Algrapporter

I Västerhavet var artdiversiteten relativt hög vid flertalet stationer. Totala cellantalen varierade men var låga vid några stationer. Det var framför allt kiselalger som dominerade proverna men även ordningen Dictyocales med till exempel arten Octactis speculum, var talrik. Kalkalgen Emiliania …

I Västerhavet var artdiversiteten hög vid tre av fyra stationer och högst vid Kattegattstationerna. Det var framför allt kiselalger som dominerade proverna men de individuella cellantalen var relativt låga eller moderata. De integrerade klorofyllkoncentrationerna var normala för månaden.

…

Artdiversiteten och cellantalen var låga på Å17, men höga på de tre andra stationerna. Å17 hade mest små arter av dinoflagellater, som Gymnodiniales, Heterocapsa rotundata och Karenia mikimotoi*. De andra stationerna hade både kiselalger och dinoflagellater i varierande storlekar, samt en hel del …

Artdiversiteten var överlag relativt hög vid flertalet stationer i Västerhavet även om totala cellantalen var ganska låga. Olika kiselalger återfanns i höga cellantal och exempelvis Pseudo-nitzschia* var vanlig vid alla provtagna stationer. Bland dinoflagellater återfanns Karenia mikimotoi i höga …

Analyserna utfördes ombord på fartyget Svea under expeditionens gång. Vatten från integrerat djup alternativt diskreta djup har filtrerats ner på 5μm filter och analyserats med ett rättvänt mikroskop. Metoden innebär att framförallt större celler kan identifieras medan små celler blir svårbestämda …

Vid samtliga stationer i Västerhavet dominerade kiselalger i olika grad och framför allt återfanns höga cellantal av Dactyliosolen fragilissimus. Bland de få dinoflagellater som noterades var det släktet Tripos som var vanligast. Vid flertalet stationer återfanns relativt höga cellantal av …

Vid samtliga stationer i Västerhavet dominerade kiselalger och framför allt återfanns höga cellantal av Skeletonema marinoi. Bland de dinoflagellater som återfanns var det släktet Tripos som var vanligast. De integrerade klorofyllvärdena var normala för årstiden. Värt att nämna var att vid Anholt E …

Efter vårblomningen fanns det mest små celler kvar samt enstaka arter av dinoflagellater och kiselalger i både Kattegatt och Skagerrak. Flertalet arter och släkten av potentiellt giftiga växtplankton fanns längs hela västkusten i april. Klorofyllvärdena vid samtliga stationer var normala för …

Vårblomningen var i princip över på svenska västkusten och det var mest små celler kvar och enstaka arter dinoflagellater. Vid de södra stationerna fanns fortfarande en del kiselalger kvar. Klorofyllvärdena var låga vid stationerna i Skagerak och under normalt vid Kattegatt. I den sydvästra …

Vårblomningen var i gång vid Å17 i yttre Skagerrak med höga cellantal av framför allt kiselalgen Skeletonema marinoi. I övrigt var cellantalen förvånansvärt låga med tanke på de höga klorofyllvärdena. Vid Släggö var det fortfarande låg växtplanktondiversitet. I Kattegatt var det också vårblomning …