Under expeditionen, som ingår i det svenska pelagiala övervakningsprogrammet, besöktes Skagerrak, Kattegatt, Öresund, Egentliga Östersjön. Under expeditionen genomfördes en begränsad kartering av näringsämnen i Kattegatt, på de karteringsstationer som låg nära rutten togs vattenprover från ferryboxens flöde. I dessa analyserades näringsämnen och klorofyll. Utav karteringsstationerna i Kattegatt provtogs endast stationen Kullen med full profil. Extra CTD-stationer provtogs i Arkona och Bornholmsbassängen för att följa det inflöde som inträffade i mitten av december.
Temperaturen i ytvattnet hade minskat sedan december och var runt 2 grader vilket är normalt för januari.
Koncentrationen av näringsämnen hade ökat vid flera stationer i Kattegatt och Skagerrak och var inom det normala för januari. I Egentliga Östersjön var också koncentrationen av näringsämnen inom det normala och hade inte ökat lika mycket som i Västerhavet sedan december.
Syresituationen var fortsatt dålig med syrebrist från 50-60m och helt syrefria förhållanden från 70–90 m. Inflödet i slutet av december hade påverkat syrekoncentration vid Hanöbukten och Bornholmsbassängen.
SMHI:s nästa ordinarie expedition med R/V Svea är planerad till 7:e –14 :e febuari, med start och avslut i Lysekil. Innan dess så deltar SMHI på SLU aquas IBTS Q1 den 21:e januari – 4:e februari.
Resultat
Expeditionen genomfördes ombord på R/V Svea och startade i Göteborg den 10:e januari och avslutades i Lysekil den 18:e januari. På grund av starka vindar kunde endast tre stationer i Skagerrak provtas, alla nära kusten.
Normalt genomförs vinterkartering av näringsämnen genom provtagning på ca 12 extra stationer utspridda i hela Kattegatt. På grund av nedskärningar i budget 2024 behövde antalet expeditionsdagar minskas och därmed ströks provtagning på några av stationerna i den västra delen av Kattegatt och vid övriga karteringsstationer provtogs endast ytvatten med hjälp av R/V Sveas ferryboxsystem. Den västra delen av Kattegatt kommer delvis täckas in genom den provtagning som genomförs av SMHI under SLU-Aquas expedition i januari, IBTS Q1 då SMHI deltar och genomför kartering av näringsämnen i Västerhavet. För att följa det inflödet som inträffade i mitten av december provtogs fem extra CTD-stationer i Arkona- och Bornholmsbassängen.
instrument för att mäta profiler under gång, Moving Vessel Profiler (MVP), förlorades tyvärr under andra delen av expeditionen i december. En sökinsats är planerad under SMHIs nästa ordinarie expedition i februari.
kördes kontinuerligt under hela expeditionen. Tester av det automatiska provtagningssystemet gjordes under hela expeditionen.
Rapporten är baserad på data som genomgått en första kvalitetskontroll och som är jämförd mot månadsmedelvärde för perioden 1991 – 2020. När ytterligare kvalitetsgranskning genomförts kan vissa värden komma att ändras. Värden som anges i rapporten har avrundats till närmaste tiondel och kan därför skilja sig från publicerade värden. Data publiceras så fort som möjligt på datavärdens hemsida, normalt inom ca en vecka efter avslutad expedition. Vissa analyser utförs efter expeditionen och publiceras därför senare.
Skagerrak
På grund av hård vind kunde endast tre stationer provtas i Skagerrak och alla var relativt nära kusten. Vid samtliga stationer var vattnet välblandat ned till 10 m djup, temperaturen var runt 2 grader och salthalten varierade mellan 25–27 psu. Vid stationen P2 utanför Marstrand var salthalten i ytvattnet 25 psu, vilket är under normalt. Vid de två nordligare stationerna var salthalten runt 27 psu, vilket är normalt för månaden. Under det välblandade ytskiktet ökade temperaturen till runt 7 grader och salthalten till ca 34 psu vilket är inom det normala.
Koncentrationen av näringsämnen hade ökat sedan december och var inom det normala vid de tre stationerna, både i ytvattnet och under språngskiktet.
Syresituationen var god vid samtliga stationer i Skagerrak, med normala värden för årstiden med koncentrationer mellan 5,9–6,1 ml/l.
Klorofyllfluorescens är ett mått på planktonaktivitet som mäts med en sensor monterad på CTDn[1]. Inga kraftiga klorofyllfluorescenstoppar uppmättes, men vid samtliga stationer noterades viss aktivitet i det välblandade ytlagret.
Kattegatt och Öresund
Temperaturen i ytvattnet varierade runt 2 grader och salthalten mellan 19–22 psu. Salthalten var inom det normala för månaden medans temperaturen var strax under normal vid Fladen och det andra besöket på vid stationen Anholt E. Vid den första passagen genom Kattegatt fanns det inget tydligt språngskikt i Kattegatt, temperatur och salthalt ökade kontinuerligt från ytan ned till ca 20 m där salthalt och temperatur stabiliserade sig på 33–34 psu respektive 7–8 grader. Vid den andra passagen genom Kattegatt hade ytvattnet blandats om och var välblandat ned till ca 10 m djup.
Den bantade karteringen av näringsämnen i Kattegatt visade att koncentrationen av näringsämnen i ytvattnet var relativt lika inom de delar av havsområdet som besöktes. Ytterligare provtagning av näringsämnen i Kattegatt görs under SLU-Aquas expedition IBTS Q1, 22–31 januari. Under den expeditionen besöks större delar av Kattegatt och Skagerrak. Koncentrationen av oorganisk fosfor och kväve i ytvattnet hade ökat i Kattegatt men minskat i Öresund sedan december och var inom det normala för månaden. Koncentrationen av kisel var fortsatt över det normala förutom vid stationen N14 Falkenberg. I djupvattnet var samtliga näringsämnen inom det normala.
Syrehalterna i Kattegatts bottenvatten var normala för årstiden. Alla värden var över 4 ml/l (gränsen för syrebrist) och varierade mellan 4,9–6,2 ml/l, lägst i Öresund.
Toppar i planktonaktivitet ifrån klorofyllfluorescenssensorn noterades vid stationen Anholt E och N14 Falkenberg runt 10 m djup.
Egentliga Östersjön
Temperaturen i ytlagret hade minskat sedan december och varierade mellan 2–4 grader, vilket var inom det normala. Salthalten i ytlagret varierade mellan 6–8 psu, från Arkonabassängen till norra Egentliga Östersjön. I Östra Gotlandsbassängen var salthalten ca 7,5 psu, vilket är över det normala. I övriga bassänger var salthalten under normal vid några stationer. I Gotlandsbassängerna var vattnet välblandat ned till haloklinen på 50–70 m. Haloklinen var skarpare och något grundare i Östra Gotlandsbassängen jämfört med Västra Gotlandsbassängen. I djupvattnet under haloklinen var temperaturen något över normalt. I Arkonabassängen, Hanöbukten och Bornholmsbassängen togs fem extra stationer för att spåra hur långt det inflöde som skedde under slutet av december, hade nått. I Arkona återfanns det nya salta vattnet från ca 40 m till botten (42–45 m) vid alla stationer, salthalten i det nya vattnet var ca 19 psu och temperaturen ca 5,5 grader. I Bornholmsbassängen och Hanöbukten var det endast allra närmast botten som en mindre ökning av salthalten (runt 15 psu) och minskning av temperaturen (5,6–6,0 grader) som syntes. Det var inte helt tydligt om detta var spår av decemberinflödet eller ett tidigare mindre inflöde. Vid stationen BY5 syntes ingen ökning av salthalt eller minskning av temperatur närmast botten. Vid nästa expedition i februari kommer dessa extra stationerna besökas igen för att se om inflödet nåt längre in i Bornholmsbassängen.
Koncentrationen av DIN varierade mellan ca 3–5 µmol/l och var normal utom i de norra delarna av Västra Gotlandsbassängen (BY31 och BY32). Koncentrationen av fosfat varierade mellan 0,6–0,8 µmol/l och var normal vid samtliga stationer utom BY20 Fårödjupet där högre halter än normalt noterades. Koncentrationen av kisel var över normal vid de flesta stationer och varierade mellan 14–18 µmol/l.
Syresituationen i Egentliga Östersjön var fortsatt dålig. Det rådde akut syrebrist (< 2 ml/l) från 50-60 m och syrefritt vatten med svavelväte återfanns från 90 m i Västra Gotlandsbassängen och från 70 m i Östra Gotlandsbassängen. Det inflöde som skett hade påverkat syrekoncentration närmast botten vid stationen i Hanöbukten och BY4 Christiansö där koncentrationen i bottenvattnet var runt 6 ml/l. Ovanför bottenvattnet, vid 70–80 m på dessa stationer fanns fortfarande vatten med syrebrist. Inflödet hade inte påverkat syrekoncentrationen i bottenvattnet vid stationen BY5 Bornholmsbassängen där det uppmättes en låg halt av svavelväte.
Fluorescensmätningar från CTDn visade på låg eller ingen planktonaktivitet i ytlagret ovanför termoklinen på samtliga stationer, under termoklinen uppmättes mycket låga värden. Högst aktivitet uppmättes i Arkona bassängen. Inga större toppar i klorofyllfluorescens observerades.
Mer information om algsituationen finns att läsa i:
Algaware-rapporten
| Namn | Roll | Från |
|---|---|---|
| Lena Viktorsson | Expeditionsledare, Oceanograf | SMHI |
| Madeleine Nilsson | Marin kemist | SMHI |
| Johanna Linders | Oceanograf | SMHI |
| Johan Håkansson | Kemist | SMHI |
| Helena Björnberg | Oceanograf | SMHI |
Bilagor:
Tabell över stationer, analyserade parametrar och antal provtagningsdjup (63 kB, pdf)
Figurer över månadsmedelvärden och vertikalprofiler (1,5 MB, pdf)
Expeditionsrapport från R/V Svea vecka 2, 2024 (15,1 MB, pdf)