Huvudinnehåll
Utforska ett ämne i kunskapsbanken
Faktapaket: Halofenomen
Vertikalpelare och ljuspelare
Vertikalpelare är ett ganska vanligt halofenomen och kan ibland vara mycket framträdande och spektakulärt. Till skillnad från många andra halofenomen uppstår det genom solljusets reflektion i iskristaller och inte genom brytning. Ljuspelare är i stort sett samma sak men då handlar det om artificiella ljuskällor och inte solljuset.
Vertikalpelare
Vertikalpelaren bildas genom reflektion av solljus i basytan av horisontellt liggande och svagt pendlande platta iskristaller. Dessa iskristaller återfinns ofta i frostdimma eller frostdis.
En vertikalpelare observerad i Närke i februari 2011 före solens uppgång.
Vanligen observeras vertikalpelare i samband med solens uppgång eller nedgång. Färgen är ofta gul till orange. Solen behöver alltså inte vara över horisonten för att halon ska synas.
Vertikalpelaren syns oftast ovanför solen, men den kan ibland även synas under solen. Eftersom vertikalpelaren oftast uppträder när solen står lågt, så är det vanligast att det är den övre vertikalpelaren man observerar.
Övre och undre vertikalpelare tillsammans med flera andra halokomponenter.
Undersol
En specialvariant av nedre vertikalpelare är den så kallade undersolen. Det är den nedre vertikalpelaren som vid hög solhöjd krympt ihop till en skarp fläck som liknar en spegelbild av solen. Den kan bara ses från en hög höjd eller från ett flygplan eftersom den ligger under horisonten vid marken.
Om man flyger över ett moln bestående av iskristaller och solen står relativt högt, så kan man ibland se en undersol som följer med flygplanet. Ibland kan man också observera bisolar till undersolen.
Ljuspelare
En variant av vertikalpelare är ljuspelare som också bildas genom reflektion i horisontella iskristaller. I detta fall är inte solen ljuskälla utan gatubelysning, strålkastare eller starka lampor över till exempel idrottsplatser.
Ofta syns flera ljusa vertikala pelare som sträcker sig upp mot himlen. Färgen kan variera beroende av ljuskällans färg. Eftersom mängden iskristaller som skapar ljusreflektionen kan variera med höjden, så kan även ljusintensiteten variera på olika höjd.
Ljuspelare i Falun fotograferade den 11 januari 2010.
Ljuspelarna i den här bilden är spännande då den övre delen vidgar sig som en tratt. Studier har visat att detta beror på att ljuskällan ger ett divergent strålknippe (till skillnad mot solen som ger ett parallellt) samt läget av iskristallerna i förhållande till observatören.
Relaterade länkar
Lär dig mer
Har du sett ett halofenomen?
Mer i detta faktapaket
- Meteorologi
Halofenomen
Halo kallas de optiska fenomen i form av färgade eller ofärgade ringar, bågar, pelare eller ljusa fläckar runt solen och ibland månen. Dessa fenome...
- Halofenomen
22°-halo och 46°-halo
Ett av de vanligaste halofenomenen är en ring på ett vinkelavstånd från solen på 22°. Vissa gånger är 22°-halon mycket tydlig. Andra gånger krävs d...
- Halofenomen
46°-halo och supralaterala bågar
Ett lite ovanligare halofenomen är 46°-halon. Den är svagare än 22°-halon och ligger på ett vinkelavstånd av 46° från solen. Vid halospaning är det...
- Halofenomen
Bisolar - parhelia
Ett av de mest slående halofenomenen är bisolar. Ett gammalt svenskt namn är vädersolar. Ett annat namn för bisol är parhelia och av namnet framgår...
- Halofenomen
Cirkumhorisontbågen
Denna färgsprakande halo kan inte observeras i Sverige, eftersom solen måste stå högt på himlen, men den är värd att spana efter vid resor till syd...
- Halofenomen
Cirkumzenitalbågen
Denna halo förväxlas ibland med regnbågen på grund av dess klara och vackra färger.
- Halofenomen
Halo i skidbacken
I Åre, Björnen, observerades en märklig sammansatt halo som förmodligen uppkom i iskristaller från snökanoner. En av halokomponenterna är både säll...
- Halofenomen
Halo kring månen
De flesta halofenomen bildas då solen lyser på iskristaller, men ibland kan även månen vara en tillräcklig ljuskälla.
.jpg)