Studien baseras på mätningar från enskilda stationer
Med start 1995/96 etablerade SMHI ett automatstationsnät. Några av dessa stationer registrerade byvinden. Det finns en del äldre observationer av byvindsregistreringar uppmätta med andra instrument men dessa ingår ej i denna studie.
Automatstationerna är förhållandevis enhetligt uppbyggda och mätningarna av vinden har i allmänhet utförts på den inom meteorologin fastslagna standardhöjden 10 m över marken. För att en station ska vara med i statistiken krävdes minst 17 år av observationer.
De 107 stationer som ingår i denna sammanställning är hyggligt jämnt fördelade över olika landsdelar. Då byvinden inte är ordentligt granskad kan det finnas enstaka felaktiga värden. Därför har inte medelvärdet tagits fram utan medianvärdet, vilket är mindre känsligt för om enstaka extremt felaktiga värden finns.
Längre mätserier
Givetvis finns det mätningar av vindhastigheten längre tillbaka i tiden. Men dessa har visat sig innehålla olika problem, som gör det problematiskt att jämföra data över tid.
Mer om detta och hur vi i stället har gjort finns i en artikel om Klimatindikatorn geostrofisk vind.
Årets maximala byvind för perioden 1995/96 till 2013/14
Perioden med tillförlitliga och jämförbara byvindar är förhållandevis kort, cirka 20 år, i ett klimatologiskt perspektiv.
Några detaljer framträder dock i det mönster som syns på kartan. En viss försiktighet anbefalles vid tolkningen då enskilda stationer kan slå igenom i analysen. Det är de övergripande dragen som bör beaktas inte enskilda små detaljer.
De högsta värdena har observerats utmed kusterna (typiskt 25-30 m/s) och framförallt i fjällen (över 35 m/s). Vid kusten är terrängen öppen och när det blåser från havet bromsas inte vinden utan har fritt spelrum.
I inlandet förekommer skog och en topografi som bromsar vinden. Därför är det sällsynt med riktigt höga vindhastigheter där. Det genomsnittliga årliga maximumet ligger här strax under 25 m/s.
I fjällen medverkar den kuperade terrängen till att kanalisera vinden längs dalgångar. Och på höga höjder fjälltoppar kan vinden nå avsevärt högre hastigheter än på andra håll i Sverige. I genomsnitt ligger de maximala byvindarna på dessa platser över 45 m/s.
Variation över tid
Har den maximala byvinden förändrats sedan denna typ av mätningar inleddes 1995/96? Observera att skalan på y-axeln visar värden från 18 till 30 m/s och att serien är förhållandevis kort.
De variationer vi ser under mätperioden ligger ungefär mellan 22 och 27 m/s. Detta är en förhållandevis liten mellanårsvariation och det finns inte heller någon tydlig trend.
De följande figurerna visar samma statistik för fyra olika landsdelar. Inte heller i dessa fall syns någon tydlig förändring.
Årets maximala byvind – så blir framtiden
Årets maximala byvind förväntas vara i princip oförändrad. I slutet av seklet kommer årets maximala byvind att vara lika stor som under perioden 1961-1990, oberoende av vilket scenario som används. Enskilda klimatmodellsimuleringar ger förstås skillnader mot perioden 1961-1990, men skillnaderna är inom intervallet ±2 m/s vilket får anses vara litet.
Mer om .