SMHI använder cookies för att följa upp och förbättra webbplatsens innehåll och tjänster. Genom att använda SMHIs webbplats accepterar du att cookies används. Om du inte accepterar kan du begränsa lagring av cookies i din webbläsares inställningar.
Mer om cookies och personuppgifter på SMHIs webbplats
Rapporterna ingår i SMHIs ordinarie havsövervakningsprogram och beskriver algsituationen i Västerhavet och Östersjön samt anger förekomsten av giftiga alger.
Efter vårblomningen fanns det mest små celler kvar samt enstaka arter av dinoflagellater och kiselalger i både Kattegatt och Skagerrak. Flertalet arter och släkten av potentiellt giftiga växtplankton fanns längs hela västkusten i april. Klorofyllvärdena vid samtliga stationer var normala för …
Vårblomningen var i princip över på svenska västkusten och det var mest små celler kvar och enstaka arter dinoflagellater. Vid de södra stationerna fanns fortfarande en del kiselalger kvar. Klorofyllvärdena var låga vid stationerna i Skagerak och under normalt vid Kattegatt. I den sydvästra …
Vårblomningen var i gång vid Å17 i yttre Skagerrak med höga cellantal av framför allt kiselalgen Skeletonema marinoi. I övrigt var cellantalen förvånansvärt låga med tanke på de höga klorofyllvärdena. Vid Släggö var det fortfarande låg växtplanktondiversitet. I Kattegatt var det också vårblomning …
Diversiteten av växtplankton och totalt antal celler var lite högre än man kan förvänta sig av årstiden förutom vid station Släggö där både cellental och biodiversitet var låga. Kiselalger dominerade överlag i antal vid samtliga stationer. Framför allt var kiselalgssläktet Pseudo-nitzschia* vanlig …
Diversiteten av växtplankton och totalt antal celler var som man kan förvänta sig av årstiden relativt låg. Å17 stack ut lite med relativt hög artdiversitet. Kiselalger dominerade i antal vid samtliga stationer förutom vid Släggö där dinoflagellater var mer vanliga. Framför allt var …
Diversiteten av växtplankton var över lag hög i Västerhavet. Kiselalger dominerade i antal vid samtliga stationer. Framför allt var kiselalgen Leptocylindrus danicus vanlig vid samtliga stationer. Vid Å17, den yttersta stationen i Skagerrak återfanns enstaka celler av arter som normalt förekommer i …
Diversiteten av växtplankton var varierande i Västerhavet. Vid Anholt E samt Släggö var den relativt hög medan Å17 samt N14 Falkenberg innehöll få arter och mestadels små celler. Det fanns relativt höga cellantal av kalkflagellaten Emiliania huxleyi i samtliga Västerhavsproverna. De integrerade …
Diversiteten av växtplankton var högre i Kattegatt än i Skagerrak. I Kattegatt fanns tydlig påverkan av Östersjöns blomningar, genom att det fanns ytansamlingar av cyanobakterier som drivit ut genom Öresund. Det fanns relativt höga cellantal av kalkflagellaten Emiliania huxleyi i …
Analyserna utfördes ombord på fartyget Svea under expeditionens gång. Vatten från integrerat djup alternativt diskreta djup har filtrerats ner på 5μm filter och analyserats med ett rättvänt mikroskop. Metoden innebär att framförallt större celler kan identifieras medan små celler är svårbestämda …
Både artdiversitet och totala cellantal var högre vid Släggö (kuststation) än vid Å17 (utomskärs) vid denna provtagning. Kiselalger dominerade vid båda stationerna med en tydlig dominans av Guinardia flaccida. Denna art dominerade även i de fluorescenstoppar som återfanns. De två stationerna i …
