Sammanfattning
Septemberexpeditionens högsta antal arter noterades vid Släggö och dinoflagellaterna Scrippsiella-gruppen och Ensiculifera carinata var talrika. De totala cellantalen var dock generellt sett låga vid alla västkuststationer. Det fanns flera arter av dinoflagellater än av kiselalger i proverna och ett fåtal potentiellt giftiga arter förekom i låga cellantal. Relativt höga cellantal av kiselalgen Pseudosolenia calcar-avis fanns vid alla stationer förutom Å17. Klorofyll uppmätt vid de enskilda djupen var förhöjt ned till tio meter vid Släggö, men de integrerade värdena var inom det normala för månaden vid alla stationer i Västerhavet. Diversiteten och cellantalen av växtplankton var normala vid alla stationer i Egentliga Östersjön. Mängden av de tre sommarblommande filamentösa cyanobakterierna var fortfarande ganska höga i de södra delarna medan enbart Aphanizomenon flosaquae återfanns vid de övriga delarna av Östersjön. Diversitet och abundans av kiselalger var generellt låg vid samtliga stationer och av dinoflagellater noterades mest gymnodiniales och Heterocapsa rotundata, även om enstaka potentiellt toxinbildande arter fanns. Bland övriga plankton var cryptomonadales, Pyramimonas spp. och ciliater mycket vanliga. De integrerade klorofyllhalterna (0–10 m och 0–20 m) var generellt normala för månaden vid de flesta stationerna i Egentliga Östersjön.