SMHI använder cookies för att följa upp och förbättra webbplatsens innehåll och tjänster. Genom att använda SMHIs webbplats accepterar du att cookies används. Om du inte accepterar kan du begränsa lagring av cookies i din webbläsares inställningar.
Mer om cookies och personuppgifter på SMHIs webbplats
Rapporterna ingår i SMHIs ordinarie havsövervakningsprogram och beskriver algsituationen i Västerhavet och Östersjön samt anger förekomsten av giftiga alger.
Vårblomningen var främst igång i Kattegatt, med höga cellantal av framför allt kiselalgerna Skeletonema marinoi och Thalassiosira nordenskioeldii. Även klorofylltopparna vid Fladen och Anholt (Kattegatt) dominerades av Skeletonema marinoi. Alla stationer hade liknande artsammansättning, men …
I Kattegatt var artdiversiteten av växtplankton hög, men de totala cellantalen var låga. I Skagerrak var artdiversiteten något lägre. Allt ligger dock till rätta för vårblomning och med tanke på att den brukar starta söderifrån så blir det troligtvis så även i år när vi ser den högre …
Diversiteten och de totala cellantal av växtplankton var relativt höga vid flertalet stationer i Västerhavet. Enda undantaget var vid Å17 där det totala cellantalet var lågt. Kiselalger dominerade överlag i cellantal och framför allt var Pseudosolenia calcar-avis vanlig i Kattegatt. Kalkalgen …
Växtplanktondiversiteten var mycket låg, antalet arter var något förhöjt vid Släggö jämfört med övriga Västerhavsstationer, men de totala cellantalen var låga i hela området. Vid Släggö fanns moderata antal av kiselflagellaten Octactis speculum och dess nakna form, Dictyochales* som är potentiellt …
Diversiteten av växtplankton var hög vid samtliga stationer i Västerhavet. Kiselalger dominerade överlag i cellantal och framför allt var Pseudosolenia calcar-avis vanlig. I Skagerrak förekom dinoflagellaten Dinophysis acuta* i relativt höga antal. Kalkalgen Emiliania huxleyi var vanligt …
Diversiteten av växtplankton och totala cellantal var låga i Västerhavet, förutom vid Släggö där diversiteten var något högre. Den giftiga arten Dinophysis acuta* återfanns i relativt höga celltätheter vid Släggö. Kiselalgen Proboscia alata var annars vanligast förekommande bland de större cellerna …
Analyserna utfördes ombord på fartyget R/V Svea under expeditionens gång. Vatten från integrerade djup alternativt diskreta djup har filtrerats ner på 5μm filter och analyserats med ett rättvänt mikroskop. Metoden innebär framför allt att större celler kan identifieras medans små celler blir …
Diversiteten av växtplankton var hög medan de totala cellantalen var låga i Västerhavet, förutom vid Å17 där även diversiteten var låg. Kalkflagellaten Emiliania huxleyi var talrik och av kiselalgerna var Dactyliosolen fragilissimus vanligast förekommande. Det integrerade klorofyllvärdet (0-20m) …
I Skagerrak och Kattegatt var både de totala cellantalen och biodiversiteten låga och små celler dominerade i de artfattiga proverna. Olika ciliater och nakna dinoflagellater var vanligast tillsammans med cryptomonader. Vid Å17 återfanns även relativt höga antal av kalkalgen Emiliania huxleyi. De …
I Skagerrak var både de totala cellantalen och biodiversiteten låga på Å17 medan diversiteten var högre på Släggö. På Släggö återfanns den toxinbildande dinoflagellaten Dinophysis norvegica* i rätt höga cellantal. I Kattegatt, vid första provtagningstillfället på Anholt E, var vattnet stratifierat …
