Vinter
Under den 15-16 januari befann sig ett större lågtryckssystem väster om Sverige. Vid Knolls grund väster om Gotland förde en sydlig vind på 18 m/s med sig att den signifikanta våghöjden nådde 6,0 m. Det var den näst största oavsett månad sedan mätningarna startade där 2011. Den 25 passerade ett lågtryck över norra Sverige och på västkusten var det en sydvästlig vind på 24 m/s. Den signifikanta våghöjden vid Väderöarna steg då till 6,3 meter.
Den signifikanta våghöjden bestäms från höjden av alla vågor under en 30 minuters period. Vågorna sorteras efter våghöjd och medelhöjden för den högsta tredjedelen av dessa vågor kallas signifikant våghöjd. Detta motsvarar också ungefär vad en betraktare uppskattar våghöjden till. De högsta vågorna är 1,6 till 2,0 gånger högre än den signifikanta våghöjden.
Ett annat tillfälle med höga vågor inträffade i februari, redan den 1:e gav ett djupt lågtryck på Nordatlanten en ostlig vind på 19 m/s på Bottenhavet, och den signifikanta våghöjden vid Finngrundet steg till 3,7 m. Under resten av vintern passerade ytterligare ett par lågtryck, som dock var mindre djupa och våghöjderna därmed lägre.
Vår och sommar
Övergången mot generellt lägre våghöjder fortsatte under våren. Under månaderna mars-maj uppmättes signifikanta våghöjder överstigande tre meter endast vid Brofjorden, där 3,2 m noterades i samband med en västlig kuling på 17 m/s den 6 april.
Den varma sommaren med relativt få lågtryck bjöd på högre vågor än under våren. Den mest anmärkningsvärda händelsen inträffade i augusti, när stormen Johanne drog in över västkusten den 10:e med en medelvind på 24 m/s och 32 m/s i byarna. Vid Väderöarna observerades då sommarens högsta signifikanta våghöjd med 5,0 m. Detta var den tredje högsta augustiobservationen vid Väderöarna sedan mätningarna startade 2005. I Östersjön blev sommarens högsta notering 2,8 m vid Huvudskär den 23 augusti och i Bottenhavet registrerade Finngrundet 2,9 m signifikant våghöjd den 5 juni.
Höst
Under hösten passerade flera lågtryck som gav upphov till höga vågor. De högsta observerades i samband med stormen Knud i september, då den signifikanta våghöjden vid Väderöarna beräknades till 8,5 m i samband med en sydvästlig medelvind på 28 m/s och en byvind på nära 34 m/s. Detta är nytt svenskt rekord för signifikant våghöjd, det tidigare rekordet 8,1 meter från 2015 är också uppmätt vid Väderöarna. På Östersjön blåste det sydväst 17 m/s och den signifikanta våghöjden vid Huvudskär nådde 3,9 m.
Därefter inföll en lugnare period, först mot slutet av oktober uppmättes åter anmärkningsvärda våghöjder. Den 30:e befann sig ett högtryck nordost om Sverige och ett lågtryck i sydväst. På Östersjön var det en nordostlig vind på 17 m/s och vid Huvudskär observerades en signifikant våghöjd på 5,4 m, den tredje högsta observationen vid mätplatsen sedan mätningarna inleddes 2001.
I november var det relativt små vågor under månaden fram till de sista dygnen då ett lågtryck över Norska havet gav upphov till höga vågor på samtliga platser. Vid Väderöarna blåste det den 29:e syd 23 m/s och den signifikanta våghöjden steg till 4,7 m. Vid Knolls grund blåste det syd 16 m/s vilket gav 4,7 m signifikant våghöjd. På den finska sidan sydost om Åland uppmättes en signifikant våghöjd på 6,9 m.
Mot slutet på året blev våghöjderna mer blygsamma. Den högsta signifikanta våghöjden i december blev inte högre än 3,7 m, vilket observerades vid Brofjorden på årets sista dag.
Uppgifterna i texten bygger på icke-realtidsdata som tömts då bojarna tagits in på service. Dessa värden kan skilja något mot de som tidigare har rapporterats baserat på realtidsflödet.