SMHI använder cookies för att följa upp och förbättra webbplatsens innehåll och tjänster. Genom att använda SMHIs webbplats accepterar du att cookies används. Om du inte accepterar kan du begränsa lagring av cookies i din webbläsares inställningar.
Mer om cookies och personuppgifter på SMHIs webbplats
Rapporterna ingår i SMHIs ordinarie havsövervakningsprogram och beskriver algsituationen i Västerhavet och Östersjön samt anger förekomsten av giftiga alger.
Diversiteten av växtplankton var hög medan de totala cellantalen var låga i Västerhavet, förutom vid Å17 där även diversiteten var låg. Kalkflagellaten Emiliania huxleyi var talrik och av kiselalgerna var Dactyliosolen fragilissimus vanligast förekommande. Det integrerade klorofyllvärdet (0-20m) …
I Skagerrak och Kattegatt var både de totala cellantalen och biodiversiteten låga och små celler dominerade i de artfattiga proverna. Olika ciliater och nakna dinoflagellater var vanligast tillsammans med cryptomonader. Vid Å17 återfanns även relativt höga antal av kalkalgen Emiliania huxleyi. De …
I Skagerrak var både de totala cellantalen och biodiversiteten låga på Å17 medan diversiteten var högre på Släggö. På Släggö återfanns den toxinbildande dinoflagellaten Dinophysis norvegica* i rätt höga cellantal. I Kattegatt, vid första provtagningstillfället på Anholt E, var vattnet stratifierat …
I Skagerrak var de totala cellantalen höga, så även biodiversiteten. Olika arter av kiselalger dominerade det kustnära växtplanktonsamhället, framförallt kiselalgen Skeletonema marinoi, som är vanlig under vårblomningen. Dock var coccolithoforiden Emiliania huxleyi väldigt vanligt förekommande i …
I Skagerrak var totala cellantalen låga så även biodiversiteten. Ingen indikation på en närstående vårblomning återfanns. Framför allt förekom små celler och mestadels olika cryptomonader. Den för vårblomningen vanliga kiselalgen Skeletonema marinoi återfanns endast i låga antal vid båda …
Pga ett fall av covid-19 ombord på Svea fick expeditionen avbrytas vid Bornholm i södra Östersjön och vända tillbaka till hemmahamnen, Lysekil. Alla stationer i Västerhavet provtogs. Artdiversiteten av växtplankton var mycket låg med låga totala cellantal vid Skagerrak-stationerna. I Kattegatt var …
I Västerhavet var artdiversiteten relativt hög vid flertalet stationer. Totala cellantalen varierade men var låga vid några stationer. Det var framför allt kiselalger som dominerade proverna men även ordningen Dictyocales med till exempel arten Octactis speculum, var talrik. Kalkalgen Emiliania …
I Västerhavet var artdiversiteten hög vid tre av fyra stationer och högst vid Kattegattstationerna. Det var framför allt kiselalger som dominerade proverna men de individuella cellantalen var relativt låga eller moderata. De integrerade klorofyllkoncentrationerna var normala för månaden. …
Artdiversiteten och cellantalen var låga på Å17, men höga på de tre andra stationerna. Å17 hade mest små arter av dinoflagellater, som Gymnodiniales, Heterocapsa rotundata och Karenia mikimotoi*. De andra stationerna hade både kiselalger och dinoflagellater i varierande storlekar, samt en hel del …
Artdiversiteten var överlag relativt hög vid flertalet stationer i Västerhavet även om totala cellantalen var ganska låga. Olika kiselalger återfanns i höga cellantal och exempelvis Pseudo-nitzschia* var vanlig vid alla provtagna stationer. Bland dinoflagellater återfanns Karenia mikimotoi i höga …
