2003 - Sommarflöden i Småland

Juli månad 2003 inleddes den 1 till 6 med att stora mängder nederbörd föll i östra Götaland. Större delen av Småland samt sydligaste Östergötland fick under denna period mer än 80 mm regn. Mest extremt var det andra nederbördsdygnet, då det från klockan 8 den 2 till klockan 8 den 3 föll mer än 90 mm regn strax innanför kusten från Oskarshamn till Västervik.

Vid nederbördsstationen Krokshult nordost om Oskarshamn föll 172 mm regn den 1 till 6, och privata mätningar i närheten indikerar uppemot 190 mm. Av verkningarna att döma kan ungefär liknande mängder ha fallit i delar av triangeln Nässjö-Österbymo-Mariannelund. Största regnmängden vid en SMHI-station i detta område, 137 mm, uppmättes i Svinhult i sydligaste Östergötland, men uppgifter finns om privata mätningar med större mängder.

Den rikliga nederbörden gav upphov till översvämningar. I direkt anslutning till det mest intensiva regnet drabbades många fastigheter främst i Oskarshamnstrakten och i Nässjö av inströmmande regnvatten eller uppträngning bakvägen från avloppssystem. Senare uppstod höga nivåer i flertalet vattendrag i norra Småland och sydligaste Östergötland.

De mest extrema flödena verkar ha inträffat i små och medelstora vattendrag från ungefär Nässjö-Österbymo över Hultsfred mot Oskarshamn. SMHIs mätstation vid Forshultesjöns utlopp i ett litet vattendrag strax väster om Oskarshamn och i Mariannelund i Brusaån uppmättes flöden med återkomsttiden cirka 100 respektive 60 år. De nu erhållna flödena är också de högsta som uppmätts i båda stationernas mätserier som startade 1955.

I Lönneberga-Silverdalen nedströms Mariannelund, där Brusaån har bytt namn till Silverån, drabbades många fastigheter av översvämningar och några broar fick stängas för trafik. En bidragande orsak var att inte alla dammluckor kunde öppnas vid före detta pappersbruket i Silverdalen. För att minska översvämningsskadorna gjordes invallningar vid flera fastigheter. Invallningar gjordes även längre uppströms vid Brusaån i Ingatorp samt vid Pauliströmsån i Pauliström och Solgenån i Värne och Skede. I sjön Hulingen dämpades sedan Silveråns flöde och i nedre Silverån beräknas återkomsttiden på flödet ha varit cirka 10 år. För Emån nedströms Silveråns inflöde beräknas återkomsttiden ha legat i intervallet 5 till 10 år.

Att så stora flöden inträffar under högsommaren är ovanligt. I Emån förekom dock ett ännu högre flöde i början av juli 1927, vilket man kan konstatera med ledning av mätserien från Järnforsen med start år 1900. Vanligtvis inträffar höga flöden i Emån i samband med snösmältningen på våren eller ibland under hösten eller vintern. De två allra högsta flödena var vårflöden och inträffade 1951 och 1966. Vid flödestoppen rann då 50 till 70 % mer vatten i nedre Emån än under den nu aktuella flödestoppen.

De största skadorna förorsakade flödet för jordbruket och då bland annat på de stora slättområdena längs Emån. Dels dränktes den växande grödan på stora arealer och dels minskade framkomligheten för jordbruksmaskinerna.