Helgonsken

När solen står lågt kan man ibland se en ljus vitaktig ring eller krans kring sin egen skugga på en gräsyta med dagg. Detta optiska fenomen brukar kallas helgonsken.

En tidigare generaldirektör vid SMHI, Alf Nyberg, beskriver detta fenomen i sin bok Himlasken och andra ljusfenomen:

Om man en sensommar- eller höstmorgon, då dagg fallit efter en klar natt, ställer sig med solen i ryggen, då den ännu står lågt, kan man få se ett märkligt fenomen. Står man framför en gräsmatta med tämligen jämna strån, kan man se liksom ett vitt sken runt skuggan av huvudet. En skugga som faller på en väg eller ett berg ger inget sådant sken. Helgonskenet är alltså i regel helt vitt, och då är det fråga om ren reflexion.

Varje daggdroppe speglar solen, och de reflekterade strålarna går främst tillbaka i rakt motsatt riktning mot de infallande. Reflexen sker såväl mot droppens framsida som mot dess baksida, vilken är något deformerad och ger en stark reflexion. Den främsta anledningen till skenet är att man endast ser de strålar som går i riktning mot solen - och ögat - eller mycket nära den riktningen.

Helgonskenet påminner om det optiska fenomenet gloria. Men glorian består av färgade ringar eftersom den uppstår genom spridning av solljuset. Helgonskenet är vitt eller nästan vitt eftersom det enbart handlar om reflekterat ljus.

Reflektionen sker både i daggdropparna och mot det grässtrå eller löv som daggdroppen vilar på. För en tydligare effekt bör det vara ett litet mellanrum mellan droppen och grässtrået eller lövet.

Helgonskenet ses mittemot solen, den så kallade antisolära punkten. Om två personer står bredvid varandra så är det därför bara helgonskenet kring sin egen skugga man ser, inte det helgonsken som personen bredvid ser kring sin skugga.

Referens: Nyberg, A. (1985). Himlasken och andra ljusfenomen. Ingenjörsförlaget.