Under januari passerade flera lågtryck och gav upphov till både höga och låga vattenstånd längs Sveriges kust. Den 15:e var det en sydostlig vind längs västkusten som pressade vattnet åt nordväst. I Viken noterades månadens lägsta vattenstånd natten till den 16:e då det sjönk till -69 cm.
Månadens högsta vattenstånd observerades samma dag i Kungsvik med +87 cm. Under andra halvan av februari etablerade sig ett högtryck över Skandinavien med ost- till nordostliga vindar. Detta fick till följd att vattenstånden sjönk, lägsta nivån observerades vid Kungsvik, -101 cm.
Låga vattenstånd under våren
Våren kännetecknades av att vattenståndsnivåerna var mycket under de normala vid så gott som samtliga stationer. Det högtrycksbetonade vädret fortsatte under mars och april. I samband med tidvattnets lågvatten på morgonen den 1 mars noterades mycket låga nivåer längs västkusten. De lägsta observerades i Kungsvik med -103 cm den 1:a mars. Detta blev årets lägsta vattenstånd och även de lägsta nivåerna på västkusten sedan 1976.
I april fortsatte de låga vattenstånden till en början. Under andra halvan av månaden berördes Sverige av flera lågtryck som orsakade sydvästliga vindar och stigande vattenståndet i de östra farvattnen. I Bottenviken och Bottenhavet gick vattenstånden upp mot de normala mot slutet av månaden.
Det mycket varma vädret och tillhörande lugna vindar i maj, speciellt den senare delen, gjorde att vattenstånden i framförallt Östersjön sjönk till mycket låga nivåer på många håll. De ovanligt låga nivåerna till trots så noterades inga nya rekord.
De låga nivåerna fortsatte in i juni till att börja med. Men ändrat väderläge med flera lågtryckspassager och västliga vindar höjde upp nivåerna på de flesta platser. Sommaren fortsatte på ett för vattenstånden händelsefattigt vis. En intressant händelse värd att nämnas är dock det sjösprång som noterades den 8:e augusti på västkusten. En kallfront med åska kom in från väst den 8:e. När fronten kom in till västkusten skapade den ett sjösprång som syntes på flera platser i Göteborgs norra skärgård. Från Hönö rapporterades det av allmänheten att höjdskillnaden var omkring 1 meter och att det svängde flera gånger på kort tid.
Hösten inleddes i lågtryckens tecken och stormen Knud den 21-22:e september orsakade högt vattenstånd på västkusten och ett sjösprång vid ostkusten. Framför lågtrycket befann sig en mycket aktiv kallfront med åska. När den snabbt passerade östkusten delar syntes det en snabb påverkan i vattenståndet från Kungsholmsfort till Landsort. Tydligast syntes detta i Visby där ett mindre sjösprång noterades i samband med frontpassagen.
Efter att stormen passerat var medelvinden upp till 28,0 m/s från sydväst och en byvind på 33,9 m/s vid Väderöarna på västkusten. Vattnet pressades in mot land och årets högsta vattenstånd skedde den 22:e september i Uddevalla med +127 cm. På flera platser längs västkusten noterades de högsta septembervärdena sedan mätstart.
Varierande vattenstånd mot slutet av året
Under oktober och november fortsatte det lågtrycksbetonade väderläget, vilket som så ofta förr gav både låga och höga vattenstånd för denna tid. I slutet av november medförde ett lågtryck över Norska havet kraftiga sydliga vind som pressade vattnet norrut på samtliga farvatten. De lägsta vattenstånd för månaden inträffade då i Barsebäck med -93 cm och det högsta i Kalix med +97 cm. December fortsatte med fler stora variationer i vattenstånden som dock avtog något mot slutet av månaden.
Årsmedelvärden under det normala
Långa perioder med låga vattenstånd gjorde att medelvattenståndet för 2018 hamnade under det normala vid samtliga stationer förutom Göteborg-Torshamnen. I Stockholm observerades ett årsmedel på 5 cm under årets medelvattenstånd. Både Ratan och Viken hade 4 cm under och Klagshamn hade 1 cm under årets medelvattenstånd.