SMHI använder cookies för att följa upp och förbättra webbplatsens innehåll och tjänster. Genom att använda SMHIs webbplats accepterar du att cookies används. Om du inte accepterar kan du begränsa lagring av cookies i din webbläsares inställningar.
Mer om cookies och personuppgifter på SMHIs webbplats
Rapporterna ingår i SMHIs ordinarie havsövervakningsprogram och beskriver algsituationen i Västerhavet och Östersjön samt anger förekomsten av giftiga alger.
Diversiteten och totala cellantalen var generellt sett relativt höga vid samtliga stationer i västerhavet. Undantaget var Å17 där få celler och låg artdiversitet återfanns. Dinoflagellater var vanligast förekommande i Skagerrak, medan kiselalger var vanligast förekommande i Kattegatt. De …
Artdiversiteten var allmänt låg i både Skagerrak och Kattegatt. De större cellerna dominerades av dinoflagellatssläktet Tripos tillsammans med Proboscia alata vid de flesta stationer. De mindre cellerna var framför allt dominerade av Emiliania huxleyi som var talrik vid samtliga stationer. Värt att …
Diversiteten var generellt låg vid samtliga stationer i västerhavet. Cellantalen var däremot normala och vid Å17 var de snudd på höga med en dominans av kiselalger. Samtliga stationer i västerhavet hade höga cellantal av kiselalgen Dactyliosolen fragilissimus som är vanlig på sommaren. Små celler …
Diversiteten och de totala cellantalen var generellt låga vid samtliga stationer i västerhavet. Små celler dominerade överlag i antal vilket är vanligt på våren i västerhavet. Vid Å17 återfanns höga celltätheter av coccolitoforiden Emiliania huxleyi. I Kattegatt återfanns fortfarande höga …
Vid Å17 i yttre Skagerrak var växtplanktondiversiteten hög med den för fisk potentiellt skadliga flagellaten Pseudochattonella*, kiselalgen Guinardia delicatula och cryptomonadales som de mest talrika organismerna. Vid Släggö var diversiteten mycket låg med högst cellantal av cryptomonadales och …
Framför allt i Skagerrak var diversiteten av växtplankton mycket låg, i synnerhet vid den yttre stationen, Å17. I Kattegatt var antalet arter och totala cellantal högre än i Skagerrak. Bland kiselalgerna var det högst cellantal av Guinardia delicatula, medan Dinophysis norvegica* och Tripos …
Vårblomningen var främst igång i Kattegatt, med höga cellantal av framför allt kiselalgerna Skeletonema marinoi och Thalassiosira nordenskioeldii. Även klorofylltopparna vid Fladen och Anholt (Kattegatt) dominerades av Skeletonema marinoi. Alla stationer hade liknande artsammansättning, men …
I Kattegatt var artdiversiteten av växtplankton hög, men de totala cellantalen var låga. I Skagerrak var artdiversiteten något lägre. Allt ligger dock till rätta för vårblomning och med tanke på att den brukar starta söderifrån så blir det troligtvis så även i år när vi ser den högre …
Diversiteten och de totala cellantal av växtplankton var relativt höga vid flertalet stationer i Västerhavet. Enda undantaget var vid Å17 där det totala cellantalet var lågt. Kiselalger dominerade överlag i cellantal och framför allt var Pseudosolenia calcar-avis vanlig i Kattegatt. Kalkalgen …
Växtplanktondiversiteten var mycket låg, antalet arter var något förhöjt vid Släggö jämfört med övriga Västerhavsstationer, men de totala cellantalen var låga i hela området. Vid Släggö fanns moderata antal av kiselflagellaten Octactis speculum och dess nakna form, Dictyochales* som är potentiellt …
