Under expeditionen, som ingår i det svenska pelagiala övervakningsprogrammet, besöktes Skagerrak, Kattegatt, Öresund och Egentliga Östersjön.
Temperaturen i ytvattnet hade minskat något sedan förra expeditionen och var nu 8–12 °C. Detta är normalt för årstiden förutom i Östra Gotlandsbassängen där det var varmare än normalt. Ytsalthalten var normal i Västerhavet och högre än normalt i stora delar av Egentliga Östersjön.
Koncentrationen av näringsämnen har nu ökat vid de flesta stationer vilket är normalt för årstiden. I Kattegatt var koncentrationen av DIN ännu låg men ändå inom det normala. I Öresund var alla näringsämnen över det normala i ytan. I samband med stormen Babet i oktober blandades ytvattnet om och koncentrationen av näringsämnen steg i ytvattnet i Egentliga Östersjön. Nu i november hade koncentrationerna vid flera stationer minskat men de var fortfarande över det normala vid en del stationer.
I Arkonabassängen var syrekoncentrationen närmast botten 5,1 ml/l vid BY1 och 3,3 ml/l vid BY2. I Bornholmsbassängen uppmättes det svavelväte närmast botten och det var akut syrebrist (<2 ml/l) från 70 meter. I Hanöbukten var syrekoncentrationen nära noll vid botten. Vid stationen BCSIII-10 i sydöstra Egentliga Östersjön var det precis som i oktober inget svavelväte vid botten men akut syrebrist startade vid 60 meter. I Östra Gotlandsbassängen var det syrebrist (<4 ml/l) från 60 m och akut syrebrist från 65 m. I Västra Gotlandsbassängen var det syrebrist redan från 45 m och akut syrebrist från 55 m.
Nästa ordinarie expedition är planerad att starta 5 december och då kommer även kartering av närsalter göras i Bottenhavet och Bottenviken. Expeditionen startar i Kalmar, har skiftbyte i Gävle och avslutas i Lysekil.
Resultat
Expeditionen genomfördes med R/V Svea och startade i Falkenberg den 11:e november och avslutades i Kalmar på kvällen den 16:e november. Under expeditionen togs havsbojen vid Huvudskär Ost upp inför vintern. Havsbojen planeras sättas ut igen i mars 2024.
Vädret under expeditionen var mulet med till största delen svaga vindar. På eftermiddagen den 16:e november ökade vindarna från ost-nordost och det gick relativt hög sjö. Lufttemperaturen höll sig mellan 5 och 9°C under expeditionen.
Alla planerade stationer provtogs, d.v.s. 27 av de planerade 27 stationerna. Det gjordes ett besök vid Östergarnsholm där ett koldioxidsystem byttes och en ADCP sattes ut åt Uppsala Universitet.
Sveas instrument för att mäta profiler under gång, MVP, kördes under dagtid på samtliga platser som det gick beroende på omständigheterna, med start vid P2 i Skagerrak. Även Ferryboxsystemet och ADCPn kördes kontinuerligt under hela expeditionen.
När den här rapporten skrivs är inte all CTD-data processad och det saknas därför CTD-data för stationen BY31 i rapporten.
Rapporten är baserad på data som genomgått en första kvalitetskontroll och som är jämförd mot månadsmedelvärde för perioden 1991 – 2020. När ytterligare kvalitetsgranskning genomförts kan vissa värden komma att ändras. Värden som anges i rapporten har avrundats till närmaste tiondel och kan därför skilja sig från publicerade värden. Data publiceras så fort som möjligt på datavärdens hemsida, normalt inom ca en vecka efter avslutad expedition. Vissa analyser utförs efter expeditionen och publiceras därför senare.
Skagerrak
Temperaturen i ytvattnet hade minskat något sedan oktober och var nu kring 10–11°C ner till ca 10–15 m, vilket är normalt för november. Vid station Å14 var det dock något varmare än normalt i ytvattnet, 12°C. Under ytlagret var vattnet fortfarande något varmare eftersom det ännu inte nåtts av avkylningen. Ännu djupare, under 100 m i yttre delen av Å-snittet var temperaturen stabil och kring 8 grader. Ytsalthalten var normal och varierade från 28 psu vid den kustnära station Släggö i Gullmarsfjorden till omkring 33 psu längs Å-snittet utanför kusten. I djupvattnet under 100 m var salthalten stabil och kring 35 psu. Salthaltsskiktningen (haloklinen) låg kring 15–40 m i yttre Skagerrak och grundare närmre kusten. Vid stationen P2 låg skiktningen kring 10 meter.
Näringsämnena DIN (löst oorganiskt kväve), fosfat och silikat hade ökat sedan oktober och var normala i ytvattnet, förutom silikat som var över det normala vid Släggö. I djupvattnet var det högre halter av näringsämnen men inom mestadels normala gränser. Längst ut i Å-snittet, station Å17, var näringsämnena högre än normalt kring 20–50 m för att sedan vara normala längre ner i vattenkolumnen.
Syresituationen var god vid samtliga stationer i Skagerrak, med normala värden för årstiden. Lägst koncentration närmast botten uppmättes vid Släggö, 4,3 ml/l. Men kring 55 meter var det ett skikt med lägre syrehalt, 3,4 ml/l, detta sammanföll med en djupare skiktning i både temperatur och salthalt.
Klorofyllfluorescensen, som är ett mått på planktontäthet uppmätt från CTD-sonden, visade högre halter ner till 15 ca meter, som högst var det på stationen P2.
Kattegatt och Öresund
Yttemperaturen i Kattegatt och Öresund var normal för månaden på samtliga stationer, kring 10°C, och hade minskat något sedan oktober. Salthalten var också normal i ytan och varierade från 23 psu i norra delen till 13 psu Öresund. En salthalts- och temperaturskiktning observerades kring 10–20 m i Kattegatt. I centrala Kattegatt var det ett lager med varmare vatten, 13 grader, kring 17 meter. Under skiktningen i norra och centrala Kattegatt var vattnet något kallare och saltare än normalt. I Öresund var det en salthalts- och temperaturskiktning vid 5 m och en vid 10 m. Under skiktningen i Öresund var vattnet varmare än normalt, 14 grader.
Samtliga koncentrationer av näringsämnen i ytan var normala i Kattegatt, fosfat och silikat hade ökat något sedan oktober medan DIN ännu var låg. Under skiktningen i Kattegatt var det högre halter av DIN än normalt. I Öresund var alla näringsämnen över det normala i ytan.
Syrehalterna i Kattegatts bottenvatten var normala för årstiden. I Kattegatt var alla värden över 4 ml/l (gräns för syrebrist) och i Öresund var det strax därunder, 3,3 ml/l. Ett syreminimum observerades i Öresund kring 30 meter, 2,8 ml/l.
Klorofyllfluorescensen visade på planktonaktivitet i ytvattnet, som högst ner till 10 m.
Egentliga Östersjön
Temperaturen i ytvattnet varierade från som lägst 8 °C i Västra Gotlandsbassängen till som högst 10,4 °C i sydöstra Egentliga Östersjön där det även var något varmare än normalt för säsongen. Djupvattnet i hela Egentliga Östersjön var varmare än normalt. Ytsalthalten var vid flera stationer över det normala och varierade mellan som lägst 6,8 psu i Västra Gotlandsbassängen till som högst 8,4 psu i Arkonabassängen. Salthaltsskiktningen, haloklinen, låg kring 30–60 m och sammanföll ofta med temperaturskiktningen.
I samband med stormen Babet i oktober blandades ytvattnet om och koncentrationen av näringsämnen steg i ytvattnet. Nu i november hade koncentrationerna vid flera stationer minskat men de var fortfarande över det normala vid en del stationer. Koncentrationen av fosfat och silikat var över det normala i sydöstra Egentliga Östersjön, Bornholmsbassängen och Arkonabassängen. Koncentrationen av DIN var över det normala i Östra Gotlandsbassängen och norra Egentliga Östersjön. I västra Arkonabassängen samt Hanöbukten var DIN istället under det normala.
I djupvattnet under haloklinen ökade halterna av näringsämnen. I djupbassängerna omkring Gotland var koncentrationerna fortsatt mycket högre än normalt, framförallt är koncentrationen av ammonium mycket hög vilket är en effekt av de mycket dåliga syreförhållandena.
I Arkonabassängen var syrekoncentrationen närmast botten 5,1 ml/l vid BY1 och 3,3 ml/l vid BY2. I Bornholmsbassängen uppmättes det svavelväte närmast botten och det var akut syrebrist (<2 ml/l) från 70 meter. I Hanöbukten var syrekoncentrationen nära noll vid botten.
Vid stationen BCSIII-10 i sydöstra Egentliga Östersjön var det precis som i oktober inget svavelväte vid botten men akut syrebrist startade vid 60 meter.
I Östra Gotlandsbassängen var det syrebrist (<4 ml/l) från 60 m och akut syrebrist från 65 m. I Västra Gotlandsbassängen var det vid stationen BY32 syrebrist redan från 45 m och akut syrebrist från 55 m.
Fluorescensmätningar från CTD-sonden visade på planktonförekomst i ytvattnet vid alla stationer, som högst vid BY1 i Arkonabassängen, i övrigt generellt låg.
Mer information om algsituationen finns att läsa i:
Algaware-rapporten
| Namn | Roll | Från |
|---|---|---|
| Sara Johansson | Expeditionsledare, Kvalitetsansvarig, kemist | SMHI |
| Ann-Turi Skjevik | Marinbiolog | SMHI |
| Ola Kalén | Oceanograf | SMHI |
| Anna-Kerstin Thell | Marin kemist | SMHI |
| Johan Kronsell | Oceanograf | SMHI |
| Irena Draca | Marin tekniker | SMHI |
| Kristoffer Johansson Dale | Marin tekniker | SMHI |
Bilagor:
Tabell över stationer, analyserade parametrar och antal provtagningsdjup (65 kB, pdf)
Figurer över månadsmedelvärden och vertikalprofiler (1,5 MB, pdf)
Expeditionsrapport från R/V Svea vecka 46, 2023 (3,0 MB, pdf)