Ångermanlands klimat

Den höga kusten påverkar klimatet

Den dramatiska terrängen vid Höga Kusten mellan Härnösand och Örnsköldsvik sätter sina spår i klimatet. Längs delar av Ångermanlandskusten når medeltemperaturen (normalperiod 1991-2020) i juli bara nätt och jämnt över 15°, möjligen beroende på att havet utanför är ovanligt djupt.

Vid kusten längst i söder och upp längs Ångermanälvens dalgång (nedre Ådalen) når julimedeltemperaturen däremot över 16°. Sommartid avtar medeltemperaturen åt nordväst till knappt 15° i juli, eller på de högsta höjderna endast cirka 13°.

I januari varierar medeltemperaturen från -3° i kustbandet till nära -10° i en del dalgångar i väster.

Den uppmätta årsnederbörden har ett maximum på de kustnära höjderna med lokalt över 800 mm. Det innebär de nederbördsrikaste områdena längs hela ostkusten. Minst årsnederbörd har kustbandet och en del dalgångar med 500-600 mm.

Varmast i Hoting och kallast i Junsele

Den högsta temperaturen i Ångermanland inträffade den 10 juli 1933, då Hoting hade 35,0°. Varmast i mer modern tid var det den 3 juli 1968. Då hade Sollefteå 33,7°, en tiondels grad högre än Bredbyn.

Kallast var det den 10 januari 1987, då Junsele rapporterade -45,8°.

Svenska nederbördsrekord

Den största dygnsnederbörden i landskapet, tillika svenskt junirekord, noterades den 18 juni 1908, då Härnösand dränktes av ett intensivt åskregn med hagel som gav hela 187,3 mm. Härnösand har också det svenska dygnsrekordet för april med 78,0 mm den 8 april 1959.

Den största mängden på senare år, 160,0 mm, föll i Rössjö västsydväst om Örnsköldsvik den 27 augusti 2001, under ett omfattande regn som orsakade stora skador främst i landskapets södra del.

Den största månadsnederbörden uppmättes i Granberget längst i nordväst i augusti 1921 med 345,0 mm. Mer uppseendeväckande är dock att Ullånger fick 323,7 mm i december 1966, vilket är den största mängd som uppmätts i hela östra Sverige under en vintermånad.

Snökaos på 1960-talet

De smått otroliga nederbördsmängder som uppmättes vid Ångermanlandskusten i december 1966 medförde mycket omfattande elavbrott och svårigheter för trafiken, eftersom nederbörden huvudsakligen kom i form av blötsnö.
 
Snöfallen fortsatte och den 2 januari 1967 var det största snödjupet vid någon av våra stationer 190 cm i Degersjö 22 km norr om Ullånger, det största snödjup som rapporterats från en meteorologisk station utanför fjällområdet.
 
Man kan förmoda att man var ganska utled på snön vid det laget, eftersom man så sent som i slutet av mars och början av april vintern innan också haft ovanligt stora snödjup med som mest 174 cm i Ullånger den 30 mars och 173 cm i Kramfors den 1 april.

På grund av den mycket kuperade terrängen i Ångermanland kan det vara stora lokala skillnader i snödjup. Snödjupsstatistiken blir därmed beroende av hur stationsnätet ser ut vid tillfället. Det finns privata uppgifter om snödjup över två meter på speciellt utsatta platser.

Från den 28 februari till den 2 mars 1999 ökade snödjupet i Gåltjärn i sydöstra Ångermanland från 50 cm till 141 cm. Ingen snödjupsmätning gjordes dock den 1 mars, varför vi inte kan säga hur stor snödjupsökningen var över ett dygn.

Vi kompletterar med ett snöfall som vad intensiteten beträffar torde vara ett av de värsta någonsin i Sverige. Det inträffade den 22 oktober 2002 och drabbade ett begränsat område med centrum – olägligt nog – nära Örnsköldsviks flygplats. Under några få timmar fick man då lokalt upp till 60 cm snö i samband med åska.