Under expeditionen, som ingår i det svenska pelagiala övervakningsprogrammet, besöktes Skagerrak, Kattegatt, Öresund och Egentliga Östersjön.
Avkylning av ytvattnet hade fortsatt i samtliga besökta havsområden, och temperaturen var 3-4 grader lägre jämfört med föregående expedition. Vid de flesta stationer normal temperatur för årstiden. Salthalten var i Kattegatts och Skagerraks ytvatten normal vid samtliga stationer, medan det vid flera stationer i Egentliga Östersjön var den något över normal salthalt i ytvattnet.
Halterna av näringsämnen i ytvattnet var generellt normala för säsongen ovanför haloklinen. Men i Kattegatt var nivåerna av både fosfat och silikat något under det normala vid flera stationer.
Syresituationen är fortsatt mycket dålig i merparten av Egentliga Östersjön, endast i Arkonabassängen var bottenvattnet väl syresatt. I Hanöbukten och vid stationen i sydöstra Östersjön rådde akut syrebrist från 70 respektive 80 meters djup, men något svavelväte påträffades inte. I Bornholmsbassängen rådde akut syrebrist från 70 meters djup, och svavelväte påträffades vid 80 meter vid BY5.
I Västra Gotlandsbassängen återfanns svavelväte vid redan 70 meters djup vid en av stationerna. Och i Östra Gotlandsbassängen uppmättes syrefria förhållanden vid 80 meters djup, och svavelväte detekterades från 90 meters djup. Vid stationerna i både Östra och Västra Gotlandsbassängen var nivåerna av svavelväte högre än normalt i djupvattnet.
Klorofyllfluorescensmätningar med CTD visade på låg planktonaktivitet ner till termoklinen i samtliga havsområden.
SMHI:s nästa ordinarie expedition med R/V Svea är planerad till 8:e – 14:e november, med start i Falkenberg och avslut i Kalmar.
Resultat
Expeditionen genomfördes ombord R/V Svea och startade i Kalmar den 19:e oktober och avslutades i Lysekil den 24:e oktober.
Resan inleddes med klarare och lite kallare väder, men under resans gång ökade molnighet och lufttemperaturen steg och höll sig under senare delen på 10-12 ℃. Under nästan hela veckan höll sig vindhastigheten under 10 m/s. Vindriktningen var inledningsvis mestadels nordlig, men växlade till västligt mot mitten av veckan.
Ett besök vid Östergarnsholm gjordes för att skifta sensorer på ett mätsystem åt Uppsala Universitet. Två extrastationer provtogs under resan, detta på grund av incidenterna vid de båda gasledningarna i södra Östersjön. Stationen i Flintrännan i Öresund fick strykas på grund av rådande trafiksituation när vi var på plats.
Utöver ordinarie provtagning togs extra växtplanktonprover åt Stockholms Universitet vid tre stationer i Västerhavet. Dessa extraprover ska tas fram till och med februari 2023. Under hela expeditionen användes också en IFCB (Imaging FlowCytobot), som var inkopplad på samma vattenflöde som Sveas ferrybox.
Mätningar med Sveas MVP (Moving Vessel Profiler) som används för att mäta temperatur-, salthalt- och syreprofiler under gång gjordes vid flera olika transekt; BY39-BY38, BY20 via Östergarnsholm till BY15, BY10 via BCSIII-10 vidare förbi Stolpe Ränna, Hanöbukten-BY2, samt Anholt-N14-Fladen-P2.
Både ferryboxen (kontinuerliga mätningar på 4 meters djup) och Sveas båda ADCP:er (strömmätning) var igång under expeditionen.
Denna rapport är baserad på data som genomgått en första kvalitetskontroll. När ytterligare kvalitetsgranskning genomförts kan vissa värden ändras. Data från expeditionen publiceras så fort som möjligt på datavärdens, SMHI, hemsida (SHARKweb). Normalt sker detta inom en till två veckor efter avslutad expedition. Vissa analyser görs efter expeditionen och publiceras senare.
Skagerrak
Temperaturen i ytvattnet hade sjunkit med ca 3-4 grader sedan föregående expedition. Vid den kustnära stationen Släggö var temperaturen under det normal för årstiden med strax under 12℃, och normal vid övriga stationer med temperaturer på något under 13℃. Mätningar med CTDn[1] visade vid de yttre stationerna i Skagerrak relativt jämn temperatur ner till ca 100 meter, och därunder avtagande med 7-8℃ vid de djupaste stationerna. Salthalten i ytvattnet varierade från strax under 27 psu nära kusten till över 33 psu längre västerut, vilket var normala värden för samtliga stationer. Närmst ytan fanns vid flera stationer ett välblandat mycket tunt ytskikt och därunder sakta ökande salthalt.
Halten av löst oorganiskt kväve i ytvattnet, ofta benämnt DIN[2], var över det normala vid en station, Å15, där nivån var 1,4 µmol/l, normal vid övriga stationer med 0,5-1,2 µmol/l. Djupare ner i vattenkolumnen värden under det normala vid både Å17 och Å15, men normala koncentrationer vid övriga stationer.
Nivåerna av fosfat, löst oorganisk fosfor eller DIP[3], var normal i ytvattnet vid samtliga stationer. Halterna varierade mellan 0,12-0,19 µmol/l, högst vid Å15 och lägst vid Å17 och Släggö. Precis som för löst oorganiskt kväve var nivåerna av löst oorganisk fosfor i djupvattnet vid Å17 och Å15 under det normala, normal vid övriga stationer. Halterna av silikat var normala i ytvattnet, undantaget Å13 där det var något under det för årstiden normala. Djupare ner i vattenkolumnen i regel normala eller något under normala värden vid samtliga stationer.
Syresituationen i Skagerraks utsjö var god med halter på 5-6 ml/l närmast botten, något lägre vid Å13. Vid den kustnära stationen Släggö var syrgashalten betydligt lägre än i utsjön, och där uppmättes 2,9 ml/l vid botten, som dock hamnar inom det för årstiden normala, även om det var nära den lägre gränsen. Med kallare vatten under kommande månader kan vi räkna med stigande syrgashalt vid Släggö.
Klorofyllfluorescensmätningar från CTDn visade på viss planktonaktivitet nära ytan. Högst aktivitet uppmättes i ytvattnet vid Släggö. Siktdjupet var 6 meter vid kusten och stationerna i utsjön besöktes under dygnets mörka timmar och saknar därmed värden då siktdjup mäts i dagsljus.
Kattegatt och Öresund
Temperaturen i Kattegatts ytvatten var normal för årstiden med drygt 12℃, vilket även var temperaturen i Öresund, också det normalt för årstiden. Jämfört med föregående expedition innebär det en avkylning på mellan 3-4℃. Djupare ner i vattenmassorna normala temperaturer och endast svagare skiktning i temperatur. Salthalten i Kattegatts ytvatten var normal för årstiden och var omkring 22 psu. Under ytlagret fanns en haloklin på 15-25 meters djup och därunder jämnare salthalt ner mot botten, där salthalten var 34 psu. I Öresund var salthalten i ytan under det normala för årstiden, knappt 10 psu. Djupare ner i vattenmassan normala värden med salthalt på 33-34 psu. Skiktningen i Öresund var väldigt skarp vilket tydligt syns i vertikalprofilen för W Landskrona.
Närsalter i form av DIN var normala för årstiden i både Kattegatts och Öresunds ytvatten. I Kattegatt varierade de mellan 0,17-0,40 µmol/l och i Öresund var nivån 1,0 µmol/l. Nivåerna av fosfat i ytvattnet var något under det normala vid både Fladen och Anholt, och normal vid de andra stationerna. För silikat var nivåerna i Kattegatt lägre än normalt för årstiden, och varierade mellan 0,4-1,0 µmol/l. I Öresund uppmättes betydligt högre nivå, 12,5 µmol/l, men detta dock normalt för Öresund. Djupare ner i vattenkolumnen överlag normala nivåer av samtliga näringsämnen, undantaget Fladen som från 60 meters djup hade koncentrationer av silikat över det normala.
Syrehalterna i Kattegatts och Öresunds bottenvatten var mellan 3-4 ml/l vilket var lägre än normalt för Fladen, normalt för säsongen för de övriga tre stationerna.
CTD-mätningar av klorofyllfluorescens indikerade låg men jämn planktonaktivitet i hela vattenkolumnen vid samtliga stationer i Kattegatt. I Öresund något högre värden i ytan ner till haloklinen och under den lägre och i stort sett konstant nivå ner till botten. Siktdjupet i Kattegatt var 11-12 m.
Egentliga Östersjön
Ytvattentemperaturen var normal för årstiden i hela området, undantaget BY39 där temperaturen var något under normal och vid BY38 där den istället var något över normal. I de södra bassängerna var ytvattentemperaturen drygt 13℃. I Östra Gotlandsbassängen låg temperaturen strax under 12℃ och i Västra Gotlandsbassängen något under 13℃. Kallast yttemperatur uppmättes vid BY39 strax söder om Öland lite över 9℃. Vid nästa alla stationer fanns en välblandat ytskikt med tydlig termoklin på mellan 30-40 meters djup. Därunder kallare vatten ner till den permanenta skiktningen som vid de djupare stationerna finns på 60-80 meters djup. Temperaturen i djupvattnet var överlag över det normala vid de djupaste stationerna. I Arkonabassängen mer jämn temperatur i hela vattenkolumnen.
Salthalten i ytvattnet var normal eller något över normal för årstiden, undantaget BY20 i norra delen av Östra Gotlandsbassängen där nivån var något under det normala. Salthalten i ytvattnet varierade från strax under 8 psu i sydväst till cirka 6,5 psu vid de båda stationerna BY32 och BY20 som ligger längs norrut. Djupare ner i vattenmassorna överlag normal salthalter. Vid stationen BY39 strax söder om Öland var salthalten över det normala i hela vattenkolumnen.
Koncentrationen av näringsämnen i form av DIN (löst oorganiskt kväve) i ytvattnet var under rapporteringsgräns vid stationerna i söder, undantaget BY5, och i Östra Gotlandsbassängen, undantaget BY20. I Västra Gotlandsbassängen normala nivåer vid samtliga stationer, 0,18-0,53 µmol/l. Även normala nivåer vid den kustnära stationen Ref M1V1 i Kalmarsund med 0,68 µmol/l. I djupvattnet i både Östra och Västar Gotlandsbassängen nivåer över det normala.
För fosfat var koncentrationerna i Östersjöns ytvatten i stort sett normala för årstiden, undantaget BY39 med något under det normala och BY38 något över det normala. I de södra bassängerna koncentrationer på ca 0,27 µmol/l och Östra och Västra Gotlandsbassängen nivåer på 0,11 – 0,15 µmol/l. Högst koncentrationer uppmättes vid Ref M1V1 och BY39 med 0,43 respektive 0,51 µmol/l. I Östra Gotlandsbassängen djupvatten uppmättes koncentrationer över det normala, annars mest normala nivåer vid de besökta stationernas djupare vattenmassor.
Silikatkoncentrationen i ytvattnet var i de södra delarna 10-12 µmol/l vilket var normalt för årstiden. I Gotlandsbassängerna lite lägre koncentrationer med värde på 8-9 µmol/l. Men vid BY38 i Västra Gotlandbassängen under det normala med bara 3,6 µmol/l. Högst nivåer uppmättes vid BY39 och Ref M1V1 med 12,4 och 13,5 µmol/l. I Gotlandsbassängernas djupvatten överlag nivåer över det normala.
Syresituationen i Arkonabassängen var bra med nivåer på över 4 ml/l i bottenvattnet. Det är också den grundast bassängen, med bottendjup på drygt 45 meter. Även i Hanöbukten var det syresatt hela vägen ner till botten, med 2,5 ml/l i det djupaste provet. Syresensorerna kopplade till CTDn visade dock mer än flaskproverna som tas på standardjup och vid ca 75 meters djup var syrgashalten nära 0, men precis närmst botten fanns ett tunt lager som hade högre syrehalt och annan salthalt och temperatur än ovan liggande vattenmassa. I Bornholmsbassängen påträffades akut syrebrist (<2ml O2/l) från 70 meters djup, och svavelväte vid 80 meters djup vid en av stationerna. Vid BCSIII-10 i sydöstra Östersjön var det syresatt hela vägen ner till botten, men akut syrebrist rådde från cirka 80 meters djup.
I Västra Gotlandsbassängen uppmättes svavelväte redan vid 70 meters djup vid en av stationerna. Nivåerna av svavelväte i djupvattnet var högre än normalt. I Östra Gotlandsbassängen uppmättes syrefria förhållanden vid 80 meters djup, och svavelväte detekterades från 90 meters djup. Samtliga stationer i Östra Gotlandsbassängen hade nivåerna av svavelväte högre än normalt i djupvattnet.
Fluorescensmätningar från CTDn indikerade viss planktonaktivitet ner till termoklinen. Överlag var det en jämn aktivitet i ytlagret och inga fluorescenstoppar med lite kraftigare blomning förkom. Siktdjupet uppmättes till mellan 7-8 meter i utsjön, men bara 5 m i Kalmarsund.
Då båda extrastationer som provtogs i närheten av den trasiga gasledningen låg båda i Bornholmsbassängen. Någon tydlig påverkan är svår att se utifrån de resultat vi har just nu. Det är också svårt att säga exakt hur det såg ut strax innan olyckan då vi normalt inte provtar på dessa platser, utan har våra ordinarie stationer. Extrastationerna låg 7 distans från den norra läckan, och vi var på plats mer än 14 dagar efter det att gas slutat strömma ut.
Mer information om algsituationen finns att läsa i:
Algaware-rapporten
| Namn | Roll | Från |
|---|---|---|
| Johan Kronsell | Expeditionsledare | SMHI |
| Monica Lindner | Kvalitetsansvarig | SMHI |
| Sari Sipilä | Expert | SMHI |
| Ann-Turi Skjevik | Expert | SMHI |
| Kristin Andreasson | Expert | SMHI |
| Helena Björnberg | Expert | SMHI |
Bilagor:
Färdkarta (872 kB, pdf)
Tabell över stationer, analyserade parametrar och antal provtagningsdjup (62 kB, pdf)
Figurer över månadsmedelvärden och vertikalprofiler (1,4 MB, pdf)
Expeditionsrapport från R/V Svea vecka 42, 2022 (2,2 MB, pdf)