Upplands klimat

Om det är någon del av Sverige för vilken vi har god kännedom om klimatet långt tillbaka i tiden, så är det Uppland. I Uppsala började man mäta bland annat temperatur redan 1722, och det har man sedan fortsatt med om än med en del längre eller kortare avbrott.

1756 började man med dagliga mätningar i Stockholm, och det i princip utan avbrott och på samma ställe ända till i dag.

Allt borde alltså vara frid och fröjd, men städerna har växt kraftigt och därmed blivit varmare, så för att skapa homogena serier gäller det att försöka korrigera mätningarna för denna stadseffekt.

Små temperaturskillnader

Uppland är, frånsett Öland och Gotland, det landskap som uppvisar den minsta höjdskillnaden av alla; högsta punkten ligger bara 113 meter över havet. Temperaturen styrs därför nästan helt av avståndet till havet i öster och i någon mån till Mälaren i söder.

Medeltemperaturen (gällande normalperioden 1991-2020) under de kallaste månaderna varierar från -1° på de yttersta öarna i Stockholms skärgård i februari till -3° i landskapets inre norra del i januari. Under juli, som är den varmaste månaden, är medeltemperaturen omkring 17° i nästan hela landskapet. Kallast är det på öarna utanför kusten i nordost med cirka 16,5° och varmast i Stockholms centrum med nästan 19°.

Den uppmätta årsnederbörden är minst på öarna allra längst ute till havs med 400-450 mm och störst ett stycke innanför kusten i nordost med upp till 650 mm.

Temperaturrekord

Ultuna söder om Uppsala är, med 38,0° den 9 juli 1933, en av innehavarna av det delade svenska värmerekordet. Egentligen saknar värdet säker decimal då observatören bara angav maximitemperaturen på en halv grad när.

Upplands lägsta temperatur noterades den 24 januari 1875, då Uppsala hade smått fantastiska -39,5°. På den tiden var stationsnätet mycket glest och sannolikt förekom ännu lägre temperaturer i de allra kallaste områdena av Uppland. I mer modern tid hade Kårsta -38,6° den 7 januari 1987, under den tredje av tre mycket kalla vintrar i mitten av 1980-talet.

Nederbördsrekord

Den största dygnsnederbörd som uppmätts i Uppland är de 133,5 mm som Lövsta i landskapets nordöstra del fick från klockan 8 den 13 till klockan 8 den 14 juli 1989, varav nästan allt föll tidigt på morgonen den 14.

Ett ännu större 24-timmarsvärde räknat från kväll till kväll, nämligen 156 mm, uppmättes i Stockholm den 8 september 1857, ett regn som vållade enorma skador på huvudstadens gatunät.

Ett annat remarkabelt regn drabbade den lilla ön Grönskär den 4-5 augusti 1896, då man på två dygn fick 146 mm.

Upplands största nederbördsmängd för en hel månad uppmättes i Lundås vid Hallstavik med 272,8 mm i augusti 1930.

Snöoväder

Nordöstra Uppland är känt för sina svåra snöstormar. Vid nordlig-nordostlig vind ligger denna del av landskapet "i vägen" för vindarna, som tagit upp mycken fuktighet över det även vintertid ofta isfria Bottenhavet.

Vid nyår 1970-71 ökade ihållande snöfall på snödjupet i Dannemora från 12 cm den 30 december till 89 cm den 1 januari.

Det allra största snödjupet i Uppland är dock 118 cm uppmätt den 15-28 februari 1956 i Untra i landskapets norra del.

Stormar

En av de svåraste snöstormar som drabbat vårt land inträffade den 3 januari 1954 och berörde främst norra Uppland. Mängden snö uttryckt i centimeter nysnö var inte så imponerande, men snön i kombination med hård vind orsakade ändå den tredje värsta trädfällning som förekommit i Sverige efter andra världskriget.

Vid detta tillfälle blåste det 34 m/s i medelvind på Örskär, men ännu blåsigare hade man där på kvällen den 1 november 1969 med hela 36 m/s. Vid det tillfället blåste tyvärr vindmätaren sönder på Grundkallen, men observatören uppskattade vindhastigheten där till 41 m/s. Det är antagligen en bra uppskattning men värdet kan som oregistrerat ej godkännas som rekord.

Vid de här äldre stormtillfällena fanns ännu inte registrering av byvind. Det kom först med automatstationerna på 1990-talet, så rekordet för högsta byvind är av senare datum.