Kalibrering av Kustzonsmodellen
Kustzonsmodellen är uppsatt i kopplade vattenförekomster längs hela svenska kusten. För att kunna beskriva tillståndet i dessa vattenförekomster så bra som möjligt är vattenutbyte och omblandning två viktiga faktorer. Många bassänger är kraftigt påverkade av utsjövatten vilket gör beskrivningen av utbytet mellan kustranden och utsjön i modellen extra viktigt. Storleken på detta utbyte kalibreras. Egenskaperna på det utsjövatten som går in i modellsystemet beskrivs av havscirkulationsmodellen NEMO från vilken filer för utsjödrivning till Kustzonsmodellen hämtas.
Storleken på vattenutbytet mellan vattenförekomster drivs av deras täthetsskillnad och styrs av sundens tvärsnittsareor och maxdjup.
Den vertikala blandningen kan ställas in per vattenförekomst genom att öka/minska effekten från vindstressen. Dessutom kan djupvattenblandningen kalibreras vilket påverkar egenskaperna hos bottenvattnet.
Dessa justeringar av vattenutbyte och vertikal blandning görs genom jämförelser mellan modell och mätdata. Jämförelser baseras på den mätdata som finns tillgänglig i Svenskt HavsARKiv (SHARK).
Metod för modellutvärdering
Modellosäkerhet kännetecknar spridningen av modellberäknade värden i jämförelse med observerade värden. Detta innefattar dels själva modellens osäkerhet, dels osäkerheter hos indata och drivdata till modellen, och dessutom osäkerhet hos mätdata. Utvärderingen som beskrivs här ger endast en uppskattning av den totala osäkerheten.
Osäkerheten definieras som spridningsintervallet kring mätvärdet. Den genomsnittliga avvikelsen i procent används för att beskriva skillnaden mellan modellberäknat värde och uppmätt värde. Den genomsnittliga avvikelsen definieras som:
Genomsnittliga koncentrationer beräknas från enskilda beräknade och uppmätta koncentrationsvärden, för de dagar då det finns mätvärden.
Utvärdering av modellresultatet redovisas på sidan Utvärdera Kustzonsmodellen och en guide till sidan finns i artikeln Utvärdera modellresultat för saltvatten.