Pärlemormoln - polarstratosfäriska moln

Polarstratosfäriska moln (PSC) förekommer sällsynt i stratosfären på ungefär 15-30 kilometers höjd. Däribland finns de mycket vackra pärlemormolnen. De karakteriseras av pärlemorfärger, som framträder när solen är strax under horisonten, men fortfarande belyser dessa mycket högt belägna moln. De syns bäst strax före eller efter solnedgången i gryning och skymning, och när de observeras är det mestadels långt norrut i landet och under vinterhalvåret.

Pärlemormoln

På engelska kallas dessa moln "nacreous clouds" eller "mother of pearl clouds". Pärlemormolnen är sällsynta och observeras huvudsakligen på höga breddgrader, till exempel i Skottland, Skandinavien och Antarktis.

De bildas på 15-30 km höjd, alltså minst dubbelt så högt som vanliga moln.
För att de skall kunna bildas måste temperaturen i stratosfären vara mycket låg, omkring -85°C eller lägre.

Dessa pärlemormoln består huvudsakligen av iskristaller med en enhetlig storlek på cirka 10 μm (en hundradels millimeter). Att storleken på partiklarna är enhetlig medför att ljuset sprids på ett likartat sätt för respektive våglängd. Därmed sker en färgseparering, så kallad irisering, som gör att molnen skimrar vackert likt pärlemor.

Pärlemormoln framträder tydligast om luften är ren och klar i de lägre luftlagren, till exempel efter en kallfrontspassage.

Pärlemormoln kan exempelvis bildas när det blåser kraftigt över den skandinaviska fjällkedjan under vintern. Det bildas då vågor (så kallade gravitationsvågor) på läsidan och det lilla vatten som finns på dessa höjder kondenseras eller sublimeras i vågtopparna.

Att pärlemormolnen bildas i samband med en vågrörelse i atmosfären gör att de får liknande form som de medelhöga linsmolnen (Altocumulus lenticularis).

För att iriseringen (den fysikaliska effekten som ger de vackra färgerna) ska vara effektiv krävs att molnpartiklarna har en så gott som enhetlig storlek. Om moln bildas under förhållanden då partiklarna inte är lika stora så uppstår inte färgsepareringen utan då blir molnen mer silvervita.

Andra typer av polarstratosfäriska moln

Vid något högre temperaturer i stratosfären, -78°C eller lägre, kan det bildas polarstratosfäriska moln som består av mycket små partiklar av flytande eller fast vatten samt även salpetersyra och svavelsyra.

Partiklarna i den här typen av polarstratosfäriska moln varierar i storlek mellan 1 och 10 μm och med lägre koncentration än i pärlemormolnen. Dessa polarstratosfäriska moln ter sig därför mer diffusa utan tydlig färgseparering och kan vara svåra att upptäcka med ögat.

Men inte desto mindre är den här typen av polarstratosfäriska moln viktiga eftersom de är inblandade i nedbrytningen av ozonskiktet.

Under dagen den 28 december 2012 hade det varit en nordlig till nordvästlig strömning över de höga bergen i Norge ner mot Norrköping.

Efter solens nedgång syntes polarstratosfäriska moln över Norrköping. De saknade dock mycket av pärlemorfärgerna förmodligen beroende av att molnpartiklarna varierade i storlek.