Anlagda våtmarker
Anlagda våtmarker brukar delas in efter vilket syfte de har.
De flesta anlagda våtmarker är byggda för retention av ämnen som kväve och fosfor:
- Våtmarker och kant- eller skyddszoner i jordbrukslandskapet.
De är bevuxna zoner längs vattendrag, sjöar och dammars stränder. Deras roll är att förhindra transporten av näringsämnen till ytvatten. - Våtmarker och kant- eller skyddszoner i skogslandskapet.
- Dammar (vattensamlingar med djup som delvis överstiger en meter), rotzonsanläggningar, infiltrationsmarker, översilningsmarker som anläggs för avloppsvattenbehandling.
- Dagvattenmagasin. Syftet med dessa är att kortvarigt lagra stora regnmängder och förhindra stora, snabba flöden, erosion samt utlakning.
Till anlagda våtmarker räknas också viltvatten, fisk- & kräftodling samt våtenergiskogsodling (dvs energiskog odlad på våt mark).
Tillrinning till anlagda våtmarker kommer antingen från ytvatten eller grundvatten. Dammar skapas på olika sätt genom att:
- permanent dämma huvudfåran,
- bygga ett flexibelt dämme för temporär översvämning,
- avleda delar av flödet till en sidodamm,
- pumpa upp vatten till en högre liggande konstgjord damm.
En del anlagda våtmarker skapas genom höjning av grundvattennivån,
t ex genom att täppa till jordbruksdräneringen.
En anlagd våtmarks förmåga att reducera högflöden beror i huvudsak på dess magasineringsvolym samt placeringen i det omgivande landskapet. För en ökad vattenmagasinering bör våtmarker inkludera en mindre vattenyta för att minska avdunstningen men ett större djup för att öka våtmarkens kapacitet att hålla vatten. Utjämningseffekten kan fås genom att våtmarken har flacka kanter, vilket gör att vattnet kan sprida ut sig vid ett ökat vattentillflöde.
Om det omgivande landskapet är platt så kommer ett större område att svämmas över och hålla kvar mer vatten än om våtmarken är placerad i en dalgång med branta kanter. Vidare kan utloppet på våtmarker konstrueras så att en dämning kan göras av vattnet, vilket leder till att våtmarkens magasineringseffekt ökar.
Våtmarkers förmåga att lagra vatten och reglera flöden beror även på markfuktigheten, dess vegetationsmängd samt vegetationstyper. I avrinningsområden med genomsläppliga jordar kan förekomsten av våtmarker ha en större påverkan på flödesregleringen än i avrinningsområden med mer ogenomträngliga jordar.
Sköta, restaurera och anlägga våtmark (NV)
Geologisk handledning för våtmarksåtgärder (SGU)