Översvämningar vid sjöar och vattendrag

Översvämningar vid sjöar och vattendrag kan ske efter en period med mycket regn eller i samband med snösmältning.

Sjön Allgunnen
Vattenståndet i en sjö kan variera mycket. Bilderna är tagna i september 2017 och januari 2018 vid mätstationen Rörvik vid sjön Allgunnen i Lagans avrinningsområde. Foto SMHIs fälthydrologer Förstora Bild

I Sverige orsakas översvämningar vid sjöar och vattendrag främst av stor vattentillförsel från regn eller snösmältning. 

I norra Sverige är det vid snösmältning som höga vattenflöden och översvämningar oftast uppkommer. Översvämningar som orsakas av stora regnmängder förekommer här främst under sommaren eller hösten. 

I södra Sverige är den vanligaste orsaken till översvämning större regnmängder. Dessa kan inträffa under större delen av året.

Snösmältning, markfuktighet och tjäle

Kraftiga översvämningar orsakas ofta av en kombination av olika faktorer. Vid stora vårflöden som orsakas av riklig snötillgång under vintern, ökar risken för översvämning om snösmältningen också sker senare än normalt och är intensiv och snabb på grund av hög lufttemperatur.

I landets norra delar medför detta ofta att snön smälter samtidigt i fjällområden och i lägre belägna skogsområden så att fjällflod och skogsflod går samman och ger höga flödestoppar. Om det dessutom faller regn i samband med snösmältningen ökar översvämningsrisken ytterligare.

Markfuktigheten har avgörande betydelse för vilken effekt stora regnmängder får på vattenflödet. Om marken är torr kan ofta stor del av regnet magasineras i marken, men är marken redan vattenmättad på grund av långvarigt regn eller snösmältning, ökar flödena i vattendragen snabbt. 

På odlingsjordar kan tjäle lokalt påverka infiltrationsförmågan så att vattenlagringen i marken minskas.

Isproppar, högt vattenstånd och dammbrott

Översvämningar kan också orsakas av att något dämmer upp flödet så att vattnet har svårt att ta sig fram. Ofta orsakas dessa dämningar av is. I   Torne älv är det vanligt med isproppar och översvämningar i samband med islossningen. 

Vid låglänta kuster, kan högt havsvattenstånd försvåra översvämningsproblemen vid höga flöden. Detta gäller exempelvis vid Helge ås mynning i Kristiansstad eller i Göta älv upp till Lilla Edet.

De mest katastrofala översvämningarna inträffar om dammbyggnader rasar. Sverige har endast drabbats av ett fåtal dammbrott, varav det största inträffade 1985 vid Noppikoski i Dalarna.