Närsalter – algernas mat

Mängden närsalter i vattenmassan, framför allt kväve och fosfor, är några av variablerna som används för att studera övergödning och för att bedöma vattenkvalitet. Högre halter av näringsämnen i havet innebär risker för ökade algblomningar och för större områden med syrebrist i djupvattnet.

Halterna av närsalter varierar under året och de högsta halterna i ytvattnet återfinns under december-januari. Då har yt- och bottenvatten blandats till en homogen vattenmassa och den näring som förts till botten i form av sjunkande döda plankton och alger blir tillgänglig för algerna i ytvattnet. Mot våren, när ljuset börjar återvända, ökar tillväxten av växtplankton och koncentrationerna av närsalter sjunker igen i ytvattnet.

Under sommaren är närsaltshalterna låga för att sedan öka igen under hösten i och med att algernas produktion minskar och att vattenpelaren börjar blandas om. Därför ger mätningar under vintern bäst uppskattning av mängden närsalter i vattnet och därmed potentialen för hur mycket algproduktion som kan ske under kommande växtsäsong.

Om ingen omblandning av vattenmassan sker (som tex. i Östersjön) kan syrebrist uppstå i bottenvattnet när det döda organiska materialet bryts ner och svavelväte bildas. Då frigörs fosfor som är bundet i sedimentet och nitrat omvandlas via nitrit till ammonium och man kan få mycket höga halter dessa näringsämnen.

Så analyseras närsalter 

Analysen sker i en datorstyrd autoanalysator som hanterar flera analyser parallellt och beräkningen av närsaltshalterna sker i ett datorprogram. Beroende på näringsämnet (fosfat, nitrit, nitrat, ammonium, kisel) tillsätts lösningar med kemikalier som ger färgomslag hos provet.

Analysen är spektrofotometrisk, vilket betyder att provet belyses med ljus av en våglängd som är anpassad efter det aktuella näringsämnet/färgen och mängden ljus som absorberas (absorbansen) registreras av en detektor. Genom att jämföra absorbansvärdet mot en serie av lösningar med kända halter kan halten i det aktuella provet beräknas. Halterna anges i µM.

Förutom de lösta fraktionerna av näringsämnen analyseras också totalfosfor och totalkväve enligt samma princip efter att ha uppslutits med tillsats av ett oxiderande reagens. Den totala mängden fosfor eller kväve innefattar samtliga former av ämnets om finns i vattnet, både organiska och oorganiska former, löst eller bundet till partiklar.