalvåret. Men det vi ser i många av våra klimatscenarier i ett varmare klimat är ju att uppe i norr, i Norrland där det tidigare har varit mer utpräglat minusgrader hela tiden så blir det vanligare på vintern med just nollgenomgångar.
Och det påverkar renens förmåga att få bete?
Ja men det kan göra det för det kan ju då innebära att snön smälter ner och sen fryser på nära marken igen och att det alltså kan bli sådana här isbark eller islager närmast marken som täcker och låser in betet för dem så att de inte kommer åt laven på marken. Och det är extra känsligt och naturligtvis om det regnar och kommer mycket nederbörd så att det blir ett tjockt, ett tjockt kompakt islager där nere i botten.
Och du har flera forskningsprojekt som fokuserar på rennäringens påverkan av klimatförändringen men också omställningen, den gröna omställningen. Vill du berätta om det?
Ja men klimatförändringen är ju liksom bara en del i det som påverkar rennäringen - och det gäller ju för övrigt allt annat i samhället också. Klimatförändringen är ju en sak som händer men sen händer det mycket i samhället i övrigt. Men här uppe pratar vi då mycket också om att den gröna omställningen då det vill säga vi ska få fram mer förnyelsebar energi, vi ska få fram nya batterier till våra elbilar vilket kräver kanske att vi måste bryta nya mineraler och öppna nya gruvor och annat. Vi har en stor omställning av samhället där vi ska producera till exempel mer energi men kanske byggs också nya vägar och ny infrastruktur. All den här förändringen i faktiskt i markanvändning den påverkar ju också då rennäringen och det traditionella sättet för renägarna att anpassa sig till ändringar i väder och klimat är ju att flytta sig mellan olika platser och ju mer så att säga sönderstyckat landskapet blir uppe i Norr desto svårare blir det. Så på så sätt så är det en stor påverkan av själva omställningen också.
Men om vi går tillbaka till den första delen då. Norra Sverige påverkas mycket av klimatförändringen. Varför sker klimatförändringen snabbare där?
Ja men det hänger mycket samman med just det som händer att snö och is minskar i omfattning. När det blir varmare så får vi en kortare vinter med mindre snö. Och snön och isen när den finns där den har förmågan att på ett bra sätt eller på ett effektivt sätt reflektera solstråling tillbaka ut mot rymden till exempel. Och det betyder då att mindre av… när det finns snö på marken så är det ganska lite av den infallande energin som faktiskt bidrar till att värma upp klimatet. Men när snön sen försvinner då blir det mer energi som tas upp i marken och bidrar till att värma upp systemet ännu mer. Så man får alltså en förstärkt effekt av klimatförändringen när snö och is försvinner och det ser vi mycket av i norra Sverige framförallt.
Precis, det är en ganska logisk tanke för man vet ju att en mörk yta blir mycket varmare än om man har på sig något vitt till exempel. Det är samma sak som sker här.
Ja men exakt, det är samma sak.
Okej, tack Erik för att du svarade på de här frågorna.
Tack så mycket.
Intervju 5 med Rasmus Einarsson (Sveriges Lantbruksuniversitet)
Nu har jag ryckt tag i Rasmus Einarsson efter att han har suttit i ett spännande panelsamtal om hållbart jordbruk. Och han forskar på hållbara livsmedelssystem på Sveriges lantbruksuniversitet. Och du ska få svara på den här frågan av mig. Måste vi ändra vårt sätt att äta för att klara klimatmålen?
Hej, tack så mycket. Det korta svaret är väl kanske ja. Åtminstone globalt sett när vi tittar på utsläpp från livsmedelssektorn. Om man bara skalar upp det med produktioner på befolkningsutveckling och sådär. Att ska man nå under tvågradersmålet så finns det egentligen ingen chans att göra det om man som globalt snitt inte ställer om kosthållningen. Och då finns det framförallt en möjlighet i de rikaste länderna att göra det.
Och hur ska man då ställa om den?
Det finns ju många saker. Men den största enskilda är ju konsumtionen av kött och framförallt från idisslare som har väldigt hög klimatpåverkan. Men det finns en rad olika saker och överhuvudtaget så kan man säga att animalieproduktionen med kött och mjölk och ägg konsumerar en väldigt stor andel av alla resurser och står också för en väldigt stor andel av alla utsläpp i livsmedelssektorn. Om man räknar med allting med foderproduktion och så.
Men betyder det att alla måste bli vegetarianer?
Absolut inte. Så ligger det inte till. Utan det handlar om att ställa om kosthållningen och tittar vi i de rikaste länderna i världen så har det varit en otrolig utveckling i att äta mer och mer animalier. Så länge som vi har sammanhängande statistik över det. Så det handlar om att gå tillbaka till hur det kanske var för några decennier sedan. Så kan man göra en jättestor skillnad. Så det handlar verkligen inte om att alla behöver bli vegetarianer.
Intervju 6 med Gustaf Hugelius (Bolincenter)
Nästa klimatforskare på tur är Gustav Hugelius som är föreståndare för BolinCenter på Stockholms universitet. Han vet en väldigt massa saker om metan och ska få svara på varför det blir så stora metanutsläpp när det allt varmare klimatet gör att permafrosten smälter.
Ofta tror man att metanet har lagrats i permafrosten och sedan släppts ut. Det mesta av metanet som kommer ut när permafrosten tinar kommer sig av att mikroorganismer som lever i marken börjar bryta ner gamla växtdelar som varit frusna i marken. Det blir så att de gamla växtdelarna, organiska kol som finns i marken, blir tillgängligt för mikroorganismer som börjar bryta ner det. Som en biprodukt av sin konsumtion av det, så tillverkar de antingen koldioxid eller metan. Så det här är växthusgasen som kommer ut från tinande permafrost beror på vilka mikroorganismer som gör den här nedbrytningen. Om det är blött i marken är det lite syre som finns tillgängligt och då är det mikroorganismer som tillverkar metan som kommer att stå för merparten av nedbrytningen av det organiska materialet. Så det som händer är att i takt med att det blir varmare, permafrosten tinar, jättestora mängder av organiskt kol i marken blir tillgängligt för nedbrytning. Ofta om det sker i ett kärr eller en sjö så är det syrefattigt och blött och då frisläpps det metan från de här mikroorganismerna. Över tid så ser vi att växthusgaseffekterna, eller uppvärmningen från metanet är ungefär lika stor eller ibland till och med större än uppvärmningen som kommer från själva koldioxiden.
Vi hör ju väldigt mycket om koldioxid men inte lika mycket om metan. Men metan som sig är väl en ännu starkare växthusgas?
Ja det stämmer bra. Om man räknar över en tidshorisont på 100 år så är metanet ungefär 35-40 gånger starkare växthusgas än koldioxid. Om man tittar på ett ännu kortare tidsperspektiv, de kommande 20 åren, då är metanet ännu kraftigare, uppåt 100 gånger så stark växthusgaspåverkan från metan jämfört med koldioxid. Det beror på hur länge metanet stannar i atmosfären och vad det har för egenskaper som gör att det är lite olika på olika tidsfönster.
Så om vi snabbt vill minska våra växthusgasutsläpp så är metan en viktig källa att få ner?
Ja det stämmer. Metan är en väldigt bra kandidat för riktade insatser för att minska växthusgasutsläppen. Det kan man också se när man planerar återvätning av våtmarker, när man designar en ny våtmark så kan man faktiskt delvis bestämma vilken växthusgasbalans man ska få genom att reglera markvattenytan på ett visst sätt. Då är det bra att sikta på att minska metanutsläppen så mycket som möjligt även om man kanske inte optimerar för till exempel koldioxid då just eftersom metan är så kraftig på kort sikt.
Men i Sverige då, har vi metanutsläpp som kan komma från att permafrosten smälter här?
Vi har lite sådana utsläpp i nordliga Sverige. Det finns permafrost i myrmarker i norra Sverige som kallas för palsar, en särskild typ av permafrost. Det finns en del i norra Norrbottens inland och utmed fjällkedjan. Det finns mycket mätningar som visar på att just de här palsarna tinar och kollapsar så får man ökade metanutsläpp.
De här palsarna är som små kullar va av permafrost?
Ja det stämmer bra, det är som små torvkullar. Det är torva, organisk jord med en kärna av is och när den kärnan smälter och tinar bort så kollapsar hela palsen och blir ofta en sjö eller ett kärr. Från de kärr eller sjöarna så kommer det mycket metan. Det är dock ganska små ytor i Sverige jämfört med till exempel Sibirien eller Kanada där det finns enorma sådana områden.
De här metanutsläppen, är de med när man klimatmodellerar jorden?
De är med i den generella beräkningen av hur mycket växthusgaser som produceras komma ut, men de är inte representerade så väl i kopplade klimatmodeller. Så om man tänker de klimatmodeller som körs för hela jorden, då har de allra flesta inte med permafrost och metan ännu. Men några modeller har det och vi jobbar ständigt med att utveckla bättre representation av de processerna i modeller. I framtiden kommer fler och fler av klimatmodellerna ha med de här processerna också.
Men kan det betyda att det blir varmare än vad modelleringarna säger?
Det är nog tyvärr så att om man till exempel tar IPCCs senaste rapport så tog de delvis höjd för metanutsläpp från permafrost men kanske inte tillräckligt mycket. De var ganska konservativa i sin uppskattning av hur mycket metan som de tror ska frisläppas. Vi forskare som jobbar med just de frågorna tror nog tyvärr att IPCC har underskattat metanutsläppen i framtiden vilket betyder att det kommer att bli lite varmare än vad de projektionerna säger.
Intervju 7 med Kimberly Nicholas (Lunds universitet)
Jag står här med Kimberly Nicholas som är docent på Lunds universitet och klimatforskare. Du ska få två frågor av mig. Det första är, om man själv vill minska sin klimatpåverkan, vad är det viktigaste man kan göra som enskild människa?
Vi har skrivit en artikel om de fem superpowers som vi alla har. Det är hur vi jobbar, hur vi påverkar vår investering, konsumtion, rollmodell och sist men inte minst som medborgare. Så vi har identifierat tre till fem grejer i varje roll som man kan göra för att göra den största skillnaden. Så till exempel som medborgare är det jätteviktigt att rösta för bra klimatpolitik, att engagera sig i organisationer och politiska partier som jobbar för klimat. Om vi går vidare till att jobba för klimatet - det ska vara så att alla jobb ska vara ett klimatjobb. Så inom ditt område behöver vi en klimatomställning. Det betyder att man kan samla folk på jobb, jobba för att minska fossilbränsle, att ställa om från insidan av företaget eller organisationer. Som konsument, om man tjänar mer än 27 000 kronor per månad så är man i topp 10 procent av hela världens befolkningen. Så du är en av de rikaste i världen och det betyder att du släpper ut mer än din rättvis sätt och borde har koll på din konsumtion. Och det mest effektiva sättet att minska konsumtionsutsläpp är att avstå från att flyga och köra bil. Då kommer vi till rollmodell, att inspirera andra att prata om klimat. Folk vill gärna prata mer och diskutera mer om klimat i en öppen sammanhang. Och sen det var investering, till exempel att ta bort från stora bankar som investerar fortfarande i fossilinfrastruktur, och byta till en sparbank till exempel eller ekobanken. Och deinvestera pensionen och investeringar från fossilintressen. Det är det som vi som individ kan göra.
Jobba för att vår arbetsplats ska bli grönare, köpa mindre saker, åka mindre bil och flyg och tänka över våra investeringar.
Jobba för grönare organisationer, rösta och engagera i politik och inspirera och prata med andra.
Jag glömde några. Och om man istället är en makthavare eller en politiker, kan du ge tre förslag som skulle sänka utsläppen mycket?
Som politiker är det jätteviktigt att sätta ett stoppdatum för det som vi måste stoppa med. Så det betyder fossila bränslen, all infrastruktur kommer att läggas ner, om vi faktiskt ska nå våra klimatmål så måste vi sluta med bygga och expandera fossilinfrastruktur. Så det är en jätteviktig grej som politikerna måste göra. Vem mer? Det beror på vilken nivå man är. Så till exempel i Lund, 60 procent av utsläppen kommer från transport, främst privatbilar. Så där är det jätteviktigt att ha fokus på vad är de mest effektiva åtgärder för att minska klimatutsläppen från transport. Så hur minskar man privatbilism helt enkelt? Och det har vi studerat och hittade städer i Europa som har redan lyckats med det. Kort sagt så är det att ta bort plats och sluta subventionera så mycket med bilar. De måste betala sin kostnad och ge pengarna och plats som kommer från det till folk att gå, att cykla, att ta kollektiv transport.
Så mer plats för cyklar, kollektivtrafik och gångare.
Viktigare är att man måste kombinera morot och piska. Så det är inte bara morot, vi bygger mer cykelbanor, det går jättebra. Men det behövs att man faktiskt tar plats från befintliga bil för att det finns för mycket plats och det är för lätt att köra bil. Så för en mer jämn och grönare och bättre stad så är det jätteviktigt att faktiskt minska bilism.
Intervju 8 med Torben Koenigk (SMHI)
Nu står jag här med Torben König som är klimatforskare på SMHI. Och du ska få svara på lyssnarfrågor som vi har fått in till SMHI-podden.
Ja, det ska jag försöka att göra.
Ja, och en fråga som många undrar över som vi har fått in flera gånger är, kommer Golfströmmen att stanna?
Ja, Golfströmmen är ju en del av ett storskaligt cirkulationssystem i havet som oftast kallas för AMOC eller Atlantic meridional overturning circulation. Och Golfströmmen själv kommer inte att stanna, det är ganska säkert. Men delar av den här AMOCen, det är den Nordatlantenströmmen som går vidare till Europa efter att ha lämnat Golfströmmen och också djupa havet. Där finns det en risk att den i alla fall försvagas. Forskningsläget är så i ögonblick att de klimatmodellerna visar att det kommer försvagas med 10 till 50, 60 procent till år 2100. Så det beror väldigt mycket på vilken klimatmodell man tittar. Osäkerheterna är alltså fortfarande stora. Dessutom finns det studier som använder mer enklare matematiska modeller och några av dem kom fram att Golfströmmen kan, alltså inte Golfströmmen men den AMOCen, kan försvagas snabbare och kraftigare än så. Men osäkerheterna är alltså fortfarande stora.
Precis, och när den försvagas då tar den inte med sig lika mycket varmt vatten. Precis. Och vi kan få kallare. Och jag tänker att en sak för att folk har varit oroliga är ju att det var en studie från ett universitet i Nederländerna som fick ganska mycket mediauppmärksamhet. När man sa att det kanske blir 20 grader kallare i Sverige.
Ja, det var en studie av Western et al. De använde en klimatmodell och de lät Grönland smälta flera gånger. Och sen kollapsade den här AMOCen. Och sen tittade de vad hände efter kollapsen jämfört med innan kollapsen. Och då såg de att isen i Nordatlanten började växa väldigt långt söderut så att den täckte nästan hela Nordatlanten. Och då blev det upp till 30 grader kallare på Norges västkust och 10-20 grader kallare i Sverige. Men då måste man tänka på att de gjorde sina försök i modellen i ett så kallat förindustriellt värld där det varit betydligt kallare än vad det är nu. Och dessutom visar modellen som de använder redan för den tiden för mycket is. Så det verkar ganska osannolikt att isen verkligen skulle gå så långt söderut om AMOC kommer att kollapsa. Och därför är de här 20-30 grader nedkylning som de visar förmodligen inte realistiskt om AMOC kommer att att kollapsa om 20 eller 50 år eller idag. Andra studier pekar mer på att en fullständig kollaps skulle leda till en avkylning av kanske 3-5 grader här i Sverige.
Och då har vi samtidigt uppvärmningen?
Ja, alltså om det skulle exakt idag kollapsa då skulle man få den här 3-4-5 grader nedkylning. Men samtidigt värms världen upp och det finns en kamp mellan de två orsakerna. Blir det varmare eller blir det kallare? Och våra klimatmodeller visar att de innehåller den här effekten av avkylning. Och de visar att det blir varmare. Men det finns som sagt en del osäkerheter.
Du får forska vidare på det här.
Det måste vi göra, ja.
Men en annan fråga då. Världshaven är ju rekordvarma. Vi spelade in det här i slutet av maj 2024. Och då har det varit nya rekord varje dag i ett år och två månader. Alltså det har aldrig varit så här varmt i slutet av maj förut. Hur kan det vara så här varmt?
Det är en kombination av flera orsaker förmodligen. För det första har vi ju en uppvärmningstrend så det blir varmare i genomsnitt varje år på grund av den globala uppvärmningen. Sen hade vi en stark El Niño men den har nu försvunnit och Världenshavet är fortfarande lika varmt. Så det är inte bara El Niño som kan förklara att det har varit så varmt. Det finns lite andra teorier som kan ha bidragit. Till exempel vulkanutbrottet på Tonga. Att man har använt renare drivmedel för skepp. Det gäller framförallt Nordatlanten. Men alla de här orsakerna kan inte riktigt förklara varför det är så mycket varmare än det har varit de senaste åren.
Men vad har det där med renare bränsle att göra med?
Då finns det mindre partiklar, mindre aerosoler i atmosfären. Och som följd kommer det mer strålning ner till havet. Artiklar, partiklar, aerosoler, de reflekterar den inkommande solstrålningen och då blir det lite kallare. I det här sambandet finns det också idéer att det möjligtvis hänger ihop med en försvagad atmosfärisk cirkulation framförallt i Nordatlanten eller i Atlanten. Som ledde till att det fanns också mindre partiklar som kommer från Sahara ut till Atlanten och har samma effekt. Att det blir mer strålning som kan värma upp havet. Men det krävs mer forskning för att förstå det.
Okej, spännande. Så vi vet inte riktigt varför det är så varmt?
Än så länge vet vi inte riktigt det. Förmodligen är det en kombination av den här uppvärmningstrenden som vi har och naturlig variabilitet. Men i så fall måste det vara ganska kraftig naturlig variabilitet till högra sidan. Skulle det inte ge sig, den här uppvärmningen, de närmaste ett-två år, då måste vi säkert vara lite mer oroliga.
Okej, tack Torben.
Varsågod.
Det var faktiskt allting för det här avsnittet och från Swedish Climate Symposium 2024. Tack för att ni lyssnade och hoppas att ni har fått svar på frågor.
Röst från konferens: We very much hope that we can continue with this conference so see you in maybe two years from now.
Publik: skratt och applåd.
Du har lyssnat på en podd från SMHI, Sveriges metrologiska och hydrologiska institut.
Blixtrar och dunder, magiska under. Men vad är det egentligen som händer när det åskar? I det här avsnittet berättar meteorologen Marie Stark mer om fenomenet åska. Välkommen till SMHI-podden och serien Fenomenfredag. Jag som programleder heter Priya Eklund. Välkommen hit Marie!
Tack!
Du jobbar som meteorolog på SMHI.
Ja, det stämmer bra det.
Hur ser en typisk arbetsdag ut för dig?
Ja, jag jobbar ju egentligen med väldigt varierad produktion här på SMHI. Dels pratar jag mycket i radio och presenterar väder för både lyssnare i P1 och i P4. Sen en annan dag kan jag sitta och jobba med vinterproduktion, det vill säga att jag gör halkprognoser för hela Sverige sett till frost, snöfall eller regn på kalla vägbanor. Och en annan dag så kan jag arbeta med att uppdatera vår prognosdatabas. Det vill säga det vädret som ni lyssnare faktiskt ser när ni använder oss av vår app eller hemsida.
Och i den här appen kan man ibland se ett moln med en blixt i och det är lite det vi ska prata om idag. Vi ska prata om åska. Jag kör rakt på. Vad händer när det åskar?
Ja, då är det egentligen det som händer är att vi har luft som stiger. Och det kan ske på lite olika sätt. Bland annat har vi sommartid värmeåskväder. Det vill säga att marken värms upp olika mycket med hjälp av solen. Och varm luft stiger och när den stiger och kyls av då bildas först moln. Och det kan ofta kännetecknas av såna här små ulliga, fluffiga moln som man kanske ser på stranden under morgonen och förmiddagen att de börjar bildas. Och sen under eftermiddagen så kan de börja växa sig allt större i vertikal utsträckning. Och de förutsättningar som krävs för det är att atmosfären kyls av tillräckligt snabbt och att vi har tillräckligt mycket fukt. Och sen i molnet så skapas det uppåt och nedåtvindar. Vi får en omblandning av olika partiklar. Och då blir partiklarna olika laddade. Vi har både negativa och positiva. Och de negativa samlas i botten av molnet och de positiva i toppen. Och sen har vi också en spänningsskillnad mellan mark och moln. Så att marken är positivt laddad och när skillnaden mellan de här spänningarna blir tillräckligt stor, då kan det börja åska.
Just det. Du nämnde nu då de här fluffiga små molnen på förmiddagen. Men jag tänker att man kan ju se fluffiga vita moln på förmiddagen utan att det blir åska. Kan jag på något sätt ändå, nu är ju inte jag meteorolog så det kan jag ju säkert inte, men kan en vanlig person ändå se på något sätt att nu är det åska på gång?
Ja det är väl lite klurigt men när man börjar se att de här molnen börjar växa mer på höjden än bredden, då brukar man säga att det börjar finnas förutsättningar för att det kan skapas regnmoln eller så småningom även åskmoln om det finns rätt förutsättningar i atmosfären.
Och du sa då att oftast så på eftermiddagen för att på förmiddagen så det byggs upp och sen så åskar det på eftermiddagen. Men kan det åska när som helst på dygnet?
Ja det kan det ju verkligen göra. Det finns ju olika typer utav åska och värmeåskväder är ju en del av det. Då åskar det oftast på eftermiddagen eller kvällen. Men sen har vi även frontbunden åska som är liksom bundet till en kall front. Och det är när kall luft liksom trycker undan varm och fuktig luft som gör att det stiger. Och det är ju inte bundet av solen, den här soldrivna energin. Utan det kan förekomma lite mer jämnt fördelat över dygnet.
Jag tror att jag förknippar åska med just eftermiddagar. Men också med sommar, man känner att det varit varmt, man nästan ibland känner i luften att det här behöver åska ur snabbt. Eller regna ur eller något liknande så. Är det just på sommaren det åskar eller kan det åska när som helst på året?
Jo men det kan åska när som helst på året men sen är det ju betydligt vanligare sommartid. Och det beror ju på att vi har ofta varm och fuktig luft. Men när vi har ganska kraftiga lågtryck som passerar och vi har mycket energi i atmosfären eller i molnet. Då kan det ju även åska i samband med att det snöar.
Så på vintern, men det kan inte vara så vanligt eller?
Nej men det är det inte men det förekommer nog nästan en gång per vinter. Alltså skulle jag säga när jag liksom utifrån när jag har jobbat och sett att det liksom kommer någon blixt eller två.
Du sa ju här tidigare att åskmolnen eller molnen byggs på höjden. Hur stort kan ett åskmoln bli? Eller hur högt kan ett åskmoln bli?
Ja men här i Sverige så är det väl generellt någonstans mellan 6 och 8 kanske lite mer på höjden kilometer då. Och det beror på att när åskmolnet når så högt så liksom når det upp till tropopausen. Och där kan man säga att vi har ett skikt eller där det är under tropopausen som allt väder händer. Och sen om vi har riktigt kraftiga åskceller så kan det även bryta igenom tropopausen lite grann. Men det är också lite beroende på var i världen man befinner sig för att nere vid tropikerna så har vi mycket varmare och fuktigare luftmassa. Och där är liksom tropopausen mycket högre upp, kan vara upp mot 15 kilometer upp i luften. Och det innebär att liksom åskovädren nere vid tropikerna, de kan också bli mycket mer kraftfulla än de vi har i Sverige.
Men åskar det olika mycket i olika delar av världen?
Ja men det gör det. Det är betydligt mer vanligt med åska vid ekvatorn medan det är mer ovanligt på högre latituder och bland annat här i Skandinavien. Och här i Sverige så har vi liksom flest åskdygn nere kring Halland och västkusten och där med upp mot 20 åskdygn per år. Medan i nordvästligaste fjällen, tänk liksom Abisko, där har vi omkring 5 åskdygn per år.
Vad beror det på?
Ja men det beror ju på att vi ofta får in de här, eller att vi får det varmare nere i södra Sverige. Så till exempel i Amazonas så kan vi ha upp mot 250 åskdagar per år. Och kanske den mest åskrika platsen på jorden, det är vid Maracaibo-sjön där vi har 250 till upp mot 300 åskdygn per år. Och där åskar det främst nattetid.
Och det är ju i princip varje dag per år?
Ja, exakt.
Det är helt galet. Hur snabbt förflyttas i ett åskmoln? En sak som jag lärde mig när jag var liten och jag har pratat med några som är lika gamla som mig. Hörde man åskan och så räknar man 1001, 1002, 1003 tills blixten slår ner. Har jag hunnit till 1004 då är åskan fyra kilometer bort. Känner du igen det här?
Ja det gör jag.
Är det en myt?
Det är inte riktigt så. Om du räknar så ska du dividera med tre. Så om den är tre sekunder bort så är åskan en kilometer bort. Och det beror ju på att ljuset färdas snabbare än vad ljudet gör. Och ljudet och ljuset sker ungefär samtidigt. Men när ljudet kommer fram, om man tar det antalet sekunder dividerat med tre så får du avståndet.
Det här med dividerat med tre är det ingen av oss som har uppfattat så det är faktiskt jättebra. Ja, det är det. Hur lång tid tar det då? Säg att jag kommer till 1003, dividerar med tre, då är den en kilometer bort. Hur lång tid tar den innan den är rakt över mig?
Ja, det kan ju faktiskt vara att åskan faktiskt förflyttar sig från dig också. Och det är väldigt varierat. Om det är de här värmeåskvädren som vi sa byggs upp sommartid så är det ofta ganska isolerade celler och de kanske inte rör sig så mycket. Medan den här kallfronten, om det bildas åskväder längs den, då kan det ju röra sig mot dig. Och det är väldigt varierat och snabbt det går.
En annan fråga då som jag har funderat över, som jag vet att många andra också funderar över, kan det åska utan att blixtra?
Nej, men tvärtom.
Ja, för det var min nästa fråga. Det kan blixtra utan åska.
Ja, alltså blixten är väl i sig en åska. Men man kan se en blixt utan att man hör ljudet. Och det beror på att ljuset i sig. Man kan se det kanske på upp mot 80 kilometers avstånd. Medan om man hör åska, eller alltså själva mullret, så kan det oftast bara förflytta sig ungefär 20 kilometer. Så därför kan man ibland se en blixt men inte höra något ljud. Och det brukar kallas konblixt.
Men om vi bryter ner det här med åskan lite grann. Ljudet kommer sig av?
Det kommer sig av att vi får den här spänningsskillnaden.
Det här mullret liksom?
Ja, exakt. Det kommer på grund av att vi får den här stora spänningsskillnaden mellan moln och mark, eller mellan olika moln. Och då värms atmosfären upp, eller en liten luftvolym, väldigt snabbt. Vi får ljuset. Och när det expanderar, då får vi mullret. Så om det är en väldigt lång blixt, alltså flera kilometer mellan molnbasen och marken, då kan det vara ett ganska utdraget mule. Medan om det är kortare avstånd, då blir det bara knall. Eller alltså en ordentlig knall.
Och själva blixten då som vi ser, det är själva urladdningen då?
Ja, exakt.
Just det. Jag har bott i Australien en period. Och där åskar det ju ganska mycket. Men där upplevde jag att åskan var närmare mig på något sätt. Okej, går det att förklara på något sätt?
Ja, om den är närmare, det är lite svårt att säga. Men det man kan säga är att det är ett varmare klimat i Australien. Vilket gör att vi har förutsättningar för att få mer kraftfulla åskväder. Och det är kanske det som gör att det kändes närmare och mer kraftfullt.
Nu har vi pratat jättemycket om åska på olika sätt. Men om du får avrunda det här avsnittet med någonting du känner så här, det här måste alla veta om åska. Vad skulle det vara?
Ja, det är faktiskt någonting jag fick lära mig genom en frågesport eller ett spel. Och det är att många blixtar, de kommer faktiskt från marken till molnet. Och det beror på att den här spänningsskillnaden mellan mark och moln, det ger att vi får liksom blixtkanaler som skapas i atmosfären. Och sen så kommer liksom egentligen blixten från marken upp till molnet vid många tillfällen.
Så vi kanske behöver ändra alla våra ikoner med moln och en blixt?
Ja, det skulle kanske vara passande.
Marie, tack så jättemycket för att du ville prata åska med mig.
Tack själv.
Blixtrar och dunder, magiska under. Men vad är det egentligen som händer när det åskar? I det här avsnittet berättar meteorologen Marie Stark mer om fenomenet åska. Välkommen till SMHI-podden och serien Fenomenfredag. Jag som programleder heter Priya Eklund. Välkommen hit Marie!
Tack!
Du jobbar som meteorolog på SMHI.
Ja, det stämmer bra det.
Hur ser en typisk arbetsdag ut för dig?
Ja, jag jobbar ju egentligen med väldigt varierad produktion här på SMHI. Dels pratar jag mycket i radio och presenterar väder för både lyssnare i P1 och i P4. Sen en annan dag kan jag sitta och jobba med vinterproduktion, det vill säga att jag gör halkprognoser för hela Sverige sett till frost, snöfall eller regn på kalla vägbanor. Och en annan dag så kan jag arbeta med att uppdatera vår prognosdatabas. Det vill säga det vädret som ni lyssnare faktiskt ser när ni använder oss av vår app eller hemsida.
Och i den här appen kan man ibland se ett moln med en blixt i och det är lite det vi ska prata om idag. Vi ska prata om åska. Jag kör rakt på. Vad händer när det åskar?
Ja, då är det egentligen det som händer är att vi har luft som stiger. Och det kan ske på lite olika sätt. Bland annat har vi sommartid värmeåskväder. Det vill säga att marken värms upp olika mycket med hjälp av solen. Och varm luft stiger och när den stiger och kyls av då bildas först moln. Och det kan ofta kännetecknas av såna här små ulliga, fluffiga moln som man kanske ser på stranden under morgonen och förmiddagen att de börjar bildas. Och sen under eftermiddagen så kan de börja växa sig allt större i vertikal utsträckning. Och de förutsättningar som krävs för det är att atmosfären kyls av tillräckligt snabbt och att vi har tillräckligt mycket fukt. Och sen i molnet så skapas det uppåt och nedåtvindar. Vi får en omblandning av olika partiklar. Och då blir partiklarna olika laddade. Vi har både negativa och positiva. Och de negativa samlas i botten av molnet och de positiva i toppen. Och sen har vi också en spänningsskillnad mellan mark och moln. Så att marken är positivt laddad och när skillnaden mellan de här spänningarna blir tillräckligt stor, då kan det börja åska.
Just det. Du nämnde nu då de här fluffiga små molnen på förmiddagen. Men jag tänker att man kan ju se fluffiga vita moln på förmiddagen utan att det blir åska. Kan jag på något sätt ändå, nu är ju inte jag meteorolog så det kan jag ju säkert inte, men kan en vanlig person ändå se på något sätt att nu är det åska på gång?
Ja det är väl lite klurigt men när man börjar se att de här molnen börjar växa mer på höjden än bredden, då brukar man säga att det börjar finnas förutsättningar för att det kan skapas regnmoln eller så småningom även åskmoln om det finns rätt förutsättningar i atmosfären.
Och du sa då att oftast så på eftermiddagen för att på förmiddagen så det byggs upp och sen så åskar det på eftermiddagen. Men kan det åska när som helst på dygnet?
Ja det kan det ju verkligen göra. Det finns ju olika typer utav åska och värmeåskväder är ju en del av det. Då åskar det oftast på eftermiddagen eller kvällen. Men sen har vi även frontbunden åska som är liksom bundet till en kall front. Och det är när kall luft liksom trycker undan varm och fuktig luft som gör att det stiger. Och det är ju inte bundet av solen, den här soldrivna energin. Utan det kan förekomma lite mer jämnt fördelat över dygnet.
Jag tror att jag förknippar åska med just eftermiddagar. Men också med sommar, man känner att det varit varmt, man nästan ibland känner i luften att det här behöver åska ur snabbt. Eller regna ur eller något liknande så. Är det just på sommaren det åskar eller kan det åska när som helst på året?
Jo men det kan åska när som helst på året men sen är det ju betydligt vanligare sommartid. Och det beror ju på att vi har ofta varm och fuktig luft. Men när vi har ganska kraftiga lågtryck som passerar och vi har mycket energi i atmosfären eller i molnet. Då kan det ju även åska i samband med att det snöar.
Så på vintern, men det kan inte vara så vanligt eller?
Nej men det är det inte men det förekommer nog nästan en gång per vinter. Alltså skulle jag säga när jag liksom utifrån när jag har jobbat och sett att det liksom kommer någon blixt eller två.
Du sa ju här tidigare att åskmolnen eller molnen byggs på höjden. Hur stort kan ett åskmoln bli? Eller hur högt kan ett åskmoln bli?
Ja men här i Sverige så är det väl generellt någonstans mellan 6 och 8 kanske lite mer på höjden kilometer då. Och det beror på att när åskmolnet når så högt så liksom når det upp till tropopausen. Och där kan man säga att vi har ett skikt eller där det är under tropopausen som allt väder händer. Och sen om vi har riktigt kraftiga åskceller så kan det även bryta igenom tropopausen lite grann. Men det är också lite beroende på var i världen man befinner sig för att nere vid tropikerna så har vi mycket varmare och fuktigare luftmassa. Och där är liksom tropopausen mycket högre upp, kan vara upp mot 15 kilometer upp i luften. Och det innebär att liksom åskovädren nere vid tropikerna, de kan också bli mycket mer kraftfulla än de vi har i Sverige.
Men åskar det olika mycket i olika delar av världen?
Ja men det gör det. Det är betydligt mer vanligt med åska vid ekvatorn medan det är mer ovanligt på högre latituder och bland annat här i Skandinavien. Och här i Sverige så har vi liksom flest åskdygn nere kring Halland och västkusten och där med upp mot 20 åskdygn per år. Medan i nordvästligaste fjällen, tänk liksom Abisko, där har vi omkring 5 åskdygn per år.
Vad beror det på?
Ja men det beror ju på att vi ofta får in de här, eller att vi får det varmare nere i södra Sverige. Så till exempel i Amazonas så kan vi ha upp mot 250 åskdagar per år. Och kanske den mest åskrika platsen på jorden, det är vid Maracaibo-sjön där vi har 250 till upp mot 300 åskdygn per år. Och där åskar det främst nattetid.
Och det är ju i princip varje dag per år?
Ja, exakt.
Det är helt galet. Hur snabbt förflyttas i ett åskmoln? En sak som jag lärde mig när jag var liten och jag har pratat med några som är lika gamla som mig. Hörde man åskan och så räknar man 1001, 1002, 1003 tills blixten slår ner. Har jag hunnit till 1004 då är åskan fyra kilometer bort. Känner du igen det här?
Ja det gör jag.
Är det en myt?
Det är inte riktigt så. Om du räknar så ska du dividera med tre. Så om den är tre sekunder bort så är åskan en kilometer bort. Och det beror ju på att ljuset färdas snabbare än vad ljudet gör. Och ljudet och ljuset sker ungefär samtidigt. Men när ljudet kommer fram, om man tar det antalet sekunder dividerat med tre så får du avståndet.
Det här med dividerat med tre är det ingen av oss som har uppfattat så det är faktiskt jättebra. Ja, det är det. Hur lång tid tar det då? Säg att jag kommer till 1003, dividerar med tre, då är den en kilometer bort. Hur lång tid tar den innan den är rakt över mig?
Ja, det kan ju faktiskt vara att åskan faktiskt förflyttar sig från dig också. Och det är väldigt varierat. Om det är de här värmeåskvädren som vi sa byggs upp sommartid så är det ofta ganska isolerade celler och de kanske inte rör sig så mycket. Medan den här kallfronten, om det bildas åskväder längs den, då kan det ju röra sig mot dig. Och det är väldigt varierat och snabbt det går.
En annan fråga då som jag har funderat över, som jag vet att många andra också funderar över, kan det åska utan att blixtra?
Nej, men tvärtom.
Ja, för det var min nästa fråga. Det kan blixtra utan åska.
Ja, alltså blixten är väl i sig en åska. Men man kan se en blixt utan att man hör ljudet. Och det beror på att ljuset i sig. Man kan se det kanske på upp mot 80 kilometers avstånd. Medan om man hör åska, eller alltså själva mullret, så kan det oftast bara förflytta sig ungefär 20 kilometer. Så därför kan man ibland se en blixt men inte höra något ljud. Och det brukar kallas konblixt.
Men om vi bryter ner det här med åskan lite grann. Ljudet kommer sig av?
Det kommer sig av att vi får den här spänningsskillnaden.
Det här mullret liksom?
Ja, exakt. Det kommer på grund av att vi får den här stora spänningsskillnaden mellan moln och mark, eller mellan olika moln. Och då värms atmosfären upp, eller en liten luftvolym, väldigt snabbt. Vi får ljuset. Och när det expanderar, då får vi mullret. Så om det är en väldigt lång blixt, alltså flera kilometer mellan molnbasen och marken, då kan det vara ett ganska utdraget mule. Medan om det är kortare avstånd, då blir det bara knall. Eller alltså en ordentlig knall.
Och själva blixten då som vi ser, det är själva urladdningen då?
Ja, exakt.
Just det. Jag har bott i Australien en period. Och där åskar det ju ganska mycket. Men där upplevde jag att åskan var närmare mig på något sätt. Okej, går det att förklara på något sätt?
Ja, om den är närmare, det är lite svårt att säga. Men det man kan säga är att det är ett varmare klimat i Australien. Vilket gör att vi har förutsättningar för att få mer kraftfulla åskväder. Och det är kanske det som gör att det kändes närmare och mer kraftfullt.
Nu har vi pratat jättemycket om åska på olika sätt. Men om du får avrunda det här avsnittet med någonting du känner så här, det här måste alla veta om åska. Vad skulle det vara?
Ja, det är faktiskt någonting jag fick lära mig genom en frågesport eller ett spel. Och det är att många blixtar, de kommer faktiskt från marken till molnet. Och det beror på att den här spänningsskillnaden mellan mark och moln, det ger att vi får liksom blixtkanaler som skapas i atmosfären. Och sen så kommer liksom egentligen blixten från marken upp till molnet vid många tillfällen.
Så vi kanske behöver ändra alla våra ikoner med moln och en blixt?
Ja, det skulle kanske vara passande.
Marie, tack så jättemycket för att du ville prata åska med mig.
Tack själv.
Uttrycket lyder i regnbågens alla färger. Men vilka färger har en regnbåge och varför är det just de färgerna? I det här avsnittet berättar meteorologen Linus Karlsson mer om regnbågen, hur den bildas, när det är som mest troligt att se den och så svarar han på den viktigaste frågan. Finns skatten där vid regnbågens slut? Välkommen till SMHI-podden och serien Fenomenfredag. Jag som programleder heter Priya Eklund. Välkommen tillbaka till Fenomenfredag, Linus.
Tack så mycket.
Du jobbar som meteorolog på SMHI och du kan mycket om optiska fenomen har jag hört. Eller hört, jag vet ju det eftersom du har varit med i två avsnitt redan. Och idag ska vi prata om mitt favoritfenomen och det är regnbågen. Och jag blir så glad för att regnbågen gör mig så glad. Så jag tänker att vi dyker rakt in. Hur uppstår en regnbåge?
Ja men regnbågen, som du är ju lite inne på, jag förstår ju varför man fascineras av den. Det är ju ändå ett ljusspektakel där på himlavalvet som man absolut imponeras av. Och regnbågen, den bildas ju när vi har solljuset som då både bryts och reflekteras i regndroppar. Så det som händer när då solljuset då går in i den här regndroppen är ju att den delas upp i då sina olika färgkomponenter här då från rött och då bort till violett. Och det är ju då därför regnbågen också får sina färger för att vi får den här uppdelningen av solljuset i de olika färgerna.
Och vi säger ju i regnbågens alla färger, du nämnde rött och violett. Vilka är regnbågens färger? Vi tar dem inifrån och ut.
Ja men precis, det är ju då ytterligheterna här med rött och violett. Och börjar man inifrån så har man ju då violett följt av indigo, blått, grönt, gult, orange och då slutligen rött. Så att här då i regnbågens fall så är det ju rött ljus som är längst bort ifrån solen.
Och är det alltid samma färger och alltid i samma ordning?
De är ju alltid i den här ordningen. Ska ju också tilläggas att det är ju för den som kallas den primära regnbågen. När man då har en dubbel regnbåge som också ibland kan uppstå så blir ju då färgerna skiftade så att man har röd färg närmast solen.
Jag har så många frågor just nu. Vi tar med den primära regnbågen först. Varför är det just de här färgerna?
Det här täcker ju då hela spannet av de synliga färgerna för människoögat. Så att här har det ju då kort och gott de färgerna som det mänskliga ögat kan se, alltså det synliga ljuset.
Och varför är den här, när vi har en dubbel regnbåge, varför är det spegelvänt för?
Det är ju en väldigt bra fråga och anledningen till det är ju att som vi såg när den första regnbågen bildas då så har man en reflektion inne i regndroppen. När man då istället har två regnbågar så har det skett två reflektioner inne i regnbågen. Så rent teoretiskt så kan det ju uppstå flertal regnbågar ju fler reflektioner i den här regndroppen som det har.
Och jag tror att du redan har sagt det här men jag vill att du upprepar det igen. Hur uppstår de här dubbla regnbågarna?
Det var ju då kopplat till hur många reflektioner som du har haft av ljuset här i regndroppen. Så att när vi då har två reflektioner så är det ju alltså då två regnbågar som kan bildas.
Vad bra. Kan man se en regnbåge när som helst på året? Kan man se en regnbåge på vintern?
Förutsättningarna som krävs är ju just att vi då har dels då solljuset men även då regndropparna. Så att vintertid så är det ju inte lika vanligt förekommande framförallt då under en kall period. Men det är ju de förutsättningarna som vi har för att regnbågen ska bildas här ju då med regndroppar och solljus. Och man ska ju då ha alltså solljuset i ryggen och då regnet framför sig för att se den här regnbågen.
Just det. Och när vi säger regndroppar, är det någon viss. Jag har ju poddat om regn också eller kommer på om regn och har läst på om regn. Är det någon viss storlek på regndropparna som krävs eller är det liksom rätt förutsättningar? Det kan vara vilket regn som helst. Men när solen kommer upp i ryggen på något sätt och de förutsättningarna är rätt och då bara blir det en regnbåge. Jag hör hur intelligent jag låter när jag ställer den här frågan.
Det är ju en jättebra fråga återigen för att det är ju ändå en viss storlek man måste ha. Man brukar då prata om att just för att det ska bli en bra regnbåge så vill man gärna ha en ganska så sfärisk regndroppe då. Och det kan ju bli då när man har en större regndroppe och den faller så blir det ju mer luftmotstånd mot den här regndroppen. Och då blir det ju snarare nästan som en liten böna kan man väl säga som faller. Så en regndroppe ser ju inte alls ut som den här uppmålade tåren nästan som man föreställer sig som en regndroppe. Utan den får ju en annorlunda form då baserat på luftmotståndet och då när den är större så är det ju mer luftmotstånd.
När jag har sett regnbåge så har det oftast varit på eftermiddagen. Kan man se en regnbåge när som helst på dygnet? Solen är ju en förutsättning såklart. Men kan man se en regnbåge på morgonen eller sent på kvällen? Eller är det några förutsättningar där som man behöver ta hänsyn till eller som regnbågen tar hänsyn till?
Där har du ju förutsättningarna med både solljuset här och regnet. Anledningen jag misstänker är att man ofta eller många gånger ser det just när vi har de här eftermiddagsskurarna vår och sommartid. Så det är ju säkert en anledning till att många uppmärksammar regnbågarna där då.
Hur vanliga är regnbågar?
Regnbågen är ju faktiskt egentligen inte så vanlig. Faktum är ju som vi tidigare pratat om halofenomenen så är de ju betydligt mer vanligt förekommande egentligen än regnbågarna. Men sedan är det ju också de flesta har ju faktiskt sett en regnbåge. Så att det är lite så det ligger till när man ser på statistiken.
När man ser en regnbåge så kan det ju ibland vara så att man ser de här färgskikten väldigt tydligt. Jag säger skarpa linjer men man ser liksom övergångarna i färgerna. Ibland så känns det som att det är lite suddigare, en lite suddigare regnbåge. Vad kan det bero på?
Det beror ju dels på kvaliteten på den här regndroppen. Hur bra solljuset delas upp och reflekteras. Och sedan har ju då också med att göra exempelvis ser man ju då när det är en regnbåge som kan bildas tidigare på morgonen eller kvällen när solen står på lägre höjd. Då har man ju mer rött ljus som når. Där alltså blir det röda ljuset i regnbågen mer tydligare.
Så det kan vara så att vissa färger framträder mer beroende på regndroppar och vart solen står.
Det är ju så att vissa av färgerna kan bli intensivare.
Jag säger regnbågens bleka kusin. För det är ju en vit regnbåge. Hur kommer det sig att den inte får några färger?
Ja men och det är ju ett ganska bra namn för att det är ju då istället en vit båge som vi ser på himlen och här är det ju kopplat till som vi pratar om med regndropparnas storlek att när vi istället har betydligt mindre droppar så är det ju då en förutsättning för att den här dimmbågen ska kunna bildas i stället där vi då bakgrunden till det är vad som kallas för en diffraktion av ljuset istället för det som man ser när vi får regnbågen istället där vi får en betydligt tydligare uppdelning av just solljuset i de olika färgerna.
En sista fråga till dig Linus som jag tror många funderar på. Finns det en skatt i slutet på regnbågen?
Det är ingen skatt som jag har hittat här i alla fall och det kan ju bero på att den här regnbågen är ju faktiskt en sluten cirkel. Det är ju bara det att den här resten av cirkeln gömmer sig under horisonten. Så det är ju faktiskt så om du ser den här regnbågen och befinner dig på högre höjd så kommer du ju alltså se en regnbågscirkel.
Nej det finns alltså inget slut.
Så det finns ju då egentligen inget slut.
Men det kanske finns en skatt någonstans.
Det skulle absolut kunna bli så.
Vi fortsätter leta. Tack för att du ville prata regnbågen med mig. Tack.
Uttrycket lyder i regnbågens alla färger. Men vilka färger har en regnbåge och varför är det just de färgerna? I det här avsnittet berättar meteorologen Linus Karlsson mer om regnbågen, hur den bildas, när det är som mest troligt att se den och så svarar han på den viktigaste frågan. Finns skatten där vid regnbågens slut? Välkommen till SMHI-podden och serien Fenomenfredag. Jag som programleder heter Priya Eklund. Välkommen tillbaka till Fenomenfredag, Linus.
Tack så mycket.
Du jobbar som meteorolog på SMHI och du kan mycket om optiska fenomen har jag hört. Eller hört, jag vet ju det eftersom du har varit med i två avsnitt redan. Och idag ska vi prata om mitt favoritfenomen och det är regnbågen. Och jag blir så glad för att regnbågen gör mig så glad. Så jag tänker att vi dyker rakt in. Hur uppstår en regnbåge?
Ja men regnbågen, som du är ju lite inne på, jag förstår ju varför man fascineras av den. Det är ju ändå ett ljusspektakel där på himlavalvet som man absolut imponeras av. Och regnbågen, den bildas ju när vi har solljuset som då både bryts och reflekteras i regndroppar. Så det som händer när då solljuset då går in i den här regndroppen är ju att den delas upp i då sina olika färgkomponenter här då från rött och då bort till violett. Och det är ju då därför regnbågen också får sina färger för att vi får den här uppdelningen av solljuset i de olika färgerna.
Och vi säger ju i regnbågens alla färger, du nämnde rött och violett. Vilka är regnbågens färger? Vi tar dem inifrån och ut.
Ja men precis, det är ju då ytterligheterna här med rött och violett. Och börjar man inifrån så har man ju då violett följt av indigo, blått, grönt, gult, orange och då slutligen rött. Så att här då i regnbågens fall så är det ju rött ljus som är längst bort ifrån solen.
Och är det alltid samma färger och alltid i samma ordning?
De är ju alltid i den här ordningen. Ska ju också tilläggas att det är ju för den som kallas den primära regnbågen. När man då har en dubbel regnbåge som också ibland kan uppstå så blir ju då färgerna skiftade så att man har röd färg närmast solen.
Jag har så många frågor just nu. Vi tar med den primära regnbågen först. Varför är det just de här färgerna?
Det här täcker ju då hela spannet av de synliga färgerna för människoögat. Så att här har det ju då kort och gott de färgerna som det mänskliga ögat kan se, alltså det synliga ljuset.
Och varför är den här, när vi har en dubbel regnbåge, varför är det spegelvänt för?
Det är ju en väldigt bra fråga och anledningen till det är ju att som vi såg när den första regnbågen bildas då så har man en reflektion inne i regndroppen. När man då istället har två regnbågar så har det skett två reflektioner inne i regnbågen. Så rent teoretiskt så kan det ju uppstå flertal regnbågar ju fler reflektioner i den här regndroppen som det har.
Och jag tror att du redan har sagt det här men jag vill att du upprepar det igen. Hur uppstår de här dubbla regnbågarna?
Det var ju då kopplat till hur många reflektioner som du har haft av ljuset här i regndroppen. Så att när vi då har två reflektioner så är det ju alltså då två regnbågar som kan bildas.
Vad bra. Kan man se en regnbåge när som helst på året? Kan man se en regnbåge på vintern?
Förutsättningarna som krävs är ju just att vi då har dels då solljuset men även då regndropparna. Så att vintertid så är det ju inte lika vanligt förekommande framförallt då under en kall period. Men det är ju de förutsättningarna som vi har för att regnbågen ska bildas här ju då med regndroppar och solljus. Och man ska ju då ha alltså solljuset i ryggen och då regnet framför sig för att se den här regnbågen.
Just det. Och när vi säger regndroppar, är det någon viss. Jag har ju poddat om regn också eller kommer på om regn och har läst på om regn. Är det någon viss storlek på regndropparna som krävs eller är det liksom rätt förutsättningar? Det kan vara vilket regn som helst. Men när solen kommer upp i ryggen på något sätt och de förutsättningarna är rätt och då bara blir det en regnbåge. Jag hör hur intelligent jag låter när jag ställer den här frågan.
Det är ju en jättebra fråga återigen för att det är ju ändå en viss storlek man måste ha. Man brukar då prata om att just för att det ska bli en bra regnbåge så vill man gärna ha en ganska så sfärisk regndroppe då. Och det kan ju bli då när man har en större regndroppe och den faller så blir det ju mer luftmotstånd mot den här regndroppen. Och då blir det ju snarare nästan som en liten böna kan man väl säga som faller. Så en regndroppe ser ju inte alls ut som den här uppmålade tåren nästan som man föreställer sig som en regndroppe. Utan den får ju en annorlunda form då baserat på luftmotståndet och då när den är större så är det ju mer luftmotstånd.
När jag har sett regnbåge så har det oftast varit på eftermiddagen. Kan man se en regnbåge när som helst på dygnet? Solen är ju en förutsättning såklart. Men kan man se en regnbåge på morgonen eller sent på kvällen? Eller är det några förutsättningar där som man behöver ta hänsyn till eller som regnbågen tar hänsyn till?
Där har du ju förutsättningarna med både solljuset här och regnet. Anledningen jag misstänker är att man ofta eller många gånger ser det just när vi har de här eftermiddagsskurarna vår och sommartid. Så det är ju säkert en anledning till att många uppmärksammar regnbågarna där då.
Hur vanliga är regnbågar?
Regnbågen är ju faktiskt egentligen inte så vanlig. Faktum är ju som vi tidigare pratat om halofenomenen så är de ju betydligt mer vanligt förekommande egentligen än regnbågarna. Men sedan är det ju också de flesta har ju faktiskt sett en regnbåge. Så att det är lite så det ligger till när man ser på statistiken.
När man ser en regnbåge så kan det ju ibland vara så att man ser de här färgskikten väldigt tydligt. Jag säger skarpa linjer men man ser liksom övergångarna i färgerna. Ibland så känns det som att det är lite suddigare, en lite suddigare regnbåge. Vad kan det bero på?
Det beror ju dels på kvaliteten på den här regndroppen. Hur bra solljuset delas upp och reflekteras. Och sedan har ju då också med att göra exempelvis ser man ju då när det är en regnbåge som kan bildas tidigare på morgonen eller kvällen när solen står på lägre höjd. Då har man ju mer rött ljus som når. Där alltså blir det röda ljuset i regnbågen mer tydligare.
Så det kan vara så att vissa färger framträder mer beroende på regndroppar och vart solen står.
Det är ju så att vissa av färgerna kan bli intensivare.
Jag säger regnbågens bleka kusin. För det är ju en vit regnbåge. Hur kommer det sig att den inte får några färger?
Ja men och det är ju ett ganska bra namn för att det är ju då istället en vit båge som vi ser på himlen och här är det ju kopplat till som vi pratar om med regndropparnas storlek att när vi istället har betydligt mindre droppar så är det ju då en förutsättning för att den här dimmbågen ska kunna bildas i stället där vi då bakgrunden till det är vad som kallas för en diffraktion av ljuset istället för det som man ser när vi får regnbågen istället där vi får en betydligt tydligare uppdelning av just solljuset i de olika färgerna.
En sista fråga till dig Linus som jag tror många funderar på. Finns det en skatt i slutet på regnbågen?
Det är ingen skatt som jag har hittat här i alla fall och det kan ju bero på att den här regnbågen är ju faktiskt en sluten cirkel. Det är ju bara det att den här resten av cirkeln gömmer sig under horisonten. Så det är ju faktiskt så om du ser den här regnbågen och befinner dig på högre höjd så kommer du ju alltså se en regnbågscirkel.
Nej det finns alltså inget slut.
Så det finns ju då egentligen inget slut.
Men det kanske finns en skatt någonstans.
Det skulle absolut kunna bli så.
Vi fortsätter leta. Tack för att du ville prata regnbågen med mig. Tack.
Vad är det som skimrar så magiskt i vitt och blått där uppe på himlen mitt i natten? Är det molnen som lyser? Mycket möjligt. Emma Härenstam, meteorolog på SMHI, berättade i det här avsnittet om hur det kommer sig att vissa moln lyser på natten och varför hon tycker att de kan kallas för rymdmoln. Välkommen till SMHI-podden och serien Fenomenfredag. Jag som programleder heter Priya Eklund. Välkommen till Fenomenfredag, Emma.
Tack så mycket.
Du är ju meteorolog på SMHI. Vad är det roligaste med att vara meteorolog?
Det roligaste är att det händer saker hela tiden. Man kan komma till jobbet och det är full rulle på grund av massa varningar. Det kan också vara lugnare dagar. Man vet inte riktigt vad man har att vänta sig. Jag tycker också att det är otroligt roligt att följa de här fördjupningarna av lågtryck. Att det är en storm på ingång. Man börjar se det i modellerna som antyder att något är på väg.
Det låter ju faktiskt både roligt och spännande.
Det är jättespännande.
Du och jag har snackat förut och då pratar vi om moln. Vi kommer fortsätta lite på det temat idag men innan vi går in på det så kan du bara jättesnabbt repetera max två meningar. Vad är ett moln?
Ett moln består av jättemånga små vattendroppar. Det är exakt samma sak som dimma fast på hög höjd.
Vilket är ditt favoritmoln?
Mitt favoritmoln är nattlysande moln. De är oerhört spännande.
Ja och det leder oss in på dagens fenomen som är just nattlysande moln. Fantastiskt eller hur?
Jajamänsan.
Varför heter de nattlysande moln?
Ja, de syns ju på natten.
Ja det säger sig ju självt kanske lite grann.
Då har vi avklarat första delen av det ordet. Sen är det ju då den här biten att de är lysande. De lyser om natten men det är ju inte då molnen i sig som lyser. De skimrar vackert i vitt och blått utan det är solljuset som reflekteras. Lite likadant som när man tittar på månen. Det är inte månen som lyser utan det är solljus som reflekteras på månen. Och det här sker från strax efter skymning till strax innan gryning när solen ligger precis under horisonten och kan lysa på de här nattlysande molnen.
Så det är inte när som helst under natten utan det är skymning, gryning?
Ja men precis men de kan ändå synas flera timmar då. Så det är inte att de snabbt kommer fram och sen försvinner.
De släcks inte en viss tid?
Nej utan de bleknar snarare så att man kan se dem lite skarpare vissa tider under natten och lite bleknar då.
Men vad är det som gör de här molnen så speciella? Kan alla moln lysa på natten under rätt förutsättningar?
Nej egentligen inte. Det är det här som är så spännande med nattlysande moln. De befinner sig på en extremt hög höjd och jag överdriver inte när jag säger extremt. Det är 80 kilometers höjd. Det är övre delen av mesosfären där atmosfären är som allra kallast. Det är också en av förutsättningarna för att de ska kunna bildas, den här kylan. Och det gör ju att de andra molnen kommer vara helt mörka när du tittar på dem nattetid. Medan de här nattlysande molnen befinner sig på en så pass hög höjd att de då kan lysa. Vanliga moln befinner sig på en kanske från högt 9 till 12 kilometers höjd, alltså i troposfären. Så det är väldigt speciellt med de här nattlysande molnen.
Du har varit lite inne på det redan nu, men för att förtydliga lite grann, vad är det som krävs för att de ska bildas? De är ju på extremt hög höjd och jag tänker att det innebär vissa förutsättningar för själva fenomenet.
Ja, precis. Hög höjd för att de då ska vara nattlysande. Så långt upp i atmosfären har vi otroligt lite fukt och det krävs extrema temperaturer för att den här fukten ska kristalliseras och bli iskristaller. Vi behöver en temperatur på under 120 minusgrader, otroligt kallt. Och det behövs. Sen behöver vi också någon slags små, små, små partiklar som den här fukten kan bilda kristaller runt om. Och det har vi då från till exempel meteoritdamm så att det är ju riktiga rymdmoln det här. De är jättecoola. Så det är det som behövs. Det krävs låg temperatur, fukt och sen något som fukten kan bilda iskristaller på.
Jag tänker själva namnet nattlysande moln låter ju magiskt som det är och nu säger du meteorit, meteoritdamm. Och det liksom blir en helt annan dimension av lite magi i det hela. Rymdmoln. Ja. Det kan man ju säga.
Ja, det är inofficiellt. De heter ju inte rymdmoln men jag tycker att det kan man faktiskt kalla, kalla dem.
Ja, precis. När på året kan man se de här molnen?
Man kan se dem från mitten av maj till mitten av augusti ungefär.
Men nu sa ju du att det behöver vara extremt kallt. Och sen så säger du maj till augusti som är våra sommarmånader. Hur går det ihop?
Ja, oftast tänker man att det är varmare om sommaren än om vintern såklart. Men i mesosfären är det helt tvärtom. Där är det faktiskt kallast på sommaren och det är just då som de här molnen då kan bildas.
Just det. Och då är det ju varmare på vintern och då kan de inte bildas på vintern.
Precis, då når vi inte de här 120 minusgraderna.
Kan vi se dem vart vi än befinner oss i världen?
Är det inte överallt som det blir så här kallt i mesosfären utan det är mellan latitud 50 och 65 både på norra och södra halvklotet. Ja, på södra halvklotet är det ju då på vintern för de har ju sommar då. Och det är ungefär i mitten av Tyskland upp till norra delarna av Sverige. Det är där vi kan se dem. Det är väldigt intressant ändå att ha en enkel förklaring. Det är ju kallt där med men vi har ju polcirkeln. Och under den här perioden maj till augusti så går ju solen inte ner norr om polcirkeln. Det är för ljust helt enkelt. Solen hamnar inte i den här vinkeln som krävs för att ljuset ska reflekteras i molnen.
Hur lätt är det att se ett nattlysande moln? Hur stor är chansen?
Ja, oftast så vet man inte vad man letar efter så är det kanske svårt att se dem eller förstå att det är nattlysande moln. Men så snart man vet vad man ska leta efter så är det faktiskt ganska enkelt. Man kan se dem ändå varje år. Framför allt i juli och augusti. Då ska man blicka upp över himlen. Och när de första ljusstarka stjärnorna börjar synas på himlen. Det här är en två timmar efter att solen gått ner. Då ska man också försöka leta efter de här nattlysande molnen för det är då de börjar synas.
Och vad är det jag ska leta efter?
Du ska leta efter att det börjar skimra vackert i blått och vitt. De rör sig inte särskilt fort så det ser ganska statiskt ut. Men de breder ut sig ganska mycket. Man ser dem ganska enkelt när de börjar bli ljusstarka.
Är det lite rätt tid och rätt plats det handlar om när vi ska leta nattlysande moln?
Ja, delvis är det ju det. Och sen kan man ju också se till att det är en klar kväll. Det är ju en förutsättning så att vi inte har de här låga molnen som skymmer i sikten.
Har du någonsin sett ett nattlysande moln? Har du varit på rätt plats vid rätt tillfälle?
Ja, men många gånger har jag sett det. Jag blir ju lika fascinerad varje gång. Det är lite som att se norrsken. De är kanske inte lika fantastiska att se som norrsken men näst intill. Men första gången jag såg nattlysande moln såg jag faktiskt inte nattlysande moln. Jag tog kort på dem också. Det här är väldigt pinsamt att säga som meteorolog. Det var låga moln som ändå lystes upp av stan. Som jag tänkte att det här kan kanske vara nattlysande moln. Och det man ska ta med sig av det här tänker jag är att när du ser nattlysande moln då vet du att det är nattlysande moln. Du kommer aldrig fundera på kan det där kanske vara, det syns. De är extremt vackra och mäktiga verkligen om man ser att de befinner sig på hög höjd och har det här skimrande ljuset.
Det låter helt magiskt. Jag känner att jag är lite peppad på sommarhalvåret och titta upp mot himlen för att se om jag ser ett sånt där nattlysande moln.
Vad är det som skimrar så magiskt i vitt och blått där uppe på himlen mitt i natten? Är det molnen som lyser? Mycket möjligt. Emma Härenstam, meteorolog på SMHI, berättade i det här avsnittet om hur det kommer sig att vissa moln lyser på natten och varför hon tycker att de kan kallas för rymdmoln. Välkommen till SMHI-podden och serien Fenomenfredag. Jag som programleder heter Priya Eklund. Välkommen till Fenomenfredag, Emma.
Tack så mycket.
Du är ju meteorolog på SMHI. Vad är det roligaste med att vara meteorolog?
Det roligaste är att det händer saker hela tiden. Man kan komma till jobbet och det är full rulle på grund av massa varningar. Det kan också vara lugnare dagar. Man vet inte riktigt vad man har att vänta sig. Jag tycker också att det är otroligt roligt att följa de här fördjupningarna av lågtryck. Att det är en storm på ingång. Man börjar se det i modellerna som antyder att något är på väg.
Det låter ju faktiskt både roligt och spännande.
Det är jättespännande.
Du och jag har snackat förut och då pratar vi om moln. Vi kommer fortsätta lite på det temat idag men innan vi går in på det så kan du bara jättesnabbt repetera max två meningar. Vad är ett moln?
Ett moln består av jättemånga små vattendroppar. Det är exakt samma sak som dimma fast på hög höjd.
Vilket är ditt favoritmoln?
Mitt favoritmoln är nattlysande moln. De är oerhört spännande.
Ja och det leder oss in på dagens fenomen som är just nattlysande moln. Fantastiskt eller hur?
Jajamänsan.
Varför heter de nattlysande moln?
Ja, de syns ju på natten.
Ja det säger sig ju självt kanske lite grann.
Då har vi avklarat första delen av det ordet. Sen är det ju då den här biten att de är lysande. De lyser om natten men det är ju inte då molnen i sig som lyser. De skimrar vackert i vitt och blått utan det är solljuset som reflekteras. Lite likadant som när man tittar på månen. Det är inte månen som lyser utan det är solljus som reflekteras på månen. Och det här sker från strax efter skymning till strax innan gryning när solen ligger precis under horisonten och kan lysa på de här nattlysande molnen.
Så det är inte när som helst under natten utan det är skymning, gryning?
Ja men precis men de kan ändå synas flera timmar då. Så det är inte att de snabbt kommer fram och sen försvinner.
De släcks inte en viss tid?
Nej utan de bleknar snarare så att man kan se dem lite skarpare vissa tider under natten och lite bleknar då.
Men vad är det som gör de här molnen så speciella? Kan alla moln lysa på natten under rätt förutsättningar?
Nej egentligen inte. Det är det här som är så spännande med nattlysande moln. De befinner sig på en extremt hög höjd och jag överdriver inte när jag säger extremt. Det är 80 kilometers höjd. Det är övre delen av mesosfären där atmosfären är som allra kallast. Det är också en av förutsättningarna för att de ska kunna bildas, den här kylan. Och det gör ju att de andra molnen kommer vara helt mörka när du tittar på dem nattetid. Medan de här nattlysande molnen befinner sig på en så pass hög höjd att de då kan lysa. Vanliga moln befinner sig på en kanske från högt 9 till 12 kilometers höjd, alltså i troposfären. Så det är väldigt speciellt med de här nattlysande molnen.
Du har varit lite inne på det redan nu, men för att förtydliga lite grann, vad är det som krävs för att de ska bildas? De är ju på extremt hög höjd och jag tänker att det innebär vissa förutsättningar för själva fenomenet.
Ja, precis. Hög höjd för att de då ska vara nattlysande. Så långt upp i atmosfären har vi otroligt lite fukt och det krävs extrema temperaturer för att den här fukten ska kristalliseras och bli iskristaller. Vi behöver en temperatur på under 120 minusgrader, otroligt kallt. Och det behövs. Sen behöver vi också någon slags små, små, små partiklar som den här fukten kan bilda kristaller runt om. Och det har vi då från till exempel meteoritdamm så att det är ju riktiga rymdmoln det här. De är jättecoola. Så det är det som behövs. Det krävs låg temperatur, fukt och sen något som fukten kan bilda iskristaller på.
Jag tänker själva namnet nattlysande moln låter ju magiskt som det är och nu säger du meteorit, meteoritdamm. Och det liksom blir en helt annan dimension av lite magi i det hela. Rymdmoln. Ja. Det kan man ju säga.
Ja, det är inofficiellt. De heter ju inte rymdmoln men jag tycker att det kan man faktiskt kalla, kalla dem.
Ja, precis. När på året kan man se de här molnen?
Man kan se dem från mitten av maj till mitten av augusti ungefär.
Men nu sa ju du att det behöver vara extremt kallt. Och sen så säger du maj till augusti som är våra sommarmånader. Hur går det ihop?
Ja, oftast tänker man att det är varmare om sommaren än om vintern såklart. Men i mesosfären är det helt tvärtom. Där är det faktiskt kallast på sommaren och det är just då som de här molnen då kan bildas.
Just det. Och då är det ju varmare på vintern och då kan de inte bildas på vintern.
Precis, då når vi inte de här 120 minusgraderna.
Kan vi se dem vart vi än befinner oss i världen?
Är det inte överallt som det blir så här kallt i mesosfären utan det är mellan latitud 50 och 65 både på norra och södra halvklotet. Ja, på södra halvklotet är det ju då på vintern för de har ju sommar då. Och det är ungefär i mitten av Tyskland upp till norra delarna av Sverige. Det är där vi kan se dem. Det är väldigt intressant ändå att ha en enkel förklaring. Det är ju kallt där med men vi har ju polcirkeln. Och under den här perioden maj till augusti så går ju solen inte ner norr om polcirkeln. Det är för ljust helt enkelt. Solen hamnar inte i den här vinkeln som krävs för att ljuset ska reflekteras i molnen.
Hur lätt är det att se ett nattlysande moln? Hur stor är chansen?
Ja, oftast så vet man inte vad man letar efter så är det kanske svårt att se dem eller förstå att det är nattlysande moln. Men så snart man vet vad man ska leta efter så är det faktiskt ganska enkelt. Man kan se dem ändå varje år. Framför allt i juli och augusti. Då ska man blicka upp över himlen. Och när de första ljusstarka stjärnorna börjar synas på himlen. Det här är en två timmar efter att solen gått ner. Då ska man också försöka leta efter de här nattlysande molnen för det är då de börjar synas.
Och vad är det jag ska leta efter?
Du ska leta efter att det börjar skimra vackert i blått och vitt. De rör sig inte särskilt fort så det ser ganska statiskt ut. Men de breder ut sig ganska mycket. Man ser dem ganska enkelt när de börjar bli ljusstarka.
Är det lite rätt tid och rätt plats det handlar om när vi ska leta nattlysande moln?
Ja, delvis är det ju det. Och sen kan man ju också se till att det är en klar kväll. Det är ju en förutsättning så att vi inte har de här låga molnen som skymmer i sikten.
Har du någonsin sett ett nattlysande moln? Har du varit på rätt plats vid rätt tillfälle?
Ja, men många gånger har jag sett det. Jag blir ju lika fascinerad varje gång. Det är lite som att se norrsken. De är kanske inte lika fantastiska att se som norrsken men näst intill. Men första gången jag såg nattlysande moln såg jag faktiskt inte nattlysande moln. Jag tog kort på dem också. Det här är väldigt pinsamt att säga som meteorolog. Det var låga moln som ändå lystes upp av stan. Som jag tänkte att det här kan kanske vara nattlysande moln. Och det man ska ta med sig av det här tänker jag är att när du ser nattlysande moln då vet du att det är nattlysande moln. Du kommer aldrig fundera på kan det där kanske vara, det syns. De är extremt vackra och mäktiga verkligen om man ser att de befinner sig på hög höjd och har det här skimrande ljuset.
Det låter helt magiskt. Jag känner att jag är lite peppad på sommarhalvåret och titta upp mot himlen för att se om jag ser ett sånt där nattlysande moln.
Sommaren är härlig, vintern är besvärlig, våren är mysig, hösten är frysig.
Eller?
Vi har fyra årstider i Sverige och varje årstid har sin charm. Varför vi har fyra årstider, när en årstid övergår i en annan och hur vädermönstren förändras för varje årstid. Det är bara några av de saker som meteorologen Linnea Rehn Wittskog pratar om i det här avsnittet. Välkommen till SMHI-podden och serien Fenomenfredag. Jag som programleder heter Priya Eklund. Välkommen hit Linnea.
Hej, tack så mycket.
Du har ju varit med några gånger tidigare, pratat lite olika fenomen. Och idag ska vi prata om egentligen ett jättestort fenomen, som egentligen är fyra fenomen. Och det är årstiderna. I Sverige har vi fyra årstider. Varför har vi just fyra årstider i Sverige?
Anledningen till att vi överhuvudtaget har årstider, det beror på att vi har en jordglob som lutar. Om man kollar på en sån här jordglob som man brukar ha på skrivbordet så ser man att nordpolen inte pekar rakt uppåt utan den pekar lite åt höger. Och vi vet ju att jorden den snurrar runt solen. Det tar ett år för den att snurra runt solen. Och på sommaren då så lutar jorden, eller i varje fall det norra halvklotet av jorden, mot solen. Och på vintern är det tvärtom. Och på sommaren då jorden lutar mot solen så får vi längre dagar, solen står högre på himlen och det blir då varmare. Och sen på vintern då jorden lutar bort från solen så blir det istället korta dagar och allt kallare. Så därför har vi då sommar och vinter. Och vår och höst, ja men det är ju liksom mellantinget mellan de två ytterligheterna.
Just det. Och det här blir ju också extra tydligt när man tänker på Australien, Nya Zeeland som verkligen ligger på andra sidan jordklotet. För när vi går i våra vinterjackor och det är minusgrader då har ju de högsommar hos sig.
Ja men exakt, för där är det ju precis tvärtom.
Men när kan vi säga då att jag kan släppa ut mitt vårskrik som bara bubblar i mig? Kan jag göra det när jag känner att nu är det vår eller finns det en meteorologisk tidpunkt där du kan säga gå och skrik? Eller en kalendarisk tidpunkt. När kan jag släppa ut mitt vårskrik?
Ja, alltså det är ju skillnad på den psykologiska våren och den meteorologiska våren kan man ju säga. Ja men ska man gå på den meteorologiska definitionen då ska man kolla på dygnets medeltemperatur. Och den ska då ligga över noll grader i sju dygn i följd. Och då säger vi att våren anländer till det första av de här sju dygnen. Då är det meteorologisk vår.
Och kan det då snöa efter de sju dygnen?
Det kan det ju.
Ja, det kan det absolut göra.
Får man kväva sitt skrik lite? Ja, precis. Då får man släppa fram det igen när man känner att nu är det lite varmare. Det var den meteorologiska våren, sju dygn i följd där. Men om vi tittar på kalendern då?
Ja men precis, går man bara på den kalendariska våren då är det ju mars som våren anländer. Och faktiskt många länder runt om i världen går ju på den kalender, alltså går ju efter kalendern. Och säger att första mars då är det vår. Så vi i Sverige har ju krånglat till det lite.
Ja, men skrik när andan faller på helt enkelt nu. Nu bubblar det i dig. Då har vi våren och sen sommaren. När kan jag dra fram solstolen och känna att nu är det lata sommardagar?
Ja men våra sommarmånader är ju liksom juni, juli, augusti. Men den meteorologiska sommaren kan ju komma faktiskt innan juni. Och även där så är det ju dygnets medeltemperatur vi kollar på. Och för att det då ska bli meteorologisk sommar då ska dygnets medeltemperatur ligga på tio grader eller högre i fem dygn i följd.
Och sju dygn för att få våren och det var för att?
Precis, alla årstider, alltså sommar, höst och vinter, då är det fem dygn. Men just för våren då brukar man faktiskt räkna sju dygn. Och det gör man väl för att minska sannolikheten för alltför långa perioder med bakslag i vårvädret. För att säkra upp. Ja men precis.
Så sommaren tar slut i augusti, så första september så sätter jag på mig hösttröjan. Är det så enkelt?
Det är ju inte riktigt så enkelt. Vädret kan ju variera som bekant. Men även såklart för hösten så finns det ju en meteorologisk definition. Och då ska ju dygnets medeltemperatur vara lägre än tio grader i fem dygn i följd.
Och det kan ske, kan det ske innan första augusti till exempel?
Ja faktiskt så har vi ju en del lite regler då att hösten till exempel inte får anlända innan första augusti och våren får inte heller anlända innan 15 februari.
Tänk om den gör det ändå?
Ja, det kan den ju göra. Men ursprungligen så valde man väl en gräns för att minska som sagt sannolikheten för att det ska bli massa bakslag. Och just att det blev 15 februari, det var för att man har sett, man jämförde den här normalperioden 1961 till 1990. Och enligt den då så brukade våren anlända till landets tydligaste delar omkring 15 februari. Just det.
Och hösten då? September, oktober, november. Men man kan ju tycka att det är kallt redan i november. När det kalendariskt övergår från höst till vinter den 1 december. Hur är det meteorologiskt?
Ja alltså den meteorologiska vintern, den kan ju komma mycket tidigare än december absolut. Och såklart så har vi även där en knastertorr meteorologisk definition och då ska ju dygnets medeltemperatur ligga på noll grader eller lägre då i fem dygn i följd.
Just det, och då kan man ju kolla det själv kanske. Det kanske är en meteorologisk vinter där du bor, men inte där jag bor.
Så kan det vara.
Hur förändras de här vädermönstren då mellan årstiderna? Jag tänker att man har lite koll på att under sommaren är det på ett visst sätt, under vintern såklart, under vintern är det kallt och snö. Men hur förändras de här årstiderna vad gäller till exempel temperatur, nederbörd, molnighet och alla de här väderfenomenen som vi pratar om i den här podden bland annat?
Ja men om vi tar vintern först då, då blir det ju allt kallare och temperaturskillnaden ökar mycket då mellan ekvatorn och nordpolen. Vid ekvatorn där är det ju ungefär samma väder och temperatur och klimat hela tiden medan det varierar då på polerna. Och när vi får då de här stora temperaturskillnaderna då får vi allt djupare lågtryck så att det blir oftast ganska stor lågtryckstrafik liksom över landet och det kan bli ganska djupa lågtryck med kraftiga regn och snöoväder. Det kan bli blåsa en hel del och faktiskt är det så att sannolikheten för nederbörd är som störst under vintern. Alltså man har liksom flest antal dagar då det regnar eller snöar. Inte de största mängderna nödvändigtvis men flest dagar då det kommer nederbörd.
Okej, vi ska prata mer om det här när vi kommer till hösten känner jag. Vi går vidare in i våren då, vad händer där?
Ja men våren, då börjar ju solen återvända, den blir allt starkare och nu börjar ju den här typiska kampen mellan varm luften och kall luften. Och väldigt typiskt för vårväder är ju just de här snabba skiftningarna mellan det varma och kalla och soliga och haglet. Vi har ju pratat tidigare om aprilväder till exempel som kännetecknar våren.
Och jag vet att du och jag när vi pratar om det här poddavsnittet, då pratar vi om att det bubblar lite och det blir ju, det bubblar i vädret och jag känner att det här vårskriket bubblar i kroppen liksom att man vaknar till liv lite.
Ja men det är ju så.
Och det gör ju faktiskt naturen också under våren så att det kanske faller sig naturligt. Våren övergår i sommar och vad har vi för vädermönster då?
Ja men då blir det ju allt varmare och varmare luft kan också innehålla mer fukt och vatten och det gör liksom att vi får mer energi i luften. Och typiskt då för sommaren är ju att vi kan få de här allt intensivare regn och åskurarna till exempel. Så på sommaren så har vi faktiskt mest regn, alltså om man ser till mängden regn, så störst nederbördsmängder under sommaren. Även om det kan varvas då såklart med torra och soliga perioder också.
Och störst nederbördsmängder behöver ju inte betyda fler dagar utan bara mer på en och samma dag.
Ja men precis att man får de här kraftiga intensiva skurarna som ger stora mängder på kort tid.
Och det är ju det som nu då leder mig in till hösten där jag tänkte att det är nu det regnar mest. Hösten det är bara regn.
Ja och så känner man ju absolut. Och hösten då blir ju solen allt svagare, temperaturerna faller, molnen får svårt att lätta. Så vi har ju mycket av det här som vi meteorologer lite inofficiellt brukar kalla för 3D-väder, dis, dimma och duggregn. Så intrycket är ju att det bara är grått och mulet och regnar hela tiden. Och det är klart att det kan ju komma mycket duggregn av och till under hösten. Men ändå är det så att flest antal dagar med nederbörd har vi på vintern.
Så hösten är inte så regnig som vi tror?
Det är klart den är ju regnig.
Men inte så regnig. Nej precis. Om vi tittar historiskt då på de här vädermönstren. Ser man någon skillnad om man tittar hundra år tillbaka i tiden kring hur de här mönstren, har de förändrats någonting?
Man brukar ju kolla på ett antal klimatindikatorer som visar hur olika parametrar som till exempel temperatur, nederbörd, antal dagar med snötäcke och så vidare har förändrats de senaste decennierna. Och just om man kollar på temperatur för olika årstider så ser man en stigande temperaturtrend. Det blir varmare både på vintern och på sommaren. Och vad som kanske är mest anmärkningsvärt är ju att de här allra lägsta temperaturerna, de blir mer och mer ovanliga. Och såklart då maxtemperaturer, att de blir vanligare. Men det är just att vi får mindre av den kalla varan om man säger så.
Just det. Och det här kan man ju grotta ner sig i hur mycket som helst. Vi ska inte göra det idag. Men vi var lite inne på det här, bara för att klargöra lite. Om vi tittar meteorologiskt så kan ju våren komma tidigare i södra Sverige jämfört med norra Sverige. Så är det ju. Men nu har vi pratat fyra årstider. Det sägs att det finns en femte årstid.
Ja, men precis. Vårvintern brukar vi ju säga är ju Sveriges inofficiella femte årstid. Och det är ju liksom övergångsperioden mellan vinter och vår. Och jag tänker väl att det är framförallt i Norrland som man använder det här uttrycket. Där man liksom, ja men solen återvänder, det blir varmare, man får soliga dagar med plusgrader. Medan man fortfarande har ganska mycket snö på marken. Och just den här snön gör ju också att solen reflekteras väldigt effektivt. Så att det upplevs kanske som ännu ljusare och soligare.
Ett litet försiktigt vårvinterskrik kanske man kan slänga ur sig där då. Ja. I den här podden pratar vi ju väldigt mycket olika fenomen, väderfenomen. Vilka olika fenomen kan vi förvänta oss under varje årstid? Jag säger årstiden och nu det här har vi diskuterat. Alla säger olika. Jag säger vinter, vår, sommar, höst. Det finns de som börjar med vår, sommar, höst, vinter. Spelar ingen roll egentligen. Men vi börjar med vinter för att det är rätt. Vilka väderfenomen är vanligast under vintern?
Ja, det är ju svårt. Det finns ju många fenomen som förekommer året om. Men om man tänker vinter, ja men då får man väl ändå säga snö, snökanoner och kanske också ljuspelare.
Ljuspelare kan man ju lyssna på ett poddavsnitt som handlar om optiska fenomen. Där pratar man ljuspelare. Snökanoner låter jätteintressant. Jag tänker att vi ska prata om det i ett annat avsnitt också. Våren?
Ja, och då tänker jag att det är ju det här aprilvädret. Snöhagel och trinsnö, det är väldigt typiskt vårfenomen.
Och sommaren, det är inte bara sol.
Exakt, då tänker jag att det är skyfall och åska som utmärker sommaren.
Och så går vi in i hösten då.
Då får vi väl säga dimma där då.
Jättebra. En sista fråga innan vi avslutar. Vilken är din favoritårstid och varför? Det var två frågor.
Jag får nog säga våren ändå. För då är det ju, ja men livet återvänder. Man blir ju så där bubblig i kroppen, precis som vädret där på våren.
Ett litet vårskrik där alltså ifrån dig. Tack för att du ville komma hit och prata årstider med mig. Tack
Sommaren är härlig, vintern är besvärlig, våren är mysig, hösten är frysig.
Eller?
Vi har fyra årstider i Sverige och varje årstid har sin charm. Varför vi har fyra årstider, när en årstid övergår i en annan och hur vädermönstren förändras för varje årstid. Det är bara några av de saker som meteorologen Linnea Rehn Wittskog pratar om i det här avsnittet. Välkommen till SMHI-podden och serien Fenomenfredag. Jag som programleder heter Priya Eklund. Välkommen hit Linnea.
Hej, tack så mycket.
Du har ju varit med några gånger tidigare, pratat lite olika fenomen. Och idag ska vi prata om egentligen ett jättestort fenomen, som egentligen är fyra fenomen. Och det är årstiderna. I Sverige har vi fyra årstider. Varför har vi just fyra årstider i Sverige?
Anledningen till att vi överhuvudtaget har årstider, det beror på att vi har en jordglob som lutar. Om man kollar på en sån här jordglob som man brukar ha på skrivbordet så ser man att nordpolen inte pekar rakt uppåt utan den pekar lite åt höger. Och vi vet ju att jorden den snurrar runt solen. Det tar ett år för den att snurra runt solen. Och på sommaren då så lutar jorden, eller i varje fall det norra halvklotet av jorden, mot solen. Och på vintern är det tvärtom. Och på sommaren då jorden lutar mot solen så får vi längre dagar, solen står högre på himlen och det blir då varmare. Och sen på vintern då jorden lutar bort från solen så blir det istället korta dagar och allt kallare. Så därför har vi då sommar och vinter. Och vår och höst, ja men det är ju liksom mellantinget mellan de två ytterligheterna.
Just det. Och det här blir ju också extra tydligt när man tänker på Australien, Nya Zeeland som verkligen ligger på andra sidan jordklotet. För när vi går i våra vinterjackor och det är minusgrader då har ju de högsommar hos sig.
Ja men exakt, för där är det ju precis tvärtom.
Men när kan vi säga då att jag kan släppa ut mitt vårskrik som bara bubblar i mig? Kan jag göra det när jag känner att nu är det vår eller finns det en meteorologisk tidpunkt där du kan säga gå och skrik? Eller en kalendarisk tidpunkt. När kan jag släppa ut mitt vårskrik?
Ja, alltså det är ju skillnad på den psykologiska våren och den meteorologiska våren kan man ju säga. Ja men ska man gå på den meteorologiska definitionen då ska man kolla på dygnets medeltemperatur. Och den ska då ligga över noll grader i sju dygn i följd. Och då säger vi att våren anländer till det första av de här sju dygnen. Då är det meteorologisk vår.
Och kan det då snöa efter de sju dygnen?
Det kan det ju.
Ja, det kan det absolut göra.
Får man kväva sitt skrik lite? Ja, precis. Då får man släppa fram det igen när man känner att nu är det lite varmare. Det var den meteorologiska våren, sju dygn i följd där. Men om vi tittar på kalendern då?
Ja men precis, går man bara på den kalendariska våren då är det ju mars som våren anländer. Och faktiskt många länder runt om i världen går ju på den kalender, alltså går ju efter kalendern. Och säger att första mars då är det vår. Så vi i Sverige har ju krånglat till det lite.
Ja, men skrik när andan faller på helt enkelt nu. Nu bubblar det i dig. Då har vi våren och sen sommaren. När kan jag dra fram solstolen och känna att nu är det lata sommardagar?
Ja men våra sommarmånader är ju liksom juni, juli, augusti. Men den meteorologiska sommaren kan ju komma faktiskt innan juni. Och även där så är det ju dygnets medeltemperatur vi kollar på. Och för att det då ska bli meteorologisk sommar då ska dygnets medeltemperatur ligga på tio grader eller högre i fem dygn i följd.
Och sju dygn för att få våren och det var för att?
Precis, alla årstider, alltså sommar, höst och vinter, då är det fem dygn. Men just för våren då brukar man faktiskt räkna sju dygn. Och det gör man väl för att minska sannolikheten för alltför långa perioder med bakslag i vårvädret. För att säkra upp. Ja men precis.
Så sommaren tar slut i augusti, så första september så sätter jag på mig hösttröjan. Är det så enkelt?
Det är ju inte riktigt så enkelt. Vädret kan ju variera som bekant. Men även såklart för hösten så finns det ju en meteorologisk definition. Och då ska ju dygnets medeltemperatur vara lägre än tio grader i fem dygn i följd.
Och det kan ske, kan det ske innan första augusti till exempel?
Ja faktiskt så har vi ju en del lite regler då att hösten till exempel inte får anlända innan första augusti och våren får inte heller anlända innan 15 februari.
Tänk om den gör det ändå?
Ja, det kan den ju göra. Men ursprungligen så valde man väl en gräns för att minska som sagt sannolikheten för att det ska bli massa bakslag. Och just att det blev 15 februari, det var för att man har sett, man jämförde den här normalperioden 1961 till 1990. Och enligt den då så brukade våren anlända till landets tydligaste delar omkring 15 februari. Just det.
Och hösten då? September, oktober, november. Men man kan ju tycka att det är kallt redan i november. När det kalendariskt övergår från höst till vinter den 1 december. Hur är det meteorologiskt?
Ja alltså den meteorologiska vintern, den kan ju komma mycket tidigare än december absolut. Och såklart så har vi även där en knastertorr meteorologisk definition och då ska ju dygnets medeltemperatur ligga på noll grader eller lägre då i fem dygn i följd.
Just det, och då kan man ju kolla det själv kanske. Det kanske är en meteorologisk vinter där du bor, men inte där jag bor.
Så kan det vara.
Hur förändras de här vädermönstren då mellan årstiderna? Jag tänker att man har lite koll på att under sommaren är det på ett visst sätt, under vintern såklart, under vintern är det kallt och snö. Men hur förändras de här årstiderna vad gäller till exempel temperatur, nederbörd, molnighet och alla de här väderfenomenen som vi pratar om i den här podden bland annat?
Ja men om vi tar vintern först då, då blir det ju allt kallare och temperaturskillnaden ökar mycket då mellan ekvatorn och nordpolen. Vid ekvatorn där är det ju ungefär samma väder och temperatur och klimat hela tiden medan det varierar då på polerna. Och när vi får då de här stora temperaturskillnaderna då får vi allt djupare lågtryck så att det blir oftast ganska stor lågtryckstrafik liksom över landet och det kan bli ganska djupa lågtryck med kraftiga regn och snöoväder. Det kan bli blåsa en hel del och faktiskt är det så att sannolikheten för nederbörd är som störst under vintern. Alltså man har liksom flest antal dagar då det regnar eller snöar. Inte de största mängderna nödvändigtvis men flest dagar då det kommer nederbörd.
Okej, vi ska prata mer om det här när vi kommer till hösten känner jag. Vi går vidare in i våren då, vad händer där?
Ja men våren, då börjar ju solen återvända, den blir allt starkare och nu börjar ju den här typiska kampen mellan varm luften och kall luften. Och väldigt typiskt för vårväder är ju just de här snabba skiftningarna mellan det varma och kalla och soliga och haglet. Vi har ju pratat tidigare om aprilväder till exempel som kännetecknar våren.
Och jag vet att du och jag när vi pratar om det här poddavsnittet, då pratar vi om att det bubblar lite och det blir ju, det bubblar i vädret och jag känner att det här vårskriket bubblar i kroppen liksom att man vaknar till liv lite.
Ja men det är ju så.
Och det gör ju faktiskt naturen också under våren så att det kanske faller sig naturligt. Våren övergår i sommar och vad har vi för vädermönster då?
Ja men då blir det ju allt varmare och varmare luft kan också innehålla mer fukt och vatten och det gör liksom att vi får mer energi i luften. Och typiskt då för sommaren är ju att vi kan få de här allt intensivare regn och åskurarna till exempel. Så på sommaren så har vi faktiskt mest regn, alltså om man ser till mängden regn, så störst nederbördsmängder under sommaren. Även om det kan varvas då såklart med torra och soliga perioder också.
Och störst nederbördsmängder behöver ju inte betyda fler dagar utan bara mer på en och samma dag.
Ja men precis att man får de här kraftiga intensiva skurarna som ger stora mängder på kort tid.
Och det är ju det som nu då leder mig in till hösten där jag tänkte att det är nu det regnar mest. Hösten det är bara regn.
Ja och så känner man ju absolut. Och hösten då blir ju solen allt svagare, temperaturerna faller, molnen får svårt att lätta. Så vi har ju mycket av det här som vi meteorologer lite inofficiellt brukar kalla för 3D-väder, dis, dimma och duggregn. Så intrycket är ju att det bara är grått och mulet och regnar hela tiden. Och det är klart att det kan ju komma mycket duggregn av och till under hösten. Men ändå är det så att flest antal dagar med nederbörd har vi på vintern.
Så hösten är inte så regnig som vi tror?
Det är klart den är ju regnig.
Men inte så regnig. Nej precis. Om vi tittar historiskt då på de här vädermönstren. Ser man någon skillnad om man tittar hundra år tillbaka i tiden kring hur de här mönstren, har de förändrats någonting?
Man brukar ju kolla på ett antal klimatindikatorer som visar hur olika parametrar som till exempel temperatur, nederbörd, antal dagar med snötäcke och så vidare har förändrats de senaste decennierna. Och just om man kollar på temperatur för olika årstider så ser man en stigande temperaturtrend. Det blir varmare både på vintern och på sommaren. Och vad som kanske är mest anmärkningsvärt är ju att de här allra lägsta temperaturerna, de blir mer och mer ovanliga. Och såklart då maxtemperaturer, att de blir vanligare. Men det är just att vi får mindre av den kalla varan om man säger så.
Just det. Och det här kan man ju grotta ner sig i hur mycket som helst. Vi ska inte göra det idag. Men vi var lite inne på det här, bara för att klargöra lite. Om vi tittar meteorologiskt så kan ju våren komma tidigare i södra Sverige jämfört med norra Sverige. Så är det ju. Men nu har vi pratat fyra årstider. Det sägs att det finns en femte årstid.
Ja, men precis. Vårvintern brukar vi ju säga är ju Sveriges inofficiella femte årstid. Och det är ju liksom övergångsperioden mellan vinter och vår. Och jag tänker väl att det är framförallt i Norrland som man använder det här uttrycket. Där man liksom, ja men solen återvänder, det blir varmare, man får soliga dagar med plusgrader. Medan man fortfarande har ganska mycket snö på marken. Och just den här snön gör ju också att solen reflekteras väldigt effektivt. Så att det upplevs kanske som ännu ljusare och soligare.
Ett litet försiktigt vårvinterskrik kanske man kan slänga ur sig där då. Ja. I den här podden pratar vi ju väldigt mycket olika fenomen, väderfenomen. Vilka olika fenomen kan vi förvänta oss under varje årstid? Jag säger årstiden och nu det här har vi diskuterat. Alla säger olika. Jag säger vinter, vår, sommar, höst. Det finns de som börjar med vår, sommar, höst, vinter. Spelar ingen roll egentligen. Men vi börjar med vinter för att det är rätt. Vilka väderfenomen är vanligast under vintern?
Ja, det är ju svårt. Det finns ju många fenomen som förekommer året om. Men om man tänker vinter, ja men då får man väl ändå säga snö, snökanoner och kanske också ljuspelare.
Ljuspelare kan man ju lyssna på ett poddavsnitt som handlar om optiska fenomen. Där pratar man ljuspelare. Snökanoner låter jätteintressant. Jag tänker att vi ska prata om det i ett annat avsnitt också. Våren?
Ja, och då tänker jag att det är ju det här aprilvädret. Snöhagel och trinsnö, det är väldigt typiskt vårfenomen.
Och sommaren, det är inte bara sol.
Exakt, då tänker jag att det är skyfall och åska som utmärker sommaren.
Och så går vi in i hösten då.
Då får vi väl säga dimma där då.
Jättebra. En sista fråga innan vi avslutar. Vilken är din favoritårstid och varför? Det var två frågor.
Jag får nog säga våren ändå. För då är det ju, ja men livet återvänder. Man blir ju så där bubblig i kroppen, precis som vädret där på våren.
Ett litet vårskrik där alltså ifrån dig. Tack för att du ville komma hit och prata årstider med mig. Tack
Har du någon gång funderat på varifrån våra vattendrag får sitt vatten? Kristin Röja jobbar som hydrolog på SMHI och i det här avsnittet berättar hon om allt från vattnets kretslopp till hur mycket vattendrag det finns i Sverige. Välkommen till SMHI podden och serien Fenomenfredag. Jag som programleder heter Priya Eklund. Välkommen till podden Kristin.
Tack så mycket.
Du är ju hydrolog. Ja. Hur blir man hydrolog?
Det finns många olika sätt skulle jag säga att bli hydrolog. Jag själv läste geografi som kandidatprogram och sen så läste jag ett masterprogram i hydrologi, hydrogeologi och vattenresurser. Men man kan också gå andra vägar. Jag vet många av mina kollegor har till exempel läst masterprogram i, eller de har läst till civilingenjörer. Så det finns olika vägar att gå.
Ja. Och det säger mig att du kan väldigt mycket om vatten för du jobbar också som hydrolog på SMHI. Och idag ska vi prata om varifrån vattendrag får sitt vatten.
Ja.
Jag tror inte att det går att prata om vatten ute i naturen om vi inte pratar om ett utav naturens kanske största fenomen och det är vattnets kretslopp. Kan du förklara för mig och lyssnarna vad är vattnets kretslopp?
Ja, vattnets kretslopp eller den hydrologiska cykeln som det också kallas. Det beskriver vattnets flöde eller cirkulation mellan olika system på jorden kan man säga. Så mellan atmosfären, landområden, grundvattenmagasin, levande organismer och havet. Och även oss människor. Vi har en väldigt stor påverkan på den hydrologiska cykeln. Men om jag då förenklat skulle beskriva vattnets kretslopp så tänker jag att jag kan börja med atmosfären. För när vattenångan i atmosfären kondenserar, alltså omvandlas från vattenånga till flytande form så faller det över land och hav i form av nederbörd. Främst då som regn och snö. Och om nederbörden faller som snö så lagras vattnet i snön tills dess att vattnet smälter. Och när snön då smälter eller om nederbörden faller som regn så kan vattnet ta många olika vägar på marken eller på jorden. Det kan till exempel rinna av på markytan och ut i våra vattendrag och sjöar. Eller det kan infiltrera ner i jorden eller ännu längre ner och fylla på våra grundvattenmagasin. Men det kan också avdunsta eller transpirera. Och avdunstning innebär att vatten omvandlas från flytande form till vattenånga. Och då förs vattnet tillbaka till atmosfären där det började. Och transpiration är när växter avger vattenånga. Men det vattnet som inte avdunstar eller transpirerar kommer till slut att rinna ut i havet. Och där kommer det vattnet att avdunsta och då återföras till atmosfären. Men man får inte heller glömma att det här sker på många olika tidskalor. Man brukar prata om uppehållstid, alltså hur länge en vattenmolekyl generellt sett uppehåller sig i ett visst system, till exempel i ett grundvattenmagasin. Och det kan vara i atmosfären så kan det vara bara några dagar medan i vissa grundvattenmagasin så är det tusentals år.
Och hur mycket vattendrag har vi i Sverige? För det känns ju ändå som att Sverige är ett land där det finns mycket vatten.
Ja, det finns det ju. Men det är lite svårt att svara på för det beror lite på hur stora vattendrag, eller hur små vattendrag man ska säga, som man inkluderar i beräkningen. Men om man tittar på en databas som heter Svenskt vattenarkiv från 2016, då får man fram ungefär att det finns 15 000 mil vattendrag i Sverige. Om man inte räknar med sjölängden. Och om man räknar med sjöar så är det ungefär 21 000 mil. Så kanske någonstans däremellan. Eller ännu mer om man räknar med ännu mindre vattendrag. Så det är lite svårt att säga faktiskt.
Så ganska mycket vatten i Sverige med andra ord.
Ja.
När man är ute vid sjöar eller går vid någon fin bäck eller liknande så tror jag inte att man ställer sig frågan. Men det kanske man borde göra. Hur fylls det här på med vatten? Har det alltid funnits vatten här? Varför sjunker det inte undan? Det är en massa frågor egentligen när man väl börjar fundera på det. Så hur fylls de på?
Ja, om man ska prata om det så tänker jag att man kanske behöver prata om vattenbalansen. Och vattenbalansen är balansen mellan inflöde och utflöde av vatten till ett område över en viss tidsperiod. Och om man då tar en sjö som exempel så beräknar man vattenbalansen som summan av det vatten som tillförs sjön från till exempel markytorna runt omkring eller vattendraget som rinner in i sjön. Men även den nederbörd som faller direkt på sjöytan. Och så tar man då det minus utflödet från sjön. Och då är det avdunstningen från sjöns vattenyta, alltså omvandlingen från flytande vatten till vattenånga. Och så det vatten som rinner ut ur sjön via vattendraget. Och då får man då en vattenbalans. Så om det tillförs mer vatten till sjön än vad det flödar ut ur sjön då får man en positiv förändring, alltså att vattennivån i sjön höjs.
Och tillförsel av vatten kan ju vara regn, snö, egentligen all form av nederbörd.
Ja, och nederbörd både direkt på sjöytan eller det som rinner av på markytan och in i sjön.
Men kan det bildas nya vattendrag?
Det kan det göra. Det finns ju både permanenta vattendrag, alltså där det i princip flödar vatten året runt, men också tillfälliga vattendrag. Där det bara flödar vatten när det har regnat, till exempel. Så det finns lite olika typer av vattendrag.
Nu kommer de här frågorna som kanske barn säger, men varför är det så? Varför är det så att vi har en liten sjö? Jag bor ute i skogen, jag har en liten sjö och där finns det alltid vatten. Och sen bara några hundra meter därifrån så finns det en grop. Men där rinner det undan. Vad är skillnaden?
Man kan ju kolla på vattenbalansen på många olika skalor. Om man tittar på den skalan på den här lilla gropen så handlar det om att utflödet från den här lilla gropen är större än vad inflödet av vatten är.
Och det kan ju inte bara vara avdunstning då, tänker jag?
Nej, utan då kan det också vara att vatten infiltrerar ner i marken. Till exempel avdunstning, att vattnet flödar ut från den här lilla gropen eller att det infiltrerar ner i marken.
Kan vi människor påverka vattendragen på något sätt?
Ja, det skulle jag verkligen säga. Jag skulle säga att egentligen allt vi gör påverkar antingen hur vattendragen ser ut, alltså deras morfologi eller flödet i vattendraget eller innehållet i vattnet som föroreningar till exempel. Och en väldigt stor påverkan är urbanisering. När vi skapar hårdgjorda ytor så kan inte vattnet infiltrera ner i marken utan rinner istället av på markytan. Och det påverkar då våra flöden i våra vattendrag förut. Men också, det kan ju bidra till att man bygger bort vattendrag också eller att man leder om vattendrag.
Okej, men vi har pratat om människans påverkan på vatten. Och vi var lite inne på det här innan just det här med varför bildas det inte nya sjöar rent spontant så. Men kan det uppstå andra vattendrag efter? Säg att vi har en jättesnörik vinter, tung snö med mycket vatten, snö med hög densitet. Och sen har vi en riktig regnig vår, vi har inte en särskilt varm sommar och sen kommer vi till hösten och då är det regn igen. Kan det då uppstå nya vattendrag?
Ja, som jag sa så finns det de här tillfälliga vattendragen. Men jag tror att för att det ska uppstå ett permanent vattendrag så kanske det krävs lite mer än en säsong. Vattendrag skapas ofta genom att de eroderar marken, jorden eller marken. Så jag tror att det krävs lite mer än en regnig vår för att det ska skapas nya vattendrag.
Så om man tittar ut och har en stor pöl i sin trädgård så ska man inte tänka att nu har vi en sjö här?
Nej, det skulle jag inte säga. Men en tillfällig kanske. En tillfällig sjö. Man brukar ofta kolla lite på storleken. Storleken av en vattensamling brukar ofta avgöra om man definierar den som sjö eller inte. Eller om det är en pöl då. Men den definitionen är också lite luddig.
En sista fråga innan vi avrundar. Vad är det bästa med vatten? Oj.
Jag skulle säga att man kan bada i det.
Det räcker för mig.
Tack så mycket Christine.
Har du någon gång funderat på varifrån våra vattendrag får sitt vatten? Kristin Röja jobbar som hydrolog på SMHI och i det här avsnittet berättar hon om allt från vattnets kretslopp till hur mycket vattendrag det finns i Sverige. Välkommen till SMHI podden och serien Fenomenfredag. Jag som programleder heter Priya Eklund. Välkommen till podden Kristin.
Tack så mycket.
Du är ju hydrolog. Ja. Hur blir man hydrolog?
Det finns många olika sätt skulle jag säga att bli hydrolog. Jag själv läste geografi som kandidatprogram och sen så läste jag ett masterprogram i hydrologi, hydrogeologi och vattenresurser. Men man kan också gå andra vägar. Jag vet många av mina kollegor har till exempel läst masterprogram i, eller de har läst till civilingenjörer. Så det finns olika vägar att gå.
Ja. Och det säger mig att du kan väldigt mycket om vatten för du jobbar också som hydrolog på SMHI. Och idag ska vi prata om varifrån vattendrag får sitt vatten.
Ja.
Jag tror inte att det går att prata om vatten ute i naturen om vi inte pratar om ett utav naturens kanske största fenomen och det är vattnets kretslopp. Kan du förklara för mig och lyssnarna vad är vattnets kretslopp?
Ja, vattnets kretslopp eller den hydrologiska cykeln som det också kallas. Det beskriver vattnets flöde eller cirkulation mellan olika system på jorden kan man säga. Så mellan atmosfären, landområden, grundvattenmagasin, levande organismer och havet. Och även oss människor. Vi har en väldigt stor påverkan på den hydrologiska cykeln. Men om jag då förenklat skulle beskriva vattnets kretslopp så tänker jag att jag kan börja med atmosfären. För när vattenångan i atmosfären kondenserar, alltså omvandlas från vattenånga till flytande form så faller det över land och hav i form av nederbörd. Främst då som regn och snö. Och om nederbörden faller som snö så lagras vattnet i snön tills dess att vattnet smälter. Och när snön då smälter eller om nederbörden faller som regn så kan vattnet ta många olika vägar på marken eller på jorden. Det kan till exempel rinna av på markytan och ut i våra vattendrag och sjöar. Eller det kan infiltrera ner i jorden eller ännu längre ner och fylla på våra grundvattenmagasin. Men det kan också avdunsta eller transpirera. Och avdunstning innebär att vatten omvandlas från flytande form till vattenånga. Och då förs vattnet tillbaka till atmosfären där det började. Och transpiration är när växter avger vattenånga. Men det vattnet som inte avdunstar eller transpirerar kommer till slut att rinna ut i havet. Och där kommer det vattnet att avdunsta och då återföras till atmosfären. Men man får inte heller glömma att det här sker på många olika tidskalor. Man brukar prata om uppehållstid, alltså hur länge en vattenmolekyl generellt sett uppehåller sig i ett visst system, till exempel i ett grundvattenmagasin. Och det kan vara i atmosfären så kan det vara bara några dagar medan i vissa grundvattenmagasin så är det tusentals år.
Och hur mycket vattendrag har vi i Sverige? För det känns ju ändå som att Sverige är ett land där det finns mycket vatten.
Ja, det finns det ju. Men det är lite svårt att svara på för det beror lite på hur stora vattendrag, eller hur små vattendrag man ska säga, som man inkluderar i beräkningen. Men om man tittar på en databas som heter Svenskt vattenarkiv från 2016, då får man fram ungefär att det finns 15 000 mil vattendrag i Sverige. Om man inte räknar med sjölängden. Och om man räknar med sjöar så är det ungefär 21 000 mil. Så kanske någonstans däremellan. Eller ännu mer om man räknar med ännu mindre vattendrag. Så det är lite svårt att säga faktiskt.
Så ganska mycket vatten i Sverige med andra ord.
Ja.
När man är ute vid sjöar eller går vid någon fin bäck eller liknande så tror jag inte att man ställer sig frågan. Men det kanske man borde göra. Hur fylls det här på med vatten? Har det alltid funnits vatten här? Varför sjunker det inte undan? Det är en massa frågor egentligen när man väl börjar fundera på det. Så hur fylls de på?
Ja, om man ska prata om det så tänker jag att man kanske behöver prata om vattenbalansen. Och vattenbalansen är balansen mellan inflöde och utflöde av vatten till ett område över en viss tidsperiod. Och om man då tar en sjö som exempel så beräknar man vattenbalansen som summan av det vatten som tillförs sjön från till exempel markytorna runt omkring eller vattendraget som rinner in i sjön. Men även den nederbörd som faller direkt på sjöytan. Och så tar man då det minus utflödet från sjön. Och då är det avdunstningen från sjöns vattenyta, alltså omvandlingen från flytande vatten till vattenånga. Och så det vatten som rinner ut ur sjön via vattendraget. Och då får man då en vattenbalans. Så om det tillförs mer vatten till sjön än vad det flödar ut ur sjön då får man en positiv förändring, alltså att vattennivån i sjön höjs.
Och tillförsel av vatten kan ju vara regn, snö, egentligen all form av nederbörd.
Ja, och nederbörd både direkt på sjöytan eller det som rinner av på markytan och in i sjön.
Men kan det bildas nya vattendrag?
Det kan det göra. Det finns ju både permanenta vattendrag, alltså där det i princip flödar vatten året runt, men också tillfälliga vattendrag. Där det bara flödar vatten när det har regnat, till exempel. Så det finns lite olika typer av vattendrag.
Nu kommer de här frågorna som kanske barn säger, men varför är det så? Varför är det så att vi har en liten sjö? Jag bor ute i skogen, jag har en liten sjö och där finns det alltid vatten. Och sen bara några hundra meter därifrån så finns det en grop. Men där rinner det undan. Vad är skillnaden?
Man kan ju kolla på vattenbalansen på många olika skalor. Om man tittar på den skalan på den här lilla gropen så handlar det om att utflödet från den här lilla gropen är större än vad inflödet av vatten är.
Och det kan ju inte bara vara avdunstning då, tänker jag?
Nej, utan då kan det också vara att vatten infiltrerar ner i marken. Till exempel avdunstning, att vattnet flödar ut från den här lilla gropen eller att det infiltrerar ner i marken.
Kan vi människor påverka vattendragen på något sätt?
Ja, det skulle jag verkligen säga. Jag skulle säga att egentligen allt vi gör påverkar antingen hur vattendragen ser ut, alltså deras morfologi eller flödet i vattendraget eller innehållet i vattnet som föroreningar till exempel. Och en väldigt stor påverkan är urbanisering. När vi skapar hårdgjorda ytor så kan inte vattnet infiltrera ner i marken utan rinner istället av på markytan. Och det påverkar då våra flöden i våra vattendrag förut. Men också, det kan ju bidra till att man bygger bort vattendrag också eller att man leder om vattendrag.
Okej, men vi har pratat om människans påverkan på vatten. Och vi var lite inne på det här innan just det här med varför bildas det inte nya sjöar rent spontant så. Men kan det uppstå andra vattendrag efter? Säg att vi har en jättesnörik vinter, tung snö med mycket vatten, snö med hög densitet. Och sen har vi en riktig regnig vår, vi har inte en särskilt varm sommar och sen kommer vi till hösten och då är det regn igen. Kan det då uppstå nya vattendrag?
Ja, som jag sa så finns det de här tillfälliga vattendragen. Men jag tror att för att det ska uppstå ett permanent vattendrag så kanske det krävs lite mer än en säsong. Vattendrag skapas ofta genom att de eroderar marken, jorden eller marken. Så jag tror att det krävs lite mer än en regnig vår för att det ska skapas nya vattendrag.
Så om man tittar ut och har en stor pöl i sin trädgård så ska man inte tänka att nu har vi en sjö här?
Nej, det skulle jag inte säga. Men en tillfällig kanske. En tillfällig sjö. Man brukar ofta kolla lite på storleken. Storleken av en vattensamling brukar ofta avgöra om man definierar den som sjö eller inte. Eller om det är en pöl då. Men den definitionen är också lite luddig.
En sista fråga innan vi avrundar. Vad är det bästa med vatten? Oj.
Jag skulle säga att man kan bada i det.
Det räcker för mig.
Tack så mycket Christine.
I det här avsnittet plockar vi upp tråden från förra veckan där meteorologen Linus Karlsson hintade om att halo var hans favorit av optiska fenomen. Ordet halo härstammar från grekiskan och betyder cirkel. Och kanske har du sett en cirkel runt solen någon gång? Då har du sett en halo. Hur den bildas, vilka olika typer av halos det finns och hur vanliga de är, det får du reda på den här veckan. Välkommen till SMHI-podden och serien Fenomenfredag. Jag som programleder heter Priya Eklund.
Välkommen tillbaka till podden Linus.
Tack så mycket.
Du var med förra veckan när vi pratade om optiska fenomen och då hintade du om ditt favoritfenomen som är?
Halofenomenen.
Och då ska vi prata mer om det idag. Hur uppstår ett halofenomen?
Halofenomenen är ett samlingsbegrepp för många olika ljuspelare, bågar och ljusfläckar. Vad dessa har gemensamt är att man i huvudsak har solljus som bryts och reflekteras i iskristaller och då kan de här bildas.
Nu har du redan nämnt olika typer av halos. Jag tänker att halo kommer från grekiskan och betyder cirkel. Det är väl kanske så man främst tänker sig en halo. Men det finns andra typer också. Vad är en ljuspelare?
Det stämmer det och det finns många typer av halofenomen som du nämnde med cirkeln, 22-gradersringen som den också kallas som är den som är vanligast förekommande. Men även ljuspelare som du var inne på här. Det som skiljer dem åt är hur de har bildats, alltså vilken typ av iskristaller som solljuset har reflekterats och brutits i. Det är också lite beroende på vilken typ av halokomponent, vilken typ av halofenomen som blir avgörande på grund av vilken typ av iskristaller som vi har. Man kan också se just den iskristallen som krävs för att ett halofenomen ska bildas. Då är det framförallt två typer vad man brukar benämna plattor och kolumner. Det är en sexkantig platta eller kolumn som är iskristallen som är gynnsam för att halofenomen ska bildas.
De här cirklarna tänker jag är de vanligaste typen av halofenomen. Det är väl då man tänker halo. Jag tror inte man tänker så när man ser en pelare. Vilken fin halo. Utan de här cirklarna. Det fanns 22-graders och 46-graders halo. Vad är det för skillnad på dem?
Avståndet som man exempelvis ser från solen så har den här 22-gradersringen en 22 -gradersvinkel från solen medan den här 46-gradersringen istället är 46 grader från solen. Så det är ju egentligen den stora skillnaden mellan dessa två. Om man nu vill urskilja dem och man ser dem ute i fältet så finns det ett knep att man kan sträcka ut armen och mellan tummen och lillfingret med utsträckt arm och kolla avståndet där emellan. Så motsvarar då en hand ungefär 22 grader och så har man två händer så är det ungefär 46 grader. Så kan man då urskilja vilken typ av ring det är. Sedan ska väl tilläggas att det finns många andra halokomponenter som har sina likheter med 46-gradersringen. Så det är kanske inte alltid att det faktiskt är i det här fallet 46 -gradersringen som syns utan att det är en annan komponent istället.
Är halon alltid runt en sol?
Den är ju kopplad till solljuset men det kan ju också vara situationer där man på motsatt sida av himlen ser halofenomen som uppstår där. Så det är ju hela himlavalvet i stort sett där halokomponenter kan dyka upp. Så det är ju alltid intressant om man då exempelvis ser den här 22-gradersringen så kan man då kolla på övriga delar av himlen för att se om det är några andra komponenter som dykt upp där.
Men kan man se de här halosen när som helst på dagen? Sol kanske är en förutsättning då. Så det behöver ju vara dagsljus. Det är ju då solen är uppe. Men spelar det någon roll om det är morgon eller eftermiddag eller mitt på dagen?
Det är ju som så att de här halokomponenterna de styr sig också till viss del vilken höjd över horisonten som solen befinner sig på hur de då utformar sig exempelvis. Så där finns ju då halokomponenter som har ett utseende när solen står lägre på himlen och sedan skiftar en aning ju högre solen står på himlen. Sedan är det ju också som så att vi även nattetid kan se halofenomen. Exempelvis så ser vi då de här ljuspelarna. Det behöver inte vara solen som är ljuskällan där utan det kan ju vara också lampor exempelvis i städer. Som dyker upp en del bilder på ibland och även kring månen kan vi se den här 22-gradersringen faktiskt. Men då är det ju reflekterat solljus.
Ja och just de här ljuspelarna om man nu är intresserad av hur de ser ut så kan man gå in på SMHIs Instagram. För där har vi publicerat en bild av just ljuspelare i olika färger. Där det är snökristaller som reflekteras i. Nu ska vi se om jag kan det här. Jag har ju läst på och det är jag som har gjort inlägget. Att snökristallerna reflekteras i ljuset från de här artificiella ljuskällorna. Och så är det som pelare rakt upp mot himlen.
Ja precis så att den här ljuskällan då att ljuset från ljuskällan då reflekteras i iskristallen.
Det var ju typ det jag sa, haha. Kan man se halos när som helst på året? Solen lyser ju och molnen eller vilket det nu är, snökristaller och sådana här saker. Kan man se det när som helst på året? Kan man se det på sommaren när det inte kanske finns snökristaller?
Visst är det så. Det kan ju synas året runt. Skillnaden där om man då framförallt på våra breddgrader skiljer på vintern och sommaren så är det ju att sommartid så har vi ju då iskristallerna i de här molnen som befinner sig på högre höjd i atmosfären upp till omkring 10 kilometers höjd. Det man ser vintertid är ju att vi kan ha iskristaller även nere vid markytan. Så då får man ju två lite olika situationer. Och även då sommartid kanske när man vanligtvis är ute mitt på dagen så står ju solen på en betydligt högre höjd. Så att av de bilder man många gånger ser så är det väl de här halokomponenterna, när det är många halokomponenter så är det väl många gånger vintertid. Men det kan ju såklart inträffa året runt.
Och hur vanligt är det att man ser en halo? Jag vet inte om jag har sett någon. Jag kanske har gjort det och inte reflekterat över det. Hur vanligt är det?
Fenomenet i sig är ju inte egentligen särskilt ovanligt. Det har väl gjorts någon form av statistik på det här då och då säger man väl att det i snitt syns två gånger i veckan någonstans i Europa. Men då hamnar man ju också i den här situationen att man som individ ska vara ute på rätt ställe vid rätt tillfälle. Så det är ju inte så konstigt i sig om man själv inte har sett någon. Just som jag var inne på att vara ute vid rätt tid vid rätt tillfälle. Och sedan är det också så att de olika komponenterna är ju också olika ovanliga. Och där finns ju då komponenter som man kanske aldrig kommer att få se eller kanske bara är en gång i livet.
Vad skulle det kunna vara för komponenter?
Där finns det ju lite olika komponenter som har väldigt särskilda förutsättningar för att det ska kunna bildas. Vi hade ju faktiskt en situation här tidigare i vintras där det då dök upp en båge som heter Moilanenbågen. Och då blev det ju lite avundsjuka för de här som inte fick se den just för att den är en så pass ovanlig komponent.
Och vad är det som är så speciellt med den? Hur ska jag veta att det är en sån jag ser? Behöver jag vara meteorolog?
Man behöver inte nödvändigtvis vara meteorolog men det är bra att ha ett intresse och förstå vad förutsättningarna är för att de här halokomponenterna ska bildas. För det som skiljer dem åt är just hur solljuset har behandlats här av iskristallen. Vilken typ av iskristall det då är mellan de här plattorna och kolumnerna. Vilken väg ljusstrålarna har gått genom iskristallerna spelar in och även orienteringen på iskristallerna. Så det är väldigt många olika komponenter som är bakgrunden till varför just exakt den här halokomponenten bildas.
En hel vetenskap. Det är en hel vetenskap. Finns det någonting du vill säga om halo som vi inte har sagt? Det här är ju ditt favorit av optiska fenomen. Känner du så här att det här måste jag få fram om det här?
Just med halofenomenen så har ju också om man kollar till lite koppling till väderutvecklingen så kan det ibland sägas att om man då har sett en halo så kan det vara att nederbörd på ingående. Och det här kan såklart stämma men det är ju inte alls nödvändigt att det är så. Men en situation skulle ju kunna vara att man då exempelvis har sett den här 22-graders ringen och sedan märker man att molnen tätnar. Det brukar då vara en indikation på att inom närmaste dygnet så är det kanske ett nederbördsområde som då rör sig in.
Det är ett litet partytrick så ser man en halo så sträck fram handen tummen och lillfingret. Säg 22 grader det kommer bli regn så förhoppningsvis då inom 24 timmar så faller regnet.
Absolut kan det vara så.
Tack så jättemycket för att du ville prata halo med mig.
Tack tack.
I det här avsnittet plockar vi upp tråden från förra veckan där meteorologen Linus Karlsson hintade om att halo var hans favorit av optiska fenomen. Ordet halo härstammar från grekiskan och betyder cirkel. Och kanske har du sett en cirkel runt solen någon gång? Då har du sett en halo. Hur den bildas, vilka olika typer av halos det finns och hur vanliga de är, det får du reda på den här veckan. Välkommen till SMHI-podden och serien Fenomenfredag. Jag som programleder heter Priya Eklund.
Välkommen tillbaka till podden Linus.
Tack så mycket.
Du var med förra veckan när vi pratade om optiska fenomen och då hintade du om ditt favoritfenomen som är?
Halofenomenen.
Och då ska vi prata mer om det idag. Hur uppstår ett halofenomen?
Halofenomenen är ett samlingsbegrepp för många olika ljuspelare, bågar och ljusfläckar. Vad dessa har gemensamt är att man i huvudsak har solljus som bryts och reflekteras i iskristaller och då kan de här bildas.
Nu har du redan nämnt olika typer av halos. Jag tänker att halo kommer från grekiskan och betyder cirkel. Det är väl kanske så man främst tänker sig en halo. Men det finns andra typer också. Vad är en ljuspelare?
Det stämmer det och det finns många typer av halofenomen som du nämnde med cirkeln, 22-gradersringen som den också kallas som är den som är vanligast förekommande. Men även ljuspelare som du var inne på här. Det som skiljer dem åt är hur de har bildats, alltså vilken typ av iskristaller som solljuset har reflekterats och brutits i. Det är också lite beroende på vilken typ av halokomponent, vilken typ av halofenomen som blir avgörande på grund av vilken typ av iskristaller som vi har. Man kan också se just den iskristallen som krävs för att ett halofenomen ska bildas. Då är det framförallt två typer vad man brukar benämna plattor och kolumner. Det är en sexkantig platta eller kolumn som är iskristallen som är gynnsam för att halofenomen ska bildas.
De här cirklarna tänker jag är de vanligaste typen av halofenomen. Det är väl då man tänker halo. Jag tror inte man tänker så när man ser en pelare. Vilken fin halo. Utan de här cirklarna. Det fanns 22-graders och 46-graders halo. Vad är det för skillnad på dem?
Avståndet som man exempelvis ser från solen så har den här 22-gradersringen en 22 -gradersvinkel från solen medan den här 46-gradersringen istället är 46 grader från solen. Så det är ju egentligen den stora skillnaden mellan dessa två. Om man nu vill urskilja dem och man ser dem ute i fältet så finns det ett knep att man kan sträcka ut armen och mellan tummen och lillfingret med utsträckt arm och kolla avståndet där emellan. Så motsvarar då en hand ungefär 22 grader och så har man två händer så är det ungefär 46 grader. Så kan man då urskilja vilken typ av ring det är. Sedan ska väl tilläggas att det finns många andra halokomponenter som har sina likheter med 46-gradersringen. Så det är kanske inte alltid att det faktiskt är i det här fallet 46 -gradersringen som syns utan att det är en annan komponent istället.
Är halon alltid runt en sol?
Den är ju kopplad till solljuset men det kan ju också vara situationer där man på motsatt sida av himlen ser halofenomen som uppstår där. Så det är ju hela himlavalvet i stort sett där halokomponenter kan dyka upp. Så det är ju alltid intressant om man då exempelvis ser den här 22-gradersringen så kan man då kolla på övriga delar av himlen för att se om det är några andra komponenter som dykt upp där.
Men kan man se de här halosen när som helst på dagen? Sol kanske är en förutsättning då. Så det behöver ju vara dagsljus. Det är ju då solen är uppe. Men spelar det någon roll om det är morgon eller eftermiddag eller mitt på dagen?
Det är ju som så att de här halokomponenterna de styr sig också till viss del vilken höjd över horisonten som solen befinner sig på hur de då utformar sig exempelvis. Så där finns ju då halokomponenter som har ett utseende när solen står lägre på himlen och sedan skiftar en aning ju högre solen står på himlen. Sedan är det ju också som så att vi även nattetid kan se halofenomen. Exempelvis så ser vi då de här ljuspelarna. Det behöver inte vara solen som är ljuskällan där utan det kan ju vara också lampor exempelvis i städer. Som dyker upp en del bilder på ibland och även kring månen kan vi se den här 22-gradersringen faktiskt. Men då är det ju reflekterat solljus.
Ja och just de här ljuspelarna om man nu är intresserad av hur de ser ut så kan man gå in på SMHIs Instagram. För där har vi publicerat en bild av just ljuspelare i olika färger. Där det är snökristaller som reflekteras i. Nu ska vi se om jag kan det här. Jag har ju läst på och det är jag som har gjort inlägget. Att snökristallerna reflekteras i ljuset från de här artificiella ljuskällorna. Och så är det som pelare rakt upp mot himlen.
Ja precis så att den här ljuskällan då att ljuset från ljuskällan då reflekteras i iskristallen.
Det var ju typ det jag sa, haha. Kan man se halos när som helst på året? Solen lyser ju och molnen eller vilket det nu är, snökristaller och sådana här saker. Kan man se det när som helst på året? Kan man se det på sommaren när det inte kanske finns snökristaller?
Visst är det så. Det kan ju synas året runt. Skillnaden där om man då framförallt på våra breddgrader skiljer på vintern och sommaren så är det ju att sommartid så har vi ju då iskristallerna i de här molnen som befinner sig på högre höjd i atmosfären upp till omkring 10 kilometers höjd. Det man ser vintertid är ju att vi kan ha iskristaller även nere vid markytan. Så då får man ju två lite olika situationer. Och även då sommartid kanske när man vanligtvis är ute mitt på dagen så står ju solen på en betydligt högre höjd. Så att av de bilder man många gånger ser så är det väl de här halokomponenterna, när det är många halokomponenter så är det väl många gånger vintertid. Men det kan ju såklart inträffa året runt.
Och hur vanligt är det att man ser en halo? Jag vet inte om jag har sett någon. Jag kanske har gjort det och inte reflekterat över det. Hur vanligt är det?
Fenomenet i sig är ju inte egentligen särskilt ovanligt. Det har väl gjorts någon form av statistik på det här då och då säger man väl att det i snitt syns två gånger i veckan någonstans i Europa. Men då hamnar man ju också i den här situationen att man som individ ska vara ute på rätt ställe vid rätt tillfälle. Så det är ju inte så konstigt i sig om man själv inte har sett någon. Just som jag var inne på att vara ute vid rätt tid vid rätt tillfälle. Och sedan är det också så att de olika komponenterna är ju också olika ovanliga. Och där finns ju då komponenter som man kanske aldrig kommer att få se eller kanske bara är en gång i livet.
Vad skulle det kunna vara för komponenter?
Där finns det ju lite olika komponenter som har väldigt särskilda förutsättningar för att det ska kunna bildas. Vi hade ju faktiskt en situation här tidigare i vintras där det då dök upp en båge som heter Moilanenbågen. Och då blev det ju lite avundsjuka för de här som inte fick se den just för att den är en så pass ovanlig komponent.
Och vad är det som är så speciellt med den? Hur ska jag veta att det är en sån jag ser? Behöver jag vara meteorolog?
Man behöver inte nödvändigtvis vara meteorolog men det är bra att ha ett intresse och förstå vad förutsättningarna är för att de här halokomponenterna ska bildas. För det som skiljer dem åt är just hur solljuset har behandlats här av iskristallen. Vilken typ av iskristall det då är mellan de här plattorna och kolumnerna. Vilken väg ljusstrålarna har gått genom iskristallerna spelar in och även orienteringen på iskristallerna. Så det är väldigt många olika komponenter som är bakgrunden till varför just exakt den här halokomponenten bildas.
En hel vetenskap. Det är en hel vetenskap. Finns det någonting du vill säga om halo som vi inte har sagt? Det här är ju ditt favorit av optiska fenomen. Känner du så här att det här måste jag få fram om det här?
Just med halofenomenen så har ju också om man kollar till lite koppling till väderutvecklingen så kan det ibland sägas att om man då har sett en halo så kan det vara att nederbörd på ingående. Och det här kan såklart stämma men det är ju inte alls nödvändigt att det är så. Men en situation skulle ju kunna vara att man då exempelvis har sett den här 22-graders ringen och sedan märker man att molnen tätnar. Det brukar då vara en indikation på att inom närmaste dygnet så är det kanske ett nederbördsområde som då rör sig in.
Det är ett litet partytrick så ser man en halo så sträck fram handen tummen och lillfingret. Säg 22 grader det kommer bli regn så förhoppningsvis då inom 24 timmar så faller regnet.
Absolut kan det vara så.
Tack så jättemycket för att du ville prata halo med mig.
Tack tack.
Alla har vi nog sett ett häftigt ljusspel på himlen eller en färgglad regnbåge. Men visste du att det är ett optiskt fenomen du ser? I det här avsnittet berättar Linus Karlsson, meteorolog på SMHI, mer om optiska fenomen och vetenskapen bakom. Välkommen till SMHI-podden och serien Fenomenfredag. Jag som programleder heter Priya Eklund. Jag sitter här med Linus Karlsson som är meteorolog på SMHI. Välkommen!
Tack så mycket.
När visste du att du ville bli meteorolog?
Det var först när jag började bläddra i de här utbildningskatalogerna från universiteten som jag såg att det var ett möjligt karriärsval. Och då fick jag väl den här kopplingen just att när jag var väldigt liten så tyckte jag ju var väldigt spännande med just väderprognosen i dagstidningen med de här olika kartorna, grafer och tabeller. Och då kopplade jag väl samman det att det är klart att det är meteorolog som jag ska bli.
Är det så spännande som du trodde att det skulle vara?
Jag skulle nog ändå säga mer för jag visste nog inte vad jag förväntade mig när jag skulle bli meteorolog här. Så att det är ett väldigt intressant och varierande yrke och framförallt tycker jag det är väldigt kul att få följa årstiderna på två nära håll som man får göra som meteorolog och hur året utvecklar sig och framförallt få prata om väder.
Och idag ska du inte egentligen prata om väder men du ska prata om någonting som faktiskt är jätteintressant och det är optiska fenomen. Vad är ett optiskt fenomen? Och nu kommer jag be dig ta det här. För jag har läst om det, vi har pratat lite om det och det är inte jättelätt att hänga med. Så jag skulle vilja att du tar det steg för steg. Ett optiskt fenomen.
Ett optiskt fenomen är ett samlingsbegrepp för många typer av ljusshower som kan uppträda i atmosfären. Och vad de här då har gemensamt är att solljuset oftast, det kan ju också vara andra ljuskällor exempelvis som lampor, men för det mesta så är det ju solljuset när det interagerar med jordens atmosfär. Och jordens atmosfär består bland annat av luftmolekyler och vattendroppar och iskristaller och även många former av partiklar från exempelvis förbränning och vulkaner. Och alla de här delarna i atmosfären interagerar ju här med solens ljus. Och det här gör ju att solens ljus både bryts och reflekteras och sprids av de här delarna. Och det är just här då som vi kan få de här olika optiska fenomenen.
Det är som man lärde sig i skolan, när det kommer ljus och sen har man någon typ av glas och sen bryts det på olika sätt och sen bildar det olika färger kan det göra.
Visst är det så, för att exempelvis här då när solens ljus bryts då exempelvis både i regndroppar och iskristaller så blir det ju så att det här ljuset från solen delas upp i de här olika färgkomponenterna som vi exempelvis ser i regnbågen, ett väldigt tydligt exempel.
Vilka är de vanligaste optiska fenomenen som du tror många av oss har sett? Du nämnde ju regnbågen, det tänker jag att alla vet vad det är för något och de flesta av oss har nog sett den.
Jo men regnbågen är ju absolut ett exempel som de nog allra flesta har sett och som är ganska så vanligt förekommande när förutsättningarna är de rätta. Men kanske som man inte direkt tänker på så kan ju optiken också förklara här varför himlen är blå exempelvis. Och det är något som vi alla ser mer eller mindre dagligen.
Nu var du inne på en annan sak och det var det här med att de förutsättningarna är de rätta. Jag tänkte nog att under vissa årstider så är det vissa optiska fenomen. Att under sommaren har vi de här, under hösten har vi det här och så vidare. Men det funkar inte riktigt så, eller hur?
Man får nog väl ändå se det som att det är lite flytande för att precis som du nämnde här så är det ju förutsättningarna för att vissa optiska fenomen ska kunna förekomma. Och exempelvis med regnbågen så krävs det ju att vi har regn och regndroppar som då belyses av solen. Och det kanske då är lite bättre förutsättningar i den meningen här just då under vår och sommar när vi har de här regnskurarna jämförelsevis med mitt i vintern under en väldigt kall period då det istället snöar.
Finns det andra sådana optiska fenomen som man tänker sig, det här uppstår bara under sommaren för att då är det varmt men som faktiskt kan uppstå under vinterhalvåret också?
Exempelvis som också är ett optiskt fenomen är ju de här hägringarna då som man exempelvis kan se väldigt varma sommardagar då. Om man är ute på vägarna så kan man ju se nästan att det är blött ut på vägarna längre fram. Och där det i själva verket då är ju torrt. Men det är ju till exempel den här hägringen då på ett optiskt fenomen och beror ju på att det är en väldigt kraftig temperaturskillnad där i de lägsta luftlagren. Och liknande sätt kan vi ju faktiskt också se vintertid men då är det snart tvärtom att det är de allra kallaste då närmast marken.
Finns det några optiska fenomen som är speciella för Sverige som inte finns någon annanstans?
Just vår placering här med Sverige på de breddgrader som vi ligger gör ju att vi ser en ganska så varierad, ett varierat spann av solens höjd under årets gång. Och det här har ju exempelvis en påverkan på halofenomenen som till viss del är beroende på solens höjd hur de här då komponenterna som man då brukar prata om inom halofenomen, hur de då ser ut.
Varför tror du att människor blir så fascinerade när de ser den här klarblå himlen eller en färgglad regnbåge eller en halo till exempel? Det här är ju rent dina åsikter så det finns ju absolut ingen vetenskap bakom det här. Men vad tror du det är som gör att man blir lite så här wow, vad händer här?
Jag tror absolut det är just den här wow-effekten för det är ofta så här det är väldigt spektakulära vyer som kan dyka upp och väldigt färgstarkt. För att jag tror ju någonstans att alla kan ju någonstans ta åt sig. Man behöver inte veta egentligen så mycket av vetenskapen bakom för att kunna uppskatta de här ljusfenomenen. Just med både regnbåge och halofenomen. Och kanske framförallt som jag tänker då att när man väl då får uppleva de här fenomenen så kanske man blir lite frågande hur fungerar det här egentligen. För det är ju oerhört intressant och ju mer man lär sig och kan om något desto intressantare blir det ju också. Men just att det är nog tillgängligt för alla att kunna uppskatta.
Och förhoppningsvis har man ju lärt sig lite mer kring hur funkar det här nu nästa gång man ser en regnbåge eller en halo. Men bara för att sammanfatta, ett optiskt fenomen, hur funkar det?
Ett optiskt fenomen är ju då solljuset och dess interaktion med atmosfären. Exempelvis ser vi ju regnbågen där då solljuset bryts och reflekteras i regndroppar. Medan med halofenomenen så är det ju då istället iskristaller som solljuset bryts och reflekteras i.
Av alla optiska fenomen, vilket är ditt favoritfenomen?
Halofenomenen skulle jag säga har jag en lite extra fascination för framförallt då att det är så brett spann av olika halokomponenter. Och varje gång som det kanske dyker upp någon halokomponent så ser ju bilderna kanske lite olika ut i och med att vissa komponenter har mer ovanligare än annan. Så att det gör ju det lite extra spännande när man kanske får syn på någon lite mer ovanlig. Vissa komponenter är ju vanligare än andra och vissa som är, ja om man ens får se det en gång i livet som gör det lite extra spännande. Och just det med halofenomenen så berättar det ju också någon historia om hur det ser ut i atmosfären med iskristallerna. Vilken form de har och med att det är beroende på just formen bland annat. Vilka halokomponenter som uppträder.
Och jag kommer stoppa dig där för det vill jag prata om i ett eget avsnitt. Så tack för att du kom hit Linus.
Tack själv.
Alla har vi nog sett ett häftigt ljusspel på himlen eller en färgglad regnbåge. Men visste du att det är ett optiskt fenomen du ser? I det här avsnittet berättar Linus Karlsson, meteorolog på SMHI, mer om optiska fenomen och vetenskapen bakom. Välkommen till SMHI-podden och serien Fenomenfredag. Jag som programleder heter Priya Eklund. Jag sitter här med Linus Karlsson som är meteorolog på SMHI. Välkommen!
Tack så mycket.
När visste du att du ville bli meteorolog?
Det var först när jag började bläddra i de här utbildningskatalogerna från universiteten som jag såg att det var ett möjligt karriärsval. Och då fick jag väl den här kopplingen just att när jag var väldigt liten så tyckte jag ju var väldigt spännande med just väderprognosen i dagstidningen med de här olika kartorna, grafer och tabeller. Och då kopplade jag väl samman det att det är klart att det är meteorolog som jag ska bli.
Är det så spännande som du trodde att det skulle vara?
Jag skulle nog ändå säga mer för jag visste nog inte vad jag förväntade mig när jag skulle bli meteorolog här. Så att det är ett väldigt intressant och varierande yrke och framförallt tycker jag det är väldigt kul att få följa årstiderna på två nära håll som man får göra som meteorolog och hur året utvecklar sig och framförallt få prata om väder.
Och idag ska du inte egentligen prata om väder men du ska prata om någonting som faktiskt är jätteintressant och det är optiska fenomen. Vad är ett optiskt fenomen? Och nu kommer jag be dig ta det här. För jag har läst om det, vi har pratat lite om det och det är inte jättelätt att hänga med. Så jag skulle vilja att du tar det steg för steg. Ett optiskt fenomen.
Ett optiskt fenomen är ett samlingsbegrepp för många typer av ljusshower som kan uppträda i atmosfären. Och vad de här då har gemensamt är att solljuset oftast, det kan ju också vara andra ljuskällor exempelvis som lampor, men för det mesta så är det ju solljuset när det interagerar med jordens atmosfär. Och jordens atmosfär består bland annat av luftmolekyler och vattendroppar och iskristaller och även många former av partiklar från exempelvis förbränning och vulkaner. Och alla de här delarna i atmosfären interagerar ju här med solens ljus. Och det här gör ju att solens ljus både bryts och reflekteras och sprids av de här delarna. Och det är just här då som vi kan få de här olika optiska fenomenen.
Det är som man lärde sig i skolan, när det kommer ljus och sen har man någon typ av glas och sen bryts det på olika sätt och sen bildar det olika färger kan det göra.
Visst är det så, för att exempelvis här då när solens ljus bryts då exempelvis både i regndroppar och iskristaller så blir det ju så att det här ljuset från solen delas upp i de här olika färgkomponenterna som vi exempelvis ser i regnbågen, ett väldigt tydligt exempel.
Vilka är de vanligaste optiska fenomenen som du tror många av oss har sett? Du nämnde ju regnbågen, det tänker jag att alla vet vad det är för något och de flesta av oss har nog sett den.
Jo men regnbågen är ju absolut ett exempel som de nog allra flesta har sett och som är ganska så vanligt förekommande när förutsättningarna är de rätta. Men kanske som man inte direkt tänker på så kan ju optiken också förklara här varför himlen är blå exempelvis. Och det är något som vi alla ser mer eller mindre dagligen.
Nu var du inne på en annan sak och det var det här med att de förutsättningarna är de rätta. Jag tänkte nog att under vissa årstider så är det vissa optiska fenomen. Att under sommaren har vi de här, under hösten har vi det här och så vidare. Men det funkar inte riktigt så, eller hur?
Man får nog väl ändå se det som att det är lite flytande för att precis som du nämnde här så är det ju förutsättningarna för att vissa optiska fenomen ska kunna förekomma. Och exempelvis med regnbågen så krävs det ju att vi har regn och regndroppar som då belyses av solen. Och det kanske då är lite bättre förutsättningar i den meningen här just då under vår och sommar när vi har de här regnskurarna jämförelsevis med mitt i vintern under en väldigt kall period då det istället snöar.
Finns det andra sådana optiska fenomen som man tänker sig, det här uppstår bara under sommaren för att då är det varmt men som faktiskt kan uppstå under vinterhalvåret också?
Exempelvis som också är ett optiskt fenomen är ju de här hägringarna då som man exempelvis kan se väldigt varma sommardagar då. Om man är ute på vägarna så kan man ju se nästan att det är blött ut på vägarna längre fram. Och där det i själva verket då är ju torrt. Men det är ju till exempel den här hägringen då på ett optiskt fenomen och beror ju på att det är en väldigt kraftig temperaturskillnad där i de lägsta luftlagren. Och liknande sätt kan vi ju faktiskt också se vintertid men då är det snart tvärtom att det är de allra kallaste då närmast marken.
Finns det några optiska fenomen som är speciella för Sverige som inte finns någon annanstans?
Just vår placering här med Sverige på de breddgrader som vi ligger gör ju att vi ser en ganska så varierad, ett varierat spann av solens höjd under årets gång. Och det här har ju exempelvis en påverkan på halofenomenen som till viss del är beroende på solens höjd hur de här då komponenterna som man då brukar prata om inom halofenomen, hur de då ser ut.
Varför tror du att människor blir så fascinerade när de ser den här klarblå himlen eller en färgglad regnbåge eller en halo till exempel? Det här är ju rent dina åsikter så det finns ju absolut ingen vetenskap bakom det här. Men vad tror du det är som gör att man blir lite så här wow, vad händer här?
Jag tror absolut det är just den här wow-effekten för det är ofta så här det är väldigt spektakulära vyer som kan dyka upp och väldigt färgstarkt. För att jag tror ju någonstans att alla kan ju någonstans ta åt sig. Man behöver inte veta egentligen så mycket av vetenskapen bakom för att kunna uppskatta de här ljusfenomenen. Just med både regnbåge och halofenomen. Och kanske framförallt som jag tänker då att när man väl då får uppleva de här fenomenen så kanske man blir lite frågande hur fungerar det här egentligen. För det är ju oerhört intressant och ju mer man lär sig och kan om något desto intressantare blir det ju också. Men just att det är nog tillgängligt för alla att kunna uppskatta.
Och förhoppningsvis har man ju lärt sig lite mer kring hur funkar det här nu nästa gång man ser en regnbåge eller en halo. Men bara för att sammanfatta, ett optiskt fenomen, hur funkar det?
Ett optiskt fenomen är ju då solljuset och dess interaktion med atmosfären. Exempelvis ser vi ju regnbågen där då solljuset bryts och reflekteras i regndroppar. Medan med halofenomenen så är det ju då istället iskristaller som solljuset bryts och reflekteras i.
Av alla optiska fenomen, vilket är ditt favoritfenomen?
Halofenomenen skulle jag säga har jag en lite extra fascination för framförallt då att det är så brett spann av olika halokomponenter. Och varje gång som det kanske dyker upp någon halokomponent så ser ju bilderna kanske lite olika ut i och med att vissa komponenter har mer ovanligare än annan. Så att det gör ju det lite extra spännande när man kanske får syn på någon lite mer ovanlig. Vissa komponenter är ju vanligare än andra och vissa som är, ja om man ens får se det en gång i livet som gör det lite extra spännande. Och just det med halofenomenen så berättar det ju också någon historia om hur det ser ut i atmosfären med iskristallerna. Vilken form de har och med att det är beroende på just formen bland annat. Vilka halokomponenter som uppträder.
Och jag kommer stoppa dig där för det vill jag prata om i ett eget avsnitt. Så tack för att du kom hit Linus.
Tack själv.
När snön och isarna smälter på våren ökar vattenmängden i marken, i sjöar och i vattendrag. Fenomenet kallas vårflod. I det här avsnittet berättar hydrologen Kristin Röja mer om när vårfloden inträffar och varför. Välkommen till SMHI-podden och serien Fenomenfredag. Jag som programleder heter Priya Eklund. Välkommen till podden Kristin.
Tack så mycket.
Du jobbar ju som hydrolog och som hydrolog så kan man ju mycket om vatten.
Jag hoppas det.
Det är ganska bra för idag ska vi prata om vårflod. Vad är en vårflod?
En vårflod är det flöde vi får på våren när snön smälter och allt vatten rinner ut i våra vattendrag. Starten på vårfloden brukar definieras som flödet i ett vattendrag som stiger över vattendraget, så kallad medelvattenföring. Medelvattenföring är helt enkelt medelvärdet av ett vattendragsflöde.
Och att vårfloden är under våren det säger sig ju självt. Men våren kan ju sträcka sig ganska långt. Vi har en meteorologisk vår och den kan ju vara redan i februari-mars. Men vitsipporna kommer inte förrän i april till exempel. Så när under våren sker den här vårfloden?
Ja när vårfloden börjar i Sverige det skiljer sig åt både från år till år såklart men också geografiskt sett. Men i Sverige så börjar vårfloden någon gång från i mars till ända in i juni. Så det är ett ganska stort tidsfönster. Och generellt sett så börjar vårfloden tidigare längre söderut och senare längre norrut men det kan såklart variera.
Finns det ställen i Sverige som inte får någon vårflod?
Ja det finns det. För i vissa delar av landet så är det höga vattenflöden även på vintern. Alltså nederbörden under vintern sker i form av både regn och snö. Så då får vi höga flöden även på vintern och det kanske inte heller ligger något betydande snötäcke i vissa delar och då får man inte heller någon vårflod.
Okej så ingen vårflod kanske längst söderut och sen när vi förflyttar oss uppåt i landet så startar den senare och senare och så sent som juni kanske allra högst upp i landet?
Ja generellt sett kan man säga så.
Vad är det som gör att vi får en vårflod? Vad jag förstått så är det tre ganska avgörande faktorer. Och jag tänker att vi tar de här faktorerna en och en.
Ja det första är att det finns ett stort vatteninnehåll i snön. Så vi är inte intresserade av tjockleken på snön som hydrologer utan hur mycket vatten som den innehåller. Så man kan säga hur många millimeter det skulle bli om all snö smälte.
Är det skillnad på snö och snö?
Det är verkligen skillnad på snö och snö. Till exempel nyfallen fluffig snö den innehåller generellt sett mindre vatten än vad gammal snö gör.
Okej så är det tung snö, gammal snö då vet man att här finns det mycket vatten?
Ja generellt sett ja.
Det var den första.
Ja precis. Och sen så är det också viktigt att det är plusgrader både dag och natt för om det är minusgrader på natten så avstannar avsmältningen då.
Så då är det viktigt att hålla koll på vädret också?
Ja precis, det är väldigt viktigt.
Och den tredje?
Det är att det regnar och blåser i samband med snösmältningen. Att det regnar är ju logiskt för då får man mer vatten, mer flöde i våra vattendrag. Och när det blåser så avleds den fuktiga och kalla luften som bildas vid snötäckets yta vid snösmältningen och ersätter den då med varmare luft som kan smälta snön bättre.
Så snöns densitet, vädret och regn och blåst.
Ja, inte bara densiteten men att det är mycket vatten.
Är det något mer som kan påverka det här med vårfloden?
Ja men det är det. Det är till exempel om snön smälter i ett vattendrag. Alltså ett vattendrag får ju sitt vatten från ett specifikt område. Om då snön smälter i hela det här området samtidigt, då får man oftast en kraftigare vårflod. Även om det smälter lite steg för steg. Men sen är det också andra faktorer, till exempel att det är hög markfuktighet eller att marken är frusen. För då kan inte vattnet rinna ner i marken utan rinner då istället av på markytan och ut i vattendragen.
När jag tänker på vårflod så ser jag framför mig en stor fors och det bara dundrar fram vatten. Det är ganska mäktigt. Är det det som är en vårflod eller kan man se en vårflod på andra sätt?
Ja, alltså som jag sa så är ju rent definitionsmässigt så är ju en vårflod då att snön smälter på våren och flödet i ett vattendrag stiger över det här medelvattenflödet. Så att definitionen säger egentligen ingenting om hur stort ett vattendrag ska vara för att flödet i det ska klassas som en vårflod. Så att det kan vara en vårflod även i väldigt små vattendrag.
Och kan det vara, jag tänker om jag är jordbrukare och har en åker och bor kanske norrut och det är tung snö och alla de här faktorerna uppfylls på något sätt. Kan jag då få en vårflod på min åker?
Ja, då skulle jag säga att det mer är en översvämning orsakad av vårfloden.
Okej, så egentligen då det du säger att vårfloden är i floder och i vattendrag främst. Och sen det här som man ser runt omkring, det är konsekvenserna av det.
Ja, det skulle jag säga. Men vattendrag kan ju vara jättesmå. Egentligen är ju en liten bäckfåra, eller det är ju också ett vattendrag.
Så när snön smälter där och isen smälter och det börjar forsa, då har vi vårfloden oavsett om det är.
Oavsett storleken på vattendragen. Exakt.
Men kan man räkna på hur kraftig vårfloden kan bli? För jag tänker att det ändå är ganska viktigt att veta, om man bor i ett visst område i landet, att veta att nu behöver vi passa oss här för att det kan bli höga flöden och liknande. Men kan vi räkna på det på något vettigt sätt?
Ja, men det kan man. Och på SMHI så görs det med vår hydrologiska modell, alltså en datormodell som beräknar vattenflödet. Och det beräknas då tio dagar framåt i tiden. Och då beräknas bland annat snöns vatteninnehåll, alltså hur många millimeter vatten som snön innehåller. Och med hjälp av bland annat den beräkningen och den meteorologiska prognosen som meteorologerna gör, så gör vi då en prognos för snösmältningen och vattenflödet. Och de prognoserna använder vi sen på vår hydrologiska prognos och varningstjänst för att vid behov utfärda hydrologiska varningar. Alltså varning för höga flöden eller översvämning.
Och den största konsekvensen av vårfloden är just översvämningen då om jag förstått det rätt?
Ja, precis.
Och det i sig kan ju orsaka ganska mycket konsekvenser i samhället överlag.
Ja, vi såg förra året till exempel i Torneälven och Muonioälven så var det en väldigt kraftig vårflod som vägar stängdes av och hus översvämmades och vattenavlopp påverkades till exempel.
Just det, så det är bra att hålla koll på det här och det är bra att vi gör de här beräkningarna.
Ja, verkligen.
Kan vi se någon skillnad på vårfloden om man jämför med för hundra år sedan? Vi vet ju att klimatet har förändrats. Det har blivit lite varmare, vintrarna kanske inte ser ut som de gjorde för hundra år sedan. Har det påverkat vårfloden?
Ja, men det har det. Och det finns ett antal vattendrag i Sverige där vi har gjort mätningar av vattenflöden sedan början av 1900-talet. Och där har man då tittat på hur startdatumet för vårfloden har varierat över tiden. Och de vattendrag man har tittat på ligger alla från Dalälven och norrut. Och baserat på de stationerna så är det tydligt att vårfloden idag startar tidigare på året än vad den gjorde för hundra år sedan. Och startdatumet varierar såklart från år till år, men generellt sett så kan man säga att vårfloden idag börjar ungefär 5-15 dagar tidigare än vad den gjorde i början av 1900-talet.
Om du får sammanfatta det här med vårflod i några korta meningar, vad skulle du säga då?
Ja, att det är det vi får på våren när snön smälter och flödet i vattendraget når över medelvattenflödet. Och det är många olika faktorer som påverkar hur kraftig den här vårfloden blir. Till exempel snöns vatteninnehåll, om det är plusgrader dag och natt, om det blåser och regnar och om snösmältningen sker i hela området samtidigt.
Och sånt har våra hydrologer på SMHI koll på, precis som du gör, Kristin.
Tack för att du ville prata vårflod med mig.
Tack så mycket.
När snön och isarna smälter på våren ökar vattenmängden i marken, i sjöar och i vattendrag. Fenomenet kallas vårflod. I det här avsnittet berättar hydrologen Kristin Röja mer om när vårfloden inträffar och varför. Välkommen till SMHI-podden och serien Fenomenfredag. Jag som programleder heter Priya Eklund. Välkommen till podden Kristin.
Tack så mycket.
Du jobbar ju som hydrolog och som hydrolog så kan man ju mycket om vatten.
Jag hoppas det.
Det är ganska bra för idag ska vi prata om vårflod. Vad är en vårflod?
En vårflod är det flöde vi får på våren när snön smälter och allt vatten rinner ut i våra vattendrag. Starten på vårfloden brukar definieras som flödet i ett vattendrag som stiger över vattendraget, så kallad medelvattenföring. Medelvattenföring är helt enkelt medelvärdet av ett vattendragsflöde.
Och att vårfloden är under våren det säger sig ju självt. Men våren kan ju sträcka sig ganska långt. Vi har en meteorologisk vår och den kan ju vara redan i februari-mars. Men vitsipporna kommer inte förrän i april till exempel. Så när under våren sker den här vårfloden?
Ja när vårfloden börjar i Sverige det skiljer sig åt både från år till år såklart men också geografiskt sett. Men i Sverige så börjar vårfloden någon gång från i mars till ända in i juni. Så det är ett ganska stort tidsfönster. Och generellt sett så börjar vårfloden tidigare längre söderut och senare längre norrut men det kan såklart variera.
Finns det ställen i Sverige som inte får någon vårflod?
Ja det finns det. För i vissa delar av landet så är det höga vattenflöden även på vintern. Alltså nederbörden under vintern sker i form av både regn och snö. Så då får vi höga flöden även på vintern och det kanske inte heller ligger något betydande snötäcke i vissa delar och då får man inte heller någon vårflod.
Okej så ingen vårflod kanske längst söderut och sen när vi förflyttar oss uppåt i landet så startar den senare och senare och så sent som juni kanske allra högst upp i landet?
Ja generellt sett kan man säga så.
Vad är det som gör att vi får en vårflod? Vad jag förstått så är det tre ganska avgörande faktorer. Och jag tänker att vi tar de här faktorerna en och en.
Ja det första är att det finns ett stort vatteninnehåll i snön. Så vi är inte intresserade av tjockleken på snön som hydrologer utan hur mycket vatten som den innehåller. Så man kan säga hur många millimeter det skulle bli om all snö smälte.
Är det skillnad på snö och snö?
Det är verkligen skillnad på snö och snö. Till exempel nyfallen fluffig snö den innehåller generellt sett mindre vatten än vad gammal snö gör.
Okej så är det tung snö, gammal snö då vet man att här finns det mycket vatten?
Ja generellt sett ja.
Det var den första.
Ja precis. Och sen så är det också viktigt att det är plusgrader både dag och natt för om det är minusgrader på natten så avstannar avsmältningen då.
Så då är det viktigt att hålla koll på vädret också?
Ja precis, det är väldigt viktigt.
Och den tredje?
Det är att det regnar och blåser i samband med snösmältningen. Att det regnar är ju logiskt för då får man mer vatten, mer flöde i våra vattendrag. Och när det blåser så avleds den fuktiga och kalla luften som bildas vid snötäckets yta vid snösmältningen och ersätter den då med varmare luft som kan smälta snön bättre.
Så snöns densitet, vädret och regn och blåst.
Ja, inte bara densiteten men att det är mycket vatten.
Är det något mer som kan påverka det här med vårfloden?
Ja men det är det. Det är till exempel om snön smälter i ett vattendrag. Alltså ett vattendrag får ju sitt vatten från ett specifikt område. Om då snön smälter i hela det här området samtidigt, då får man oftast en kraftigare vårflod. Även om det smälter lite steg för steg. Men sen är det också andra faktorer, till exempel att det är hög markfuktighet eller att marken är frusen. För då kan inte vattnet rinna ner i marken utan rinner då istället av på markytan och ut i vattendragen.
När jag tänker på vårflod så ser jag framför mig en stor fors och det bara dundrar fram vatten. Det är ganska mäktigt. Är det det som är en vårflod eller kan man se en vårflod på andra sätt?
Ja, alltså som jag sa så är ju rent definitionsmässigt så är ju en vårflod då att snön smälter på våren och flödet i ett vattendrag stiger över det här medelvattenflödet. Så att definitionen säger egentligen ingenting om hur stort ett vattendrag ska vara för att flödet i det ska klassas som en vårflod. Så att det kan vara en vårflod även i väldigt små vattendrag.
Och kan det vara, jag tänker om jag är jordbrukare och har en åker och bor kanske norrut och det är tung snö och alla de här faktorerna uppfylls på något sätt. Kan jag då få en vårflod på min åker?
Ja, då skulle jag säga att det mer är en översvämning orsakad av vårfloden.
Okej, så egentligen då det du säger att vårfloden är i floder och i vattendrag främst. Och sen det här som man ser runt omkring, det är konsekvenserna av det.
Ja, det skulle jag säga. Men vattendrag kan ju vara jättesmå. Egentligen är ju en liten bäckfåra, eller det är ju också ett vattendrag.
Så när snön smälter där och isen smälter och det börjar forsa, då har vi vårfloden oavsett om det är.
Oavsett storleken på vattendragen. Exakt.
Men kan man räkna på hur kraftig vårfloden kan bli? För jag tänker att det ändå är ganska viktigt att veta, om man bor i ett visst område i landet, att veta att nu behöver vi passa oss här för att det kan bli höga flöden och liknande. Men kan vi räkna på det på något vettigt sätt?
Ja, men det kan man. Och på SMHI så görs det med vår hydrologiska modell, alltså en datormodell som beräknar vattenflödet. Och det beräknas då tio dagar framåt i tiden. Och då beräknas bland annat snöns vatteninnehåll, alltså hur många millimeter vatten som snön innehåller. Och med hjälp av bland annat den beräkningen och den meteorologiska prognosen som meteorologerna gör, så gör vi då en prognos för snösmältningen och vattenflödet. Och de prognoserna använder vi sen på vår hydrologiska prognos och varningstjänst för att vid behov utfärda hydrologiska varningar. Alltså varning för höga flöden eller översvämning.
Och den största konsekvensen av vårfloden är just översvämningen då om jag förstått det rätt?
Ja, precis.
Och det i sig kan ju orsaka ganska mycket konsekvenser i samhället överlag.
Ja, vi såg förra året till exempel i Torneälven och Muonioälven så var det en väldigt kraftig vårflod som vägar stängdes av och hus översvämmades och vattenavlopp påverkades till exempel.
Just det, så det är bra att hålla koll på det här och det är bra att vi gör de här beräkningarna.
Ja, verkligen.
Kan vi se någon skillnad på vårfloden om man jämför med för hundra år sedan? Vi vet ju att klimatet har förändrats. Det har blivit lite varmare, vintrarna kanske inte ser ut som de gjorde för hundra år sedan. Har det påverkat vårfloden?
Ja, men det har det. Och det finns ett antal vattendrag i Sverige där vi har gjort mätningar av vattenflöden sedan början av 1900-talet. Och där har man då tittat på hur startdatumet för vårfloden har varierat över tiden. Och de vattendrag man har tittat på ligger alla från Dalälven och norrut. Och baserat på de stationerna så är det tydligt att vårfloden idag startar tidigare på året än vad den gjorde för hundra år sedan. Och startdatumet varierar såklart från år till år, men generellt sett så kan man säga att vårfloden idag börjar ungefär 5-15 dagar tidigare än vad den gjorde i början av 1900-talet.
Om du får sammanfatta det här med vårflod i några korta meningar, vad skulle du säga då?
Ja, att det är det vi får på våren när snön smälter och flödet i vattendraget når över medelvattenflödet. Och det är många olika faktorer som påverkar hur kraftig den här vårfloden blir. Till exempel snöns vatteninnehåll, om det är plusgrader dag och natt, om det blåser och regnar och om snösmältningen sker i hela området samtidigt.
Och sånt har våra hydrologer på SMHI koll på, precis som du gör, Kristin.
Tack för att du ville prata vårflod med mig.
Tack så mycket.
Nästan 65 % av jorden täcks av moln. De kan vara vita och fluffiga eller mörka och tunga och allting däremellan. Men vad består ett moln av och vad är det som gör att de ser så olika ut? Det och mycket mer berättar meteorologen Emma Härenstam om i det här molniga avsnittet. Välkommen till SMHI-podden och serien Fenomenfredag. Jag som programleder heter Priya Eklund. Välkommen till podden Emma.
Tack så mycket.
Du är ju meteorolog på SMHI.
Jajamänsan.
Hur ser en vanlig dag på jobbet ut?
Det skiljer sig ju från dag till dag för att det är ju väderberoende då så klart. Det är det som är väldigt, väldigt spännande. Dels ska man väl sätta sig in i vädret. Har vi varningar eller liknande? Hur ser det ut framöver? Och sen för mig är ju en vanlig dag att kommunicera ut det i radio eller via prognosfilm eller liknande och skriva vädertexter. Sen sitter jag också med flygväder mellan varven. Då är det piloter jag pratar med eller om det behövs varningar i luftrummet. Så att det är lite blandat för mig.
Lite av varje. Du nämnde ju flygväder och det leder mig in på dagens lilla tema och fenomenet vi ska prata om faktiskt. Och vi ska prata om moln. Och de är ju där flygplanen flyger. Vi går rakt på sak. Vad är ett moln?
Ett moln består av molndroppar eller vattendroppar. Vattendroppar är helt enkelt dimma på hög höjd. Det är samma fenomen. Och är det kallt nog så kan det också bestå av iskristaller. Och de här molnen bildas ju när ett luftpaket blir mättat på vattenånga. Då kondenseras vattnet till de här vattendropparna. Det är då man ser de här molnen. Och för att det här ska ske så är det oftast att luften kyls ner. För kall luft kan inte hålla lika mycket vattenånga och det kondenseras då snabbare. Och för att den ska kylas ner så är det oftast att luften stiger. Luften stiger till exempel om den tvingas upp över ett berg. Då får vi moln uppe på bergstoppen. Eller så kan det också vara att vi har två luftmassor, en kall och en varm, som möter varandra. Och varm luft väger mindre än kall så att den kryper upp ovanpå den kalla luften. Och det är också där man kan se på väderkartor i form av varmfronter och kallfronter. De här röda eller blåa strecken.
Just det. När man tittar på nyheterna till exempel så ser man ju det när det är väderprognoser.
Ja men precis. Och sen finns det ett tredje sätt också för att luften stiger. Och det är ju på sommaren. Man ser de här fluffiga sommarmolnen, bomullstussarna. De uppstår genom så kallad konvektion. Det är att solen värmer marken och som i sin tur värmer den marknära luften. Och då värms den upp och varm luft den stiger för att den väger mindre än då den omgivande kalla luften. Och så bildas de här små fluffiga molnen, cumulusmolnen.
Och nu nämnde du fluffiga moln och det här är min nästa fråga. Vissa moln är ju fluffiga som du sa. De ser så mysiga och härliga ut. När man är ute och flyger och ser de här fluffiga molnen. Det är ju hur härligt som helst. Men så finns det de här tunga, riktigt tunga molnen. Man känner verkligen så tungt det är i luften. Hur kommer det sig att de ser så olika ut?
Ja, det finns ju många olika saker som påverkar hur ett moln ser ut. Om vi börjar med färgen så är det främst hur stora molndropparna är som bestämmer hur mörkt det är. De här riktigt stora vattendropparna som kan ge upphov till kraftiga regnskurar och så vidare. De stora vattendropparna absorberar mer ljus. Så därför ser de mörkare ut. Har du i stället små vattendroppar, väldigt många av dem, så reflekterar ljuset mycket mer och då blir de vita. Sen spelar det också roll var på molnet man tittar. För man kan ju ha de här regnmolnen som ändå ser väldigt vita ut i toppen. Men sen har ju undersidan den här riktigt mörka färgen. Och det beror också på molnets utsträckning vertikalt. Alltså hur högt är molnet? För är det väldigt högt, då når inte solen ner till basen av molnet så att säga. Så det bidrar ju också till färgen, hur mörkt det är. Sen har vi också olika former. Det beror väldigt mycket på vad molnet består av. Är det iskristaller eller är det molndroppar? Iskristaller, eller hur man ser att ett moln består av iskristaller, det är att det är lite mer trådigt. Det är lite av en sockervadd, kan man säga. Till exempel längst upp på ett åskmoln eller kanske de här riktigt höga molnen, cirrusmolnen, där det är lite trådigt och så vidare. Då är det oftast iskristaller. Sen kan ju formen också bero på hur luften rör sig. Alltså till exempel om det blåser kraftigt över en bergskedja så sätts luften i gungning. Den sjunker och den stiger om vartannat. Det är lite som en badboll man trycker ner under ytan och sen så släpper man den så kommer den ju börja studsa upp och ner. Det blir lite så också med luften när den har passerat en bergskedja och då kan vi få långa stråk av moln som lägger sig parallellt med varandra eller linsmoln om man får lite rotation också på luften. Det kan bli väldigt många olika slags moln.
Alla moln har regndroppar i sig, eller hur? Ja, regn eller iskristaller. Men kan jag se på ett moln så här, nu kommer det regna. För det tänker jag att många ändå så här, åh kolla vilka regnmoln det kommer in och så kanske det inte alls det regnar. Vad är det jag ska hålla utkik efter för att faktiskt kunna säga, kolla nu kommer det regn?
Det är jättesvårt att säga.
Man kanske behöver vara meteorolog och gå någon lång utbildning för det.
Nej, men det enklaste svaret är egentligen ju mörkare det är, ju större är risken att man, eller chansen om man nu vill ha regn, att det kommer börja regna. Befinner man sig på lite längre håll kan man ju titta på den vertikala utsträckningen. Ju högre molnet tornar upp sig i skyn, ju större är risken där också för regn. Men sen finns det lite andra saker man kan titta på, inte just det molnet som man kan tänka sig, ja, få regn utifrån, utan det finns ju andra moln som skvallrar lite om att vi har regnmoln på väg in. Och det är ju lite coolt att kunna se.
Vad skulle det vara för någonting då till exempel?
Ja, men man kan leta efter sådana här skidspetsmoln, alltså höga slöjmoln, eller cirrus som de också kallas. De brukar oftast vara det första man ser om en varmfront. Befinner man sig till exempel på ostkusten och så börjar man då se de här skidspets, ja, tunna molnen på hög höjd, då kan man tänka sig att om några timmar då anländer varmfronten med regn eller kanske snö. Så det kan vara ett bra sätt att se det. Också om man ser någon halo på himlen. Det kan också indikera på att en varmfront är på väg. Inte alltid, men många gånger.
Ja, för det tror jag nog inte att man tänker. Man ser tunna, tunna moln på himlen att åh, nu kommer det regn snart. Men det kan ju vara ganska bra då. Men då behöver man ju veta också att det är just ett cirrusmoln.
Ja, men precis. Men man brukar kunna se det ändå på den här skidspetsen som, ja, de är väldigt tunna och så är de lite utdragna, trådiga, för det är ju ismoln. Så därför har de ju lite det här trådiga utseendet och så den här lilla spetsen eller kroken.
Ja, så vill man briljera lite så kan man ju hålla utkik och sen titta upp mot himlen även om den är ganska blå. Se det här molnet och säga att det kommer att bli regn.
Ja, men exakt.
Och så kanske det blir det förhoppningsvis. Då kommer alla bli jätteförvånade.
Ja, de ser ju oskyldiga ut de där spetsmolnen. Precis.
Och du var lite inne på det här, men om du kan förklara på ett enkelt sätt så att en icke-meteorolog ändå förstår. För moln rör ju på sig och ibland känns det som att de bara står stilla. Men det antar jag att de inte gör. Och vissa moln drar förbi jättesnabbt. Vad beror det på?
Ja, men moln de rör sig ju i regel i vindens hastighet. Vinden ökar ju med höjd så ju högre moln du har eller ju högre upp den befinner sig ju snabbare går det. Och på hög höjd kan vi ha moln som rör sig långt över 100 km i timmen. Alltså vi snackar ju nästan snabbtågshastighet på molnen. Det kan ju kännas lite förvånande. För tittar man upp på himlen en sommardag så är det ju de här lite närmare molnen, de fluffiga bomullstussarna som passerar lite snabbt medan de här cirrusmolnen, fjädermolnen långt upp på skyn, de ser ju inte ut att röra sig en millimeter. Men det beror helt enkelt på att de befinner sig på så långt avstånd från dig. Så man kan jämföra lite med om man sitter i ett tåg och tittar på väldigt nära objekt, de swishar ju förbi väldigt fort, passerar väldigt fort. Medan om man tittar bort mot horisonten så ser det ut att stå stilla nästan.
Just det. Och nu har vi nämnt lite olika typer av moln, bland annat cirrusmoln. Vilken är den vanligaste molntypen?
Ja, det är lite svårt att svara på, eller ja, kort i alla fall.
Och försöka.
Ja, det ska jag göra. Det beror ju på årstid och var i världen man befinner sig.
Det är sommar i Sverige?
Sommar i Sverige skulle jag väl säga att det vanligaste är de här cumulusmolnen.
Och det är de bomullstussarna som vi pratar om då?
Det är bomullstussarna, ja. De uppstår ju av att solen är stark nog att ge upphov till konvektion. Att luften stiger och värms upp i marknära områden. Ja, den marknära luften, den värms upp. De är ju väldigt vanliga. Men om vi istället kikar på vintern, då är det ju istället de här tunga regnmolnen, som också kan ge snöfall, nimbostratus, de är riktigt vanliga på vintern. De ger ju gråa dagar, kanske duggregn. Det blir ju inte någon sol på de här dagarna, men nimbostratus. Och de är ju oftast kopplade till väderfronter som rör sig in. Och det har vi ju ganska många av under vinterhalvåret.
Och jag tänker att vi skulle kunna prata om alla olika typer av moln, men är man intresserad av moln och vill veta vilka olika typer som finns och hur de ser ut och sådär, så kan man ju faktiskt gå in på smhi.se och kunskapsbanken. För där har vi ju hur mycket information som helst.
Ja, där kan man spendera dagar om man skulle vilja.
Jag tänker att efter att ha lyssnat på det här avsnittet har man lärt sig otroligt mycket mer om moln än vad man kanske visste innan. Jättestort tack för att du ville podda med mig.
Det har varit jätteintressant.
Tack så mycket själv.
Nästan 65 % av jorden täcks av moln. De kan vara vita och fluffiga eller mörka och tunga och allting däremellan. Men vad består ett moln av och vad är det som gör att de ser så olika ut? Det och mycket mer berättar meteorologen Emma Härenstam om i det här molniga avsnittet. Välkommen till SMHI-podden och serien Fenomenfredag. Jag som programleder heter Priya Eklund. Välkommen till podden Emma.
Tack så mycket.
Du är ju meteorolog på SMHI.
Jajamänsan.
Hur ser en vanlig dag på jobbet ut?
Det skiljer sig ju från dag till dag för att det är ju väderberoende då så klart. Det är det som är väldigt, väldigt spännande. Dels ska man väl sätta sig in i vädret. Har vi varningar eller liknande? Hur ser det ut framöver? Och sen för mig är ju en vanlig dag att kommunicera ut det i radio eller via prognosfilm eller liknande och skriva vädertexter. Sen sitter jag också med flygväder mellan varven. Då är det piloter jag pratar med eller om det behövs varningar i luftrummet. Så att det är lite blandat för mi