Oceanografi - en historisk återblick

Oceanografin är det tredje benet som SMHIs verksamhet är uppbyggt av. Den oceanografiska forskningen kan härledas till mitten av 1800-talet med insamlande av hydrografiska data från fyrskepp och fyrstationer.

Bevarade journaler finns från 1860 gällande Falsterborev och Finngrundet. Främst mättes temperatur och salthalt men även syre. För undersökningen av landhöjning inrättades redan 1848 observationer från vissa fyrstationer. Mellan åren 1886-1916 tillfördes ett antal mareografstationer längs Sveriges kuster. Mareografen är en vattenståndsmätare som kontinuerligt registrerar vattenytans variationer.

Ansvaret för mareografstationerna hade den under Sjöförsvarsdepartementet hörande Nautisk-meteorologiska byrån. Byrån upphörde 1921 varvid stationerna överflyttades till SMHA.

Vad gäller den tidiga svenska och internationella oceanografiska forskningen går det inte att förbigå Otto Pettersson och Gustaf Ekman. Det är de som lägger grunden till de statliga undersökningarna rörande svenskt havsvatten. Otto Pettersson var initiativtagare till det Internationella rådet för havsforskning (ICES) som hade sitt första möte i Stockholm 1902. Året innan, 1901, hade det inom Kungliga Vetenskapsakademien bildade Svenska hydrografiska kommissionen omvandlats till den statliga myndigheten Svenska hydrografisk-biologiska kommissionen (SHBK) med Otto Pettersson som föreståndare.

Den äldre forskningen var framför allt inriktad på att vara ett hjälpmedel för att effektivisera fiskenäringen och öka kunskapen om exempelvis sillens vandringar. Detta förhållande gjorde att en stor del av den statliga havsforskningen samlades hos Fiskeristyrelsen när denna myndighet bildades 1948.

Emellertid ändrades förhållandena under 1960-talet då medvetandet om människans nedsmutsning av haven ökade. Föroreningsproblemen blev då en uppgift för Naturvårdsverket och med ökade forskningsanslag kunde föroreningsundersökningar kring de svenska kusterna på allvar inledas. Det är under denna tid (1967) SMHI inrättar en särskild oceanografisk avdelning. En viktig uppgift blev att kartlägga kärnkraftverkens kylvattenutsläpp och dess effekter på miljön.

Som ett led i att sammanföra de laborativa havsundersökningarna överflyttades 1 juli 1985 Hydrografiska laboratoriet från Fiskeristyrelsen till SMHI.