Hösten 2017 var överlag nederbördsrik och vattenflödena återhämtade sig från de låga nivåer som varit under sommaren i södra Sverige. Mindre grundvattenförekomster återhämtade sig medan större grundvattenmagasinen hade nivåer under det normala i mellersta Sverige. Vintern 2017/18 blev mycket snörik i stora delar av landet, särskilt i Dalarna och utmed södra/mellersta norrlandskusten.
I Svealand och Norrland smälte det stora snötäcket mycket fort på grund av höga maj-temperaturer. Flödena steg snabbt och på vissa håll uppmättes de högsta flödena någonsin. De mycket höga temperaturerna höll i sig samtidigt som det föll ovanligt lite nederbörd. Det ledde till en mycket snabb sänkning av de höga vattenflödena i norra Sverige.
En snabb upptorkning skedde över hela landet under maj månad och sommaren kom tidigt. Redan under maj sjönk vattenföringen till mycket under den normala för årstiden, på många håll i landet.
Sommarens höga temperaturer och låga nederbörd bidrog till att markvattenhalten var extremt låg under mycket lång tid. Det påverkade både djur, natur, jordbruk och skog mycket. Vissa delar av landet fick också uppleva svåra skogsbränder.
Flödena blev snabbt låga i små vattendrag och förblev så under sommaren i nästan hela landet. Längre fram under sommaren sjönk flödena även i de stora vattendragen till låga nivåer.
Den pågående värmen och bristen på nederbörd gav stora negativa effekter runt om i samhället och i naturen. Jordbruk, skog, djur, natur och människor påverkades. Uppskattningar över de totala kostnaderna för svenskt jordbruk pekar mot en total kostnad på någonstans mellan 6 till 10 miljarder kronor, vilket motsvarar hela ersättningen till eget arbete och kapital.