Sammanfattning
Inledningsvis citeras kritiska anmärkningar mot begreppet ''potentiell" evapotranspiration. Det har visats upprepade gånger att avdunstningshastigheten från ett vegetationsbestånd ej enbart är en funktion av meteorologiska variabler utan även beror av växtfysiologiska parametrar och jordartsförhållanden.
Trots detta har fältförsök visat att man med hjälp av meteorologiska variabler, nettostrålning, vindhastighet och ångtryckets mättnadsdeficit kan beräkna total avdunstning från gräs eller grödor med viss grad av tillförlitlighet. Detta tyder på att beräkningar av den s.k potentiella evapotranspirationen, med hjälp av enbart väderparametrar medelst någon av de många ekvationer som finns framtagna, ändock säger något om optimal total avdunstning från vissa växtslag. Sådana beräkningar, kombinerade med kunskap om nederbördens fördelning, ger upplysningar om inom vilka klimatområden potentiellt nederbördsdeficit kan förekomma, och där således konstbevattning av grödor kan vara aktuell.
För 152 svenska stationer har (för perioden 1961-78) dagliga värden av potentiell evapotranspiration beräknats enligt två olika formler, dels enligt H.L. Penman, dels enligt W Johansson. De meteorologiska parametrar som använts såsom ingångsdata är dygnsmedeltemperatur, dygnsmedelvärdet av vindhastighet, molnmängd och ångtryck från observationer kl 07, 13 och 19. Dessutom har snötäcksuppgifter utnyttjats. Dygnets medelmolnmängd har använts för att beräkna globalstrålningen med hjälp av ett regressionssamband. En kontroll av på så sätt uppskattade värden på den kortvågiga strålningar har skett genom att korrelera dem med upprätta värden. Korrelationen för dagliga värden blev ca 0.8. Från de beräknade dagliga värdena av potentiell evapotranspiration enligt Penmans resp Johanssons formel beräknades månads- och årssummor samt medelvärden och standardavvikelser för den studerade tidsperioden.
En jämförelse mellan månadsvärden enligt Penman och enligt Johansson visar, att under vegetationsperioden ger de båda metoderna tämligen överensstämmande belopp. Under vinterhalvåret ger Johanssons formel genomgående högre värden än Penman. Ingendera av formlerna är emellertid framtagen att gälla vinterförhållanden.
Penmans formel är känslig för vilka albedovärden som användes. Två oiika uppsättningar har använts, dels 0.25 (0.75 vid snötäcke), dels 0.12 (0.50 vid snötäcke). Med de lägre reflexionskoefficienterna erhölls 20% högre total avdunstning än då de högre användes. De resultat som redovisas i tabell- och kartforrn, avser de vilka erhållits med de lägre reflexionskoefficienterna.
Arsmedelvärdena av potentiell evapotranspiration i Sverige visar värden mellan 500 och 600 mm i södra Sverige, 300-500 mm i norra. Under vintermånaderna ger Penmans formel värden nära 0 mm. Under juni, då de högsta värdena förekommer, ligger dessa i större delen av landet inom intervallet 110-130 mm med liten skillnad mellan landets norra och södra delar.
Skillnaden mellan potentiell total avdunstning och nederbörd har studerats för året, växtperioden och enskilda månader under sommarhalvåret. Årsvärdena tyder på ett potentiellt nederbördsunderskott i östra delarna av södra Sverige. Under maj och juni är de potentiella nederbördsunderskotten störst i medeltal för en månad. Räknat över hela växtsäsongen är det östra Svealand och de östligaste delarna av Götaland som är mest besvärade av att växtligheten kan lida av otillräckligt med vatten för full utveckling, och därför är i behov av tillskott genom konstbevattning.
Slutligen varnas för att använda siffer- och kartmaterial för sådana fall som formlerna ej är avsedda för. Det gäller avdunstningen under vintern och avdunstningen från skog. För det senare fallet bör användas tillgängliga teoretiska modeller, vilka tar hänsyn till de växtfysiologiska faktorerna. Men för en grov, översiktlig kartläggning av möjlig total evaporation är det svårt att använda dessa formler, där vissa parametrar är bestämda av växtfysiologiska egenskaper somt.ex porradie. Ytresistansen är starkt beroende av om skogstäcket är torrt eller vått.