Vågformade moln

Vågformade moln kan ofta uppkomma i en frontyta, där varm, lättare luft ligger ovanpå kyligare, tyngre luft. I ett sådant skikt kan vågor uppstå, precis som det kan göra vid övergången från luft till vatten. Det är också möjligt att en vindändring med höjden hjälper till vid vågbildningen.

Dessa vågformade moln av typen Altocumulus undulatus bildades den 15 september 2020 på sydsidan av ett brett molnområde, som skiljde för årstiden ovanligt varm luft från svalare luft längre norrut.

Molnen på bilden ovan uppstod i samband med att ett lågtryck med en skarp front kom in över sydöstra Sverige 22 juli 2007. På fotot (från Nybro i Småland) kan man se att molnvågor med extremt kort våglängd bildats på undersidan av böljemoln, Altocumulus. De finns på omkring 3 km höjd och består av underkylda vattendroppar samt ibland iskristaller.

I överkant av bilden ovan syns höga mycket finmönstrade moln som bör vara av typen Cirrocumulus undulatus (makrillmoln med vågliknande utseende). De torde ligga på 6-10 km höjd och bestå av iskristaller. Det är definitivt ovanliga moln.

I nedre kanten finns tätare moln som mer påminner om de något vanligare Altocumulus undulatus (böljemoln med vågliknande utseende). Ovanför dessa syns moln i samma höjdnivå med ett mer oregelbundet vågmönster som kan vara av typen asperitas (se nedan). Här kan höjden vara cirka 6 km och här finns troligen både iskristaller och starkt underkylda molndroppar.

För att få dessa vågformer i molnen krävs en frontyta med varm, lättare luft ovanpå kyligare, tyngre luft. I ett sådant skikt uppstår vågor, precis som det kan göra vid övergången från luft till vatten.

För att det ska bli vågor krävs också att vinden ändras med höjden, något som är mer regel än undantag vid en front. Molnen visar ju tydligt att luften "böljar" fram. Förutom fronten så har troligtvis dessa ganska spektakulära moln främst bildats när luften dessutom labiliseras, det vill säga när det börjar bli lättare för varm luft att stiga uppåt.

Asperitas

I den nya internationella molnatlasen, som utkom 2017, infördes ett nytt begrepp - asperitas. Asperitas används när molnundersidan visar ett mer kaotiskt utseende än de mer regelbundet vågformade undulatusmolnen.

Ett annat exempel på asperitas uppträdde den 28 augusti 2016 över sydvästra Skåne. De mycket spektakulära molnen väckte berättigat uppseende och här visas några bilder från Staffanstorp fotade av Clara Nagy omkring kl. 6.30 (sommartid).