Huvudinnehåll

Utforska ett ämne i kunskapsbanken

Faktapaket: Mätning av flöde och vattenstånd

Insamling av hydrologisk data över tid

Läs om hur mätning och insamling av hydrologisk data skett över tid, ända från att Hydrografiska Byrån bildades tidigt 1900-tal, till hur data idag samlas in på SMHI. Både mätteknik och insamling av data har förändrats över tid vilket kan påverka kvaliteten på tidsserierna och hur den kan användas.

Denna artikel beskriver hur SMHI samlat in och hanterat hydrologiska data över tid. Detta kan vara bra att känna till när du hämtar hem och använder dig av långa tidsserier av till exempel vattenföring.

I skissen nedan visas ett exempel på tidslinje för en vanlig hydrologisk station där olika teknikbrott, eller andra förändringar som kan påverka tidsserien har markerats ut. Artikeln tar upp de större tekniska förändringarna och hur data hanterats olika över tid. Dessa är:

  • Pegelskalan
  • Diagramskrivare
  • Hur insamling av observationer automatiseras
  • Vinkelgivare
  • Tryckgivare
  • Granskning av data – förbättring av kvaliteten
  • Avläsningstider viktiga och har ändrats över tid
Schematisk illustration av hur en hydrologisk mätstation kan förändras över tid, med ett flödesschema som visar olika utvecklingssteg och förändringar i stationens klassificering.Förstora bilden

Exempel på en mätstations förändring över tid.

Pegelskalan

Svartvitt fotografi från 1908 av en pegel vid Irvingsholm i Örebro län. En smal vattenränna kantad av tät, hög vass syns till vänster, och en vertikal pegelsticka står vid vattenkanten till höger.

Pegel vid Irvingsholm i Örebro län. Foto taget 1908.

Hydrografiska Byrån påbörjade sitt arbete 1908 och i samband med det kom det till många nya mätningar av vattenstånd och vattenföring i landet. Vattennivån mättes med pegelskalor, stora linjaler, som sattes upp i vattendrag och sjöar. Vattenflöde beräknades sedan med hjälp av en avbörningskurva gällande för stationen. Avbördningskurvan togs fram med manuella fältmätningar som gjordes med flygel.

Avläsningen av pegeln gjordes av en observatör. Detta skedde oftast en gång per dag vid en viss tid. Vintertid lästes pegelskalan oftast av mer sällan, normalt en gång i veckan. Detta för att det på många håll var lågflöden vintertid som inte var av lika stort intresse och för att flödet inte heller förändrades så mycket. Det avlästa värdet skrevs ned på en som skickades in till SMHI månadsvis.

Historisk månadsrapport från Sårkåjaure i Skukkejokk. Bilden visar ett handskrivet hydrologiskt observationsprotokoll från Svenska meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI), daterat år 1960. Tabellen innehåller dagliga vattenståndsmätningar för årets tolv månader, med handskrivna värden i respektive månadskolumn. Röda lodräta linjer markerar interpolerade värden. Längst ned finns månadsmedelvärden, summor och årsmedeltal. Dokumentet är gulnat och har handskrivna anteckningar samt hål längs vänsterkanten.Förstora bilden

Månadsrapport från Sårkåjaure i Skukkejokk.

I vattendrag där flödet varierade snabbt, eller vid flödestillfällen då flödet steg snabbt så kan mätningarna vid den här tiden ha missat flödestoppar eller snabba förändringar av flödet.

Två diagram visar vattenföringen vid Öster-Noren i Indalsälven. Flödestoppen 1919 var cirka 210 kubikmeter per sekund, jämfört med cirka 400 vid den högre flödestoppen i det högra diagrammet. Skillnaden tyder på att flödestoppen 1919 kan vara underskattad.

Exempel på en flödestopp som sannolikt är underskattad. Högsta flödet 1919 (till vänster) och högsta flödet 2008 (till höger). Exemplet kommer från Öster-Noren, en hydrologisk station i Indalsälven.

Fixarna – en viktig referenspunkt

Svartvit historisk bild från mars 1909 vid stationen Männikkö i Tärendöälven. Flera personer står i snön runt en träkonstruktion, där en hög, graderad pegel har monterats för vattenståndsmätning. En påle bredvid stenen med fixpunkten markerar dess läge för att den ska kunna återfinnas under snön.

Mars 1909 vid stationen Männikkö i Tärendöälven. Pegeln monterades ordentligt. En påle var nedslagen bredvid stenen som fixen satt i, just för att det skulle gå att hitta fixen under snön.

Pegeln mättes alltid in mot en så kallad fixpunkt. Dessa används fortfarande och är en metalldubb, eller en annan fast punkt som inte rör på sig. Pegeln mättes in mot den så att vattenståndet alltid hade en stabil referens och så att vattenståndsserien inte skulle påverkas om pegeln försvann eller flyttades.

Isen kunde ofta ta med sig pegelskalan när den stod i vattendraget. Med hjälp av fixarna som ofta sitter i fast berg, kunde man kontrollera att pegelskalan stod stabilt och inte hade sjunkit eller lyfts. Fixpunkter används fortfarande för att kontrollera stationerna och mätningarna.

Diagramskrivare

Till vänster syns pegelhuset för mätstationen Hammarby 61-2153, en liten röd träbyggnad med svart dörr vid ett vattendrag. Till höger visas insidan av ett pegelhus med diagramskrivare och måttbander längst fram, vinkelgivare framför en telepegel längst bak.

Till vänster: Pegelhuset för mätstationen Hammarby 61-2153. Till höger: Inuti ett pegelhus. Längs fram till vänster diagramskrivare och till höger måttbander. Längst bak är telepegel och framför den vinkelgivaren.

Från 1920 och framåt började diagramskrivare ersätta pegelskalor. Dessa fungerade genom att en brunn vid sidan av vattendragen förbands med vattendraget och på så sätt hade samma vattenstånd i brunn och vattendrag. Vattenståndet mättes med flottör i brunnen som kopplades till en penna som registrerade vattenståndet på ett diagram. Även ett måttband installerades med flottör för att kunna läsa av vattenståndet manuellt.

Schematisk bild av kontinuerlig mätning av vattennivån i ett vattendrag. Ett förbindelserör leder vatten från vattendraget till en brunn med mätutrustning, där en flottör följer vattennivån. Brunnen är placerad i ett litet hus med sadeltak som skyddar utrustningen.

Schematisk bild över hur en typisk mätstation med brunn ser ut. Här mäts vattennivån i brunnen. Förbindelseröret leder vatten från vattendraget in till brunnen och säkerställer att det är samma nivå. Vattenståndet mäts oftast med en tryckgivare.

Diagrammen gav mycket mer detaljer på vattenståndet än manuell avläsning av skala en gång per dag. Diagrammen byttes dessutom enbart en gång i veckan eller månad, observatörens besök kunde därmed minskas till högst en gång i veckan.

Månadsdiagram över vattenflödet vid stationen Kåge i Kågeälven under perioden 30 mars–30 april 2014. Diagrammet visar dagliga variationer i flödet till följd av snösmältning dagtid, variationer som tidigare kunde missas vid avläsning endast en gång per dag eller mer sällan.

Hur ett månadsdiagram kunde se ut. Från stationen Kåge i Kågeälven för perioden 2014-03-30 till 2014-04-30. I diagrammet syns en daglig variation i flödet som beror på avsmältningen dagtid. Detta speglas tydligt och missades förut då avläsning gjordes en gång per dag eller mer sällan.

Observatören antecknade tid och vattenstånd när diagrammet sattes i och togs av cylindern som drevs av ett urverk. Skrivarnas cylinder var kopplad till ett urverk som var inställd på hur lång tid ett varv skulle ta. Det vanligaste var en vecka eller en månad. Urverken drevs till en början av en fjäder som drogs upp manuellt av observatören varje månad som senare ersattes de av batteridrivna urverk. Urverken gick inte exakt utan på en månad kunde det avvika några timmar som fick justeras vid bearbetningen. Därefter kunde diagrammet bearbetas med hjälp av observatörens start och slutuppgifter och grafen på diagrammet.

Den första registrerande pegeln installerade i Litnok i Sarek redan kring 1915. Den var då unik i sitt slag och installerades eftersom det var svårt att hitta en observatör. Pegeln i Litnok registrerade vattenståndet på pappersrullar som varade flera månader upp mot ett år innan den behövde bytas.

Svartvit bild från den 6 augusti 1937. En man från Hydrografiska Byrån står i dörröppningen till en liten mätstation i Litnok, där diagramskrivaren kontrolleras. Stationen har ett pyramidformat tak och står omgiven av tät vegetation. På taket syns mätutrustning. I bakgrunden skymtar mätutrustning bland träden.

6 augusti 1937. Personal från Hydrografiska Byrån är och kontrollerar diagramskrivaren i Litnok.

Hantering av diagram

De första diagrammen bearbetades manuellt, ett dygnsmedelvärde togs fram för vattennivån för vidare beräkning av vattenföring via en avbördningstabell. Resultaten för både vattenstånd och vattenförings skrevs in manuellt i rapporter.

I början av 1970-talet började diagrammen digitaliseras manuellt på ljusbord och kortare tidssteg än dygn kunde tas fram. Data lagrades i SMHIs datorsystem. Dygnsmedelvärden beräknades utifrån de digitaliserade vattennivåerna och vattenföringen beräknades.

I slutet av 1980 talet började diagrammen digitaliseras med hjälp av kamera och dator. Metoden utvecklades och diagrammen skannades innan digitalisering vilket medförde bättre datakvalitet.

Insamling och lagring av data gjorde stor skillnad för hur snabbt data blev tillgänglig

Fram till 1970 skedde i stort sett all hantering av mätdata manuellt och på papper. Observatören på stationen skickade in avläsningar på blanketter månadsvis. Även de flesta diagram skickades till SMHI en gång i månaden. Diagrammen fortsatte att skickas in till SMHI varje månad till dess att skrivarna togs ur bruk.

Under 1970 började det installerades instrument som gick att kommunicera med i realtid, så kallade telepeglar. De gick att ringa upp manuellt och vattenståndet angavs av ”Fröken Vattenstånd” som lät ungefär som ”Fröken Ur”, en automatisk röst som angav aktuellt vattenstånd .

Det var första gången som hydrologerna på SMHI hade tillgång till data i realtid. Ungefär 10 år senare, under1980-talet installerades de första hydrologiska ”automatstationerna”. Det var elektromagnetiska givare som mätte vattenstånd och skickade in data till SMHI via telefonnätet. Totalt var det då cirka 70 utvalda stationer runt om i Sverige som levererade data i realtid. Realtidsdata användes för att få information om det hydrologiska läget i Sverige och förbättra de hydrologiska varningarna. Data från dessa givare användes bara i realtid. Data från diagrammen lagrades och användes bland annat för statistiska beräkningar.

Under 1970-talet började vattenföringen räknas ut i datorsystemen men fortsatt endast för dygnsmedelvärden. När nya databassystem infördes på 1990-talet beräknades vattenflödet även på högupplösta data som kunde tillgängliggöras för dataanvändarna.

Vinkelgivare

I början av 2000-talet ersattes de gamla telefonpeglarna och de elektromekaniska givarna och några av diagramstationerna med nya stabilare vinkelgivare, en annan form av elektromekanik. Ungefär 100 stationer blev utrustade med dessa givare som levererade data i realtid. På de här stationerna var diagramskrivarna kvar men endast som backup vid databortfall. För resterande cirka 200 stationer i det hydrologiska nätet var diagrammen fortfarande den enda datakällan.

Tryckgivare och stor teknisk uppdatering kring mätning och kommunikation

Med början 2017 och ett par år framåt byttes all teknik succesivt ut för alla stationer i SMHIs hydrologiska nät. Ny enhetlig teknik installerades för både mätning och kommunikation. För mätning användes nu tryckgivare. Det är en mätteknik som känner av trycket och på så sätt vattenståndet. Dessa kan installeras både i brunnar eller direkt i vattendraget. Detta medför ett mer flexibelt och lättarbetat nät.

Granskning av data – förbättring av kvaliteten

Till en början gjordes all granskning av vattenföring på dygnsvärden. Årsblanketter togs fram med de granskade värdena som lagrades i pärmar. Även efter att de första datasystemen införts fortsatte granskningen att göras på dygnsvärden av vattenflöden.

Från och med 2003 har all bearbetning och korrigering gjorts i ett dataverktyg kopplat direkt till databasen. Granskningen förenklades och förbättrades då korrigering gjordes grafiskt direkt i systemet och på högupplösta vattennivådata. Detta medförde stora förbättringar i kvalitetsarbetet för hydrologiska data.

Även möjligheterna till att kommentera kvaliteten på vattenföringsmätningarna utökades i det nya systemet och dataanvändarna får tillgång till kvalitetsmärkningen i samband med att data hämtas från databasen.

Avläsningstider viktiga och har ändrats över tid

Manuella observationer gjordes på morgonen mellan 06-08. Det innebär att äldre data enbart visar värdet just då, det är en så kallad momentanavläsning och inte ett medelvärde över hela dygnet.

När pegeldiagrammen infördes beräknades ett medelvärde för dygnet mellan 08-08. Vid mitten av 1970-talet ändrades detta till att gälla för det faktiska dygnet 00-24. Så görs ännu idag.

Kraftverk har arbetat med produktionsdygn 07-07 för vattenföring och avläsning av vattenstånd på morgonen. SMHI tar emot och lagrar mycket data som kommer från kraftverk, men har inte alltid information om hur data tagits fram.

Mer i detta faktapaket

  • Hydrologi

    Mätning av flöde och vattenstånd

    SMHI har i uppdrag att beskriva Sveriges hydrologi. Detta görs både med hjälp av mätningar och modeller. Idag finns cirka 300 mätplatser i sjöar oc...

  • Mätning av flöde och vattenstånd

    Avbördningskurva

    En avbördningskurva visar sambandet mellan vattennivå och vattenflöde. Sambandet är unikt och tas fram för utvalda platser i ett vattendrag.

  • Mätning av flöde och vattenstånd

    Långa mätserier av vattenföring och vattenstånd

    På SMHI finns många och långa tidsserier av vattenstånd och vattenföring. Allt finns tillgängligt att använda och då är det bra att känna till att ...

  • Mätning av flöde och vattenstånd

    Mätning av vattenflöde ute i fält

    Vattenflöde kan mätas på olika sätt och tekniken har utvecklats över tid. Fältmätningarna är en viktig del i att säkerställa att omräkningen från v...

  • Mätning av flöde och vattenstånd

    SMHIs hydrologiska stationsnät och olika typer av stationer

    Ett av SMHIs uppdrag är att beskriva vattentillgången i Sveriges sjöar och vattendrag. Som en del av det arbetet utförs mätningar vid hydrologiska ...

Relaterade faktapaket

Automatstation i Hoburg

Meteorologiska mätningar

Rosett, ett mätinstrument

Mätningar i havet

Två personer med hund springer i ösregn

Nederbörd

En bäck

Vattenföring