Havsvattenståndsserien från Stockholm betraktas som den längsta i världen. I serien kan intressant information utläsas, bland annat den pågående havsnivåhöjningen.
Mätningarna av vattenstånd vid Slussen (Nedre Stockholm) i Stockholm påbörjades 1774 på order av kung Gustav III för att utröna nivåskillnaden mellan Mälaren och Saltsjön (Östersjön). I början gjordes en avläsning i veckan och i början av 1800-talet utökade man till en avläsning per dygn.
Dessa samtidiga manuella mätningar gjordes på var sin sida om tröskeln för att man vid varje tidpunkt skulle kunna bestämma nivåskillnaden. Avläsningen gjordes på en fast pegelskala och noterades sedan på ett papper. Den västra slusströskelns nivå (på Mälarsidan) motsvarades av -3,841 meter i Rikets Höjdsystem 1900 (RH00). Stockholms stads lokala höjdsystem utgick också från denna nivå. Mätningarna pågick fram till 1967.
I mitten av 1880-talet bestämde kung Oscar II att flera s.k. mareografer (en äldre variant av havspegel) skulle anläggas runt den svenska kusten. Under 1888 installerades därför på en mareograf på Skeppsholmen i Stockholm. Stationen är fortfarande aktiv även om själva mätutrustningen har blivit ersatt med modernare teknik under årens lopp.
Under de cirka 100 första åren mättes vattenståndet varje timme vid Skeppsholmen. Numera sker mätningar på minutbasis. Data samlas in till SMHIs databas och skickas sedan vidare till olika användare. Timvärden och den senaste observationen presenteras på sidan Vattenstånd och vågor både i tabell- och diagramform.