Sammanfattning
Artdiversiteten var allmänt låg i både Skagerrak och Kattegatt. De större cellerna dominerades av dinoflagellatssläktet Tripos tillsammans med Proboscia alata vid de flesta stationer. De mindre cellerna var framför allt dominerade av Emiliania huxleyi som var talrik vid samtliga stationer. Värt att nämna är att vid Anholt E i Kattegatt påträffades även det centriska kiselalgssläktet Cyclotella i större antal. Klorofyllfluorescens maxima noterades vid olika djup och i olika intensitet vid de flesta stationer i
Västerhavet. I Kattegatt bestod dessa av släktet Tripos. I Skagerrak återfanns även är Tripos men även släktet Pseudo-nitzschia vid den yttersta stationen. Närmare kusten blev även kiselalgen Proboscia alata
vanlig i dessa maxima. Inga tydliga ytansamlingar av cyanobakterier observerades i Östersjön denna expedition. Mycket på grund av vind och vågor som blandade om vattnet. Flertalet stationer hade liknande koncentration av filament i både i ytprover och integrerade prover (0-10 m) vilket indikerar att filamenten var utspridda i översta vattenpelaren. Frånvaron av ytansamlingar var på grund av vindstyrkan men om vinden minskar finns det potential för ytansamlingar i större delen av egentliga Östersjön. Expeditionen startade denna gång i Kalmar och proverna från västra Östersjön innehöll en hel del cyanobakteriefilament som antagligen var nedblandade en bit i vattenpelaren på grund av vinden. Antal filament ökade successivt norrut vid passage mellan Öland och Gotland och små aggregeringar i form av korn noterades särskilt i den nordvästra delen. I den östra delen av Östersjön, utefter Gotlands östsida, minskade antal filament successivt söderut. I sydöstra Östersjön, nära Polen, återfanns lite mindre antal filament i ytvattnet. Övriga prover tagna I södra östersjön innehöll fler filament vilket sammanföll väl med satellitanalyserna från BAWS (Baltic algal watch system) men inga ytansamlingar noterades.