Hur mår våra hav?
Haven runt Sverige har under lång tid påverkats av människans olika aktiviteter vilket gett störningar såsom övergödning, miljögifter, överfiske, bebyggelse, fartygstrafik och introduktion av främmande arter. Det har lett till en starkt påverkad havsmiljö med bland annat massiva algblomningar, syrebrist och minskad biodiversitet som följd. Dessutom påverkas havet av den pågående klimatförändringen.
SMHI tar reda på hur havet mår genom att utföra miljöövervakning till havs. Inom olika områden mäter SMHI hur det står till under ytan. Inom tre områden nedan visas resultat av senaste mätningar.
Biologisk mångfald
Med biologisk mångfald och biodiversitet menas variationsrikedomen bland levande organismer av alla ursprung. Detta innefattar mångfald och genetisk variation inom arter, mellan arter och av ekosystem.
Övergödning
Övergödning, eutrofiering, uppstår på grund av utsläpp av för mycket gödande växtnäringsämnen i mark och vattendrag som rinner ut i havet.
Livsmiljöer
Livsmiljön för en växt eller ett djur är den miljö där den kan leva. Havsvatten rör sig, och tar med sig näring, värme och kyla. Även salthalt och mängden syre påverkar kraftigt vilka växter och djur som kan leva på en plats.
Sammanfattning från senaste rapporten från havet
Under expeditionen, som ingår i det svenska pelagiala övervakningsprogrammet, besöktes Skagerrak, Kattegatt, Öresund och Egentliga Östersjön.
Temperaturen i ytvattnet var i stort sett normal i samtliga havsområden. Något högre temperaturer än normalt uppmättes vid BY4 i Bornholmsbassängen och vid de nordliga stationerna i Egentliga Östersjön, medan temperaturen var lägre vid BY1 och BY39 Ölands södra udde. Salthalten var något högre än normalt i ytvattnet i delar av Skagerrak och generellt högre än normalt i Kattegatt och Öresund. I Egentliga Östersjön var salthalten något högre än normalt i de centrala delarna mellan Bornholm och Gotland.
Löst oorganiskt kväve låg under rapporteringsgränsen i ytvattnet i samtliga havsområden. Fosfathalterna var generellt normala, de högsta fosfathalterna uppmättes i ytvattnet vid BY1 och Ölands södra udde, vilket tillsammans med de lägre temperaturerna indikerar viss omblandning eller uppvällning. Silikathalterna var normala i Västerhavet men högre än normalt i nästan hela Egentliga Östersjön, med undantag för BY2. Även i djupvattnet i Östra och Västra Gotlandsbassängen var silikathalterna högre än normalt.
Syresituationen i Skagerrak var relativt god, med halter inom det normala för årstiden. Vid Släggö var syrehalten lägre, men fortfarande normal för stationen i september. I Kattegatt och Öresund uppmättes syrebrist (<4 ml/l) i bottenvattnet vid de sydliga stationerna. I Arkonabassängen var skillnaden stor mellan stationerna: vid BY1 var bottenvattnet väl syresatt, medan akut syrebrist (<2 ml/l) rådde vid BY2. Akut syrebrist uppmättes även i Bornholmsbassängen, medan syrehalten i Hanöbukten låg strax över 2 ml/l.
I de djupare delarna av Egentliga Östersjön var syresituationen fortsatt dålig. Svavelväte uppmättes från 125 meters djup vid BY10. Vid BY15 förekom svavelväte från 90 meters djup, följt av ett intermediärt lager med syrekoncentrationer nära 0 ml/l men utan mätbart svavelväte. Svavelväte återkom från 145 meters djup och den högsta halten uppmättes på 200 meters djup. Vid stationerna norr och väster om Gotland förekom svavelväte från omkring 70–80 meters djup och halterna ökade med djupet. De högsta koncentrationerna av svavelväte uppmättes i Östra Gotlandsbassängen.
Klorofyllfluorescensen visade på biologisk aktivitet i ytlagret i samtliga havsområden. I Skagerrak uppmättes de högsta värdena generellt ovanför skiktningen, medan en tydlig topp vid Å17 låg strax under skiktningen. I Egentliga Östersjön förekom biologisk aktivitet ner till termoklinen, med högst aktivitet vid BY20 Fårödjupet.
SMHI:s nästa ordinarie expedition med R/V Svea är planerad till 21–27:e oktober, med start i Kalmar och avslut i Lysekil. Däremellan deltar SMHI med en person på SLU Aqua:s expedition BIAS (Baltic International Acoustic Survey) 3-17:e oktober.
SMHI övervakar tillståndet i kust och hav
Havsmiljöarbetet på SMHI är en mångsidig verksamhet. Vi utför en stor del av den svenska marina miljöövervakningen i fria vattenmassan där vi samlar in data och information från Sveriges kust och hav. Varje månad stiger vi ombord fartyget Svea och utför veckolånga mätningar till havs, av t ex. salthalt, näringsämnen, plankton och syrgas i Östersjön och i Västerhavet.
Provtagningar och analyser är kvalitetssäkrade med fokus på att tillgängliggöra mycket och rätt data med hög kvalité. Fartyget Svea tillhör Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU), bemannas av Sjöfartsverket – och de huvudsakliga användarna är SLU och SMHI.
Miljöövervakningen sker i samverkan med och på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten (HaV).
Fakta: SMHIs mätningar i havet
SMHI mäter många olika marina parametrar. De mäts på olika sätt och har ofta olika enheter som beskriver dess mått. Till exempel mäts temperatur i grader celcius, salthalt i psu (practical salinity unit, vilket är ungefär det samma som promille), hur mycket syrgas som finns i vattnet anges i ml syre per liter vatten (ml/l). Klorofyll anges i mikrogram per liter (µg/l) och näringsämnen som mikromol per liter (µmol/l).
Näringsämnen, eller närsalter som de också kallas, är mat för olika organismer i havet. Vi mäter till exempel löst oorganiskt kväve, vilket är summan av nitrat, nitrit och ammonium. På engelska förkortas detta till DIN, dissolved inorganic nitrogen. Vi mäter även löst oorganisk fosfor i form av fosfat. På engelska förkortas detta till DIP, dissolved inorganic phosphorus.
