Vattennivån i sjöar och vattendrag varierar alltid beroende på hur mycket det regnar, avdunstar eller rinner av. När vattennivån stiger över sjön eller vattendragets gränser inträffar en översvämning. Längs sjöar och vattendrag drabbar detta ofta samma ytor. Det är flacka områden där vattnet kan bre ut sig.
Beroende på vattendragets storlek ser översvämningsrisken olika ut. Översvämningar i små vattendrag inträffar oftast efter kortvarig kraftig nederbörd. Kraften i det framforsande vattnet kan ge stora skador på infrastruktur, bland annat vägar och fastigheter. Sjöar, stora vattendrag och vattendrag som rinner genom många sjöar översvämmas främst efter längre perioder med regnigt väder eller i samband med snösmältning.
Kraftiga skyfall eller långvariga ihållande regn kan inträffa var som helst över Sverige. I Sverige norr om Dalälven förekommer översvämningar vid sjöar och vattendrag ofta i samband med snösmältning vilket innebär att det går att förbereda sig till viss del. Flöden som beror av regn kan inträffa mer överraskande.
I Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, MSB:s översvämningsportal visas de områden vid sjöar och vattendrag som riskerar att översvämmas vid höga vattenflöden.
Orsaker till översvämningar
I Sverige orsakas översvämningar vid sjöar och vattendrag främst av stor vattentillförsel från regn och/eller snösmältning. Nedan listas fler orsaker som påverkar.
Vårflod
Vid snösmältning finns risk för översvämning. Om det är stor snötillgång under vintern finns risk att avsmältningen blir kraftig, särskilt om den sker senare än normalt. Då blir den ofta intensiv och snabb på grund av hög lufttemperatur. Om det dessutom faller regn samtidigt ökar översvämningsrisken ytterligare.
En snabb avsmältning gör att snön smälter samtidigt i fjällområden och i lägre belägna skogsområden. Det gör att fjällflod och skogsflod går samman vilket ger höga flödestoppar.
Markfuktigheten påverkar
Markfuktigheten har stor betydelse för vilken effekt stora regnmängder får på vattenflödet. Om marken är lagom torr kan ofta stor del av regnet magasineras i marken, men är marken redan vattenmättad på grund av långvarigt regn eller snösmältning, ökar flödena i vattendragen snabbt. Om marken är för torr, har marken svårt i början att suga åt sig vattnet, och mer av regnet rinner då på ytan och kan orsaka lokala översvämningar.
Isproppar och hög havsnivå kan dämma flödet
Översvämningar kan orsakas av att något dämmer upp flödet så att vattnet har svårt att ta sig fram. Ofta orsakas dessa dämningar av is. I Torneälven är det vanligt med isproppar och översvämningar i samband med islossningen.
Vid låglänta kuster, kan högt havsvattenstånd försvåra översvämningsproblemen vid höga flöden. Detta gäller exempelvis vid Helge ås mynning i Kristianstad eller i Göta älv upp till Lilla Edet.
Tjäle
På odlingsjordar kan tjäle påverka infiltrationsförmågan så att vattenlagringen i marken minskas och lokala översvämningar uppstår. I skogsområden är dock tjälen ofta inte så kompakt att den påverkar större områdens vattenflöden och översvämningar.
Varmare klimat påverkar risken för översvämningar
SMHIs klimatindikatorer visar att det senaste åren i medeltal blivit varmare och att mer nederbörd fallit jämfört mot tidigare år. Sveriges årsmedeltemperatur har ökat med 1,9 °C jämfört med perioden 1861–1890. Sveriges årsnederbörd har ökat sedan 1930 från 600 mm/år till nästan 700 mm/år. Antalet dagar med snötäcke har minskat sedan 1950.
Hur detta påverkar översvämningsrisken beror på när på året och var i landet vi tittar. I Norrland och norra Svealand inträffar vårfloden tidigare och snösäsongen har blivit kortare. Det har även blivit vanligare med höga flöden vintertid.
I Götaland har de högsta flödena vintertid ökat medan flödena ser ut att minska sommartid.
Risken för översvämningar på grund av skyfall är högre och kommer fortsätta stiga ju varmare klimatet blir.
Mänsklig påverkan som förändrar översvämningsrisken
Orsaken till översvämningar vid sjöar och vattendrag är nästan alltid att det fallit mycket regn eller att snösmältning skett hastigt men mänsklig påverkan vid sjöar och vattendrag har också ofta betydelse. Dels har samhällets sårbarhet ökat med ökad bebyggelse, mer hårdgjorda ytor och infrastruktur.
Många vattendrag i landet är reglerade. I de stora vattenkraftälvarna har regleringen en stor påverkan på vattenflödena. Regleringen medför att många översvämningar undviks, men risken för stora översvämningar kvarstår. Även i vattendrag som inte är så kraftigt reglerade kan regleringar påverka höga vattenflöden och översvämningar.
För att få mer och bättre odlingsmark har sedan slutet av 1800-talet och början av 1900-talet jordbrukslandskapet ändrats genom sänkning av sjönivåer, torrläggning av våtmarker, dikning av marker och kanaliseringar av vattendrag. I början av 1900-talet dikades dessutom även skogsmarken ut. Dessa åtgärder fick till följd att vattenflödet reagerade snabbare på ökad nederbörd eller snösmältning.
Syftet med markavvattning är att leda bort vatten, så översvämningsrisken minskar på den avvattnade ytan. Det leder dock till att vattnet i diken och ledningar i det område som har markavvattning rinner av snabbare och kan i vissa fall leda till översvämningar nedströms.
I städer finns mycket hårdgjord mark, som gör att själva samhället kan översvämmas vid tillfällen när det faller kraftig nederbörd. Även små vattendrag med stor andel hårdgjorda yta kan få ett snabbare avrinningsförlopp som gör det mer översvämningskänsligt. Vid större vattendrag utgör den hårdgjorda ytan bara en del av avrinningsområdet och påverkan blir mindre.
Kalavverkningar har en stor påverkan på vattenbalansen på själva avverkningsplatsen och kan leda till högre vattenflöden lokalt nedströms hygget. I ett större avrinningsområde utgör den kalavverkade ytan ofta inte så stor andel och effekten på vattenflödena och översvämningsrisken blir liten.
Åtgärder mot översvämningar
Den viktigaste åtgärden för att skydda sig mot översvämning är att inte bygga i områden som översvämmas. För att ta reda på om ett område vid en sjö eller vattendrag är översvämningskänsligt kan en översvämningskartering göras. Klimatförändringar bör tas med i beräkningarna.
För att skydda befintlig bebyggelse, infrastruktur och jordbruksmark kan invallningar göras, antingen permanenta invallningar eller temporära som sätta upp i en krissituation. Men det kan var svårt att få till invallningar som fungerar vid höga vattennivåer i flacka områden med dagvattenledningar, vattnet kan tryckas upp via ledningarna istället. En ändrad reglering kan i vissa fall minska översvämningsrisken, till exempel Mälarens nya reglering.
Naturbaserade lösningar är ofta bra ur många aspekter. De minskar risken för översvämningar, mildrar torka, ökar biologisk mångfald. Mer grönytor med träd och rabatter i städer ger vattnet möjlighet att rinna ned i marken, avdunsta och vattnet rinner långsammare på markytan. Multifunktionella grönytor är ett sätt att ta hand om vatten vid kraftigt regn genom att ett lågt liggande område som en park, som får översvämmas vid behov.
Ett annat sätt att minska risken för översvämningar är att anlägga våtmarker, men det kräver att det görs på rätt sätt och på rätt plats.