Under expeditionen, som ingår i det svenska pelagiala övervakningsprogrammet, besöktes Skagerrak, Kattegatt, Öresund och Egentliga Östersjön.
Koncentration av näringsämnen i form av löst oorganiskt fosfor (fosfat) och löst oorganiskt kväve i ytvattnet var med få undantag normala i de undersökta havsområdena. Typiskt för årstiden är att näringsämnen uppvisar låga halter, på grund av stor biologisk aktivitet. För kisel i form av silikat var nivåerna i Egentliga Östersjön, samt Kattegatt och Öresund normala, medan det i Skagerrak och var nivåer över det normala. Temperaturerna uppmätta i samtliga havsområden var högre än normalt.
Syresituationen i Västerhavet var god. I Egentliga Östersjön var syresituationen dålig, med akut syrebrist (<2 ml/l) uppmätt från 70-80 meters djup, med undantag av Arkonabassängen där situationen var bättre. På de stationer där svavelväte observerades, har halterna ökat sedan tidigare provtagningar.
Nästa ordinarie expedition med Svea är planerad till den 11–17 juli med start i Kalmar och avslut i Lysekil.
Resultat
Expeditionen genomfördes ombord på R/V Svea och startade i Stockholm den 13:e juni och avslutades i Lysekil 19:e juni.
Expeditionen upplevde övervägande svaga vindar, med högsta vindhastigheten noterad i Kattegatt vid 9 m/s. Lufttemperaturen höll sig mellan 15–21 °C.
Sveas instrument för kontinuerliga mätningar av ytvatten, Ferrybox var i gång under hela expeditionen. Felsökning av den ena av Svea två instrument för mätning av ström (ADCP) genomfördes och resultaten av testen analyseras efter expeditionen. På grund av tidigare haveri med MVPn (Moving Vessel Profiler) kunde ingen mätning med den utföras under juni.
Under expeditionen deltog två personer från Institutionen för ekologi, miljö och botanik (DEEP) vid Stockholms universitet under expeditionens första dygn. De tog vattenprover på stationen BY31 Landsortsdjupet som provtas av DEEP mellan april och oktober. De hade även med sin CTD som körde tillsammans med SMHIs CTD på tre stationer. Under det första dygnet var också en journalist och en fotograf från Dagens Nyheter med ombord för att göra ett reportage om arbetet ombord på Svea. Samtliga gäster gick på i Stockholm och släpptes av i Visby.
Extra växtplanktonprover från ytvattnet togs vid stationerna Släggö, Å17 och Anholt E till ett projekt som genomförs vid Uppsala och Stockholms Universitet. Under hela resan togs vattenprover som filtrerades för senare analys av DNA, algtoxiner och växtplanktonsammansättning för två olika forskningsprojekt; Ett nytt prognossystem för skadliga algblomningar för tryggare framtida vattenförsörjning och utveckling av turism på Gotland (Formas) samt Upprättande av Centrum för miljöövervakning av algtoxiner – från provtagning till kommunikation med allmänheten (Jordbruksverket och havs-, fiskeri- och vattenbruksprogrammet 2021-2027)
Rapporten är baserad på data som genomgått en första kvalitetskontroll och som är jämförd mot månadsmedelvärde för perioden 1991 – 2020. När ytterligare kvalitetsgranskning genomförts kan vissa värden komma att ändras. Värden som anges i rapporten har avrundats till närmaste tiondel och kan därför skilja sig från publicerade värden. Data publiceras så fort som möjligt på datavärdens hemsida, normalt inom ca en vecka efter avslutad expedition. Vissa analyser utförs efter expeditionen och publiceras därför senare.
Skagerrak
Temperaturen i Skagerraks ytvatten (0–10 m) hade ökat med cirka 5-8 °C sedan föregående expedition och varierade nu mellan 15-18 °C, vilket är högre än normalt för årstiden. Salthalten i ytvattnet längs Å-snittet var 22–30 psu, vid P2 längre söderut var den lite lägre; omkring 20 psu. Släggö, som ligger mer kustnära, hade en salthalt på 24 psu. För samtliga stationer, med undantag av Å16 och Släggö, var salthalterna lägre än normalt i ytan. En tydlig pyknoklin hade bildats på samtliga stationer runt 10 - 15 meter.
Halterna av näringsämnen i ytvattnet i form av löst oorganiskt kväve (DIN – Dissolved Inorganic Nitrogen) var mycket låga vid samtliga stationer. Även nivåerna av löst oorganiskt fosfor (DIP – Dissolved Inorganic Phosphorus) var låga, detta är normalt för årstiden. Koncentrationen av kisel i ytvattnet var över det normala vid samtliga stationer, med undantag av Å17 där halterna låg runt det normala, och varierade mellan 0,8–1,9 µmol/l längs Å-snittet. Vid P2 uppmättes högre koncentrationer än normalt, 2,17 µmol/l. På Släggö uppmättes koncentrationer inom det normala, 0,8 µmol/l.
Klorofyllfluorescensmätningar från CTDn, som är ett mått på växtplanktonaktivitet, indikerade en aktivitetstopp på 10–20 meters djup. De högsta nivåerna återfanns vid Å17, med en tydlig topp på runt 25 m, där också höga halter syre kunde noteras högre upp i vattenmassan. Siktdjupet varierade mellan 9–11 meter.
Syreförhållandena i Skagerraks bottenvatten var goda, med 5,9–6,6 ml/l vid de yttre stationerna och 5,6 ml/l vid Släggö. Detta var för säsongen normala koncentrationer vid samtliga stationer.
Kattegatt och Öresund
Temperaturen i ytvattnet i Kattegatt och i Öresund var något högre än normalt för årstiden. Temperaturen hade ökat mellan 6–9 °C sedan förra expeditionen och var nu omkring 15-18 °C. Salthalten i ytvattnet var normal för årstiden, 18,5–21,3 psu i Kattegatt och 15,0 psu i Öresund. Vid samtliga stationer fanns en tydlig pyknoklin på 10–15 meters djup.
Nivåerna av näringsämnen i form av DIN var låga i ytvattnet vid samtliga stationer, vilket är normalt för årstiden. Koncentrationen av löst oorganiskt fosfor låg runt det normala på samtliga stationer och varierade i koncentration mellan 0,06-0,18 µmol/l. Halten av kisel låg runt det normala vid samtliga stationer, med halter mellan 2,2-7,6 µmol/l, med undantag av W Landskrona där det var något högre än normalt på 3,7 µmol/l.
Mätningar av klorofyllfluorescens visade en aktivitetstopp som sammanföll med skiktningen vid samtliga stationer på runt 10 – 20 m, vilket sammanföll med hög syrgashalt i ytvattnet på samtliga stationer. Siktdjupet låg på 10 meter.
Syresituationen i både Kattegatts och Öresunds bottenvatten var god med nivåer runt 5 ml/l.
Egentliga Östersjön
Temperaturen i ytvattnet var över normal vid de flesta, men inte alla, stationer och varierade mellan 12-15 grader. Det uppvärmda ytlagret sträckte sig till mellan 15-20 m djup. Där minskade temperaturen för att sedan öka något igen vid salthaltssprångskiktet (haloklinen) som låg runt 60-70 m. I djupvattnet, under haloklinen, var temperaturen över normal och låg runt 7 grader. Salthalten i ytvattnet varierade mellan 6,3-7,7 psu, lägst i norr och högst i söder. Vid ett fåtal stationer var salthalten över normal.
Koncentrationerna av näringsämnen i ytvattnet var mestadels inom det normala. Halterna av löst oorganiskt fosfor hade fortsatt minska sedan maj och varierade mellan 0,1-0,3 µmol/l, lägst i de östra och norra delarna och högst i de södra områdena (Bornholm och Arkona). Halterna av
löst oorganiskt kväve (DIN) var i stort oförändrade sedan maj och låg på eller nära detektionsgränsen för nitrat (0,1 µmol/l). Koncentrationen av kisel var mestadels normal och varierade mellan 6-14 µmol/l. I de södra delarna (Arkona och Bornholm) var koncentrationerna över normala.
I djupvattnet runt Gotland var koncentrationerna av ammonium fortsatt över medelvärdet för jämförelseperioden (1991–2020). Även halterna av fosfat var över normala, men inte lika långt över som ammonium. I de södra delarna av Östra Gotlandsbassängen och i Bornholms och Arkonabassängen var koncentrationerna i djupvattnet mestadels inom det normala. Där uppmättes heller inget svavelväte.
Syresituationen i bottenvattnet för Egentliga Östersjön var fortsatt mycket dålig. I alla bassänger uppmättes syrebrist. I Arkonabassängen var syresituation som bäst, syrekoncentrationen var strax under gränsen för syrebrist (4 ml/l) vid en av det två besökta stationerna och vid den andra rådde ingen syrebrist vid mättillfället. I Bornholmsbassängen och Hanöbukten uppmättes inget svavelväte, men det rådde akut syrebrist från ca 70–80 m djup, i bottenvattnet var syret mycket nära noll, 0,1-0,3 ml/l. Vid den sydligaste stationen i Östra Gotlandsbassängen (BCS III-10) uppmättes heller inget svavelväte, men akut syrebrist från 80 m djup. Vid övriga stationer uppmättes höga halter av svavelväte i bottenvattnet och från mellan 70-80 m djup. Svavelvätehalten i bottenvattnet var högre än tidigare och ökar för varje månad, vilket ses i diagrammen för syreutveckling i bottenvattnet där svavelväte visas som negativa syrevärden.
Vid de norra stationerna uppmättes höga nivåer av klorofyllfluorescens och vid BY32 förekom en kraftig topp på ca 20 meters djup. Här var också syrgashalten i ytvattnet över 8,5 ml/l vilket indikerar hög planktonaktivitet. Vid stationerna i söder förekom mer jämna nivåer av klorofyllfluorescens i ytvattnet.
Siktdjup togs på 8 stationer och varierade mellan 6–9 meter.
Mer information om algsituationen finns att läsa i:
Algaware-rapporten
| Namn | Roll | Från |
|---|---|---|
| Lena Viktorsson | Expeditionsledare, oceanograf | SMHI |
| Johan Kronsell | Oceanograf | SMHI |
| Ann-Turi Skjevik | Marinbiolog | SMHI |
| Sari Sipilä | Kemist | SMHI |
| Anna-Kerstin Thell | Kemist | SMHI |
| Elizaveta Mattsson | Gästforskare (Sthlm-Visby) | SU |
| Stefan Svensson | Gästforskare (Sthlm-Visby) | SU |
Bilagor:
Färdkarta (8,7 MB, pdf)
Tabell över stationer, analyserade parametrar och antal provtagningsdjup (62 kB, pdf)
Figurer över månadsmedelvärden och vertikalprofiler (1,4 MB, pdf)
Expeditionsrapport från R/V Svea vecka 24, 2023 (10,2 MB, pdf)