Sammanfattning
Diversiteten av växtplankton var hög vid samtliga stationer i Västerhavet. Kiselalger dominerade överlag i cellantal och framför allt var Pseudosolenia calcar-avis vanlig. I Skagerrak förekom dinoflagellaten Dinophysis acuta* i relativt höga antal. Kalkalgen Emiliania huxleyi var vanligt förekommande. Samtliga integrerade klorofyllvärden var låga men inom det normala för månaden förutom vid Å17 där de var något förhöjda. Diversiteten och cellantal av växtplankton var generellt låga i Östersjön, men med högst diversitet vid BY5. BY5 var den enda stationen där alla de tre arterna av filamentösa cyanobakterier som bildar blomningar under sommaren fortfarande fanns. Den potentiellt giftiga arten Prorocentrum cordatum* fanns med förhöjda cellantal vid BY5. Generellt var det gott om små arter och grupper, så som Gymnodiniales, Pyramimonas spp., Heterocapsa rotundata, Cryptomonadales och ciliater. Dinoflagellaten Dinophysis norvegica* fanns vid BY15. De integrerade klorofyllvärdena i det övre skiktet (0–10 m) var under det normala vid BY15, medan klorofyllvärdena i de båda integrerade skikten (0–10 m och 0–20 m) var över det normala på BY2, BY4 och BY38. I övrigt var värdena inom det normala för månaden.