Horisontalcirkeln, anthelion och 120°-bisolar

I samband med välutvecklade halofenomen kan man få se en cirkel som sträcker sig runt himlavalvet på samma höjd över horisonten som solen. Det är den så kallade horisontalcirkeln. Om den är fullständig så når den 360° runt himlavalvet och det kan då vara värt att spana efter två andra och ovanliga halofenomen, nämligen anthelion och 120°-bisolar.

Horisontalcirkeln bildas genom solljusets reflektion mot lodräta ytor i iskristaller. Vid reflektion (till skillnad från brytning) sker ingen uppdelning av solljuset i olika färger. Horisontalcirkeln verkar därför vitaktig, eller vid morgon- eller kvällsljus svagt rödaktig.

På den här bilden ser vi hur horisontalcirkeln skär rakt genom solen. Vertikalt genom solen finns ett annat halfenomen, övre och undre vertikalpelare.

Runt solen finns en 22°-halo och i dess skärning med horisontalcirkeln finns bisolar på var sin sida av solen. Vi ser att bisolarna och del av 22°-halon uppvisar färgnyanser, medan horisontalcirkeln är ofärgad.

Flera olika halokomponenter kan förekomma samlat som på den här vackra bilden. Men det är inte nödvändigt. Ibland ser man bara fragment av någon enstaka av komponenterna beroende på iskristallernas form och förekomst.

På den här bilden från Åstorp i Skåne kan man skönja närmare ett halvdussin halokomponenter.

I jämnhöjd med solen kan man se horisontalcirkeln och på denna kan man på var sin sida om solen se bisolar.

Runt solen ser man den vanliga 22°-halon och på dess ovansida övre tangentbågar. Längst ner på 22°-halon kan man ana den undre tangentbågen.

Likartade halofenomen

Det finns två andra halofenomen med snarlika namn som horisontalcirkeln. Det är cirkumzenitala bågen och cirkumhorisontbågen. Det är också horisontella bågar eller cirklar som kan ses på himlen. Men dessa halofenomen hör inte samman med horisontalcirkeln och beskrivs i egna artiklar.

Den cirkumzenitala bågen och cirkumhorisontbågen brukar skifta i reggnbågens färger medan horisontalcirkeln är vitaktig.

Den cirkumzenitala bågen ligger betydligt högre än solen och kan inte förekomma vid höga solhöjder. Horisontalcirkeln löper däremot i jämnhöjd med solen.

Cirkumhorizontbågen förekommer däremot bara vid mycket höga solhöjder och ligger betydligt lägre än solen. Den förekommer överhuvudtaget inte på Sveriges breddgrader annat än möjligen i sydligaste Skåne.

Läs mer om cirkumzenitala bågen i Kunskapsbanken

Läs mer om cirkumhorisontbågen i Kunskapsbanken

Anthelion

Om man ser ett välutvecklat halofenomen kring solen, så ska man inte glömma bort att spana både rakt uppåt och i riktning från solen. Där kan det finnas andra spännande halofenomen. Ett sådant är anthelion. Det är en lysande punkt som ligger på horisontalcirkeln 180° från solen, alltså precis mitt emot solen. Anthelion är sällsynt och ofta svagt färgad, diffus och något större än solen.

120°-bisolar

Längs horisontalcirkeln på ett vinkelavstånd av 120° från solen kan man se de så kallade 120°-bisolarna. De uppkommer genom upprepad reflektion i iskristaller. Eftersom det handlar om reflektion och inte brytning sker ingen uppdelning av solljuset i olika färger, utan 120°-bisolarna är vita.

Vid låga solhöjder kan delar av horisontalcirkeln som ligger bortom 120°-bisolarna vara förhållandevis svaga.