Det är regnigt och vintern smälter bort framför mina ögon den dagen som jag stämt möte med Gunlög Wennerberg. Hon är en av Sveriges första kvinnliga hydrologer och jag ångrar lite att jag inte avstyrt mötet eftersom det är mycket halt på SMHIs parkering.
Lite nervös går jag ned till receptionen och ser Gunlög genom glaspartiet. Leende inser jag att jag inte behövt oroa mig. Gunlög är inte den som avskräcks av lite is eller regn. Hon kommer stadigt gående på den isiga uppfarten och hälsar mig sedan varmt.
Vi går till SMHIs restaurang för en fika och jag får prata med Gunlög om hennes tid på SMHI.
Bytte mjölkbaren mot SMHI
Våren 1962 arbetade Gunlög på mjölkbaren Tre liljor i Uppsala. Hon hade just gått ut gymnasiet, Högre Allmänna läroverket i Uppsala och planerade att börja läsa matte på universitetet på hösten. I en annons i DN såg hon att Sveriges Meteorologiska och Hydrologiska Institut sökte hydrologassistenter. ”Lämplig sökande kan påräkna god befordringsgång” stod det vilket lockade till att skicka in en ansökan.
Hennes far hjälpte till att ordna betygsavskrift, med intyg att det var rätt avskrivet. Det fanns ju inte kopiatorer tillgängliga på den tiden. En tid senare ringde Byråchef Nybrant från SMHI.
– Anställning gick inte riktigt till som i dag, berättar Gunlög. Nybrant ville anställa mig efter att bara ha sett betygen. Far, som var den som talade med Nybrant, lyckades övertala honom att jag kunde komma och träffa honom först. Till slut gick han med på det.
– Jag åkte till Stockholm och besökte honom på SMHIs huvudkontor och blev anställd, säger Gunlög.
Den 25 juni började hon med en lön om 1224 kronor per månad.
– Jag kände mig rik! Det var betydligt bättre än 2:50 i timman som jag fick för att plocka brickor på mjölkbaren.
Arbete som assistent
Gunlög blev hydrologassistent hos Förste Statshydrologen Arne Moberg på Isavdelningen där man undersökte hur regleringarna i vattendragen inverkat på isarna, vintervägarna och virkesavlägg på isen.
– Det var den största avdelningen på den tiden, säger Gunlög. Som mest hade Isavdelningen 1954 haft 52 anställda, varav 20 fältassistenter i olika delar av landet. Idag arbetar ingen på SMHI med isfrågor på heltid!
Tjänsteresa
– Bara efter någon vecka tyckte Byråchefen att jag skulle ut och titta på verkligheten, berättar Gunlög. Jag fick ta tåget till Jokkmokk för att där följa med ut i fält, först med den ena fältassistenten Thore Hedlund och sedan Conrad Hannu.
Både Thore och Conrad var stationerade i Jokkmokk och kom ner till Stockholm en gång per år, på hösten, för att där bearbeta data, gå litet kurser och träffa hydrologerna och de andra fältassistenterna.
– Thore och jag blev vänner för livet och många är de vänliga kort och samtal jag fått genom åren. Han älskade att berätta historien om den blyga lilla flickan han mötte vid tåget i Jokkmokk.
Hierarkier
På denna tid var det en tydlig hierarki mellan tjänstemän och assistenter.
– Det här var på den tiden chefen vid anställningsintervju kunde säga till den långhåriga manliga arbetssökande: ”Du får jobbet om du klipper dig”, säger Gunlög. Det ledde till att pojken klippte sig, blev anställd och ingen anmälde chefen.
– Det fanns också en till stor del outtalad klädkod, fortsätter hon. Vi tjejer borde inte ha långbyxor annat än i fält och om det var mycket kallt. Och på fikarasterna satt vi yngre och lägre i tjänst i vårt eget fikarum, när vi arbetade i Ulvsunda. Hydrologerna och uppåt satt ute vid entrén.
– Det var bara byråchefen som hade ett eget bord och blev ofta serverad kaffet av en AMS-anställd fru Tryon, som skötte kaffekokningen, minns Gunlög.
Respekt för byråchefen
– Efter någon tid insåg jag att alla hade en otrolig respekt för byråchef Gunnar Nybrant, säger Gunlög. Jag hade vid intervjun tyckt att det var en ganska rar farbror. Man sade absolut inte du till honom, utan man tilltalade honom med just ”byråchefen”.
Gunlög berättar att han hade ett fantastiskt minne, åtminstone för detaljer.
– På den tiden hade man stolar beroende på titel och de enda stolar som gick att komma nära skrivbordet med, var de så kallade kontorsstolarna och sådana fick bara ”kontorspersonal” använda, säger Gunlög. Jag lyckades låna en sådan stol och det märkte han och frågade varifrån jag fått den.
– En annan gång kom Nybrant efter åtskilliga års anställning med ett brev på franska och frågade om jag kunde översätta det, fortsätter Gunlög. Han påpekade då att jag hade ju litet a i franskbetyget, sådant kom han också ihåg.
Övertid var en speciell historia. Sådan skulle beviljas av Nybrant. Den skulle förklaras och motiveras. Det var huvudsakligen i samband med resor man hade möjlighet att få ut den, men det var otänkbart att få hela tiden beviljad, det blev oftast strykningar och rent av halverad tid.
Status i samband med resor
En annan plats då statusen visade sig var vid tågresor.
– Om man åkte tåg på någon tjänsteresa fick man åka andra klass om man låg under en viss lönegrad och första om man låg över, säger Gunlög. Jag kommer inte ihåg var gränsen gick men det var verkligen en statusgrej när man klättrat över den.
Sommaren 1964 lyckades Gunlög få en populär tjänsteresa; att mäta temperaturen i flera sjöar i Dalarna vid den tidpunkt då det var som varmast i dem.
– Man fick ställa sig in litet hos en ingenjör Oscar Cabelis för att få en sådan resa, säger hon. Jag hade nytt körkort men en extra ”uppkörning” krävdes för oss unga tjejer för Arne Moberg, som hade hand om tjänstebilarna på SMHI.
Förlorar titeln i samband med bröllop
När Gunlög gifte sig 1964 ändrade vaktmästaren hennes namnskylt vid kontorsrummet från Hydrologassistent G Ejdestam till Fru G Wennerberg. Det uppskattades inte.
– Jag lyckades få tillbaka titeln efter diskussion, berättar Gunlög.
Utbildning till hydrolog på SMHI och flytt till ny avdelning
På den här tiden fanns inte någon utbildning för att bli hydrolog på universitet. Istället hade SMHI en egen utbildning till tjänstehydrolog.
Gunlög och några till uppmuntrades att börja studera och de studerade på deltid, jobbade resten av tiden. Någon termin var de hydrologelever på heltid och hade 300 kronor per månad.
Under sin första barnledighet, som på den tiden var 6 månader, tenterade Gunlög för ett och två betyg i hydrologi och blev klar hydrolog.
– Det var viktigt att få en akademisk examen eftersom det var en väldig skillnad på befordringsgången för akademiker och tjänstehydrologer, säger hon.
– När jag kom tillbaka hade hydrologerna flyttat från Ulvsunda till en mer central placering nära Fridhemsplan och bara något kvarter från meteorologerna.
En ny avdelning bildades HBF, hydrofysikaliska avdelningen, som skulle jobba med instrument och metoder.
– Hit blev jag nu flyttad eftersom jag hade studerat och nu var hydrolog, säger Gunlög. Min före detta chef Arne Moberg muttrade litet att jag nu var för fin för att få jobba på Isavdelningen.
– Med mina 21 år blev jag nog tidernas yngsta hydrolog och jag tror inte att någon slagit det rekordet senare, funderar Gunlög.
I Cirkulär från Hydrologiska byrån Nr 1 29 februari 1968 angående Arbetsuppgifter för personal på hydrofysikaliska avdelningen står
Hyd G Wennerberg åligger att
- deltaga i utvecklingsarbeten rörande hydrofysikalisk mätteknik
- biträda avdelningsföreståndaren vid administrativa utredningar
Gunlög lånades ut till Uppsala Universitet för att vara med och starta undervisningen i hydrologi 1966-1967. Hon blev så småningom Förste Statshydrolog, Avdelningsdirektör och Enhetschef på SMHI.
//Katarina