Sammanfattning
Diversiteten och de totala cellantal av växtplankton var relativt höga vid flertalet stationer i Västerhavet. Enda undantaget var vid Å17 där det totala cellantalet var lågt. Kiselalger dominerade överlag i cellantal och framför allt var Pseudosolenia calcar-avis vanlig i Kattegatt. Kalkalgen Emiliania huxleyi var vanligt förekommande. Samtliga integrerade klorofyllvärden var låga men inom det normala för månaden förutom vid Å17 där de var något förhöjda i det integrerade provet från 0–20 m.
Diversiteten och cellantalen av växtplankton var generellt moderata i Östersjön, med mest Chaetoceros danicus, Gymnodiniales, Cryptomonadales, den kolonibildande cyanobakterien Snowella sp. samt olika ciliater. Vid stationerna i de södra delarna av Östersjön; BY2, BY5, Hanöbukten och BCIII-10, fanns filamentösa cyanobakterier.
Potentiellt toxinbildande arter återfanns i låga cellantal här och var i Östersjön. De integrerade klorofyllhalterna (0–10 m och 0–20 m) var inom det normala för månaden vid alla stationer utom vid REFM1V1 där halten var högre än normalt från 0–10 meter.