Bisolar - parhelia

Ett av de mest slående halofenomenen är bisolar. Ett gammalt svenskt namn är vädersolar. Ett annat namn för bisol är parhelia och av namnet framgår att de kan påminna om solen. De befinner sig på var sin sida om solen och kan vara väldigt ljusstarka. När de är som mest kraftfulla upplevs de som om det finns två extra solar på himlen.

Hur uppstår bisolar?

Bisolar uppstår då solljuset bryts i små iskristaller formade som hexagonala plattor med horisontell basyta och lodräta sidoytor. Detta till skillnad från den så kallade 22°-halon som bildas när iskristallerna har slumpmässig orientering. Om iskristallerna har en i huvudsak horisontell orientering hamnar det brutna solljuset i jämnhöjd med solen, vilket skapar de ljusfläckar vi kallar för bisolar.

Ju större andel av iskristallerna som har horisontell orientering desto skarpare blir bisolarna.

Iskristallerna som skapar bisolarna återfinns vanligen i höga cirrus- och cirrostratusmoln. Men i samband med kallt väder vintertid kan vackra halofenomen bildas även i iskristaller i de nedersta luftlagren.

Hur ser bisolar ut ?

Vanligen är bisolen en ljus fläck cirka 22 grader till vänster eller till höger om solen. Bisolarna återfinns på samma höjd över horisonten som solen. Ibland syns bara en bisol men om iskristallerna som ger upphov till fenomenet finns över en stor del av himlen kan båda bisolarna vara synliga.

Ofta är bisolarna gulaktiga ljusa fläckar, men de kan både vara lite utdragna och nästintill regnbågsliknande. I det senare fallet är den röda färgen närmast solen. Detta eftersom den röda komponenten i solljuset bryts något mindre än övriga färgkomponenter.

Bisolarna är som starkast när solen står lågt, vilket bidrar till att de vanligen observeras under vintern. Det händer att bisolarna kan upplevas lika ljusstarka som solen. Om solhöjden är över 40 grader (svensk sommardag) brukar det vara svårt att urskilja några bisolar.

En vanlig kombination är bisolar och 22°-halon, som är en ring runt solen. Bisolarna ligger strax intill 22°-ringen om solen står lågt och alltmer utanför ringen om solhöjden ökar. Som mest kan bisolarna ligga på ett vinkelavstånd på 5-6 grader utanför 22°-halon.

Läs mer om 22°-halo i Kunskapsbanken

Ibland syns även en "kometliknande svans" ut från bisolen. Det handlar då om en blandning av ljus som brutits mer än 22 grader. I kombination med andra halokomponenter kan det vara svårt att avgöra var bisolen slutar och andra komponenter börjar.

Bimånar - paraselener

Halofenomen kan uppträda även med månen som ljuskälla. I så fall kallas detta halofenomen inte för bisolar utan för bimånar (paraselener).

Eftersom man inte blir lika bländad av månljus som av solsken kan det vara lättare att uppmärksamma halo kring månen än kring solen, trots att dessa halofenomen är ljussvagare. Det brukar krävas att det är ganska nära fullmåne för att månljuset ska kunna skapa halofenomen.