Nattlysande moln

Nattlysande moln består av oerhört små iskristaller som kristalliserats runt ytterst fina stoftpartiklar från meteoritdamm. Molnen går inte att se i dagsljus utan enbart i skymningen, då de är belysta av solen efter att den har gått ner under horisonten.

Dessa slöjliknande moln, som på engelska kallas noctilucent clouds (NLC) eller polar mesospheric clouds (PMC), påminner om band eller fjädrar till formen och är vita men övergår i blåvitt högre upp på himlen. De kan även någon gång ha en gyllene ton längst ner.

De bildas i mesosfären på omkring 80 km höjd, medan de moln som man vanligen ser ligger från marken och upp till 9-12 km höjd. Pärlemormoln, som också ligger över de vanliga molnen ligger vanligtvis på en höjd av 25-30 km.

De nattlysande molnen befinner sig alltså på extremt hög höjd jämfört med vanliga moln och i en synnerligen tunn luft. Lufttrycket är där bara kring 0,05 hPa, vilket kan jämföras med drygt 1000 hPa vid havsytans nivå. Temperaturer under -120°C i denna höjd brukar krävas för att nattlysande moln ska bildas.   

Molnen syns huvudsakligen från mitten av maj till mitten av augusti på norra halvklotet och oftast på latituder mellan 50 och 65 grader. Egentligen förekommer molnen då dygnet runt, men på dagen är himlen för ljus för att vi kan se dem med ögonen. Det svaga solljus som de tunna molnen sprider drunknar i det ljus som sprids av atmosfären självt, det vill säga det blå himmelsljuset.  

Det är först en stund efter solens nedgång, som de går att se med blotta ögat. Bäst syns de när solen är mellan 6 och 16 grader under horisonten. Detta är samtidigt med att de ljusstarkaste stjärnorna börjar framträda på natthimlen.

Nattlysande moln - slow lapse film

Vid den meteorologiska institutionen vid Stockholms universitet (MISU) bedrivs forskning bland annat om processerna kring de nattlysande molnen. 

Här följer en länk till en film, som visar natthimlen sedd norrut från Stockholm den 16 till 17 juli 2005. Den har tagits av Jacek Stegman, MISU.

Se en film på YouTube från NASA om nattlysande moln Länk till annan webbplats.

Några kommentarer till filmen

Solen har gått ner och nära horisonten syns en vacker gulröd aftonrodnad. Inledningsvis rör sig några låga mörka moln i nederkanten av bilden. De är inte längre solbelysta.
 
Med tiden framträder silvriga, trådiga och vågiga nattlysande moln. De rör sig sakta från höger till vänster. På de höjder där de nattlysande molnen befinner sig rör sig atmosfären alltså från öster mot väster. Det råder en ostvind, som är den vanligaste vindriktningen under sommaren på dessa höjder enligt Jacek Stegman, MISU.

Det är solen som lyser på dem, trots att den har gått ner, vilket beror på att dessa moln ligger på mycket hög höjd (cirka 80 km). I bildens övre del kan man se att molnen sakta går in i jordskuggan och skenbart försvinner.