Under expeditionen, som ingår i det svenska pelagiala övervaknings-programmet, besöktes Skagerrak, Kattegatt, Öresund och Egentliga Östersjön.
Temperaturen i ytvattnet var över det normala vid samtliga stationer och varierade mellan 10 – 12 grader. Vid flera stationer i Skagerrak och Kattegatt var temperaturen över det normala i hela vattenpelaren och i Egentliga Östersjön var det varmare än normalt ner till haloklinen. Ytsalthalten var mestadels normal och varierade mellan som mest 34 psu i Skagerrak till som lägst 7 psu i Egentliga Östersjön.
Koncentrationen av näringsämnen i ytvattnet hade inte ökat lika mycket som det brukar göra från oktober till november och i flera områden var det lägre halter än normalt. Koncentrationen av DIN och DIP var under det normala i yttre Skagerrak och Västra och Norra Gotlandsbassängen. Silikat var under det normala i Västra Gotlandsbassängen. Högre koncentrationer än normalt påträffades i Gotlandsbassängerna under 100 meters djup.
Syresituationen i Skagerrak och Kattegatt var god, i Kattegatt hade syrgashalten närmast botten ökat något sedan oktober. I Arkonabassängen observerades syrgashalter nära botten som var lägre än i oktober och under det normala, strax över 2 ml/L. I Hanöbukten och Bornholmsbassängen uppmättes inget svavelväte närmast botten. För övrigt var syresituationen i Östersjön mycket allvarlig med koncentrationer av svavelväte närmast botten på eller nära rekordnivåer.
SMHI:s nästa ordinarie expedition med R/V Svea är planerad till 5:e – 16:e december, med start i Kalmar och avslut i Lysekil.
Resultat
Expeditionen genomfördes ombord på R/V Svea och startade i Falkenberg sent den 8:e november och avslutades i Kalmar på kvällen den 14:e november.
Under expeditionen togs havsbojen vid Huvudskär upp inför vintern.
Vädret under expeditionen var mulet med till största delen måttliga vindar från sydväst till väst. Under den 11:e november ökade vindarna och det gick relativt hög sjö, för att sedan mojna till den 13:e när Huvudskärsbojen lyftes upp, och vid det tillfället lyste även solen. Lufttemperaturen höll sig kring 10°C.
Alla planerade stationer provtogs, d.v.s. 24 av de planerade 24 stationerna. Vid tre stationer i Västerhavet utfördes extra provtagning av vatten för växtplanktonprover åt Stockholms Universitet.
Sveas instrument för att mäta profiler under gång, MVP, kördes under dagtid på samtliga platser som det gick beroende på omständigheterna, med start vid Å17 i Skagerrak. Även Ferryboxsystemet och ADCPn kördes kontinuerligt under hela expeditionen.
Denna rapport är baserad på data som genomgått en första kvalitetskontroll. När ytterligare kvalitetsgranskning genomförts kan vissa värden ändras. Data från expeditionen publiceras så fort som möjligt på datavärdens, SMHI, hemsida (SHARKweb). Normalt sker detta inom en till två veckor efter avslutad expedition. Vissa analyser görs efter expeditionen och publiceras senare.
Ladda hem data från SHARKweb
Skagerrak
Temperaturen i ytvattnet var kring 12 grader vilket är över det normala. Det var endast en liten minskning i temperatur sedan oktober och vid station Å13 hade temperaturen till och med ökat något. Vid stationerna Å15, Å13 och P2 var temperaturen över det normala inte bara i ytvattnet utan i hela vattenkolumnen. Salthalten i ytvattnet varierade mellan som lägst omkring 27 psu vid Släggö i Gullmarsfjorden till som mest 34 psu vid Å13. Station Å13 var enda stationen där salthalten var över det normala, i övrigt var den normal. I yttre delarna av Skagerrak var vattnet välomblandat ner till 20 m. Där under var det ett 20 m djupt skikt med varmare vatten som ännu inte kylts av, sedan minskade temperaturen mot botten. Närmare kusten var vattnet varmare i hela vattenkolumnen och ytsalthalten högre vilket tillsammans gav en mindre skarp skiktning. Vid Släggö, i mynningen till Gullmarsfjorden, var skiktningen kring 25 m.
Koncentrationen av näringsämnen i ytvattnet, kväve (DIN), fosfat (DIP) och silikat, var fortsatt låg men hade ökat sedan föregående månad förutom i yttre Skagerrak där de hade minskat. Halten av DIN1 i ytvattnet varierade mellan 0,5 µmol/l i yttre Skagerrak där det var lägre än normalt, till normala 3,2 µmol/l vid stationen P2. Koncentrationen av DIP var också lägre än normalt i yttre Skagerrak där det var kring 0,1 µmol/l, övriga stationer var normala och som högst var det vid station P2 där det var 0,4 µmol/l. Halten av silikat var normal och varierade mellan 1,2 – 3,8 µmol/l.
Syresituationen vid botten var god längs Å-snittet och vid P2 med koncentrationer mellan 4,9 – 5,8 ml/l. Den lägsta syrekoncentrationen observerades vid Släggö med 2,9 ml/l. Samtliga stationer hade för årstiden normala värden.
Klorofyllfluorescens är ett mått på planktonaktivitet som mäts med en sensor monterad på CTDn. Inga kraftiga klorofyllfluorescenstoppar uppmättes men vid station Å17 var det högre klorofyllfluorescens ner till pyknoklinen än det var vid övriga stationer. Vid Å17 var siktdjupet 9 m.
Kattegatt och Öresund
I Kattegatt och Öresund var yttemperaturen också över det normala och även där kring 12 grader. Vid alla stationer förutom W Landskrona var temperaturen över det normala i hela vattenkolumnen.
Ytsalthalten i Kattegatt var normal och varierade mellan 26 psu i norra delen till 24 psu i södra delen. Vid W Landskrona var ytsalthalten 23 psu vilket är något högre än normalt. I Kattegatt var ytvattnet välomblandat ner till 20 m. I Öresund var endast de översta 5 m välomblandade, därunder ökade temperatur och salthalt kontinuerligt till skiktningen vid 15 m.
Koncentrationen av näringsämnen var normal i Kattegatts ytvatten och DIP och silikat hade ökat sedan oktober medan DIN var fortsatt mycket lågt. DIP var kring 0,2 µmol/l, DIN 0,2 – 0,4 µmol/l och silikat 1,4 – 1,7 µmol/l. I Öresund var halterna av näringsämnen högre: DIP 0,7 µmol/l, DIN 4,0 µmol/l och silikat 14 µmol/l.
Syrgashalten i bottenvattnet var god och varierade mellan 4,1 – 4,7 ml/l, vilket är en ökning från föregående månad. I Öresund hade syrgashalten minskat något i bottenvattnet och var nu 2,6 ml/l. I ytvattnet var syrgashalten betydligt lägre än normalt i Öresund.
I Kattegatt och speciellt vid Fladen var det högre klorofyllfluorescens i övre skiktet ner till pyknoklinen. Siktdjupet vid station Anholt E var 11 meter.
Egentliga Östersjön
Temperaturen i ytlagret i Egentliga Östersjön var, precis som i Västerhavet, över det normala för årstiden, kring 12 grader i Arkona- och Bornholmsbassängen och 11 grader i Gotlandsbassängerna. Som kallast var det vid stationen BY39 utanför Ölands södra udde där det var 10 grader. Salthalten i ytlagret runt Bornholm var knappt 8 psu vilket är något över det normala. I Östra Gotlandsbassängen var ytsalthalten kring 7 psu och i Västra Gotlandsbassängen kring 6,6 psu, samtliga stationer hade normala salthalter.
I Arkonabassängen var vattnet välomblandat ner till 30 – 40 m. I Bornholmsbassängen vid station BY5 observerades en termoklin vid 25 m. Därunder var vattnet kallare än normalt ner till 60 m där en andra termoklin sammanföll med haloklinen. I Östra Gotlandsbassängen var ytvattnet välomblandat ner till 30 m där termoklin och haloklin sammanföll. Därunder minskade temperaturen till 4 grader och salthalten ökade ner till 60 m där den mer permanenta skiktningen ligger. Under den blev vattnet varmare igen, ca 7 grader vid botten, medan salthalten fortsatte att öka till ca 13 psu. I Västra Gotlandsbassängen låg haloklinen lite grundare kring 50 m.
Koncentrationen av DIN och DIP i ytvattnet var under det normala i Västra- och Norra Gotlandsbassängen samt i Hanöbukten och vid den kustnära stationen REF M1V1, i övrigt normala halter. Silikatkoncentrationen var under det normala i Västra Gotlandsbassängen och vid REF M1V1. Halten av DIN varierade mellan 0,3 – 1 µmol/l, DIP 0,15 – 0,6 µmol/l och silikat 6 – 12 µmol/l. Generellt så var den normala ökningen av näringsämnen från oktober till november något mindre än det brukar. Under haloklinen ökade koncentrationen av alla näringsämnen. I både Östra och Västra Gotlandsbassängen uppmättes högre värden av DIN och silikat än normalt under 100 meters djup. Halten av DIP var högre än normalt under 100 meters djup i Östra Gotlandsbassängen. I Bornholmsbassängen observerades normala värden av DIN, DIP och silikat förutom vid 80 m där det var högre värden än normalt. I Arkonabassängen uppmättes normala halter av DIN, DIP och silikat i djupvattnet.
I Arkonabassängen observerades syrgashalter nära botten som var lägre än i oktober och under det normala, strax över 2 ml/L. I Hanöbukten och Bornholmsbassängen rådde akut syrebrist från 60 m men svavelväte uppmättes endast vid 80 m vid BY5, alltså inte närmast botten. Det var heller inget svavelväte vid den kustnära stationen REF M1V1 eller BY39. För övriga områden var syresituationen i Östersjön mycket allvarlig med koncentrationer av svavelväte närmast botten på eller nära rekordnivåer. I Östra och Norra Gotlandsbassängen rådde akut syrebrist från 75 m och svavelväte uppmättes från 80 – 100 m. I Västra Gotlandsbassängen vid BY31 rådde akut syrebrist redan från 60 m och svavelväte uppmättes från 80 m. Vid BY38, också i Västra Gotlandsbassängen var det akut syrebrist från 50 m och svavelväte uppmättes från 60 m.
Fluorescensmätningar från CTDn visade på planktonaktivitet i ytlagret ovanför termoklinen på samtliga stationer, under termoklinen uppmättes mycket låga värden. Inga större toppar i klorofyllfluorescens observerades. Siktdjupet i Egentliga Östersjön var 7 – 9 meter.
Mer information om algsituationen finns att läsa i:
Algaware-rapporten
| Namn | Roll | Från |
|---|---|---|
| Sara Johansson | Expeditionsledare | SMHI |
| Sara Johansson | Kvalitetsansvarig | SMHI |
| Madeleine Nilsson | Expert | SMHI |
| Örjan Bäck | Expert | SMHI |
| Lena Viktorsson | Expert | SMHI |
| Daniel Bergman Sjöstrand | Expert | SMHI |
| Irena Draca | Expert | SMHI |
| Carl Johan Andersson | Expert | SMHI |
Bilagor:
Färdkarta (872 kB, pdf)
Tabell över stationer, analyserade parametrar och antal provtagningsdjup (62 kB, pdf)
Figurer över månadsmedelvärden och vertikalprofiler (1,4 MB, pdf)
Expeditionsrapport från R/V Svea vecka 45, 2022 (2,6 MB, pdf)