Vattenåret

Som helhet var vintern 2013/2014 mild. Stora delar av landet hade kortare period med snö och mindre snötäcke än normalt. Men undantag finns, i Dalafjällen och i delar av Lapplandsfjällen fanns mer snö än normalt.

Den totala tillrinningen till haven 2013 var ca 5467 m³/s vilket är 96% av medelvärdet för perioden 1961-1990. Årets tillrinning präglas av låg avrinning i södra Sverige och snabb snöavsmältning i Norrland i maj.

Utmärkande för 2013 var att avrinningen var låg i södra Sverige under stora delar av året. Det förekom dock högflöden i olika delar av landet vid flera tillfällen.

De flesta av de stora sjöarna hade i medeltal lägre nivåer än normalt under 2013. Vattennivåerna i Vänern och Mälaren var relativt låga under hösten. I Storsjön var nivåerna ovanligt låga under vintern.

De högsta vågorna 2013 uppmätes i början och slutet av året. De allra högsta observerades vid Väderöarna på västkusten i december.

Det mest utmärkande var att flödena i södra Sverige var låga under stora delar av året. Vid flera tillfällen förekom också högflöden i olika delar av landet.

Årets summerade utflöde var mer än dubbelt så stort som inflödet. Det ackumulerade flödet ut ur Östersjön 2013 var högre än medelvärdet och högre än år 2012. Några små inflöden i januari/februari och …

Vintern 2013 inleddes med höga vattenstånd följt av sjunkande nivåer. Under våren och sommaren pendlade nivåerna kring det normala för att återigen stiga under hösten. Året avslutades med låga vattenstånd, orsakat av nordostliga …

Vintern 2012/2013 bjöd omväxlande på milt och kyligt väder. Framförallt var mars och början av april kalla, vilket gjorde att snön låg kvar länge. När värmen sedan kom i slutet av april och maj smälte snön bort ganska snabbt. …

Isvintern 2012-2013 innehöll inte några särdeles dramatiska ögonblick, utan kan betecknas som normal. Däremot blev den historisk genom att den maximala isutbredningen nåddes först i slutet av mars, det senaste datum som någonsin noterats.