Mätning och beräkning av vågor

Vågmätningar har utförts av SMHI sedan 1978. Under senare år använder vi nu mer avancerade bojar som också kan mäta vågornas riktning.

Vågmätningar har utförts av SMHI sedan 1978. Under många år användes främst bottenplacerade instrument, som fungerade ungefär som upp-och-ned-vända ekolod. Även enklare bojar användes.

Av praktiska skäl var vi dock tvungna att placera dessa ganska kustnära, oftast intill kassunfyrar, för att vi skulle kunna få elförsörjning och kunna samla in data via mobilnätet. Dessa instrument klarade endast av att mäta vågornas höjd och period.

Under senare år använder vi nu istället mer avancerade bojar som också kan mäta vågornas riktning. Detta har även inneburit att noggrannheten och tillgängligheten på dessa mätningar har ökat väsentligt samtidigt som vi nu kan mäta i stort sett vart vi vill och inte bara där det tidigare var praktiskt möjligt.

Lågupplösta data samlas nu in via satellit varje timme samtidigt som högupplösta data lagras i bojen för senare åtkomst. För att göra prognoser på vågfältet används matematiska beräkningsmodeller som drivs av väderprognoser. Med dessa modeller får man en heltäckande bild av vågfältet i tiden och rummet.

Våghöjd och våglängd

Våghöjden är det vertikala avståndet mellan vågtopp och föregående vågdal. Våglängden är avståndet mellan två på varandra följande vågtoppar. Vågperioden är tidsintervallet mellan två på varandra följande vågtoppar. Vågens rörelsehastighet blir med andra ord våglängden dividerad med vågperioden.

De våguppgifter som ges i sjörapporterna är den så kallade signifikanta våghöjden. Den bestäms från höjden av alla vågor under en 30 minuters period. Sedan beräknas medelhöjden för den tredjedel av dessa vågor som var högst och detta definieras som signifikant våghöjd.

Vågriktningen anges på samma sätt som för vind, alltså vilken riktning vågorna kommer ifrån. Till exempel så kommer sydliga vågor från söder och går mot norr.