Övergödning

Syre är den viktigaste gasen i havet, då den är nödvändig för allt högre liv.

Ytvattnet är vanligtvis mättat med syre, vilket tillförs genom upptag från atmosfären och genom algers fotosyntes. Syre kan bara tillföras genom vertikal omblandning av vattenmassan eller vid tillskott av nytt vatten, som tex. vid inflöden från Västerhavet till Östersjöns bottenvatten.

I bottenvattnet är mängden syre begränsat. Där konsumeras syret genom nedbrytning av det organiska material som sjunker ned från ytan.

När syret är slut fortsätter nedbrytningen av organiskt material genom att bakterier istället utnyttjar sulfat och då bildas svavelväte. Svavelväte är giftigt för alla högre stående organismer och vid höga halter leder det till döda bottnar. Det bildade svavelvätet kan räknas om till en negativ syrekoncentration eller ”syreskuld”.

Syrehalten i en vattenmassa kan användas som ett mått på övergödning och används i bedömningen av miljötillstånd i kust- och havsområden.

Näringsämnen är mat för alger och kommer från nedbrytning av organiskt material som tillförs från land via vattenavrinning och även via nedbrytning i vattnet. Under vårblomning äter gärna alger upp den näring de gillar och kommer åt. Mängden näring är som störst vintertid. Vindar och kallare vatten ökar omblandningen i ytlagret vilket gör att närsalter blandas upp från djupare vattenlager. Då är även är tillväxten av alger och växtplankton låg, vilket gör att inte många plankton äter upp den mat som finns tillgänglig i vattnet.