Bytte mjölkbaren mot SMHI
Våren 1962 arbetade Gunlög på mjölkbaren Tre liljor i Uppsala. Hon hade just gått ut gymnasiet, Högre Allmänna läroverket i Uppsala och planerade att börja läsa matte på universitetet på hösten. I en annons i DN såg hon att Sveriges Meteorologiska och Hydrologiska Institut sökte hydrologassistenter. ”Lämplig sökande kan påräkna god befordringsgång” stod det vilket lockade till att skicka in en ansökan.
Hennes far hjälpte till att ordna betygsavskrift, med intyg att det var rätt avskrivet. Det fanns ju inte kopiatorer tillgängliga på den tiden. En tid senare ringde Byråchef Gunnar Nybrant från SMHI.
– Anställning gick inte riktigt till som i dag, berättar Gunlög. Nybrant ville anställa mig efter att bara ha sett betygen. Far, som var den som talade med Nybrant, lyckades övertala honom att jag kunde komma och träffa honom först. Till slut gick han med på det.
– Jag åkte till Stockholm och besökte honom på SMHIs huvudkontor och blev anställd, säger Gunlög.
Den 25 juni började hon med en lön om 1224 kronor per månad.
– Jag kände mig rik. Det var betydligt bättre än 2:50 i timman som jag fick för att plocka brickor på mjölkbaren.
Arbete som assistent på isavdelningen och ut i verkligheten i fält
Gunlög blev hydrologassistent hos Förste Statshydrologen Arne Moberg på isavdelningen där man undersökte hur regleringarna i vattendragen inverkat på isarna, vintervägarna och virkesavlägg på isen.
– Det var den största avdelningen på den tiden, säger Gunlög. Som mest hade isavdelningen 1954 haft 52 anställda, varav 20 fältassistenter i olika delar av landet.
– Bara efter någon vecka tyckte Byråchefen att jag skulle ut och titta på verkligheten, berättar Gunlög. Jag fick ta tåget till Jokkmokk för att där följa med ut i fält, först med den ena fältassistenten Thore Hedlund och sedan Conrad Hannu.
Både Thore och Conrad var stationerade i Jokkmokk och kom ner till Stockholm en gång per år, på hösten, för att där bearbeta data, gå litet kurser och träffa hydrologerna och de andra fältassistenterna.
– Thore och jag blev vänner för livet och många är de vänliga kort och samtal jag fått genom åren. Han älskade att berätta historien om den blyga lilla flickan han mötte vid tåget i Jokkmokk.
Utbildning till hydrolog på SMHI och flytt till ny avdelning
På den här tiden fanns inte någon utbildning för att bli hydrolog på universitet. Istället hade SMHI en egen utbildning till tjänstehydrolog.
Gunlög och några till uppmuntrades att börja studera och de studerade på deltid, jobbade resten av tiden. Någon termin var de hydrologelever på heltid och hade 300 kronor per månad.
Under sin första barnledighet, som på den tiden var 6 månader, tenterade Gunlög för ett och två betyg i hydrologi och blev klar hydrolog.
– Jag kompletterade med matte och meteorologi för att få akademisk examen. Det var viktigt eftersom det var en väldig skillnad på befordringsgången för akademiker och tjänstehydrologer, säger hon.
– När jag kom tillbaka hade hydrologerna flyttat från Ulvsunda till en mer central placering nära Fridhemsplan och bara något kvarter från meteorologerna.
En ny avdelning bildades HBF, hydrofysikaliska avdelningen, som skulle jobba med instrument och metoder.
– Hit blev jag nu flyttad eftersom jag hade studerat och nu var hydrolog, säger Gunlög. Min före detta chef Arne Moberg muttrade litet att jag nu var för fin för att få jobba på Isavdelningen.
– Med mina 21 år blev jag nog tidernas yngsta hydrolog och jag tror inte att någon slagit det rekordet senare, funderar Gunlög.
I Cirkulär från Hydrologiska byrån Nr 1 29 februari 1968 angående Arbetsuppgifter för personal på hydrofysikaliska avdelningen står:
"Hyd. G Wennerberg åligger att:
- deltaga i utvecklingsarbeten rörande hydrofysikalisk mätteknik
- biträda avdelningsföreståndaren vid administrativa utredningar"
Arbete med fjärranalys
På den nya avdelningen fick Gunlög arbeta tillsammans med FOA och flyga med deras IR-scanner över kärnkraftverkslägena 1968 och med SMHIs strålningstermometer i zickzack över Vänern varje månad 1971.
När första flygningen med scannern gjorts tillsammans med Rymdbolaget fick hon frågan av en kille på Rymdbolaget hur det var att flyga. Jag svarade att jag hade jobbat en del i flygplan förut.
– Då frågade han om jag varit flygvärdinna, minns Gunlög.
Förbättrade arbetsvillkor
Arbetsvillkoren förbättrades efter hand. Från början jobbade statligt anställda även på lördagar, men det försvann 1965. Man hade bara rätt till 6 månaders barnledighet och sedan hade man 10 dagar per år för vård av sjukt barn för föräldrarna tillsammans med cirka 60 % lön. Det gick också att få hem en barnvårdare till sitt sjuka barn. För små barn kunde det ju vara litet jobbigt att få hem en främmande person och att föräldrarna försvann, men när barnen blev litet äldre blev det lättare. Kvinnan, som kom, var helt inställd på att leka med barnet och läsa sagor. Gunlög minns att det ibland föredrogs av barnen.
– Om jag själv var hemma for jag väl runt och fixade allt möjligt i hemmet, säger hon.
Det var även ett stelbent system. Vid ett tillfälle behövde Gunlög hämta sin dotter och föra henne till sjukhus efter att hon fått ett sår i huvudet som behövde sys. Ansökan om ledighet för vård av sjukt barn, fick avslag för det var ju inte ”vård i hemmet”. Hon fick dock stöd av centrala SACO och så småningom rätt.
I en skrift med information för nyanställda på SMHI stod det att kvinnliga medarbetare hade rätt till de 10 dagarna för vård av sjukt barn. Även detta ändrades efter hand. Birgitta Raab, vars man Lars också arbetade på SMHI, lyckades med stöd av facket ändra på den texten så att även manliga medarbetare hade rätt att vara hemma.
Det var inte tillåtet med kafferaster på förmiddagen förrän en tid efter flytten till Norrköping 1975. Då hade det smugits med detta ett tag.
Automatstationer inom hydrologi
I slutet på 70-talet var Gunlög ansvarig för hydrologiska automatstationer. De sattes till en början upp delvis bekostade av vattenkraftindustrin på försök. Stationerna skulle bland annat mäta snönederbörd och använda satellitöverföring av data från platser som inte kunde nås med telefon och el via nätet.
Det blev starten på en viktig del i SMHIs prognos- och varningsarbete. Mätdata för vattenstånd och vattenföring kunde nu fås in i realtid. Tidigare hade man behövt åka ut på plats eller kontakta den observatör som fanns vid stationen.
Resor inom och utom Sverige
Arbetet med vattenkraften ledde till en hel del resor till olika kraftverk och stora delar av norra Sverige. Gunlög reste även en hel del kopplat till fjärranalysarbetet och samarbetsprojekt där destinationer bland annat varit Alpbach i Österrike, Ispra i Italien eller Lillehammer och Reykjavik i Norden.
Hon var även SMHIs representant i många olika sammanhang, bland annat IHP-kommittén, Svenska Hydrologiska Rådet (SHR), i grupper för höga flöden och samordning med många myndigheter såsom Naturvårdsverket, SLU, Boverket, SGU och Räddningsverket.
Från 1994 arbetade hon bland annat med WMO-frågor (World Meteorological Organization) och andra internationella frågor. Mötena med hydrologikommissionen var naturligt mest intressanta. Dessa möten handlar om hydrologi och sker med hydrologkollegor runt om i världen.
Teknikutveckling
Från 1962 till 2000-talet har det skett en stor teknikutveckling.
När det kommer till mätteknik har datainsamlingen utvecklats, mätningen med pegelskalor gått över till diagramskrivare och efterhand realtidsmätare och inte minst digitala minnen har gjort att det går att lagra mätningar. Det har underlättat arbetet väsentligt och gjort mätningarna mer högupplösta och lättillgängliga.
Läs mer om teknikutveckling i Kunskapsbanken på smhi.se
Kontorsarbetet har underlättats av datorer som ger möjlighet att lagra all data som samlas in och gör det betydligt enklare att ta fram statistik över vattenstånd och vattenföring. Där har man gått från räknare via terminaler till stationära datorer och sedan bärbara datorer. Skrivmaskiner och avskrifter vilket krävde mycket manuellt arbetet har förenklats av stenciler, kopiatorer och efterhand datorer. Detta har inneburit stora personalförändringar.
Startade nätverk för Vattenseniorer
Efter pensioneringen 2009 startade Gunlög tillsammans med Gun Grahn ett nätverk för de pensionärer som arbetat med vattenfrågor, både hydrologi och oceanografi på SMHI. Det kallas för "Vattenseniorerna" och har under åren arrangerat över 100 uppskattade möten med olika teman. Det har varit föredrag, film- och bildvisning och några utflykter.
– Det allra bästa med tiden på SMHI är kontakten och samarbetet med många underbara människor, avslutar Gunlög. Arbetssituationerna har varierat men genom allt går en, nästan alltid befintlig, en känsla av gemenskap, lojalitet och värme.
Texten är delvis baserad på samtal med Gunlög, men också från texter hon skrivit själv.