Begreppet dagsmeja används under vinterns senare del och våren och enligt definitionen skall marken vara snötäckt. I motsats till uttrycken tö- eller blidväder skall temperaturen vara under noll grader och det skall vara solsken, åtminstone delar av dagen.
Dagsmeja uppstår på grund av den ökade instrålningen från solen. Styrkan på snöavsmältningen ökar i hög grad om snön är förorenad av grus eller smuts eftersom dessa partiklar absorberar solstrålningen avsevärt bättre än ren snö.
Dagsmeja - ett favorituttryck
I mars 2003 presenterade dåvarande Språknämnden dagsmeja som månadens ord:
Dagsmeja är ett ord som inte sällan nämns när folk ska uppge sitt favoritord. Dagsmeja är ett marsord; det syftar på värmen i solskenet om eftermiddagarna mot slutet av vintern när snön smälter och det droppar från taken. Efterleden -meja har inget med verbet meja att göra, att solen skulle "meja ned" snön. Inte heller handlar det om dagens mitt, trots att formen dagsmidja förekommer ibland i äldre svenska. Nej, meja går tillbaka på fornsvenska mäghin, som betyder 'kraft, styrka' och är besläktat med makt och förmåga.
Dagsmeja är ett ganska ovanligt ord. Det används nästan aldrig i överförd betydelse. Annars skulle det passa bra när man talar om saker och ting som tinar upp efter en kall och mörk period: "Jag hade svårt för min svärfar i början, men när barnen kom blev det dagsmeja"; "Medlarnas nya förslag har inneburit dagsmeja i förhandlingarna".
Töväder och blidväder
Töväder innebär att det är plusgrader i luften och det krävs inte att det ska vara solsken.
Blidväder är en term som oftast används efter en period av kallt väder. I allmänhet innebär uttrycket plusgrader, men i norr brukar man även säga "blidväder" om temperaturen stigit kraftigt efter sträng kyla men fortfarande ligger under noll grader.
Detta skulle nog inte den gamla definitionens fader, professor Bergeron (1891-1977), ha godtagit. Han preciserade nämligen benämningen blidväder med vetenskaplig exakthet till 2-10 plusgrader.