Under expeditionen, som ingår i det svenska pelagiala övervakningsprogrammet, besöktes Skagerrak, Kattegatt, Öresund och Egentliga Östersjön.
Expeditionen genomfördes tillsammans med Stockholms Universitet, och utöver SMHIs ordinarie provtagning gjordes bottenhugg vid flera positioner fördelade i fyra större områden, se färdkartan.
Koncentration av näringsämnen i form av löst oorganiskt fosfor (fosfat) och löst oorganiskt kväve i ytvattnet var med få undantag normala i de undersökta havsområdena. För kisel i form av silikat var nivåerna i Egentliga Östersjön normala, medan det i Västerhavet och Öresund var nivåer över eller något över det normala. I djupvattnet är det främst de djupare östersjöstationerna, till exempel BY15 och BY32, som har mycket höga nivåer av näringsämnen, framför allt löst oorganiskt kväve och kisel.
Syresituationen i Västerhavet, samt Arkonabassängen, var god. I övriga bassänger i Egentliga Östersjön uppmättes akut syrebrist (<2 ml/l) vid 70 meters djup. Vid BY32 i Västra Gotlandsbassängen förkom svavelväte vid 70 meters djup, och i Östra Gotlandsbassängen uppmättes svavelväte vid 90 meters djup. Vid flera stationer var halterna av svavelväte över det normala.
Nästa ordinarie expedition med Svea är planerad till den 13–19 juni med start i Stockholm och avslut i Lysekil.
Resultat
Expeditionen genomfördes ombord på R/V Svea och startade i Lysekil den 8:e maj och avslutades i Kalmar den 14:e maj.
Expeditionen började med svaga vindar, men i Kattegatt och Arkonabassängen blåste det måttligt med 10–12 m/s. Därefter åter svaga vindar. Vindriktningen var övervägande sydöstlig. Lufttemperaturen höll sig mellan 9–13 °C.
Fyra forskare och två studenter från Stockholms Universitet (SU) gjorde bottenhugg och tog vattenprover vid fyra områden. Detta var en del i deras åtaganden för övervakning av bottenfauna. Tidigare år har SU haft en egen expedition, men i år kunde vi genomföra en gemensam expedition. Under expeditionen genomfördes interkalibrering mellan SU och SMHI av svavelväte vid BY15 och BY32.
Sveas instrument för kontinuerliga mätningar av ytvatten och ström, Ferrybox och ADCP (Acoustic Doppler Current Profiler) var i gång under hela expeditionen. På grund av tidigare haveri med MVPn (Moving Vessel Profiler) kunde ingen mätning med den utföras under maj.
Under expeditionen gick vajern till hydrovinschen av. Detta hände vid BY15 under pågående zooplanktonhåvning. Utrustningen gick förlorad och håvning vid BY15 och BY39 fick strykas.
Extra växtplanktonprover från ytvattnet togs vid stationerna Släggö, Å17 och Anholt E till ett projekt som genomförs vid Uppsala och Stockholms Universitet.
Rapporten är baserad på data som genomgått en första kvalitetskontroll och som är jämförd mot månadsmedelvärde för perioden 1991 – 2020. När ytterligare kvalitetsgranskning genomförts kan vissa värden komma att ändras. Värden som anges i rapporten har avrundats till närmaste tiondel och kan därför skilja sig från publicerade värden. Data publiceras så fort som möjligt på datavärdens hemsida, normalt inom ca en vecka efter avslutad expedition. Vissa analyser utförs efter expeditionen och publiceras därför senare.
Skagerrak
Temperaturen i Skagerraks ytvatten (0–10 m) hade ökat med cirka 3 °C sedan föregående expedition och varierade nu mellan 9–10 °C, vilket är normalt för årstiden. Salthalten i ytvattnet längs Å-snittet var 28–29 psu, vid P2 längre söderut var den lite lägre; omkring 23 psu. Släggö, som ligger mer kustnära, hade också en salthalt på 23 psu. För samtliga stationer var det normala värden. Temperatur- och salthaltsskiktningen sammanföll och återfanns på mellan 5–30 meters djup.
Halterna av näringsämnen i ytvattnet i form av löst oorganiskt kväve (DIN – Dissolved Inorganic Nitrogen) var mycket låga vid samtliga stationer. Även nivåerna av fosfat i formen löst oorganiskt fosfor [BÖ1] (DIP – Dissolved Inorganic Phosphorus) var låga, detta är normalt för årstiden. Koncentrationen av kisel i ytvattnet var över det normala vid samtliga stationer och varierade mellan 2,0–2,3 µmol/l längs Å-snittet. Vid P2 och Släggö uppmättes högre koncentrationer, 3,8 respektive 4,1 µmol/l. I djupvattnet observerades överlag normala nivåer av näringsämnen, men något förhöjd koncentration av kisel vid Å15 och P2.
Klorofyllfluorescensmätningar från CTDn, som är ett mått på växtplanktonaktivitet, indikerade en aktivitetstopp på 10–20 meters djup, vilket vid både Å17 och Å16 var extra tydligt. De högsta nivåer återfanns vid just Å16. Siktdjupet varierade mellan 6–7 meter.
Syreförhållandena i Skagerraks bottenvatten var goda, med 5,9-6,2 ml/l vid de yttre stationerna och 5,8 ml/l vid Släggö. Detta var för säsongen normala koncentrationer vid samtliga stationer.
Kattegatt och Öresund
Temperaturen i ytvattnet i Kattegatt var normal för årstiden och något under normal i Öresund. Temperaturen hade ökat med ett drygt 2 °C sedan förra expeditionen och var nu omkring 9 °C i Kattegatt, något lägre i Öresund. Salthalten i ytvattnet var normal för årstiden i Kattegatt med 18,1–19,6 psu och under det normala i Öresund med 8,9 psu. Vid samtliga stationer fanns en tydlig haloklin och termoklin på 10–20 meters djup.
Nivåerna av näringsämnen i form av DIN var låga i ytvattnet vid samtliga stationer, vilket är normalt för årstiden. Koncentrationen av löst oorganiskt fosfor var något över normal vid Fladen, normal vid övriga stationer, den varierade mellan 0,06–0,12 µmol/l i Kattegatt och var 0,24 µmol/l i Öresund. Halten av kisel var över det normala vid samtliga stationer, med värden omkring 5,5 µmol/l i Kattegatt och 9 µmol/l i Öresund. I djupvattnet förekom överlag normala nivåer av både kisel och löst oorganiskt fosfor, men i regel något under normala koncentrationer av löst oorganiskt kväve.
Mätningar av klorofyllfluorescens visade en aktivitetstopp som sammanföll med skiktningen vid samtliga stationer. Den var extra tydlig vid Fladen och Anholt E. Siktdjupet var mellan 6–9 meter.
Syresituationen i både Kattegatts och Öresunds bottenvatten var god med nivåer mellan 5,5–6,3 ml/l.
Egentliga Östersjön
Temperaturen i ytvattnet var normal för årstiden vid samtliga besökta stationer och den varierade i stort mellan 6–8 °C, något varmare vid BY1 längst västerut i Arkonabassängen. Jämfört med föregående expedition är det en uppvärmning av ytvattnet på 3–4 °C för de flesta stationer. Ytvattnets salthalt var något över det normala vid flera stationer. Salthalten varierade mellan 7–8 psu, undantaget de två nordligaste stationerna där det var något lägre, samt vid BY1 längst västerut där salthalten var något högre.
Närmst ytan återfanns ett välblandat skikt med jämn temperatur. Vid de flesta stationer var detta ytlager 10–20 meter djupt, därunder avtagande temperaturer. Den mer permanenta skiktningen för både temperatur och salthalt återfanns på 50–70 meters djup i Hanöbukten och Bornholmsbassängen. I Arkonabassängen fanns en skiktning på cirka 40 meters djup, vilket bara är 5–6 meter över botten. Vid de djupare bassängerna återfanns skiktningen på 60–80 meters djup. Djupvattnet där höll normal salthalt medan temperaturen i flera fall var något över det normala.
Näringsämnen i ytvattnet i form av DIN var normala vid flertalet stationer. Koncentrationerna varierade mellan 0,1–0,3 µmol/l, där högsta värden uppmättes i Hanöbukten. För löst oorganiskt fosfor var koncentrationerna i ytvattnet normala vid samtliga stationer och varierade mellan 0,15–0,40 µmol/l. Även för kisel var nivåerna normala vid samtliga stationer, de varierade från 8,6 till 14,3 µmol/l. I djupvattnet för Östra och Västra Gotlandsbassängerna var flera näringsämnen i många fall över det normala, till exempel vid BY15 där nivåerna av samtliga ämnen var över det normala från 175 meters djup, och kisel över det normala redan från 70 meters djup. Även vid BY32 var nivåerna av kisel, men även DIN, över eller mycket över det normala i djupvattnet. I de övriga bassängerna uppmättes mer normala nivåer av näringsämnen in djupvattnet.
Syresituationen i bottenvattnet för Egentliga Östersjön var riktigt dålig. Bra syreförhållanden i bottenvattnet återfanns enbart i Arkonabassängen. I Hanöbukten, Bornholmsbassängen och vid BCSIII-10 i sydöstra Östersjön rådde akut syrebrist (<2 ml/l) från 70 meters djup och i bottenvattnet var syrenivåerna bara 0,2–0,9 ml/l. För BCSIII-10 var detta under det normala, men för Hanöbukten och Bornholmsbassängen var det inom normala nivåer. I Östra Gotlandsbassängen uppmättes akut syrebrist från 70 meters djup och helt syrefria förhållanden med svavelväte förekom från 90 meters djup. Vid BY32 i norra delen av Västra Gotlandsbassängen var syrgashalten vid 60 meters djup bara 2,6 ml/l, och redan vid 70 meter uppmättes svavelväte. För BY38 uppmättes svavelväte vid 80 meters djup. För båda bassängerna är svavelvätehalten i bottenvattnet högre än normalt, vilket ses i diagrammen för syreutveckling i bottenvattnet där svavelväte visas som negativa syrevärden.
Vid de norra stationerna uppmättes höga nivåer av klorofyllfluorescens och vid BY32 förekom en kraftig topp på ca 5 meters djup. Här var också syrgashalten i ytvattnet över 10 ml/l vilket indikerar hög planktonaktivitet. Vid stationerna i söder förekom mer jämna nivåer av klorofyllfluorescens i ytvattnet.
Siktdjup togs på 3 stationer; i de södra bassängerna uppmättes 6–7 meter och vid BY15 var siktdjupet 13 meter.
Mer information om algsituationen finns att läsa i:
Algaware-rapporten
| Namn | Roll | Från |
|---|---|---|
| Johan Kronsell | Expeditionsledare, oceanograf | SMHI |
| Martin Hansson | Oceanograf | SMHI |
| Sara Johansson | Kemist | SMHI |
| Sari Sipilä | Kemist | SMHI |
| Anna-Kerstin Thell | Kemist | SMHI |
| Marika Huldt | Expeditionsledare, forskningsingenjör | SU |
| Malin Dahlgren | Forskningsingenjör | SU |
| Jesper Ström | Forskningsingenjör | SU |
| Markus Olsson | Forskningsassistent | SU |
| Klara Freed | Kandidatstudent | SU |
| Nathalie Lundström | Kandidatstudent | SU |
Bilagor:
Färdkarta (1,8 MB, pdf)
Tabell över stationer, analyserade parametrar och antal provtagningsdjup (61 kB, pdf)
Figurer över månadsmedelvärden och vertikalprofiler (3,4 MB, pdf)
Expeditionsrapport från R/V Svea vecka 19, 2023 (4,1 MB, pdf)