Hydrologi och våtmarkers ekosystem

Våtmarker är en viktig livsmiljö för många växter och djur. Rikedomen och mångfalden av arter beror delvis på hur vattennivån varierar och hur lång period som våtmarken ligger under vatten. 

Våtmarker är en av de miljöer i Sverige där det finns störst variation av arter. Många olika typer av växter, insekter, groddjur och fåglar lever där hela, eller delar av sitt liv. 

Växtligheten spelar en nyckelroll i våtmarkers ekosystem genom att både fungera som boplatser och mat för många olika djur och organismer. Ett komplext och artrikt vegetationssamhälle kan utgöra en grund för vidare biologisk mångfald. 

Flera fågelarter använder våtmarker för att leta mat och för att häcka på. De använder också våtmarker för att vila på, under vår- och höstflyttning eller övervintring. Olika fågelarter har olika krav och använder därför olika delar av en våtmark. 

Våtmarkens ekosystem och biologiska mångfald är starkt beroende av hur vattnet varierar och dess hydrologi. Växelverkan mellan våtmarkers hydrologi och ekosystemets olika beståndsdelar är ganska komplex och involverar många parametrar. 

Nedan beskrivs kort två hydrologiska faktorer som är avgörande för våtmarkers artsammansättning och artrikedom. Det är: 

  • Vattendjup och variation i vattennivå
  • Hydroperioden – den period som våtmarken är täckt av vatten

Du kan läsa mer om effekten av hydrologi på våtmarkers ekosystem i SMHIs Internationella rapportserie om hydrologi: Effects of hydrology on wetland biodiversity (Orsholm & Elenius, 2022).

Vattendjup och variation i vattennivå

Vattendjup är en grundläggande egenskap hos våtmarker och livsviktig för deras växter och djur. Vissa arter, som fisk och de flesta ryggradslösa vattendjur, överlever inte där vattennivån ligger under markytan medan andra arter inklusive groddjur, dykarbaggar och fåglar använder de grunda områdena i en våtmark för att söka föda eller skydda sig.

Beigebrun vadarfågel på grund våtmark
Vadarfåglar använder de grunda områdena av våtmarker för att söka föda. Foto Maria Nilsson

Variation av vattennivå och topografisk variation gynnar artrikedom genom att skapa en hög rumslig och temporal variation i vattendjup. Eftersom växtarter kan klara olika vattendjup uppstår mångfald i våtmarkers vegetationssamhällen. Separata öar och tillfälliga pooler i en våtmark bildar också olika livsmiljöer och främjar mångfalden.

Illustration strandområde våtmark
Olika växtarter trivs vid olika vattendjup. Illustration Källa: (Orsholm & Elenius, 2022)

För våtmarksfåglar är vattendjup en viktig parameter som avgör hur väl de hittar mat. Dykande fåglar behöver till exempel djupt vatten när de letar mat, medan vadande fåglar mest befinner sig på grunt vatten och längs våtmarkskanterna. I de flesta regioner i världen är vadarfåglar den dominerande gruppen av våtmarksfåglar och de trivs bäst i våtmarksdelar där vattendjupet ligger mellan 10 och 20 cm. 

Översvämningar kan öka tillgången till mat genom att göra marken lättare att tränga igenom och genom att hålla vegetationen låg och grund. Översvämmade områden är därför extra viktiga för våtmarksfåglar när de letar mat.

Hydroperioden – den period som våtmarken är täckt av vatten

Hydroperioden, det vill säga hur länge det finns vatten i våtmarken, är den andra viktiga faktorn för våtmarkers biologisk mångfald. Högst artrikedom finns generellt i våtmarker med lång hydroperiod, eftersom de kan bebos av arter med lång utvecklingstid.

Många groddjur riskerar dock att ätas av rovfisk, och högst artrikedom av groddjur hittas därför ofta i våtmarker med medellång hydroperiod, där risken för rovfiskar är lägre än i permanenta våtmarker.