Södermanlands klimat

Södermanlands klimat styrs främst av avståndet till stora vattenytor, till havet i första hand men också till Mälaren och i någon mån Hjälmaren. Höjden över havet har däremot inget större inflytande eftersom ingen del av landskapet ligger högre än 123 meter över havet.

Medeltemperaturen i februari, som är den kallaste månaden i större delen av landskapet, varierar från 0° i yttersta havsbandet till nästan -3° i en del köldhål i landskapets centrala del. I juli är medeltemperaturen överallt 17-18°. Värdena avser normalperioden 1991-2020).

Den uppmätta årsnederbörden är minst, cirka 450 mm, i yttersta havsbandet, och störst, omkring 650 mm, i de inre delarna av landskapet och på Södertörn.

Temperaturrekord

Den högsta temperatur som uppmätts i Södermanland är 36,8°. Så mycket hade man i Ulvhäll utanför Strängnäs den 9 juli 1933, ett datum som klingar välbekant för väderkonnässören, eftersom svenskt värmerekord sattes i Ultuna i Uppland denna dag.

Den lägsta temperaturen inträffade den 24 januari 1875, då Bie norr om Katrineholm hade -37.0°. Kallast under de senaste 100 åren var det en annan i vädersammanhang ryktbar, för att inte säga ökänd dag, nämligen den 20 februari 1940, då man på samma plats hade -35,5°.
 
I Södermanland, liksom i övriga delar av Sydsverige, frös man dock ännu mer i snålblåsten den 25 januari 1942, en definitivt illa beryktad dag även det.

Nederbörds- och snörekord

Den största dygnsnederbörd som uppmätts i Södermanland är 136,3 mm i Norsborg sydväst om Stockholm den 10 juli 2001.

Ännu mer kan dock ha fallit den 8 september 1857 i Södermanlandsdelen av Stockholm. Den dagen föll nämligen hela 156 mm under 24 timmar på Observatoriekullen i Upplandsdelen av Stockholm i samband med en förödande regnskur.

Södermanlands största månadsmängd noterades i Stenkvista söder om Eskilstuna, som under augusti 1960 fick 284,0 mm.

Största snödjupet hade man i Riksten vid Tullinge med 95 cm den 8 februari 1966. Södermanland är inte lika utsatt för svåra snöstormar som Uppland, och det märks också på betydligt beskedligare snödjupsrekord.

Även Södermanlandskusten drabbades dock svårt av den fasansfulla snöstormen den 29 januari 1850 som slog till mot främst Östergötland. Det ovädret brukar gå under benämningen yrväderstisdagen.

Orkan!

Södermanlandskusten är normalt inte heller lika utsatt för vind som Upplandskusten, men å andra sidan finns en extremt vindutsatt station vid just Södermanlands kust, nämligen Landsort. Den ligger på en relativt hög och kal ö utanför en långsträckt halvö som sträcker sig åt söder rakt ut i havet från Södertörn.

Läget medför att luftströmmarna pressas ihop just där med mycket höga vindhastigheter som följd. Sedan 1950 har medelvindhastigheten vid Landsort nått orkanstyrka vid två tillfällen, den 10 januari 1960 och den 30 december 1983, då det blåste 33 m/s.

Det förstnämnda tillfället är för övrigt lite speciellt, eftersom vindriktningen var ostnordostlig och inte västlig, som oftast är den vanliga vid svåra stormar i våra farvatten. Vindmaximum var också ovanligt skarpt markerat och hade nästan karaktären av en ovanligt långvarig by.

Det andra tillfället med orkan på Landsort var den 30 december 1983. Det var en mycket blåsig vinter och bara två veckor senare, den 13 januari 1984 var det dags igen. Då blåste det 32 m/s.

Ett annat klassiskt ovädersdygn i denna del av landet var den 1 november 1969, då Landsort också hade en 10-minuters medelvind på 32 m/s.

Mätningar av byvind har inte gjorts lika länge som mätning av medelvind. Byvindsrekordet är därför av lite senare datum, nämligen 36,5 m/s vid kasunfyren Gustaf Dalén den 29 november 1999.