Algrapporter

Endast två stationer var möjliga att provta i västerhavet denna resa på grund av hård vind och sjögång. Vid både Släggö i Skagerrak och vid Anholt E i Kattegatt var artdiversiteten hög med en dominans av kiselalger vid båda stationerna. Bland kiselalgerna var det potentiellt giftiga släktet …

Septemberexpeditionens högsta antal arter noterades vid Släggö och dinoflagellaterna Scrippsiella-gruppen och Ensiculifera carinata var talrika. De totala cellantalen var dock generellt sett låga vid alla västkuststationer. Det fanns flera arter av dinoflagellater än av kiselalger i proverna och …

Diversiteten och totala cellantalen var generellt sett relativt höga vid samtliga stationer i västerhavet. Undantaget var Å17 där få celler och låg artdiversitet återfanns. Dinoflagellater var vanligast förekommande i Skagerrak, medan kiselalger var vanligast förekommande i Kattegatt.  De …

Artdiversiteten var allmänt låg i både Skagerrak och Kattegatt. De större cellerna dominerades av dinoflagellatssläktet Tripos tillsammans med Proboscia alata vid de flesta stationer. De mindre cellerna var framför allt dominerade av Emiliania huxleyi som var talrik vid samtliga stationer. Värt att …

Diversiteten var generellt låg vid samtliga stationer i västerhavet. Cellantalen var däremot normala och vid Å17 var de snudd på höga med en dominans av kiselalger. Samtliga stationer i västerhavet hade höga cellantal av kiselalgen Dactyliosolen fragilissimus som är vanlig på sommaren. Små celler …

Diversiteten och de totala cellantalen var generellt låga vid samtliga stationer i västerhavet. Små celler dominerade överlag i antal vilket är vanligt på våren i västerhavet. Vid Å17 återfanns höga celltätheter av coccolitoforiden Emiliania huxleyi. I Kattegatt återfanns fortfarande höga …

Vid Å17 i yttre Skagerrak var växtplanktondiversiteten hög med den för fisk potentiellt skadliga flagellaten Pseudochattonella*, kiselalgen Guinardia delicatula och cryptomonadales som de mest talrika organismerna. Vid Släggö var diversiteten mycket låg med högst cellantal av cryptomonadales och …

Framför allt i Skagerrak var diversiteten av växtplankton mycket låg, i synnerhet vid den yttre stationen, Å17. I Kattegatt var antalet arter och totala cellantal högre än i Skagerrak. Bland kiselalgerna var det högst cellantal av Guinardia delicatula, medan Dinophysis norvegica* och Tripos …

Vårblomningen var främst igång i Kattegatt, med höga cellantal av framför allt kiselalgerna Skeletonema marinoi och Thalassiosira nordenskioeldii. Även klorofylltopparna vid Fladen och Anholt (Kattegatt) dominerades av Skeletonema marinoi. Alla stationer hade liknande artsammansättning, men …

I Kattegatt var artdiversiteten av växtplankton hög, men de totala cellantalen var låga. I Skagerrak var artdiversiteten något lägre. Allt ligger dock till rätta för vårblomning och med tanke på att den brukar starta söderifrån så blir det troligtvis så även i år när vi ser den högre …