Norrbottens klimat

Bister vinter – varm sommar

I januari varierar den genomsnittliga temperaturen (normalperiod 1991-2020) från -6° ute på Rödkallen i Bottenviken, där för övrigt februari månad är en dryg grad kallare än januari, till -13° i Muonioälvens dalgång längst i norr. I juli är det varmast i ett bälte närmast innanför kusten med cirka 16° i normal månadsmedeltemperatur.

Notabelt är också att det under juli i medeltal är praktiskt taget lika varmt i Haparanda som i Ystad. Kallast i juli är det i allmänhet längst i norr med 14°, men på de högsta höjderna – landskapets högsta punkt ligger nära 600 m ö h – är det ytterligare ett par grader kallare.

Minst nederbörd i Norrbotten får skärgården med bara lite drygt 400 mm per år på Rödkallen. Mest nederbörd, cirka 750 mm, får man i genomsnitt vid stationen Talljärv, 28 km väster om Överkalix, fem mil rakt norr om den punkt där kusten börjar vika av österut, ett förhållande som sannolikt har betydelse för att maximumet hamnar just där det gör.

Värmerekord för Norrland – regnrekord för Sverige

Den högsta temperatur som uppmätts i Norrbotten, ja faktiskt i hela Norrland, är 36,9° i Harads i Luleälvens dalgång den 17 juli 1945.

Kallast var det den 31 januari 1956 då Björkfors nordost om Kalix hade -47,1°. I lite nyare tid kan nämnas -46,4° i Ylinenjärvi den 28 januari 1999.

Norrbotten har också det svenska köldrekordet för september med -15,2° i Brännberg, 20 km väster om Boden, den 29 september 1939.

Den varma men samtidigt regniga sommaren 1997

Sommaren 1997 var överlag mycket varm och oftast solig, men det förekom också en del fullständigt unika regnoväder. En månad före regnkatastrofen på Fulufjället i Dalarna drabbades södra Norrbotten av ett annat fasansfullt regn. Det gav under nederbördsdygnet (kl 07-07) den 28 juli inte mindre än 198,0 mm och under den värsta 24-timmarsperioden uppskattningsvis 210 mm i Fagerheden, 30 km väster om Piteå.

Dygnsmängden, 198,0 mm, är den största som någonsin uppmätts vid en SMHI-station. Med en så enorm mängd blev det i Fagerheden i juli 1997 också ett månadsrekord för Norrbotten oavsett månad med 326,0 mm.

Stora snödjup och ”tropiskt” oväder

Det största snödjup som rapporterats från Norrbotten är 162 cm i Övertorneå den 22-27 februari och den 21-23 mars 1974, men detta stora snödjup förklaras delvis av att stationen vid den tiden hade ett mycket speciellt läge alldeles intill ett brant berg.

Bland övriga stora snödjup kan nämnas 150 cm i Talljärv vid några tillfällen vintern 1994 samt i Storkölen vid några tillfällen vintern 1965.

Norrbotten, liksom andra kustlandskap norr om Hälsingland, är mindre utsatt för svåra stormar än kuststräckorna längre söderut, men det finns ett oväder i Norrbotten som är mycket märkligt.

Det utgjordes av ett antal kraftiga bymoln som bakats samman till en så kallad supercell med en diameter på 5-10 mil och med molntoppar på drygt 12 km höjd, som den 11 augusti 1985 drog in över kusten vid Kalix. Ovädret drog sedan vidare till trakterna av Morjärv och Överkalix och orsakade stor förödelse i skogen på sin väg.

Ett par andra oväder av mer konventionell typ orsakade omfattande trädfällning den 22 september 1982 och den 26 december 1992, då det blåste 27 respektive 32 m/s i byarna vid Luleå flygplats.

Vindbyar på 32,0 m/s rapporterades även från Storön den 16 juli 1999, troligen i samband med åskskurar.

Sällsynt med stormar vid Bottenvikskusten

När det gäller medelvindhastigheten är det sällsynt att den når upp till full stormstyrka vid Norrbottens kuststationer. Rekordet är i sammanhanget blygsamma 26 m/s vid Rödkallen den 12 februari 1974. Vid det tillfället rådde ostlig vind vilket innebar att vinden kunnat få fart över öppet vatten. Vid västlig vind har hastigheten oftast inte hunnit nå full styrka vid Norrbottenskusten. Flera av de äldre norrbottniska kuststationerna var dessutom inte utrustade med vindmätare och då kan rekord inte godkännas.

* Haraholmen uppskattade vindhastigheten till 30 m/s den 18 jan 1974