Våtmarker

Våtmark är mark där vatten under en stor del av året finns nära markytan, samt vattenområden med vegetation. Bottnar i sjöar, hav och vattendrag som tillfälligt torrläggs räknas också som våtmark.

Våtmark

Bakgrund

Sverige är det land i Europa som har störst våtmarksareal näst efter Ryssland. Sverige är också det land i EU som har den största variationen av våtmarkstyper.

Våtmarker har stor betydelse för att bevara biologisk mångfald. De fungerar som bördiga livsmiljöer för många djur och växter. Våtmarkens ekologi är mycket nära förbundet med dess hydrologi. De grunda hydrologiska förhållandena i våtmarker skapar unika livsmiljöer som skiljer dem från vatten- och landmiljöer. Våtmarker skyddar också kustlinjer samt minskar översvämningar och erosion. 

Mänsklig påverkan

Våtmarker har haft olika betydelse för människor i olika tidsåldrar. För de första bosättarna var våtmarkerna viktiga för deras tillgång på fisk och jakt. När människan var boskapsskötare var våtmarkerna betydelsefulla som fodermarker. Människans påverkan på våtmarker var små under årtusendena före industrialiseringen.

Den största påverkan har skett under industrialiseringen (de senaste 150 åren). Det intensiva jordbruket har inneburit att stora våtmarksarealer dränerats för att kunna maximera åkermarksarealen. I t ex Mälardalen och Skåne har ca 90 % av våtmarkerna försvunnit genom markavvattning.

I början av 1900-talet drogs dikningar ig¨ång i stor skala för att öka den skogliga produktiviteten. Det var skogsbruket som stod för den största påverkan på våtmarker under 1900-talet. Det uppskattas att drygt 1,5 miljoner ha har dikats i skogsbruket. Förstörelsen av våtmarker har bidragit till stora utsläpp av växthusgaser samt försvinnande av arealer som kunde ta emot och buffra vatten vid höga flöden. 

Den svenska Våtmarksinventeringen (VMI), som är en av de mest omfattande systematiska kartläggningar av naturtyper i världen, visar att endast 20 % av de inventerade våtmarkerna var helt ostörda. Diken är den vanligaste ingreppstypen, följt av skogsavverkningar och vägdragningar.