Västerhavet
Vid provtagningen i mars var vårblomningen i full gång i Västerhavet och den dominerades av kiselalgen Skeletonema marinoi. Just den arten är den vanligaste förekommande arten i vårblomningen i Västerhavet. Månaden efter återfanns distinkta klorofyllmaxima vid samtliga stationer på 15-20 m djup. I dessa maxima återfanns bland annat kiselalgerna Rhizosolenia spp och Thalassionema nitzschioides i höga antal.
I maj återfanns låga tätheter i ytan, men fluorescensmaxima återfanns även denna gång vid de flesta stationer på 15-20 m. Vid denna månad var det en blandning av kiselalger och dinoflagellater, och det giftiga släktet Dinophysis var vanligt i dessa maxima.
Nästa provtagning blev inte förrän i september på grund av båtproblem. Under större delen av hösten återfanns ett karakteristiskt höstsamhälle med en blandning av olika grupper och arter. Dinoflagellaten Prorocentrum compressum var vanlig tillsammans med kiselalgen Pseudosolenia calcar-avis. Båda dessa anses vara Nordsjöarter, det vill säga att de är vanliga där. Kalkalgen Emiliania huxleyi var även den vanlig under hela hösten och speciellt vid septemberprovtagningen. Årets sista provtagning i december bjöd på ovanligt höga cellantal av bland annat kiselalgerna Skeletonema marinoi samt det potentiellt giftiga släktet Pseudo-nitzschia.
Blomningar av växtplankton som producerar gifter som kan ansamlas i musslor och ostron var få under år 2018. En nyhet var att dinoflagellater från släktet Azadinium orsakade stängning av mussel- och ostronskörd i december. Dinoflagellater från släktet Dinophysis, som producerar diarrégifter, hade cellantal över varningsgränsen endast vid några få tillfällen. Alexandrium, som producerar paralyserande skaldjursgifter, hade låga cellantal hela året. Kiselalger från släktet Pseudo-nitzschia producerar ett gift kallat domorinsyra, de hade en topp i december men inga höga gifthalter noterades i musslor och ostron.
Östersjön
Årets två första provtagningar inleddes med låga, men normala, koncentrationer vid samtliga stationer i Östersjön. I april var vårblomningen igång vid flertalet stationer vilket även det hör till det normala - med en månads förskjutning mot Västerhavets vårblomning.
Dominansen av arter i Östersjön varierade beroende på station men överlag var olika arter tillhörande kiselalgssläktet Chaetoceros vanliga samt dinoflagellaten Peridiniella catenata. Provtagning under sommaren uteblev på grund av båtproblem. På hösten kan vindar skapa omblandning av vattenmassan som leder till mindre blomningar då närsalter kommer upp till ytan. Dessa blomningar är inte så intensiva och mer oberäkneliga i tiden jämfört med vårblomningen. Under hösten återfanns lite högre klorofyllhalter vid de södra stationerna, med bland annat kiselalgen Actinocyclus spp i högre tätheter.
Bottniska viken
Cyanobakterieblomning 2018
Den tidiga sommarvärmen värmde snabbt upp ytvattnen i Östersjön och ledde till att årets cyanobakterieblomning började rekordtidigt. Synliga ytansamlingar utanför den tyska Östersjökusten noterades redan från den 14 maj. Vid maj månads provtagning återfanns relativt höga tätheter av den filamentösa cyanobakterien Aphanizomenon flos-aquae som brukar observeras i början av årets cyanobakterieblomningar.
Tyvärr kunde ingen expedition utföras under juni och juli detta år på grund av båtproblem. Satellitbilder i mitten av juli visar dock på blomningar från södra Östersjön ända upp till Bottenhavet. Satellitbilder visade på fortsatt vidsträckta områden med blomningar under de första tio dagarna av augusti, men sedan minskade omfattningen snabbt. I slutet av augusti noterades inga blomningar längre på satellitbilderna.
I tabellen nedan kan du se mer om vilka alger som kan göra musslor och ostron giftiga och vilka gifter som bildas.
